Trevlig middag

Efter en mycket lång dag i strumpbyxor så är det jätteskönt med nattlinne och raggsockor. Dagen har som vanligt varit extremt välfylld och därpå middag på kvällen. Den blev mycket lyckad men det blir ju sent. Eftersom jag ska stå för notan kan jag ju inte smita iväg tidigare. Å andra sidan fick jag skratta mycket och gott. Det är härligt.

Jag brukar tänka att det inte händer så ofta men nästa middag är redan i morgon. Måste genast börja packa. Det är bra med min klänningsstil, bara att packa ner underkläder, tandborste och en eller flera klänning. Möjligen en sjal eller några smycken, så är man klar.

Men som sagt, skönast är att få ta av sig strumpbyxorna på kvällen. Det är frihet

Blandat och gott

Efter den mycket korta söndagsutflykten till jobbet, då jag fick vända hem pga bortglömt inpasseringskort, fortsatt min strävan framför datorn här hemma. Lite jobb alldeles för lite då jag råkade börjar skriva i mitt romanmanus. Jag tappade helt bort tiden, vilket jag fick lida för idag. Och resten av veckan. Men det var väldigt härligt att få vara i ett skrivflow.

Lite senare på kvällen såg jag ett avsnitt av ”Bäst i test” på svt play. Jag har missat några och tycker att de är kul att se. Igår var jag nog lite extra trött eftersom jag fick jublande skrattanfall. Jag brukar inte skratta högt när jag är ensam men igår var det så roligt att tårarna rann. Det händer inte ofta och jag älskar när livet överraskar på det sättet. Livet är gott.

Det blev en väldigt tidig morgon, många möten och en hel del bra samtal under dagen. Satt kvar lite sent men vid åtta tiden fick jag nästan skrämselhicka. Jag har glömt att deklarera. Det gick som tur var att göra enkelt via webben. Jag är så tacksam för dagens teknik som gör livet så mycket lättare. Kvarskatten var enkelt att swisha in. Nu är allt klart.

Strax efteråt vidtog en märklig huvudvärk och jag gick hem. Himlen var som en palett med vackra färger och när jag klev av tåget kom regnet. Jag fick gå hem med regndroppar i håret och med en vacker regnbåge för ögonen. Jag bestämde mig för att regnbågen är ett tecken för lycka, att något gott ska komma. Jag vet inte vad eller hur men det är en härlig känsla. Misstänker att det är vädret som ger huvudvärken, så den är nog bra att vänta ut. Samtidigt som jag väntar på lyckan.

Gamla rutiner

Känns väldigt ovanligt att vara tillbaka i gamla rutiner. Arbetslivet börjar sakta gå tillbaka till arbetssätt som var vanligt för flera år sedan, med fysiska möten och resor. Sådant som jag längtade till när jag pluggade. För så är det ju, många har väntat sedan pandemin slog till. Jag har längtat sedan 2016.

Idag åkte jag in till stan för att delta i ett möte med branschkollegor. Vi har träffats via Teams tidigare men det var första gången jag träffade alla i verkliga livet. Väldigt trevligt och annorlunda, eller välbekant från en tidigare tid. Det var även så att jag var på en tidigare arbetsplats så det var extra roligt.

I morgon ska jag ta mig till Arlanda, och ska ta mig med ett flyg norrut. Eftersom jag föredrar tåg, så var det väldigt länge sedan jag flög. Hade jag kunnat, hade jag föredragit tåg men det fanns inga lediga platser för mig. Jag får se det som ett äventyr.

Bästa stunden

Veckans bästa stund – morgonkaffet en lördagsmorgon – är här! Kaffet är gott, solen skiner och jag mår bra.

Den här veckan har jag varit på kontoret varje dag, vilket för mig betyder väldigt mycket. Två dagar hade jag många kollegor på plats, jag har tagit emot nya medarbetare och flera gamla var med i välkomnandet. Det är så viktigt att få prata över en kopp kaffe, det är så mycket vi inte vet om varandra.

I går var jag på kontoret väldigt tidigt, satt med en kopp kaffe och började signera avtal. Hoppsan vilken tid det tog. Det var kanske 30-40 avtal men tre ex av varje och minst två signeringar. Jag hade fått noggranna order om att inte blanda ihop alla papper. Det är en arbetsuppgift som inte är jättevanlig numera men i mitt jobb ingår det. Och jag kan säga att jag inte direkt längtar till den dag då hundratals avtal ska signeras. Då kommer det att krävas både skön stol, gott fika och lite musik.

Den här veckan unnade jag mig två lediga kvällar; en kväll med massage och en med teater. Det var så långe sedan. Det känns som att ett nytt liv börjar spira och det känns som att kroppen vill ha hjälp för att komma igång igen. Det ska jag ge kroppen.

I helgen är det snarare hemmet som behöver omvårdnad. Det var länge sedan jag gav den min hela uppmärksamhet och det är dags nu. Det är inget jag gillar men det behöver göras. Det finns inget annat att göra än att börja.

Mitt i veckan

Bara några timmar kvar av denna onsdag. Jag är fortfarande förkyld men har i alla fall jobbat hemifrån idag. Inte för att jag tror att jag är viktig eller oumbärligt utan för att jag vill vara med och bidra och göra nytta. Jag vill vara en person som gör skillnad och det sker inte på sofflocket.

Idag har jag enbart haft interna möten och det har gått bra. Mina fina kollegor har inget emot att jag suttit klädd i mjuka kläder och att jag är röd om nosen. Alla är förstående. Jag har även fått ett fint erbjudande om ett styrelseuppdrag vilket jag är glad för. Nu vet man ju inte om man blir vald, så jag tar inte ut något i förskott.

Eftersom förkylningen inte ger med sig börjar sakta förbereda mig för att helgens kurs inte blir av. Jag vet inte än men det är bra med mental förberedelse, tänker jag. Kursen börjar redan på fredag och jag måste ju vara frisk i morgon för att kunna åka och det känns avlägset nu. Men jag ger inte upp. Under kan ske.

En nackdel med denna förkylning är att jag inte har någon bra mat hemma. Det blir allt märkligare kombinationer och jag gräver allt djupare i frysen. Men jag har i alla fall hittat rabarberpaj och det är gott!

Trötter

Det är fredag och i kalendern står det ledig dvs att jag tagit ut en semesterdag. För över sex timmar sedan borde jag ha suttit på ett tåg men jag har inte kommit iväg än. Och nu är jag för trött för att stressa.

Hade ett möte i morse som jag behövde delta i. Det blev försenat och därav missade jag tåget. Sedan ”skulle jag bara” fix några viktiga saker som blev fler. Så jag höll på ända till batteriet till datorn tog slut. Jag har nämligen glömt laddaren på jobbet och där gick min gräns. Jag åker inte in till jobbet för att hämta laddaren när jag ska vara ledig. Men tyvärr hann jag inte med något tåg innan mitt eftermiddagsmöte började. Därför sitter jag fortfarande här hemma och undrar när jag kommer iväg. Men som sagt, jag tänker inte stressa.

Jag har sovit så fruktansvärt dåligt under ett antal nätter som gör mig trött och yr. Sov en stund istället för att äta lunch och det gjorde i alla fall lite gott. Men jag ser verkligen fram emot hotellnätter. Så av den anledningen borde jag komma iväg snart.

Ibland är det gott med korv

Torsdagen blev en lång dag jobbmässigt. Uppe tidigt för att köra till Nyköping, där jag har medarbetare. Det är ett trevligt kontor men tar lite tid att ta sig dit, speciellt för mig som bor norr om stan och ska igenom hela Stockholm. Ditresan tog betydligt längre tid än jag någonsin kunde ana så jag kom fram sent. Men det var nästan ingen där då de flesta jobbar hemifrån. Tyvärr hade jag möten, så jag hann inte ute på lunch utan fick kasta i mig en macka lite snabbt.

Eftermiddagen hade vi både möte och skyddsrond dvs arbetsmiljö och säkerhet stod i fokus. Det var riktigt roligt, det har inte blivit så mycket av den typen av möten under pandemin. Samtidigt ser man hur vissa rutiner har havererat när kontoren varit tomma. Lätt att åtgärda men det känns så avlägset med en tid då man inte trodde att en pandemi var möjlig.

Hade ett sent möte som jag var tvungen att ta i bilen eftersom kontoret larmades. Det jag inte tänkte på, var hur kallt det blir att sitta i en avstängd bil på kvällen. Jag vågade ju inte sätta igång bilen så det var bara att härda ut.

På vägen hem insåg jag hur väldigt hungrig jag var. Jag blev tvungen att svänga av vid en bensinmack för att köpa korv. Korv är vanligen ingen favoritmat men ikväll var det vansinnigt gott. Enkelt och mättandet. Jättegott!

Nästan mötesfri dag

Idag var en ovanlig dag. Jag hade en kalender där möten började först vid tretiden på eftermiddagen. Det är sällsynt och det är imponerade så mycket man hinner jobba undan när man får sitta i lugn och ro. Visserligen kom ett antal akutfrågor så jag hann inte så långt som jag trodde men en bit i alla fall.

Att mina möten började sent betydde förvisso att de höll på länge så på så sätt blev en lång dag, som det så ofta blir. Man sitter här hemma och tänker inte på hur förmiddag blir eftermiddag och helt plötsligt är det kväll.

Det som är kvar av kvällen ska jag ägna åt textredigering. Jag satt länge igår och var inte alls nöjd. Vissa dagar är jag väldigt kritisk, andra dagar är jag mer nöjd. Hoppas på en positiv inställning ikväll!

Uppspelt och trött

Känns som att jag är både uppspelt och trött men undrar om man verkligen kan vara båda samtidigt. Det har varit en lång dag. Jag var på jobbet före sju och lämnade inte förrän halv tio på kvällen. Men då ska det föras till protokollet att vi även hade en gemensam middag så jag har haft väldigt trevligt. Idag har vi haft ett fysiskt möte hela dagen och det krävde en del förberedelser. Det är kul, väldigt givande diskussioner så det är värt hårt arbete. Men är man sitter upptagen hela dagen finns en del som behöver hanteras på kvällen, så det blev efter middagen.

Så, nu är jag vansinnigt trött samtidigt som jag känner mig uppspelt av alla möten. Härligt känsla, det var ju så länge sedan.

Nu måste jag ladda om. Imorgon har väntar en av mina viktigaste presentationer på många år. Det ska bli spännande.

Nästan omänsklig

Idag har jag känt mig nästan omänsklig. Inte inhuman eller okänslig men som att jag inte riktigt fattat att jag skulle fixa allt jag varit med om idag.

När jag vaknade i morse stod jag inför en svår uppgift. Dagens möte är en av det svåraste jag haft och jag visste att jag enbart har en chans. Om jag inte skulle lyckas få till en bra stämning i dag, ett bra möte så skulle det inte gå att reparerar. Hade förstås förberedd mig mycket väl. Men så igår kom ett krisbesked och jag kände att förutsättningarna för att lyckas sjönk rejält. Å andra sidan hade jag inget val – bara att våga och göra.

När jag satt med morgonkaffet på balkongen ringde telefonen. Jag hoppade högt eftersom klockan var före sju. Det var mamma som meddelade att min pappa har insjuknat och är på sjukhus. Efter lite diskussion bestämde jag mig för att stanna hemma men vara beredd att åka närhelst de ringde. Man får ju inte komma in på sjukhuset.

Dagen har varit lång, mötet gick bra och i varje paus har jag försökt nå mina föräldrar utan att lyckas. Jag hade även kvällsmöten så det blev en lång väntan. Men nu vet jag i alla fall att min pappa genomgår massor av undersökning för att hitta felet. De har i alla fall uteslutit stroke och det är ju bra.

Så nu fortsätter jag att bevaka telefonen. Ska packa väskor så att jag är beredd att resa om jag behöver. Sen ska jag nog sova. Det här har varit en dag utöver det vanliga. Och jag har klarat av den!