Promenad längs Kungsholmens stränder

Det blev en fin helg. Lördagens utflykt till Uppsala fick mig att inse hur skönt det är att koppla av en stund, så jag fortsatte under söndagen. Behövde ta mig in till stan för några ärenden och valde Kungsholmen. Tog mig runt till fots och valde att gå ner till Rålambshovsparken och sedan gå längs Norr Mälarstrand mot Stadshuset. Det var svalt men skönt att få gå, andas och se omgivningarna. Jag brukar variera mina vandringar mellan naturvandringar och stadsvandringar och jag gillar båda.

Framme vid Stadshuset såg jag en uteservering och det såg så fint ut. Jag köpte en kopp kaffe och slog mig ner på en dyna med en filt om mig. Klockorna i Stadshuset började klämta och jag kände att det var en väldigt fin stund, en sådan man ska ta till vara och som blir ett varmt minne. Stunden varade i flera minuterar, tills vinden tog i och förde med sig kylan från vattnet. Kaffet svalade snabbare än jag hann dricka och det var så kallt att det blev svårt att vända blad i boken som jag läste. Jag var tunt klädd för rask promenad och att sitta stilla var inte så klokt. Jag blev genomfrusen. Det hjälpte inte hur raskt jag än gick när jag lämnade, jag frös fortfarande när jag kom hem. Brr.

Hemma unnade jag mig än mer lästid och kände hur ögonlocken blev allt tyngre. Jag la ifrån mig boken, ställde klockalarmet på 30 minuter och la ner huvudet på kudden. Precis när jag försvann in i sömnen började grannen hamra i väggen. Vad är oddsen för det? Somnade om och vaknade av alarmet, helt tagen en drömmen som jag befann mig i. Och jag var än mer frusen än tidigare.

En varm dusch senare kunde jag landa framför Svt:s Babel, det tillhör ju söndagskvällarna. Det ger balans i helgen.

Annonser

Solskenspromenad

Solen skiner så vårligt idag att det fick bli en promenad till brevlådan. Skönt att få lämna datorn för en stund och känna värmen. Den är så efterlängtad. Jag lämnade jackan hemma och hade en stickad tröja istället vilket jag tycker om. Snön har smält även om jag tror att de är en tunna hinna kvar på sjön.

Oj så mycket skräps som finns bland buskar och bråte. Det är väldigt mycket plast som kommit fram i buskagen. Visst undrar man var allt kommer ifrån. Jag tillhör inte dem som städar efter andra utan förväntar mig att alla ska ta reda efter sig själva. Dock, en del tycks vara spritt av fåglar som letat mat i papperskorgar, då visst kan det finnas förklaringar, dock inte till allt.

Något annat som jag studerat är hus. Det finns en del nybyggen i området och det är imponerande hur mycket bostad det går att få in på en liten yta. Många hur är smala och höga. Och fina! Därtill finns små Atterfallshus. Det ser ut som att de som bor i dem bor på någon annans tomt. Jag har kollat priser. Husen ligger på 20-22 kvm och pris på 80000-100000 kr/kvm. Det känns lite märkligt eftersom det inte är några bra lägen. Men, men bostadsmarknaden är något jag inte riktigt förstår.

Nåväl, nu är det skolarbete som gäller för resten av dagen. Solen får skina på någon annan.

Väder med makt

Med 3 plusgrader och regn, får naturen ett grått uttryck. Molnen hänger lågt. Titt som tätt hörs brak då snö- och isflak rasar ner från taket. Man får var rädd om sig själv och sina ägodelar när man befinner sig i bebyggelse. Har tyvärr sett en del skador men åtminstone bara materiella.

Dagens promenad tarvade egentligen både broddar och galoscher, vilket jag förstås saknade. Vissa partier var barmark, andra snö, snöslask, issörja och rena isgator. Det var översvämningar där vattnet inte har någonstans att ta vägen. Den snabba smälttakten gjorde att underlaget var i förändring. Jag fick helt enkelt anpassa tempot. Största delen av promenaden gick bra. En sträcka, bara några hundra meter, blev en utmaning. Det var tjock, slät is med massor av vatten ovanpå. Med en bergvägg på ena sidan och tät biltrafik på andra sidan om gångbanan, fanns inte så många alternativ – vända eller fortsätta framåt. Jag kom i alla fall fram hel, utan skador och med insikten att välja en annan väg.

Naturkrafterna är mäktiga. Det krävs eftertanke när man bygger upp samhällen, kunskap att underhålla gator och det krävs förstås ett eget förstånd när man är ute. Själv har jag fått ställa undan favoritkängorna. Det är varma, sköna och fungerar i snö men inte på is. Sulorna fäster inte på isen, jag glider fram på ett obehagligt sätt. Vem trodde det om vinterkängor? Nu får de vila och jag tar fram grovkängorna. Det är vädret som bestämmer, inte jag.

Promenadlängtan

Promenader är grunden i mitt motionerande. Jag väljer ofta att gå och gillar även att vandra. Men det händer att jag får dippar dvs perioder då promenader inte är roliga. Jag kan tröttna på att gå samma runda varje kväll.

Just nu känner jag en längtan efter promenader. Jag känner ofta på dagarna att jag måste ta en paus och gå ut och jag tar gärna en kvällspromenad. Jag vill ha luften, se naturen och få rensa tankarna. Det gör gott. Det är också en härligt att känna lust att får röra på sig jämfört med att tvinga sig till motion.

Längtan efter promenader gör att tankar på gym känns långt borta. Jag vill vara ute. Promenader och simning som kombination kan räcka gott fram till våren.

Lite stelt i kroppen

Jodå, nog började snöskottningen ge sig tillkänna som träningsvärk i kroppen idag. Det kändes i olika små muskler i rygg, bål och även i benen. Idag blev det en långpromenad och det stramade i låren i uppförsbackarna. Optimisten i mig tänker att det var bra att jag böjde ordentligt på benen under skottningen.

Min promenad började i lätt snöfall. Det var nollgradig och blev allt mer slaskigt på vägar. Däremot var gångstigar i skogen snöklädda och kalla. Att gå i skogen var dock ingen bra idé. Det började som ett droppande från träden men fallandet tilltog och snö rasade ner med kraft. Jag fick se upp och skynda på stegen. Det hade inte varit roligt att få så tung snö i huvudet.

Det långa promenaden i snön var uppfriskade men jag anar att det möjligen kan kännas lite i kroppen även i morgon. Jag tycker att man går lite annorlunda när det är snö och is under fötterna, det är lätt att spänna sig. Det var ju heller inte läge för att sätta sig och vila en stund.

Snöpromenad

Gårdagen promenad, kändes i benen. Det är inte jättemycket snö men inte heller så bra plogat vilket gör att man halkar fram. Ändå skönt att komma ut. Under dagens promenad blev vädret än mer kännbart.

Det blåser och snöar. Stora flingor singlar ner och det bildar ett tjockt täcke av snö. På utvägen var det medvind och jag fick hålla i hatten. Hemvägen gick i motvind och ännu mer snö. Tydligen är detta bara början på ett oväder. Känns skönt att komma in igen.

Tänker att snöpromenader är bra träning, åtminstone för vissa delar av kroppen. Såg  en liten vovve som smet från sin husse och hunden passade då på att glädjefyllt hoppa runt i snön. Tänk om jag hade den energin. 

Det är sådan här dagar man får leta i frysen och ta fram en äppelpaj som jag bakade i höstas. Det tycker jag att jag är värd.

 

Promenad på Järvafältet

En tvåtimmarspromenad på Järvafältet, blev ett skönt avbrott i dagens pluggande. Järvafältet är ett naturreservat med många stigar och vägar att välja mellan. Det finns några gårdar och gott om hagar med djur. På vägarna möter man många cyklister, joggare och hästar med ryttare. Idag hade jag främst tre ämnen som mina tankar cirkulerade kring: vatten, ljud och varg.

Hela naturen tycks vara vattenmättad. Marken, träden, alla staket, skyltar och allt annat tycks att dragit till sig all höstens fukt. Det är en enorm skillnad mot i somras då allt var torrt. Vissa platser är grönare nu än i somras. Det känns märkligt. Och än mer regn kom idag och la sig ovanpå alla väta. Det blir lerigt och tungt.

Att alla lövträd tappar sin blad gör att det är grått och det gör även inget skyddar mot ljud. Järvafältet har angränsningar både mot E4:an och E18 som både har en ökande trafik. Söndagstrafiken är inte längre lugn. Den hörs. Sommartid dämpar naturen men så här års för kylan med sig ljuden över fälten. Det är ett bakgrundsljud som man inte kommer undan.

Innan jag gick ut, läste jag på Facebook att en kvinna sett en varg lite norr om det område jag gick i. Det lär finnas en varg där men syns inte till så ofta. Jag försöker dock hålla ögonen öppna men idag såg jag ingen. Inga andra vilda djur heller (med undantag av en koltrast). De kor som stod i hagar, stod tätt ihop och tjurade i regnet. Ingen ville komma fram och hälsa. Inte ens grisarna ville komma fram till staketet utan lågt och tryckte under tak. Djuren är vana vid besök och barn, men idag brydde de sig inte alls om mig.

Jag fick skynda på stegen. Mörkret faller snabbt och kommer allt tidigare. Jag trodde att jag hade god marginal men bara en halvtimme efter slutförd runda, sänkte sig mörkret. Behöver nog ta med pannlampa nästa gång.

Inget av djuren ville hälsa och de flesta vände rumpan mot fotografen.