Prioritering

Efter många timmars letande efter vaccintider, lyckades jag härom dagen få en tid tills ikväll på ett sjukhus nära där jag bor. Det kändes bra. Egentligen skulle jag har varit på bokcirkel ikväll. Den fysiska träffen blev inställd och vi skulle träffas via Teams. Det är inte ofta jag väljer bort bokcirkeln frivilligt men ikväll kändes det helt rätt. Ett lätt val att prioritera rätt.

Bilen var som en isbit och det tog tid att få bort alla is. Den drog jag iväg mot sjukhuset. När jag kom var det ingen kö alls, bara att följa en linje och hålla avstånd. Personalen var mycket trevligt och allt gick snabbt. Vips var jag ute i vänthallen igen. När jag väntat klart upptäckte jag en enorm kö där medvaccinärer fick stå och vänta i kylan.

Nu håller jag tummarna för att slippa alltför jobbiga biverkningar. Jag har ju blivit sjuk av tidigare doser men tredje gången gillt kanske gäller. Hoppas det.

Tack till sjukvården för gratis vaccin och utmärkt service.

Efterlängtat sms

Idag kom ett efterlängtat sms. Det meddelade att jag är välkommen att boka dos tre i mitt covid-19-vaccinskydd. Tack, det ser jag fram emot. Det har nu gått 6 månader sedan jag fick den senaste dosen. Jag hade läst att bokningen skulle öppna för mig någon gång denna vecka och blev glad för servicen med sms.

Tyvärr finns det inga tider i hyfsad närhet. Men det ändras hela tiden, så det är bara att gå in i bokningen väldigt ofta och tids nog hittar man en tid. Undrar förstås när de släpper på nya tider, men jag ska kolla tidigt i morgon bitti.

Märkligt vad man blir glad över nuförtiden!

Kontakt med sjukvården

Eftersom jag besöker sjukvården så sällan, är det aldrig samma rutiner som gäller. Jag för börja om från början varje gång för att förstå hur och när jag kan vända mig till vården för att få hjälp. I helgen befarande jag urinvägsinfektion och googlade efter goda råd. Men så blev jag så mycket sämre med feberfrossa, kräkningar och annat så på måndagsmorgonen bänkade jag mig vid telefon för att boka tid.

Telefontiden började 8.00, jag ringde 8.03 och fick veta att de skulle ringa 8.55. De ringde 9.20 och då fick jag veta att det inte fanns tider eftersom flera läkare är sjuka. Men att jag behövde träffa en läkare i dag, inte vänta. Det visade sig att det finns en närakut på vårt närmaste sjukhus och dit skulle jag. Där visade det sig att de hade drop in, det gick inte att boka tid.

Minus 10 grader är inte roligt, vare sig man är frisk eller sjuk. Tog mig till närakuten och där var det kö. Det fick bara vara 8 personer i väntrummet, resten fick vänta utanför i en korridor. När jag stod först i kön, började illamående och jag fick irra runt i sjukhuset för att hitta en toalett. Det var inte så lätt, korridor för korridor. Men jag kom fram och fick uträtta det kroppen krävde. Tillbaka till kön, bar jag med mig en stol, jag orkade inte stå längre.

Efter ett tag kom jag in. För mig var det inga problem att få hjälp. Väldigt många blev hemskickade eftersom de inte var tillräckligt sjuka. Så vi var några med hög feber eller brutna armar som fick hjälp. Men jag fick vänta, fick en tid några timmar senare. De flesta kan åka hem men eftersom jag inte hade bil med mig så fick jag sitta kvar.

När jag fick komma in fick jag ta en bakväg via parkeringen. En bra lösning för att slippa smittspridning men aj så kallt. Urinprov, blodprov och lite annat och sedan vänta på läkaren. Konstaterade snabbt att antibiotoka behövs och med det kan man må bra tre dagar. Det lyssnade jag på. Men fler prover ska analyseras och de ringer om något mer behövs, men där hade jag slutat lyssna, jag hade ingen ork.

Men jag behövde ork för att ta mig till ett apotek och sedan hem. Och sedan sov jag i nio timmar innan jag gick och la mig för natten. Usch vilken dag. Nu räknar jag ner – tre dagar – sedan ska jag må bra igen.

Aj, aj

Misstänker starkt att turen har kommit till mig för att få urinvägsinfektion. Jag har aldrig haft det, vet inte hur det känns men aj, aj som det känns nu så anar jag vad det handlar om. Har googlat och inser att det inte är mycket att göra, bara att vänta ut. Det kan ta en vecka. Jag har tröttnat redan efter två timmar. Jag fattar att det inte är allvarligt, bara smärtsamt.

Så nu ligger jag på soffan under dubbla yllefiltar och väntar på att tiden ska gå. Måtte det gå snabbt att bli av med eländet.

Koppning

Idag har jag tagit mig in till stan för en behandling med koppor. Koppning kan få på cirkulationen. Det kan göra ont men det är det värt. Så här i efterhand är magiskt skönt.

Den här gången fokuserade terapeuten på mage och rygg. På mig gjorde de ont på mage och bröstkorg men på ryggen var det enbart befriande. Så mycket spänningar som släppte, värk som försvann. Det var mer välbehövligt än jag anade.

Öskar att jag kunde gå oftare så det ska jag fundera på, hur jag ska få in det li mitt liv. Kanske köpa egna koppor?

Vilse i Vasastan

Igår var det tandläkarbesök och idag mammografi. Tänkte för mig själv att det måste gå snabbt att ta sig till Karolinska sjukhuset eftersom jag jobbar i Solna. Om jag hade haft en cykel hade det nog varit enkelt men med tåg och buss var det värre. Var tvungen att ta mig in till Odenplan och sedan tillbaka igen. Missade några bussar så det tog sin tid att komma fram.

Själva besöket tog nog inte mer än 3-4 minuter. Jag kunde ”checka in” redan vi entrén och när jag kom upp med hissen väntade en sköterska med munskydd och en andra med en öppen dörr. Bara att dra av sig kläder, följa instruktion, på med kläder och ut igen. Supersnabbt!

Det kan man inte säga om hemresan. Först kom ingen buss, sedan hamnade jag fel, försökte ta en genväg som gjorde att jag var vilse i Vasastan. I regnet, förstås. Hittade tillslut ett tåg och fick springa tillbaka till kontoret igen för nästa möte. Ingen lunch hann jag med men lyckades smygäta en macka under ett senare möte.

Nu är i alla fall besöket avklarat och det var ju det viktigaste.

Lymfmassage

Söndagen innebar en tur till stan för lymfmassage. Det är en annorlunda massageform som sätter fart på lymfsystemet. Det får mig att må bra och jag går gärna när möjlighet ges. Jag brukar gå på Axelssons elevbehandlingar och är nästan alltid nöjd.

På pendeltåget var det fullt med grön-vita halsdukar. Tydligen derby igen. Och självklart var det fullt av supporters på Söder dit jag skulle. Min tänkta fikastund i lugn och ro uteblev. Men den ersattes av enkel lunch så det blev bra.

Jag hade turen att få en bra massör idag. Hon ville mycket, var engagerad och det var roligt. Å ena sidan blir jag lite trött när jag ligger där och slappnar av, å andra sidan känner jag mig lätt och energifylld efteråt. Och lite mindre. Byxorna satt lösare och kroppen var inte alls lika svullen som innan. Det är bra.

Jag är glad att jag både vill och kan ta hand om mig själv. Det behöver jag.

Återhämtning

När jag äntligen kom hem i fredagskväll var jag sliten. Det hade varit en tuff arbetsveckan, långa dagar och mentalt påfrestande. Jag tror att jag fixat det mesta det vet man ju inte förrän senare. Satt på soffan, lyssnade på Spanarna som vanligt men så mycket mer blev det inte. Jag somnade och vaknade vid två på natten. Då blev det en snabb förflyttning till sängen.

Av någon anledning gick jag upp när klockan ringde på lördagsmorgonen. Jag såg fram emot att åka in till stan, tänkte att det var avkopplande att sitta och läsa på caféer hela dagen. Men på eftermiddagen var jag galet trött, behövde åka hem och det blev en liten power nap under kvällen.

Söndagsmorgonen blev en rejäl sovmorgon. Jag hörde inga alarm eller väckningssignaler. Den sömnen behövde jag. Ibland räcker det inte med vila, det är sömn som behövs.

Tänker att jag nu har återhämtat mig så att jag kan jobba en veckan till. Men på fredag blir det mer fokus återhämning. Till helgen ska jag på retreat och det ser jag fram emot. Välbehövligt, skulle jag tro.

Virus och baciller

Trots att jag sova hela eftermiddagen och kvällen igår, sov i natt så har jag ändå fortsatt sova under stora delar av dagen. Bokade om de flesta av möten och ställde väckarklockan för de möten som jag behövde vara med på. En ytterligare tupplur på kvällen. Det spränger i huvudet, gör ont i kroppen, halsen är tjock och det rosslar i bröstet. Jag misstänker att den där massagen drog igång något, troligen en vanlig förkylningen. Men överväger ändå att åka och testa mig.

Min mamman fått covid-19. Hon är dubbelvaccinerad sedan länge så det har ju inte hjälp för att stoppa smittan. Däremot misstänker jag att hon skulle varit betydligt sjukare utan vaccinet. Nu är det hanterbart. Hoppas jag.

Att hålla sig hemma har aldrig varit lättare.

Sömn

Varannan veckan träffar jag några kollegor i ett chefnätverk på mitt jobb. Temat är hälsa säkerhet och det handlar mycket om hur vi jobbar med frågorna själva för att vara förebild för andra. Vi har bl.a. pratat mycket om hur man gör en förändring och får till en ny vana för bättre hälsa eller säkerhet. I fredags var det min tur att välja ämne och hålla ett litet föredrag och jag valde temat sömn.

De senaste två veckorna har jag läst in mig på temat, letar forskning och statistik och samla på goda råd. Och det finns massor. Det är så otroligt tydligt hur viktigt det är med sömn och listan av risker är lång, om man inte får sin sömn. Kortvarigt är det inga problem men långvariga störningar i sömnen ger risker.

Eftersom mina kollegor finns i Nederländerna, Tyskland och UK så letade jag mycket av europeisk information, läste och skrev på engelska. Dvs en den av det jag samlat på mig tidigare på svenska behövde kompletteras och det gav nya perspektiv.

Kändes lite ironiskt när jag satt alldeles för sent om kvällarna och jobbar med min presentation. Jag blev tröttare och tröttare. Därtill var det en träff under lunchtid så jag hade inte tid att äta. Och hur gick det?

Det blev inställt! Vi var alldeles för få och chefen som håller ihop nätverket tyckte att ämnet var så viktigt att vi behöver nå ut till en större krets. Så nu ska jag fila mer på min presentation. Och kanske träna på att tillämpa mina nya kunskaper.