Eftermiddagspromenad

Passade på att ta min dagliga promenad i dagsljus idag. Det var lite grått men ändå mycket bättre än att gå i mörker.

Hade tänkt att ha djur som tema under promenaden, dvs fokus för mitt medvetande. Såg en katt och två hundar och sedan glömde jag bort alla djur. Istället hade jag som idé att le och söka ögonkontakt med dem som jag mötte. Väldigt trevligt faktiskt. Att bjuda på ett leende betyder att jag fick många tillbaka.

Kom även att tänka på att jag har det bra som har närhet till ett utegym med finfin utsikt.

Annonser

I gatlyktans sken

Drog mig lite för att gå ut vid åtta-tiden i kväll. Jag har kommit igång bra med mina kvällspromenader men nu går vi in i en period då jag inte tycker om mörkret. Jag vet att det är en transit-period. Om bara några veckor kommer höstmörkret kännas mysigt men tiden fram till dess känner jag mig otrygg.

Jag känner att jag inte är helt avslappnad. Jag reagerar på ovanliga ljud och hoppar till när en gatlykta släcks. Jag är inte van vid mörkret och ser inte vad som döljs i skuggorna. En bil som stannar till på märkligt ställe känns misstänksamt. Tankarna studsar.

Det är så här varje år. En period att ta sig igenom. Snart måste även alla reflexer fram, i alla fall om jag vill slippa att bli överkörd. Klarade mig fint ikväll och efter drygt en timme kom jag hem igen, hel och trygg.

Pustar med stavar

En ny favoritrunda börjar ta sin form. Jag har hittat nya vägar för kvällpromenaden och nu finslipar jag på min runda. Jag letar varianter, sätt att förlänga och förkorta den. Snart är jag nöjd. Det här kommer att bli bra!

Ikväll var det shorts, t-shirt och stavar som gällde. För mig blir det en väsentlig skillnad mellan att gå utan eller med stavar. Med stavar har jag högre och jämnare takt och jag tar i mer som ger en kraftfull gång. Och jag svettas mer. Nackdelen med stavar är att mina axelproblem gör sig påminda. Det är inte helt förtjusta i att utsättas för denna prövning. Men lite värk kan jag hantera, det var betydligt mer problematiskt under gårdagskvällens promenad.

Under promenaden igår drabbades jag av kramper i magen. Smärtan tilltog, jag kallsvettades och var alldeles yr. Nästan halvvägs på rundan stod jag och hukade över några buskar med de två tankar i skallen: 1) Vad ska folk som passerar tro? 2) Hur ska jag ta mig hem? Hem kom jag på något sätt och idag var tankarna dessa: 1) Varför kom ingen fram och frågade hur jag mådde? 2) Bäst att ta med SL-kortet i fickan! Jag fattar inte att jag skäms när jag mår dålig. Det ska jag nog försöka ändra på. Första steget var att skriva om det här.

Ser redan fram emot nästa pass på min runda.

Ingen värme, ingen teknik

Begav mig ut på en kvällspromenad med glada kliv. Kunde snabbt konstatera att det inte är någon avsevärd värme nu på kvällen. Det börjar bli dags att kolla väder och kläder innan man ger sig ut. Lite burrigt, kan det bli.

Hade läst i sociala medier att personer i kommunen klagat på förfärlig doft under eftermiddagen. Jo, den var nog inte lika intensiv men visst luktade det illa. Ingen mysig kväll att vara ute och njuta av.

Eftersom jag går olika runder om kvällarna, försökte jag använda mobiltelefonen för att mäta kvällens tur. Inte heller det gick min väg. På något sätt lyckades jag stänga av mätningen efter 8 minuter. Tekniken var inte med mig ikväll.

Sammanfattningsvis noterar jag: ingen värme, ingen teknik men däremot en stinkande doft och det ger ju motion, det med!

Söndagsrundan

Att promenera är basen för min motion och mitt välbefinnande. Jag går en hel del men det varierar en del. Det händer att jag totalt tröttnar på att promenera och då behöver jag andra motionsformer.

Under sommaren har det blivit en del vandring och mycket strosande. Däremot har jag inte varit regelbunden i mina en-timmars-promenader. De är bra för mig, gärna som kvällspromenader då jag kan sammanfatta dagen och lämna stress bakom mig. Under mörkare delar av året har jag upptäckt att promenader i dagsljus gör gott. Men det viktigaste av allt är att jag går.

Ikväll kom jag igång igen. Tog en gamla trogen runda, perfekt för en söndag. Noterade vad sommaren gjort med trädgårdar och vilka som röjt längs gångbanan. Noterade att jag inte mötte en enda hund, var har de tagit vägen? Noterade att det fortfarande är superskönt att gå i short.

Nu är mitt mål att gå regelbundet samt att öka takten. Jag är På Gång!

Trötta fötter

Söndagen blev både lång och resulterade i trötta fötter. Kanske att hela jag är lite trött. Efter frukost var det dags att packa ihop för hotellbyte. När jag packade i tisdagsnatt, slängde jag mest ner lite saker och funderade över om jag skulle boka om hemresan för att resa hem tidigare. Igår när jag packade, fanns lite mer att ta hand om, tack vare alla nödvändiga kompletteringar men jag skulle snarare vilja förlänga än förkorta resan.

Malmö har många fina parker och jag valde att utforska både Pildammsparken, Kungsparken och Slottsparken samt andra små oaser som jag stötte på under vägen. Det är många som nyttjar parkerna: promenader, jogging, leka, sitta och njuta. Min första tanke var att det vore fantastisk med så fina motionsstråk. Men helt ärligt så skulle jag tycka att de vara fasansfullt att flåsa runt bland så många betraktande ögon.

Vid slottsträdgården passade jag på att fika. Tyckte inte riktigt att jag kände igen mig, något hade hänt med utbudet och det visade sig att de bytt ägare. Gott var det i alla fall och det fyllde på med energi för fortsatta promenader i Malmö.

Efter lunch och hotellbyte, gick jag till biograf Spegeln igen. Måste passa på när jag är hör. Lyckades välja en bättre film denna gång. Maudie, som jag blev mycket tagen av.  Den var både varm, vacker och sorglig och det var svårt att släppa taget om filmen.

Malmö festivalen fortsätter. När jag kom ut från biografen, hamnade jag i RixFM-festivalen men en hel del kända artister. Dock inte i min smak så jag strosade runt, tog en paus på hotellet innan jag avslutade kvällen med en konsert mer Säkert! (Annika Norlin) på Stora scen på Stortorget.

Borensberg och Göta kanal

Östergötland har mycket att ge och efter Vadstena och Omberg tog jag mig på slingrande vägar till Borensberg som ligger vid Göta kanal. Jag trodde att man kunde sitta vid kanalen och titta på båtarna. Att sitta var inget problem men det var knappt några båtar på kanalen så det blev väldigt långtråkigt att titta på ett stilla vatten.

Även i Borensberg bodde jag på ett vandrarhem, Glasbruket. Det var väldigt mysigt och de hade ett kafé med gott fika. Vandrarhemmet låg på en halvö. Det var en smal grusväg precis vid kanalen så man hoppas på att slippa möte, vill ju inte hamna i vattnet.

Passade även på att vandra längs kanalen. Det ska vara fint mellan Berg och Borensberg och där finns en bilfri väg att gå längs kanalen. Personligen tycker jag att det blev långtråkigt. Det var inte så mycket att se. Det blev en skön promenad men jag vände tillbaka tidigare än planerat. Att planera om är ju också en bra kompetens.