Till min stora lycka upptäckte jag idag tre ny avsnitt av ”På minuten”. Det är ett av mina favorit-radioprogram som i mitt tycke sänds alldeles för sällan. Nu hade jag missat att det kommit nya avsnitt, som jag hittar på Sveriges radios webbplats, och det blev en stor lycka.
Någon tanke på att spara det goda fanns inte hos mig. Medan tvätt maskinen jobbade, njöt jag av förstklassig underhållning och gott kaffe. Så underbart.
Att lyssna till Sommar i P1 är en mycket givande sommartradition. Det är intressant att lyssna till personer som man kanske annars lyssnar till. Det finns ofta något personligt i praten även om jag personligen tycker att de börjar blir lite för välproducerade och tillrätta lagda.
I år har jag inte lyssnat på alla program. Den här sommaren har det varit viktigt för mig att inte ställa krav och måsten, utan vara med fri och lustfylld. Då vill jag inte känna kravet att lyssna ikapp de jag missat. Jag har i alla fall lyssnat på 34 sommarpratare av 58.
Två program stack ut som enastående bra: Kateryna Martyniuk från Ukraina och Emma Shols. Deras berättelser berör på djupet. Personligen gillar jag även de som pratar om något som de brinner för och vill dela med oss andra och här tycker jag att Mischa Billing och Stefan Ingves var riktigt bra. Ett program som innehöll mycket värme var Bert-Åke Varg.
Det är en blandning av prat och det bör finnas något som lockar alla. För mig är dock utmaningen att lyssna öppet, inte enbart till det som man ”brukar” gilla. Några sådan program har jag lyssnat på i år och det är bra.
Nu ser jag fram emot Vinter i P1, även om det är ett tag kvar till dess. Hoppas att både ”Spanarna i P1” och ”På minuten” kommer tillbaka i tablån nu, det behöver jag i höst.
Det är avslutningsdag. Det är sista dagen med ”Sommar i P1”. På något sätt en brytpunkt mellan sommarrutin och höstsäsong. Nästa vecka börjar invanda och efterlängtade vardagsrutiner med tex ”Spanarna i P1” på fredagarna. De ordinarie programledarna för ”Karlavagnen” har nog redan dragit igång men det är först när Sommar i P1 är slut som min hösttermin börjar.
När jag lyssnat klart på dagens program, trodde jag att jag var klar. Men… så upptäckte jag ett missat avsnitt så det har jag fått lyssna ikapp idag. Så tacksam för dagens teknik med möjlighet att lyssna på olika sätt.
I år har jag ingen topplista. För mig finns det en solklar favorit bland programmet. Och det är Lyssnarnas sommarvärd Mathilda Hofling. Så tacksam för att jag fick höra hennes program och det är det som jag rekommenderar till andra.
Idag är det Tomas J. Philipson som är sommarpratare dvs sommarvärd för Sommar i P1. Han jobbat som ekonomisk rådgivare till Donald Trump. Jag har lyssnat. Jag vill vara en öppen person som lyssnar på alla sidor men jag får erkänna att detta är svårt. Här får jag en beskrivning av en smart och sansad president som fattar väl genomtänkta beslut, en president som vi här i europa har missförstått och fått en felaktig bild av.
Bra gjort att få göra det i ett så populärt program i Sveriges radion. Mig lyckades han inte övertyga. Men jag har åtminstone lyssnat.
Sommaren 2006 var speciellt för mig. Jag jobbade som en gnu dygnets alla vakna timmar, vara bara ledig en dag, morfars begravning. Dessutom gick min tv sönder så jag var utan tv under flera månader. Detta innebär att sommaren 2006 är som ett mindre svart hål. Jag har ingen aning om vad som hände i omvärlden då. Det gör att jag helt och hållet missat dramat med två försvunna kvinnor i Kalahariöknen. Av något skäl har jag även missat att de skrev en bok om sitt äventyr. I somras sändes en radiodokumentär om äventyret (som jag också missade) men de senaste dagarna har jag hört reklam om programmet och går lyssnade jag via webben. Programmet heter ”Försvunna i Kalahariöknen” och jag kan varmt rekommendera den spännande lyssning.
Det började som en planerad utflykt. Tjejerna var väl förberedda för turen och insatt i alla risker och faror. Så händer det helt ofattbara, värre än det värsta, när bilen och alla förnödenheter brinner upp. En otroligt kamp om överlevnad tar vid. Tjejerna är otroligt handlingskraftiga, kreativa och uthålliga och ställs ständigt inför nya problem och utmaningar. Det är helt enastående att de fixade detta äventyr. Jag kan inte förstå varför detta inte blir film. Två helt otroliga hjältinnor som borde lyftas fram mer, tycker jag, för att få balans jämte mot alla tuffa killar oftare framställs som hjältar.
God fortsättning på julen. Har läst en del bloggar idag och ser att många har haft en fin helg och nu är i färd att avsluta året. Det känns bra. Det här är ett år jag gärna lägger bakom mig och jag känner en längtan till det nya.
Idag vaknade jag inte förrän klockan var två så det blev inte många ljusa timmar för min del. Har varit trött och mest lyssnat ikapp radioprogram: Spanarna i P1, På minuten och Vinterpratarna. Det var lagom aktivitet för mig idag.
Igår och idag har det blåst mycket hos mig. Det var väldigt mycket grenar och bråte på vägen hem igår och jag misstänker att något fastnat tillfälligt under bilen och orsakade de märkliga ljuden som sedan försvann. Har inte hunnit titta idag så det blir att göra i morgon. Om jag har mer energi då. För just nu är det högsta prioritet att koppla av, återhämta mig och kunna fylla på ny energi.
Glöd av Sándor Márai är en roman som kom ut 1942. Den kom ut på svenska första gång år 2000. Jag har aldrig hört om den men just nu går den som radioföljetong på P1 med Sven Wollter som uppläsare. Det är en inspelning i två långa avsnitt (2×200 min).
Två män var oskiljaktiga vänner en gång tiden. Men den ene flyr och det tar 41 år innan de ses igen. Det blir ett möte med många sanningar. Det här är en berättelse med massor av livsvisdom, sett från en äldre mans perspektiv och det tar upp många viktiga perspektiv. Det är en välskriven bok som byggs upp på ett intressant sätt. Och inläsningen är väldigt bra.
Jag gillar det här väldigt mycket. Det är en bok jag aldrig skulle ha hitta, aldrig skulle läsa men att lyssna ger mig mycket och det är jag glad för.
Kom hem från jobbet vid åttatiden, och jag var minst sagt lite sliten. Tv-tablån lockar inte men som tur är så finns radio. Idag är det fredag och det är dessutom säsongspremiär för Spanarna i P1. Hurra, säger jag. Jag lyssnar som vanligt via webben och kan lyssna både när jag vill och hur ofta jag vill.
För mig är Spanarna inledning på helgen och ikväll känns det som en bra start på min egen höstsäsong. Även om hösten är långt bort årstidsmässigt så har ändå en ny säsong startat i jobbsammanhang. Att min Spanarna-tradition fått en nystart betyder att sommarlovets lyssnande av Sommar i P1 är över och det markerar en ny tid, en ny period tar sin början. Och det känns väldigt skönt.
I dag sänds sommaren sista sommarprat i Sommar i P1. Jag har lyssnat till näsan alla, men undantag av tre program som jag börjat lyssna på men gett upp. Jag försöker lyssna på allt då jag tycker att bredden är viktig. Jag tycker även att det är viktigt att lyssna på dem man vanligen inte lyssnar på, där finns mycket att lära och ta in andras perspektiv.
Min upplevelse är att det varit många bra program men få, eller snarare inget, som sticker ut. Inget program är så där extra bra som man vill berätta för alla om eller som man vill lyssna på igen. Det gör att jag i år inte kan göra någon topplista, då nästan alla är mittemellanbra. Min upplevelse är även att valet av producent är väldigt viktigt. Ibland kan man nästan ana vem som producerat och ibland önskar man att det varit någon annan.
I år vill jag i alla fall ge mitt hedersomnämnande till Lena Endre. Det är hennes program som jag uppskattade allra mest och som gett mig skönast känsla i magen..
En tydlig brytpunkt mellan vårtermin och sommarperiod, försommar och sommar, är när tablåer ändrar skepnad. För mig är det allra mest påtagligt på radion. På midsommarafton sänds vårens sista avsnitt av Spanarna i P1. Spanarna får ett välförtjänt sommaruppehåll och jag kommer att sakna dem. Men det är alltid härligt att ha något att se fram emot och i höst är de tillbaka igen, förutsätter jag.
På midsommardagen börjar ”Sommar i P1” med sina sommarprat. En annan trevlig tradition. Helt olik spanarna, förstås, men ett program som jag uppskattar. Och jag uppskattar variationen, att var sak får ha sin tid och att jag får tränas i att ta vara på stunden. När sommarpratarna drar igång, då är det sommarkänsla för mig. Jag älskar att lyssna på kvällsrepisen även om jag numera kan lyssna när jag vill via webben.
Under mörkare tider på året är Spanarna i P1 min brytpunkt för helg. Kanske behöver jag det inte lika mycket när jag passerat brytpunkten för sommar. Att jag under sommartid drar ner en aning på tempot och tar vara på varje ledig stund.
Ibland, och för vissa, kan sådan brytpunkter vara till nytta och glädje. Det kan vara något att förhålla sig till, något som påminner oss om något viktigt eller ger en naturlig tid till reflektion. Nu ska jag ta vara på sommaren och ta med mig radiolyssnandet ut på balkongen.
På Gång 