Lättad

Åh, jag känner mig så glad!

Jag har precis avslutat ett möte med ett av mina grupparbeten. Vi gjorde klart arbetet, skickade in det sista och därmed är detta grupparbete över. Det har varat hela terminen och jag känner mig väldigt lättad att arbetet är klart. Nu ska jag hitta något sätt att fira på. Min kaloribudget tillåter inte alltför frikostigt firande, och vädret erbjuder inga solskensstunder så det får bli något annat sätt att njuta av denna milstolpe.

Förvisso kvarstår två andra grupparbeten, men de ska jag tänka på någon annan dag.

Annonser

Vi måste våga prata om…

Ett av de uttryck som får varningsklockor att ringa hos mig är: ”Vi måste våga tala om…”. Jag avskyr när något försöker lägga skuld på mig och påstå att det handlar om mod, när det oftast handlar om att jag väljer tillfälle att prata om vissa saker. Min syn är att vi inte ska hindras att tala om olika frågor, däremot behöver man inte tala om allt, alltid. Det handlar inte enbart om modet att våga, utan även förmågan att välja rätt tid för samtalet. Framförallt handlar det om hur vi talar om olika frågor.

Jag tycker mig se en mycket positivt utveckling där människor talar öppet om hälsa, ohälsa och olika funktionsnedsättningar. Det senaste tre åren har jag i flera samtal lyssnat till personer som berättat om sina psykologiska sjukdomar. De har tagit upp ämnet när de känt sig redo för det. Självklart var det ovant första gången men nu är det inte så konstigt. Med ovant menar jag att jag inte alltid vetat hur personen vill att jag ska reagera – dvs ska jag bara lyssna, ställa frågor, visa medlidande eller se det som en naturlig del av livets bergochdalbana. Och jag menar att det är en naturlig del i en förändring, allt är inte perfekt direkt och vår förmåga kan behöva träning.

Mindre bra exempel på utveckling är när jag blir skriven på näsan och tvingad att prata om sjukdomar och annat, när jag själv inte är inne på det. Det kan handlar om att jag personligen är inne i en situation där det är svårt att se objektivt på frågan. Som i all kommunikation, tycker jag att det handlar om ett samspel där båda parter behöver respekteras. Att jag, vid en specifik tidpunkt, väljer att avstå en diskussion betyder inte att jag avstår för alltid.

Ett annat mindre bra exempel är när de som ”måsta våga prata om… ” just pratar men inte lyssnar. Det är som att vi andra bara ska lyssna och ta till oss. Jag uppfattar det som att vi andra inte är bemyndigade med egen åsikt. Det förekommer tyvärr både i samtal och i sociala medier.

Min tro är att vi behöver lära oss att tala om allt, göra det på ett respektfullt sätt och även lära oss hur vi ska samtala med varandra. I det ingår att lyssna på andra och även ha förmågan att inse att vi är olika.

Skrivflow

Att skriva är en passion men all typ av skrivande är inte lika roligt. Jag har nu passerat en tung period av redigering som äntligt resulterat i en färdigställd novellsamling. Sedan jag börjat skicka samlingen till förlag har jag även kunnat ta tag i nästa projekt. Det är roligt.

Jag har en tydlig idé och struktur till nästa novellsamling. Jag har även en hel del av novellerna hyfsat färdiga. De senaste dagarna har jag ägnat åt att strukturera, planera och läsa om gamla noveller. Idag har jag redigerat flera av novellerna som hittat sin plats i den nya samlingen. Jag har också klart för mig hur jag ska gå vidare.

Idag satt jag mellan 12.00 och 15.45 på biblioteket. Jag var helt inne i skrivandet och tog inte ens en paus. Jag hade med mig en flaska vatten och min påse med lördagsgodis som jag sparat. När biblioteket skulle stänga, så kände jag hur trött jag var. Och nöjd. Det här kommer att bli bra.

Störande med felaktiga priser

Under förmiddagen besökte jag en Ica-butik som inte är ”min” vanliga butik men en som jag besöker frekvent. När jag stod i kassakön, upptäckte kvinnan framför mig att hon fått fel pris. Det visade sig vara ett erbjudande som inte var inlagt i kassasystemet. Nästan samtidigt hända samma sak, i kassan bredvid, dock avseende ett annat erbjudande. Kassapersonalen vara snabba, ursäktande och rättade till felet. På så sätt sköttes allt alldeles galant.

Det som stör mig så ohyggligt är att det är söndag. Dessa erbjudanden har gällt en hel vecka. Hur många har handlat dessa erbjudanden utan att upptäcka det? Och varför har felet inte rättats till på en hel vecka. Det här må vara pyttigt men det får mig att tappa förtroendet för butiken. De behöver inte ha schyssta erbjudanden, men om de lovar bra priser så ska de hålla sina löften. Jag vill helt enkelt kunna lita på folk.

 

Deklarerad och klar

Och nu är deklarationen inskickad. Jag är klar för i år och kan pusta ut.

Eftersom jag har den enklaste av deklarationer, bara att kontroller och signera, så har jag inget att oro mig för egentligen. Det enda som oroar mig varje år, är att jag ska glömma bort det. Det är ju så enkelt och så lätt att glömma. Men nu är det gjort och jag är glad och nöjd. Åtminstone för stunden. Snart är det dags att betala in kvarskatten och då är jag ofta lite sur, för en kort stund.

Nu ska jag komma på hur jag ska nyttja allt fint jag får för mina skattepengar.

M/S Västan

Tyvärr blev min tänkta vandring inställd eftersom jag behöver plugg och jobba med några grupparbeten (åh så trött jag är på dem) i helgen. Däremot var jag effektiv under morgon och förmiddag och kunde ta eftermiddagen ledig. Jag valde att ta en skärgårdstur, som jag gillar så mycket.

M/S Västan tog en rundtur i Stockholms skärgård och jag var en av de tappra som satt länge ute på däck. Det var svalt men jag var väl klädd. Åtminstone för en stund. Men när den råkalla vinden tog i, farten ökade och vi kom längre ut i skärgården så blev det kallt om kinder och öron då jag glömt mössan hemma. Det blev i alla fall en härlig tur.

Det låg en grå rök över i stort sett hela skärgården idag. Överallt brann eldar. Folk krattade och eldade upp alla rester av höst och vinter. För mig var det glädjande att se skärgården så fylld av liv. Under sensommaren brukar jag grämas över alla mångmiljonfastigheter som står tomma. Tydligen är våren tiden då skärgården befolkas.

Jag är fortfaranade lite frusen. De råa och fuktiga luften har trängt långt i kroppen. Det gör att jag är väldigt tacksam att jag avstod vandringen. Kvällens regn hade gjort det väldigt kallt att sova ute i vindskydd. Mycket mysigare att ligga på soffan med en bok.

Spanarna

Mina två absoluta radiofavoriter finns på Sveriges Radio, P1. Det ena programmet är ”På minuten” och det andra är ”Spanarna”. Därför kändes det givet att ta chansen att lyssna till en liveinspelning av ”Spanarna” när chansens gavs. Igår bjöd radion in att bevisa inspelningen som då skedde i Kulturhuset i Stockholm. Programmet leds av Ingvar Storm och spanarna var: Helena von Zweigbergk, Per Naroskin och Jessika Gedin. Det var superbra.

Det är intressant att se hur proffsiga de är, både koncentrerade av avslappande. Det var även kul att se deras samspel, gester och förmåga att ta in varandras kommentarer.

Det var tre väldigt bra spaningar och publiken skrattade hjärtligt åt hög grad av igenkänning. På något sätt är det roligare att skratta tillsammans med andra. Hela eftermiddagen blev en riktig energikick, och jag lämnade med ett leende som fortfarande sitter kvar.