Brytpunkt

En tydlig brytpunkt mellan vårtermin och sommarperiod, försommar och sommar, är när tablåer ändrar skepnad. För mig är det allra mest påtagligt på radion. På midsommarafton sänds vårens sista avsnitt av Spanarna i P1. Spanarna får ett välförtjänt sommaruppehåll och jag kommer att sakna dem. Men det är alltid härligt att ha något att se fram emot och i höst är de tillbaka igen, förutsätter jag.

På midsommardagen börjar ”Sommar i P1” med sina sommarprat. En annan trevlig tradition. Helt olik spanarna, förstås, men ett program som jag uppskattar. Och jag uppskattar variationen, att var sak får ha sin tid och att jag får tränas i att ta vara på stunden. När sommarpratarna drar igång, då är det sommarkänsla för mig. Jag älskar att lyssna på kvällsrepisen även om jag numera kan lyssna när jag vill via webben.

Under mörkare tider på året är Spanarna i P1 min brytpunkt för helg. Kanske behöver jag det inte lika mycket när jag passerat brytpunkten för sommar. Att jag under sommartid drar ner en aning på tempot och tar vara på varje ledig stund.

Ibland, och för vissa, kan sådan brytpunkter vara till nytta och glädje. Det kan vara något att förhålla sig till, något som påminner oss om något viktigt eller ger en naturlig tid till reflektion. Nu ska jag ta vara på sommaren och ta med mig radiolyssnandet ut på balkongen.

 

Sommar i P1

Idag presenterades årets sommarpratare och det missade jag förstås. Under kvällen har jag kollat listan och det ser ut att bli en riktigt bra sommar. Ganska mycket som både är väntat och känt, en hyfsat bra blandning. Här är en länk till alla sommarpratare.

Trots att det finns många bra namn har jag ingen favorit dvs det är ingen som sticker ut lite extra. Å andra sidan så brukar det vara någon som överraskar positivt så jag håller tummarna för det.

 

Karlavagnen

Har upptäckt att jag allt oftare lyssnar till ”Karlavagnen” på Sr P4. Det är ofta intressanta teman, bra samtal där folk ringer in och delar med sig. Och en bra blandning på musik. Programmet tycks har väldigt många olika programledare, vilket är roligt.

Jag blir alltid lika glad när jag upptäcker nya vanor. Jag ser det som ett tecken på att jag förfarande är nyfiken, beredd att testa nytt och utvecklas. Det är viktigt för mig.

Väggen

Väggen av Marlen Haushofer är en dystopisk roman som går som radioföljetong. En kvinna åker till Alperna, för att träffa familjen. När hon ska lägga sig är hon ensam och hon är ensam när hon vaknar. Hon tar en promenad och upptäcker att hon världen är avskuren med en vägg och på andra sidan väggen är djur och människor döda. I boken får vi följa hur hon lever ensam innanför väggen.

Trots att jag inte gillar dystopier så har jag suttit som klistrad och lyssnat. Så otroligt intressant hur det är möjligt att överleva. Egentligen händer inte så mycket, eller så händer samma sak om och om igen, men jag gillar det ändå. Tveksamt om jag skulle orka läsa den.

Nackdelen med denna radioföljetong är att den är i tre långa delar, 172 min vardera. Så länge orkar jag inte lyssna så man får hålla kolla när man tar paus så att men vet var man ska fortsätta.

Den gula tapeten

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en novell som just nu går att lyssna till på SR P1. Det börjar lugnt och med tiden växer historien, nästan lite rysligt och man anar vidden av problematiken. En kvinna, som tillfälligt bor med sin familj i ett hus på landet, skriver ner sina tankar i sin dagbok. Mycket av tankarna handlar om den gula tapeten. Det lugn som finns i början av berättelsen växer till skräck. Berättelsen sänds i två delar, 24 minuter vardera.

Det här är en stark novell som är mycket välskriven. Det korta formatet gör berättelsen intensiv. Författaren levde 1860-1935 och jag misstänker att novellen är skriven på 1800-talet. Det märks egentligen inte utan hade kunnat vara idag. Jag tycker att texten är så bra att jag överväger att köpa boken i tryckt format, för att kunna läsa igen.

Gift

Gift av Tove Ditlevsen är en roman som går som radioföljetong på SR P1. Det är den tredje delen av hennes memoarer och jag tror att de kom ut i början av 70-talet. Ditlevsen var en dansk författare som levde 1917-1976.

Det är en brutalt ärlig berättelse om att bli författare. Det handlar även mycket om hennes flytt mellan olika män, vad hon drogs till, psykisk ohälsa och det som kom att bli ett narkotikaberoende. Jag förstår inte till fullo hur hon kunde agera som hon gjorde men får på något sätt hennes blick av skeenden. Mycket intressant.

Jag har inte läst de tidigare delarna, inte heller något av hennes verk, men hade ändå god behållning av berättelsen. Berättelsen skildrar även en enorm samhällsutveckling från 40-talet och framåt. Det är lätt att döma beteenden men måste inse att det var en annan tid.

 

 

Berättelse om ett liv

Berättelse om ett liv av Peter Handke är en kort roman där författar skriver om sin mors liv. Modern dog i 50-års åldern, självmord, och i berättelsen blandas tankar om moderns liv med tankar om Handkes eget skrivande. Nu finns boken som radioföljetong på SR, P1 med Johan Gry som uppläsare.

Det är ju nyttigt att gå utanför sin egen box. Jag har sagt att jag inte har för avsikt att läsa Handkes verk men nu bestämde jag mig för att ta ett nytt beslut och lyssna. Det blev intressant. Handke för många intressanta reflektioner och utvecklar resonemang. Boken är på 76 sidor, radioföljetongen 6 avsnitt och under denna korta tid hinner många tankar avhandlas.

Kanske inte blev jättesugen att fortsätta läsa Handke men är glad att jag tagit del av denna berättelse.

Vinter i P1

Under en kort period i mellandagarna, eller vad man vill kalla dem, bjuder P1 på vinterprat. Det är som ”Sommar i P1” men nu under vintertid. Denna säsong erbjuds åtta vinterprat. De sänds via radio och man kan även lyssna via webb och podd. Mina tre favoriter av dessa vinterprat är Stina Wollter, Fredrik Lindström och Anders Hansens program och jag rekommenderar gärna en lyssning.

Fredrik Lindströms program var lättsamt samtidigt som han på ett konkret och okonstlat sätt tog upp många viktiga frågor från utmanande perspektiv. Riktigt bra, tycker jag.
Stina Wollter talade om konsten på ett mycket inspirerande sätt, jag gillade det jättemycket. Hon pratar med en sådan värme och kärlek.
Anders Hansens program var intressant och lärorikt om hjärnan. Det fick mig att reflektera över eget och andras beteende och att det kan finnas förklaringar till varför vissa företeelser. Samtidigt uppmanar Hansen till kritiskt tänkande vilket jag gillar.

Ett intressant program är även Johan Rockströms program om klimat, miljö och planitärt nödläge. Väldigt intressant men lite tungt att lyssna till. Det innehåller många akademiska referenser och är långt ifrån lättsamt. Jag tror att man behöver ett visst intresse för att lyssna.

Har även lyssnat till Olof Wretling. Det var lite kul men jag fattar inte vad han vill säga, vad han vill förmedla till alla oss som lyssnar. Jag vet att han är uppskattat men jag fattar inte poängen. Ungefär samma gäller för Petra Medes program som innefattade två ganska intetsägande historier ur hennes liv, som jag inte kommer att komma ihåg när helgen är över.

Jag har inte lyssnat till Madeleine In Hwa Björk och Caroline Fagerberg. Jag föll inte för dem i somras och har inte riktigt tid att ge dem en andra chans, inte just nu i alla fall.

Doktor Bagges anagram

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är den andra delen om makarna Bagge och deras äktenskap. Den första delen ”En ny tid” hanterar hustruns perspektiv och i denna del får vi livet från makens synvinkel. Paret levde på Jylland i början av 1900-talet. Doktor Bagges anagram går nu som radioföljetong med Jonas Karlsson som uppläsare.

Det är en lugn, vacker och finstämd berättelse där doktor Bagge reflekterar över livet. Han skriver ner sina tankar om nätterna. Sakta framträder hemligheter. Det ger en del förklaringen men förstås även fler frågor. Även om man kan förstå en mer av bakgrunden till hans agerande, kan man ändå förfaras över hur han behandlade sin frus känslor.

Hos mig krävs ett inre lugnt för att ta mig an denna typ av historia. Jag gillar Jessen sätt att berätta men som sagt, jag kan inte vara stressad utan behöver känna mig mottaglig. Tveksamt om jag skulle klara av att läsa böckerna, som man bör läsa i serie, så för min del var uppläsningen viktig. Jag tycker att de fungerar utmärkt som radioföljetong. Nu är jag dessutom väldigt nyfiken på om det kommer fler delar om makarnas liv.

 

Styr din plog över de dödas ben

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk är en roman som utspelar sig en avlägsen del av Polen, nära gränsen mot Tjeckien. Jag vet inte hur jag ska beskriva: skröna, saga, kriminalroman eller en berättelse om säregna personligheter? Jag har lyssnat på via webben där SR har den som radioföljetong.

Huvudkaraktäreren är en pensionerad kvinna. Hon har tidigare konstruerat broar men nu försörjer hon sig på att se om andras hus och att vara lärare en dag i veckan. Hon värnar djur och har ett fritidsintresse i att ställa horoskop och i att läsa och översätta William Blakes dikter. Det börjar med att en granne upptäcks död och senare följer fler märkliga dödfall.

Det är rappt och otroligt intelligent skrivet. Anar hur det ska sluta men det är inte det viktigt, berättelsen i sig är så fascinerande. Det finns inslag om vad som är meningen med livet och hur vi lever, vårt förhållande till naturen och hur rättvisa ska skipas. Kanske att jag inte ens klarar av att uppfatta alla undertoner. För mig var detta mitt första möte med Tokarczuks författarskap och jag kommer absolut att vilja läsa mer av henne.