Skeppsholmen och kastellholmen

Stockholm har så många fantastiska promenadstråk och det finns alltid mer att upptäcka. Det är bara att ta vara på chansen och en solig, vårlig förmiddag är perfekt för en njutbar promenad.

Klev av tåget vid Centralen och gick via Rosenbad, UD, Operan, Grand Hotel och bron över till Skeppsholmen. Gick längs vattnet och njöt av vårsolen, den skira grönskan och det kulturhistoriska miljön. Utsikt över Gamla Stan och Söder och trots att man är mitt inne i huvudstaden så är det fridfullt på något sätt. Gick över till Kastellholmen där jag faktiskt aldrig varit tidigare. Det går att promenera längs vattnet, dock inte runt hela ön vilket är lite trist. Över till Skeppholmen igen och fortsatte rundan. Imponerad över hur många båtar som finns där. När hela holmen var rundad så gick jag in på andra varvet för att få en kaffe latte med utsikt över Af Chapman, Gamla Stan och Kungliga slottet.

Rundan runt Skeppsholmen och Kastellholmen är fantastiskt, dock inte så lång så man får förlänga med promenaden till och från. Det är ju å andra sidan inget problem. Stockholm är så vackert om våren.

Lunchpromenad

Ljudet att duggande regn överröstades av plaskandet från all snö som är på väg att töa bort. Det var grått nästan brunt och sikten var disig, dimmig och jag vill bara kalla vädret för dassigt. En promenad i denna blöta behöver vara rask för att jag inte ska frysa. Jag saknar bra jacka för nollgradigt och regn, då de flesta av mina regnkläder är för tunna.

När jag gick på ett promenadstråk längs vattnet så var gatubelysningen tänd trots att klockan bara började närma sig ett på dagen. Ljusaste tiden på dagen är tydligen inte tillräckligt ljus för de sensorer som styr belysningen.

Trots blötan fortsatte jag min promenad lite längre bort än jag brukar. Jag är inne i en period då jag vill upptäcka nytt och det finns faktiskt mycket att upptäcka i omgivningen här hemma, bara att gå åt ett annat håll eller lite längre än jag brukar. Reflektionen från denna promenad är att det byggs väldigt mycket. Ingen tomt är för liten eller för udda – det byggs överallt. Måste vara strålande tider för byggbranschen.

Målet för dagen var en liten krog med lunch. Det är ju så en vanlig promenad blir till en lunchpromenad. Att få torka, fylla magen med varm mat och titta ut på det tilltagande regnet, är verkligen toppen. Och ännu skönare att ta bussen hem.

Nystart

Tog en lunchpromenad i solskenet och funderade över det nya året och begreppen omstart och nystart. Min tanke är att jag tänker nystart när jag i själv verket snarare börjar om, typ gör om och gör rätt. Jag börjar om på samma saker som jag bestämt mig för, går samma vägar men på andra sätt. Det har ofta handlat om omstart.

Nu vill jag har nystart. På riktigt. Jag vill inte gå på samma vägar igen. Jag vill se nytt, uppleva nytt och göra nytt. Jag vill göra nybörjarmisstag, testa mig fram och våga. Det känns som att 2017 är ett bra år för det.

Denna blogg heter På Gång och handlar om att vara På Gång. Nu väljer jag att låta denna bild vara en symbol för det nya. Det är ok att börja från noll. Det är nytt, det är fräscht och det leder säkert någonstans. Jag väljer nystart!

cropped-img_6503.jpg

Hur bråttom kan man ha?

Tog en promenad för att gå och handla lite mat. Gick genom bostadsområden på smågator. Nästan ingen trafik alls men gott om snö.

På en mindre väg ser jag en bil, som kommer emot mig, samtidigt som en annan bil stannar lite dumt på gatan. Det kommer att bli trångt att mötas, alla tre. Jag har dock ingenstans att ta vägen. Det finns ingen riktig trottoar, gångvägen är markerad med streck på körbanan som nu är översnöade. Jag går ”rätt” dvs på gångbanan. Jag snabbar på stegen för att kunna kliva åt sidan vid nästa öppning ca 0,5-1 m fram. Men så länge kan tydligen inte bilen som kommer emot mig vänta, inte ens sakta ner. Nej, den bilen kör vidare trots det mycket trånga mötet. Resultatet blir att bilen backspegel slår emot min arm.

Jag har inte ont och jag var mest rädd att få tårna överkörda. Men jag är irriterad. Det där är enbart onödigt. Bilen hade bara behövt sakta in en aning, bara lätta lite på gasen. Det är inte svårt, det tar ingen tid men det minskar risk för olyckor. Att visa medmänsklighet är inte svårt, det bör vara en självklar omtanke, tycker jag. Att detta sker i ett bostadsområden, där inga andra än grannar tar sig fram på vägen, känns extra trist. Så bråttom kan man rimligen inte ha.

Vandra eller promenera

Ägnade en stor del av natten åt att fundera över skillnaden mellan att vandra och promenera. Fick inte så mycket hjälp av ordbok. De tycks vara mycket nära varandra eller svåra att definiera.

Bakgrunden till tanken är veckans promenader där jag delvis gått samma sträcka som i somras – men då vandrade jag! Någon förklaring jag hittade antydde att vandring var mer kopplat till ett mål, att vandring går från ett ställe till ett mål. Det ligger mycket i det. Men samtidigt finns det ju rundvandringar mm.

En annan tanke är att det har med tid att göra. Jag kan göra både kortare och längre vandringar. Men jag gör sällan en femdagars-promenad. Faktiskt inte heller en tvåtimmarsvandring. Så något har det kanske med tiden att göra.

Ett annat alternativ är att det handlar om utrustning. En promenad kan tas utan större förberedelser. När jag ska ut och vandra är jag mer noggrann med kläder och utrustning. Ryggsäck, vattenflaskor och ofta proviant tillhör vandring men inte promenad. För mig personligen är det skillnad. Men ryggsäck och vattenflaska så är det vandringar men utan så är det promenad.

Sen kom jag att tänka på ord som stadsvandring, rundvandring mm.

Jag tror att det var där jag somnade.

IMG_5700

Brrrrr

Besegrad igen. Dagens promenad blev kortare än planerat. Det var så gräsligt kallt.

Mitt fall blev: för tunn jacka, inga vantar, ingen mössa, ingen halsduk och inga varma sockor.
Nåja, åtminstone lätt att åtgärda.

Misstog mig på den kalla blåsten. När jag gick längs vattnet så var det isiga vindar. Fy tusan vad jag frös.

Nu ska jag först tina, sedan värma upp mig igen. Sedan lära av mina misstag och ta ny tag.

 

 

Att vara försiktigt

Eftersom jag gillar promenader och vandring, så är jag ute en del i naturen. Jag gillar skogar och fält och gillar att strosa runt på stigar. Jag strövar och funderar och det gör mig gott.

Igår inträffade en tragisk olycka i ett skogsparti, inte så långt ifrån mina strövområden. Ett klippblock kom på något sätt i rull och klämde en person som avled av skadorna. Jag var vet inte exakt hur länge sedan som istiden lämnade området men det känns som att det där klippblocket har legat still väldigt länge. När jag är ute på mina strövtåg, förväntar jag mig att den typen av stenar ligger still.

Det har aldrig ens slagit mig att jag måste vara försiktig på det sättet. Jag har känt mig väldigt trygg. Det måste jag nog fundera lite mer på. Naturen är mäktig och jag är dess besökare. Jag måste visa respekt.