Skrivstress

Har haft förmånen att ägna de senaste dagarna åt att skriva. Det är viktigt för mig och jag är tacksam att jag kan ta mig den tiden. De här dagarna har jag jobbat på en kort novell. Jag har hittat ett ämne som engagerar mig och jag känner mig ganska nöjd med resultatet. När jag kände mig klar gick jag ut på en promenad, utvärderade lite, drack kaffe och noterade några kompletteringar.

Sedan dess har jag skrivit om, skivit om, skrivit om. Jag har fortfarande ingen känsla för när en text är klar eller vad som behöver skrivas om. Så jag fortsätter, skriver om, skriver om och skriver om.

Nu får novellen vila några dagar. Sedan ska jag skriva ut den på papper, läsa och känna efter. Ibland ger tiden distans. Det här texten behöver distans. Jag ska ge den tid.

Annons

Stadspromenad

Befinner mig i en mindre stad med syfte att skriva. Det kan jag dock inte göra hela tiden utan passar på att rensa huvudet på tankar genom att ta en promenad. Att gå är ett fantastiskt sätt att få se och uppleva en ny stad.

Att flanera gatorna fram och ta emot intrycken är skönt. Det blir ett behagligt tempo och man lära känna staden samtidigt som man får frisk luft. Städer har så mycket att visa upp och när man går hinner man med att upptäcka. Vackra hus, vyer, statyer, installationer, djur, historiska platser och mycket mer. Idag fick jag även som på näsan och det känns som en välförtjänt bonus. Första promenaden varade flera timmar, först en timme utan stopp, sedan fler timmar men med stopp för fika och shopping. Det blev en väldigt fin eftermiddag.

På kvällen tog jag en raskare kvällspromenad. Jag gick längs vatten och fick se en helt annan sida av staden. Det var kallt och mycket halt men ändå en fin upplevelse.

Det blir definitivt en ny promenad imorgon. Och när ni kommer till en ny stad. Passa på att strosa runt, det blir en helt annan upplevelse.

En egen kupé

Häromdagen köpte jag en tågbiljett för en kortare tågresa på ca en timme. Biljetten kostade 120 kr. Jag, som normalt sätt gillar trygghet, valde att avstå från platsbokning och sparade på detta sätt några kronor. Min tanke var att det borde finnas plats eftersom resan inte skulle genomföras i rusningstid.

Jag hade aldrig anat att jag skulle få en hel avdelning för mig själv. Vagnen var indelad i två sektioner, jag satt ensam i den ena halvan och tre personer delade på den andra halvan. Lugnt och skönt för mig, men jag visste faktiskt inte att det skulle vara så lugnt.

Förflyttad, förvånad och förbryllad. Jag kom fram i tid!

Morgonträning

Det var lugnt, kyligt och vackert att promenera genom Stockholm, tidig morgon innan rörelser och ljud tagit fart. Imorse försökte jag utmana mig själv genom att träna före arbetsdagens början och målet för promenaden var Friskis & Svettis anläggning i City.

För mig som knappast är morgonpigg, blev det en överraskning att se alla pigga motionärer i gymmet. Själv fick jag verkligen kämpa för varje minut på Walkingmaskinen. Efter en halvtimme böt jag till löpbandet. Det är större skillnad än man kan ana mellan gå-maskin och gå-band och jag behöver utmana både min fart och stegmotståndet. Förmodligen behöver jag även träna på tekniken men det får bli ett senare uppdrag.

Trots att jag tränade i en timme, är jag inte alls övertygad om att det är bra träning för min del. Min kropp har svårt att komma upp i puls på morgonen. Benen är inte alerta och energin saknas. Det är så det känns. Däremot har jag egentligen igen aning om effekten. Två effekter är dock tydliga:
• Jag är väldigt stolt och nöjd med mig själv och har varit glad hela dagen
• Jag borde ha stretchat för jag har varit stel och trött i benen idag

Utöver detta har jag även kommit till insikten att jag ska skaffa bättre skor. Jag har inte varit så noga efter som Walking-maskinen är så skonsam för kroppen. Men stegen på löpbandet kräver bättre dojor. Fötterna ska man vara rädd om.

Tveksamt om jag ska fortsätta med denna morgonträning. Det får nog vänta till sommaren då morgonsimning blir aktuellt igen. Det blir toppen!

Avstämning

Solen skiner, det är en skön söndag men jag känner mig ändå ur form. Energinivåerna är inte på topp men så kan det ju vara ibland. Tar tillfället i akt och planerar lite för framtiden. Sätter upp några mål, några milstolpar och funderar även på planeringen som ska få allt att fungera. För mig, som för många andra, är det just planeringen som de goda ambitionerna faller på. Tiden ska ju räcka till så många planer.

När jag tittar på mina nuvarande mål och planer noterar jag att jag märkligt nog har fått in mer tid för träning men mindre tid för skrivande. Jag behöver alltså en bättre balans, för att hinna med båda.

För träningen gäller Tjejmilen som en utmaning under hösten och hittills går förberedelserna hyfsat bra. Jag har nu även lagt in Blodomloppet som ett delmål, ett sätt att få en avstämning av läget inför sommaren.

För skrivandet har jag bokat in delar av påskhelgen enbart för skrivande. Jag har fixat med allt praktiskt som mat och boende så att jag verkligen kan fokusera på skrivandet. Det ser jag fram emot. Jag behöver några dagar av intensivt skrivande för att veta hur jag ska gå vidare.

Nu ska jag trots all bege mig ut i solskenet, en promenad för att känna efter att mina mål är tillräckligt utmanande och sporrande. Avstämningar är nyttiga och ger ny kraft till genomförande. Nu är jag på gång.

Hjärtats dubbla slag

Hjärtats dubbla slag av Margareta Garpe spelas nu på Stockholm stadsteater, Klarascen. Det är en pjäs om val vi gör i livet, om kvinnans rättigheter och även mannens. Det är en pjäs som utspelar sig i ett sent 50-tal, i en Stockholmsförort och i en tid av framtidstro.

Sonja (spelas av Liv Mjönes) och Stellan (spelas av Björn Bengtsson) är gifta och bor i ett egnahems hus. Sonja jobbar på Långbro sjukhus och Stellan med telefoni. Stellan läser kvällskurser och drömmer om en stor familj. Sonja vill mer med sitt liv och även hinna utveckla sig själv. En oplanerad graviditet och en möjlighet till utbildning blir ett dilemma som snart växer. En svägerska (spelas av Elisabet Carlsson) som lägger näsan i blöt gör inte livet lättare, inte heller en kall läkare (spelas av Christer Fant).

Även om 50-talet känns avlägset, kan vi känna igen oss i känslan att stå inför livsviktiga val som kan tyckas vara orimliga. Beslut som ger konsekvenser, kanske både för en själv och för andra. Drömmar som är svåra att nå, trots hårt kämpande. Ett samhälle och en tid i förändringar som kan vara svårt att ta till sig.

Pjäsen fördjupas ytterligare av de två patienter (spelas av Anders Johanisson och Odile Nunes) som Sonja bryr sig om samt deras läkare (spelas av Björn Elgerd).

Det är lätt att attraheras av den tydliga norrländskan och den breda skånskan. Det är en värme i familjen vilket gör medkänslan stor när frågorna börjar torna upp sig. Enkelheten och den tydliga inramningen innebär att man kan relatera till frågorna som både väcker tankar och igenkänning. Det här är en pjäs helt i min smak och jag tycker att ensemblen framför pjäsen med innerlighet.

Blinka

Varje bil är försedd med blinkers. Alla med körkort har utbildats i att använda blinkers. Ändå måste jag skriva detta inägg med budskapet: Använd blinkers!

Var ute och luftade bilen idag och blev irriterad över alla medtrafikanter som inte kan visa vart de ska. Jag menar att det är egostiskt och brist på respekt. Jag kan inte förstå att andra ska behöva undra, stå stilla och vänta för att sedan inse att bilen valde en annan väg. Det är inte okey. Vi måste samsas i trafiken och det duger inte att enbart tänka på sin egen resa. Visa respekt och använd blinkers.

Allt ordnar sig

Häromdagen fick jag återigen en ny erfarenhet. Stressad och försenad fick jag småspringa till mitt bokade pass på Friskis & Svettis. Om man inte hämtar ut sin biljett i tid, kan man både bli av med platsen till passet och få en prick. Prickfri är förståss ambitionen. Det var väldigt halt och jag det var med spända ben jag nådde fram på exakt utsatt tid.

Benen var aningen svajiga när jag kom in i salen med Indoor Walking-maskinen. Eftersom passet inte startat, tog jag några minuter till återhämtning innan jag valde en bra plats. Vi var många som var på plats men ledaren saknades. Minuter gick innan tjejen från receptionen meddelade att ledaren inte var anträffbar. Hon satte på bra musik, musik som passar ett pass som vårt, och dämpade belysningen och önskade lycka till

Med musiken som ledare satt vi igång. Vana IW:are använde musiken, insåg hur motstånd skulle ändras och hur positioner kunde varieras. De som troligen inte tränat IW tidigare fick kämpa på mer enformigt. Men vi kämpade, alla efter egna förutsättningar. Alla var kvar under en lång del av passet. Några valde att gå ut i gymmet efter en stund men ingen gav upp helt. Jag fick uppleva att jag inte är en nybörjare längre. Jag fick ett bra pass, musiken gav mig kraft och jag kände flow. Jag till och med stretchade efteråt! Och jag kände mig riktigt nöjd.

Från stress till en skön avkoppling. Inte alls som jag tänkt mig men ändå väldigt bra. Allt ordnar sig.

Den fyllda papperskorgen

Att skriva är skönt. Det är min passion, min avkoppling och min stund för kreativitet och utveckling. Så brukar det vara. Just nu är det dock snarare en stor stress. Jag skriver men tycker inte att något duger. Skriver, skriver om, raderar. Papperskorgen svämmar över.

Det är en obehaglig känsla. Jag kan inte avgöra vad som håller och vad som inte är bra. Jag kan inte skilja en bra text från en dålig. Jag har tappat min förmåga att vara kritisk utan att sänka alla texter helt. Det är verkligt obehagligt.

Tyvärr vet jag inte heller hur jag ska ta mig ur detta. Ska jag skriva mig ur situationen eller ta en paus från skrivandet? Kanske är det bara den kalla, trista vintern som sänkt inspiration och skaparglädjen. Lite vårsol, det drömmer vi väl alla om. Vårstädning, att få tömma papperkorgen och börjar på nytt.

Egenträning

En lång, solig men kylig söndagspromenad tog mig till Friskis & Svettis anläggning i City. Jag hade träningsväskan i handen men inget pass bokat. Det här var helt nytt för mig. Jag gick dit bara för att jag verkligen kände för att träna och att jag saknade Indoor Walking-maskinen.

Tyvärr känner jag mig inte så hemma i gymmet men uppvärmning med roddmaskin kändes bra. En stund i alla fall. Rodd är ingen favoritsysselsättning men det är okey. Nästa station blev löpbandet. Jag började med rask promenad och ökade stegvis till dess att jag måste började ta joggingsteg. Jag kände mig nöjd men lite försiktig eftersom jag fortfarande såg fram emot Walkern.

Ensam i IW-rummet och det vara bara att välja bästa platsen och köra igång. Tidigt insåg jag hur mycket bra musik betyder. Jag hade visserligen utvald musik i öronen men jag får medge att min samling inte är den bästa. Stor eloge till alla ledare som hittar bra musik! Denna söndag fick jag stanna till vid ett flertal tillfällen för att byta musik. Å andra sidan, när jag var som tröttas, inte trodde att jag skulle orka mer, då dök det upp en energifyllt låt och jag körde lite till. Efter denna utmaning avslutade jag åter på löpbandet med att varav walking och jogging. Det kändes toppen. Jag klarar med än vad jag tror.

Kanske inte alls så imponerande, men för mig är det faktiskt så. Det var ingen lat söndag. Bara att jag tog mig till F&S var en glad överraskning och att jag klarade att träna ensam var en annan. Egen träning i en timme och en kvart är mer än vad jag motiverat mig till på många år. Detta är finfina framsteg. Och jag känner att fler framgångar är nära. Det ger verkligen motivation att fortsätta.

Det var med viss oro som jag tog mig igenom måndagen. Jag anade grym träningsvärk men den uteblev. Kroppen blev alltså inte så chockad som jag trott. Det är kul att överraska sig själv på detta positiva sätt.