Tuff start på veckan

Helgen var fin även om jag satt och jobbade lite länge på söndagskvällen. När jag skulle gå till sängs kände jag mig konstig. Hann inte somna innan värken tog över kroppen, feber steg och jag mådde dåligt. Har nästan inte sovit något i natt och det beror antagligen på att jag fick min första vaccindos i helgen.

Min första tanke var att det var något starkt ”rävgift ” jag gått. Det krävs väl starka saker för att rå på det här lömska viruset. En annan teori är att kroppen inte är van eftersom jag inte tagit vaccin mot säsongsinfluensa tidigare. Jag tog ju förstås alla sprutor man fick som barn men sedan dess har jag försökt att hålla mig borta från både vaccin och mediciner.

Nu på kvällen blev jag än mer orolig när jag insåg att jag inte ätit eller druckit kaffe under dagen. Att jag inte dricker kaffe brukar vara ett allvarligt tecken på att något är fel. Nu har jag läst på och tycks som att man bör bli bättre inom något dygn. Det ser jag fram emot.

Eftersom det är måndag så var det ”Vem bor här” på Svt och jag hade föga framgång i mitt gissande. Så fel det blir ibland, eller ganska ofta. Några rätt klarade jag av men i vissa hem var jag helt fel ute.

Annons

Emily L

Emily L av Marguerite Duras är en roman, till formatet liten men innehållsmässigt betydligt större en så. Det börjar på en bar, ett par sitter där och dricker och blir uppmärksammande av bokens berättare och hennes älskar. De börjar fantisera ihop en berättelse, en saga som säger en hel del för den uppmärksamme.

Jag var inte tillräckligt uppmärksam främst beroende på att jag lyssnade på den som ljudbok. Den här berättelsen behöver jag läsa i bokform, följa rad för rad och ta in vad som inte sägs och det som står ”mellan raderna”.

Marguerite Duras är uppskattad av många och jag blir alltmer tagen av hennes böcker och vill absolut läsa mer.

Sockerormen

Bild från förlaget Polaris

”Sockerormen” av Karin Smirnoff är en mörk roman om tre barn som växer upp på 80-talet i Södertälje. De har något som för dem samman och det behöver varandra. De lever i utsatthet och även falsk trygghet och får uppleva mycket som barn inte ska behöva vara med om.

Det är bra skrivet men det är ändå ingen minnesvärd läsning för mig. Jag kan sakna ett vuxet perspektiv och jag tycker inte att alla delar är väl förankrade vare sig i karaktärerna eller verkligheten. Men, det måste sägas, jag har nyligen läst ”Obehaget om kvällarna” som är ett mästerverk i att beskriva från ett barns perspektiv. Jag misstänker att jag omedvetet jämför med den. Det gör att ”Sockerormen” är betydligt mer lättläst och går inte alls ner i känslorna på samma sätt.

”Sockerormen” är en helt annan stil än Smirnoffs romaner om jana kippo. Och det påminner mig om jag har sista delen kvar. ”Sen for jag hem” måste jag se till att läsa i sommar. För övrigt känns det som en evighet sedan jag på Bokmåndag lyssnade till ett författarsamtal med Karin Smirnoff. Det var som i en annan tid och jag hoppas att vi snart är där igen där vi kan uppleva kultur live.

Kostsam semester

Har ägnat en del tid till semesterplanering. Jag vill vandra, skriva, sitta i solen och läsa och ha det bra. Jag vill uppleva och jag vill framför allt lämna lägenheten och hemkommunen. Allt ska rymmas inom fyra veckor. Kanske borde jag redan ha gjort denna planering. För det jag ser nu är – att det kommer att bli kostsamt.

Tiden för att fynda hotellnätter tycks vara förbi. Tågresor börjar också kosta en del och mycket är uppbokat. När jag åker tåg till jag resa klass 1 där jag kan ha en egen plats, ”utan granne” och de är ju begränsade.

Såg en trevlig vandringsled på Öland där jag kan vandra mellan vandrarhem och B&B. Men även där började priserna dra i väg. En fördel med att vandra mellan boenden är att man kan ha lättare packning. Men vandrarhem tar ju gärna bra betalt för lakan, frukost mm och det blir rejält kostsamt. Är man flera som bor i ett stort rum så går det an, men för ensamresenär blir det dyrt. Att dessutom lägga till för tåg, buss mm gjorde att den lilla vandringen blev så pass kostsam att jag avstår. Jag kan få mycket mer för pengarna på annat sätt.

Kollade även vad det kan kosta att kryssa på Göta kanal. Hoppsan hejsan, det var inget för mig. Nej, jag måste tänka om och hitta annan drömsemester.

Försommarkväll

Eftermiddagens och kvällens promenad var alldeles ljuvlig. Naturen prunkar och det är härligt varmt i solen. Jag tog mig via biblioteket bort mot Kistamässan eftersom det äntligen var dags för vaccinering. Det var lite kö utanför men antagligen mest beroende på att alla höll avstånd och tog det lugnt genom porten. Väl inne i den jättestora hallen blev vi både välkomnande och dirigerade till olika köer. Det blev en ganska lång väntan för dem att få fram vaccinet, några sprutor i taget och vilket beror på att de gör allt för minska svinnet. Jag var en av de sista för dagen så det var nästan ödsligt att sitta och vänta i det enorma salen efteråt. Skönt att det är gjort och nu får jag vänta sex veckor till nästa dos. Med lite tur kan jag alltså hinna ta den andra dosen innan semestern, förutsatt att det finns tider att boka.

Jag är tacksam och glad att se att vaccineringen är så välordnad och smidig. Och gratis, det hade jag inte räknat med. Jag är också tacksam att vi här har alternativ långt bortom vården. Har ju hört om det som måste ta sig till vårdcentraler vilket känns galet. Hos mig fanns många val och det tycker jag är toppen.

Eftersom jag varit så duktig och förståndig som genomfört vaccineringen, så belönade jag mig med att få köpa hem sushi. Det är ju lördagskväll och då kan man få något gott, tänker. jag.

I dagarna ska fastighetsägaren rensa i cykelförråd och cykelställ och av det skälet har jag märkt upp min cykel med en tydlig lapp. Med tanke på hur det regnat under vecka, så plastade jag in lappen och knöt fast i illgrönt presentsnöre. Snöret råkade bli lite långt men det gör väl inget, tänkte jag. Idag noterade jag att snöret var märkbart kortare. Samtidigt hade alla andra cykel i stället lappar fastknutna i illgröna band. Det såg så kul ut. Det är helt uppenbart att vi vill ha våra cyklar kvar!

Har noterat att alla bra tv-program har slutat. Det finns inget som lockar i tv-tablån och jag saknar lite av sällskapet. Det blir så mycket tystare här hemma när tv:n inte står på och jag saknar mina rutiner. Å andra sidan hinner jag läsa fler böcker!

Midnattsbiblioteket

Midnattsbiblioteket av Matt Haig är en finstämd roman med mycket värme. I centrum står en kvinna, med motgångar i livet som gör att det inte känns värt att leva. I någon form av mellanrum mellan liv och död finns ett bibliotek men otaliga böcker med möjliga liv, liv som kvinnan har chans att testa. Och i allt detta finns en central frågan: Vilket liv vill hon leva?

Det är lite mystiskt men även mysigt. Det är lugnt och sansat och ställer många intressanta frågor. Var är det som är viktigt i livet? Hur påverkar vi livet med de val vi gör? Hur får man ett lyckligt liv? Hela boken utstrålar värme och har inga pekpinnar eller fördömanden. Det gör det till en väldigt behaglig och mysig läsupplevelse. Jag gillade verkligen den här boken.

Första resan bokad

Ikväll har jag bokat första vandringsresan för året. Härligt. Det känns som att livet är på väg tillbaka. Och det märks att Sverige planerar för att öppna upp. Resor och hotell blir mer svårbokat och dyrare. Jag fick slå till medan platser fanns kvar.

Imorgon är det dags var vaccinering – första dosen. Det ser jag fram emot.

Ylletröjan är på

Ännu en tidig morgon för att hinna till kontoret i god tid innan alla möten började. Hann undan en hel del och när jag hade en kvart över, ringde jag upp en kollega och vi drack kaffe tillsammans. Det var så länge sedan det hände.

I morse var det var helt naturligt att klä mig i svarta byxor, skjorta och en tjock tröja i ull. Varmt och gott men så såg jag dagens datum. Lite märkligt ändå med vinterkläder så här sent i maj.

På lunchen pratade jag med en ung kollega om döden. Hennes mormor hade dött och vi kom att prata om både sorg, saknad men även att vi är så ovana att prata om död eftersom det inte händer så ofta. Vi fick i alla fall ett väldigt intressant och fint samtal.

Olika personalfrågor dominerar fortfarande min tid på jobbet samtidigt som jag börjar gå in allt mer i min nya roll. Det innebär fler möten på engelska och att jag behöver skriva fler dokument på engelska. Det är alltid lite trögt i början för mig, men vet att man snart kommer in i det. Jag har jobbat på engelska tidigare, så det är inget nytt. Men… tidigare har ingen haft engelska som modersmål och numera har jag kollegor i UK. Undrar hur de uppfattar hur vi talar. Funderar på om jag läsa några böcker på engelska för att snabba upp processen och snabbt komma in i språket.

Men först ska jag blir klar för dagen så att jag kan åka hem. Det här är nämligen bara en liten paus för att rensa hjärnan. Och nu är det dags att fortsätta vara flitig flicka.

Älgsafari

Dagens första möte blev ett överraskande äventyr. Hade en avstämning via Teams med en medarbetare, när jag märker att han börjar blir stissig. Han reser sig, tar med dator och börjar prata fort. Det visar sig vara en älg i hans trädgård som han ville visa och jag fick se i ”direktsändning”. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Vilken rolig upplevelse!

Resten av dagens möten var tyvärr inte lika upplyftande men nu är jag vältränad i problemhantering av alla de slag. Jag är så tacksam för att jag har gedigen livserfarenhet och en trygghet i mig själv, när allt stormar omkring mig.

Hos mig har det regnat mest hela dagen. Var ute och köpte lunch hos min lokala asiatiska restaurang, en 200-meters promenad kändes lagom idag. Har pratat med flera kollegor som inte ens får ut sina hundar i regnet.

Nu måste jag skynda mig att jobba klart så att hinner får min bokstund i kväll. Jag läser/lyssnar ”Midnattsbiblioteket” av Matt Haig och jag älskar den boken. Jag lyssnar på den som ljudbok och det är så mysigt att vara i berättelsen.

Regngrått

Det är regngrått ute och det känns ungefär likadant inombords. Det finns inget slut på alla märkligheter som händer i mitt liv. Jag vet att jag skrivit det tidigare men det kan tydligen komma nya utmaningar varje dag. Numera ägnar jag 10 timmar om dagen åt jobb men är inte i närheten av det som är mitt vanliga arbete eftersom det händer så mycket saker utöver det vanliga, sådant ingen kan förutse eller planera för. Men det måste hanteras. Hann ut på en kort kvällspromenad för att handla något gott att dricka. Jag dricker ju mest vatten men ibland är det gott med saft eller måltidsdryck.

I morse försov jag mig. Jag missade mina ensamma morgontimmar då jag hinner jobba undan en hel del. Men jag hann till mina möten, så ingen märkte min fadäs. Det visade sig att min telefoner var urladdade och det var orsaken till att inget alarm ringde. Samtidigt så drömde jag så mysigt. Jag var med i en smurforkester och spelade inför publik. Det roliga var att jag inte var utklädd – jag var en riktigt smurf – vilket förvånade mig själv. Den drömmen tål att analyseras!

Har funderat mycket över bandet som vann ESC och sångaren som blev så tråkigt utpekad för att bruka kokain. En bild som får folks fantasier att skena. Jag blir glad att han kunnat visa sig oskyldig men jag blir ändå irriterad att både media och privatpersoner kan sprida sådana spekulationer istället för att glädjas med vinsten. Jag blir ledsen att det på något sätt har blivit okej med skitsnack och smutskastning utan substans. Trist utveckling.