Simning och statistik

Efter ägnat en del av dagen till att sitta framför datorn och kolla på en lång föreläsning i statistik, ville kroppen varken ha mer av koffein eller socker utan fysisk aktivitet. Sega tankar valde mellan en promenad och simning och tillslut trillade polletten ner och jag tog en promenad till simhallen.

Lördag i simhallen kan var ganska stimmigt. Många barn och barnfamiljer har hittat dit, vs även hel del föräldrar, civila kläder eller i badkläder som vaktade och hejade på sin barn. Folk överallt. I motionssimdelen fanns även någon som tränade starter, flera som försökte lära sig simma och några få motionärer. Det är många som ska samsas om utrymmet.

Trots brokigheten så blev det bra motion för mig. Jag tänker inte så mycket på det när jag simmar, men det känns i armar och ben när jag kliver upp. Kinderna fortsatte att hetta hela promenaden hem igen. Härligt!

Nu försöker jag på alla sätt och vis hitta motivation till att fortsätta plugga. Statistikboken väntar.

Annonser

Alla prickar och ränder är jag

Efter ett dygn med extrem trötthet, så lyckades jag ta mig till simhallen innan stängningstid ikväll. När jag bytte om råkade jag se mig i spegeln. Min blick mötte en kropp som är prickig av blåmärken, randig av solstrålar som velat bränna men som mött motstånd hos sandaler, shorts, linne och ryggsäck samt dessutom kan ev något oönskat hårstrå finnas där någon kan ha en åsikt. Men jag respekterar min kropp ändå.

Att den är prickig, randig, påverkad av insektsbett och dessutom operationsärr – det visar bara att jag faktiskt lever mitt liv. Det tycker jag är vackert.

Att någon kan ha annan åsikt, det kan jag inte ta ansvar för. Jag är hel och ren och kroppen fungerar i stort som avsett. Precis som jag får jobba med att respektera och känna mig trygg i min kropp får andra jobba med sina frågor. Var och en tar ansvar för sitt och jag tar ansvar för att min kropp får motion och får sträcka ut sig i vattnet.

Att få sträcka ut sig helt

En av dagens sköna stunder var i simhallen. Det blev ett tidvis tufft pass men samtidigt är simningen skonsam och skön. Det jag behöver extra mycket ju nu är att få sträcka ut mig, att få ta ut rörelserna och det fungerade ju utmärkt i vattnet. Mina spända muskler fick träning och stretch och det var mycket välgörande.

Under sommaren har jag tänkt mycket på yoga. Jag tror att det skulle göra mig gott. Just att få tänja och stretcha, arbeta med rörlighet, är något mina problematiska axlar längtar efter. Högst sannolikt är det något hela kroppen skulle uppskatta. Simningen är bra men yoga bör kunna ge ett bra komplement.

Tyvärr har jag ingen disciplin för hemmaträning, jag behöver gå på pass. Utbudet är stort men det handlar även om prioritering. Promenader och simning ska samsas med drömmar och Indoor Walking och Yoga. Kanske att jag även behöver lite tid för styrketräning på gym. För att hinna med flera pass i veckan och därtill vila, skulle jag behöva åtminstone 10 dagar i veckan och det har jag ju inte. Jag behöver en realistisk plan. Samtidigt tror jag att det är bra att tänka efter innan jag skuttar iväg och köper träningskort. Känna, tänka, blogga är en bra kombination för kloka beslut.

Dags för IW

För några år sedan var jag flitig besöker på Friskis & Svettis Indoor Walking-pass. IW (Indoor Walking) är ett träningspass på maskin liknande crosstrainer. Man kan ställa in motstånd och anpassa efter egen förmåga. Ibland använder man armarna. Ibland håller man bara i sig och ibland ska man kunna springa utan att hålla i sig. Det går således att variera mycket.

En stort fördel som IW ger, förutom kondition, är styrka och balans. Att springa utan att hålla i handtagen kräver bålstyrka och den tränas upp på ett bra sätt med IW. Minns så väl hur mycket stabilare och smidigare jag var när jag tränade IW regelbundet. Om jag tex halkade på en isfläck, kunde jag parera utan att fall, vilket är mycket bra vintertid.

Att jag saknar detta är något jag tänkt mycket på under sommarens vandringar. Att vandra på ojämnt underlag, gå i branta stup och klättra över staket kräver en del av den styrka, smidighet och stabilitet som IW-träningen ger. Nu har även vandringen stärkt mig och det är jag glad för. Med vetskapen att jag inte kan vandra varje dag, så är det kanske dags att återuppta IW-träningen. Det är något jag ska fundera på denna vecka, nu när det är dags att planera för höstens träning.

Kollat närområdet

Väldigt nära där jag bor finns ett litet motionsspår. Eller vad som en gång varit ett spår. Det är pyttigt och bortglömt. Tänkte ändå att det var värt en koll.

Det är en liten skogsdunge, med skönt underlag att gå eller springa på. Nackdelen är dock att rundan endast är 630 m. Min tanke är att det kanske kan fungera för intervaller. Som nybörjare (igen) så har man ju inte så stora krav. Även om jag får ta några varv så kan jag väl stå ut med det, till att börja med. Jag kan byta riktning för omväxling och det är nära hem om jag tröttnar. Det finns även en bra plats för annan skogsträning typ hoppa över en stock eller vad man nu gör. Behöver jag släng av mig en jacka eller ställa undan en vattenflaska kommer även det att fungera, det är lugnt och tryggt. Jo, det kan fungera för en nybörjare.

Men självklart skjuter jag upp första träningspasset. Jag bor i ett område med väldigt många häggar. Det är stark doft och gott om skräp i luften just nu. Men efter lite regn går luften att andas igen.

Välgörande simning

En usel dag ordnade upp sig mot kvällen då jag kom iväg till simhallen. Har inte varit där på många veckor pga den onda axeln. Simtagen har gjort alldeles för ont. Men idag bestämde jag mig för att testa igen och det var bra.

Onsdagar innebär vuxensim i dämpad belysning och skön musik. Det är trångt med fungerar bra. Jag fick ta det lugnt, testa mig fram med armen och stanna för att ta nya tag. Kunde ju inte hålla på så länge som jag brukar men tillräcklig länge för att få en bra träning.

Och det märkliga: inga problem med mina blåmärken. Snarare tvärtom – de gav förståelse när jag inte kunde ta simtagen. Ingen som kommenterade. Skönt.

 

Min badväska

Att ha en packad träningsväska är ett viktigt knep för att träning ska bli av. Så är det för mig. Av den anledningen har jag flera träningsväskor för olika ändamål. Snart är det dags att kolla igenom alla necessärer och se till att jag har allt jag behöver. Jag gör det vid årsskifte. Att ha flera necessärer är lite onödigt men ändå ett billigt sätt att försäkra sig om att ha med sig vad man behöver. Naturligtvis fyller jag på under året men den årliga inventering är central.

När jag var liten var min badväska gul med brandgula sömmar. Jag älskade min väska. Jag var lycklig när jag bar den över axeln på väg till simhallen. Tyvärr finns väskan inte kvar. Däremot har jag hittat en annan gul väska. Det är ju superviktigt. Den här träningsväskan är enbart för simning. Den är inte alls snygg, inte ens praktiskt men den är min gula badväska.

img_64201