Glöd

Glöd av Sándor Márai är en roman som kom ut 1942. Den kom ut på svenska första gång år 2000. Jag har aldrig hört om den men just nu går den som radioföljetong på P1 med Sven Wollter som uppläsare. Det är en inspelning i två långa avsnitt (2×200 min).

Två män var oskiljaktiga vänner en gång tiden. Men den ene flyr och det tar 41 år innan de ses igen. Det blir ett möte med många sanningar. Det här är en berättelse med massor av livsvisdom, sett från en äldre mans perspektiv och det tar upp många viktiga perspektiv. Det är en välskriven bok som byggs upp på ett intressant sätt. Och inläsningen är väldigt bra.

Jag gillar det här väldigt mycket. Det är en bok jag aldrig skulle ha hitta, aldrig skulle läsa men att lyssna ger mig mycket och det är jag glad för.

Höstsäsongen börjar med Spanarna

Kom hem från jobbet vid åttatiden, och jag var minst sagt lite sliten. Tv-tablån lockar inte men som tur är så finns radio. Idag är det fredag och det är dessutom säsongspremiär för Spanarna i P1. Hurra, säger jag. Jag lyssnar som vanligt via webben och kan lyssna både när jag vill och hur ofta jag vill.

För mig är Spanarna inledning på helgen och ikväll känns det som en bra start på min egen höstsäsong. Även om hösten är långt bort årstidsmässigt så har ändå en ny säsong startat i jobbsammanhang. Att min Spanarna-tradition fått en nystart betyder att sommarlovets lyssnande av Sommar i P1 är över och det markerar en ny tid, en ny period tar sin början. Och det känns väldigt skönt.

 

Sommar i P1

I dag sänds sommaren sista sommarprat i Sommar i P1. Jag har lyssnat till näsan alla, men undantag av tre program som jag börjat lyssna på men gett upp. Jag försöker lyssna på allt då jag tycker att bredden är viktig. Jag tycker även att det är viktigt att lyssna på dem man vanligen inte lyssnar på, där finns mycket att lära och ta in andras perspektiv.

Min upplevelse är att det varit många bra program men få, eller snarare inget, som sticker ut. Inget program är så där extra bra som man vill berätta för alla om eller som man vill lyssna på igen. Det gör att jag i år inte kan göra någon topplista, då nästan alla är mittemellanbra. Min upplevelse är även att valet av producent är väldigt viktigt. Ibland kan man nästan ana vem som producerat och ibland önskar man att det varit någon annan.

I år vill jag i alla fall ge mitt hedersomnämnande till Lena Endre. Det är hennes program som jag uppskattade allra mest och som gett mig skönast känsla i magen..

 

Brytpunkt

En tydlig brytpunkt mellan vårtermin och sommarperiod, försommar och sommar, är när tablåer ändrar skepnad. För mig är det allra mest påtagligt på radion. På midsommarafton sänds vårens sista avsnitt av Spanarna i P1. Spanarna får ett välförtjänt sommaruppehåll och jag kommer att sakna dem. Men det är alltid härligt att ha något att se fram emot och i höst är de tillbaka igen, förutsätter jag.

På midsommardagen börjar ”Sommar i P1” med sina sommarprat. En annan trevlig tradition. Helt olik spanarna, förstås, men ett program som jag uppskattar. Och jag uppskattar variationen, att var sak får ha sin tid och att jag får tränas i att ta vara på stunden. När sommarpratarna drar igång, då är det sommarkänsla för mig. Jag älskar att lyssna på kvällsrepisen även om jag numera kan lyssna när jag vill via webben.

Under mörkare tider på året är Spanarna i P1 min brytpunkt för helg. Kanske behöver jag det inte lika mycket när jag passerat brytpunkten för sommar. Att jag under sommartid drar ner en aning på tempot och tar vara på varje ledig stund.

Ibland, och för vissa, kan sådan brytpunkter vara till nytta och glädje. Det kan vara något att förhålla sig till, något som påminner oss om något viktigt eller ger en naturlig tid till reflektion. Nu ska jag ta vara på sommaren och ta med mig radiolyssnandet ut på balkongen.

 

Sommar i P1

Idag presenterades årets sommarpratare och det missade jag förstås. Under kvällen har jag kollat listan och det ser ut att bli en riktigt bra sommar. Ganska mycket som både är väntat och känt, en hyfsat bra blandning. Här är en länk till alla sommarpratare.

Trots att det finns många bra namn har jag ingen favorit dvs det är ingen som sticker ut lite extra. Å andra sidan så brukar det vara någon som överraskar positivt så jag håller tummarna för det.

 

Karlavagnen

Har upptäckt att jag allt oftare lyssnar till ”Karlavagnen” på Sr P4. Det är ofta intressanta teman, bra samtal där folk ringer in och delar med sig. Och en bra blandning på musik. Programmet tycks har väldigt många olika programledare, vilket är roligt.

Jag blir alltid lika glad när jag upptäcker nya vanor. Jag ser det som ett tecken på att jag förfarande är nyfiken, beredd att testa nytt och utvecklas. Det är viktigt för mig.

Väggen

Väggen av Marlen Haushofer är en dystopisk roman som går som radioföljetong. En kvinna åker till Alperna, för att träffa familjen. När hon ska lägga sig är hon ensam och hon är ensam när hon vaknar. Hon tar en promenad och upptäcker att hon världen är avskuren med en vägg och på andra sidan väggen är djur och människor döda. I boken får vi följa hur hon lever ensam innanför väggen.

Trots att jag inte gillar dystopier så har jag suttit som klistrad och lyssnat. Så otroligt intressant hur det är möjligt att överleva. Egentligen händer inte så mycket, eller så händer samma sak om och om igen, men jag gillar det ändå. Tveksamt om jag skulle orka läsa den.

Nackdelen med denna radioföljetong är att den är i tre långa delar, 172 min vardera. Så länge orkar jag inte lyssna så man får hålla kolla när man tar paus så att men vet var man ska fortsätta.

Den gula tapeten

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en novell som just nu går att lyssna till på SR P1. Det börjar lugnt och med tiden växer historien, nästan lite rysligt och man anar vidden av problematiken. En kvinna, som tillfälligt bor med sin familj i ett hus på landet, skriver ner sina tankar i sin dagbok. Mycket av tankarna handlar om den gula tapeten. Det lugn som finns i början av berättelsen växer till skräck. Berättelsen sänds i två delar, 24 minuter vardera.

Det här är en stark novell som är mycket välskriven. Det korta formatet gör berättelsen intensiv. Författaren levde 1860-1935 och jag misstänker att novellen är skriven på 1800-talet. Det märks egentligen inte utan hade kunnat vara idag. Jag tycker att texten är så bra att jag överväger att köpa boken i tryckt format, för att kunna läsa igen.

Gift

Gift av Tove Ditlevsen är en roman som går som radioföljetong på SR P1. Det är den tredje delen av hennes memoarer och jag tror att de kom ut i början av 70-talet. Ditlevsen var en dansk författare som levde 1917-1976.

Det är en brutalt ärlig berättelse om att bli författare. Det handlar även mycket om hennes flytt mellan olika män, vad hon drogs till, psykisk ohälsa och det som kom att bli ett narkotikaberoende. Jag förstår inte till fullo hur hon kunde agera som hon gjorde men får på något sätt hennes blick av skeenden. Mycket intressant.

Jag har inte läst de tidigare delarna, inte heller något av hennes verk, men hade ändå god behållning av berättelsen. Berättelsen skildrar även en enorm samhällsutveckling från 40-talet och framåt. Det är lätt att döma beteenden men måste inse att det var en annan tid.

 

 

Berättelse om ett liv

Berättelse om ett liv av Peter Handke är en kort roman där författar skriver om sin mors liv. Modern dog i 50-års åldern, självmord, och i berättelsen blandas tankar om moderns liv med tankar om Handkes eget skrivande. Nu finns boken som radioföljetong på SR, P1 med Johan Gry som uppläsare.

Det är ju nyttigt att gå utanför sin egen box. Jag har sagt att jag inte har för avsikt att läsa Handkes verk men nu bestämde jag mig för att ta ett nytt beslut och lyssna. Det blev intressant. Handke för många intressanta reflektioner och utvecklar resonemang. Boken är på 76 sidor, radioföljetongen 6 avsnitt och under denna korta tid hinner många tankar avhandlas.

Kanske inte blev jättesugen att fortsätta läsa Handke men är glad att jag tagit del av denna berättelse.