Flow

Det var så mycket som jag skulle göra idag. Roliga saker, kanske resa bort. Men så fastnade jag framför datorn och 12 timmar senare sitter jag fortfarande här och skriver.

Skulle bara kolla lite en i en text. Några ord blev fler och fler och timmarna gick. Vet inte ens hur det gick till. Vet att jag druckit några koppar kaffe och ätit en sen lunch men var resten av tiden tog vägen är en gåta.

Jag älskar när jag glömmer tid och rum på detta sätt. När jag går helt in i att läsa en bok eller skriva en text. Det betyder att jag äntligen kunnat varvat ner, landat för en stund. Nu ska jag försöka hålla mig här nere i lugnet och harmonin. Inte bränna upp energi direkt utan låta mig laddas.

Men det är inte helt lätt. Det är härligt att vara i flow, skriva och leverera. Det gäller att få till en balans, även i lugnet. Få till återhämtningen. Det ska jag ägna mig åt i helgen, att vara i lugnet.

Bra mat

Har funderat mycket på bra mat den senaste tiden. Jag är ju ingen matlagare och jag är inte intresserad av att laga mat. Däremot är jag intresserad av att få i mig bra näringsämnen. Hemma är det inte så svårt då jag gillar grönsaker och många av dem inte kräver tillagning. Men när man reser är det svårare.

En fördel med att bo på folkhögskola är att frukost, lunch, middag samt för- och eftermiddagskaffe ingår i priset. Det var mycket länge sedan jag åt så regelbundet senast. Maten var okej eftersom det fanns att välja på. Det var dock tydligt att kött var huvudtemat, det fanns ett fiskalternativ till lunch men det var samma fisk hela veckan. Det var dessutom relativt stabbig mat. Jag gillar lättare mat under sommaren och jag gillar man nyttjar årstiderna och äter därefter.

Vissa restauranger är bra på det och ändrar meny efter säsong, andra tycks inte reflektera över det. Det blev tydligt för mig när jag letade restauranger i helgen. Det var inte alltid så lätt. I utbudet var det gott om stekt och friterad mat men lättare varianter var svårare att hitta.

När jag hittar ett ställe, som använder lokala traditioner, gärna närproducerat efter årstid, då blir jag riktigt glad och det uppmuntrar jag gärna till. Ser att det går framåt, det finns fler och fler sådan ställen och jag hoppas att den trenden fortsätter.

Ändrad plan

Uppe i ottan och gjorde ett försök att packa en resväska men smarta saker för en resa samtidigt som jag försökte fixa är hemma. Trött och yr insåg jag sakta men säkert att orken inte fanns, att jag inte skulle hinna. Så ett tyngt med modig beslut behövde fattas och jag fick boka om min resa. Så istället för att vara i Skåne är jag fortfarande hemma i min lägenhet. Semestern får dröja några dagar.

Hela året har varit tufft och det har intensifierat under våren. De senaste veckorna har varit påfrestande, inte minst mentalt och jag har inte sovit så bra om nätterna. Natten till onsdagen var sömnlös inför några tuffa möten. Onsdagen gick bra men jag var helt slut när jag kom hem på kvällen. All ork var borta. Trodde att jag skulle kunna resa ändå men i morse fick jag inse att det inte var så. Inte så att jag är sjuk men jag kommer blir det om jag inte drar i bromsen nu. Jag kan inte pressa mig mer.

Att jag var vimsig märkte jag efter några timmars sömn när insåg att jag gjort en del misstag i mina ombokningar. Inte värre än att det går att rätta till. Efter att varit ute på lunch, bra kost är nog också en del av återhämtningen, så har jag sovit hela eftermiddagen. Även värmen frestar på så nu finns inget mer att göra att att ligga still på soffan och dricka massor av vatten. Inte som planerat men det allra bästa för min hälsa just nu. Och det är viktigast.

Svullna körtlar

Något dygn efter min andra vaccindos fick jag väldigt ont i armhålan och ut mot ena bröstet. Det har värkt och varit väldigt ömt. Jag har ju funderat på om jag blivit knäpp men misstänkte att det har med lymfsystemet att göra. En kollega tyckte att jag skulle ringa 1177 men det har jag förstås inte gjort. Jag har gått omkring med värken. Eller snarare legat sömnlös med värken då nätterna varit värst.

Ikväll läser jag på Aftonbladet om en myt att man får stora bröst av Pfizer:s vaccin. Åtminstone ena, tänker jag när jag ser mig i spegeln. Och faktiskt – vaccinet kan ge tillfällig svullnad i lymfkörtlarna. Jag var inte helt fel ute alltså, trots min egen skepsis.

Nu hoppas jag komma ner i min vanliga storlek igen. Fort. Å andra sidan lär det var ett tecken på att vaccinen tar och verkar – det kan vara värt lite värk och sömnlösa nätter.

Vattenmelon

Har upptäckt de små ”mini-vattenmelonerna” som dykt upp på marknaden. Jag har tidigare köpt typ galiamelon eller honungsmelon eftersom vattenmeloner är alldeles för stora för en person. Men dessa minivarianter är ju alldeles utmärkt behändiga att bära hem och väldigt goda att äta.

Så gott att kunna unna sig färsk frukt av olika slag. Melon är förstås inte lika behändigt som jordgubbar att ha i kylen men ack så gott. Och nu finns ju även persikor och nektariner som jag gillar.

Egentligen är jag mer grönskakstyp än frukttyp men i vissa perioder smakar frukt och bär extra gott. Nu är en sådan period. Och varje vitamin är välkommen.

Det närmar sig

Tid för vaccinering kommer allt närmare. Möjligheten är nära. Det dags att börja köa men jag har inte ens lyckats ladda ner appen. Vet att det är många som försöker samtidigt men det kan även vara min telefon. Nåja, det kanske kan blir torsdagens sysselsättning, att fixa app och vaccinationstid. Något ska man ju göra när det är helg.

Koll på temp

Det är mycket som tröttar ut mig nu och gå sov jag hela kvällen. När jag väl vaknade insåg jag att jag hade feber och en liten släng finns kvar idag. Inget allvarligt, bara huvudvärk och feber men i dessa tider är jag självklart extra uppmärksam. Det blir några extra kontroller av temperaturen och att jag känner efter hur jag mår.

Jag övervägar att skylla min feber på Trump som gör mig upprörd. Återigen är det inte politik och sakfrågor det handlar om för min del utan demokrati och respekt för andra människor.

Det trista med måendet är att jag inte har så stor aptit och inget sug efter kaffe. Det blir vara illavarslande, för en kaffetant som jag. Hoppas att lite mer sömn hjälper. Några andra trix har jag inte nu.

En långdragen historia

Under vintern 2016/17 har jag problem med en tand som inte gick att laga och efter ett antal turer blev förslaget ett implantat. Min tandläkare för implantatet var mycket noga och gick grundligt tillväga och efter en tid insåg jag att hon verkligen var duktig. Så även om det tog tid blev jag nöjd med resultatet.

När det var dags för återbesök fick jag aldrig någon kallelse. Min ordinarie tandläkare gjorde inget åt det men min tandhygienist undrade varför inget hände. Det visade sig att min implantat-tandläkare slutat och jag ingen tog ansvar för hennes patienter. I höstas blev min tandhygienist arg, skällde ut min ordinarie tandläkare som inte jobbar med inplantat och hittade en annan tandläkare till mig som kunde utför undersökningen. Det skulle ske i mars.

I mars överfölls vi av Corona och besöket ställdes in men idag, äntligen var det dag. Nästan två år senare än planerat. Den nya tandläkaren fick läsa länge i alla journaler för att förstå (redovisningen ovan är starkt förenklad). Hon började undersökningen men avbröt relativt snabbt för att kalla efter en kollega. Kollegan kom och fattade direkt vad det gällde. Hon hade erfarenhet. Och hennes erfarenhet sa kronan är feltillverkad och behöver reklameras.

Det goda är alltså att själva implantatet fungerar och mår fint, käkbenet mår bra och allt viktig är bra. Men materialet i kronan är fel och behöver bytas ut. Hittills har detta gjorts som reklamation dvs kostnadsfritt för patienten och förhoppningsvis blir det så även för mig. Men det tar tid och dessutom kunde min nya implantat-tandläkare göra detta så ny måste jag få tid hos en tredje.

Pust. Vem kunde ana att den där tanden som gick sönder 2016, skulle skapa jobb och merarbete än. Om vem kunde ana att jag skulle behöva reklamera två tandlagningar inom en vecka. Det var ju så sent som i tisdags jag fick en vanlig lagning omlagad. Om vem kunde ana att det finns så många tandläkare som inte utför vissa ingrepp. Jag har snart varit i kontakt med alla tandläkare på kliniken. Nåväl, det handlar mest om att jag ägnar tid åt detta istället för att göra annat. Jag har ju trots allt inte ont eller några problem, då det är ju bra. Och innan året är slut är nog tandproblemet löst.

Lyckan av en flaska handsprit

I min vandringsryggsäck har jag haft en liten flaska med handsprit. Under de senaste månaderna har flaskan fått flytta över till handväskan. Jag har varit mycket rädd om innehållet för att det ska räcka så länge som möjligt, så länge som det inte går att få tag i en ny flaska. Under söndagen kom vändningen.

Jag har haft som vana att alltid gå förbi hyllan där handspriten borde finnas, när jag besöker en butik. Det har varit tomt. Men söndag kom med överraskning och det fanns flera olika varianter att välja på. Jag blev glad och köpte två varianter, en lite större att ha hemma eller på jobbet och en lite mindre att ha i väskan. Nu känns det tryggt och bra.

Vem hade kunna ana att en flaska handsprit skulle vara den största lyckan, det finaste att få.

 

Ljud som påverkar

De senaste dagarna då vinden dånat mellan husen, så har jag reflekterat över ljud och hur de kan påverkar, oavsett om det är rationellt eller inte.

Det första jag tänker på är tandläkarborren. Jag är ofta lite spänd hos tandläkaren och borrljuden gör att jag spänner mig ännu mer. Det går som kårar genom kroppen. Ändå vet jag ju att det inte är farligt och att det inte gör ont. Det sitter i huvudet.

För mig ger rejäla åskovärder rysningar. Så har det inte alltid varit. Det började för några år sedan då jag var ute och vandrade i ett fruktansvärt oväder. Det var korkat och jag hade all anledning att vara rädd. Det gick bra men sedan dessa  ger viss typ av åskoväder en oro i kroppen som jag har svårt att koppla bort.

I år har jag fått en ny ljudrelaterad oro. När vindbyarna närmar sig storm så låter det väldigt mycket i huset där jag bor. Det knakar, brakar, dundrar och darrar. Efter incidenten där balkongtaket skadades så känns vissa av dessa dunkanden inte bra. Det känns i kroppen och jag går oftare till fönstret för att kolla läget. Ljudet ger en oro och även om jag vet att inget mer kan skadas så känns det i kroppen.

Jag fattar att det sitter i skallen, att det är mentalt. Däremot har jag nog tidigare tänkt att det borde går att ignorera, bara att bita ihop. Nu börjar jag ana att jag faktiskt måste göra något om jag vill bli av med dessa associationer. Visserligen är det inget allvarligt men om jag på något sätt kan jobba bort dessa oroskänslor, så vore det ju bra. Jag ska försöka läsa på lite, om det nu är möjligt. Eller kanske fråga någon som vet. Det känns ju lite onödigt att ha oroskänslor i onödan.