Tenta

Efter en fruktansvärd natt, klev jag upp tidigt i morse. Känns lite märkligt med tenta en söndag och det var oron inför tentan som gav sömnbesvären. Nu är dock tentan avklarad. Det blev fem intensiva timmar framför datorn, utan avbrott. Precis som jag misstänkte, var det inte jättesvårt men jag är alldeles för långsam för att hinna med allt. Det var fyra uppgifter och jag hann ca 3,75 av dessa så det för jag vara nöjd med. Det hade kunnat vara värre. Jag kan alltså inte räkna med full pott men borde kunna bli godkänd. Så känns det nu, i alla fall.

Nu väntar en kopp kaffe. Jag behöver få upp energin för att orka slutföra nästa uppgift med deadline idag. Den ska jag sova.

Annonser

Fokus, fokus, fokus

Slutspurt på terminen innebär ett fokus på att slutföra och få hem betygen. Jag vet knappt vilken dag det, allt går i ett. Igår satt jag på biblioteket, här i hemmakommunen. Det är skönt att sitta där, utan distraktioner. Har fortsatt plugga hemma i gårkväll och natt och snart är jag tillbaka på bibblan.

Studiebubblan gjorde att jag missade nyheten om den politiska uppgörelsen. Kanske att det blir en regering ändå. Jag har inte hunnit sätta mig in i hela uppgörelsen. Får dock en känsla att, oavsett vad den innehåller, så har hela processen tärt alldeles för mycket på förtroende för att folk ska känna sig nöjda och glada. Tänker att det ska blir intressant att se vad som händer i EU-valet.

Nåväl, nu gäller att fylla kroppen med koffein och fortsätta plugga.

Nationalmuseet

Vid lunchtid idag möttes jag och väninnan för en promenad till nationalmuseum. Jag har varit nyfiken på hur det ser hur efter renoveringen. Vi började dock med en god lunch i deras restaurang. Det var mycket folk och svårt att få en bra sittplats men det ordnade sig till slut.

Huset är ståtligt och det man slås av är starka väggfärger i salarna. Jag tycker faktiskt att det påverkar. Jag upplevde några verk på ett annat sätt med en annan bakgrund, både positivt och negativt. Annars var mycket sig likt men mycket renare. Det glänser och glimmar. Något som förvånade mig var tröga dörrar. Det var flera ställen där vi blev osäkra om vi gick gå in, då dörren var stängd och svåra att öppna. Vi lärde oss med tiden.

Det blev en väldigt trevlig eftermiddag med mysigt samtal och diskussioner om konsten vi såg. Ett skönt avbrott i vardagen.

Olikheter berikar

Jag läser många bloggar. Jag älskar att det finns ett delande av erfarenheter, delande av livet alla olika sidor, uppmuntra, omtanke, diskussion och debatt. Det finns stora likheter med samtal, att kommunicera. Man behöver ju inte hålla med om allt, det kan ändå vara intressant att förstå mer av varandra.

För mig är dialogen viktigt. Det är absolut inget krav, däremot ser jag det som naturligt att kommentera när man har något på hjärta. Det är på samma sätt som när man samtalar. Visst händer det att jag enbart lyssnar, men i längden blir det ju lite ledsamt och ensidigt. Skulle ju knappast lyssna på någons monolog vareviga kväll utan att föra en dialog. Jag uppskattar kommunikation, helt enkelt, helt utan krav.

Det är nog ett av skälen till att jag blir så ledsen ibland. Det händer att jag för dialog och får oförskämdheter tillbaka, vassa taggar och hårda ord. Vissa ställer kravet att man enbart får hålla med, andra att man bara får skriva exakt vad som tillfrågats. Om jag råkat uppfatta texten på ett annat sätt, har jag förstås fel och borde skämmas. Vid något tillfälle skrev jag hur jag kände det och person svarade att hen inte trodde på det. Sådant gör mig ledsen. Jag tycker att det är självklart att man respekterar varandra, även varandras olikheter. Men när det ställs krav på tystnad, eller att enbart vissa åsikter får framföras – då saknar jag kravlösheten och samtalets frihet. Jag är emot försök till att styra andras åsikter, helt enkelt.

Kanske borde jag bara låta bli att läsa. Samtidigt tror jag att inskränkthet och trångsynthet är en farlig väg att gå. Jag tror att vi behöver vara öppna och ta in att vi är olika. Jag tror att vi kan lära av varandra. Det sker knappas i tystnad. Att sätta munkavle på vandra är ingen lösning. Tyvärr får jag stå ut med att bli sårad ibland, men jag är trots allt hellre sårad än inskränkt. Det är en del av att leva. Därtill, den absoluta majoriteten av alla bloggar jag läser ger mig glädje och kloka tankar. De berikar mig. De är jag tacksam för. Tack!

Slutspurt på terminen

Sakta, sakta tar jag mig framåt i pluggande. Jag är inte så strukturerad som jag skulle vilka vara, utan hoppar mellan uppgifter. Har i alla fall lyckats lämna in ytterligare två uppgifter. Nu återstår en slutrapport och en tenta denna vecka.

Rapporten finns delvis på papper och delvis i huvudet men självklart måste allt ner på papper. Det tar tid men det är bara att bita ihop. Tentan oroar mig desto mer. Inte för mina kunskaper utan för tidsbristen och tidspressen. Jag känner mig ganska säker på att jag inte kommer att lyckas. Å andra sidan, så brukar jag känna så och hittills har det ändå alltid gått bra.

Min plan är att plugga hårt idag för att kunna ta en paus i morgon. Jag behöver ge mig själv lite distans, tänka på annat, för att sedan kunna se vad mer jag behöver läsa på och ändra på i rapporten. Åh, så jag längtar till måndag jag kan lämnade detta bakom mig, åtminstone för en kort stund.

Till gårdagen goda nyheter hör ett samtal från ett företag om att jag kan göra ett examensarbete hos dem. Det låter väldigt intressant. Imorgon ska vi träffas och jag hoppas att vi kan hitta ett bra upplägg. Jag har jobbar mycket länge på att få in en fot i företaget och kanske att min slit nu lönat sig.

Trots trötthet, huvudvärk och ett minskade sparkonto så känner jag mig allt mer övertygad om att beslutet att plugga är ett av de bästa beslut jag fattat i mitt liv.

Den stora utställningen

Den stora utställningen av Marie Hermanson är en välskriven roman där verklighet blandas med fantasi. Berättelsen utspelar sig 1923 då världsutställningen formar Göteborg. Vi får följa en kedja av spännande händelser utifrån några olika karaktärers perspektiv och ger en nära och verklighetstrogen upplevelse. Det känns som att jag var där.

Under sommaren 1923 ska Einstein hålla sin Nobelföreläsning i Göteborg, vilket många ser fram emot medan antisemitiska krafter har annan åsikt. Det ger att feststämning blandas med oro för vissa. Några av dessa är journalisten Ellen och polisen Nils, som vi får lära känna. Det blir mycket intressant att få följa deras framfart i en tid då Göteborg förändras.

Det är spännande med framförallt välskrivet. Trots att alla byggnader inte finns kvar, kan jag ändå orientera mig och får en god bild av världsutställningen och stämningen. För mig blev läsningen både mysig och intressant och jag har förstås googlat en del för att få veta mer, både om utställningen i Göteborg och om Einstein.

En dag på bibblan

Idag har jag valt att sitta på Stadsbiblioteket i Stockholm för att plugga. Jag skriver på opponeringar och en slutrapport. Det kan vara skönt att sitta i en annan miljö än hemma, det blir då mer koncentrerat och färre distraktioner.

Mitt ”hemma-bibliotek” är ganska stökigt och därför är det betydligt lugnare på Stadsbiblioteket. Där är det tyst och lugnt. Det är nästa alltid fullt vid alla studieplatser. Där sitter vi tysta på rad och liknar varandra. Vi har både dator och böcker framför oss, kaffemugg och vattenflaska. Några har hörlurar men långt ifrån alla. Jag tillhör även dem som tar av mig mössan men några har den på.

Under sena eftermiddagen började ett märkligt ljud att höras. En efter en såg vi oss om kring men kunde inte lokalisera ljudet. Det var först när jag lämnade salen som jag upptäckte var ljudet kom ifrån. Det var tunga snarkningar. En man, troligen uteliggare, hade hittat en vrå och somnat så gott. Det finns alltid en förklaring!

En nackdel med att plugga på bibliotek är att jag måste packa ihop alla mina saker om jag vill ta en paus, gå och fika eller gå på toaletten. Då förlorar man platsen och får leta en nya. Ibland sitter jag bredvid någon som ser trovärdig ut och kan fråga om de kan hålla koll. Dock, på varje bord står skyltar som varnar för ficktjuvar, så jag vill helst inte lämna mina saker obevakade.

Känner mig nöjd med min dag och gissar att det kommer bli fler besök under vecka.