Tre tabbar

Torsdagens vandring på Falsterbonäset var till stora delar till mycket nöje och belåtenhet men i ärlighetens namn ska jag avslöja tre tabbar.

  1. Eftersom denna är Skåneresa är tänkt för kultur och skrivande, hade jag begränsat med kläder med mig. Jag gick i shorts, t-shirt, joggingskor och hade en liten opraktiskt ryggsäck på ryggen. En bättre ryggsäck hade varit att föredra och jag önskar att jag haft med mig tröja och myggstift. De bara delarna av min kropp är fyllda av insektsbett av olika slag och nog hade en tröja värmt gott när solen var i moln och under resan hem. Även om jag älskar att vandring kan vara så enkelt, så var detta ganska klantigt av mg. Lärdom: Tänkt igenom din utrustning och vad du behöver när du packar.
  2. När jag var ute på den del som är längst ifrån bilväg, då stöp jag. Helt plötsligt låg jag där på marken. Turligt nog landade jag mjuk. Jag låg kvar en stund och kände efter och funderade på olika konsekvenser. Nu gick allt jättebra. Det gjorde bara lite ont en stund och jag tycker att det är lite coolt med ett skrubbsår på knäet. Lärdom: Håll koncentrationen och ta pausar ofta då snubbelrisken är stor när jag är trött.
  3. Jag hade läst om denna tur på Skåneledens hemsida. De rekommenderar en tur som är 17 km lång. Tyckte att jag blev trött och att det blev ganska många steg på stegräknaren. Men det är ju bara bra. När jag kom tillbaka till hotellet, ser jag att 17 km rundan tar en genväg som jag missat. Inte så konstigt att det kändes långt med tanke på hur varmt det var i solen och brist på utrustning och matsäck. Lärdom: Kolla karta och beskrivning, använd hjärnan till att tänka med.

Vandring på Falsterbonäset

Klev på bussen vid ett ganska stimmigt Malmö Central och 40 minuter senare klev jag av vid ett tyst Ljunghusen/Höllviken. Gick raskt ner till vattnet där jag hittade Skåneleden, etapp 20. Hela etappen är 26 km lång vilket var lite för mycket för mig denna dag. Därav att jag inte startade vid Foteviken där etappen startar.

Min första del gick längs en grusväg men snart vek jag av in i ett naturskyddsområde med djurhagar. Vid ett tillfälle gick leden upp på grusvägen igen men vek återigen av ut på hagar och strandängar. Jag valde att gå hela vägen ut på udden mot Danmark. Det var ganska otydliga och smala stigar under den delen och det verkar inte som att så många går där. Har sällan sett så många vackra fjärilar som där ute. Helt fantastiskt.

När jag kom in vid Skanör fanns rester av en borg och sedan gick leden vidare ut mot havet, via pittoreska badbodar och vidare mot Skanörs hamn. Åh så skönt med en paus och mat. Såg inget fikaställe men flera fiskrestauranger.

Sedan gick leden vidare på grusväg, oroväckande nära en golfbana. Därefter blev det mer av sandvandring vägen ner till Falsterbo fyr. Efter fyren fanns en kort grusväg ut till ett fint ställe för att studera fåglar och där vek stigen av. Sedan blev det tufft för mig. Jag började bli trött i benen och då vidtog strand. Visserligen otroligt vacker vit strand men det suger i benen. Kändes som flera km innan jag kom fram till Falsterbo Strandbad. Där vek jag av och letade mig upp till busshållplatsen för att kunna åka tillbaka till Malmö.

Det blev en fin vandring och det fanns många ställen där jag vetat stanna och sitta en stund. Jag önskar även att jag hade mer tid att se både Skanör och Falsterbo. Det får bli en annan gång. En nackdel är att det saknas en lägerplats. Hoppas innerligt att Skåneleden får möjlighet att skapa rastplats och lägerplats längs leden. Det vore verkligen toppen att gå hela rundan, 31 km, med en övernattning i vindskydd.

Tyvärr har jag ingen kamera men försökte ta några bilder med mobiltelefonen.

 

Borensberg och Göta kanal

Östergötland har mycket att ge och efter Vadstena och Omberg tog jag mig på slingrande vägar till Borensberg som ligger vid Göta kanal. Jag trodde att man kunde sitta vid kanalen och titta på båtarna. Att sitta var inget problem men det var knappt några båtar på kanalen så det blev väldigt långtråkigt att titta på ett stilla vatten.

Även i Borensberg bodde jag på ett vandrarhem, Glasbruket. Det var väldigt mysigt och de hade ett kafé med gott fika. Vandrarhemmet låg på en halvö. Det var en smal grusväg precis vid kanalen så man hoppas på att slippa möte, vill ju inte hamna i vattnet.

Passade även på att vandra längs kanalen. Det ska vara fint mellan Berg och Borensberg och där finns en bilfri väg att gå längs kanalen. Personligen tycker jag att det blev långtråkigt. Det var inte så mycket att se. Det blev en skön promenad men jag vände tillbaka tidigare än planerat. Att planera om är ju också en bra kompetens.

Omberg

Efter Vadstena, gick färden vidare till Omberg. Där valde jag att bo två nätter på vandrarhemmet Stocklycke. Jag ägnade dagarna till vandring. Det fanns gott om leder, slingor, vägar och stigar. Det var välmarkerat och det fanns en bra karta som fungerade väl. Omberg är dessutom begränsat, så man kan inte komma så himla fel, även om det kan bli långt att gå.

Det jag gillade var den varierande naturen: bokskog, granskog, ängar och närheten till Vättern. Det finns lämningar av flera fornborgar och Alvasta klosterruin ligger alldeles nära. Att vandra där är ganska lätt men det är brant på sina ställen vilket jag tycker är lite läskigt. Högsta punkten är 263 m ö h.

Vandringarna var jättefina men jag är inte så nöjd med vandrarhemmet. Servicen var minimal, svårt att få kontakt med personalen. Det fanns ett kafé med begränsat utbud. På kvällen fanns möjlighet till middag men behövde bokas i förväg. Dessutom var middagen redan 17.30, vilket jag tycker är tidigt. Jag hade dessutom bokat med lakan. Jösses vilken dålig kvalitet. Det är ok för mig att det är omaka delar men det var för slitet och noppring polyester. Det hade varit mer prisvärt att åka och köpa ett bäddset. Hela huset var slitet med en hel del trasiga detaljer. Verkligen trist, tycker jag.

Jag besöker gärna Omberg igen men då måste det bli med ett annat boende.

Efter vandring – hemresa

När jag kände mig klar med min vandring på Österlenleden, tog jag en buss till Kristianstad. Därifrån väntade tåg till Hässleholm och sedan vidare till Stockholm. Att resa i vandringskläder går men är ju inte helt fräscht. Därav hade jag förberett visst ombyte samt fick gå på upptäcksfärd för att hitta en toalett där man kan tvätta av sig och byta om. Det är inte helt enkelt. Det är inte så gott om offentliga toaletter, många är trånga och har många speciallösningar för vatten och tork. Allt löste sig och den sista uppfräschningen fick ske på tåget.

Fick lite tid i Kristianstad och hann få i mig lite mat i magen och köpa med matsäck till tågresan. Solen sken och det kändes verkligen som sommar och semester. Dock är det lite otympligt att strosa med ryggsäck på ryggen, så det blev mest fönstershopping.

Tågresan hem gick över förväntan bra. Det är gott om spårarbeten och problem men just den här resan var i stort sett förskonad vilket jag är tacksam för. Ett fem dagar med vandring så är det gott att komma hem igen. Även om jag redan längtar till nästa vandring.

Skåneleden – tankar om karta och stavar

Att gå en markerad led har många fördelar. Det är väl förberedd, välvalda vägar och ofta tydligt markerad. I princip behöver man inte karta men det gillar jag att ha. Kartan är en stor del av min förberedelse, det är kul att hänga med på kartan och det är bra att veta var man när om man måste gå en annan väg. GPS, som finns i mobiltelefonen, är också en extra säkerhet om man känner sig vilse. Dock är det ju inte säkert att man alltid har täckning.

Inför varje vandring tänker jag att jag måste köpa mig en kompass. Det har inte hänt än. Och det har gått bra ändå.

Något jag brukar ha med, men glömde denna vandring, är gåstavar. Fördelar med stavar är att det ger ett bra tempo, de är ett bra stöd i branta partier, bra stöd när man behöver balansera på smala spångar och att man får röra lite på armarna. Nackdelen är att det är mer att bära på och lätt att glömma dem någonstans. Denna vandring löste jag det på bästa sätt genom att ta av naturen. Naturen är full av bra pinnar som är utmärkta gå-stavar. De är gratis och bara att välja en ny om den man har inte passar.

Skåneleden – rosor

Att vandra längs kusten i Skåne, från Simrishamn upp till Haväng, innebär en härlig doftupplevelse. Nu i juli blommar rosorna och det doftar ljuvligt. Det finns vilda varianter längs stränder men framförallt i byarna är blomprakten enorm, särskilt i Kivik och Vitamölla. Det var så otroligt vackert, väl värd ett eget besök.