Att visualisera graden av balans

Planering är en del av min livsstil. Jag har kalendrar, listor, mål och uppföljning. Ändå hamnar jag snett ibland, livet tar överhand och balansen mellan olika delar i livet är inte optimal. Nu är jag inne i en period av obalans. Jag kan känna obalansen men jag vet inte riktigt hur den ser ut.

I gårkväll började gå igenom kalendern och markerade olika typer av aktiviteter med olika färger. Gult är träning, rött är superviktigtmåste och grönt är sådant som får mig att må bra. Pluggande och skrivande har ännu inte fått någon färg men det ska jag fixa. Färgläggningen är att sätt att visualisera hur jag använder min tid. Min tanke är att alla färger bör finnas, helst varje vecka. Det röda bör inte dominera eftersom det ofta är kritiskt och oflexibelt. Jag behöver alla färger och jag behöver även balans.

Jag ser att vissa veckor saknar grönt. Det är inte bra. Det kan förklara trötthet och håglöshet. Jag behöver mer grönt i livet. Och fler glada leenden.

Annonser

Att slutföra

Den sköna känslan av att slutföra, att få bocka av och känna sig klar. Jag gillar den känslan. Idag är en sådan slutföra-dag. Jag har betat av nästan-klara arbeten, gamla surdegar och förbyggt att nya ska uppstå. För varje klar-markering, känner jag mig lite lättare och lite friare. Det är som en mental omvårdnad.

Kommer troligen inte hinna till simhallen idag. Tänker att det är helt okej. Jag kan gå dit i helgen. Just nu känns det viktigare att få slutföra. Balans i livet kan se ut på så olika sätt. Och idag behöver jag nog även fira att vissa saker blir klara!

Önskan om mer ork

Efter att ha känt mig ovanligt pigg, ovanligt länge, kom bakslaget i går. Hade möte på stan och ägnade tiden efter mötet till att promenera: gamla stan, city, Norrmalm, Vasastan. När jag kom hem kände jag mig sliten. Så pass trött att jag inte orkade ut på min kvällspromenad. Tröttheten satt i hela kroppen, det var svårt att plugga och att skriva rätt. Därav blev det en tidig sänggång.

Känner mig piggare idag men energin saknas. Den finns inte som den brukar. Jag har ju, hittills, klarat mig ifrån influenser och förkylningar och jag tror inte att något är på gång. Det är en annan sorts trötthet. Kanske att det är så enkelt som att solljuset saknas? Eller järnbrist?

Det får nog bli en tur till hälsokostaffären idag. Något gott för hälsan borde passa fint när det är Alla hjärtans dag.

Dags för hårdare träning

Det är smärtsamt att inse att jag måste börja träna hårdare, förmodligen behöver min kropp styrketräningen. Det främsta skälet är förstås att jag behöver bli starkare, men det är en annan orsak som gjort mig uppmärksam på faktum.

Sedan en tid tillbaka är jag mer noggrann med vad jag äter och när jag äter. Jag håller koll och försöker skaffa nya, sunda vanor. Det ger en mycket märkbart resultat på vågen. Däremot syns det inte på kroppen. Jag har fått rådet att mäta med måttband och där finns knappt märkbar skillnad. Det har gjort att jag numera grubblar över varifrån mina kilon försvinner. Kanske att jag mäter på fel ställen? Tänker att det kanske är bra, tex om det är fett som försvinner från inre organ. Kanske att vattenhalten i kroppen spökar på något sätt som gör att viktminskningen inte syns i centimetrar.

Eller så är det så att jag måste träna hårdare, dvs annat än powerwalks, för att kroppen ska kunna omformas så att det syns även med måttband. Visserligen är det inte viktigt, det viktigaste är att jag mår bra, är pigg och glad och får leva ett friskt liv. Men jag behöver bli starkare och jag vill kunna sluta grubbla. Å andra sidan, enligt min långsiktiga plan så ligger hårdare träning bara några veckor bort. Att kroppen ligger lite före min plan, är inte så dumt.

Min erfarenhet sedan tidigare är att det nästan alltid är en stor utmaning att få min plan, min kropp och mitt medvetande att ligga helt i fas. Förändring tar tid och är inte alltid planenlig. Det är nog helt naturligt. Oavsett, så skulle jag antagligen må gott av att träna lite styrka. Även om jag tycker att det är trist.

Egenreflektion

Personlig utveckling, att lära känna sig själv och utvecklas, är teman som intresserar mig. Det var anledningen till att jag anmälde mig till seminarierna på temat ”Mitt hållbara jag”. Första dagen, som var i måndags, var jag inte så imponerad av. Andra delen skedde på onsdagen och den dagen blev något mer givande.

Vi kom bland annat att tala grundkänslor som vi alla tycks ha, även om vi kanske inte lärt oss att känna igen alla delar och kommit på hur vi ska använda dem. Känslor, finns i olika styrkor och som jag förstår syftar känslor i grunden till att hjälpa och skydd oss. Jag har många gånga mött människor som bara tycks ha två lägen – av eller på. De kan gå snabbt från glada till exploderande ilska. Min tanke är, efter seminariet, att de har hela skalan men kanske inte lärt sig känna igen de olika steg och lärt sig agera. Det kräver träning. Känner jag igen hela skalan för alla känslor? Nej, troligen inte, om jag är brutalt ärlig mot mig själv. Vissa känslor har jag tränat mer på: glädje, ilska sorg, men andra är lite mer diffusa för mig tex äckel och skam.

Jag vill vara tydlig med att jag inte lägger värdering i hur andra agerar. Det är ett eget ansvar i att vara den person man vill vara. Ibland är det dock lättare att se på andra, för att upptäcka saker i sig själv. Allra bäst är förstås ärliga och goda vänner som vågar ge värdefull återkoppling i hur jag uppfattas av andra. Egenreflektion fungerar, även om det kan vara svårt. Alla sanningar är ju inte så roliga att ta emot, vissa kan vara riktigt svårsmälta. Men även om det kan kännas, så är det viktigt för mig att kunna vara ärlig mot mig själv. Jag vill inte lura någon, allra minst mig själv.

Skön koppning

Igår var jag på Axelsons och fick en behandling med koppor. Kopporna används för att ”lyfta” huden och på något sätt påverkas bindväv och muskler. Det sätter bra fart på cirkulationen. Det känns, så det är inte enbart skönt men känslan efteråt är väldigt behaglig, tycker jag. Jag gillar även att det finns en detoxeffekt i behandlingen. Vore skönt att rensa kroppen på skärp.

Axelsons är en skola och det är elever som tränar under utbildningen. Många är väldigt duktigt. Många arbetar redan som terapeuter och kompletterar med olika utbildningar. Jag uppfattade dock att gårdagens elever var relativt nya. Det är enkla lokaler med draperier mellan båsen vilket gör att man hör allt som sägs i lokalen. I båset bredvid mig fanns en kvinna med många åsikter. I alla välmening, försökte hon beskriva för eleven hur hon kunde göra annorlunda. En lärare kom och efter det fortsatte kvinnan och jämföra eleven med läraren. Som sagt, syftet var gott men eleven blev så stressad. Det var så tydligt hur obekväm och osäker eleven blev. Jag led med eleven och vill helst säga till kvinnan att knipa igen munnen.

Efteråt kände jag mig lätt i kroppen och senare på kvällen kom en behaglig trötthet. Jag tänker att om koppning ska vara riktigt effektiv, så behöver den utföras regelbundet. Har kollat lite på egna koppor. Kanske kan bli en fin present till mig själv.

Skönt att vara hemma

Idag har jag kommit hem efter en vecka i Dalarna. Jag har varit på hälsohemmet Masesgården, som jag antagligen kommer att skriva alldeles för många inlägg om. Det är ett alldeles unikt ställe som jag besökt många gånger tidigare och där varje besök betyder mycket.

Som ”riktigt” hälsohem, serverar de inte kaffe. Antingen får man avstå kaffe eller får man ta med lite pulver och fixa med på rummet. Det finns alltid tillgång till tevatten och på vissa rum finns vattenkokare. Mitt fall fungerade det inget vidare med pulverkaffe. Det smakade inte gott. Jag vill dessutom ha mjölk i kaffe och det fanns inte att tillgå. Jag försökte fixa kaffe, smuttade lite men det smakade inte. Konsekvensen är trötthet. Livet är inte lika roligt utan kaffe.

Det första jag gjorde vid hemkomst var att åka iväg för att köpa mjölk. Kunde dock inte hålla mig tills jag kom hem så det blev kaffe på Gateau i köpcentret. Oj så gott. Jag kände hur lyckan steg. Trots kaffe bestod dock tröttheten. Min varukorg i affären avslöjade orsaken. Omedvetet hade jag plockat ner blodpudding, viltpate, leverpastej mm. Mitt järnbegär har talat. Vegetarisk mat är gott men det ger tydligen inte mig tillräckligt med järn. Ny fyller jag på med både järn och koffein. Framtiden ter sig genast ljusare.