Sakta, sakta

Igår när jag var på väg hem från min långpromenad föll snön. Stora flingor singlade ner och smälte mot backen. Smältvattnet frös under natten, det är tidvis halt och idag nollgradigt. När jag tittar ut ser jag nya flingor ibland. Ingen snö som lägger sig på backen men ändå lite vitt.

Själv sitter jag vid datorn med lappar runt omkring mig. Jag jobbar med mitt bokmanus. Det går framåt men det går sakta. Igår värkte jag fram en del idéer, fick saker och ting på plats. Det blir bra, de avsnitt jag skrev är viktiga men när man räknar ord och tecken så blev det inte så många. Så är det, det får man räkna med, vissa partier tar tid att skriva. Nu försöker jag fortsätta skriva men behöver även fortsätta städa bland lappar och tankar. En kreativ process kan ibland bli lite rörig men det går att styra upp.

Kanske är det en promenad som behövs, att få gå sakta i snöfall på hala gångbanor. Det brukar få fart på kreativitet och skrivande.

Långpromenad

Idag kom jag ut i hyfsad tid och begav mig ut på promenad. Det var grått ute och någon enstaka plusgrad. Igår var det halt men idag var det mer grepp under fötterna. Tog mig runt i närområdet, hade ett ärende som jag behöver in i ett lokalt centrum för att hantera och strosade vidare. Jag lyssnade till radionoveller och det var väldigt trevligt. Det fick mig att gå betydligt längre än jag tänkt. Det hann nästan mörkna innan jag kom hem.

Under promenaden pratade jag med det få jag mötte. En kvinna försökte tvätta ett staket. Det var helt nerklottrad. Fy så trist när andra bara förstör. Det var en hel rad med radhus som fått sina staket nedklottrade. Kvinnan kämpade på med att skura men det gjorde ingen större skillnad. Hon var lite ledsen för att det är för kallt för att måla över, det får vänta. När jag såg staketen, såg jag hur många av dem som var ommålade sedan tidigare där man kunde ana klotter därunder. Verkligen, verkligen trist.

Jag har inte hunnit börja fundera så mycket över julklappar än men är inte ens säker på att det blir något besök i år. Jag hoppas kunna resa till mina föräldrar om det är tillåtet då. Men igår kom jag på att det förutsätter att alla är friska och att julfirande snabbt kan ställas in. Måste alltså förbereda för att det kan bli en jul ensam. Vem kunde ana det kan bli så?

Kvällspromenad

Ett bra sätt att markera arbetsdagens slut är att stänga av jobbdatorn och bege sig ut på promenad. Man får rusta sig med många reflexer för det är mörkt om kvällarna. Igår eftermiddag var det fullt med folk ute, ikväll mötte jag endast två cyklister utan lyse och en hund utan koppel. Men det var skönt att få strosa och kolla belysningar på balkonger och i trädgårdar. En lägenhet på markplan hade lyktor med levande ljus på sin uteplats. Det såg verkligen fint ut, en vacker förlängning på lägenheten.

Många hus har väldigt stora fönster men väldigt stor insyn. Det gör att man ser hur väldigt stora tv-apparater de som bor där har. Teven kan uppta en hel vägg. Inte så att jag tjuvkikar men det är svårt att inte låta blicken vila mot varm ljus när man är ute och går i mörkret.

Riktigt skönt att komma in igen. Promenaden gör mig piggare.

Solskenspromenad

Lite rosslig och snuvig, men egentligen inte alls sjuk, så får man ju hålla sig i ensamhet. Kände att jag behövde gå ut och fick några timmar i solen. Jag tog en promenad mitt närområde, 7-8 km i radie. Det vanligaste är att jag går i det mest natursköna områdena, men där är det mycket folk. Därav valde jag lite mer folktomma vägar och begav mig ut på strövtåg i villaområden.

Jag får känslan av en kommun i förändring. Det rivs och det byggs. Det förtätas. Köpcentrum och butiker längs ner. Nya center ska byggas på andra platser. Det som tidigare var livfullt, känns öde. Gamla, öppna platser har blivit trånga. En rörelse. Det kan bli bra men jag har faktiskt ingen aning om hur genomtänkt de egentligen är. Men förändringen är påtaglig. Områden ändrar karaktär och känsla.

Det blev i alla fall en lång och väldigt skönt söndagspromenad. Solen sken men orkar inte riktigt värma och vinden tog med kraft. Det är fortfarande mjuka sommarvindar men hårdare höstbyar är att vänta. Skönt att njuta av det varma medan tid är.

Vikten av promenad

När jag jobbar hemifrån bli det sällan paus. Möten avlöser varandra, telefonsamtal och mejl kommer i en strid ström. Det är lätt att få ont i ryggen, axlar och nacke. Jag försöker sträcka på mig men alltför ofta hamnar jag i en dålig ställning. Märker att jag blir trött. En del av min lösning för att må bättre är att ta en promenad.

Den senaste tiden har jag sett till att få ett tydligt avslut på dagen. När sista mötet är avklarat, stänger jag ner och går ut och går. Det är så skönt. Det tar en liten stund innan tankarna släpper jobbet men jag försöker att inte gå in förrän jag rensat tankarna.

Egentligen borde jag även börja dagen med en morgonpromenad men där är jag inte än. Den behöver inte vara särskilt lång, det viktigaste är att komma ut. Hoppas att värme och vårsol kan få ut mig även på morgonen. Men just nu är det skönt att få sova så länge som möjligt på morgnarna.

 

Söndagspromenad

Det gråmulna vädret fick energin att sina och den bästa lösningen brukar vara en promenad. Ute var det blåsigt men ändå varmt och något konstigt i luften. Jag kunde inte avgöra om det var väderomslag, åska eller om det bara var det dunkla som kändes ovant.

Gick genom olika skogsdungar, vilket var vackert och ljuvligt men oj så det kliar i ögonen och näsan täpps igen. Jag försöker variera mig och gå olika vägar, därav blev det varken strand eller vatten idag. Det var många kvinnor som var ute på joggingtur eller promenad men det riktigt hurtbullarna har andra vägar. Trots det mulna vädret, var det skönt att få skynda på stegen och andas.

Kom fram till mitt mål – för att ta en kopp kaffe och jag hann precis innanför dörren när det började att regna. Tur för mig som inte hade regnkläder. Regnet är annars välkommet då det är relativt torrt i markerna och det är skönt att regnet rensar ut en del av allt pollen. Jag är i alla fall glad att jag kom ut på en långpromenad idag.

Längs vattnet

Solen sken och det kändes som en bra eftermiddag för en promenad längs vattnet. Jag valde att följa strandkanten och gå så länge jag kände för det innan jag vände om. Gav mig även tid att bara stå stilla och andas in våren. Lite snuvigt blir det ju av pollen men det är ändå något visst att vara ute i naturen.

Jag försökte hitta en bra plats för en paus men det var fler än jag som vill sitta ute i solskenet idag. Jag brukar inte sitta för nära andra, eftersom jag tror att de flesta vill ha lite avskildhet i naturen. Tillslut hittade jag en egen solvarm sten. Det tog dock bara några minuter till dess att fler kom till platsen som inte visade samma respekt som jag visat andra. Trist eftersom jag sökte lugnet och inte andras pladder.

Det blev några sköna timmar i naturen och jag känner mig tacksam för att ha närhet till rogivande miljö.

Strandpromenad

Solen sken, temperatur var ca 10-11 grader och jag gav mig ut på en promenad. Jag började att gå längs små vägar i villakvarter och njöt av grönskan som sätter fart. Kände hur mycket jag saknat doften av nyklippt gräs och ljudet av sopande på gångar. Snart drog jag mig igenom en slottspark och ner mot stranden där jag gick länge längs vattnet. En och annan båt var ute men annars var vattnet lugnt. Jag var inte ensam längs strandpromenaden men de allra flesta håller bra avstånd, vilket jag är tacksam för.

Jag var ute i 1½-2 timmar vilket känns lagom. Den senaste tiden har jag antingen gått lite för kort (30-40 minuter) eller lite för länge (3-4 timmar) så jag är väldigt nöjd med dagens promenad. Jag hann tänka klart utan att bli alldeles för stel. Det känns bra.

I veckan som kommer, blir det antagligen lite längre promenader eftersom jag avser gå hem från jobbet. Det tar drygt 2½ timmar. Tänker att dagens promenad var bra upptrappning efter mina stilla sjukdomsveckor.

Perspektiv och utmaningar

En ny vecka har börjat och jag ids inte ens skriva om jobbdagen. Däremot vill jag plocka upp ett samtal som gav perspektiv. Pratade med en kollega, vi är ju inte många på kontoret, och vi berättade hur vi har det och hur vi upplever situationen. Jag berättade att jag tycker att det är lite jobbigt att inte finnas för mina föräldrar efter som de bor 20 mil bort. Jag kan ju inte handla åt dem och jag kan inte besöka dem. Då berättade kollegan att hennes föräldrar bor i Italien och har varit isolerade i 4-5 veckor, verkligen helt isolerade. Hennes mormor bor i Frankrike och en annan släktning i Marocko. Allt är ju relativt och i jämförelse kan jag stå ut med att missa pappas födelsedag i morgon.

För att slippa åka pendeltåg, tänkte jag att det var en bra idé att testa att gå hela vägen hem. Jag har gått delsträckor tidigare och de är ganska trist. Nu vet jag att det tog drygt 2½ h att gå hela vägen. Jag kan konstatera att jag behöver bättre skor och en bättre ryggsäck. Det vore även bra med en vattenflaska och något litet energitillskott. Framförallt behöver jag gott om tid. Ikväll startade jag lite för sent, ca 18.30 så klockan hann passera nio innan jag var hemma. Vill ju helst hinna med lite mer under en ledig kväll. Jag får nog utveckla konceptet något.

Överraskande promenad

Precis som vanligt så tänker jag att jag inte ska kolla på melodifestivalen. Sedan sitter jag där och tittar och kan inte slita mig. Bara att erkänna att jag gillar det även om jag har många synpunkter på programmet. För några år sedan lyssnade jag mest på programmet vilket gav en helt annan upplevelse, den rekommenderas. Igår gillade jag Malou eftersom jag tyckte hon hade en cool stil med snygga kläder. Annars var det Sean Banan som tog mitt hjärta!!!

Idag har jag varit ute på en promenad. Tog en väg som jag gått ofta men det var ett tag sedan senast eftersom delar av den rundan varit avstängd. Hej och hå så förvånad jag blev då de hunnit bygga massor av hus längs vägen. Tomter där det tidigare stått 3-4 villor var nu fyllda med parhus/radhus. Husen var fina med söta trädgårdar men det ligger alldeles för nära E4:an. Det har byggts bullerplank med det är i stort sett aldrig tyst där. Men jag blir ändå imponerad av förtätningen där 4 tidigare boende ger plats för minst 20, kanske fler.

Eftersom promenaden tog tid, tänkte jag mig en snabbmiddag på McDonalds. Det var jag inte ensam om, det var knökfullt. Snabbt gick det inte heller. Känns som att McDonalds inte alls är prisvärt längre. Vid sopstationen var det kaos, typ översvämning eller vad det heter med brickor, papper, muggar överallt. Så slutsatsen är att dit kommer jag inte att gå igen. Fy bubblan.

Till dagens besvikelser hör även blodapelsiner. Köpte några igår, det var åtminstone så de marknadsfördes, med så röda var det inte. Vet inte om det är en fusksort, omogna eller vad som hänt men det var inte så goda som jag minns att blodapelsiner ska vara. Normalt äter jag inte så mycket frukt men av någon anledning har just apelsiner lockat den senaste tiden, och blodapelsiner är ju drottningen av apelsiner.