”Dikter” av Sylvia Plath är ett urval av hennes dikter som sammanställts i en bok. Det är dikter både från de diktsamlingar som kom ut när hon levde och de som kom ut efter hennes död.
Jag tog lite tid på mig att läsa, och har nu läst hela. Det är egentligen inte så att läser en diktsamling från pärm till pärm men har faktiskt börjat med att göra denna typ av genomläsningar för att sedan gå tillbaka och läsa de dikter som betyder något för mig.
Här var jag utanför min komfortzon. Hade svårt att ta till mig dikterna. Och kanske säger det mer om mig, var jag är i livet just nu – än om dikterna. Ändå intressant läsning.
På Gång 
Jag blev lite sugen på att läsa henne efter att ha läst Eufori men har än så länge inte omsatt detta i handling. Men någon gång så.
Jag gillar ”Glaskupan” väldigt mycket. Kanske att jag ska läsa den igen men jag måste ju läsa Eufori först.
Jag gillade inte Glaskupan när jag läste den men börjar jag tro att jag kanske skulle tycka mer om den nu när jag har lite mer erfarenhet av livet (läs: har blivit äldre).
När jag läste den, hade jag precis sett en dokumentär om Plath, då blev boken superintressant. Kanske blev jag påverkad av det.