Rosiga kinder och röd nos

Ägnade lördagsförmiddagen åt en krånglande dator. Jag försöker få den att fungera till dess att jag ids köpa en ny. Jag vet ungefär vad jag vill ha och väntar in ett bra pris. Till dess vill jag ett min gamla ska fungerar. Jag är ingen IT-tekniker och mitt humör är inte det bästa när jag ägnar mig åt felsökning och åtgärder.

Tog bilen och åkte till ett friluftsområde i Åkersberga som heter Domarudden. Där finns många spår och leder både för vandring, skidåkning och hästar. Många var där för att fiska och det finns även en bastu vid en sjö som är populär. Mitt uppdrag var att kolla vindskydd mm inför kommande vandring och att fika. När jag kom dit var det så underbart väder att jag inte kunde låta bli en tur i skogen. Jag var inte klädd för vandring, hade inte ens ryggsäck, så jag valde en rundslinga. Det var bedårande vackert men bara 6 grader varmt och jag var alldeles för tunt klädd. Det känns att kroppen blivit kall. Tydligast är det förstås på kinder och näsa men öronen hade uppskattat en mössa och fingrarna vantar.

Efter skogsturen, blev det fika. Jag hade nog lite otur. Framför mig i kön stod ett par som gjorde en större beställning, kanske att de skulle abonnera stället. Efter en stund tog det en paus och jag kunde beställa kaffe och leverpastejsmörgås. 25 minuter senare hade ingen smörgås levererats och jag började bli otålig. Ett större sällskap med hästtjejer dominerade stället. Vi andra fick tränga i hop oss eftersom hästtjejerna valt att  använda flera av borden för att lägga av sig jackor och hjälmar. Jag fattar att de hade bokat bord, men jag tänker att så länge man inte abonnerar helt och hållet så får man visa hänsyn även för andra gäster. Till slut fick jag i alla fall min macka. Som vandrare behöver man inte mycket komfort men det är bra att veta om det finns mat eller ej dvs det ville jag kolla inför kommande vandring.

Att det är en stor anläggning med stugor mm gör det lättillgängligt vilket är bra på många sätt. Det var väldigt mycket folk där, så vill man ha lugn och ro, får man dra sig länge in i skogen. För mig blev det i alla fall en fin men kall eftermiddag och nu har jag mycket information inför kommande vandringar.

 

Skåneleden Österlen – Snogeholm – Ystad

Dag 4 på min vandring på Österlen 2019, mellan Snogeholm och Ystad. Här finns beskrivningar av dag 1, dag 2 och dag 3.

Åh, så skönt att vakna utvilad. Det är hårt underlag att ligga i vindskydd men oj så gott jag sover. Nästan lika bra som under bar himmel! Packade snabbt och slängde allt jag kunde. Det skulle bli en lång dag och jag ville inte bära på mer än nödvändigt.

Först delen genom Snogeholms strövområde var jättefint och sedan kom några skogsvägar i lövskog som var riktigt trevliga. Därefter kom åter igen vad jag kallar för transportsträckor dvs långa, raka grusvägar där det inte finns något att se. Eller jo, vissa vyer är verkligen vackra även om man blir lite mätt på intryck.

Det var mycket trötta fötter som tog sig in i Ystad. Asfalt och kullersten är olidligt hårt när man överansträngt sina ben. Eftersom det var eftermiddag var mycket stängt. Jag ville unna mig glass och det hela slutade med en mjukglass vid stationen innan tåget tog mig till Malmö.

För mig var detta sedan etappen på denna vandring men även slutförande av hela Österlen-cirkeln, SL 4. Jag gick mina första etapper 2017, då från Simrishamn och norrut. 2018 gick jag från Simrishamn till Ystad. I år blev det inlandsdelen av leden. För mig hade det inte varit möjligt att gå alla etapper i sträck och på detta sätt har jag ändå nått mitt mål och uppfyllt min dröm att gå hela leden på Österlen. Det är värt att fira!

Skåneleden Österlen – Vitabäck – Snogeholm

Dag 3 på min vandring längs Skåneleden, Österlen, SL 4 mellan Vitabäck och Snogeholms strövområde. Dag 1 finns beskriven här, och dag 2 här.

Vaknade upp till en molnig lördag. Natten hade varit lugn men jag hade vakna ofta och drömt många konstiga drömmar. Några kläder var fortfarande lite fuktiga och det var risk för regn. Packade och gav mig iväg. Det skulle finnas vatten efter någon kilometer men jag hittade inte vattenposten. Chansade på att jag hade tillräckligt med vatten. Dagens etapp var kort och det var skönt att få ta det lite lugnare. Vandringen gick längs skogsstigar och det var i alla fall svalt och skönt.

Passerade en väg och gick in i Snogeholms strövområde. Området är jättestort med många stigar och leder. Precis när jag passerat vädret började regnet. Denna gång var jag snabb och drog på mig regnkläder direkt. Trots regns så var det så vackert. Det var som att komma fram till lövskogssalar. Jag traskade längs en sjö och hörde många fåglar.

Vid en parkering såg jag en skylt om besökcentrum och där fanns även ett café. Jag hade verkligen tur med fikaställen under denna vandring. En köttbullemacka blev ett perfekt val till kaffet. Testade även en rabarberdryck från ett lokalt musteri. Det var bland det godaste jag druckit. Solen kom fram och var alldeles ljuvligt att sitta och fika i solen med utsikt över böljande jagar.

Tog några omvägar i strövområdet innan jag letade mig fram till vindskyddet. Jag ville försäkra mig om att få en plats. Oftast är det inga problem men vissa vindskydd är populära, särskilt på helgen. Här fanns det två och båda var tomma. Satt och vilade en stund och fick även tid att läsa. Så hördes muller. Usch, jag avskyr verkligen åskväder och känner mig så liten i den stora skogen när åskan drar in. Det blev en lång eftermiddag i vindskyddet där regnet öste ner. Det kom fler som tog skydd och jag såg hur de tog fram matsäck och hade trevligt. Så då gjort jag detsamma. Alla mat jag inte ätit under vandringen togs fram som distraktion för blixt och dunder.

Mellan två åskväder, hann jag ute och hämta vatten och gå på toaletten. Det var mycket välordnat med tältplatser i området. Jag skulle gärna komma tillbaka dit igen.
,

Skåneleden Österlen – Hallsbergs gård – Vitabäck

Dag två på min vandring längs Skåneleden Österlen, SL4, mot Vitabäck. Dag är finns beskriver här.

Vaknade upp på min gräsplätt efter en riktigt god sömn. Det var visserligen lite fuktigt pga. daggen men inne i sovsäcken var det torrt. Jag hängde upp sovsäcken på tork i morgonsolen och började packa. Inget utedass i sikte, tyvärr.

Traskade på stigar och genom ännu fler kohagar. Jag blev jätteglad då jag såg en vit stork. Det är inte så vanligt med det finns ett storkprojekt i Skåne. Försökte fota men hade tyvärr bara mobilkamera med mig. Så ståtlig storken var. Gick vidare och lite lägre fram stötte jag på en stork igen. Kanske var det samma eller hens kompis? Fortsatte min vandring, gick fel igen men lyckades till slut hitta rätt stig till Lövestads åsar. Det var underbart att gå på åsen i lövskogen. Rastade vid ett vindskydd. Lite lägre fram fanns en gård där man fick hämta vatten. Oj så gott med kallt vatten. Fyllde alla flaskor jag hade.

Traskade vidare. Det var fint på åsen med sedan kom ytterligare transportsträckor. Roligast var att se Kullamöllan, en väderkvarn. Vid Vanstad, valde jag att gå av leden för att se på byn. Till min stora glädje fanns ett cafe! Mums så gott. Alla som kom ville prata och veta hur jag gått och var jag skulle här näst. Det var riktigt trevligt och jag tänkte att livet inte kvar vara bättre än så här. Jag vann t.om. 90 kr på en trisslott.

Efter någon kilometer kände jag första regndroppen. Trodde inte att det skulle komma på mycket regn, så jag ställde mig under ett träd. Regnet tilltog och jag valde ett större träd, ett ännu större träd och sedan rusade jag upp på en veranda. Huset verkade vara under renovering, jag tror inte att någon bodde där. Regnet vräkte ner, det var blixt och dunder och jag var genomblöt. Regnkläder måste ju tas på innan det börjar regna men jag hoppades kunna torka på resten av vägen. Jag stod där i ösregnet i drygt en timme innan jag kunde fortsätta min vandring. Jag gillar verkligen inte åskväder och jag känner mig väldigt liten i naturen krafter.

Ytterligare transportsträckor längs grusvägar tog vid. Det fanns inget att se så jag fick roa mig själv med att gnola och sjunga. Passerade en stor väg och sista delen fram till vindskyddet i Vitabäck var på asfalt. Ben och fötter var jättetrötta och det är hårt mot asfalten. Vindskyddet låg fint i en lövskog i en backe. Det fanns utedass vilket är skönt. Jag såg några hjortar men inga som ville komma fram och hälsa. Resten av kvällen ägnades åt att försöka få mina kläder att torka. Det blev lite ensamt i vindskyddet , en hel kväll, men å andra sidan var jag glad att ingen luktade på mina kläder som hade en doft av svett, fukt, tiger balsam och några droppar djungelolja.

Skåneleden Österlen – Eljaröd – Hallsbergs gård

Juli 2019, Skåneleden Österlen, SL 4. Det blev en både tidig och stressig torsdagsmorgon. Var uppe redan vid fem-tiden för att packa klart och sedan ta mig med tåg från Stockholm till Skåne. Första beskedet var att tåget var försenat men det kom. Hade byte i Hässleholm och det verkar som att jag kunde ha bokat ett tidigare tåg. I Kristianstad blev det byte till buss. Det blev långa väntetider och inte alls så optimera resa. Bussen tog mig till Eljaröd där jag började min vandring.

Det var ca 6 km till Alunbruket och deras kaffestuga där jag skulle gå på leden. En ganska trist transportsträcka med den fungerar. I Alunbruket gick jag fel men hittade kaffestugan tillslut. Jag har varit där tidigare och är mycket förtjust i stället. En bra start på den riktiga vandringen. Tyvärr började jag med att gå fel igen så det blev väldiga omvägar för min del.

Vägen mot Heinge, som var mitt mål, var att betraktas som transportsträcka. Det var brännande hett att gå i över fält i solen. Inte mycket att se. Kom in i skogspartier och jag insåg att detta är en etapp som få går. Det gick nästan inte att se stigen och jag fick kämpa mig fram i det höga gräset. Jämfört med grusvägarna så var det mjukt och skönt att gå skogen.

Hettan gjorde att jag drack mycket vatten och började bli orolig för ransonering. Det är ont om vatten längs leden, så man får bära tungt. När jag såg en man utanför sin stuga, tog jag mod till mig och började prata med honom och bad om vatten, det gick bra. Jag var så trött och därmed väldigt tacksam. Men där började problemen. Jag skulle gå igenom en kohage där korna är ”nyfikna men oftast snälla”. Vad betyder ”oftast”? Dessa kor gillade att busa med mig och omringade mig. Jag kom ingenstans. Försökte prata med dem, gå vidare men det är inte så lätt med ett 40tal kor som blockerar varje steg. Tillslut tog jag mig ur hagen och började leta en annan väg. Det var ett misstag.

Det visade sig bli ett enorm omväg. Jag kunde inte gå över fält eftersom det var elstängsel överallt. Jag gick och gick men kom inte i närheten av det vindskydd där jag skulle övernatta. Jag fick göra om planer samtidigt som jag vår så otroligt trött. Det värkte i benen och skymningen föll. Till slut hittade jag ett ställe där jag kunde gå på leden igen, vid Hallsbergs gård. Jag övervägde mellan att gå tillbaka längs leden till vindskyddet eller fortsätta till nästa. Men benen ville bara vila. Det hela slutade med att jag campade på en gräsmatta. Det är inte mitt optimala önskemål att sova under bar himmel. Nöden har ingen lag men vi har i alla fall allemansrätten.

Det blev en väldigt lång dag med väldigt många steg, betydligt längre än planerat. När jag låg under natthimlen och tittade på stjärnorna, undrar jag hur denna vandring kunde bli så äventyrlig. Det är skulle ju bli en lugn vandring.

Instagram

En av mina ambitioner är att lära mig Instagram. Jag har ett konto som jag knappt använder. Men det ska jag ändra på.

Bakgrunden är att jag behöver förbättra min säkerhet när jag ger mig ut på vandringar. Eftersom jag går ensam, vet ingen var jag är och ingen kan veta om det händer mig något. Jag har sett flera tips om att lägga ut uppdateringer på sociala medier varje dag under vandringen. Genom att be någon kolla, så kan de upptäcka om uppdateringarna slutar. Då kan de även vet var jag var senast vilket kan underlätta ett eventuellt sökande. Nackdelen är att det kan skapa oro om batteri dör eller om det saknas täckning. Jag jobbar vidare på rutiner för att hantera detta.

Men först och främst behöver jag ju lära mig hur Instagram fungerar. Jag gillar ju ord mer än bild så jag är inte som fisken i vattnet utan trevar mig fram. Jag har en stor förbättringspotential! Av någon anledning har jag redan följare. Det lär ju se alla mina brister och tillkortakommanden. Det bjuder jag på.

Stora slottsrundan

Dagens aktivitet blev vandring ute på Bogesundslandet. Området är ett naturreservat på de stora halvö som har Vaxholm längst ut. Det är ett av mina favoritområden för avkoppling och återhämtning och det finns många fina stigar och rundslingor att gå. Idag valde jag Stora slottsrundan, ca 9 km. Jag har gått den en gång tidigare och idag gick jag i motsatt riktning för att få variation. Men egentligen behövs inte det eftersom årstiderna skiftningar ger så mycket variation.

När jag vandrar går jag ca 3 km per timme. Det beror på att det är små stigar, branter, stenar, rötter, uppförsbranter och annat som gör att man ta många korta steg. Jag vill även få ge mig tid att andas, lyssna, kolla in både djur och växter. Har jag gått upp för en brant och kommer till en öppen plats vill jag alltid stanna och se på utsikten. Jag har kängor och ryggsäck med vatten och godsaker.

Det ojämna underlag gör att många muskler får arbeta. Jag ser fram emot oväntat träningsvärk, det finns nästan alltid någon bortglömt muskel som vill göra sig påmind. Jag tycker även att det ojämna ger bra träning för bålen samtidigt som den påminner om att jag borde träna mer. Det är, tycker jag, oftast bålmusklerna som avgör om jag klarar mig från att ramla vid obalans.

Det var 12-14 grader och ett lätt regn, vilket är ganska skönt. Jag blir varm när jag går och behöver inte så mycket kläder, särskilt inte dagar som dessa som är vindstilla. Mina sommarvandringar har ofta varit alldeles för heta vilket tarvar mycket vatten. I dag var det gott med kaffe.

Jag unnade mig faktiskt två pausar. Den första pausen blev redan efter drygt en timme. Fick en ny termos i julklapps om jag är mycket nöjd med. När jag närmade mig målet stannade jag vid en badplats. Jag hade ju en kardemummabulle från Norrtälje som jag ville mumsa i mig. Tyvärr var det dimmigt så man såg inte så mycket av havet och dessutom tilltog regnet. Men vad gör det. Den här kaffestunden toppar veckans bästa, tillsammans med gårdagens, förstås.