Välja och välja bort

Ända sedan semestern med sjukdom, har jag blivit allt mer uppmärksam på min hälsa och att må bra. Det är en omställning, och den tar tid, men jag märker redan nu att jag tar allt fler kloka och genomtänkta val. Jag prioriterar, väljer och väljer bort.

Ikväll ska jag packa för att ta nattåget norrut. Jag ska egentligen inte vara där förrän på måndag morgon. Av olika skäl var det inte möjligt med resa söndag kväll eller måndag morgon. Istället för att förstöra hela helgen, åker jag ikväll och får två hela dagar i en annan stad. Det ser jag fram emot. Jag ska egentligen inte göra något speciellt. Jag tar med mig ett antal böcker, mina virknålar och mina garner. Det lär räcka en hel helg. Jag känner att det ska bli så skönt att inte stressa med resan. Det blir dyrare men jag tycker att det är värt det.

Igår valde jag bort teater. Jag var inte alls klart på jobbet när jag skulle gå, och ville ha möjlighet att jobba hemifrån idag. Biljetten var till reducerat pris eftersom det var genrep. Inte gratis men jag kan leva med den kostnaden. Och pjäsen kan jag se någon annan gång. Det var viktigt att få ta det lugnt, jobba klart och sedan hem och vila. Det var ett bra val.

Något som är svårare är att få till min sömn. Jag behöver minst två timmar längre sömn än jag är van vid. Det är två timmar som är svåra att hitta. Den senaste tiden har jag ändå gjort så, nattat mig tidigt och det har varit skönt. Men det tar av min fritid. Jag väljer sömnen men vill egentligen inte välja bort allt nöje. Det där får jag klura lite extra på.

Det viktigaste är nog ändå att jag är medveten. Jag gör något. Förändrar. Tar mitt ansvar.

Annons

Värma händer

Värma händer av Katarina Widholm är en historisk roman om livet under början av 40-talet. Det är fortsättningen på ”Räkna hjärtslag” och vi för följa kvinnan Betty och hur hon tar sig fram i Stockholmslivet. Det är familjeliv, jobb och en hel del kärlek.

Mina förväntningar var höga och de infriades inte alls. Det blir förmycket, på något sätt. Rikedom, fattigdom, det goda och de onda och det är rejält tvära kasst. Vänskap som finns men jag upplever inte samma innerlig som i den första delen. Känslorna är lite ytligare, händelserna mindre intressanta och allt blir mer förutsägbart. Språket är bra, miljöbeskrivningar intressanta men det räcker inte tycker jag. Jag hade önskar mig en mer trovärdig berättelse där man kan känna mer för varje karaktär.

Ilska

Härom veckan såg jag denna lapp uppsatt på ett lyktstolpe utanför en nedlagd affär. Funderade mycket på den. Jag gillar yttrandefrihet men jag ogillar personliga påhopp. Lika mycket som jag ogillar budskapet, lika mycket är jag nyfiken på vad som ligger bakom denna lapp. Vad driver en människa att ta fram papper och penna på detta sätt, därtill ta med sig tejp, gå ut och leta upp en lyktstolpe för att sedan sätta upp lappen? Hur mår en sådan människa? Och vad mer anser hen är helt okej att göra?

Jag vill veta men ändå inte. Lite rädd för svaret.

Och för att vara tydlig: Jag tar starkt avstånd från texten och budskapet på lappen.

Mitt årliga glas vin

Efter en lång dag med utbildning, hade jag bestämt träff med en väninna. Det var så oerhört länge sedan vi sågs. Vi började med en fika utomhus och vi hade så mycket att prata om. Mycket har hänt och faktiskt mycket där vi kände igen oss i varandras historia. Det är så skönt att kunna prata helt öppet om vad man vill. När kylan blev påtaglig gick vi vidare.

Det blev ett glas vin vilket inte sker alltför ofta för mig. Typ mitt årliga glas vin. Det var väldigt trevligt och vi hade fortfarande mycket att prata om. Men numera har jag inte riktigt energin för långa kvällar. Jag är galet trött och det blir inte bättre med vin. Så det blev en tidig kväll och nu är det läggdags.

Naturligtvis kommer jag att drömma vackra drömmar efter en väldigt trevlig kväll.

Virkning en tisdag

Tisdagskvällen bjöd på det andra kurstillfället där jag försöker lära mig virka. Vi är ett tappert gäng som håller humöret upp när vi kampar bland maskor. Ikväll började det bra, vi kände oss väldigt stolta att både kunna öka på och sedan minska ner maskor.

Vi sträckte lite på benen innan vi satt igång med att lära oss att virka runt. Men där tog det näsan stopp. Den magiska ringen var nästan omöjligt för oss alla att förstå. Vi försökte och försökte. Den ena stönade mer än den andre. Tiden gick och ju senare det blev, desto tröttare blev vi och desto sämre gick det. Vi var flera som fick som en mental blockering.

Så visp, en efter en kom på knepet. Det som var så omöjligt var plötsligt möjligt. Snyggt blev det inte, men vi har ju aldrig gjort det tidigare. Nu ska vi träna. Det är två veckor till nästa träff och den tiden vill vi alla nyttja.

Vi är verkligen nybörjare men alla har större eller mindre drömmar med virkningen, något vill lära oss, skapa, få se utvecklas. Redan nu drömmer vi och vid sista gången ska vi påbörja våra egna projekt. Jag vet inte vad jag vill göra. Något roligt, tänker jag.

Havregrynsgröt

Har en ambition att försöka lära mig att äta frukost. Och dessutom laga frukost. Därför har jag bestämt att laga havregrynsgröt varje morgon. Det är ganska okej och går tillräckligt fort. Som det är nu, har jag sylt på men egentligen skulle jag vilja ha olika sorters färsk frukt på. Det är dock inte aktuellt på morgonkvisten.

Idag var det en riktig måndagsmorgon. Något gick fel och det var gröt i hela köket. Jag försökte rädda situationen men det gick inte helt lätt. Helt plötsligt var det gröt på underklänning och lite annat som jag inte vill skriva om.

Jag blev så försenat att jag inte hann till jobbet inför första mötet. Lite märklig ursäkt men jag noterade att alla småbarnsföräldrar log med igenkänning. Det där med att få till en perfekt gröt är tydligen svårare än man kan tro.

Söndagstankar

Solen skiner in genom ett fönster som borde tvättas. Kaffet är stark och jag sitter med morgonrocken och tänker igenom veckan som varit. Den har bjudit på många roliga stunder, rejäla utmaningar, jätteintressanta möten med nya människor, tidiga morgnar, sena nätter och jakt på säng. Variationen har varit enorm och det är inte många stunder som jag inte nyttjat till något produktivt. Förutom lördagen då jag behövde ta igen mig. Jag är så tacksam för en kropp som säger ifrån i tid.

Däremot har det inte blivit mycket av privata nöjen eller återhämtning under veckan. Hade förstås en jättetrevlig middag med mina kollegor men inte riktigt samma sak som egna nöjen. Å andra sidan kommer det mer den kommande veckan; nästa träff i virkkursen, träffa väninna och en teaterkväll är redan inbokat. Det ser jag fram emot.

Har även nyttjat en del av restiden till att läsa böcker. Det är gör att flygresor känns kortare. Jag varvar att läsa på pocket och att lyssna på e-ljudböcker i telefonen. När jag var i Storbritannien köpte jag även med mig en del böcker hem, så att jag kan läsa mer på engelska. Ska erkännas att den lilla flygplatsens utbud inte var så imponerande men jag tror att jag har hittat några lättsamma och roliga böcker. Det ska jag njuta av i höstmörkret. Då blir det både till trevlig läsning och minne av den dråpliga resan.

Ju mer veckorna fylls av aktiviteter med andra, desto större behov av att få vara ensam ibland. Så det hoppas jag på idag. Ska visserligen in till kontoret och där borde ingen vara. Få hoppas på det.

Men… det finns två saker som verkligen saknas i livet nu; skrivande och träning. Ska se till att komma igång med både simning och yoga. Och lägga in lite tid för att skriva varje dag. För så är det – när balansen saknas gör man något åt det, utan att gräma sig. Bara gör.

Slugger

”Slugger” av Torbjörn Flygt är en roman, om en man som blivit medelålders och har anledning att reflektera över åren. Det är den tredje, fristående delen om en man, hans familj och hur samhället förändras. Den första delen ”Underdog” kom ut 2001, den andre ”Outsider” kom ut 2011 och nu har vi en tredje del.

Den här tredje delen har samma typ av språk, samma berättarteknik och samma förmåga att stanna i situationer. Nutid blandas med återblickar och vi får även en del referenser till tidigare böcker. Den här delen är dock längre än de tidigare. Möjligen lite väl lång. Å ena sidan är de långa utläggningarna en del av charmen men här är de väldigt långa. Samtidigt är de bra. Känslor beskrivs på ett enastående sätt, och även hur irrationellt man kan agera ibland. Sorg och saknar gestaltas på ett väldigt fint sätt, tycker jag.

Det finns delar i den här boken som är så otroligt bra, mycket bättre än de tidigare. Helhetsmässigt tycker jag dock inte att den är lika stark. Jag skulle inte rekommendera att läsa denna helt fristående. Själv har jag lyssnat på alla tre böckerna i författarens uppläsning, och det har varit en ren fröjd.

Kort dag

När jag vaknade i morse anade jag att en lindrig chock väntade. Det kändes på något sätt i kroppen. Sakta, sakta öppnade jag ögonen och kollade på klockan. 14.00. Att jag var trött, det visste jag men inte att jag skulle sova så länge utan att vakna en enda gång. Urk.

Det tog tid att dra igång kroppen och sedan ta mig ut i ljuset. Det blir ju inte så mycket kvar av dagen när man sover bort den. Tog bussen till Barkarby Outlet. Jag hade en lista med tre olika produkter som jag skulle köpa. Jag lyckades inte med en enda. Lite fika hann jag med och sedan handlade jag på Ica. Mer spännande än så blev inte min shoppingtur.

Nu är jag hemma igen. Mörkret har lagt sig och jag tittar på ”Lego Masters”. Det är helt obegripligt att jag kan vara så förtjust i det programmet men jag älskar det. Väljer mellan att träna på min virkning eller att måla naglarna. Allt för att hålla mig vaken resten av kvällen.

Svenskt kaffe på hotellet

För några veckor sedan var jag i Luleå. Inget av de hotell jag besökte hade, enligt mig, gott kaffe. Knappt ens drickbart. På kontoret var de förstås vanligt jobb-kaffe som jag är van vid men jag vill ju även ha jättegott kaffe.

Under dagarna i UK kom jag på mig själv med att längta hem till gott kaffe. Var jag än fick kaffe så var det blaskigt. Min kollega, som jobbar på kontoret jag besökte, hade faktiskt med sig eget kaffe och pressobryggare. Han är en cool typ som alltid går sin egen väg. Det ska nog även jag göra.

Samtidigt så trivs jag inte alls i rollen att vara så kräsen när det gäller kaffet. Jag dricker ju i princip allt kaffe, men jag vill verkligen ha gott kaffe. Inte så att jag frågar efter ”svenskt kaffe på hotellet” men önskar mig gott. Jag känner mig jättedum när jag kommenterar kaffet. Men ändå, lite gott kaffe är väl inte för mycket att begära.