Halva läsåret har gått

Halva året har passerat och jag vill förstås göra en liten avstämning i hur det ligger till med mitt läsandet. Statistiken avger att jag läst 62 böcker hittills. Av dessa är 58% av utländska författare. 56 % av böckerna är skrivna av kvinnliga författare.

Den stora nyheter är att två reportageböcker toppar mina läsupplevelser: ”Tills alla dör” av Salihu Diamant och ”Cykelbudet” av Anders Teglund. Det är både väldigt välskrivna och intressanta. ”En bokhandlares dagbok” av Shaun Bytell ligger också bra till och även den är dokumentär.

Andra höjdpunkter är ”Vinternoveller” av Ingvild. H. Rishöi och ”Ett helt liv” av Robert Seethaler. Båda är korta till omfånget vilket kräver mer av författaren än läsaren. Riktigt fina pärlor.

Sommar och semester är härliga tider för läsning, på balkongen, en parkbänk eller i ett vindskydd så det ser jag fram emot.

Bokcirkeln vid världens ände

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck är en feelgoodroman som utspelar sig i två tidsplan. Dels är vi i nutid där en amerikansk kvinna åker till Skåne för att ta reda på mer information om sin försvunna syster, dels är vi i slutet av 80-talet då systern försvann. Allt utspelar sig på någon fiktiv plats på Österlen.

Det är en lite rörlig berättelser mer flera delhistorier. Förutom de amerikanska systrarna finns även en hotellägare och hennes relation till sin dotter och vänner med samt dotterns relation till sin man. Jag hade lite svårt att känna vilken som var tänkt att vara den bärande berättelsen. Bokcirkeln i titeln har viss betydelse men jag uppfattar den inte alls som central och även om orten ligger vid slutet av en väg så får man inte känslan av ”världens ende”. Jag har även svårt för brist på relevanta miljöskildringar, det blir så märkligt när det inte riktigt stämmer.

Jag kan förstå att det finns något i berättelsen men tyvärr är det inte så välskrivet och välkomponerat som jag hade hoppats på. Den lever inte upp till mina förväntningar.

Varmt

Varmt är det och det är antagligen lite varmare än normalt så här års. Att jobba bra i den här hettan är inte helt lätt. Jag är tacksam att ha möjlighet att vara på kontoret. Helt ärligt har jag svårt att förstå de som jobbar hemifrån i den här värmen. Jag undrar hur de kan tänka klart. Även på kontoret var det dålig luft framåt kvällen. Jag behövde få komma ut och andas. Det är inte heller så lätt att vara snyggt klädd i det varma vädret. Jag har en del luftiga klänningar men skulle behöva andra snygga sandaler. Eller så står jag ut och väntar på svalkan. Den lär ju komma.

Hjärtnot

Hjärtnot av Margit Walsö är en roman om ett sökande som ger så mycket mer. Det är en norsk kvinna som inte trivs med tillvaron, som tar sig till Frankrike och börjar utforska dofter för att få jobba med parfym. Jag uppfattar det som 70-tal men är inte helt säker. Det är vackert med alla dofter. Men det blir lite väl mycket fakta om dofttoner och parfymtillverkning. Det är jätteintressant men inte så troligt att man pratar om det så faktabaserat i dialogform. Alla pratar som att de håller föredrag. Men om man accepterar det så är det en fin berättelse där olika hemligheter framträder en efter en. Jo, lite förutsägbart är det nog men det vet man ju med denna typ av roman.

Nästa del av sommaren

Sommaren har kommit trots att jag inte riktigt hunnit med att njuta av försommaren. Så är ju naturen – den väntar inte utan det är upp till oss att hänga med. Med sommaren kommer bin. Igår hörde jag av en granne att vardagsrummet var fullt av min. Jag hade inga hos mig. Men idag har jag haft en hel del besök. Bin ska vi vara tacksamma för men jag gillar dem bättre utomhus och försöker vägleda dem ut i det fria igen. En viktigt övergång för mig är även via radioprogrammen. I fredags var det säsongsavslutning på ”Spanarna i P1” och redan på lördagen började ”Sommar i P1”. Det finns en hel del tradition i denna övergång och påminner mig om att nu är det verkligen sommar på riktigt. Ut och njut skulle jag vilja skriva men för mig som inte kan hantera värme, är det lite väl hett nu. Jag håller mig i stillhet och i skugga. När jag inte jagar bin.

The next person you meet in heaven

The next person you meet in heaven” av Mitch Albom är en roman som tar fasta på några viktiga hållpunkter i ett liv. Idéen bygger på att en person som dör, möter fem person som har någon form av betydelse för personen. Det blir ett sätt att förstå sitt liv. Den här gången är den det en nygift kvinna som tar taget om livet.

Det är inte första boken som Albom skriver i ämnet. Den första, tror jag, är ”Fem person du möte i himlen”. Jag har även läst boken ”Ge mig en dag till” på samma tema. Jag tror att det finns fler böcker på engelska. Albom har även skrivit ”Tisdagarna med Morrie” och ett antal böcker som inte är översatta till svenska.

Det är en fin berättelse med en varm ton. Jag blir berörd och eftersom jag själv är skör just nu så blir jag kanske lite mer berörd än vanligt. Det är lättläst men det finns ändå en djup. Både glädje och sorg får plats. Och man lär sig att se lite ljusare på livet.

Det är inte ofta jag läser böcker på engelska och det vill jag gärna göra mer av. Det här var en enkel start, en lätt tröskel att ta mig över. Det känns riktigt inspirerande och bra.

En kropp att sörja

En kropp att sörja av Tsitsi Dangarembga är en roman om en kvinnas liv i Zimbabwe. Det är kvinnans liv i centrum men blir även som en beskrivning av landet historia då tiden förstås präglar tillvaron. Det är en berättelse med mycket driv och framtidshopp och jag tycker att det visar vad en liten människa kan göra, även när världen känns stor.

Det är så välskrivet, välformulerat och välkomponerat. Jag vet alldeles för lite om afrikanska länder och vad som sker där, så jag kan förstås inte bedöma trovärdigheten. Men jag tror det jag läser och jag tror på alla lovord som boken fått och lovorden om författarskapet. Jag vill gärna veta mer och det tycks som att man ska läsa författarens debutroman. Om den finns att få tag på.

Jag är verkligen tacksam för att det finns förslag som tar böcker och författarskap till Sverige på detta sätt.

Förmiddagskaffe

Det är en lugn och varm lördagsförmiddag och jag sitter med tankar och kaffekopp. Det är för varmt för min smak så jag håller mig ganska lugn. Jag läser och funderar. Just nu har jag väldigt mycket funderingar kring min framtid, det kommer att ta tid att tänka klart och det ska jag ge mig själv. Därför blir den här kortare reflektionen mer om omvärlden, inte om mig.

Jag trodde inte att jag hörde rätt igår när nyheterna rapporterade om upphävande av abortlagar i USA. Hur är det möjligt? Det kändes som att slungas tillbaka till tiden, långt i från ett modernt beslut. Jag har förstås varit medveten om abortmotstånd men inte fattat att vi varit så nära ett sådant här beslut. Det är riktigt illa, tycker jag.

Jag blev helt förfärad i morse när jag läste om händelserna i Oslo. Våldsdåd, kanske terrordåd som inte borde få hända. Jag begriper inte hur någon kan tycka att det är en klok idé att skjuta ner andra.

Även små händelser får mig att fundera på hur andra människor ser på världen och sina egna rättigheter. Jag skulle parkera bilen på Ica:s stora parkering och var nära att krocka med en annan bil som ville ha samma plats. Genom att köra för fort, undvika att blinka, hade föraren egna regler och tog den plats han ville trots att andra redan börjat köra in på platsen. Allt gick bra, det fanns gott om andra platser, så för mig handlar det inte om parkeringen. Det handlar om respekt för andra människor, visa hänsyn och att samexistera i ett samhälle.

Det är en vacker sommar men det finns mycket mörkt i omvärlden.

Poste restante – ett brev till Locmaria

Poste restante – ett brev till Locmaria av Lorraine Fouchet är en varm roman om sökande. Det börjar på ett kalas i Rom, en ung kvinna inser att hon möjligen har en annan pappa än hon trott. Då pappan dog redan innan hon föddes har de aldrig träffats och pappans död har präglat hela hennes uppväxt. Nu ger hon sig av, till en fransk ö, och börjar ett letande. Det är en mycket fin stämning genom hela boken. Här finns gott om varma personligheter vilket behövs eftersom det även finns en del rejält elaka. Det är härliga miljö som man väldigt gärna vill vara i. Det är inte så lätt, många känslor och bakslag men det leder hela tiden vidare.

Jag gillar den här jättemycket – mysig och trevlig läsning. Perfekt nu på sommaren men jag skulle gärna läsa den närsomhelst.

Olägligt sms

Härom natten vaknade jag av ett inkommande sms. Ingen jag känner sms:ar på natten, om det inte är viktigt, så jag öppnade ögonen för att kolla vad det handlade om. Det var appen ”Alltid öppet” som ville informera om att jag hade ett meddelandet. Appen är där jag bokar sjukvård, har tillgång till mina journaler mm så visst undrade jag vad de ville mitt i natten. Och det förstod jag nog inte. Det verkade som reklam för ett kvalitetsregister. Jag stängde ner och somnade om.

Dagen därpå läste jag om att jag inte var ensam om att bli väckt. Många blev irriterade och det kan jag förstå. Det var verkligen en oläglig tid att skicka meddelanden på. Det är lätt att pulsen rusar när man blir väckt, särskilt är det finns anledning att vara orolig för nattliga samtal. Själv hade jag fått ett väldigt sent samtal några kvällar tidigare, då min pappa hamnade på sjukhus, så visst fanns det både anledning till att telefonen var på och viss oro att han hade blivit sämre.

Appen ger en fin service på många sätt men just dessa meddelanden kan vi klara oss utan.