Skogen

Skogen av Margareta Lindholm är en roman som på ett fint sätt skridrar ett leverne nära naturen. Just nu går den som radioföljetong på P1. Uppläsare är Sara Arnia som på ett lugnt och harmoniskt sätt tar oss igenom berättelsen.

Ett syskonpar i 65-års åldern har levt hela sitt liv på en liten gård. Nu läser arrendet ut, förnyas inte och de behöver hitta en lösning. Kvinnan, Maria, skriver dagbok och det är genom henne vi får uppleva den speciella tiden.

Berättelsen är varm och det intrycket förstärks av Arnias mjuka röst. Det är en njutning att lyssna och tankarna går till hur det är att leva på landsbygden, hur ett liv kan tes sig och vilka val som forma oss. För mig är det här en bok som jag antagligen inte skulle ha valt själv men som jag uppskattat mycket att få lyssna till.

Annonser

Misstag

Jag brukar inleda helgen med att lyssna på Spanarna i P1. Ibland lyssnar jag när det sänds, men oftast senare via webben. Det är som en liten ritual som säger att helgen är inledd.

Idag gjorde jag det fatal misstaget att lyssna till programmet, trots att jag inte var klar med dagens göromål. Jag behövde en paus. Det har varit i det närmaste omöjligt att komma igång igen. Jag lyssnar på föreläsningar men kan inte koncentrera mig. Jag skriver protokoll men det blir inte riktigt bra. Jag saknar fokus. Nu är det så sent att jag nog får acceptera och återuppta pluggandet i morgon.

Vissa ritualer tycks vara starkare än man anar.

Slösar med tiden

Det är nästan som att jag slarvat bort denna dag. Förmiddagen ägnades åt att kolla val till statsminister, lyssna på reaktioner och samtidigt sköta mejlhanering och annan administration. 12.30 var första bokningen med tyst meditation i en kyrka en bit bort. Jag har inte lärt mig meditera än, men jag kämpar på för att få ut mer av det och att vara i vacker miljö är ett knep. Efter meditationen började jag prata med en kvinnan och där rann tiden i väg. Skulle bara säga hej men en timme senare satt jag fortfarande kvar i ett djupt samtal. Härligt!

Gick in i ett närliggande köpcentrum, för att kompletteringshandla. Kollade runt lite efter fynd men det enda som hände var att jag förlorade ytterligare tid av dagen. Å andra sidan, det jag missade enligt min egen planering var att unna mig fika. Kaffe drack jag istället här hemma. Jag har börjat lyssna på ”De osynliga” av Roy Jacobsen som går som radioföljetong i P1. Jag lyssnar via webben och är helt fast i Peter Andersson magiska berättarröst. Perfekt till kaffet.

Nu har jag även lyssnat till P1:s ”Spanarna” vilket inleder helgen för min del. Kanske att jag slösat bort dagen men det är en ledig dag och nu ska jag se till att ta hand om tvätten. Jag känner mig både nyttig av avspänd vilket tyder på en bra dag.

Vinter i P1

Via webben har jag lyssnat på ”Vinter i P1”, jullovets motsvarighet till sommarpratare. Vissa lockade mer än andra från början, men alla har haft något att ge och berätta.

Både Katarina Wennstam och David Eberhard tog upp jämställdhet men från olika perspektiv och med olika åsikter. Intressant tycker jag. Jag håller inte med någon av dem fullt ut och tycker att båda har poänger som är viktiga. Kan bara önska att de ville ägna mer tid till att lyssna och prata med varandra i stället för att övertyga om den egna åsikten.

Klimat och hållbarhet togs upp av Hanna Hellquist och Mattias Alexandrow Klum, med sina olika utgångspunkter. De andra pratarna hade mer personliga utgångspunkter och perspektiv i sina vinterprat.

Jag uppskattade Tomas Sjödin och Tommy Ivarssons vinterprat allra mest och tycker att Olof Röhlanders pratat var det enda om inte levde upp till förväntningar. Nu längtar jag till sommaren och fler sommarprat.

Lång fredag

Idag blev det en ovanligt tidig morgon då jag skulle till en förmiddagskonferens. Jag sitter i styrelsen för en förening, som arrangerade konferensen och efteråt hade vi styrelsemöte. Allt var bra och trevligt även om lunchen uteblev. Jag kände mig dessutom så fin i kjol och blus. När jag jobbade hade jag ofta klänning men när jag sitter hemma och pluggar är det jeans och skjorta som gäller. Med ny kjol och kammat hår, kände mig levande igen.

På vägen hem gick jag en kort promenad över Söder innan jag gick till pendeltåget för att åka hem. Hemresan blev en utmaning. Den ska ta 20 minuter men idag var det tågstrul och tog 2,5 h. Puh. Jag var ju så hungrig utan lunch i magen. Å andra sidan hade jag sittplats, böcker att läsa och mitt lördagsgodis att smaka på.

Känner trots allt en tacksamhet att jag kom hem tryggt. För det är ju med stor sorg jag läser om Dante i Falkenberg som förmodligen blivit hittad avliden. Så tragiskt och sorglig och mina tankar går till hans familj.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, lyssna på Spanarna i P1 och förbereda mig för ett kvällsseminarium. Min snälla lärare har kallat till möte kl 19.20 en fredagskväll! Vi har alla olika sätt att roa oss.

Danius sommarprat i P1

Som jag skrivit om tidigare, har jag haft lite svårt att hitta sommarpratare i P1 som fångat mig. Det finns guldkorn det finns även sådant som inte intresserar mig alls. Ett program var dock givet: Sara Danius vill jag gärna höra. Idag var det dags.

Efter att ha följt dramatiken i Svenska Akademin de senaste året, så var det med viss förväntan som jag började mitt lyssnande via webben. Men oj, det som sade var ju så mycket mer. Danius gav sin bild, lugnt och sakligt. Hon är vass. Min uppfattning är normalt sett att jag är lite försiktig med ensidiga bilder dvs att enbart höra en part men i detta fall menar jag att alla som följt händelseutvecklingen kan göra en egen bedömning av rimligheten Danius utsagor och att andra berörda parter redan har gett sin syn bla i media. Jag tror på Danius och uppskattar hennes saklighet och ärlighet.

Men det skrämmer mig. När jag tänkt på allt som kommit fram, känns det som att jag tänker på en grym film eller dramatiserad tv-serie. Det är så svårt att ta in att det är på riktigt. Att personer med hög ställning beter sig som de gör inom akademin, hur de resonerar kring juridiken mm. Det skrämmer mig att det får fortgå.

Dramat lär dock fortsätta, bara att vänta in nästa avsnitt.

Lockas inte av sommarprat

Den här sommaren har jag inte lyssnat på så många ”Sommar i P1” som jag brukar göra. Det är få talare som har lockat och ännu färre som har fångat mig. Jag har upplevt några bra program men lyssnat på en del som inte berör mig alls. Min tanke är att det är skillnad på att vilja prata och att ha något att berätta. Jag tror att det är berättandet som jag personligen saknar.

Jag har dock många program kvar att lyssna till. Även om jag inte kommer att lyssna till alla, så hoppas jag kunna upptäcka några godbitar. Samtidigt hoppas jag att andra lockas av de program som jag inte attraheras av. Det är ju så med radio – alla gillar inte allt med det finns något för alla.