Alltid din dotter

Alltid din dotter av Caroline Säfstrand är varm roman om livet i nuet där historien gör sig påmind. I centrum för berättelsen står en kvinna, som lever med sin trubbiga 18-åriga dotter, och som har ett viss spänt förhållande till sin egen mamman. I gengäld har hon ett rikt socialt liv där hennes dörr alltid står öppen och dit alla är välkomna. Berättelsen utspelar sig i nordvästra Skåne men fina skildringar av landskapet.

En släktforskare kommer med oväntat information som drar igång delar av historien. En ny granne flyttare vilket också bidrar. Berättelsen består av många intressanta trådar som fläta samman så sakteliga. Den skyr inga problem och gestalar relationer på ett tydligt sätt. Vissa delar gör ont att läsa. För mig var det en bok som jag inte kunde släppa, ville bara få läsa vidare.

Jag har sedan tidigare lärt mig att uppskatta Säfstrands berättelser och älskar även denna. Här är mina tips: Om du bara visste, Tiden läker inga sår , Hemligheternas skafferi. Turligt nog kommer Säfstrands nästa bok ut redan till midsommar.

 

 

 

Annonser

Liknelseboken

Liknelseboken – en kärleksroman av Per Olov Enquist är en bok med många berättelser hur ett livet och hur de kan inverka i varandra och livet. Det är en bok med en särskilt ton och inte helt lätt att ta sig in.

Den är en snårig berättelse, liknelser, om delar av Enquist liv. Det är många tankar om det som varit, och på sätt och vis som ett brev till de som gått före. Vissa delar är enastående roliga, vissa meningar helt fantastiska medan annat är mer svårtytt, åtminstone för mig. Vissa delar förde tankarna till Torgny Lindgrens sätt att skriva.

För mig var läsningen svår. Tänker att man kan ha nytta av att ha läst mer av Enquist tidigare, gärna hans ”Ett annat liv”. Jag tror att de som uppskattar Enquist författarskap, får ut mer av boken än vad den gav mig.

Kollage

De senaste åren har jag tänkt att jag vill testa kollage. Jag har ju mycket papper, idéer och har till och med köpt lim mm men jag kommer inte igång. Flera gånger har jag varit på väg mot en kurs som antingen inte passat i tid eller som blivit inställd. Häromdagen hade jag en ofattbar tur då jag råkade se en kurs till ett sista-minuten-pris. Det passar mig utmärk.  När sådana chanser dyker upp i rättan tid, känns det som att det är meningen att man ska fånga dem. Kursen är i helgen och jag längtar som ett litet barn.

I kallelsen står att jag ska ta med material såsom papper, sax, limstift, teckningspennor. Jag har ganska dålig koll på vad de menar, kvalitetsmässigt, men får leta fram något som kan fungera. Kanske att något kompletteringsköp blir nödvändigt men jag vill helst inte göra inköp i onödan, dvs innan jag vet vad jag behöver.

Jag ser verkligen fram emot denna kurs och jag hoppas kunna få inspiration till nya skapelser. Längtar även efter att få jobba med händerna och inte enbart använda skallen. Därtill brukar det vara intressant med nya bekantskaper som en kurs kan ge. Ofta får man chans att träffa människor man annars inte skulle mött och det är tycker jag är spännande.

Judas

Judas av Amos Oz har trollbundit mig de senaste dagarna. Det är en fint skriven roman, om ämnen som jag inte har så god kunskap om. Tidvis svårt men känns ändå viktigt att läsa.

Berättelsen utspelar sig i Jerusalem i slutet av 50-talet. En ung man hoppas av studier och får ett jobb i ett hus för att vara sällskap åt en äldre man. De för många intressanta samtal. I huset finns även kvinna som skapar nyfikenhet och lockelse för den unge mannen. Det här är en berättelse som tar upp aspekter av skapandet av Israel, Israel -Palestina, judar, syn på Jesus och Judas och judars syn på Judas. Det handlar även om relationer och familjeband.

I mitt tycke är det något i Oz berättande som är så otroligt bra. Jag förstår att andra vetat se honom som nobelpristagare. Samtidigt är jag inte helt säker på att jag förstår allt eftersom min kunskap Israel är begränsad. Det lockar mig.

Jag har läst denna bok som en del av mitt egna projekt ”50 innan 50” och jag kommer absolut att vilja läsa mer av Amos Oz.

 

Att hylla personlighet eller insats

Häromdagen blev jag inbjuden till en sluten facebookgrupp. En lärare på min högstadieskola ska gå i pension och många vill vara med och hylla honom. En fint initiativ men det har fått mig att fundera mycket.

Mannen är lärare i bild och om jag minns rätt har han amerikanskt ursprung. På min tid var han även DJ på en av stadens inneställen. Han var absolut omtyckt, vilket syns även i dag. Han ansågs vara cool och var en förebild för många tonåringar.
Som jag minns det, fick vi inte lära oss särskilt mycket. Han umgicks mycket med vissa, skämtade och showade. Jag är inte ens säker på att han kunde våra namn. Av det jag minns, är han säkert en beundransvärd personlighet, men jag är inte så säker på att jag kan stämma in i hyllningskören om enastående lärare. Jag kan skriva upp en lång lista på personer som borde bli hyllade för sina lärarinsatser och sina insatser för att vara goda förebilder för sökande tonåringar men på den listan platsar inte mannen.

Självklart får var och en som vill, hylla en blivande pensionär. Det måste har krävt viss uthållighet att vara kvar på samma arbetsplats, i samma klassrum (finns bara en bildsal) i fyrtio år. Mannen har betytt mycket för många. Min tanke är att det är fler lärare som förtjänar samma uppmärksamhet, även om de inte showat och skämtat utan faktiskt lärt ut något.

Mellandag

Den här tisdagen känns som en mellandag, en dag som inte har ett eget syfte. Eftersom jag inte ställde väckarklockan, sov jag bort hela förmiddagen. Det var förstås inte så klokt men det var svårt för kroppen att känna sig pigg i gråvädret.

Bjöd mig själv på lunch på restaurang. Det var länge sedan sist och ibland är det gott med riktig lagad mat. ”Min” lunchrestaurang serverar en buffé med husmanskost och de har ett fantastiskt salladsbord. Idag var det biffskavsgryta med pasta, fläsk med löksås och vegetariska risbollar. Risbollarna är förföriskt goda. Även biffskavsgrytan var god även om jag anar att det inte bara var biff utan även lever i grytan. Gott tycker jag!

Hann med besök på biblioteket och att både fixa och skicka present till min ämnesgranskare på skolan. Under kvällen har jag även varit ute på äventyr för att hämta och betala något blocketfynd min pappa gjort. Jag avskyr hans inköpsturer men ibland får jag offra mig. Gjorde även en egen mindre shoppingtur för att köpa ljuslyktor till balkongen. Det börjar bli riktigt fint där ute, med undantag för vädret. Känner mig i alla fall redo för en lång och fin sommar.

Ikväll såg jag även att mitt exjobb är godkänt. Jag har dock inte fått några kommentarer mer än att jag är klar. Nu är det bara att beställa examensintyget. Det känns kul. Turligt nog har jag köpt glassbåtar, som bor i frysen, vilket är perfekt för att fira!

Ovan känsla

Har en märklig känsla i kroppen. Tre års utbildning är avklarad, exjobbet är klart och idag gjorde jag en sista presentation på företaget där jag gjort exjobbet. Ändå vågar jag inte riktigt fira. Jag vill gärna få exjobbet bedömt och få ut examenspappret. Nu hör jag inte hemma någonstans utan är helt fri. Det är en ovan känsla.

Presentationen gick mycket bra och jag hade dessutom en ofantlig tur. Fler personer från koncernledningen deltog vilket betyder jag fick chansen att visa mina talanger för nyckelpersoner. Det ser jag som en möjlighet och jag är glad att jag är trygg i min själv och inte blev nervös. Det vara bara att driva på presentationen som planerat.

Det är en viss trötthet som kommer när man börja slappna av. Så ikväll ska jag vara ledig, kanske ligga på soffan med en bok eller kanske en stund på balkongen. Sedan ska jag ge mig själv någon ledig dag och reflektera över vad jag åstadkommit och vad jag ska göra härnäst. Eftersom jag för en del samtal med företag, och väntar på besked, kan jag tyvärr inte resa bort. Jag måste åtminstone vara tillräckligt nära för att ta mig till möten med kortvarsel. Även det är ovant men ett angenämt problem.