Negativ stress

Det skulle ha blivit en skön söndagsmorgon, visserligen mycket att göra, men ändå en skön morgon med kaffe, lugn och ro. Det blev något helt annat.

En resa som bokades i mars, visade sig vara felaktig. Sent i natt uppdagade jag felet, då jag av nyfikenhet ville dubbelkolla vissa fakta. Jag kom till insikten att jag är inbokad på ett flyg som inte finns, i alla fall inte med den avgångstiden från den flygplatsen som står på min bekräftelse. Jag sköt upp problemet till denna vackra söndagsmorgon, då jag trodde att det fanns hjälp att få. Alldeles för fort går det dock upp för mig att jag behöver lösa detta själv. Det finns ingen hjälp att få. Resebyrå, flygbolag, partners till flygbolag har alla telefonsvarare som välkomnar mig tillbaka en annan dag. De som jag får tag vill inte ens se problemet utan hänvisar till att jag ska ringa senare. Jag blir hänvisad till telefontjänster som upphört och till ännu fler telefonsvarare.

Å ena sidan känner jag mig liten. Två timmar av telefonsamtal och ingen hjälp finns att få (dock väldigt glada röster i alla telefonsvarare). Men å andra sidan inser jag att jag måste lösa det på egen hand. Och jag kan lösa det. Jag löste det galant! Det blir eventuellt en extrakostnad, men det löser sig. Och vad är en extrakostnad jämfört med två timmars oerhörd stress en söndagsmorgon? För mig var detta ren negativ stress. Det kan jag vara utan, då den inte tillför något gott. Det har ett stort värde att hålla den negativa stressen borta. Denna stress hör inte hemma i mitt liv.

Semesterdilemma

Semestertider närmar sig och jag har ännu inte bokat vad jag ska göra. Det finns så mycket som jag vill göra, flera olika resor men tiden räcker inte till allt. Jag måste prioriter och välja men jag tror att god planering kan hjälpa mig så att jag får uppleva mycket under kort tid. Att välja är svårt. Särskilt att välja bort.

Jag behöver ge mig tid att varva ner, få känna mig avkopplad, få fylla på med nya intryck och att få göra sådant jag inte riktigt hinner med i vardagen. Det är mycket på bara några veckor. Jag vill vandra och jag vill skriva, vilket jag knappast kan göra samtidigt. Jag skriver bäst på en lugn och harmonisk plats men jag behöver liv och rörelse. Jag ställer krav och inser att jag börjar bli kräsen.

Så här sitter jag; googlar resmål och hotell, analyserar utbud och klimat, pusslar med tider och försöker att inte överskrida semesterbudgeten. Planering är en del av resan, sägs det. Hoppas att det blir mer än bara planering.

Maja och Livs sommarprat

Sommar i P1 är viktigt för mig. Jag tycker om variationen och jag tycker om att få lyssna till sådant som kanske inte alltid får utrymme i radion. Jag tycker om att få höra sådant jag normalt sett inte tar mig tid att lyssna till. Jag håller inte med om allt som sägs, gillar inte allt, men jag uppskattar ändå att få lyssna till det.

Maja Ivarssons sommarprat berörde mig men samtidigt ställer jag mig många frågor. Jag hade svårt att se hela bilden. Vi fick höra fragment, hopp fram och tillbaka i tiden och jag fick inte tillräckligt med information för att kunna bilda mig en egen uppfattning. Liv Strömqvist program var i vissa avseende motsatsen till Majas. Livs program var klart och tydligt och fyllt med fakta men jag blev knappast berörd. Jag vet vad jag håller med om och var jag har en annan uppfattning.

Det är just denna blandning som jag gillar. Det ger ett mervärde. Det är inte så avgörande hur mycket jag gillar det ena eller det andra programmet, det är blandningen och helhet som ger mig insikter och förståelse. Dock, varken Maja eller Liv hade särskilt bred variation i musiken. Det saknade jag då jag gillar att överraskas i musikvalen.

Mitt lyssnande fortsätter. På kvällar om jag håller mig vaken eller via webben. Det är skönt att man alltid kan få en ny chans om man missar ett program.

Afrodans i Tantolunden

Friskis&Svettis erbjuder gratis sommarjympa på många platser. I Stockholm är utbudet stort då Friskis finns på fyra platser med åtta till tio gratispass per vecka. Det är varierad träning så man har verkligen chans att prova på olika pass.

Ikväll var jag i Tantolunden på Söder i Stockholm. Solen sken över parken, det var torrt i marken och vinden från Årstaviken var knappt kännbar. Och vi var många som var där. Vi stampade med fötterna i gräset, svängde med höfter och drog armarna genom luft, kraftfullt och dynamiskt. Även om man går djup in i sin egen dans, gäller det att se upp. Det är lätt att stöta till varandra i trängseln men det löser man med ett förlåtande leende.

Att träna i parker är en alldeles särskild träningsupplevelse med mycket sommarkänsla. Det friskt och fritt och minner om sommarlov. För mig är det inte den mest effektiva träningsformen men det är träning som får mig att må riktigt bra. Om ni har chans att testa, tveka inte, besök Friskis utejympa i sommar – det är riktigt kul!

Järvapromenad

Tredjedagen gillt. Orolig och oförutsägbar mage och väderlek har stoppat längre promenader denna helg. Idag trotsade jag väder och gav mig ut på Järvafältet. Där finns massor av vägar, stigar och fri natur och jag valde en av mina favorit-rundor. Två timmar och en kvart blir en skön promenad. Det blev inga fotostopp idag som det brukar, håll till godo med äldre bilder.

Det är ett stort område men det är populärt, vilket innebär att det är mycket människor vilken väg man än tar. Barnfamiljer, strövare, joggar, fotografer, cyklister, pensionärer, naturvänner, hundägare och många andra fanns på vägar, stockar och stenar. Oavsett intresse, så finns det nästan alltid en skön plats att ta en paus på.

För mig är det avkoppling för huvudet men kraftfull träning för kroppen. Idag en rejäl powerwalk och det kändes naturligt att ta ut stegen och pendla rejält med armarna. Underlag är mjukt men inte för mjuk. Det är grus eller skogsstigar så det är stabilt och tryggt.

Det var ingen som kom ikapp mig idag. Musiken i öronen ger energi. Det varierande landskapet, att det är rogivande men att det alltid finns något nytt att se ger motivation till att fortsätta. Det är en fröjd att traska fram. Här trivs jag.

Medveten konsument

Det är inte lätt att vara en medveten konsument. Det är mycket information att ta in, och det krävs en del kunskap, kunskap som man inte alltid har tillgång till när man står i affären och försöker göra goda val. Innehållsmässig har jag hyfsat koll. Jag läser innehållsförteckningar och väljer mat som är bra för mig. Jag väljer även sådant som är mindre bra, men det är ändå mitt eget val.

Det är länder som är min stora utmaning. Jag läser ursprungsland och häpnas över hur lite som kommer från Sverige. Å andra sidan gillar jag frukter och inser att många goda frukter växer och odlas i andra klimat än det vi har här i Norden. Jag känner stor tacksamhet inför alla dessa människor som tagit all frukt till Sverige.

Bekymret är att jag inte vet så mycket om förhållanden i andra länder. Jag vet alldeles för lite om anställningsförhållanden och besprutningsmedel. Jag vet inte hur frukten transporteras och jag vet inte vilka alternativen är. Jag anar, men jag vet inte. Bristen på kunskap är stor. På så sätt känns det svårt att göra medvetna val. Jag vill ha rädisor och tycker att den svenska myllan borde kunna leverera men affärens rädisor kommer från Holland. Jag vill ha sockerärter och trodde de kom från Skåne men de är från Kenya. Varför? Det känns onödigt långt bort. Men vad betyder det? Jag har ingen aning. Jag har varken varit i Holland eller Kenya och jag vet inte vem som kan ge mig opartisk information.

Det låter så fint att vara medveten. Men det är inte lätt. Och jag känner inte för att ha ständigt dåligt samvete. Jag vill få kunna lita på butiker och inköpares omdömen, att det åtminstone är tillräckligt bra. Det är väl också en form av vara medveten konsument. Ställ krav på dem som kan göra verklig skillnad och låt kraven på mig bli mer rimliga.

Sommar med Sommar i P1

Det känns tryggt. En trygghet i det återkommande. Idag inledd Jonas Gardell sommarens pratkavalkad i ”Sommar i P1”. En mycket bra start. Nu vet vi att det är sommar. Vi har många goda pratare att se fram emot.

Jag är ingen trogen lyssnare. Skulle gärna vara det, men så är inte fallet. Mitt sommarliv innehåller en variation av ingredienser men att passa tider ingår inte. Jag lyssnar så mycket jag kan men inser att jag kommer att missa mycket intressant.

Det var med stor glädje jag lyssnade till Jonas Gardells välskrivna program. Det var en fin blandning av kul och intressant prat och mycket bra musik som passade till respektive avsnitt. Det kändes som en fin enhet och välgenomtänkt och det uppskattar jag mycket. Han har verkligen höjt förväntningarna för denna sommar.

Dröm och verklighet

En balkong kan vara en dröm. Min balkong är en verklighet, en ganska trist verklighet. Jag har inte gett den någon omsorg. I försommartid ställer jag ut min stol, min blomsterställning och hänger upp mina balkonglådor. Jag köper blommar men glömmer att vattna dem. Jag tänker att jag borde…

Ändå är balkongen en oas. När jag väl sätter mig i stolen, med en kopp kaffe och en fångande bok, så få jag uppleva den ljuvaste avkopplingen. När jag tar med blocket och pennan, kan de finaste historierna träda fram. Jag njuter. Jag mår bra. Ändå sker det så sällan. Några gånger per år, kanske.

Det har funnits år då jag använt balkongen betydlig mer. År med omsorg. Omsorg om balkongen och om mig själv. Kanske kan jag omvandla denna sommar till en tid med välbefinnande i min oas. Gårdagens korta lässtund gav mersmak. Jag ska börja redan i dag. Nu tar jag min kaffekopp och går ut, ut på min verkliga dröm.

Omedveten dröm

Mina fötter tar mig fram i livet. Jag gillar att gå, jogga och jag gillar att ha fast mark under fötterna. Men just nu gnager en lite tanke att man kanske även kan använda sig av pedaler. Det kanske även går att rulla fram i livet.

Förra helgens Vätternrunda gjorde sig påmind i diskussioner, media och i bloggar. Möjligen har det påverkat mig. Härom natten drömde jag om att jag cyklade och att det var riktigt kul. Jag susade fram på stigar i naturen. Det var visserligen bara en dröm, men den fanns kvar när jag vaknade, och känslan satt kvar hela dagen.

När jag kom hem på kvällen låg tidningen MåBra på hallmattan och väntade. Jag slöbläddrade och fastnade i ett fint reportage om en tjej som hittat träningsglädjen på cykeln. Hon har gått ner mycket i vikt och mår väldigt bra. Hennes berättelse är verkligt inspirerande och gick rakt in i mitt hjärta.

I eftermiddags var jag i ett köpcentrum. Helt plötsligt stod jag i sportaffärens cykelavdelning. Vad gjorde jag där? Nej, så här kan jag inte ha det. Jag är ingen cykelmänniska, det passar inte mig. Cykling har sällan varit min grej.

Men ändå? Försöker mitt undermedvetna säga något? Kan även jag hitta glädje på en sadel? Min rumpa ber mig avstå men tanken ber mig våga testa. Ska sova på saken och låta hjärtat föra mig fram till ett klokt beslut.

Det sitter i huvudet

I tisdags blev det äntligen av. Jag vågade mig ut, utanför min egen bekvämlighetszon. Jag vågade testa att går upp en intensitetsnivå till Indoor Walking medel. Jag visste inte om jag skulle orka med det högre tempot och ett något längre pass. Det har känts bra den senaste tiden. IW bas-passen har knappast känts lätta men det har ändå känts som att jag kan mer. Med det modet bokade jag ett medel-pass.

En ledare och två medmotionärer fanns i rummet. Det fanns verkligen ingen att gömma sig bakom. De andra två var dessutom vana vid ledaren och programmet, så är det ju i slutet av terminen. Det är sådant man kan tänka innan man kliver upp på Walkern. Men när man sedan är igång, är allt fokus på träningen, på egna benen och den egna balansen.

Och visst gick det bra. Passet var kul, musiken var medryckande och ledaren peppade på ett mycket positivt sätt. Benen blev kanske lite förvånad över tempot men musiken hjälpte till och det kändes både inspirerande och naturligt. Ändå tvekade jag inför varje ny låt och nytt moment. Fixar jag det här? Det är som att det sitter i huvudet. Något som begränsar mig, som gör att jag tror att jag inte orkar mer. Övervinner jag det, så blir det ett väldigt effektivt pass.

Efter passet var jag trött men lycklig. Jag överträffade mina förväntningar. Jag har inga problem att hänga med i tempot. Jag hade väldigt roligt. Och jag ser fram emot att fortsätta på medel-passen. Jag vågar.