Glädjen i att hjälpa andra utvecklas

Under 2017 genomförde jag två olika coachingutbildningar: dels en utbildning till diplomenad coach, dels en universitetskurs i coaching. Både utbildningarna innebar praktik där jag övat i att coacha olika personer. En av dessa personer har hört av sig och berättat om vad som hänt efter våra samtal. Jag kan naturligtvis inte skriva något om våra samtal eftersom de är konfidentiella utan bara beskriva på en mycket övergripande och generell nivå.

Personen hade ett dilemma, ett val och behövde fatta ett beslut som rörde en verksamhet. Det fanns för-och nackdelar, möjligheter och svårigheter som vi försökte bena ut och se utifrån olika perspektiv. Det var förstås även viktigt att känna trygghet i att fatta rätt beslut. Vårt samtal blev en start på en längre process. Idag avslutas denna process och personen känner sig mycket nöjd. Jag är så glad för hens skull.

Jag är tacksam för att få vara en del av processen och jag är glad att allt blev så lyckat. Problemet är borta och framtiden består av nya möjligheter. Det är personen själv som gjort allt arbete och jag har bara varit ett stöd. Som stöd får man även vara med och känna glädje och jag kan bara instämma i uttrycket att delad glädje är dubbel. Det är en glädje som är värd så mycket och som inte mäts i pengar.

Annonser

Ursäkta mig

Under de senaste åren har jag noterat en trend, särskilt bland yngre personer (dvs yngre än mig). Ordet ”Ursäkta” förkortas och låter allt oftare som shäkta. Det är som att de två första bokstäverna försvunnit. Jag tänker i sammanhang där man ber om uppmärksamhet tex i en affär.

På senare tid tycks det som att även innebörden är på väg att ändras. Från ett milt, ursäkta mig… med en insikt att man kanske avbryter något och en vänlig bedjan om uppmärksamhet till att hårt shäkta med en tydlig förväntan att person ska släppa allt annat och den frågande alla uppmärksamhet. Det är som att både ursäkten och vänligheten försvunnit. Naturligtvis finns många trevliga personer som även ursäktar sig men jag tycker att jag sett och hört så många unga agera på nya detta sätt att jag uppfattar det som en trend.

Jag tycker om vänlighet och respekt och känner därav vissa farhågor för denna utveckling. Det vore förfärligt om förmågan att använda ordet ursäkt försvinner, tycker jag. Jag tycker inte heller om att man kanske missar vad om betyder och utrycket kommer forn. Kanske startade den trenden redan när man tappa ”mig”, i  ”ursäkta mig” till att allt som oftast bara säger ”ursäkta” . Det känns som att ordet blivit hårdare och jag vill gärna ta tillbaka mjukheten.

Kroppen, sömn och trötthet

I de allra flesta fall tycker jag att kroppen är fantastisk och finurligt. Det kan laga sig själv, anpassa sig och säger ifrån när något är fel. Varje funktion är ett litet mirakel i sig. Men när jag vaknade i natt undrade jag varför. Varför kan jag inte sova trots att jag är så trött så att kroppen värker? Idag har jag liknade fundering. Hur jag knappt vara varken kl. fyra på eftermiddagen när jag var klarvaken vid fyratiden i natt? Vad är vitsen med detta?

Jag tycker att jag har läst om sömn, vikten av fysisk aktivitet och fysisk vila, avkoppling och verklig återhämtning. Eftersom jag just nu pluggar väldigt hårt och inte har tid att vara sjuk, så äter jag vitaminer, ingefärashots mm. Det står förpackningen att jag ska bli pigg och frisk. Jag är visserligen frisk men när det gäller pigghet önskar jag mer. Det är uppenbarligen något jag inte gör rätt. Jag får nog sova på saken.

Lyssnar och syr

Helgens intensiva pluggande och brist på avkoppling, kändes i kroppen när jag gick upp i morse. En lång dag framför datorn gjorde inte saken bättre. När jag gick hem från kontoret tog jag en liten omväg för att åtminstone få lite frisk luft i lungorna.

Behövde inleda kvällen med en kortare vila innan jag satte igång pluggandet igen. Är det här livet?

Till kvällens goda hör att jag hittat en radioföljetong som jag tycker mycket om. ”Nada” av Carmen Laforet. Jag lyssnar via webben så att jag får höra flera avsnitt på rad. Boken är författarens debutroman som kom ut 1944. Den utspelar sig i Barcelona några år efter spanska inbördeskriget. Jag tror att det är författaren enda bok som har blivit översatt till svenska. Jag älskar språket i berättelsen. Helt fantastiska formuleringar. När jag satt och lyssnade passade jag på att laga några tröjor. Jag kände mig oerhört nyttig och händig. Jag älskar sådan aktiv återhämtning.

 

Personlighet och struktur

Innan jag började plugga levde jag i tron att skolvärlden har en fungerande struktur som gör utbildning transparent. Nu är den bilden ändrad. Min upplevelse är att strukturen och administrationen/byråkratin är enorm men att det ändå inte lyckats likforma och ge transparens. Enligt min mening är inte lösningen att föra på mer struktur och byråkrati. Nu gäller det för lärare att lära av varandra och inse hur de kan arbeta på ett sätt där de får nyttja sin personlighet utan att det går ut över transparens.

För varje kurs jag går, måste man lära sig hur läraren betygsätter och fokuserar på. Det hjälper inte med mallar och långa dokument som beskriver kursmål och betygkriterier då varje lärare har sin egen tolkning och bedömning.

Mitt förslag till lösning är att lärarna samverkar er och i olika konstellationer. Det vore även bra om det kan läsa mer av varandras texter, dels för att ta bort oklarheter, dels för att lära av vandra. Vi elever sker skillnaderna och det vore bra om lärarna drog samma lärdom.

Naturligtvis blir detta extra tydligt för oss som lär oss att granska och utveckla verksamheter. Ibland känns det väldigt ironiskt då våra lärare inte lever som de lär ut. Det borde få sina chefer att lyssna på sina egna lärdomar.

Söndagssliten

Från åtta på morgonen till åtta på kvällen, har jag suttit med en rapport med deadline i kväll. Det innebär att den tog längre tid att skriva än jag trott och att jag dessutom sköt upp en del av skrivande i fredags då jag var febertrött. Under dagen har jag fått i mig ett antal koppar kaffe och nu ska det blir gott med ”lunch”.

Tyvärr är det inte så mycket kvar av helgen och det kan jag sakna. Jag längtar väldigt mycket efter mer fritid. Det är inte många veckor kvar nu, tänker jag. Eller hoppas jag.

Nu ska jag försöka se över planeringen så att jag åtminstone kan få vara lite ledig någon eftermiddag i veckan. Jag tror att det kan behövs för att orka och för att hålla mig friskt. Jag behöver mer tid för motion.