Mitt rörmokar-jag

Mitt liv som rörmokare är inte glamoröst. Turligt nog är jag i rörbranschen väldigt sällan. Ikväll uteblev dock min promenad då jag upptäckte lite vatten på badrumsgolvet misstanken gick till min tvättmaskin. Det var inte jättemycket vatten men eftersom det inte ska vara något alls så blir man ju misstänksam.

Det visade sig att det vara en rördel som sprungit läck. Det är bra för det kan jag åtgärda själv. Dock, just ikväll är butikerna stängda och jag har inga nya delar hemma. Har i alla fall lyckats med en provisorisk lagning så att det fungerar till vidare.

Jag är inte särskilt praktisk av mig. Även om jag fixar att lösa problemen så tar det tid. Det tar även mitt humör. Jag muttrar och tänker att när jag en gång i tiden var gift, så var vi två som delade på dessa olyckor och det var bra. Jag hade mycket gärna fått hjälp med detta. Nu tjurar jag en stund. Sedan tänker jag att jag är glad att jag inte valde rörmokaryrket. En kväll om året kan jag stå ut med.

Annonser

Balans i film och liv

Vaknade upp till en grå söndag som med tiden blev allt soligare. Valde att åka till biblioteket för att skriva. Denna gång kunde jag skippa pluggandet och ägna mig helt åt noveller och dikter. Jag tycker om att skriva och utveckla mina texter. Känns så bra att vara igång med skrivarbetet igen.

Dikter är inte det jag ägnar mig mest åt men ibland kommer de ur mig. Jag vet inte om de är bra eller inte men varje dikt betyder något för mig. När jag skrev rent några idag, kände jag att det är dags att kolla igenom alla dikter, se vilka som är bra som de är och vilka som ska utvecklas. Därefter ska jag undersöka om jag kan göra något med dem. Inte så att jag tror på en framtid som poet men jag tycker att mina dikt förtjänar mer än att bo i min dator. Måste klura ut vad som kan vara en bra lösning.

Under eftermiddagen har jag kollat på dokumentären om Josefin Nilsson. Jag såg den på Svt play. Som så många andra är jag väldigt berörd. Jag upplever det som en väldigt fin och balanserad film som handlar om ett liv, ett skapande och även saknaden av en god människa och vän. Jag tycker att filmen tar upp problemen i ett mänskligt perspektiv och visar på livets avigsidor. Nu hoppas jag att boken som det talas om verkligen kommer att färdigställas. Det känns viktigt.

Själv borde jag ta en promenad innan jag fortsätter mina egna texter. Man får ju själv se till att skapa balans i livet och hos mig brister regelbundet motionerande. Jag kan säkert komma på minst 100 ursäkter för att stanna inne men det räcker ju med ett övertygande argument för att komma ut. Mitt argument idag är att motion får mig att må bra.

Visa vad man står för och vara förebild

Igår när jag gick genom ett stilla Vasastan gick jag även mot röd gubbe. Det var ingen trafik så det var helt säkert. Däremot stod en polisbil parkerad där men poliserna verkade vara upptagna av annat. Det kändes inte meningsfullt att vänta. Bara en liten stund senare hamnade jag i samma situation igen: röd gubbe men ingen trafik. Denna gång stod dock två små pojkar med sin mamma och väntade. För mig är det då självklart och fullt meningsfullt att vänta. Om barnen ska lära sig att vänta till grön gubbe, behöver vi vuxna vara förebilder, tycker jag.

Igår kväll var det Earth Hour. Jag gillar idéen att frågan om klimatet uppmärksammas men jag är inte så säker på vilka effekter de släckta lamporna ger. Jag deltar sällan eftersom jag inte tycker att det gör någon skillnad. Jag väljer att agera på andra sätt. Jag är lite orolig för dessa manifestationer som inte ger något. Däremot inger det en känsla att man gör något viktigt trots att inget händer. För mig är det samma sak när exempelvis folk fyller sina facebooksidor med rosa bandet. Det är bra men utan att skänka pengar till forskning så blir effektiten inte så kraftfull. Det är lite som att stå och vänta på grön gubbe, utan trafik och utan att någon ser. Det är rätt och riktigt med påverkar knappast trafiksäkerheten.

Min tanke att om att manifestationerna ska ge något, så behöver vid kompletteras med annat. Jag har sett några exempel på initiativ till samtal, kunskapsspridning och liknade. Det tycker jag är bra. Då ger manifestationen mer än en mysig stund med levande ljus.

 

Shopping och massage

Mysigt med sovmorgon. Skönt att få unna sig en långsamt frukost och sedan gå ut i vårsolen. Jag tog mig in till Stockholm City för att köpa en födelsedags present till min pappa som snart fyller år. Jag hittade en present redan i första butiken och kunde sedan gå omkring och strosa i solskenet. Jag var inte ensam på stan så man fick kryssa sig fram.

Behövde kaffe, förstås, och valde ett litet kafé, hembageri, i Vasastan. Jag skulle säga 50-tals kafé men det har anor från 1949. Jag valde räkmacka och även småkaka. Det är inte ofta jag får småkaka och jag kunde inte välja mellan schackruta och korintkaka. Det var dock lite hårda, kanske att de legat framme i disken för länge. Det var i alla fall mysigt att fika och läsa en stund.

Nästa punkt på agendan var massage. Det var länge sedan jag unnade mig massage senaste och nu tyckte jag att det var hög tid. Det var en avslappnande massage som var välgörande. Jag blev uppmärksammad på många spänningar i kroppen.

Det blev inte mycket till shopping men jag lyckades få med mig en kofta hem från Indiska. Den var först nedsatt med 70% och sedan 30% på reapriset, vilket gjorde mig på köphumör. Det är en ”sitta på balkongen-kofta” och kommer att värma gott under svala vårkvällar.

Känner mig lite dåsig efter massagen och skulle helst bara vilja läsa en bok resten av kvällen. Har sett några evenemang kring Earth hour, som jag tänkt besöka men det kommer inte nog inte att hända. I år. När man väl landat i soffan är det svårt att komma upp igen.

Fredagen som var

Det var länge sedan som jag längtade så efter fredagen. Just den här veckan såg jag fram emot helg. Först en helt okej dag på ”jobbet”. Jag trivs med mitt exjobb men jag sitter oftast ensam på kontoret vilket är trist. Under fredagen fick jag i alla fall lunchsällskap men de diskuterade så otroligt detaljerat om kemiska föreningar mm så att jag fattade ingenting. Jag kunde inte komma med en enda klok kommentar. Jag är imponerad av andras arbete, intresserad men jag kan för lite för att konversera. Eftersom företaget har mycket flexibla arbetstider så började folk lämna kontoret vid tvåtiden och efter tre var jag helt ensam. Passade fint att kompensera för den sena onsdagskvällen så även jag gick tidigare. Var hemma en kort stund men hann i alla fall lyssna på P1:s ”Spanarna”. De är alltid lika bra!

Att ta sig från norra Stockholm till Årsta som ligger strax söder om söder, går utmärkt med pendeltåg och sedan buss. Det tar förstås lite tid särskilt när bussen stänger dörrarna och åker precis framför näsan. Sådant irriterar mig, dvs när kundtänket brister. Hann i alla fall fika innan teatern. Det kan var bra med något i magen inför en lång teaterkväll.

Strax efter elva kom jag ut från teatern och skulle ta mig hemåt igen. Så sent går bussar inte så ofta och jag hade otur och fick vänta både på buss och tåg. Känner mig inte van vid att åka pendeltåg sena fredagskvällar då parfymdoften blandas med lukt av vin och öl. Det var inte stökigt men jag undrar om jag var den ende som var nykter.

Man kan tro att man stupar i säng men med en bra pjäs i medvetande så måste man landa innan kan somna. Så skönt att få ha sovmorgon.

Min fantastiska väninna

Min fantastiska väninna” spelas som pjäs inom Kulturhuset i Stockholm. Eftersom själva kulturhuset är stängt för renovering spelas denna pjäs på den lilla teatern i Årsta. Pjäsen baseras på de fyra böckerna av Elena Ferrante och hela föreställningen var ca fyra timmar inkl en paus.

Det är många roller och karaktärer och de flesta av dem gestaltas fantaktiskt bra. Det är en fin helhet med skådespelare ,text, gestaltning, dans och scenografi. Det tar av mycket av skådespelarna och det är imponerande att de orkar under alla timmar. Pjäsen hade premiär i början av året och det är slutsålt hela våren. Däremot kommer fler föreställningar nästa år! Jag förstår publiktrycket och jag glad att någon lämnat återbud som möjliggjorde mitt besök.

Eftersom jag bara läst den första boken i romansviten, så vet jag inte hur mycket som finns med i pjäsen. Jag hade även svårt att hänga med i alla namn och roller (skådespelarna spelar flera roller). Jag tycker inte att det gör något. Det som finns med är riktigt bra och det berör på väldigt många sätt. Maja Rung som Lenú är alldeles strålande.

Det är en utmaning med en så lång pjäs, särskilt efter en lång arbetsvecka. Det är trångt i den lilla teatern så man kan inte sträcka ut benen. Det är inga mjuka fåtöljer heller även om det försett sitsarna med extradynor. I detta fall var pjäsen så bra att man accepterade ev olägenheter. Visst var det skönt att få sträcka på benen i pausen men samtidigt ville man in i salongen igen och se mer.

Sammanfattar det hela med att det blev fyra fantastiska timmar.

Bananpannkaka

Bananpannkaka – en räddare i nöden. Gårdagen var inte så lysande för min del. När jag kom hem på kvällen till ett nästan tomt kylskåp kändes det tungt. Men en banan med brunt skal och två ägg gjorde min kväll. Så vansinnigt gott att mosa i hop en bananpannkakan. Min blev visserligen bränd och passar sig inte på bild men i magen gjorde den gott. Energin steg till en behaglig nivå.

Bananen såg inte så snygg ut men ack så underbar den var. Utseendet är inte allt.