Inspiration och stöd

Den senaste tiden har jag hittat allt fler facebookgrupper som handlar om vandring. Nu senast hittade jag en grupp om vindskydd och en annan grupp för folk som vandrar solo. Sedan tidigare följer jag en grupper med koppling till några leder som jag vill gå. Jag läser och ser framförallt många fina naturbilder. Jag får väldigt många fina tips, både om vandringar och utrustning.

Nu har jag även insett att jag kan fråga om råd. Många är väldigt hjälpsamma och generösa med råd. Det är fantastiskt bra att dela erfarenhet på detta sätt. Därtill kan man få varningar om problem längs leder, såsom vattenansamlingar. I de grupper som jag har hittat är tonen väldigt god.

Det här är en stor inspirationskälla för mig. Jag har inte haft så god erfarenhet av andra grupper i sociala media men det här har varit överraskande bra, vilket förstås är mycket glädjande.

Frösviksrundan

Nytt försök att ta mig ut på Bogesundslandet för vandring. Idag lyckades jag. Det är fortfarande ovanligt mycket folk ute men jag fick i alla fall en parkeringsplats. Jag valde en runda som jag till viss del gått tidigare, det är två rundor som har delvis gemensam sträckning. Den här gången gick jag åt motsatt håll för att få variation. Förra gången gick jag vilse men i år är det betydligt bättre markerat och lätt att hitta.

Solen sken, fåglarna kvittrade och folk pratade. Man möte många, jag kom ifatt vissa medan andra kom ifatt mig. Väldigt många går i grupper, typ 4-5 personer och de håller knappast avstånd, varken mellan sig själv eller mot mig. När jag hör någon närmar sig, så kliver jag ordentligt åt sidan och låter andra passera. Önskar, hade faktiskt förväntat mig, att andra gjorde samma sak, men så var det absolut inte. Så himla trist att andra tror att de kan göra vad som helst bara för att de är utomhus.

Jag undvek de fina rastplatserna där folk samlas och hittade en fin plats på en höjd i skogen. På så sätt hittade jag en lugn plats, precis som jag vill ha de under mina skogsbesök. Kaffepausen är extra härlig efter en spänstig vandring. Idag hade jag glömt mjölken till kaffet och jag hade missat att köpa med mig en bulle. Istället hade jag en macka med prickig korv. Det har jag nog inte ätit sedan barndomen, så det var extra gott.

Känner mig glad och nöjd över dagens vandring. Hoppas innerligt att det blir fler vandringar i sommar men med färre skränande människor längs stigarna.

Vandringsdrömmar

Det är lätt att drömma sig bort när man ligger ensam under filten men halsduken virad flera varv runt halsen. Jag drömmer om olika vandringar som jag vill göra. Det händer att jag googlar, kollar i böcker och tar fram kartor.

Låglandsvandring är min favorit och jag är extra förtjust i Skåneledens alla möjligheter. Det är härligt att gå längs havet, över böljande backar och kanske allra härligast med bokskog. Min dröm är att vandra i bokskog, eller bara få vara i den, när det börjar grönska. Jag har hört att det är något extra. Jag planerar varje år och tyvärr börjar jag bli allt mer införstådd på att jag kommer att missa denna upplevelse även i år. Jag accepterar (och det känns lite bättre om jag får protesera).

För att stilla min absintens, så läser jag en del böcker som utspelar sig i Skåne. Det går sådär. Det händer att jag kolla på hemnet efter någon egen stuga men har inte hittat något som fallit mig i smaken. Än. Men å andra sidan hjälper ju inte en egen täppa om man inte får resa dit.

Så jag försätter att drömma, planera rutter och hoppas att det åtminstone blir en tur i sommar.

 

 

Vandring mellan Helsingborg och Domsten

För några dagar sedan gjorde jag en vandring längs Skåneleden. Jag startade i Helsingborg och gick norrut längs kusten. För mig var det ett kärt återseende och många minnen från en vandring jag gjorde 2016. Då gick jag från Ängelholm ner till Landskrona men några övernattningar i vindskydd. Det var en mycket speciell vandring för mig.

2016 var ett tufft år med två dödsfall i familjen och en stökig tid på jobbet som jag senare kom att lämna. När jag gjorde vandringen hade jag nästan precis varit på min älskade ögonstens begravning och det var en mycket jobbig tid. Jag hade nog inte fattar hur mycket sorg även tär på kropp och energi. Det gjorde att vandringen, som egentligen är ganska lätt, blev en utmaning, både mentalt och fysiskt. Jag fick göra om planeringen men vägrade att ge upp.

En kväll när jag närmade Viken, var jag så trött att folk erbjöd mig skjuts. Mitt envisa sinne tackade nej och jag stapplade vidare till ett vindskydd i Domsten. Jag kunde knappt gå och hade ont precis över allt. Tårarna rann av många skäl. Efter några timmars vila, fick jag uppleva den mest magiska och vackra solnedgång jag någonsin sett. Den kommer jag aldrig att glömma. När mörkret lagt sig i augustinatten, såg jag ut över Öresund, och såg hur Danmark glittrade i ljus på andra sidan. Det var så vackert. Hoppfullt på något sätt. Det var många tankar den kvällen, om livet, döden och framtiden. Några insikter föll på plats och jag tog några viktiga beslut. Den platsen och den kvällen har ett eget rum i mitt hjärta.

Min vandring, en disig decemberdag, hade som mål att besöka den magiska platsen, vindskyddet vid Domsten. Jag kunde dock inte njuta så mycket av utsikten, det var mest grått. Men jag hittade vindskyddet och satt där och tänkte på tiden som gått och hur totalt förändrat mig liv är sedan dess. Jag är inte densamma som innan och vill inte vara det heller. Hoppet jag kände då, har växt sig starkare.

Det kändes lite ironiskt att se att vindskyddet ligger precis vid en parkering och att det bara var några minuters promenad till bussen. Det visste jag inte då. Det säger även en del om min envishet, att jag då var beredd att göra vad som helst för att gå vidare trots att kroppen sa ifrån. Det fanns inte på kartan att ge upp och ta bussen till ett hotell. Jag visste nog inte att jag var så envis, närapå dumdristig.

Jag är glad att ha fått besöka platsen igen, även om den inte alls var sig lik. Det var skönt att få sitta i vindskyddet och fundera över framtiden. Det är skönt, att få känna hopp.

Öresundsleden, Falsterbohalvön, Sl 5

För några dagar sedan var jag ute på Skåneleden igen. Denna gång blev det Öresundsleden, SL5 med delar av etapp 20 och etapp 21. Min avsikt var att bege mig ut på Måkläppen men vädret ville annat. Det var en väldigt blåsig dag med hårda vindar vilket jag inte var riktigt klädd för. Det lär ju alltid blåsa ute på Måkläppen, så jag bör nog inte välja en dag som redan har mer blåst än vanligt.

Eftersom jag ändå tagit mig ut på Falsterbonäset så valde jag att vandra längs Skåneleden. Jag har påbörjat den vandringen för några somrar sedan då jag gick från Höllviken via Skanör till Falsterbo strandbad, etapp 20. Nu gick jag delar av etapp 20 och fortsatt på etapp 21 förbi camping, Ljungheden och upp mot Falsterbokanalen och Höllviken. På så sätt fick jag både gå i hagar, på stigar och sandstrand. Jag har fortfarande ingen bra teknik för att gå på sand, så det tar på benen.

Det var väldigt blåsigt, även på land, så jag fick gå lätt framåtlutad hela vägen. Det kändes inte riktigt som advent men blev en fin vandring. Skulle inte säga att vandringen är värd en lägre resa men när man är i närheten så är den en bra chans att få gå ensam längs sandiga stränder.

Rosiga kinder och röd nos

Ägnade lördagsförmiddagen åt en krånglande dator. Jag försöker få den att fungera till dess att jag ids köpa en ny. Jag vet ungefär vad jag vill ha och väntar in ett bra pris. Till dess vill jag ett min gamla ska fungerar. Jag är ingen IT-tekniker och mitt humör är inte det bästa när jag ägnar mig åt felsökning och åtgärder.

Tog bilen och åkte till ett friluftsområde i Åkersberga som heter Domarudden. Där finns många spår och leder både för vandring, skidåkning och hästar. Många var där för att fiska och det finns även en bastu vid en sjö som är populär. Mitt uppdrag var att kolla vindskydd mm inför kommande vandring och att fika. När jag kom dit var det så underbart väder att jag inte kunde låta bli en tur i skogen. Jag var inte klädd för vandring, hade inte ens ryggsäck, så jag valde en rundslinga. Det var bedårande vackert men bara 6 grader varmt och jag var alldeles för tunt klädd. Det känns att kroppen blivit kall. Tydligast är det förstås på kinder och näsa men öronen hade uppskattat en mössa och fingrarna vantar.

Efter skogsturen, blev det fika. Jag hade nog lite otur. Framför mig i kön stod ett par som gjorde en större beställning, kanske att de skulle abonnera stället. Efter en stund tog det en paus och jag kunde beställa kaffe och leverpastejsmörgås. 25 minuter senare hade ingen smörgås levererats och jag började bli otålig. Ett större sällskap med hästtjejer dominerade stället. Vi andra fick tränga i hop oss eftersom hästtjejerna valt att  använda flera av borden för att lägga av sig jackor och hjälmar. Jag fattar att de hade bokat bord, men jag tänker att så länge man inte abonnerar helt och hållet så får man visa hänsyn även för andra gäster. Till slut fick jag i alla fall min macka. Som vandrare behöver man inte mycket komfort men det är bra att veta om det finns mat eller ej dvs det ville jag kolla inför kommande vandring.

Att det är en stor anläggning med stugor mm gör det lättillgängligt vilket är bra på många sätt. Det var väldigt mycket folk där, så vill man ha lugn och ro, får man dra sig länge in i skogen. För mig blev det i alla fall en fin men kall eftermiddag och nu har jag mycket information inför kommande vandringar.

 

Skåneleden Österlen – Snogeholm – Ystad

Dag 4 på min vandring på Österlen 2019, mellan Snogeholm och Ystad. Här finns beskrivningar av dag 1, dag 2 och dag 3.

Åh, så skönt att vakna utvilad. Det är hårt underlag att ligga i vindskydd men oj så gott jag sover. Nästan lika bra som under bar himmel! Packade snabbt och slängde allt jag kunde. Det skulle bli en lång dag och jag ville inte bära på mer än nödvändigt.

Först delen genom Snogeholms strövområde var jättefint och sedan kom några skogsvägar i lövskog som var riktigt trevliga. Därefter kom åter igen vad jag kallar för transportsträckor dvs långa, raka grusvägar där det inte finns något att se. Eller jo, vissa vyer är verkligen vackra även om man blir lite mätt på intryck.

Det var mycket trötta fötter som tog sig in i Ystad. Asfalt och kullersten är olidligt hårt när man överansträngt sina ben. Eftersom det var eftermiddag var mycket stängt. Jag ville unna mig glass och det hela slutade med en mjukglass vid stationen innan tåget tog mig till Malmö.

För mig var detta sedan etappen på denna vandring men även slutförande av hela Österlen-cirkeln, SL 4. Jag gick mina första etapper 2017, då från Simrishamn och norrut. 2018 gick jag från Simrishamn till Ystad. I år blev det inlandsdelen av leden. För mig hade det inte varit möjligt att gå alla etapper i sträck och på detta sätt har jag ändå nått mitt mål och uppfyllt min dröm att gå hela leden på Österlen. Det är värt att fira!

Skåneleden Österlen – Vitabäck – Snogeholm

Dag 3 på min vandring längs Skåneleden, Österlen, SL 4 mellan Vitabäck och Snogeholms strövområde. Dag 1 finns beskriven här, och dag 2 här.

Vaknade upp till en molnig lördag. Natten hade varit lugn men jag hade vakna ofta och drömt många konstiga drömmar. Några kläder var fortfarande lite fuktiga och det var risk för regn. Packade och gav mig iväg. Det skulle finnas vatten efter någon kilometer men jag hittade inte vattenposten. Chansade på att jag hade tillräckligt med vatten. Dagens etapp var kort och det var skönt att få ta det lite lugnare. Vandringen gick längs skogsstigar och det var i alla fall svalt och skönt.

Passerade en väg och gick in i Snogeholms strövområde. Området är jättestort med många stigar och leder. Precis när jag passerat vädret började regnet. Denna gång var jag snabb och drog på mig regnkläder direkt. Trots regns så var det så vackert. Det var som att komma fram till lövskogssalar. Jag traskade längs en sjö och hörde många fåglar.

Vid en parkering såg jag en skylt om besökcentrum och där fanns även ett café. Jag hade verkligen tur med fikaställen under denna vandring. En köttbullemacka blev ett perfekt val till kaffet. Testade även en rabarberdryck från ett lokalt musteri. Det var bland det godaste jag druckit. Solen kom fram och var alldeles ljuvligt att sitta och fika i solen med utsikt över böljande jagar.

Tog några omvägar i strövområdet innan jag letade mig fram till vindskyddet. Jag ville försäkra mig om att få en plats. Oftast är det inga problem men vissa vindskydd är populära, särskilt på helgen. Här fanns det två och båda var tomma. Satt och vilade en stund och fick även tid att läsa. Så hördes muller. Usch, jag avskyr verkligen åskväder och känner mig så liten i den stora skogen när åskan drar in. Det blev en lång eftermiddag i vindskyddet där regnet öste ner. Det kom fler som tog skydd och jag såg hur de tog fram matsäck och hade trevligt. Så då gjort jag detsamma. Alla mat jag inte ätit under vandringen togs fram som distraktion för blixt och dunder.

Mellan två åskväder, hann jag ute och hämta vatten och gå på toaletten. Det var mycket välordnat med tältplatser i området. Jag skulle gärna komma tillbaka dit igen.
,

Skåneleden Österlen – Hallsbergs gård – Vitabäck

Dag två på min vandring längs Skåneleden Österlen, SL4, mot Vitabäck. Dag är finns beskriver här.

Vaknade upp på min gräsplätt efter en riktigt god sömn. Det var visserligen lite fuktigt pga. daggen men inne i sovsäcken var det torrt. Jag hängde upp sovsäcken på tork i morgonsolen och började packa. Inget utedass i sikte, tyvärr.

Traskade på stigar och genom ännu fler kohagar. Jag blev jätteglad då jag såg en vit stork. Det är inte så vanligt med det finns ett storkprojekt i Skåne. Försökte fota men hade tyvärr bara mobilkamera med mig. Så ståtlig storken var. Gick vidare och lite lägre fram stötte jag på en stork igen. Kanske var det samma eller hens kompis? Fortsatte min vandring, gick fel igen men lyckades till slut hitta rätt stig till Lövestads åsar. Det var underbart att gå på åsen i lövskogen. Rastade vid ett vindskydd. Lite lägre fram fanns en gård där man fick hämta vatten. Oj så gott med kallt vatten. Fyllde alla flaskor jag hade.

Traskade vidare. Det var fint på åsen med sedan kom ytterligare transportsträckor. Roligast var att se Kullamöllan, en väderkvarn. Vid Vanstad, valde jag att gå av leden för att se på byn. Till min stora glädje fanns ett cafe! Mums så gott. Alla som kom ville prata och veta hur jag gått och var jag skulle här näst. Det var riktigt trevligt och jag tänkte att livet inte kvar vara bättre än så här. Jag vann t.om. 90 kr på en trisslott.

Efter någon kilometer kände jag första regndroppen. Trodde inte att det skulle komma på mycket regn, så jag ställde mig under ett träd. Regnet tilltog och jag valde ett större träd, ett ännu större träd och sedan rusade jag upp på en veranda. Huset verkade vara under renovering, jag tror inte att någon bodde där. Regnet vräkte ner, det var blixt och dunder och jag var genomblöt. Regnkläder måste ju tas på innan det börjar regna men jag hoppades kunna torka på resten av vägen. Jag stod där i ösregnet i drygt en timme innan jag kunde fortsätta min vandring. Jag gillar verkligen inte åskväder och jag känner mig väldigt liten i naturen krafter.

Ytterligare transportsträckor längs grusvägar tog vid. Det fanns inget att se så jag fick roa mig själv med att gnola och sjunga. Passerade en stor väg och sista delen fram till vindskyddet i Vitabäck var på asfalt. Ben och fötter var jättetrötta och det är hårt mot asfalten. Vindskyddet låg fint i en lövskog i en backe. Det fanns utedass vilket är skönt. Jag såg några hjortar men inga som ville komma fram och hälsa. Resten av kvällen ägnades åt att försöka få mina kläder att torka. Det blev lite ensamt i vindskyddet , en hel kväll, men å andra sidan var jag glad att ingen luktade på mina kläder som hade en doft av svett, fukt, tiger balsam och några droppar djungelolja.

Skåneleden Österlen – Eljaröd – Hallsbergs gård

Juli 2019, Skåneleden Österlen, SL 4. Det blev en både tidig och stressig torsdagsmorgon. Var uppe redan vid fem-tiden för att packa klart och sedan ta mig med tåg från Stockholm till Skåne. Första beskedet var att tåget var försenat men det kom. Hade byte i Hässleholm och det verkar som att jag kunde ha bokat ett tidigare tåg. I Kristianstad blev det byte till buss. Det blev långa väntetider och inte alls så optimera resa. Bussen tog mig till Eljaröd där jag började min vandring.

Det var ca 6 km till Alunbruket och deras kaffestuga där jag skulle gå på leden. En ganska trist transportsträcka med den fungerar. I Alunbruket gick jag fel men hittade kaffestugan tillslut. Jag har varit där tidigare och är mycket förtjust i stället. En bra start på den riktiga vandringen. Tyvärr började jag med att gå fel igen så det blev väldiga omvägar för min del.

Vägen mot Heinge, som var mitt mål, var att betraktas som transportsträcka. Det var brännande hett att gå i över fält i solen. Inte mycket att se. Kom in i skogspartier och jag insåg att detta är en etapp som få går. Det gick nästan inte att se stigen och jag fick kämpa mig fram i det höga gräset. Jämfört med grusvägarna så var det mjukt och skönt att gå skogen.

Hettan gjorde att jag drack mycket vatten och började bli orolig för ransonering. Det är ont om vatten längs leden, så man får bära tungt. När jag såg en man utanför sin stuga, tog jag mod till mig och började prata med honom och bad om vatten, det gick bra. Jag var så trött och därmed väldigt tacksam. Men där började problemen. Jag skulle gå igenom en kohage där korna är ”nyfikna men oftast snälla”. Vad betyder ”oftast”? Dessa kor gillade att busa med mig och omringade mig. Jag kom ingenstans. Försökte prata med dem, gå vidare men det är inte så lätt med ett 40tal kor som blockerar varje steg. Tillslut tog jag mig ur hagen och började leta en annan väg. Det var ett misstag.

Det visade sig bli ett enorm omväg. Jag kunde inte gå över fält eftersom det var elstängsel överallt. Jag gick och gick men kom inte i närheten av det vindskydd där jag skulle övernatta. Jag fick göra om planer samtidigt som jag vår så otroligt trött. Det värkte i benen och skymningen föll. Till slut hittade jag ett ställe där jag kunde gå på leden igen, vid Hallsbergs gård. Jag övervägde mellan att gå tillbaka längs leden till vindskyddet eller fortsätta till nästa. Men benen ville bara vila. Det hela slutade med att jag campade på en gräsmatta. Det är inte mitt optimala önskemål att sova under bar himmel. Nöden har ingen lag men vi har i alla fall allemansrätten.

Det blev en väldigt lång dag med väldigt många steg, betydligt längre än planerat. När jag låg under natthimlen och tittade på stjärnorna, undrar jag hur denna vandring kunde bli så äventyrlig. Det är skulle ju bli en lugn vandring.