Timmarna försvinner

Sitter lätt utmattad framför datorn, efter att ha slötittat på tv. Tänk att det bara är tisdag. Med tanke på antal arbetstimmar dessa dagar så borde även onsdagen ha passerat. Jag börjar tidigt och slutar sent, så det är inte så konstigt att jag är trött. Ids inget annat än lite tv tittande.

Orkar inte riktigt hänga med i alla uppdateringar kring Corona-viruset. Jag gör vad jag kan för att minimera fysisk kontakt, håller avstånd och undviker allt som är möjligt att undvika. Försöker bidra till lugn och att inte myter och rykten sprids. Försöker tänka klokt och undvika hysteri.

Lär inte bli mer gjort idag, så det är kanske bäst att börja dra mig mot kudden.

Mjukstartar veckan

Mjukstartade veckan genom att inte stressa alltför mycket i morse. Jag var trött och har alldeles för många plustimmar att ta igen, så jag kunde ge mig en lugn start. Tempot ökade drastiskt under dagen och innan jag kom hem kväll han jag, trots allt, dra på mig än fler plustimmar. Nu är jag trött.

Tröttheten märktes när jag tittat på Svt:s ”Vem bor här”. Jag hade ett rätt dvs lyckades bara gissa rätt på var en person bodde. Det indikerar hur ouppmärksam jag var. Kul att se de olika hemmen, tycker jag även om det är tveksamt om jag skulle välja att bo i något av dem. Jag vill bo i ett hem, inte en utställning.

Imorgon blir en lite speciell dag. Vi har en utbildning, jag är värd och har anlitat lärare. Det var först tänkt som ett fysiskt möte, sedan som att några skulle vara med på distans och nu lär alla vara med på distans. Jag är lite oroligt för tekniken, så jag får hålla tummarna för att allt ordnar sig och fungerar som det ska. Det är ju inte optimalt på något sätt men man får vara kreativ för att få verksamheten att rulla på som vanligt.

Bäst att släcka ner dator för att kunna sova ordentligt i natt. Vill ju inte missa min skönhetssömn.

Våra själar i natten

Våra själar i natten av Kent Haruf är en roman om en vänskap för två grannar i 70-års åldern i Colorado, USA. De har bott grannar under mycket lång tid och lever nu ensamma. En dag tas ett initiativ att de ska börja sova tillsammans, för att göra långa vakna nätter mer uthärdliga. Det finns således inget sexuellt i initiativet, men kan väcka en del uppmärksamhet ändå.

Det är en kort roman, 171 luftiga sidor. Tydligen har den gått som Nexflix film med Robert Redford och Jane Fonda. Jag vet inget om filmen men kan tänka mig att den är bättre än boken. I mitt tycke är detta en intressant ide men väldigt trist skriven. Det känns som att läsa ett råmanus, där storyn framgår men det finns ingen finess i språk eller gestaltning. Det blir ingen rekommendation från mig.

Den gula tapeten

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en novell som just nu går att lyssna till på SR P1. Det börjar lugnt och med tiden växer historien, nästan lite rysligt och man anar vidden av problematiken. En kvinna, som tillfälligt bor med sin familj i ett hus på landet, skriver ner sina tankar i sin dagbok. Mycket av tankarna handlar om den gula tapeten. Det lugn som finns i början av berättelsen växer till skräck. Berättelsen sänds i två delar, 24 minuter vardera.

Det här är en stark novell som är mycket välskriven. Det korta formatet gör berättelsen intensiv. Författaren levde 1860-1935 och jag misstänker att novellen är skriven på 1800-talet. Det märks egentligen inte utan hade kunnat vara idag. Jag tycker att texten är så bra att jag överväger att köpa boken i tryckt format, för att kunna läsa igen.

Ingen turdag idag

Till mina kvällsvanor hör att ställa alarm på mobiltelefonen för att vakna på morgonen. Igår kväll när jag fixade med mobilen såg jag en notis i SOS Alarm-appen om en brand nära där jag bor. Man uppmanades att inte andas in brandröken. Studsade till när jag såg kartan och insåg att det var otäckt nära mitt hem. Klev ur sängen och kollade i alla fönster men såg varken eld, rök eller brandbilar. Gick och la mig igen men det var inte helt lätt att somna, man har en tendens att lyssna och nosa lite extra.

Vaknade lite sliten efter en natt i drömmarnas värld (i natt har jag avslöjat och fått en mördare dömd, något av det mest viktiga jag gjort i drömlivet). Undrar var alla dessa drömmar kommer ifrån. Efter frukost åkte jag iväg för att tvätta bilen. Ville ha en hyfsat ren bil för besiktningsmannen att kontrollera. Det var nämligen dags för bilbesiktning. Tyvärr gick det inte så bra, så det blir reparation och ny besiktning. Det här bekymrar mig lite eftersom det är samma fel som återkommer år efter år. Det är som mekanikerna inte hittar grundproblemet och jag kan ju förstås ingenting. Känner mig lite rådlös. Tänker att jag ska byta till en annan verkstad, oklart om det egentligen gör någon skillnad.

Tröstade mig med fika och tog en tur till Ica Maxi. Jag skulle vilja ha nya påslakan och jag brukar gilla Icas utbud. Blev jättebesviken på att de slutat med sitt eget märke och tagit in Hemtex. Jag vill inte ha Hemtex varor, jag har tröttnat på dem för länge sen. Den där förnyelsen av sovrummet får vänta till en annan dag.

Nej, saker och ting går inte min väg idag. Då kan det nog passa fint att dra sig tillbaka med en bok. Jag ger mig själv en vilodag.

Ensamt

Dagen började tidigt med mejl och sedan ett telefonmöte här hemma. Tekniken krånglade till en början och jag saknade ljud, vilket är jättedumt i telefonmöten. Lyckades i alla fall lösa problemet men blev lite sen. Efter mötet åkte jag in till kontoret. Där var jag ensam i min del av huset, dvs jag hade 85 skrivbord att välja mellan och tillgång till massor av konferensrum. Men oj så dagen bli lång där man sitter själv.

Det är lite speciellt att vara singel i dessa lägen. Utan familj så kan det gå ganska många dagar helt utan kontakt med andra. Inser att det trots allt är en ganska stor skillnad att ha en person, eller djur, hemma än ingen alls. Å andra sidan finns det ingen som drar hem smittor så det är ju bra.

Nu har jag i alla fall lyssnat på Spanarna i P1 och därmed är min helg inledd. Så otroligt skönt. Den här helgen ska jag vila och återhämta mig. Och ta en tur till bilbesiktningen.

Trötta ögon och digital fika

Allt detta tvättande av händer gör att jag även ser mig själv i spegeln som hänger ovanför handfaten. Igår möttes jag av två trötta och glansiga ögon. Hjälp, jag såg inte alls pigg ut. På kvällen kom jag på att jag så här års förra året, besvärades av pollenallergi och började äta receptfria tabletter. Det var lösningen då och jag tog genast fram asken och började min medicinering. Det känns redan bättre. Så tacksam när problem är lätta att lösa.

Även idag har jag varit på kontoret, en ganska öde plats. Jag var ensam i min del av huset men hörde några kollegor lite längre bort. Hade några tunga möten som gick bättre än väntat så det var riktigt skönt att bli av med orosmoment. På eftermiddagen hade vi ”virituell fika”, dvs vi drack vårt kaffe tillsammans uppkopplade via Teams. Där satt vi, runt om i landet, och kände oss som en del av gemenskapen igen. Inte som att träffas på riktigt men ändå ett sätt att få småprata och ha kontakt. Vi ska fortsätta denna typ av fika eftersom det var mycket uppskattat.

Längtar till helgen och det är ju bara en dag kvar. Det ska jag nog klara.