Förfärlig fredag

Det är en förfärlig fredag, full av besvikelser.

  • Morgonkaffet uteblev då mjölken var sur.
  • Har fått besked om utebliven framgång i en tävling som jag hoppats mycket på.
  • Har fått besked om att jag inte fått ett jobb som jag sökte april. Trots ovanligt lång process, många samtal och intervjuer, så får jag ett standardmejl till svar. Jag har sedan länge gjort klart för mig själv att detta inte är mitt drömjobb, men jag hade förväntat mig ett telefonsamtal eller något mer personlig mejl. Lite respekt helt enkelt.
  • Saknar ett annat besked från en extern part som gör att jag inte kan lämna in en skoluppgift enligt deadline, förvisso frivillig men ändå.
  • Har ont i huvudet eftersom jag slog pannan i en cementvägg igår. Det blev inget blåmärke eller bula men det ömmar och gör ont. Det känns inte alls bra med ihållande värk.
  • Skar mig på ett glas som gick sönder när jag diskade och det blev ett långt och djup sår, som både värker och påverkar rörelsemönster.
  • Sårande ord från person som jag trodde kunde visa respekt.

Det är fredagen den 13:e. Jag tror inte på skrock men just den här fredagen får mig att tillfälligt undra. Vill helst bara dra täcket över huvudet. Imorgon är en ny dag och då är det dessutom tillåtet med lördagsgodis.

Annonser

Jag ser hopp om mer saklig debatt

När jag ser debatten i sociala medier blir jag riktigt orolig för kommande valrörelse. Jag upplever en mycket hårt ton och faktaunderlag kan både vara rörigt och vilseledande. Även i riksmedia ser jag att tonen hård. Partiledardebatt och riksdagsdebatter upplever jag som mer varierande, tidvis hård men många gånger saklig. Var kommer de hårda tonen ifrån?

Det har jag funderat över när jag tittat på partiernas partistämmor/partidagar som ibland visas via Svt Forum. Häromveckan vad det Centerpartiet, nu är det Moderaterna. Retoriskt och debattmässigt är de duktiga, tycker jag och det gäller många partier. De lägger fram argument, lyssnar, debatterar och ger energi till debatten. Inte alls lika hårt och de undviker elakheter.

Partiernas egna debatter ger mig hopp. Det ger mig hopp om en mer saklig debatt, även i valrörelsen. Vad jag kan se, bygger partierna nu upp energi och engagemang och rustar sig för valrörelse och kommande riksdagssammansättning.

Jag förstår inte vad som ligger bakom den hårda tonen och var den kommer ifrån. Men jag ser att det finns andra krafter. Det finns mycket bra energi att ta tillvara. Det vill jag uppmuntra till och visa respekt för.

Öppet samhälle

Jag är tacksam att jag lever i ett öppet samhälle. Jag är tacksam för att jag lever i en demokrati och i ett land med yttrandefrihet. Det här är ingen självklarhet och jag inser att jag måste göra mitt för att vårt samhälle ska fortsätta vara öppet.

Jag gillar att har tillgång och närhet till våra politiker. Att jag kan ställa frågor till dem och få svar. Ser jag ett problem och har förslag till förbättring kan jag framföra det. Konstruktiv och med ärlig avsikt.

Debatt är viktig för mig. Att kunna säga vad man tycker. Respektera att andra tycker på annat sätt Att kunna debattera med god ton. Att basera sina åsikter och sin kritik på fakta. Att inte sprida inte vilseledande information.

Jag gillar inte allt politiker gör. Det är människor, precis som alla andra. Nog kan jag förvänta mig mycket men även jag har ett ansvar. Jag behöver sätta mig in frågor innan jag dömer och när jag ser något, kan jag påtala konstruktivt. Däremot sprider jag inte galla, sprider inte rykten utan att ta reda på fakta. Det finns all anledning att ta debatter om hur våra förtroendevalda ska hantera sitt förtroende och agera. Men det finns också anledning att fundera på varför man sprider och spär på politikerföraktet.

Det här är viktigt för mig. Därför blir jag uppriktigt beklämd när jag ser bristen på respekt, bristen på vilja att förstå och respektera att det finns olika synsätt. Jag blir illa berörd när det sprids osanningar och vilseledande information. Det gäller både i riksdagen, medier, sociala medier och i samtal med andra.

Om besvikelse

Samtal och att möta andra människor är viktigt för mig. Därför fortsätter jag att kontakta vänner och träffas för lunch eller fika. Häromdagen besökte jag en gammal klasskompis. Vi gick två år tillsammans på gymnasiet. Sedan dess har vi jobbat i samma bransch och träffats via jobbet. 18 års vänskap så här långt.

Vi kom att samtala om besvikelser. Känslan av besvikelse när andra inte lever upp det som man tror är förväntat. Även om förväntningarna inte alltid är uttalade, att det inte finns formella krav, kan det ändå finnas något som gör att man har anledning att förvänta sig något av varandra.

Min vän tog upp känslan av besvikelse och att besvikelsen kan kännas ännu värre när man inte kan göra något. Det handlade bland annat om att det vi trodde vi gjorde tillsammans i en grupp, var viktigt för hela gruppen men när det visat sig att andra i gruppen inte brytt sig alls. Den gemenskap vi trodde fanns, var en bluff. Det handlade även om att vi förlorat kontakten med några som vi inte trodde vi skulle förlora som vänner, men där personerna satt sig själv i centrum och varken bryr sig om vänskap eller någon av oss.

Vi förstår att vi inte har någon rättighet att förväntas oss gemenskap, vänskap eller att andra ska hålla sina ord om fortsatt kontakt. Det hindrar inte att vi känner besvikelse. Våra känslor har vi rätt till. Vi har rätt att önska gemenskap och vänskap och vi har även rätt till känslan av besvikelse, trots att det tyvärr inte är någon angenäm känsla.

Kan inte säga att vi kom fram till något. Och ibland räcker det. Att dela, att lyssna och bli lyssnad på.

Tröttheten tar min tid

Den senaste tiden har tröttheten växt. Jag har sovit dåligt på nätterna bland annat pga magproblem, haft kvällsaktiviteter som dragit ut på tiden och haft tidiga morgonaktiviteter. Därtill mycket att tänka på med stress och oro. Sömnbristen har sina förklaringar.

Trots att jag vet att jag behöver sova, vila tankarna och gärna kombinera med fysisk aktivitet, så är det inte det jag gör. Däremot har jag tagit extra koppar med kaffe, fått i mig socker och fortsatt stressa som tidigare. Det här är ju jättekonstigt. Att det ska vara så svårt att göra rätt.

Eller är det mer mänskligt än konstigt? Kan det vara så att små bakslag händer för alla, att ingen är perfekt? Tänker att några dagar med trötthet enbart är några få dagar och att sömnbrist är något jag kan åtgärda. Jag kan snart bli pigg igen. Bakslag är ingen ursäkt, enbart en påminnelse om vad jag behöver göra.

Samtidigt, den omfattande bristen på energi gör att det är lättare sagt än gjort. Återigen, ingen ursäkt men en förklaring och möjligen en anledning till att jag inte kan ställa för höga krav på mig själv.

Riksdagens partiledardebatt

Sitter och tittar på Riksdagens partiledardebatt idag, då den sänds på Svt. Har tyvärr inte sett hela men tillräckligt för att få en intressant bild, tycker jag. Debatten är rapp, tidvis rolig och tar upp många viktiga ämnen. Partierna har möjlighet att använda sina minuter på vad som är viktigt för dem, debattera varandras anföranden och även möjlighet till replik. Ett tydligt ”regelverk” som talarna har en stor vana vid, vilket blir effektivt.

Det blir både fokus på sakfrågor och granskning av varandras politik. Det mesta av sakfrågorna behandlas i utskott och i särskilda riksdagsdebatter, så för mig är det partiledardebatten ett bra komplement. Personligen tycker jag även att det är en fröjd att se några av partiledarna, som är riktigt bra på retorik, ställa frågor och tydliga budskap på kort tid. Som jag skrivit om tidigare så är det inte alltid så att jag åsiktsmässigt tycker lika de som är de bästa politikerna och retorikerna. Det gör det hela till en utmaning.

För mig är det viktigt med framåtblickande och möjlighetsorienterad politik, ministrar och riksdagsledamöter som är goda ledare och som jag kan känna förtroende för samt en beslutför regering. Det gör att sakfrågorna är grunden men att det är helheten som är viktigast. För att få en bild av den helheten, en aning, tycker jag att partiledardebatter i riksdagen ger vissa insikter.

Våra val

En fråga som jag ställt mig den senaste tiden är hur jag själv bidrar i samhällsdebatten och till samhällsklimatet. Vad kan jag göra och hur väljer jag att göra det?

Min tanke grundar sig i att vi alla har ett ansvar. Som medborgare är vi med och formar detta samhälle. Vi kan bidra, medverka, påverka. Jag anser att det inte är någon annans ansvar. Förvisso har vi valt politiker som gör lite mer av vissa frågor, men vi har alla ett ansvar som vuxna människor.

För mig handlar det mycket om medvetna val. Jag väljer vilka frågor jag vill sätta mig in i och engagera mig i. Det betyder inte att andra frågor inte är viktiga, enbart att jag inte har förmåga att sätta mig in i allt. Att ha tid för några frågor är bättre än att inte engagera sig alls.

Det handlar även om vilket energi jag vill sprida. Vilka frågor väljer jag att lyfta, vilka apsekter, vilka texter väljer jag att skriva. Bara för att jag kan skriva om allt, så behöver jag inte göra. Jag väljer fokus.

Än så länge har jag inte alla svar. Men det är ändå skönt att ha insikten att jag faktiskt kan påverka, att jag kan göra skillnad och att jag själv vill göra det baserat på fakta. Det finns en trygghet i att ha den insikten.