Sjöcaféet

Precis vid Djurgårdbron ligger Sjöcaféet. Efter promenad längs strandvägen tyckte jag att det kunde passa för lunch. Det var efter lunchrusning och fanns gott om plats. Ingen kö heller. Jag valde att sitta ute i solskenet.

Av någon anledning kom inte min mat. Jag väntade, sökte ögonkontakt och viftade med min nummerlapp när servitörer kom men ingen tog notis. Efter lite för lång väntan gick jag in till kassan och sa till. En pigg tjej ordnade fram maten men fick det att framstå som att det var jag som gjort fel, typ gömt mig eller något.

När jag kom tillbaka till min plats hade en från personal dykt upp och dukat av mitt bord. Bestick, sallad, bröd och dryck var prydligt undanplockat. Det är något jag inte kan acceptera och det gör mig rejält irriterad. Men istället för att be om ursäkt påpekar mannen att jag inte få lämna väskan vid bordet.

Väskan, en tygpåse, innehöll en sjal och en pocketbok. Det är inget av värde men jag har ofta med det för att markera min plats för att andra gäster inte ska ta mitt bord. Att personalen dukar av innan jag ens fått maten har aldrig föresvävat mig tidigare och att jag dessutom får reprimand för att jag försökt markera att de inte ska ta min plats, känns mer än knäppt.

Låt oss säga att den lunchen inte gav några positiva minnen. Otroligt försenad hann jag inte ens med kaffe efter maten. Säkert trevligt ställe men oproffsigt agerande.

Systrarna Delselius

Min tur till Värmdö innebar ett stopp hos Systrarna Delselius. De har ett bageri och kafé med en trevlig utsikt. Säkert jättefint på sommaren. Jag har aldrig varit där tidigare och visste inget om stället.

Det var mycket folk och snålt med sittplatser men när man väl hittat en plats satt man bra (efter att jag fått byta plats). Brödutbudet var okej och jag satsade på ett kopp kaffe och en semla. Det blev faktiskt en besvikelse. Brödet var degigt och bullen var alldeles för liten i förhållande till mängden vanilj och grädde. Det var som att enbart äta vanilj och grädde och det vill jag inte göra. Nej tack.

För mig blir det nog inga fler besök. Det var för stökigt. Mycket disk på borden men ingenstans att göra av det, slut på kaffet när jag skulle hämta påtår och en ranglig stol som jag knappt vågade röra mig på. Jag hoppas egentligen att jag enbart hade otur men å andra sidan finns det andra ställen att upptäcka.

Cafe Pascal

Torsdagen krävde gott kaffe och jag tog chansen att besöka Cafe Pascal, som finns nära Odenplan i Stockholm. De har omtalat bra kaffe och det är ofta välbesökt. Själv har jag varit där en gång tidigare.

1155Utbudet av fikabröd, smörgås och lättare maträtter är stort och det ser riktigt läckert ut, baserat på bra råvaror. Jag valde en äggmacka – en croissant med en röra med hackat ägg och något mer samt något som liknade ett bit stekt bacon. En av mina favoritmackor är en ”ägg och ost”-macka som finns i Tallinn. I Pascals version saknas den rivna osten i äggröran men mackan är ändå god. Den är definitivt tillräckligt god för att väga upp till den långa resvägen till Tallinn.

Även om det är gott så finns en stor nackdel med Pascal. Ljudnivån är enormt hög trots att det inte var fullsatt. Det är tegel, betong och andra hårda material som ljuden studsar mellan. Sådant ljus som gör mig stressad.

Ljudnivån tillsammans med prisnivån gör att jag inte blir stamgäst men att jag kan återkomma lite då och då.

Ebbas fik

Självklart gör jag som jag blir rekommenderad, ibland i alla fall och idag gick jag till Ebbas fik. Tack Mie. Fiket är ett femtio-talsfik med extra allt. Det är grejer överallt. Allt är färglatt, femtiotal och aningen amerikaniserat. Just när jag var där var utbudet godsaker begränsat vilket är bra (för min bristande karaktär). Men en god Caffe Latte fick jag.

Men… varför kan skåningar inte lära sig att stänga dörren. Det är otäckt kallt ute och att sitta nära dörren har sin utmaning. Vi var flera som hela tiden fick säga till ”Stäng dörren” eller resa oss upp för att stänga. Hur tänker folk? undrade vi men fick inget svar.

Kul att ha varit på Ebbas fik, en annorlunda upplevelse och en typ av fik som numera är väldigt sällsynta.

Fahlmans

Fahlmans café och konditori är ett av Helsingborgs trevligaste enligt mitt tycke. Det är mycket trevliga lokaler och kvaliteten är hög. De flesta i personalen är trevlig med något undantag. Inte så konstigt att de ha många stammisar. Stället har karaktär och har funnits sedan 1914.

Fahlmans tillhör de caféer där jag inte kan låta bli att köpa något till kaffet. Det går inte att motstå. Det finns liksom ingen anledning att gå dit för en slät kopp kaffe. Här måste även jag få njuta. Och det gör jag gärna.

Kafferepet

Kafferepet, eller Signe Bergqvist konditori är ännu ett av Helsingborgs caféer med lång historik. I lokalerna har det tydligen bakats och druckits kaffe sedan 1889.

När jag var där var det lugnt och det fanns ett imponerande utbud av godsaker. Bullar, kakor, bakelser och bröd i olika former. En dam kom ut med kaffet i en liten kanna och mjölk i en ännu mindre kanna. Personlig service!

Mitt fika var klassiskt gott och visst ångrar jag att jag inte kan få fram kameran. Däremot gillar jag nog hellre att hämta mitt kaffe själv. Även om det är jättemysigt med kaffe i kanna så svalnar det fort. Jag gillar mitt kaffe varmt.

Jag är i alla fall glad att denna typ av konditorier finns kvar. Jag gillar dem och dess atmosfär.

 

Zoegas Café

Vid ett besök i Helsingborg, känns de som ett bra val att besöka Zoega och deras butik och Café. I fönstret mal kaffekvarnar och i butiken kan man köpa nymalet och diverse produkter. Det har även ett Café med gott kaffe men begränsat med tilltugg.

Kaffe är gott men det som imponerar är miljön. Det finns mycket kvar från gamla tider och det vittnar om företagets kaffets historia. Riktigt mysigt att sitta i deras lokaler och njuta av kaffe och känna historiken. Det hade ju varit en poäng med att ta några bilder men sådan är tydligen inte jag.

Rekommenderar stället i avseende av miljön och historiken. Men vill ni ha goda bakverk så bör ni leta efter andra ställen.

img_6604