En tur till brevlådan

Det har gått åt en ansenlig mängd pappersnäsdukar den senaste veckan. Mitt lager sinar och min nos är öm. Kanske, kanske, kanske att jag börjar se en ljusning med hopp om hälsan igen.

Efter en väldigt lång förmiddag tillsammans med en väldigt trist kursbok, begav jag mig ut på en kortare promenad idag. Jag har skrivit klart ännu en novell och längtade efter känslan att få lägga den i brevlådan och hoppas att vingarna bär. Frisk luft och solsken på näsan är en värdefull bonus. Tyvärr räckte inte min krafter så långt som jag trott, så jag fick gena och ta en snabbare väg hem. Det är en ynnest att få ta en eftermiddagslur efter en sådan krafturladdning.

Känner att det skulle smaka gott med eftermiddagskaffe, vilket för mig brukar vara ett tecken på krafterna är på väg tillbaka. Hoppas, hoppas, hoppas.

Annonser

Tid att läsa

Förkylningen som valt ut mig som boplats trivs mycket bra och tycks inte ha några planer på att flytta. Jag kan se en del fördelar med att få ligga nerbäddad i soffan, men det finns även en viss irritation då jag ser en trist trend med fler virussjukdomar och att jag bli mer sjuk än tidigare.

Till fördelarna hör att jag fått tid att läsa. Huvudvärken är sådan att den sitter kvar i huvudet, utan att gå ner över ögonen och påverka synen. Huvudet gör mest ont när jag rör mig medan det går utmärkt att ligga alldeles stilla. Jag har därför kunnat ligga på rygg i soffan och läst både kurslitteratur och skönlitteratur. I kombination med att teven återigen saknar bild, så har jag fått många ostörda lästimmar.

En annan fördel är att jag aptiten minskat. Jag har ätit när jag varit hungrig men inte suktat efter fika som jag brukar. Igår glömde jag att köpa lördagsgodis. Bland ytterligare fördelar är att jag sovit ut ordentligt. Det har blivit sovmorgnar, eftermiddagslur, mikropausar och power naps, vilket är skönt.

Dock, dagarna går och det är mycket som inte hinner bli gjort. Jag drömmer om att bli pigg igen.

Förkylt

Har drabbats av förkylning denna vecka. Det är en snuva som hämmar mig en aning. Det var inte så roligt under ett teaterbesök i onsdagskväll. Jag satt med näsduk mest hela tiden för att stoppa flödet och hindra nysningar. Samma sak under gårdagens inspelning av Babel. Dessutom åt jag massor av halstabletter för att inte få någon hostattack. Man vill ju inte störa, inte ens riskera att störa.

Idag måste jag avstå mitt planerade domstolsbesök. Det fungerar inte att snora och hosta hela tiden, med risk att störa för mycket. Det fungerar inte heller så bra att sitta lutad över böcker. Biblioteksbesök är inte att tänka på. Istället får jag krypa ner under filten i soffan och läsa de böcker som kan läsas i ryggläge. Man får anpassa sig, helt enkelt.

Dock, det som stör mig allra mest är orsaken till förkylningen. När jag började plugga upptäckte jag att jag blev mindre sjuk, troligen eftersom jag inte utsätter mig lika mycket för andra människor baciller. Nu har jag fått för mig att jag inte längre har lika bra immunförsvar, eftersom det inte utsätts av baciller. Jag vet inte om det ligger något i det men tanken stör mig. Jag vet att jag blir sjuk flera gånger de senaste månaderna och att jag blivit mer sjuk än jag brukar bli. Det är ingen bra trend.

Fotvård

Har besökt Axelsons idag och fått fotvård. Inte för att jag egentligen behöver, men för att jag tycker att mina fossingar förtjänar lite omtanke efter vandringen. Känns även bra att få fötterna kollade, med viss regelbundenhet. Det är elever under utbildningen som utför behandlingen och jag är i stort sett alltid varit nöjd.

Framförallt är det väldigt skönt. Att få sitta en timme, ta det lugnt och bli ompysslad. Det är njutningsfullt på hög nivå. Enda nackdelen är att jag är kittlig. Jag har svårt att sitta still. Ovana elever kan bli oroliga att de gör fel eller att jag har ont.  Själv försöker jag hålla igen fnisset.

Dagens behandling gick fint. Jag har inga problem med mina fötter. Tvärtom, så tror jag att de har mått gott av en sommar i sandaler.

Glad för en kropp som reagerar

Jag är tacksam för en fungerande kropp utan allvarligare fel. Jag är inte så bra att ta hand om min kropp men jag visar åtminstone lite omtanke. Jag röker inte, dricker sällan alkohol men är överviktigt och tränar för dåligt. Att vandra med packning är ett sätt för mig att utmana mig själv samtidigt som jag lär mig mycket om min kropp.

När jag vandrar påminns jag om att jag inte är så stark och vältränad som jag önskar men samtidigt ser jag att jag oftast orkar mer än vad jag tror. Det fysiska är en del men i vandring är även den mentala delen avgörande. Det kan krävas en hel del mental styrka att vara ute i skrämmande oväder, att fortsätta trots att alla krafter är slut och att fortsätta trots smärta och värk.

För min del handlar det om att våga utmana mig men att samtidigt vara klok. Ibland går jag på, bara för att jag har ett mål, oavsett om det är bra eller ej. Jag vill att mina vandringar ska vara stärkande men jag får erkänna att jag ibland sliter lite för hårt på kroppen. Det är något som jag har att jobba med.

Vid min senaste vandring fick jag kämpa med att hitta en bra teknik att vandra i sand. Jag har ingen erfarenhet och jag fattade inte heller hur hård motvinden var mot mig. Jag behöver även ta paus mer ofta än jag gör. Nu i efterhand vet jag dessutom att jag borde sovit bättre innan vandringen samt att jag borde ha ätit bättre mat.

Glädjande är att kroppen säger ifrån. Brister i kosten syntes i blåmärken på kroppen. Att musklerna blev slitna märktes i frossa och att jag gick lite längre än jag egentligen orkade resulterade i illamående. Genom att vila läkte kroppen sig själv. Det tycker jag är väldigt coolt och imponerande. Kroppen reagerar och jag måste bara lära mig att lyssna, helst i tid.

Andra sprutan

Dagens uppgift var att ta den andra TBE-sprutan, vilket är en alldeles lagom uppgift en solig tisdag. Det tog inte många sekunder. Det var så effektivt att jag knappt hann skriva in mig, då sköterskan började ta information redan då jag stod vid tangentbordet. Någon nummerlapp hann jag aldrig ta. Själva sticket kändes denna gång och jag fick till och med ett plåster!

Eftersom jag länge varit emot att ta vaccin, så är det ett stort steg för mig, eller åtminstone tillräckligt stort för att fira med något gott till kaffet :-). Jag tycker att livet blir både lättare och roligare när man uppskattar sig själv och tar vara på vardagens glädjeämnen.

Fjärde dagen

Fjärde dagen utan kaffe. Måtte jag slippa en femte.

När jag är riktigt sjuk, slutar jag dricka kaffe. Det händer inte ofta. Bästa tecknet på att jag är på bättringsvägen är när kaffesuget kommer tillbaka. Nu väntar jag. Och väntar.

Febern har gått ner men jag mår fortfarande pyrt. Inte nådigt så svag man kan bli av feber, värk och värme. Jag gör mitt yttersta för att få i mig vätska men det är inte lätt. Och att dessutom få behålla vätskan är en lika stor utmaning. Jag lyckas inte tillräckligt bra. Jag måste dricka mer.

Så tills vidare lever jag på vatten och saft. Och drömmer att kaffesuget ska komma tillbaka. Samtidigt tänker att jag ska äta en glass idag. Glass borde vara bästa medicinen att bli frisk.