Felmärkningar

Det fanns en tid då jag ofta fick fel pris på varor när jag handlade i den stora ICA-butiken som ligger närmast mitt hem. Så blev det bättre. Nu ha det blivit sämre igen. Ibland ids jag inte påtala, när det inte är några större summor det handlar om. Men ibland bestämmer jag mig för att gå till kundtjänsten och be om rätt pris. När det är felmärkningar, får jag en extra rabattcheck på 25 kr. De brukar jag visserligen glömma att lösa in, men av princip tar jag emot försöker komma ihåg.

Förra perioden när det var mycket fel, fick man inte alltid 25 kr värdechecken så vi får väl se hur det går denna gång. Men än så länge har jag fått dem. Och det blir faktiska ganska mycket pengar när man få 25 kr varje gång man handlar.

En orsak till att jag är extra utsatt är att jag ofta letar rea-priser, vilket är en källa till felmärkningar. En orsak till att jag upptäckter felen är att jag alltid kontrollräknar i huvudet, vad summan ska bli. Får jag en differens kollar jag alltid kvittot.

Hur som helst så handlar detta mer om princip än pengar. Jag tycker inte om att bli lurad och tycker inte att andra ska bli det heller. Om det kostar för företaget, är det stor chans att de rättar till felet.

Bokmåndag

Under eftermiddagen fick jag se till att sluta i tid eftersom jag skulle ta mig till Vällingby som ligger en bit bort. Det var dags för Bokmåndag där det bjuds in till författarsamtal. Ikväll var det Karin Smirnoff och det var utsålt sedan länge. Men igår dök en biljett upp och knep den direkt. Jag tyckte att jag hade väldigt gott om tid för att hinna äta innan. Den tiden gick tyvärr åt till att sitta i bilkö. Jag hann men någon mat fick jag inte.

För mig är det inspirerande att höra författare berätta om sina böcker, sina karaktärer och sin skrivprocess. Ikväll var det även intressant att höra om det speciella språket Smirnoff använder i de tre böckerna om Jana Kippo. Det blev en trevlig kväll.

När jag körde hem, körde jag vilse. Sådant händer och jag kom förstås hem tillslut. Jag fick se halva västerort i kolmörker. Kändes i alla fall bättre att köra bil än att åka buss.

Och nästa måndag är det dags igen. Då är det Tone Schunnesson som står i centrum och jag har köpt en biljett. Då ska jag se till att åka in ännu mer god tid och se till att köra hem samma väg som jag kom. Hela livet är ett lärande!

Massor av ord

Har haft en fin helg med massor av ord. Har kanske inte hunnit läsa så mycket som jag tänkt men skrivit desto mer. Känns väldigt bra att vara inne i skrivandet, även om det tar väldigt mycket av min tid.

Har även rensat ut tidningar. Jag prenumererar på två veckotidningar av två skäl: avkopplingen i att lösa korsord samt för att läsa noveller för att få en bild av vad de vill ha. Jag tänker att om jag läser de noveller som publiceras så kan jag ana vad jag kan sälja till dem. Men det här året liknar ju inget annat och tidningarna har samlats på hög. Man kan nästan mäta hur året varit. Vissa veckor har jag hade det bra och därmed tid att läsa många korsord, andra veckor är korsorden orörda vilket tyder på mycket hög stress. Nästan otäckt att se. Nu har jag i alla fall rivit ur alla noveller jag vill läsa, och alla korsord jag vill lösa. De sparar jag i en liten hög med resten av tidningarna hamnat i återvinningscontainern.

Tog en paus mitt på dagen från mitt skrivande. Jag behövde komma ut en stund, även handla mjölk till kaffet. Inte så mycket folk ute vilket var skönt. Men kallt. Nu har hösten kommit och många träd börjar fälla sin löv. Även trädet utanför mitt fönster börjar tappa sin färgprakt. Den vackraste tiden börjar gå mot sitt slut. Det har jag tänkt på när jag suttit vid datorn och skrivit.

Biljetter

I våras bokade jag ett antal teaterbiljetter. Jag var fullt medveten om att det var osäkert, men kändes bra att ha något att se fram emot. Jag betalade och har haft biljetterna utskrivna. För några veckor sedan kom första information om att det var osäkert om/hur föreställningarna kunde spelas och hur många som får sitta i publiken. Och efter ytterligare någon veckan kom besked de behöver göra om placeringen och att jag inte fått plats i tre av de fyra uppsättningar jag hade biljetter till. Man får pengar tillbaka, förutsatt att man klarar av den lilla rutinen för återbetalning.

Häromdagen insåg jag att de börjar sälja biljetter igen till några av de föreställningar jag blivit avbokad från. Ett biljettsläpp var igår kl. 13.00. Jag satt som klistrad framför datorn, uppdaterade hela tiden för att vara tidig. Men 13.02 när jag kom in var alla biljetter slut till de föreställningar som jag tänkt mig. Jo, jag fattar att biljetterna är eftertraktade nu när det finns så få. Jag trodde att det skulle funka att vara tidig men i detta fall räckte det inte att hänga på låset. Med lite tur kommer både ombokningar och avbokningar, så jag ger inte upp.

Så här är livet nu och jag tror att vi måste acceptera det. Inte helt rättvist men det brukar ju inte livet vara. Visst hade det varit underbart att få se föreställningarna men jag kommer att klara mig fint, även utan teaterföreställning. Jag kan tex läsa en bok eller se en inspelning av någon föreställning. Eller så kanske jag ska testa och skriva en egen pjäs.

Fadd smak

Härom dagen såg jag en annons som gjorde att jag fick en fadd smak i munnen, en dålig känsla i magen och en irritation i bröstet. Det är ett företag som erbjuder olika skönhetsbehandlingar. Inför höstlovet erbjuder de extra bra priser på ansiktsbehandlingar till alla som är mellan 13-18 år.

Så klart att jag inte vill missunna unga att få en lyxig behandling eller avkopplande stund. Men ändå, ansiktsbehandlingar för många hundralappar till tonåringar. Det handlar definitivt inte om inriktning mot problemhy eller liknade även om det säkerligen kommer att få tips om kostsamma produkter. Nja, för mig känns det inte alls bra i mage och hjärta. Även om jag normalt sett tycker att folk har ett eget ansvar och får välja själva, så handlar det här om barn.

Det finns en anledning till att det finns regler när det gäller reklam till barn. I detta fall, har företaget troligen hittat ett sätt som är inom lagens ramar. Jag ser dock lagen som minimikrav och som vuxen kan man ta ett etiskt ansvar. Och för mig går det bort att sälja dyra ansiktsbehandlingar till 13-åringar.

Skriv flow

Dagen har till stor del ägnats åt skrivande. Kursen jag går under några helgen har gett motivation att sätta fart i ett av mina skrivprojekt. Jag har hela konceptet klart för mig så det är bara att sätta igång och skriva. Men det ha varit lite motigt. Jag behöver ta mig igen avsnitt och död och idag har jag skrivit om en begravning. Jag har gruvat mig länge för att skriva den delen. Jag har anat att det skulle bli jobbigt och det blev det. Det är ingen text jag kan skriva när jag kommer hem efter jobbet, därav tog jag mig en semesterdag.

Det här är nog första gången som jag skrivit så att tårarna rinner. Ska det bli bra måste man ge allt, då får det gör ont. Jag fick ta flera pausar och när jag var ”klar” var jag helt mör. Normalt sett är jag ganska trött i ögonen efter en hel dag framför den lilla datorskärmen och inte blev det bättre med tårar. Nu är i alla fall det värsta över och jag kan gå jobbar vidare med resten.

När jag var klar med eftermiddagspasset tog jag en promenad. Det är välgörande på många sätt. Men idag gick det sakta. Jag stannade var femte meter, tog upp telefonen och noterade idéer som jag inte får missa att ta med i mitt manus. Det är så många tankar och idéer som kommer fram när man promenerar. Borde nästan ha block och penna runt halsen.

Nu har jag en läspaus men ska göra ett pass till innan det är dags att sova. Och helgen är långa så jag hoppas få mycket skrivet nu när jag har flow.

 

Att ligga efter

Jag ligger efter i jobbet, jag ligger efter på mina att-göra-listor, jag ligger efter i mitt skrivande, jag ligger efter i att läsa böcker och jag ligger efter i att läsa och skriv blogg. Ibland får man inse och bekänna för sig själv. Och det gör jag. Idag har jag tagit en semesterdag.Behövde bara jobba några timmar i morse. Nu ägnar jag min semesterdag till att skriva och det känns väldigt bra. Det är ett sätt att komma ikapp.

Känns väldigt bra med en långhelg och jag hoppas att få mycket gjort. Jag ska skriva, tvätta, städa och på kvällarna vill jag läsa böcker. Överväger att ta en tur till affären för att köpa massor av godsaker. Det är ju ändå semester.

Nej, nu måste jag sätta fart. Annars kommer jag att halka efter ännu mer.

Vi vinkar

De senaste veckorna har jag noterat att vi börjat vinka allt mer. I dessa tider krävs nya hälsningar och det började ju redan i våras. Det jag nu ser är att vi vinkar allt mer till varandra i digitala möten. Det ser väldigt trevligt och glatt ut, ett sätt att komma närmare varandra tycker jag.

Med vink menar jag att man höjer handen till hälsning och rör den lite. Alltså lite mer av drottningvink än småbarns vinkelivink. En del viftar mer än andra.

Det tycker jag är en mycket trevlig utveckling!

Matprat

Den senaste tiden har jag reflekterat över vilka som pratar om mat och matlagning. När jag var liten och ung var det främst kvinnor som pratade mat, delade recept, önskade sig kokböcker i present mm.Visst lagade även män mat men det var ytterst sällan, om ens alls, att jag hört någon pratat om det. Så kom en tid då männen började prata mat och då var det främst helgmat och mat till speciella tillfällen. I samband med det såg man även att bokböcker, tidningar och försäljare av köksredskap började rikta sig mer mot män.

Det jag upplever nu är en helt ny situation. I lunchsamtal är det ingens skillnad mellan kvinnor och män i avseendet om vem som pratar råvaror och recept. De som har ett intresse har sin passion oberoende av ålder och kön. Andra, som jag, är lika ointresserade oavsett ålder och kön.

Själv har jag inte mycket att tillföra dessa diskussioner. Härom dagen kunde jag dock bistå med viss information om mattrender och mat på 70-talet. Kändes som att jag var en del av historieätarna trots att det var min barndom vi talade om. Det får jag bjuda på.

Sovvagn, samtal och studioinspelning

Oj vilken vecka det varit. Det började ju som vanligt och sedan utvecklades i rasande fart. I tisdags tog jag nattåget till Luleå. Tåget gick vid 21-tiden och var inte framme förrän vid 11 på förmiddagen. Jag hade en egen sovkupé vilket var mysigt. Trångt förstås men allt fanns. Tyvärr hade jag glömt att ta med en bok, men det var skönt att bara sitta och tänka en stund. Jag saknade dock wifi. Det var väldigt svårt att jobba på förmiddagen och jag fick till och med ställa in ett möte.

Kul möten på kontoret i Luleå och på kvällen hade vi ett digitalt möte som var huvudskälet till min resa. Numera är det svårt att arrangera fysiska möten men allmänhet och andra så då behöver vi digitala lösningar. Denna gång behövde vi sända från en ”studio” dvs vår egen utrustningen räckte inte till. Det var en ny erfarenhet för mig, att stå i en studio och titta in i en kamera. Det var stor skillnad alla de olika digitala lösningar vi har i jobbet eller som vi hade i skolan. Hur som helst så var det väldigt kul att lära sig. Men visst var jag trött och mör när jag äntligen kom till hotellrummet, sent på kvällen.

Torsdagen innebar möten på kontoret och sedan en digital afterwork där vi träffade via Teams men satt i olika delar av landet. Jättekul att det fungerar så bra och det är viktigt för vår gemenskap. För mig var det även trevligt att få sällskap då tåget hem inte gick förrän efter 21. Även den resan var i egen sovkupé. Ända skillnaden mot uppresan var sömnen. På vägen hem var det nämligen omöjligt att somna, det var så många tankar och intryck som snurrade i skallen.

Utan sömn blev fredagen en mara. Första mötet tog jag på tåget och på språng. Hittade ett café på centralen och där fortsatte jag med nästa möte. Gillar egentligen inte att ha möte på stan på det sättet med det fungerar utmärkt bra. Min plan var att åka hem direkt och bara jobba några timmar men det kom nya problem så det blev att ta sig till jobbet. Jag var galet trött när jag lämnade kontoret strax efter 19. Behöver kanske inte säga att jag somnade i soffan.

Så här vid morgonkaffet är jag så glad för veckan. Tyvärr såg jag nästan ingenting av Luleå men jag fick mersmak för att resa med nattåg och jag hann med så många innerliga samtal under dagarna. Det känns bra. Nu är det helg och för mig innebär det vila och återhämtning. Och att skriva förstås!