Avslut

Veckans sista avslut är att avsluta denna blogg. Mer än 10 år av bloggande tar slut, i denna form. Ser att jag skrivit 4936 inlägg sedan starten 2013, 378 i år och att jag denna gång skrivit 316 dagar i rad. Det är alltså inte brist på kärlek och lust som gör att jag slutar. Detta bloggande går tyvärr inte ihop med annat i livet såsom jobb och skrivande.

Har så många fina minnen av bloggandet som har kommit att betyda mycket för mig. Det har hjälpt mig i min utveckling, tagit mig igenom svåra perioder och det har oftast varit en ynnest att få skriva och diskutera med andra. Vi behöver inte alltid tycka likadant men ändå ha utbyte av varandra. Det berikar. Med undantag för enstaka elaka och tvära kommentarer har det allra mesta, helt övervägande, varit positivt. De gånger missförstånd uppstått, har alla fått fler chanser att reda ut, chanser de allra flesta tagit. De som valt att missförstå, tolka in mer än vad som står eller misstolka kan jag tyvärr inte påverka. Och de är faktiskt bara två, vilket är bra i samhället vi lever i idag. Vi är många som stöttat varandra genom åren, utan att känna varandra och det värmer gott. Vi har delat mycket.

Det finns en sorg i hjärtat att det är slut men samtidigt en visshet om att det är ett både nödvändigt och riktigt beslut. Kanske att jag kan fortsätta att skriva om lästa böcker, kanske mest för mig själv, men för andra tankar behöver jag hitta andra former att skriva.

Tack bloggen, för allt som du gett. Och tack alla bloggare för härlig kontakt. Vem vet, hur vi kan komma att råka på varandra igen i denna lilla värld. Ta hand om er.

Söndagsreflektion

Det är visserligen söndag men idag är kaffet bryggt, mackan bredd och tankarna redo för reflektion. Det är mina tankar om mitt liv och ingen värdering om hur andra agerar. För mig är det en hjälp att utvecklas, att vara vaksam på vad jag gör och inte gör och hur jag medvetet kan förändra.

Den här vecka har jobbet stått mycket i fokus. Jag avslut mycket. Börjar ett helt nytt jobb i morgon. Jag har städat mycket och det väcker både tankar och minnen om saker man gjort. Det är också hemskt att se att de perioder då jag jobbat som mest, det minns jag knappat att jag har gjort. Det är en bra påminnelse om att jag aldrig mer ska tillbaka till en sådan situation.

Det fina med veckan är alla överraskningar med fina ord. En avtackning i tisdags, en annan i torsdags och många mina meddelanden via mejl. Det känns förstås fint men gör också att saknaden blir stor. Eftersom jag älskar det jag gör nu, kommer jag att sakna det mycket.
Jag har också insett att bytet är, större än jag först trott. Jag har ju bytt jobb tidigare inom branschen och det har varit kul. Denna gång är det en helt annan roll, ett helt annat område, en helt annan yrkesgrupp och det kommer att bli en helt annan yrkesidentitet. Förhoppningsvis tar jag med mig mycket av det jag lärt mig genom livet och får nytt av det, men inte alls på samma sätt som om jag fortsatt i min andra områden.

Å andra sidan, jag har gjort dramatiska byten tidigare och det har gått bra. Det är otäckt när man gör det men för mig är det en viktig del av mitt liv, att våga testa nytt, att få andra alla sidor av mig. Kanske att jag inte kan använda alla sidor samtidigt, då är det fint att byta karriär.

Lite fritid har det funnits under veckan. Men alla avsked har gjort mig trött och jag har behövt vila med läsning och virkning. Även den grymma samhällsutvecklingen som jag följer via media, gör att jag behöver lite mer vila och avbrott. Det är för mycket att ta in alla, hela tiden. Virkning och ”Karlavagnen i P4” är en jätteskön avkoppling, likaså virkning och digital bingo med garnvinster. En bra bok och måla naglarna fungerar även mycket bra.

Nu skiner solen, en fantastik höst dag där naturen fullkomligt glänser i färgprakt. Det bjuder in till skogspromenad. Eller så ligger jag på soffan med en bra bok. Det är dags att läsa ut innan lånetiden går ut.

Elände

Inget kaffe. Ingen mjölk. Ingen jos, inget bröd. Inga ägg. Det finns faktiskt ingenting i mitt hem som kan ge mig frukost. Det är ett elände. Utan kaffe går det heller inte att göra min lördagsreflektion. Det är ett riktigt elände.

Väntar nu in att caféer och affärer ska öppna. Mitt elände ska få ett slut.

Blommor och avsked

Under torsdagen fortsatt avskeden. Jag blev tackad av kollegor med blommor och fika och väldigt fina ord. Det blev ett jättefint slut och det är jag så tacksam för.

Idag blev avskeden främst skriftliga. Jag har fått så många fina hälsningar från branschkollegor och andra. Det känns väldigt fint och jag kommer att sakna så himla så mycket av jag lämnar bakom mig.

Dikter av Sylvia Plath

”Dikter” av Sylvia Plath är ett urval av hennes dikter som sammanställts i en bok. Det är dikter både från de diktsamlingar som kom ut när hon levde och de som kom ut efter hennes död.

Jag tog lite tid på mig att läsa, och har nu läst hela. Det är egentligen inte så att läser en diktsamling från pärm till pärm men har faktiskt börjat med att göra denna typ av genomläsningar för att sedan gå tillbaka och läsa de dikter som betyder något för mig.

Här var jag utanför min komfortzon. Hade svårt att ta till mig dikterna. Och kanske säger det mer om mig, var jag är i livet just nu – än om dikterna. Ändå intressant läsning.

Hu så otäck samhällsutveckling

Numera är det lite läskigt att kolla på nyheterna. Skjutningar och sprängningar dag som natt. Än så länge är det ingen jag känner som har blivit drabbad (dvs finns i området) men det känns som att jag snart kommer att känna någon som berörs på ett eller annat sätt.

Har märkt att jag ängar lite för mycket av min tid för att försöka förstås. Jag ser tv-program, lyssnar på radiodokumentärer och läser artiklar. Men det är ändå så obegripligt. Jag har verkligen ingen vettig uppfattning om vad man jag göra för att få stopp på eländet. Förmodligen får man testa många olika saker. Ju mer tvärsäker en person är på ”rätt lösning”, desto mer misstänksam blir jag. I detta läge tror jag på att ha ett öppet sinne, vara lyhörd för andras idéer och att inte fastna i sin egen uppfattning.

En sidoeffekt är att deckare och kriminalromaner, känns ganska harmlösa att läsa. Verkligheten är så mycket mer otäck.

Psykologisk trygghet

Härom dagen lyssnade jag till ett webbinarium om psykologisk trygghet. Det är ett hett ämne och förstås något som påverkar hur vi trivs och mår. Vikten att våga uttrycka sig, även när man inte tycker som alla andra eller när man kanske inte riktigt hittar rätt sätt. Det är ju hemskt när man känner att man blir avsnäst.

Generellt sett så känner jag mig trygg men visst händer det att jag inte är helt bekväm i alla situationer. Ibland behöver jag få tid att tänka, för att ett budskap ska falla väl in. Andra gånger vill jag ha lite mer fakta på fötterna innan jag säger något.

Ett bra tips, tycker jag, som kom upp var att ställa frågor istället för att säga vad man tycker. Det allra flesta förstår och får chans att tänka till hur det vill ge respons. Att vara öppen är viktigt.

Något som jag tycker är viktigt, är att man kan prata om det. Att man kan ventilera när det inte känns bra. För mig är det dock inte alltid viktigt att man gör det i storgrupp eller offentligt. Det kan vara minst lika givande, ofta mer, att ta det med personen direkt.

Som så ofta så känns det så självklart när man läser eller lyssnar på ämnet. Men det kan vara svårare att tillämpa. Ofta blir det förstås helt rätt men de få gånger då det inte känns bra kan påverka mycket. Jag tror att man får vara lite ödmjuk. Vi är ju bara människor.

Koskräck

”I hjärnan på Louise Epstein” är en väldigt intressant podd som finns på hos SR. Hon tar upp många intressanta ämnen kring hjärnan och har kunniga gäster som pratar om ämnet så att man förstår. Nyligen lyssnade jag ett avsnitt på temat höjdrädsla, hur det kan yttra sig och hur man kan göra för att hantera rädslan. Om man behöver hantera den, ska tilläggas. Är det inget problem behöver man ju inte göra något.

Det fick mig att tänka på min ovilja att gå i vissa hagar. När jag är ute på vandringar så råkar jag på det ganska ofta. Ibland ser jag vilka djur som betar i hagen, ibland är det inga alls och vissa gånger blir jag rejält överraskad.

Hagar med hästar går jag inte in i. Jag litar inte alls på hästar och gör vad jag kan för att hitta en alternativ väg. Men det är inte så lätt. På så sätt kan man se min ovilja som ett problem eftersom det påverkar mina vandringar. Hagar med kor är ingen favorit men jag gör det med viss tvekan. Jag studerar så noga jag kan; terrängen, antal djur, djurens humör, var det är och ev flyktväg. Sedan klättar jag över, går med bestämda och raska steg så långt från djuren jag kan. Jag pustar ut när jag är över på andra sida.

På sätt och vis har jag hittat ett hyfsat sätt att ta mig igenom hagarna men jag känner att jag behöver träna mer för att känna mig mer bekväm. Måste nog lyssna på avsnittet igen, för att ta till mig tipsen som gavs.

Och ja, koskräck är en rejäl överdrift men det saknas bra ord för att vara lite obekväm bland kor.

Tacksam

Var på ett möte idag, det sista för denna omgång och jag blev så överraskad av att bli avtackad. Det hade jag inte räknat med. Jag fick fina ord, present, fika och en vacker blombukett. Hade inte förberett några ord och hade svårt att få fram ett väl valda ord för att tacka. Som tur är finns det mejl så jag kan skicka ett skriftligt svar.

Det är så mycket som jag kommer att sakna med det jag lämnar en har samtidigt något helt nytt att se fram emot.

Urmakaren i Dachau

”Urmakaren i Dachau” av Carly Schabowski är en roman om några få personer i koncentrationslägret i Dachau. Det inleds med att personer förs till lägret. En man sticker ut och får specialuppdrag tack vare sina specialkunskaper. Han kan laga klockor och kan även laga andra saker. Han får uppdrag hos en överste, i dennes hem och får på så sätt en annorlunda upplevelse av koncentrationslägret.

Det är bra skrivet, en bra berättelse men alldeles för gullig för min smak. Visst finns det otäcka delar men det är något sött, kärleksfullt lager över hela berättelsen. Under ett annat tema hade jag säkert gillat det, men här har jag mycket svårt för det.