Hovdala

Hovdala utanför Hässleholm är ett stort område som bjuder på natur och kultur i olika former. Skåneleden har flera etapper här och det finns även andra leder och rundvandringar i olika längd. I området finns både ett trädhus och designade vindskydd som man bokar. Denna gång blev den en dagsutflykt och jag hoppas att jag snart kan komma tillbaka för länge vandring.

Jag valde att gå en del av Hovdalaleden med start vid slottet. Det går uppåt men inte mer brant än man med enkelhet kan hantera det. Man bjuds på härliga skogar, fin utsikt över sjö och landskap och man passerar även en hel hagar. Jag mötte inga tama djur i hagarna så de var väl på annat håll. Däremot var det ett rikt fågelliv och jag såg massor av jättesöta grodor. Därtill mötte jag en man som berättade om att det finns vildsvin i området, han hade blivit jagad för en tid sedan. Jag måste fundera på om/hur jag vill bo i vindskydd då eftersom jag verkligen inte vill träffa något vildsvin.

Förmodligen njöt jag lite väl mycket av att få ströva runt, då tiden rann ifrån mig och jag fick bråttom hem. Närmaste busshållplats ligger ca 2 km från slottet och det är en bit att gå och ganska gles trafik. Det gör att man måste planera sin vandring. Eller gå hela vägen in till Hässleholm igen. Sommartid finns även buss vid några tider till slottet, och den måste då beställas minst två timmar i förväg. Det var lätt att avbryta, hitta alternativa vägar att ta sig tillbaka till slottet igen och jag hann med både bussen och tåget hem. Med flera minuters marginal.

Annons

Skåneleden, SL3, etapp 10

Delled 3 på Skåneleden, Ås till Ås, går från Åstorp till Brösarp och är uppdelad på 14 etapper. Etapp 10 går mellan Bjeveröd och Ekeröd med möjlighet att gå via Fulltofta Naturcentrum. Jag har tidigare gått Bjeveröd-Fulltofta och därav begav jag mig ut på en vandring som började vid Ekeröd och gick mot Fulltofta. Det går alldeles utmärkt att välja riktning själv.

Jag tog SkåneExpressen 1 som stannar vid hållplatsen Ekeröd. Bussen går mellan Malmö och Kristianstad så det är verkligen lätt att ta sig dit. Det är någon kilometer att gå till lägerplatsen Ekeröd som är start/slut på etappen. Där finns en hel okej vindskydd och gott om ved. Sedan vidtog en härlig vandring, mycket i bokskog, små stigar och grusvägar. Alldeles vid Ekeröd var det dock svårframkomligt pga många fallna träd. Det såg väldigt färskt ut och jag var osäker på om det var tryggt eller ej. Men det var inga problem att hitta alternativa vägar.

Ju närmre man kommer Fulltofta, desto mer välvårdat och med informationsskyltar där man passerar något intressant. Jag passerade även ett gravfält från järnåldern men tyvärr har jag inte så mycket kunskap om det, så det blev mest en plats att titta på.

Det var en jättefin vandring, avkopplande och skön. Väl framme i Fulltofta tittade jag på utställningen och åt en väldigt god vegetarisk burgare och drack rabarberdryck till. Eftersom det var helg, gick en buss direkt från Fulltofta antingen till Hörby eller Höör. Annars får man gå en kilometer ut mot en större väg för att ta bussen därifrån. Busstider måste kollas innan man ger sig ut.

Jag återkommer gärna till Fulltofta. Det har flera fina vandringsrundor där som jag gärna vill gå.

Skåneleden, SL 5, etapp 17

I våras kom en nyhet på Skåneledens hemsida om att fler etapper är på gång i Malmötrakten och invigning ska ske i år. Någon invigning har ännu inte skett men ett tränat öga kan se skyltar i Malmö och det var förstås inte möjligt att motstå att gå sträckan. Jag gick Malmö – Limhamn som jag tror ska heta etapp 17.

Jag utgick från Centralen och hittade snart vad jag tror är startpunkten. Sedan var det bara att leda markeringar. Faktum är att man kan ana var man ska gå men i området i Västra hamnen gick jag bet. Dels var det ett byggarbete som gjorde att jag inte kunde gå som planerat, dels så saknas markeringar vissa delar. Men jag fick se mycket ändå så det gick bra. Möjligen fick jag se lite mer och det gör ju inget.

Jag följde gångvägar vid Ribersborg. Vissa delar går på stranden men eftersom det var 33 grader varmt när jag gick, så letar jag mig till skugga och gick parallellt med leden. När jag närmade mig Limhamn så fanns en grön kil som jag inte sett tidigare och sedan fortsatte jag att följa vattnet.

Om det hade varit lite svalare, hade jag gärna fortsatt ner till Klagshamn men i hettan var det inte möjligt. Det får bli en annan gång. Och vem vet, då kanske etappen är invigd och skyltar uppsatta!

Skåneleden, SL 5 etapp 11

Öresundsleden, Skåneleden, sträcker sig längs Öresundskust och etapp 11 går mellan Löddeköpinge och Bjärred. De inledande delarna är mer som transportsträcka på gångbana men så hittar den in i gröna kilar och den sista delen av etappen går längs havet. Hela etappen är lättgången.

Jag ser etappen som en viktigt del när man vill gå hela sträckan längs kusten men som enskild etapp blir det mer av promenad. Jag är väldigt glad att etappen finns. Med den utbyggnad som nu pågår av Skåneleden, kan man snart gå längs kusten från Båstad till Falsterbo och det är ju jättetrevligt. Jag har gått vissa delar och fortsätter att njuta av varje etapp jag går.

Skåneleden Spillepengen – Bulltofta

Skåneleden, Öresundsleden, SL5 har sin etapp 14 som går mellan Spillepengen – Bulltofta. Det är en kort och lättgången etapp som låt oss vandra igenom några gröna kilar in mot Malmö. Den här etappen går mycket via stadslandskap, mindre parken och även öppna områden innan man nå Bulltofta friluftsområde. Trevligt att det är möjligt att varandra i natur nära storstad.

För mig var det kanske inte den vackraste av mina skånevandringar men jag uppskattar ändå att det är möjligt att vandra mellan Ängelholm och Malmö. Det väger upp asfalten. Det visar även hur lättillgänglig skåneleden är, det finns något för alla.

Jag rekommenderar att gå etapp 12, 13 och 14 i ett svep, det fungerar fint dvs:
starta i Bjärred och gå Bjärred-Lomma och Lomma-Spillepengen.

Skåneleden Lomma – Spillepengen

Etapp 13 på Öresundsleden, en del av Skåneleden, SL 5, går mellan Lomma – Spillepengen. Det innebär att leden har en närhet till Malmö och om man går hela leden så är detta en av de sista etapperna in i Malmö. Det finns även markeringar som leder hela vägen in till Malmö.

Etappen börjar inne vid kajen i Lomma vilket tycks varit ett område som växt de senaste åren. Sedan traskar man söder ut. Här finns stränder och vackra naturområden men tyvärr så gick jag en dimmig dag så jag missade mycket av utsikten. Efter ett tag behöver man lämna stranden och då kommer en lång och trist transportsträcka på asfalt till Spillepengen. Å andra sidan går man alldeles vid ett naturreservat och har goda möjligheter att se fåglar, så för den fågelintresserade rekommenderas kamera.

Väl framme vid Spillepengen kan man välja att fortsätta leden till Bulltofta eller gena rakt in till Malmö C.

Som vandrare så är strandpartiet den fina delen, den sista asfaltsgången är inget för en söndagspromenad. Men jag gillar ändå jättemycket att det är möjligt att gå hela vägen från Ängelholm till Malmö, då får man acceptera korta snuttar av asfalt.

Skåneleden Bjärred – Lomma

Inledde året med att ta en buss till Bjärred för att få gå en bit av Skåneleden, Öresundsleden, SL 5. Etapp 12 går mellan Bjärred – Lomma. Eftersom jag inte hittade så bra, irrade jag en bra stund i Bjärred och kom på leden en bit norrut, dvs redan på etapp 11. När jag väl hittat till leden, så var det mycket lättvandrat och välskyltat.

Stigen, som är grusade gångstigar går länge längs vattnet men så tar en asfalt vid, vilket inte är lika roligt. Å ena sidan ger det variation att få se mer än enbart strand men asfalt är hårt underlag. Men det får man ju räkna ned när det är stadsnära och lättillgängligt via kollektivtrafik.

Eftersom det var nyårsdag så var det många flanörer ute. Det finns flera rastplatser längs stigarna men för att sitta där krävdes bra underlag för att inte bli blöt i rumpan.

Just denna gång blev det mer promenad än vandring och det passade utmärkt som start på året.

Roslagsleden, etapp 2

Idag gick jag etapp 2 på Roslagsleden. Etappen börjar vi Karby gård i Täby och avslutas i Örsta, nära Angarns kyrka i Vallentuna. Jag har sedan länge tänkt gå hela leden och gick första etappen 2018. Det var en varm sommar som inte passade för vandring och sedan dessa har jag gjort annat. Etapp 2 är kanske inte superupplevelse men ändå trevlig att gå. Man måste passera över och under hårt trafikerade vägar, det är ju så i detta område. Men jag gillar att det är möjligt att skapa dessa gröna kilar, hittar genvägar mellan olika motionsspår mm.

Började fint, solen sken utan att bränna. Jag fick chansen att bestiga Täbys högsta naturliga topp, 58 möh! Inte så imponerande men kul. Jag upptäckte områden och en sjö jag inte visste. Jag tog det lugnt och fikade med kaffe och kardemummabulle, alldeles vid ett spår där joggare flåsade förbi.

När halva sträckan var gången började äventyren göra sig påminda. Jag misslyckades totalt med att balansera på en spång och for i backen. Det blev inga allvarliga skador men jag blev lite stukad och fick dra ner på tempot. Det var foten som vek sig och jag landade på knä och handled. Det gör ont men det är inga frakturer, det är jag säker på. Även om det gör ont så måste man ju gå vidare, det finns inget alternativ. Ju längre norrut jag gick, desto mörkare himmel och mer dånande åska. Jag har inget emot regn men jag gillar verkligen inte åska. Regn kom i små droppar. Men när jag var ute på ett öppet fält, öppnade sig himlen, och skyfall var ett faktum. Jag tog skydd längs en ladugårdsvägg men skyddet räckte inte när regnet kom på tvärsen. För första gången klarade inte ens regnjackan att stå emot regnet. Jag var totalt genomblöt, från topp till tå. Jackan har klarat alla regn under 5-6 år men i det här skyfallet hade jag behövt våtdräkt. Jag fick stå länge men till slut var jag tvungen at gå vidare.

Det var inga problem att nå etappslutet vid Örsta och där fanns en busshållsplats. Jag kände mig inte alls ärtig när jag haltade ombord, genomblöt, lite ledig och med skrapade ben.

Eftersom den är leden finns i norrort så gick hemresan hyfsat snabbt och det var skönt att dra av sig allt det våta. Jag är lite frusen men det blev ändå en bra dag. Jag kommer absolut att minna den framöver, trots en ganska modest etapp.

Skavlöten

I dag fortsatte jag mitt utforskande av naturområden i norra Stockholm. Jag vill hitta fler skogar och naturområden att vandra i, som komplement till mina hemma stigar, utan att behöva åka långt. Idag drog jag mig mot Täby. Första stoppet blev inget stopp då det var knökfullt med bilar på parkeringen. Andra stället var folktomt men det var väldigt blött i markerna och passade inte riktigt mina jympadojor. Jag vände om och åkte vidare och hamnade av någon anledning i Skavlöten. Det är ett fritidsområdet som jag mest förknippat med bad men jag har ju hört att man kan gå runt sjön och det lät härligt.

Tyvärr missade jag var stigen runt sjön går och hamnade i stället på en rundslinga. Det var väl mer som ett motionsspår än vandringstig men det var ändå väldigt skönt att gå i skogen. En fördel med ”tråkiga” vandringar är att det är folktomt. Vid populära ställen är trängseln påtaglig. Hur som helst så kom jag i alla fall fram till Roslagsleden och hittade även var man kan ansluta till Blå leden. Det är bra information för mig när jag ska planera för kommande vandringar.

Det var väldigt skönt att få gå lugnt i skogen. Jag hittade även en soffa och där satt jag i strålande sol och njöt av fågelsång. Det behöver inte vara mer komplicerat än så att få må bra.

Det lär inte bli fler vandringar i området men jag återkommer gärna för en vandring runt sjön eller möjligen ett dopp. Men det får bli till sommaren.

Spänd vandring

Drog på mig kängor och jacka och begav mig ut på vandring i närområdet. Med en bok/radioföljetong i öronen tog jag mig snabbt förbi tråk-stråken och fortsatte vidare längs vattnet. Det var grått, inte så farligt kallt men snart kom vätan. Småduggande regn men inga skyfall. Jag gick med vinden i ryggen så det kändes väldigt bra.

Efter några timmar började jag allt mer ångra allt kaffe jag druckit på morgonen. Det tryckte på, jag gick allt mer spänt och till slut fick jag korta av för att skynda hem. Det var ju inte planerat men det fanns ingen annan lösning. Det går inte att vandra avslappnat när man går och spänner sig.

Vandringen var i alla fall skön så länge den varade.