Terapeut som gav tankar

Igår hade jag en tid för terapeutisk massage, som Axelsons kallar det, och är en massage som verkligen vill åtgärda problem. Axelsons är en skola, så det är elevbehandlingar som jag går på. Terapeutisk massage börjar med mycket information, en undersökning innan de bestämmer sig för bästa åtgärder. Jag hade turen och fick en väldigt duktig terapeut, igår. Visserligen är de oftast bra, men den här kvinnan var något extra.

Förutom massage på rätt ställen fick jag med mig både andningsövningar, kroppsövningar och en del goda råd. Kloka och inspirerande råd som jag med lätthet kan ta till mig. En del var avhjälpande dvs vad jag kan göra åt mina skavanker men mycket handlar om det förebyggande arbetet. För mig handlar det mycket om att skapa en bättre arbetsmiljö, den som finns på jobbet. Att jobba hemifrån är katastrof för mig kropp.

Vi talade även om träning. När vi satt där och pratade insåg jag att jag har blivit en utomhusmänniska. Jag vill promenera, vandra och jag längtar efter att utomhusbassängerna ska öppna för säsongen. Det visste jag visserligen men det jag inte känt tidigare är hur mycket det tar emot med inomhusträning. Det ska jag fundera vidare på dvs vilka fler träningsformer finns utomhus och kan locka mig.

Brännhett

Kanske att jag var lite trött när jag bryggde mitt morgonkaffe. På något märkligt sätt, så lyckades jag hälla kokhett vatten över handen istället för över de nymalda bönorna. Turligt nog stod jag vid diskbänken och kunde snabbt kyla med kallt vatten. Men oj så ont det gjorde ändå.

Hur länge man än tycker att man står under kallvattnet så är det ju inte tillräckligt. Så här i efterhand kan jag se att jag lyckades kyla halva handen bra, den som var mest utsatt men den andra halvan fick inte lika mycket kyla. Det syns. Och känns.

Känner mig som en lite flicka som klagar över smärta. Jag är högst medveten om att det inte är någon fara med mig, det här läker snabbt.

Ändå är jag lite nyfiken på vad jag egentligen gjorde. Det är nämligen högerhanden som är skadad och jag är högerhänt. Kanske var jag i ovanligt starkt behov av kaffe.

Slummer

Efter söndagens hotellfrukost valde jag att vila en stund på rummet. Jag somnade bums och sov i flera timmar. Vaknade, ställde om klockan och sov en stund till innan hemresa. Hann få i mig en kopp kaffe på stationen innan jag somnade igen på tåget. När jag kom hem igen, så somnade jag i soffan. Tröttheten har invaderat min kropp.

Värk i hals, luftrör och framförallt huvudet har adderats till tröttheten. Försökte jobba delar av måndagen men bokade av det mesta av dagens uppgifter. Istället har jag sovit på soffan.

Ville verkligen veta om det kan vara covid-19 och beställde självtester via apotea.se och de kom fram dag. Negativt resultat. Nu är jag medveten om att de inte är 100%-iga men det känns ändå bra att ha testat. Ska testa igen innan jag väljer att lämna lägenheten.

Anledningen till att jag är extra försiktigt är att det vankas kurs i helgen. Jag har längtat i 1½ år så det skulle kännas surt att inte få gå nu när jag dels fått en plats, dels att den blir av. Lär inte få fler chanser. Men, är jag inte frisk så kan jag förstås inte gå. Sån´t är livet.

Vaccin dos 3

I tisdagskväll var jag så glad för att jag fick tredje dosen av vaccin mot covid-19. Det var först efteråt som jag kom på att jag fick en annan sort än tidigare. För mig spelar det ingen roll alls men jag har förstått i diskussioner att många vill veta.

Eftersom jag blivit sjuk av tidigare doser så anade jag att det skulle bli så även denna gång. Och precis för föregående gånger kom febern nästan exakt ett dygn efter vaccineringen. Den här gången har jag, precis som förra, ömmande och svullna lymfkörtlar. Det nya vid det här tillfället var ett helvetisk huvudvärk och enorm trötthet. Jag jobbar ju men så snart arbetsdagen var slut gick jag till soffan. La mig ner vid femtiden och öppnade ögonen igen vid nio. För att sedan gå och lägga mig. Och idag mår jag bra igen.

Jag älskar när krämpor är korta och koncisa!

Prioritering

Efter många timmars letande efter vaccintider, lyckades jag härom dagen få en tid tills ikväll på ett sjukhus nära där jag bor. Det kändes bra. Egentligen skulle jag har varit på bokcirkel ikväll. Den fysiska träffen blev inställd och vi skulle träffas via Teams. Det är inte ofta jag väljer bort bokcirkeln frivilligt men ikväll kändes det helt rätt. Ett lätt val att prioritera rätt.

Bilen var som en isbit och det tog tid att få bort alla is. Den drog jag iväg mot sjukhuset. När jag kom var det ingen kö alls, bara att följa en linje och hålla avstånd. Personalen var mycket trevligt och allt gick snabbt. Vips var jag ute i vänthallen igen. När jag väntat klart upptäckte jag en enorm kö där medvaccinärer fick stå och vänta i kylan.

Nu håller jag tummarna för att slippa alltför jobbiga biverkningar. Jag har ju blivit sjuk av tidigare doser men tredje gången gillt kanske gäller. Hoppas det.

Tack till sjukvården för gratis vaccin och utmärkt service.

Efterlängtat sms

Idag kom ett efterlängtat sms. Det meddelade att jag är välkommen att boka dos tre i mitt covid-19-vaccinskydd. Tack, det ser jag fram emot. Det har nu gått 6 månader sedan jag fick den senaste dosen. Jag hade läst att bokningen skulle öppna för mig någon gång denna vecka och blev glad för servicen med sms.

Tyvärr finns det inga tider i hyfsad närhet. Men det ändras hela tiden, så det är bara att gå in i bokningen väldigt ofta och tids nog hittar man en tid. Undrar förstås när de släpper på nya tider, men jag ska kolla tidigt i morgon bitti.

Märkligt vad man blir glad över nuförtiden!

Kontakt med sjukvården

Eftersom jag besöker sjukvården så sällan, är det aldrig samma rutiner som gäller. Jag för börja om från början varje gång för att förstå hur och när jag kan vända mig till vården för att få hjälp. I helgen befarande jag urinvägsinfektion och googlade efter goda råd. Men så blev jag så mycket sämre med feberfrossa, kräkningar och annat så på måndagsmorgonen bänkade jag mig vid telefon för att boka tid.

Telefontiden började 8.00, jag ringde 8.03 och fick veta att de skulle ringa 8.55. De ringde 9.20 och då fick jag veta att det inte fanns tider eftersom flera läkare är sjuka. Men att jag behövde träffa en läkare i dag, inte vänta. Det visade sig att det finns en närakut på vårt närmaste sjukhus och dit skulle jag. Där visade det sig att de hade drop in, det gick inte att boka tid.

Minus 10 grader är inte roligt, vare sig man är frisk eller sjuk. Tog mig till närakuten och där var det kö. Det fick bara vara 8 personer i väntrummet, resten fick vänta utanför i en korridor. När jag stod först i kön, började illamående och jag fick irra runt i sjukhuset för att hitta en toalett. Det var inte så lätt, korridor för korridor. Men jag kom fram och fick uträtta det kroppen krävde. Tillbaka till kön, bar jag med mig en stol, jag orkade inte stå längre.

Efter ett tag kom jag in. För mig var det inga problem att få hjälp. Väldigt många blev hemskickade eftersom de inte var tillräckligt sjuka. Så vi var några med hög feber eller brutna armar som fick hjälp. Men jag fick vänta, fick en tid några timmar senare. De flesta kan åka hem men eftersom jag inte hade bil med mig så fick jag sitta kvar.

När jag fick komma in fick jag ta en bakväg via parkeringen. En bra lösning för att slippa smittspridning men aj så kallt. Urinprov, blodprov och lite annat och sedan vänta på läkaren. Konstaterade snabbt att antibiotoka behövs och med det kan man må bra tre dagar. Det lyssnade jag på. Men fler prover ska analyseras och de ringer om något mer behövs, men där hade jag slutat lyssna, jag hade ingen ork.

Men jag behövde ork för att ta mig till ett apotek och sedan hem. Och sedan sov jag i nio timmar innan jag gick och la mig för natten. Usch vilken dag. Nu räknar jag ner – tre dagar – sedan ska jag må bra igen.

Aj, aj

Misstänker starkt att turen har kommit till mig för att få urinvägsinfektion. Jag har aldrig haft det, vet inte hur det känns men aj, aj som det känns nu så anar jag vad det handlar om. Har googlat och inser att det inte är mycket att göra, bara att vänta ut. Det kan ta en vecka. Jag har tröttnat redan efter två timmar. Jag fattar att det inte är allvarligt, bara smärtsamt.

Så nu ligger jag på soffan under dubbla yllefiltar och väntar på att tiden ska gå. Måtte det gå snabbt att bli av med eländet.

Koppning

Idag har jag tagit mig in till stan för en behandling med koppor. Koppning kan få på cirkulationen. Det kan göra ont men det är det värt. Så här i efterhand är magiskt skönt.

Den här gången fokuserade terapeuten på mage och rygg. På mig gjorde de ont på mage och bröstkorg men på ryggen var det enbart befriande. Så mycket spänningar som släppte, värk som försvann. Det var mer välbehövligt än jag anade.

Öskar att jag kunde gå oftare så det ska jag fundera på, hur jag ska få in det li mitt liv. Kanske köpa egna koppor?

Vilse i Vasastan

Igår var det tandläkarbesök och idag mammografi. Tänkte för mig själv att det måste gå snabbt att ta sig till Karolinska sjukhuset eftersom jag jobbar i Solna. Om jag hade haft en cykel hade det nog varit enkelt men med tåg och buss var det värre. Var tvungen att ta mig in till Odenplan och sedan tillbaka igen. Missade några bussar så det tog sin tid att komma fram.

Själva besöket tog nog inte mer än 3-4 minuter. Jag kunde ”checka in” redan vi entrén och när jag kom upp med hissen väntade en sköterska med munskydd och en andra med en öppen dörr. Bara att dra av sig kläder, följa instruktion, på med kläder och ut igen. Supersnabbt!

Det kan man inte säga om hemresan. Först kom ingen buss, sedan hamnade jag fel, försökte ta en genväg som gjorde att jag var vilse i Vasastan. I regnet, förstås. Hittade tillslut ett tåg och fick springa tillbaka till kontoret igen för nästa möte. Ingen lunch hann jag med men lyckades smygäta en macka under ett senare möte.

Nu är i alla fall besöket avklarat och det var ju det viktigaste.