En obalanserad dag

Ikväll är jag tacksam att dygnet snart är slut. Det har inte varit en bra dag. Det har varit en dag där jag tömts på energi men påfyllningen är inte alls tillräcklig. En obalanserad dag. Då är det lätt att ramla. Men jag står stolt, är bara lite trött.

Planen var att börja dagen med träning. Allt var förberett. Jag hade dock missbedömt tiden, missade precis ett pendeltåg och insåg att jag inte skulle komma i tid till passet. Gick hem igen och tänkte mig någon form av yoga eftersom jag hade träningskläderna på. Låt mig säga att jag enbart lyckades med avslappningen. Försenad till jobbet där jag främst ägnat mig åt problemlösning, dock lösning av andras problem. Dagens skulle avslutas med teater. När jag kom dit var föreställningen inställd. Jag passade på att använda den frigjorda tiden till shopping och köpt en halsduk. Väl hemma har jag klippt bort prislapp och sedan insett att larmet sitter kvar på halsduken. Jag orkar inte mer problemlösning idag.

Vad lär jag mig av en sådan dag? Att detta är en del av livet, det går upp och det går ner och det hände ju inget farligt eller skadligt idag. Det finns ingen anledning att deppa. Jag står stolt, är bara lite trött. Och nu får jag ju sova. Imorgon är jag utvilad, redo för en mer balanserad dag.

Annons

Ett mosat blåbär

Tredje gången gillt. Det var tanken då jag gick iväg till Friskis & Svettis för ett Indoor Walking-pass. Första gången var kul, andra gången en tragedi och ikväll var jag rejält peppad.

Övning ger färdighet och det gick hyfsat bra. Jag är nöjd. Jag är visserligen inte helt stabil på maskinen än men det går bättre och bättre. Framförallt tog jag ut mig totalt och det är ju det viktigaste.

Efteråt kände jag mig som ett mosat blåbär. Den klarblå tröjan var betydligt mörkare av all svett och ansiktet var ordentligt rött. Mina runda former kändes mosade. Men även mosade blåbär är goda!

Minnets goda smak

Kryddor är inte min starka sida. Jag gillar rena smaker men inte salt. Jag gillar att kryddor finns där i maten, lyfter, men de får inte ta över och dominera.

Det händer lite då och då att jag känner smaken av italiensk salladskrydda när jag fikar eller äter ute på caféer. Kryddblandningen kan vara spridd över en sallad, ibland på en smörgås. Det väcker minnen, minnen om en tid då jag själv använde italiensk salladskrydda. Varma, goda minnen. Är det kryddbladningen eller minnet som är godast? Spelar det någon roll?

Senast jag anade smaken av salladskryddan, blev jag en gnutta nostalgisk och frågan förde tankarna vidare till barndomens favoritkrydda ”Aromat”. Det var gott, åtminstone då. Jag inventerade den lokala butikens kryddbestånd och såg till min förtjusning att aromat fortfarande finns kvar. En burk står nu i mitt kök.

Ska jag prova? Eller är det kanske bättre att ha minnet kvar. Det goda minnet av aromat, minnets goda smak.

Inställd på P1

Radion är inställd på P1. Jag känner mig trygg i att det nästan alltid är intressant. P1 väcker intressen, nya och gamla. Programmen gör mig till en aktiv lyssnare. Jag vidgar mina vyer, tar in nya intryck och insikter och känner mig berikad. Men allt det här förutsätter att jag slår på radion. Det händer alldeles för sällan.

Det här förvånar mig. Jag är vuxen och vet vad jag mår bra av. Jag kan själv ta initiativ, prioritera vad jag ska göra och hur jag vill använda min tid. Ändå slår jag på radion mer av en slump. Jag kan inte tablån, följer inga särskilda program eller följetonger. Jag låter tillfälligheten styra mitt radiolyssnande.

Kanske har jag för lite tid. Kanske har jag för många andra lustar såsom läsa, skriva, jobba och träna som jag också vill bejaka. Möjligen har jag gjort en omedveten prioritering. Då är det dags att bli mer aktiv.

Att lyssna mer på P1 är en möjlighet. Jag vill ta hand om denna chans. Jag ska börjar nu. Jag är inställd på P1.

Det ordnar sig

Jag fick plats! Jag fick en plats på den skrivkurs som jag längtar att få gå nu under våren. Jag har bokat tid i kalendern, förberett mig och nu fick jag besked att det ordnar sig och att jag får en plats. Jag behöver inte oroa mig för att ansökan inte kom fram, att kursen var fullbokad eller att mitt arbetsprov inte duger.

Varmt tack till Skrivarakademin / Folkuniversitetet för service och viljan att hitta en bra lösning.

Nu ska jag bestämma mig för ett projekt som jag kan jobba med under kursen. Jag väljer mellan att slutföra någon av mina idéer till en roman alternativt att sammanställa noveller till en novellsamling. Jag har en hel del material. Jag måste bara bestämma mig. Jag måste fokusera och slutföra ett av projekten, inte göra allt på en gång. För att kunna fatta beslutet, ska jag sätta mig och läsa mina gamla texter, se vilka som är utvecklingsbara och hitta en plan att gå vidare. Det här är en väldigt rolig del av skrivprocessen. Det här ser jag fram emot. Det ordnar sig riktigt bra!

Utrensning

Funderar på om det finns ett mer positivt laddat ord än utrensning. Å andra sidan är det ju just det som behövs just nu, att rensa ut gammalt för att på plats med nytt. Att rensa ut skräp för att få plats med liv.

Utrensning av måsten, negativa tankar och onödiga krav sker kontinuerligt. Ibland måste jag dock stanna upp, stämma av att jag är på rätt väg, försäkra att jag behåller det goda. Sedan är det lättare att gå vidare.

Utrensning av prylar sker mer spontant. Någon gång ibland mer forcerat och målinriktat. Jag traskar i väg med stora lass till grovsopsrum och återvinningsstationer. Det känns befriande.

Det är befriande med en utrensning lite då och då. Det ger plats för nytt. Det ger liv. Kan det bli mer positivt laddat?

Svajiga ben

Jag är nybörjare. Jag måste tänka på det. I tisdags provade jag Indoor Walking för första gången. Idag var det andra gången. Jag är inte van än, jag kan inte förvänta mig underverk. Jag måste ju träna.

Kvällens träning innebar mycket kämpande. Jag hade ingen balans, stod där och svajade på maskinen, vågade knappt släppa handtagen, tappade ofta takten och saknade flyt. Varje gång jag skulle byta position, tappade jag fart och rytm. En hjälpsam medmotionär försökte ge goda råd. Att prata samtidigt som att gå kändes som mer än jag klarade av. Och när jag försökte pendla fritt med armarna kom jag åt reglaget för motståndet, vilket blev en obehaglig tempoändring. Jag kände mig verkligen dum där jag stod och kämpade, helt utan kontroll över min egen kropp men genomsvett.

Det jag hittills kommit fram till är att jag är olika stark i mina ben vilket ger en viss obalans med framförallt att jag saknar flytet. Det här måste jag träna på. Behöver använda styrkan i benen på ett mer rytmiskt sätt. Men sedan handlar det även om en avsaknad av vana. Jag måste lära mig hantera maskinen och våga slappna av.

Efter passet kändes benen ostadiga av trötthet. Jag fick åter igen kämpa för att orka till tåget. Kylan bet. Tåget var dessutom inte i tid och det blev en otålig väntan. Väl hemma försöker jag värma mig min frusna kropp och låta benen vila. Det blir te och macka. Egentligen är detta inte den föda jag borde inta efter träningen, men så får det blir. En förändring i taget. Jag inför en vana som ska bli en god vana. Först träningsvana, sedan bättre matvanor. En sak i taget, ett steg i taget.

Längtan till att skriva

Det finns många sätt att utveckla sitt skrivande. Det finns många steg att ta. Att läsa, skriva mycket och delta i tävlingar när några sätt. Att gå en kurs är ett annat. I en utbildning får man lära sig nya knep, får nya insikter och får träna på vissa moment. I en kurs får man även lära känna andra som skriver, få läsa andras texter samt ge och ta emot kritik.

Allt det här har jag sett fram emot. Jag har anmält mig till en kurs och väntat på besked. Nu har jag förstått att skolan inte fått min anmälan. Något har hänt men vi har inte kunna reda ut vad. Det trista är att kursen jag vill gå är fullbokad. Mitt hopp står till avbokningar. Det finns flera liknande kurser och jag har hög prioritet. Jag hoppas att de ska ordna sig och att jag kan gå en kurs på en tid som passar. Det finns gott hopp.

Egentligen finns det ju massor av möjligheter. Jag kan gå en annan kurs, hitta en annan skola, gå kursen i sommar eller i höst. Jag kan resonera så men just nu känner jag inte på detta sätt. Mitt hjärta säger något annat. Jag är verkligen ivrig att börja. Jag längtar. Och jag inser att det inte är ofta jag känner denna typ av längtan. Jag ser ofta fram emot olika saker, men detta är starkare. Jag vill verkligen utvecklas och jag vill göra det tillsammans med andra.

Håller tummarna men funderar samtidig på vad jag ska göra med denna längtan. Kanske skriva om den!

På temat offer

Tidningen Skriva har en novelltävling i varje nummer. De anger ett tema och en begränsning på maximalt antal tecken som novellen får innehålla. Det är ett roligt sätt att utmana sitt eget skrivande. Det är en utmaning att inte se begräsningen som ett hinder, att se möjligheten i att skriva en mycket kort och kärnfull historia. Det kan vara både uppmuntrande och avskräckandet med ett tema. Ibland finns så många uppslag, ibland ingenting.

I senaste numret av tidningen finns en tävling med temat ”Offer”. Jag har funderat mycket på detta. Vad är ett offer idag? Finns det i mitt liv, min omgivning, mitt medvetande. Jag hittar ingen ingång till ämnet. Jag hittar inget sätt att hantera det, forma det och göra temat till mitt. Varför är det så svårt?

Svaret kom när jag stod och diskade ikväll. Jag vill inte. Så enkelt är det. Jag vill inte ha offer i mitt liv, min omgivning, mitt medvetande. Jag vill inte tänka på, analysera eller angripa ordet. Det är inte mitt. Däremot är det inte ointressant. Jag ser fram emot att få läsa hur andra tolkat temat. Det ska bli riktigt spännande att få läsa vinnarnovellen. Kanske ger det nya insikter och dimensioner.

Stort paket med läsglädje

För att kunna utveckla sitt eget skrivande, behöver man läsa andras texter. Jag läser bra böcker, mindre bra böcker och försöker analysera vad som bidrar till min bedömning av boken. För närvarande skriver jag noveller. Att hitta bra novellsamlingar är inte så lätt. Därför är dagens post så värdefull för mig.

Det är en stor utmaning att skriva en bra novell och det är en stor uppskattning att läsa en bra novell. Det är något särskilt med att bli fångad av en historia på bara några sidor. Det är koncentrerat och begränsat men ändå fulländat. För några månader sedan började jag att prenumerera på noveller. De som jag hittills läst är så bra att jag beställde tidigare utgivningar. Det stora paketet med små häften är efterlängtat. Noveller av författare som skriver på olika sätt ger mig massor av inspiration. Att novellerna är vackra och inbjudande ger en extra dimension. Det ger extra läsglädje.

Detta är som en gottpåse. Svårt att välja vilken jag ska börja med. Jag börjar direkt.