Nästan omänsklig

Idag har jag känt mig nästan omänsklig. Inte inhuman eller okänslig men som att jag inte riktigt fattat att jag skulle fixa allt jag varit med om idag.

När jag vaknade i morse stod jag inför en svår uppgift. Dagens möte är en av det svåraste jag haft och jag visste att jag enbart har en chans. Om jag inte skulle lyckas få till en bra stämning i dag, ett bra möte så skulle det inte gå att reparerar. Hade förstås förberedd mig mycket väl. Men så igår kom ett krisbesked och jag kände att förutsättningarna för att lyckas sjönk rejält. Å andra sidan hade jag inget val – bara att våga och göra.

När jag satt med morgonkaffet på balkongen ringde telefonen. Jag hoppade högt eftersom klockan var före sju. Det var mamma som meddelade att min pappa har insjuknat och är på sjukhus. Efter lite diskussion bestämde jag mig för att stanna hemma men vara beredd att åka närhelst de ringde. Man får ju inte komma in på sjukhuset.

Dagen har varit lång, mötet gick bra och i varje paus har jag försökt nå mina föräldrar utan att lyckas. Jag hade även kvällsmöten så det blev en lång väntan. Men nu vet jag i alla fall att min pappa genomgår massor av undersökning för att hitta felet. De har i alla fall uteslutit stroke och det är ju bra.

Så nu fortsätter jag att bevaka telefonen. Ska packa väskor så att jag är beredd att resa om jag behöver. Sen ska jag nog sova. Det här har varit en dag utöver det vanliga. Och jag har klarat av den!

Lång dag

Det blev en tidig morgon för att hinna med ett tåg norrut. 5 timmars resa gav arbetsro. Sedan bil, några telefonmöten innan det stora kvällsmötet drog igång. Jag trodde vi skulle bli klara till 20.00 men det drog ut till 21.30. Klockan hann passera 22 innan jag var tillbaka på hotellet. Oj så trött jag är.

tur för mig att wifi inte fungerar. Nu kan jag inte jobba mer ikväll. Det blir godnatt direkt.

Älgsafari

Dagens första möte blev ett överraskande äventyr. Hade en avstämning via Teams med en medarbetare, när jag märker att han börjar blir stissig. Han reser sig, tar med dator och börjar prata fort. Det visar sig vara en älg i hans trädgård som han ville visa och jag fick se i ”direktsändning”. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Vilken rolig upplevelse!

Resten av dagens möten var tyvärr inte lika upplyftande men nu är jag vältränad i problemhantering av alla de slag. Jag är så tacksam för att jag har gedigen livserfarenhet och en trygghet i mig själv, när allt stormar omkring mig.

Hos mig har det regnat mest hela dagen. Var ute och köpte lunch hos min lokala asiatiska restaurang, en 200-meters promenad kändes lagom idag. Har pratat med flera kollegor som inte ens får ut sina hundar i regnet.

Nu måste jag skynda mig att jobba klart så att hinner får min bokstund i kväll. Jag läser/lyssnar ”Midnattsbiblioteket” av Matt Haig och jag älskar den boken. Jag lyssnar på den som ljudbok och det är så mysigt att vara i berättelsen.

Kämpar med energin

Det är dags att erkänna för mig själv att det är lite väl mycket nu. Idag har det varit möten och akutfrågor från tidig morgon till långt in på kvällen. Lunch på tre minuter och inget fika. Har gjort massor av saker samtidigt: deltagit i möten, mejlat, svarat i telefon, skrivit debattartiklar, förberett intervjusvar mm. Jag räcker inte riktigt till och jag börjar känna det i kroppen. Ikväll var jag både trött och yr och bestämde mig för att stänga ner för dagen. Huvudvärken hägrar.

Nu ska jag lägga mig på soffan och kolla ”Masked Singer”. Det kräver inget av mig. I morgon blir det sovmorgon. Mer än så vill jag inte planera för just nu.

Mitt i arbetsveckan

Kändes bra att komma igång tidigt i morse och fick några lugna timmar innan dagens alla möten drog igång. Idag jobbade jag hemifrån vilket är effektivt. Jag kunde äta lunch på balkongen vilket kändes lyxigt då jag vanligen äter vid datorn. Tyvärr missade jag eftermiddagskaffet vilket gjort kvällen lite seg. Men så får det vara ibland.

Igår kväll lyssnade jag till Eurovision Song Contest. Numera är jag inget stort fan, som jag var som yngre, men det känns kul ändå. Jag har en gammal skolkamrat som är låtskrivare och som brukar ha med flera bidrag men jag tror inte att han är med i år, tyvärr. Det är alltid roligt att höra vad han gör. Tyvärr gick inte min favorit vidare igår så det var väl tur att jag tittade. Semifinalerna ser jag som en vanlig tv-kväll men på finalen vill jag unna mig något gott framför tv:n.

Ikväll väntar final i ”Kulturfrågan Kontrapunkt”. Och sedan ”Karlavagnen” på radion. Det är skönt med rutiner när inget är sig likt, tänker jag. Dessutom behöver man höra andra röster när man sitter ensam hemma dygnet runt. Men inte i morgon… då ska jag till kontoret vilket jag ser fram emot!

Landat på balkongen

Uppe vid sex för att hinna sätta igång redan innan halv sju. Jag är inne i en period där jag börjar allt tidigare och slutar allt senare för att få ut det mesta av dagen. Jodå, jag hann mycket men redan strax efter åtta kom ännu ett nederlag. Det här är otroligt så mycket konstigt som kan hända. Besked om sjukdomar, olyckor, föräldraledigheter, uppsägningar mm mm kommer numera flera per vecka. Jag blir allt mer övertygad om att jag för otur med mig.

En hel del trevliga möten förgyllt min dag. Däremot gillade jag inte riktigt att mötena höll på långt efter arbetstid, särskilt inte inför helg. Nu var jag visserligen inte klar men jag hade uppskattat att kunna få gå hem i tid idag. Jag är så trött och behöver vila.

Hann ut en stund på balkongen innan solen försvann. Tog med mig en bok, men var för trött för att orka fokusera. Det var skönt att bara få sitta. Visste inte hur mycket jag längtat efter att få sitta där. Jag kunde verkligen landa. Min balkong är pytteliten men den är bästa platsen för återhämtning.

Ikväll är det ”Kulturfrågan Kontrapunkt”. Jag får ytterst få poäng men måste kolla varje vecka. Kanske kan jag lära mig något.

Glad överraskning

Är det bara onsdag idag? Jag är fortfarande dagvill och när jag hör andra prata om påsklov blir jag lite längtansfull. Lite ledighet vore inte så dumt. Men än finns det arbetsdagar kvar denna vecka så jag får hålla i.

Dagen har bjudit på ett antal möten. Ett större möte som jag själv planerat är alltid spännande. Med drygt 20 deltagare är det svårt att få alla nöjd med ämnen. Det är så svårt att förutse hur diskussioner kommer att bli, det handlar mycket om dagsform bland deltagarna. Och om tekniken fungerar. Jag tror att många blev hyfsat nöjda idag, det är i alla fall min förhoppning.

Dagens allra bästa överraskning kom med posten. En väninna skickade en påskhälsning och en present – ett alldeles underbart halsband. Jag blev så glad. Det passar mig perfekt och jag tog det direkt till mitt hjärta. Sådan överraskningar är så otroligt mycket värda. Jag mer än tacksam.

Med en sådan bra dag avklarad kommer jag säkert sova hjärtligt gott

Lång dag mot lång kväll

Tidig morgon inför dagens mötesrace. Så många viktiga möten av olika slag. Jag må vara trött men jag gör åtminstone nytta. Har knappt fått i mig kaffe idag men det gick bra ändå. Behöver byta dator strax innan 18.00 då nästa möte började. Ikväll var det nätverksträffa i mitt mentorprogram.

Det var en kul träff med många praktiska mingelövningar. Ikväll var det en blandning mellan mentorer och adepter. Jag hade dock otur och hamnade i en grupp där jag var ensam mentor. Jag kunde förstås ge mycket till adepterna men jag hade gärna nätverkat med någon mentor. Min tanke var att inta en något passivare roll ikväll, men istället blev det tvärt om. Det blev lite mycket för mig att finnas för alla. Naturligtvis gick allt bra men jag var så trött efteråt.

Skönt med tv-kväll. Ikväll gillade jag huset i ”Husdrömmar”, med de mysiga rummen. Tyvärr har jag precis avstått från att bjuda på ett liknade hus utanför Lund och det är nästan så att jag ångrar mig. Nåväl, mitt drömhus dyker nog upp inom sinom tid.

Tiden försvann

Dagarna flyter fram, möten avlöser varandra och telefonen ringer i ett. Tacksam för att många samtal är så lyckade och blir så givande. Att så många problem landar hos mig är ju trots allt ett förtroende att jag lyssnar och löser. Och varje löst fråga ger energi.

Idag försvann tiden. Helt plötsligt hörde min adept av sig, som jag är mentor för, jag hade missat tiden med några minuter. Bara att be om ursäkt. Det blev ett fantastiskt bra samtal. Jag kunde ge henne stöd samtidigt som hon lär mig massor om hur man som ny i Sverige blir bemött, hur märklig vår kultur an te sig och vilka missförstånd som kan uppstå.

Det var fullt upp hela dagen och långt in på kvällen så det var först vid de senaste nyhetssändningarna som jag hann uppfatta att nya restriktioner men anledning av pandemin när på väg. Trist men jag har full förståelse för dem. Måste läsa på ordentligt vad som gäller och vad jag själv kan göra.

Tänk om pandemitiden kunde försvinna lika snabbt som min semester brukar försvinna!

Kammad

Det här är en ovanlig fredag på flera sätt. Det mest ovanliga är att jag enbart hade två möten idag. Det fanns därmed flera timmar för att förbereda, läsa på och jobba undan. Ljuvligt att få sitta ostört för en stund. Numera är de flesta av mina möten interna, men idag skulle jag delta i ett möte många personer jag inte kände. Det tog en stund innan jag kom på att fredags-casual inte var så passande så det blev lite brått att byta om till vit blus. Kavajen avstod jag men håret blev åtminstone kammat.

När kvällen var kommen kunde jag med gott samvete stänga av jobbdatorn och byta till den privata. Som vanligt inleder jag helgen med ”Spanarna i P1” och det var bra som vanligt. ”På spåret” på svt har jag också hunnit med eftersom Tomas Alfredson och Ernst Billgren är mitt favoritlag.

Känner mig kluven inför helgen. Det är min ögonstens födelsedag och på så sätt en av livets gladaste dagar dvs när han föddes. Eftersom han inte lever längre så känns det tungt men jag vill ändå vara tacksam för den tid vi fick ha honom i våra liv. Dessvärre är det även hans mammas dödsdag, vilket gör det än mer komplicerat. Det är väldigt svårt att åka till graven och faktum är att jag ”brukar” avstå. Det har bara gått några år så jag ska inte påstå att jag hittat rätt tradition än. Jag ”brukar” göra en lång vandring, alldeles själv för att ge mig tid att minnas allt det goda som jag fick tillsammans med dem. Vi får se hur det blir i morgon.