Trötta fötter

Söndagen blev både lång och resulterade i trötta fötter. Kanske att hela jag är lite trött. Efter frukost var det dags att packa ihop för hotellbyte. När jag packade i tisdagsnatt, slängde jag mest ner lite saker och funderade över om jag skulle boka om hemresan för att resa hem tidigare. Igår när jag packade, fanns lite mer att ta hand om, tack vare alla nödvändiga kompletteringar men jag skulle snarare vilja förlänga än förkorta resan.

Malmö har många fina parker och jag valde att utforska både Pildammsparken, Kungsparken och Slottsparken samt andra små oaser som jag stötte på under vägen. Det är många som nyttjar parkerna: promenader, jogging, leka, sitta och njuta. Min första tanke var att det vore fantastisk med så fina motionsstråk. Men helt ärligt så skulle jag tycka att de vara fasansfullt att flåsa runt bland så många betraktande ögon.

Vid slottsträdgården passade jag på att fika. Tyckte inte riktigt att jag kände igen mig, något hade hänt med utbudet och det visade sig att de bytt ägare. Gott var det i alla fall och det fyllde på med energi för fortsatta promenader i Malmö.

Efter lunch och hotellbyte, gick jag till biograf Spegeln igen. Måste passa på när jag är hör. Lyckades välja en bättre film denna gång. Maudie, som jag blev mycket tagen av.  Den var både varm, vacker och sorglig och det var svårt att släppa taget om filmen.

Malmö festivalen fortsätter. När jag kom ut från biografen, hamnade jag i RixFM-festivalen men en hel del kända artister. Dock inte i min smak så jag strosade runt, tog en paus på hotellet innan jag avslutade kvällen med en konsert mer Säkert! (Annika Norlin) på Stora scen på Stortorget.

Borensberg och Göta kanal

Östergötland har mycket att ge och efter Vadstena och Omberg tog jag mig på slingrande vägar till Borensberg som ligger vid Göta kanal. Jag trodde att man kunde sitta vid kanalen och titta på båtarna. Att sitta var inget problem men det var knappt några båtar på kanalen så det blev väldigt långtråkigt att titta på ett stilla vatten.

Även i Borensberg bodde jag på ett vandrarhem, Glasbruket. Det var väldigt mysigt och de hade ett kafé med gott fika. Vandrarhemmet låg på en halvö. Det var en smal grusväg precis vid kanalen så man hoppas på att slippa möte, vill ju inte hamna i vattnet.

Passade även på att vandra längs kanalen. Det ska vara fint mellan Berg och Borensberg och där finns en bilfri väg att gå längs kanalen. Personligen tycker jag att det blev långtråkigt. Det var inte så mycket att se. Det blev en skön promenad men jag vände tillbaka tidigare än planerat. Att planera om är ju också en bra kompetens.

Promenad till Ulriksdal

Det är svårt att komma igång igen med promenader efter vackra vandringar. Känner igen det efter förra sommarens vandring vid Öresund, samma sak detta år efter vandring på Österlen och Helsingborgs strandpromenad. Men jag har faktiskt möjligt att vandra längs vatten där jag bor, både sjö och havsvik.

Idag valde jag att ta en lite längre promenad längs Edsviken. Från Edsbergs slott kan jag gå söderut längs vattnet och så småningom hamna vid Ulriksdal. En stor del av sträckan går på gångväg precis vid vattnet men en del går genom villaområdet. Det här är inte okända trakter för mig men jag brukar inte gå hela sträckan på en gång.

Hemifrån där jag bor nu och till Ulriksdal är det ungefär en mil, lite beroende på vilken väg man väljer. Det blir lite för långt för en vanlig promenad eftersom det är lika långt tillbaka. Det är anledningen till att jag inte gått denna promenad tidigare. Men idag fick jag en fantastiskt promenad. För mig som gillar blommor och kaffe blev det ett perfekt avslut vid slottsträdgårdens café.

För många år sedan rekommenderade en kollega att jag skulle gå till trädgårdscaféet. Då bodde jag närmre. Men på den tiden var promanden inte lika fin som idag. Då var det en trång stig som ingen tog hand om, idag var det en jättefin promenadslinga. Då, för många år sedan, vände jag vid en grind. Jag trodde att det var långt innan caféet.  Så fånigt fel jag hade. Jag har vänt otroligt nära, bara en uppförsbacke, så hade jag varit framme. Ja, ja, promenande väckte många minnen. Och mersmak, den här vägen ska jag gå igen.

Skeppsholmen och kastellholmen

Stockholm har så många fantastiska promenadstråk och det finns alltid mer att upptäcka. Det är bara att ta vara på chansen och en solig, vårlig förmiddag är perfekt för en njutbar promenad.

Klev av tåget vid Centralen och gick via Rosenbad, UD, Operan, Grand Hotel och bron över till Skeppsholmen. Gick längs vattnet och njöt av vårsolen, den skira grönskan och det kulturhistoriska miljön. Utsikt över Gamla Stan och Söder och trots att man är mitt inne i huvudstaden så är det fridfullt på något sätt. Gick över till Kastellholmen där jag faktiskt aldrig varit tidigare. Det går att promenera längs vattnet, dock inte runt hela ön vilket är lite trist. Över till Skeppholmen igen och fortsatte rundan. Imponerad över hur många båtar som finns där. När hela holmen var rundad så gick jag in på andra varvet för att få en kaffe latte med utsikt över Af Chapman, Gamla Stan och Kungliga slottet.

Rundan runt Skeppsholmen och Kastellholmen är fantastiskt, dock inte så lång så man får förlänga med promenaden till och från. Det är ju å andra sidan inget problem. Stockholm är så vackert om våren.

Lunchpromenad

Ljudet att duggande regn överröstades av plaskandet från all snö som är på väg att töa bort. Det var grått nästan brunt och sikten var disig, dimmig och jag vill bara kalla vädret för dassigt. En promenad i denna blöta behöver vara rask för att jag inte ska frysa. Jag saknar bra jacka för nollgradigt och regn, då de flesta av mina regnkläder är för tunna.

När jag gick på ett promenadstråk längs vattnet så var gatubelysningen tänd trots att klockan bara började närma sig ett på dagen. Ljusaste tiden på dagen är tydligen inte tillräckligt ljus för de sensorer som styr belysningen.

Trots blötan fortsatte jag min promenad lite längre bort än jag brukar. Jag är inne i en period då jag vill upptäcka nytt och det finns faktiskt mycket att upptäcka i omgivningen här hemma, bara att gå åt ett annat håll eller lite längre än jag brukar. Reflektionen från denna promenad är att det byggs väldigt mycket. Ingen tomt är för liten eller för udda – det byggs överallt. Måste vara strålande tider för byggbranschen.

Målet för dagen var en liten krog med lunch. Det är ju så en vanlig promenad blir till en lunchpromenad. Att få torka, fylla magen med varm mat och titta ut på det tilltagande regnet, är verkligen toppen. Och ännu skönare att ta bussen hem.

Nystart

Tog en lunchpromenad i solskenet och funderade över det nya året och begreppen omstart och nystart. Min tanke är att jag tänker nystart när jag i själv verket snarare börjar om, typ gör om och gör rätt. Jag börjar om på samma saker som jag bestämt mig för, går samma vägar men på andra sätt. Det har ofta handlat om omstart.

Nu vill jag har nystart. På riktigt. Jag vill inte gå på samma vägar igen. Jag vill se nytt, uppleva nytt och göra nytt. Jag vill göra nybörjarmisstag, testa mig fram och våga. Det känns som att 2017 är ett bra år för det.

Denna blogg heter På Gång och handlar om att vara På Gång. Nu väljer jag att låta denna bild vara en symbol för det nya. Det är ok att börja från noll. Det är nytt, det är fräscht och det leder säkert någonstans. Jag väljer nystart!

cropped-img_6503.jpg

Hur bråttom kan man ha?

Tog en promenad för att gå och handla lite mat. Gick genom bostadsområden på smågator. Nästan ingen trafik alls men gott om snö.

På en mindre väg ser jag en bil, som kommer emot mig, samtidigt som en annan bil stannar lite dumt på gatan. Det kommer att bli trångt att mötas, alla tre. Jag har dock ingenstans att ta vägen. Det finns ingen riktig trottoar, gångvägen är markerad med streck på körbanan som nu är översnöade. Jag går ”rätt” dvs på gångbanan. Jag snabbar på stegen för att kunna kliva åt sidan vid nästa öppning ca 0,5-1 m fram. Men så länge kan tydligen inte bilen som kommer emot mig vänta, inte ens sakta ner. Nej, den bilen kör vidare trots det mycket trånga mötet. Resultatet blir att bilen backspegel slår emot min arm.

Jag har inte ont och jag var mest rädd att få tårna överkörda. Men jag är irriterad. Det där är enbart onödigt. Bilen hade bara behövt sakta in en aning, bara lätta lite på gasen. Det är inte svårt, det tar ingen tid men det minskar risk för olyckor. Att visa medmänsklighet är inte svårt, det bör vara en självklar omtanke, tycker jag. Att detta sker i ett bostadsområden, där inga andra än grannar tar sig fram på vägen, känns extra trist. Så bråttom kan man rimligen inte ha.