Dammstakärrsrundan

Efter en seg morgon, valde jag att göra en liten vandring idag. Jag åkte ut till Bogesundslandet och valde Dammstakärrsrundan, som jag gått flera gånger tidigare. Jag valde att gå i motsatt riktning mot vad jag gjort tidigare och dessutom första gång i regn så det blev lite variation. Det är egentligen inget speciellt med den rundan, mer än att jag gillar den. Den går främst i skog och det är lagom kuperat.

Syftet med vandringen var främst att kolla utrustning. Det var länge sedan jag hade mina gamla kängor medan byxorna och kepsen är nya. Konstaterar att kängorna inte är lika sköna som jag minns dem och idag hade jag fel strumpor så dem ska jag inte ha mer. Brallorna var med långa ben vilket var skönt i vätan, men samtidigt blev det varmt eftersom jag är van att gå i shorts. Idag blev det även nödvändigt med långärmat, inte för kylan men för myggen.

Oj, så mycket mygg. Värre än jag varit med om tidigare. Jag hade myggstift men det hjälpte inte mycket. Jag var mycket populär bland myggorna. Ju varmare jag blev, desto bättre gillar de mig. Jag kunde inte stanna utan fick bara gå på. Det betydde att jag inte fick fika, inte kunde fotografera och jag orkade inte ens kolla karta. Det blir jobbigt i längden. Förutom bristen på paus, så är det något i kroppen som känns segt, som att energin inte finns där. Benen och konditionen känns ok men ändå så är det ingen fart på mig.

När jag kom tillbaka till bilen, var det skönt att så sträcka ut sig lite innan jag körde hemåt. Jag kom inte långt förrän himlen öppnade sig och ett rejält regnoväder tog fart. Kändes faktiskt helt okej att åka hem till ett varm dusch och torr säng, istället för att krypa in i ett råkallt vindskydd. Det finns klara fördelar med vandringar utan övernattning även om jag längtar ut till en längre vandring. Men innan nästa vandring så ska myggmedlet uppdateteras.

Vacker med vita näckrosor i kärret.

Annonser

Cykling

För mig tycks det som cyklingsintresset är stort här i Stockholmsområdet. När jag är ute på vandringar möter jag både landsvägscyklister och terrängcyklister. Vi är många som samsas om lederna. Ja, även hästar träffar jag på under vandringarna.

Vissa leder är gemensamma leder dvs både för vandring och cykling. Andra anger tydligt vem som leden är tänkt för och vem som inte är välkommen. Det handlar mycket om hur leden är utformad och vad den tål. Vissa leder har blivit förstöra av hästhovar och det samma gäller cykeldäck, så jag kan förstå att alla stigar inte passar alla. Vi behöver vara rädd om naturen.

Något som jag reagerar på är hur snabbt men tyst cyklisterna kommer. Jag får ingen förvarning och måste slänga mig åt sidan, akut. När man är ute i naturen, kopplar av, är man inte beredd. Ibland hoppar jag högt. Men allra mest är det trevligt då både cyklister och vandrare hälsar på varnadra.

Stortallsrundan

Att få vandra i solsken, i behaglig temperatur och med svalkande vind är en ynnest. Idag hade jag förmånen att få ge mig ut på stigarna igen. Jag valde Bogesundslandet som ligger på vägen ut mot Vaxholm. Det är stora skogsområden, ängar och omgivet av vatten och jag är mycket förtjust i området.

Idag valde jag att gå Stortallsrundan som jag inte gått tidigare. Hade aldrig hört om något stortall men nu har jag i alla fall sett den! Det jag uppskattar mest med vandring på Bogesundslandet är att det är en fin kombination av skog, ängar och hav. Jag får allt jag kan njuta av. Man kan knappt tro att det är maj. Då många vår och sommarblommor i prakt. Jag stod bland annat i ett hav av liljekonvalj och doften var enastående.

På en klippa vid havet tog jag en kaffepaus. Kaffet var termosljumet och bullen ryggsäcksvarm och ändå var det ljuvligt gott. Jag hade kunna sitta där hela dagen.

Vandringen var precis vad jag behövde, en vandring när den är som bäst. Det enda negativa var den otydliga markeringen. Jag har gått för lång och fel, vid ett flertal tillfällen och fått leta mig tillbaka. Karta var nödvändigt idag Å andra sidan, sådana här dagar gör det inte så mycket att få vara ute lite längre.

Under sista delen av rundan var jag ganska vilse. Jag irrade länge innan jag hitta tillbaka till senaste markering och kom lite fel ändå. Tack vare kartan lyckades jag dock hitta en traktorstig och kunde ta en annan väg tillbaka till bilen. Känns skönt att kunna hantera sådan situationer och ta mig hem på bästa sätt. Så här i efterhand tror jag att ledmarkeraren gått rundan i motsatt riktning mot det jag valde, dvs markeringen hade varit tydlig om jag gått i motsatt riktning. Sådant är dock svårt att veta i förväg.

Känner redan nu att jag kommer sova gott i natt. Men först måste jag googla lite på tallar.

Förväntningar

När jag vandrade igår, var det tre kvinnor som kom med samma tåg och startade ungefär samtidigt. En äldre kvinna i långbyxor, grova kängor och rejäl ryggsäck. Det två yngre kvinnorna var lättare klädda. De ena hade friluftskläder och långa, lätta kängor, den andra var klädd i tights och löparskor. De gick tillsammans och pratade livligt. Eftersom jag vill ha lugnt och ro, försökte jag skapa lite avstånd och släppte fram dem. För mig får man ha vilka kläder man vill. Det jag tänkte på var dock deras förväntningar på dagen och vandringen eftersom det såg ut som att de skulle ut på olika turer.

Efter någon kilometer stoppade de för att en skulle byta skor, några hundra meter senare ville någon annan dricka vatten. Det gick ryckigt – snabbt – sedan stopp – sedan fart igen. Mitt eget tempo var mer jämt. Det betydde att jag aldrig lyckade få den distans jag önskat och vi kom fram till första stoppet samtidigt.

Jag valde bort deras picknickställe och satte mig avskilt och gick sedan vidare. Mer såg jag inte av dem. Anar att de gick direkt tillbaka till stationen. Kanske var denna vandring inte vad de tänkt sig.

Att vandra är ett bra sätt att umgås på, samtidigt som det kräver en del av varandra. Att vandra ensam är något annat och ger tid för sig själv och egna tankar. Det ena är inte bättre än det andra utan bara två olika sätt att vandra på. Däremot, tror jag, att förväntningarna har en betydelse. Förväntningar kan infrias, överträffas men ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Hur man hanterar dessa förväntningar är, som jag ser det, en viktig del av vandringen. Det är en av anledningarna till att jag gillar att vandra.

Floppad vandring

Idag var det dags att göra gårdagens planerade vandring och jag hade tänkt mig en pilgrimsled i Vallentuna. Av det skälet gick jag upp tidigt för att ta mig med tåg, buss och annat tåg till Frösunda. Det var dagens första misstag. Jag borde ha tagit bilen till slutmålet och då bara behövt åka en station med tåget. Det hade varit mer effektivt och flexibelt.

Från Frösunda följde jag karta och pilar och vandrade vägen mot Orkesta Kyrka. Där upptäckte jag dagens andra misstag. Jag ville fika i solen och hade kaffe och vatten med mig. Men inget tilltugg då jag åt upp matsäcken under fredagen. Det fungerade men blev lite trist. Jag upptäckte även det tredje misstaget. Jag hade ett pilgrimspass och upptäckte att jag kunde stämpla vid varje kyrka. Det missade jag vid Frösunda kyrka. Men jag orkade absolut inte gå tillbaka. Underlaget var hård asfalt och jag var redan stel i benen.

Jag vandrade vidare, nu på traktorstigar och tänkte på att jag glömt ta med godis. Det hade jag inte ens köpt vilket måste räknas som misstag nummer 4. Misstag nr 5 blev katastrofalt. Jag gick fel. Vid ett vägskäl gick jag åt fel håll, jag tänkte helt fel. Efter ett tag tyckte jag att det inte stämde, fattade inte kartan men trodde mer på markeringen än mig själv. Himla dumt. När jag kom på mitt misstag var jag nästan framme. Jag hade vandrat en annan led än jag tänkt.

När jag kom fram till Lindholmen, för att ta tåget tillbaka, hade jag förstås missat det. Fick vänta för att sedan byta i Vallentuna. Där bjöd jag mig själv på fika för att pigga upp mig. Kände hur det stramar och bränner i huden vilket tyder på att misstag nummer 6 var att inte ta på solskyddsfaktor.

Vallentuna är ett område med många runstenar som jag studerat under dagen. Eftersom jag inte är från trakten, är detta lite nytt för mig, inget som man lärde sig så mycket om i skolan. Det ger lite perspektiv på vandringen. Att jag vandrar i samma trakter där många vandrat i årtusenden före mig.

Nu kan jag ju rätta till alla mina misstag och göra en ny vandring, på rätt led. Men å andra sidan var detta den tristaste led jag någonsin gått så det känns inte så aktuellt. Det hårda underlaget gör att benen var rätt nöjda med att komma hem i tid.

Koll av utrustning

Har vaga planer på vandring i helgen men tänkte passa på att lufta utrustningen. Tog fram ryggsäcka och sovsäck för vädring i vinden på balkongen. Kollade att allt såg helt och rent ut.

Efter en stund hördes oroväckande ljud. Regnet tilltog och jag fick skynda på att ta in allt. Jag vill verkligen inte ha en blöt sovsäck.

Istället fick jag chans att gå ut i regnet och testa regnjackan. Jag brukar klä mig i lager på lager och har fått för mig att det kan bli kallt i helgen. Därav funderar jag på extra tröja. Nu vet jag att det blev alldeles för varmt.

I morgon ska jag ut och testa brallor och kängor. Som vi konstaterat så många gånger tidigare, så är planeringen en viktig del av upplevelsen.

Vandringsprylar

Det händer nästan dagligen att jag kollar efter information om olika vandringar jag vill göra. Jag kollar etapper, undersöker boenden, tågtider, alternativa rutter och kartor. Det är en stark längtan där planeringen är en del av upplevelsen. Jag kollar även utrustning. Jag söker på byxor, jackor, ryggsäck, kängor, vattenflaskor och allt annat tänkbart för att göra packningen lätt och funktionell.

Idag när jag ute på shoppingrundan idag, var det födelsedagspresenter som söktes. Ändå fann jag mig själv stå och fingra på funktionsjackor, underställ och ullsockor. Jag har ju det mesta jag behöver men blir ändå väldigt sugen på bättre utrustning.

Ibland undrar jag om detta är sunt. Å andra sidan, alla gånger som jag frusit, varit blöt eller hindrats pga av utrustningen ger starka incitament till att se till att ha bra saker med sig och på sig på vandringar. Det är värt oerhört mycket att komma fram torr, varm och skadefri.