Hurra

Igår kom ett mejl som jag längtat efter. Jag har kommit in på en skrivkurs på Biskops-Arnö, folkhögskola.

Under många år drömde jag om att gå kurser på folkhögskolan. Sökte, men alltid försent och kom inte in. Men förra året lyckades jag. Kursen skulle gå under tre helgen under hösten. Vi hann med en första träff innan vi fick ställa in pga pandemin. I våras kom jag inte in på kursen. Däremot gick jag en veckokurs i somras. Det väckte lusten och jag har vässat min ansökan.

Därför blev jag så glad när jag såg mejlet som bekräftar att jag kommit med på kursen. Nu har jag något att se fram emot. Och den här gången vet jag hur jag ska förbereda mig på bästa sätt för att få ut bästa möjliga från kursen.

Jag längtar!

Fin helg

När jag körde mot Örebro i lördags, gjorde jag ett kortstopp i Köping. Jag har kusiner som bor där, en moster och en morbror. Min mormor och morfar bodde där och är även begravda där. De flesta av mina mostrar och morbröder har flyttat därifrån men några finns kvar. Vid detta besök skulle jag enbart få saker levererade och mötte upp min kusin vid ishallen. Strax kom även min moster ut och vi fick en trevlig pratstund i kylan.

När jag kom fram till mina föräldrar hade jag lite bråttom att byta om inför bröllopet men behövde kolla status på dem. Pappa blev återigen hämtad med ambulans i veckan men var snabbt hemma igen. Han mådde bättre när jag kom. Däremot var min mamman sjuk efter ett epileptiskt anfall. Denna gången var det ett ovanligt stort anfall som påverkar henne rejält, Hon var mycket svag, konstig i skallen och hade knappt någon syn kvar. Det tar dagar att återhämta sig efter sådana anfall och tyvärr påverkar det hjärnan.

Ändå satt de uppe och väntade på mig när jag kom hem från bröllopet. Det hade visserligen sovit en del på kvällen men de ville förstås höra allt.

Söndagen blev lugn. Lite sovmorgon sedan behövde föräldrarna lite hjälp innan jag åkte hemåt igen.

Det blev en fin helg med många fina möten. Och idag har jag fått rapporter om att mina presenter till brudparet blev till belåtenhet. Det är ju alltid roligt att höra.

Fem personer du möter i himlen

Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom är en roman som kom ut redan 2004. Albom blev mycket känd för ”Tisdagarna med Morris” som tydligen kom redan 2000. Tiden går fort men det gör inte så mycket. Böckerna håller än, tycker jag.

Här får vi träffa Eddie, som jobbat en stor del av sitt liv på ett tivoli. Så händer en olycka och helt plötslig inser Eddie att han är i ett liv efter detta. Här får han möta personer som på ett eller annat sätt betytt något eller har någon lärdom att komma med.

Det är en bok med både värme och humor som på ett lättillgängligt sätt tar sig an frågor om vad som är viktigt i livet. Inget liv är meningslöst och döden är inte slutet. Det kan låta tungt men det är det absolut inte. Tvärtom, en lättsam och innerlig berättelse som man jag fundera en stund över.

Rörd till tårar

Så kom lördagen som jag längtat efter i flera månader och som min brorsdotter sett fram emot betydligt längre. I mycket god tid satt jag i kyrkbänken och väntade på att vigseln skulle börja, vigseln mellan min brorsdotter och mannen i hennes liv.

För mig var det stort och fint att få vara med om deras stora dag. Och redan när de skred in i kyrkan, med sin snart tvååriga son med sig, blev jag rörd. Så många tankar, minnen och känslor och det är så fint att få se unga människor lyckliga och med framtidstro. Hela vigseln var väldigt fint. Och den innehöll en stor överraskning där det kom till solosången. Det visade sig att det var brudgummens själv som sjöng till sin brud. Få visste att han ens kunde sjunga, ingen förstod var han hittade modet och alla var helt överväldigade. Ja, man får ta med sig flera näsdukar när man går på bröllop.

Efter vigseln gick vi ut i mörkret och kylan. Med mycket långa tomtebloss lyste vi upp brudparet men någon längre stund utanför kyrkan kändes inte aktuellt pga av vind och kyla. Vi for vidare till den restaurang där bröllopsmiddagen hölls.

Det blev en fin kväll med blandning av gammalt och nytt. Otraditionell bordsplacering, lättsamma tal och några lekar. Presentbord men ingen paketöppning. Tiden rann i väg och när restaurangen stängde åkte vi vidare till hotellet där de flesta gäster bodde. Jag var chaufför men smet med in i hotellet. Man vill ju få ut det mesta av dagen/kvällen.

Det blev en väldigt fin upplevelse, förstås personlig och inte så intressant för andra att läsa om. Men jag kommer att bevara minnet av denna dag djupt i hjärtat och vårda minne ömt.

Liten charmör

Igår mötte jag en mamma med sin lille son när jag skulle gå genom spärren till pendeltåget. Grabben var typ 4-5 år.

”Mamma, flickan som kommer där, jag menar damen…”

Inte ofta man blir kallad dam och kanske krävs det en femårig charmör för att få det epitetet. Vi var i alla fall flera som fick chans att le och det värmde i hjärtat. För ibland krävs inte mer än så.

Bästa fredagen

Galet trött när klockan ringde i morse. Har tagit semester denna fredagen och behövde gå upp ovanligt tidigt för att hinna med. Hade en morgontid för pedikyr och manikyr och behövde ta mig in till stan och jag hade lovat mig själv en köpe-kaffe innan jag klev in i Gildaskolans salongen.

Två sköna timmar blev det. Det är ju ingen lyxig salong – de är elever, men oftast väldigt duktiga. Man får var man betalar för, helt enkelt. Idag blev jag lite besviken eftersom nästan alla färger på nagellack var slut. Även i normala fall har de få färger, kanske 10-12, men idag fanns bara hälften. Fick en färg som jag gillar men inte den jag tänkt mig.

När jag klev ut i kylan igen tog jag en rask promenad över stan. Behövde fixa det sista inför morgondagen: ett vackert kort till brudparet, en elegant presentpåse och piff till mig själv. Sedan fick jag bråttom tillbaka till min hemkommun där jag bokat tid hos frissan.

Den här gången valde jag ett ställe jag inte testat tidigare eftersom jag inte är så nöjd med tidigare frissa. Jag hade dessutom valt att unna mig extra lyx men färgning och slingor. Det var länge sedan jag gjorde något sådant eftersom jag inte tycker att det är riktigt prisvärt.

Det blev en väldigt fin eftermiddag. ”Min” nya frissa var mycket noggrann, vågade ge förslag, lyssnade och klippte bra. Därtill blev både färg och slingor mycket bra. En helt ny frisyr och ny look. Och noggrannheten märktes på tiden. Jag trodde att det skulle ta 1½-2 timmar men det tog nästan tre. Och jag fick kaffe med kaka och en stund i massagestol. Med tanke på hur mycket jag fick började jag undra över priset och om det jag fått verkligen gällde. Men med tanke på hur nöjd jag var så tänkte jag att det var värt kostnaden. Vi kassan kommer överraskningen: ”Jag erbjuder ju 25% rabatt vecka…”

Skred ut ur salongen med ett leende på läpparna. Det här måste vara den bästa fredagen på länge!

Presenttankar

Ikväll skyndade jag iväg för att köpa en bröllopspresent. Brudparet har önskat sig pengar till resa. Tydligen ska man swisha en person som lämnar över en klumpsumma vid bröllopet. Jag är alldeles för gammaldags för att förstå. Vad är lagom summa? Hur skriver man grattiskortet? Hur gör man det personligt?

Jag vet inte men jag har bestämt mig för att köpa en present, något fysiskt och fint som blir ett minne och sedan skänka en stor slant. Hur stor avgörs av morgondagens humör.

Kärlek och främlingskap

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides är en roman om ungdomlig förälskelse i sextitalets Stockholm. En ung man, med ursprung från Grekland studerar i Stockholm och möter nya bekantskaper. Det är i studentkorridoren där viktiga relationer skapas och även på de platser där ynglingen tar tillfälliga jobb. Och när man förälskar sig i en gift kvinna blir det lite mer komplicerat.

Det är mycket välskrivet. Det finns en hel del tänkvärda formuleringar. Men som kärleksberättelse är jag mer tveksam. Det är inte dåligt men inget speciellt med berättelsen, en helt vanlig ungdomsförälskelse, förutsägbar och utan dramatiska vändningar.

Trevlig läsning för en språkintresserad men ändå inget jag rekommenderar.

Sjalar

Jag har galet många sjalar. De finns i en mängd olika färger och mönster. Stora sjalar och små. Scarfs och avlånga varianter. Bomull, syntet och ull. De finns i en stor korg i hallen, hyllor, jackfickor och över galgar. Jag vågar absolut inte räkna efter hur många jag har.

Ändå behöver jag fler. Jag skulle behöva en till på lördag, om det blir kallt i spetsklänning, men ingen passar. Märklig, eller hur!

Tubsockor

Härom dagen överfölls jag av en längtan efter tubsockor. Vita tubsocker av dålig kvalitet som man ändå älskade i sin ungdom. Finns det kvar? De borde vara dags att bli moderna igen. Kanske inte tillsammans med loafers med tofsar men som nostalgi- och myssockor när man är hemma. Jag vill ha.

Såg en butik som har ett par brallor av en modell jag älskade på 80-talet. Har inte sett dem sedan dess. Nu har jag väldigt stor lust att köpa bara för att jag kan. Något säger mig att de inte kommer att klä mig på satta sätt som mitt tonårs-jag. Men det är härligt att drömma. Och kanske kan det vara värt några hundralappar att få känna känsla igen. Jag behöver ju inte visa mig för någon annan.

Japp, jag har nått en ålder av nostalgi. Men det kan bli värre. Min pappa önskar sig en riddarrustning i julklapp. Det har han önskat sig sedan har var ung 🙂