En långdragen historia

Under vintern 2016/17 har jag problem med en tand som inte gick att laga och efter ett antal turer blev förslaget ett implantat. Min tandläkare för implantatet var mycket noga och gick grundligt tillväga och efter en tid insåg jag att hon verkligen var duktig. Så även om det tog tid blev jag nöjd med resultatet.

När det var dags för återbesök fick jag aldrig någon kallelse. Min ordinarie tandläkare gjorde inget åt det men min tandhygienist undrade varför inget hände. Det visade sig att min implantat-tandläkare slutat och jag ingen tog ansvar för hennes patienter. I höstas blev min tandhygienist arg, skällde ut min ordinarie tandläkare som inte jobbar med inplantat och hittade en annan tandläkare till mig som kunde utför undersökningen. Det skulle ske i mars.

I mars överfölls vi av Corona och besöket ställdes in men idag, äntligen var det dag. Nästan två år senare än planerat. Den nya tandläkaren fick läsa länge i alla journaler för att förstå (redovisningen ovan är starkt förenklad). Hon började undersökningen men avbröt relativt snabbt för att kalla efter en kollega. Kollegan kom och fattade direkt vad det gällde. Hon hade erfarenhet. Och hennes erfarenhet sa kronan är feltillverkad och behöver reklameras.

Det goda är alltså att själva implantatet fungerar och mår fint, käkbenet mår bra och allt viktig är bra. Men materialet i kronan är fel och behöver bytas ut. Hittills har detta gjorts som reklamation dvs kostnadsfritt för patienten och förhoppningsvis blir det så även för mig. Men det tar tid och dessutom kunde min nya implantat-tandläkare göra detta så ny måste jag få tid hos en tredje.

Pust. Vem kunde ana att den där tanden som gick sönder 2016, skulle skapa jobb och merarbete än. Om vem kunde ana att jag skulle behöva reklamera två tandlagningar inom en vecka. Det var ju så sent som i tisdags jag fick en vanlig lagning omlagad. Om vem kunde ana att det finns så många tandläkare som inte utför vissa ingrepp. Jag har snart varit i kontakt med alla tandläkare på kliniken. Nåväl, det handlar mest om att jag ägnar tid åt detta istället för att göra annat. Jag har ju trots allt inte ont eller några problem, då det är ju bra. Och innan året är slut är nog tandproblemet löst.

Lyckan av en flaska handsprit

I min vandringsryggsäck har jag haft en liten flaska med handsprit. Under de senaste månaderna har flaskan fått flytta över till handväskan. Jag har varit mycket rädd om innehållet för att det ska räcka så länge som möjligt, så länge som det inte går att få tag i en ny flaska. Under söndagen kom vändningen.

Jag har haft som vana att alltid gå förbi hyllan där handspriten borde finnas, när jag besöker en butik. Det har varit tomt. Men söndag kom med överraskning och det fanns flera olika varianter att välja på. Jag blev glad och köpte två varianter, en lite större att ha hemma eller på jobbet och en lite mindre att ha i väskan. Nu känns det tryggt och bra.

Vem hade kunna ana att en flaska handsprit skulle vara den största lyckan, det finaste att få.

 

Ljud som påverkar

De senaste dagarna då vinden dånat mellan husen, så har jag reflekterat över ljud och hur de kan påverkar, oavsett om det är rationellt eller inte.

Det första jag tänker på är tandläkarborren. Jag är ofta lite spänd hos tandläkaren och borrljuden gör att jag spänner mig ännu mer. Det går som kårar genom kroppen. Ändå vet jag ju att det inte är farligt och att det inte gör ont. Det sitter i huvudet.

För mig ger rejäla åskovärder rysningar. Så har det inte alltid varit. Det började för några år sedan då jag var ute och vandrade i ett fruktansvärt oväder. Det var korkat och jag hade all anledning att vara rädd. Det gick bra men sedan dessa  ger viss typ av åskoväder en oro i kroppen som jag har svårt att koppla bort.

I år har jag fått en ny ljudrelaterad oro. När vindbyarna närmar sig storm så låter det väldigt mycket i huset där jag bor. Det knakar, brakar, dundrar och darrar. Efter incidenten där balkongtaket skadades så känns vissa av dessa dunkanden inte bra. Det känns i kroppen och jag går oftare till fönstret för att kolla läget. Ljudet ger en oro och även om jag vet att inget mer kan skadas så känns det i kroppen.

Jag fattar att det sitter i skallen, att det är mentalt. Däremot har jag nog tidigare tänkt att det borde går att ignorera, bara att bita ihop. Nu börjar jag ana att jag faktiskt måste göra något om jag vill bli av med dessa associationer. Visserligen är det inget allvarligt men om jag på något sätt kan jobba bort dessa oroskänslor, så vore det ju bra. Jag ska försöka läsa på lite, om det nu är möjligt. Eller kanske fråga någon som vet. Det känns ju lite onödigt att ha oroskänslor i onödan.

Mera grönt

Vardag och struktur innebär även att jag äter lunch varje dag. Jag äter mer lagat mat och det mår jag gott av. Eftersom många av mina kollegor är vegetarianer eller veganer så blir det en hel del grönsaker. Vi väljer ju förstås matställen där alla kan äta och ofta köper vi med oss mat. Det har hänt att jag tar med matlåda och då blir det en sallad.

Flera av mina kollegor, som är veganer, har matintresse så då blir det genast enklare att hänga på. De tipsar om bra matställen, bra recept och talar lyriskt om olika kryddor mm. Det är inte bara jag som dras med, vi är flera. Vi sitter vid lunchbordet med otroligt färgglada rätter och det ser riktigt trevligt ut. Och visst är det gott, mycket godare än min misslyckade matlagning.

Jag har inget emot kött men inser att jag äter allt mer av kyckling och lax än nöt- eller fläskkött. Men allra mest äter jag det som är lättillgängligt. När kollegorna tar med mig till vegetarisk/vegansk mat så är det ju enkelt – bara att beställa och betala.

Min slutsats är att när man vill göra en omställning eller förändring av något slag, bör man omge sig av inspirerande personer samt göra det så enkelt som möjligt. Då kan det kan gå lättare än man anar.

Ändrad smak

Har den senaste veckan undrat över ändrat matbeteende. Helt plötsligt har jag fått en längtan efter frukt. Jag brukar tycka att det är lite för sött och äter hellre grönsaker. Men det senaste dagarna har jag slukat frukt, smoothie och söta juicer. I vanliga fall älskar jag sura juicer såsom citron och grapefrukt. Idag slog jag upp ett glas av juice av röd grape och det är knappt drickbart. Vad har hänt?

Jag tänkte först att jag kroppen suktar efter sött eftersom jag är så trött, dvs att det är något kroppen behöver eller tror sig behöva. Det kan ju även vara så att jag vant mig vid det söta och därför smakar det sura ovanligt surt? Eller så har jag helt enkelt ändrat smak?

Tänker att några dagar med vatten kan neutralisera, så får jag väl utvärdera vad jag gillar.

Temugg med glädje

Som en del av min strategi för att bli en hängiven tedrickare, har jag skaffat mig en ny temugg. När jag var inne i stan för några veckor sedan, såg jag en mugg som jag föll för direkt. Jag blev kär i den och eftersom det var halva priset på halva priset blev det ingen ekonomisk uppoffring. Det blev en glad mugg i bra kvalité, vilket jag är mycket nöjd med. Teet smakar gott och jag blir glad av att ta fram muggen. Givetvis har jag även andra temuggar, och behövde inte en ny, men ibland önskar man sig lite förnyelse.

Det känns ju inte logiskt på något sätt men jag tänker att det inte gör något. Mår jag bra så är det bra. Och jag mår väldigt bra!

Jag har börjar gilla rooibos te allt mer och testar olika smakvarianter. Det är ett angenämt nöje att testa olika smaker. Utbudet av teer är stort och jag kan tycka att det är mysigt att välja bland sorterna. Tyvärr lite trist när jag köper hem någon som inte faller i smaken men det kan jag säkert skänka till någon vidare.

Ansiktsvård

Häromdagen unnade jag mig en ansiktsbehandling. Det är inget som jag gör regelbundet men det händer att jag känner ett behov av att bli ompysslad och omhändertagen då är en behandling perfekt. Jag besöker Gildaskolan, dvs elevbehandlingar vilket gör det lite mer prisvärt.

Jag lägger inte mycket tid på ansiktsvård vilket noterades. Däremot njuter jag desto mer när andra pysslar om mig och ger tips och råd. Jag känner att jag ska lyssna och bli bättre att ta hand om min hud.

Kvinnan som utförde behandlingen förklarade noga och gav tips och råd. Hon var professionell och pedagogisk. Efteråt fanns möjlighet att köpa produkter. Det avstod jag. Jag kan inte köpa allt som de rekommenderar och behöver fundera över vad jag faktiskt kommer att använda.

Idag roade jag mig med att kolla, vad det skulle kosta att köpa de produkter som rekommenderades. Och resultatet blev … 2823 kr. Det passar inte min ekonomi. Däremot kan jag tänka mig att köpa bättre produkter än tvål och vatten. Borde kunna få rimligt bra produkter till längre kostnad. Eller så får jag köpa en vinstlott eller skaffa mig ett mycket välbetalt jobb så att jag har råd med lyx.

Locka till skratt

För många år sedan fick jag chansen att testa skrattyoga vid ett tillfälle. Det var fantastiskt roligt och välgörande. Tyvärr jag inte fortsatt men minns några få övningar som jag gör ibland. Den mörkaste dag kan bli ljus igen.

Eftersom jag känt mig så låg de senaste dagarna, tänkte jag att jag måste hitta nya knep. Under onsdagskvällen kollade jag på bloppers av olika slag. Det fungerar ganska bra. Att se andra börja skratta, tappa fattningen helt och inte kunna sluta skratta, gör att även jag skrattar med efter ett tag.

Tänk vilken magisk kraft en skratt kan ha. Jag vill ha mer skratt i mitt liv.

Otur, otur

Idag har jag konstaterat att jag är överkänslig mot rödvin. Otur för mig. Jag dricker inte mycket, några glas per år, men nu tycks det som att jag behöver dra ner konsumtionen ytterligare.

De senaste gånger när jag druckit rödvin har jag fått nästäppa. Det har blivit mer och mer påtagligt och ganska uppenbart att det är just vinet som boven i dramat. För två veckor sedan reagerade näsan direkt och jag hade svårt att få i mig innehållet i mitt vinglas. Ikväll satt besvären igång redan efter några klunkar och nästäppan och nysningarna tilltog. Tycker även att det känns konstigt i halsen så jag vill inte dricka mer. Min snabba googling tyder på att det inte är helt ovanligt, så jag får inse faktum.

Det är inte alls svårt att avstå men känns ändå lite om otur. Det hade känts lättare att över överkänslig mot bruna bönor eller stekt strömming.

Morotsbrun

I vintras sa min väninna att jag var så brun och undrade var jag solat. Jag fick erkänna att jag inte besökt solen, sitter mest inne men äter en hel del morötter. Hon intygade att jag bara hade ”färg” i ansiktet, men inte orange. Det fick mig att tänka till och hålla koll på min konsumtion av morötter.

I helgen undrade min mamma hur jag kunde vara så brun. Hon vet ju att jag inte solar, att jag alltid brukar vara blekast av alla. Sedan kom min moster och kommenterade hur brun jag är i ansiktet och undrade var jag gjort. Och därefter en väninna till mina mamma som sa samma sak. Jag ser det inte själv men nu börjar jag faktiskt tro att mina morötter sätter färg på huden.

Hoppas att någon säger till om jag blir orange. Eller det kanske kan bli trendig!