Återhämning ger inspiration

Söndagen ägnades som vanligt framför datorn. Förmiddagen försvann medan jag först sov och sedan var helt försjunken i olika uppgifter. Vid tvåtiden begav jag mig ut på en promenad för att få komma tillbaka till livet igen. Det blev en riktigt skön promenad som jag avslutade med att bjuda mig själv på en Caffe Latte. Vips så var jag som en ny människa.

Mitt nya jag har tydligen nya intressen. På vägen hem passerade jag en blomsterhandel, Jula och Jysk. Eller rättare sagt, jag passerade inte alls utan kom hem med blommor, extra träningsbrallor, tofflor och en dörrmatta till hallen. Jag är helt övertygad om att inspirationen kom från den återhämtning promenaden och kaffepausen gav.

Lärdomen är såldes att inte slarva med återhämtningen. Tänker att om jag både gör, skriver och läser det, så kanske jag även kan ta in denna lärdom. Dessutom kan jag påminna mig själv nästa gång jag glömmer hur viktigt det är.

Annonser

Tröttheten tar min tid

Den senaste tiden har tröttheten växt. Jag har sovit dåligt på nätterna bland annat pga magproblem, haft kvällsaktiviteter som dragit ut på tiden och haft tidiga morgonaktiviteter. Därtill mycket att tänka på med stress och oro. Sömnbristen har sina förklaringar.

Trots att jag vet att jag behöver sova, vila tankarna och gärna kombinera med fysisk aktivitet, så är det inte det jag gör. Däremot har jag tagit extra koppar med kaffe, fått i mig socker och fortsatt stressa som tidigare. Det här är ju jättekonstigt. Att det ska vara så svårt att göra rätt.

Eller är det mer mänskligt än konstigt? Kan det vara så att små bakslag händer för alla, att ingen är perfekt? Tänker att några dagar med trötthet enbart är några få dagar och att sömnbrist är något jag kan åtgärda. Jag kan snart bli pigg igen. Bakslag är ingen ursäkt, enbart en påminnelse om vad jag behöver göra.

Samtidigt, den omfattande bristen på energi gör att det är lättare sagt än gjort. Återigen, ingen ursäkt men en förklaring och möjligen en anledning till att jag inte kan ställa för höga krav på mig själv.

Otäcka varningstecken

Det kan vara svårt att ha disciplin när man sitter hemma och pluggar. Många tycks ha den erfarenheten. För mig handlar det oftare om att jag måste ha disciplin att sluta i tid, snarare än att komma igång. Jag försöker avsätta tid då jag ska pluggar, har naturliga pausar och försöker markera tydligt när jag avslutar. Det är viktigt för hälsan.


Senaste veckan har jag dock upptäckt två otäcka varningstecken. I början av veckan, efter en lång dag, låg jag på soffan och läste en bok. Så kom jag på en lösning på ett problem jag haft i en novell. Jag läste ut kapitlet, satte mig vid datorn ingen och skrev om något avsnitt i novellen. Men, lite drygt en timme senare upptäcker jag att tiden runnit iväg och att jag sitter med en skoluppgift. Jag tror inte ens att jag var medveten om att jag pluggade igen.

Igår kväll hände något liknande. Jag hade bestämt mig för en ledig kväll. Ändå upptäcker jag att jag är inne i några dokument, filar lite, strukturerar upp nästa uppgift.

Inte så konstigt att jag får problem med spänningar i axlar och nacke, huvudvärk samt svårt att sova. Det här måste jag således göra något åt. Att ändra mitt beteende. Lättare sagt en gjort men jag är övertygad om att jag med beslutsamhet och träning ska kunna göra det. Hälsan är viktig.

 

Simmarfrilla

Det finns mycket positivt med att jag simmar flera gånger i veckan. En lite mer oväntad konsekvens är dock min numera ganska torra och rufsiga frisyr.

Duscharna i badhuset är fasta dvs utan rörlig slang, så jag får stå där till jag hoppas att allt schampo och balsam sköljts ur. När jag sedan står i omklädningsrummet, kammar jag mitt blöta hår men ids sällan torka det. Jag går ut med blött hår, låter vinden och kylan leka i håret och vips så har jag en ny frisyr. Varje gång.

Ibland tycker jag om det som skapats. Ibland inte. Så jag väljer att fokusera på de andra positiva effekterna som simningen ger.

Lördagsgodis

Under mitt långa och härliga sommarlov, upptäckte jag att jag gärna unnade mig godis lite för ofta. Det är en speciell känsla att äta smågodis framför tv:n på ett hotellrum. Eller att få njuta av ostbågar. En god känsla. Men inte helt nyttigt. Efter ett tag bestämde jag mig för att enbart äta godis på lördagar. Lördagar är min dag då jag få unna mig gott.

Tyvärr minns jag inte om detta enbart gällde under sommarlovet eller om jag bestämde att det ska gälla permanent. Det är förstås illa. Jag borde komma ihåg mina egna levnadsregler.

Idag är det lördag och idag ska jag unna mig något gott. Har sett fram emot det hela veckan. Hur mina levnadsregler ska se ut framöver – det skjuter jag upp till i morgon!

Två av mina svagheter

Inspirerad av tidningens Tara: s ”treveckorsdetox” har jag försökt att ha ett öppet sinne och testa vad planen anger. Kan konstatera att jag har åtminstone två nyupptäckta svagheter.

Att enbart titta på sociala medier tre gånger per dag är svårt. Vissa dagar går det lätt, andra är det inte möjligt. Jag har en del kommunikation med vänner där som jag inte vill missa. Vissa dagar sker saker som gör att jag vill vara uppdaterad. Visserligen kan jag begränsa mitt tittande men att sätta en fast begränsning är inget för mig. För mig är sociala medier inget stort problem och en minskning ger inget mervärde.

Jag har även försökt testa period fasta. Det känns väldigt konstigt i min kropp. Jag är inte hungrig men yrseln är mycket påtaglig. Jag märker att jag inte är lika alert, har sämre reaktionsförmåga och presterar sämre. Jag vågar inte köra bil dessa dagar och även om jag gör ett skolarbete, kan jag inte lämna in det. Det måste kontrolleras och justeras dagen där på med mat i magen. Jag har visserligen fastat tidigare, men då valt lugnare perioder i livet. Om många har det som jag, skulle periodisk fasta inte vara tillåtet i samband med yrkesarbete eller bilkörning. Undrar verkligen om periodisk fasta är nyttigt för alla.

Alla prickar och ränder är jag

Efter ett dygn med extrem trötthet, så lyckades jag ta mig till simhallen innan stängningstid ikväll. När jag bytte om råkade jag se mig i spegeln. Min blick mötte en kropp som är prickig av blåmärken, randig av solstrålar som velat bränna men som mött motstånd hos sandaler, shorts, linne och ryggsäck samt dessutom kan ev något oönskat hårstrå finnas där någon kan ha en åsikt. Men jag respekterar min kropp ändå.

Att den är prickig, randig, påverkad av insektsbett och dessutom operationsärr – det visar bara att jag faktiskt lever mitt liv. Det tycker jag är vackert.

Att någon kan ha annan åsikt, det kan jag inte ta ansvar för. Jag är hel och ren och kroppen fungerar i stort som avsett. Precis som jag får jobba med att respektera och känna mig trygg i min kropp får andra jobba med sina frågor. Var och en tar ansvar för sitt och jag tar ansvar för att min kropp får motion och får sträcka ut sig i vattnet.