Lilla gumman

Vissa morgnar förlorar jag mig i praktiska frågor, tiden rinner iväg och jag får skynda iväg till kontoret. Jag passerar bl.a. ett åldersdomshem och med solen brukar gubbarna komma ut. Idag satt en farbror och njöt och ropade glatt ”Hallå där lilla gumman!”. Jag stannade till och bytte några ord. Det krävs inga långa diskussioner och att stanna till, se på dem och säga några ord brukar göra dem glada. Så det gör jag.

På företaget där jag gör mitt exjobb har de inte fasta klämdagar. Några jobbade idag men inte alla. Någon valde att jobba halvdag. Eftersom jag glömde min matlåda hemma var min plan att inte sitta hela dagen utan skynda hem för att äta. Men återigen glömde jag tid och rum och vips hela dagen gott. Åh så hungrig jag var när jag kom hem.

Det blev en skön kväll först med en bra bok och sedan Let´s Dance på TV. Och nu ska lilla gumman sova.

 

Annonser

Pappan

Pappan av Stefan Einhorn är en roman med många fantastiska berättelser som har med temat Pappa att göra. Det är en dans mellan verklighet och fantasi och man kan inte veta vilka delar som har förankring i verkliga händelser. Å andra sidan, vad gör det när det är bra och tänkvärd läsning?

Temat är fäder och söner och att förstå varandra. Sorg, smärta och försoning blandas med humor och glädje. Det kan även beskrivas som en bok om relationer. Det är en varm ton rakt igenom alla berättelser knyts samman på ett personligt sätt.

Berättelserna innehåller så mycket klokskap och vishet att jag blir alldeles varm. Det må vara ett udda och unikt upplägg och för mig faller det direkt i smaken.

Ledig dag

Idag har jag varit ledig. Min hjärna behövde vila och jag behövde shopping. Tog min lilla lista med ärenden och for in till stan. Hu, så mycket folket det var som var shoppingsugna just idag. Efter trängsel i butiker, behövde jag kaffe. Jag hade med mig en bra bok och med den hade jag kunna sitta hela dagen. Men så blev det inte.

Det  blev egentligen inte så mycket shopping heller: en tröja, ett skrivblock och en korg. Och det vara bara tröjan som stod på listan. Väl hemma igen har tvättmaskinen fått jobba medan jag har legat på soffan med boken framför ögonen. Så är arbetsfördelningen hemma hos mig.

Under kvällen har jag fastnat i ordet ”biodling”. Märkligt eftersom det knappast är bin som odlas. Tänker att det borde heta något liknade som för höns dvs där man tar hand om hönsen för att få ägg på samma sätt som man tar hand om bin för att få vax och honung. Jag har sett att några använder ordet biskötare vilket jag tycker känns klok. Det här får jag forska vidare i någon annan dag.

 

 

Bambatant

Vet ni vad en bambatant är? Använder ni ordet?

Jag, som är 48 år, såg ordet för första gången i förra veckan. Hade ingen aning om vad det betyder. Det satte igång min fantasi. Eftersom jag kan googla vet jag nu att det är göteborska och någon form av mattant eller skolmåltidsbiträde. Jag vet dock fortfarande inte om det är positivt eller negativt laddat.

Jag kommer inte att använda ordet men det är alltid kul att veta vad det betyder.

Opponering

Ännu en milstople är passerad. Nu är opponeringen på min kandidatuppsats klar. Det känns väldigt bra. Under natten hann jag blir väldigt nervös. Jag satt nästan och studsade under förmiddagen. Nu efteråt är jag lite besviken över att jag inte fick mer kommentarer.

Eftersom jag läser på distans, skedde även opponeringen via en IT-plattform. Det innebar att vi såg presentationsbilder men inte varandra, men så klart hördes vi. Vi var tre studenter som opponerade på varandra och därutöver deltog våra ämnesgranskare och examinator. För min del uteblev tyvärr min ämnesgranskare dvs handledaren på universitetet men däremot var min handledare på företaget var med. Det kändes lite ensamt utan min ämnesgranskare men jag får helt enkelt vara trygg i mig själv. Min ämnesgranskade satt på akuten med en bruten arm, dvs hans sambos arm. Jag får vara glad att han prioriterade sambon före mig.

För min del av den tuffaste utmaningen att opponera på en person vars arbete inte höll måttet. Jag hade förberett mig ytterst noga och hade tänkt igenom både formuleringar och tonläge för vara konstruktiv och ge uppmuntran. Det kändes som att jag krattade manegen inför ämnesgranskare och examinator. Tack och lov fick jag mycket beröm för min opponering. Det gjorde att jag kunde andas ut en aning innan min egen presentation.

Utmaningen med min presentation är att den är för lång eftersom mitt arbete är alldeles för omfattande. Jag fick vara rapp och bestämd och det gick bra. Jag fick bra återkoppling, allra mest beröm. Därutöver fick jag några mindre kommentarer om någon lång mening, några stavfel och annat. Det kan jag leva med. Det var kul att höra där opponenten gav kritik men examinator höll inte med. Det kommer att gå snabbt att åtgärda kommentarerna, vilket känns bra.

Nu ska jag njuta och känna mig nöjd. Hela kvällen!

 

Dagen före

Idag är det dagen före, dvs dagen före morgondagens opponering. Jag är mest laddar och har tränat på presentationen otaliga gånger. Jag har skurit ner presentationen från över 50 minuter till 28 minuter och ska ner till max 25 minuter. Det händer att jag önskar att jag valde ett mer begränsat område :-). Jag har varit lugn hela dagen men nu börjar jag bli nervös.

I morse skrev jag min om min irritation över vissa förutbestämda rekryteringar. Under dagen har jag fört samtal om anställning med två olika företag. Inget är bestämt än med det var riktigt bra samtal och jag inser vilken skillnad det är beroende på vem man bemöts av. Det finns hopp!

En annan glad nyhet är att jag kommer få något form av ekonomiskt tack för mitt examensarbete. Det hade jag inte räknat med och blev glatt överraskad. Jag vet ännu inte beloppet men för mig är det gesten som är viktigast.

Nu ber jag att ni håller tummarna för mig under morgondagens presentation. Det ska bli väldigt intressant och väldigt skönt att ha det avklarat.

Förutbestämt

Att söka jobb innebär att få erfarenhet av både professionella rekryterar och stressade chef. Det är en speciell situation och en speciell bransch.

Härom dagen ringde jag en rekryterande chef. Hon svarade inte, så jag fick ringa flera gånger. Efter ett tag ringde hon upp, märkbart stressad och irriterad på alla samtal. Det var svårt att få några vettiga svar på frågorna. Fy bubblan, att jobba för en sådan person, var min tanke. Jag tror dock att de redan hade en intern kandidat som de bestämt sig för, eftersom vi externa som sökt fick svar samma dag som ansökningstiden gick ut. De har antagligen inte ens läst våra handlingar. Jag förstår att de vill visa upp att de gjort en exertern rekrytering, men det är ett ganska kostsamt och oärligt sätt när det ändå redan är förutbestämt vem som ska få jobbet. Jag tror tyvärr att de missar många bra kandidater med sin trångsynthet.

Förfarandet är dock inte ovanligt. Jag har sett det tidigare och jag ibland få en känsla när jag pratar med chef eller rekryterare att jag är med i ett skådespel. Jag blir aldrig ledsen när det händer utan är något jag snarare observerar med intresse. Min övertygelse är att företagen riskerar att förlora i längden eftersom det är svårt att kunna lita på dem efter. Dessutom, de vet inte om de valt rätt person bland alla guldkorn i ansökningshögen. För mig är det bara ett dumt agerande.