Glad överraskning

Är det bara onsdag idag? Jag är fortfarande dagvill och när jag hör andra prata om påsklov blir jag lite längtansfull. Lite ledighet vore inte så dumt. Men än finns det arbetsdagar kvar denna vecka så jag får hålla i.

Dagen har bjudit på ett antal möten. Ett större möte som jag själv planerat är alltid spännande. Med drygt 20 deltagare är det svårt att få alla nöjd med ämnen. Det är så svårt att förutse hur diskussioner kommer att bli, det handlar mycket om dagsform bland deltagarna. Och om tekniken fungerar. Jag tror att många blev hyfsat nöjda idag, det är i alla fall min förhoppning.

Dagens allra bästa överraskning kom med posten. En väninna skickade en påskhälsning och en present – ett alldeles underbart halsband. Jag blev så glad. Det passar mig perfekt och jag tog det direkt till mitt hjärta. Sådan överraskningar är så otroligt mycket värda. Jag mer än tacksam.

Med en sådan bra dag avklarad kommer jag säkert sova hjärtligt gott

Lång dag mot lång kväll

Tidig morgon inför dagens mötesrace. Så många viktiga möten av olika slag. Jag må vara trött men jag gör åtminstone nytta. Har knappt fått i mig kaffe idag men det gick bra ändå. Behöver byta dator strax innan 18.00 då nästa möte började. Ikväll var det nätverksträffa i mitt mentorprogram.

Det var en kul träff med många praktiska mingelövningar. Ikväll var det en blandning mellan mentorer och adepter. Jag hade dock otur och hamnade i en grupp där jag var ensam mentor. Jag kunde förstås ge mycket till adepterna men jag hade gärna nätverkat med någon mentor. Min tanke var att inta en något passivare roll ikväll, men istället blev det tvärt om. Det blev lite mycket för mig att finnas för alla. Naturligtvis gick allt bra men jag var så trött efteråt.

Skönt med tv-kväll. Ikväll gillade jag huset i ”Husdrömmar”, med de mysiga rummen. Tyvärr har jag precis avstått från att bjuda på ett liknade hus utanför Lund och det är nästan så att jag ångrar mig. Nåväl, mitt drömhus dyker nog upp inom sinom tid.

Tiden försvann

Dagarna flyter fram, möten avlöser varandra och telefonen ringer i ett. Tacksam för att många samtal är så lyckade och blir så givande. Att så många problem landar hos mig är ju trots allt ett förtroende att jag lyssnar och löser. Och varje löst fråga ger energi.

Idag försvann tiden. Helt plötsligt hörde min adept av sig, som jag är mentor för, jag hade missat tiden med några minuter. Bara att be om ursäkt. Det blev ett fantastiskt bra samtal. Jag kunde ge henne stöd samtidigt som hon lär mig massor om hur man som ny i Sverige blir bemött, hur märklig vår kultur an te sig och vilka missförstånd som kan uppstå.

Det var fullt upp hela dagen och långt in på kvällen så det var först vid de senaste nyhetssändningarna som jag hann uppfatta att nya restriktioner men anledning av pandemin när på väg. Trist men jag har full förståelse för dem. Måste läsa på ordentligt vad som gäller och vad jag själv kan göra.

Tänk om pandemitiden kunde försvinna lika snabbt som min semester brukar försvinna!

Kammad

Det här är en ovanlig fredag på flera sätt. Det mest ovanliga är att jag enbart hade två möten idag. Det fanns därmed flera timmar för att förbereda, läsa på och jobba undan. Ljuvligt att få sitta ostört för en stund. Numera är de flesta av mina möten interna, men idag skulle jag delta i ett möte många personer jag inte kände. Det tog en stund innan jag kom på att fredags-casual inte var så passande så det blev lite brått att byta om till vit blus. Kavajen avstod jag men håret blev åtminstone kammat.

När kvällen var kommen kunde jag med gott samvete stänga av jobbdatorn och byta till den privata. Som vanligt inleder jag helgen med ”Spanarna i P1” och det var bra som vanligt. ”På spåret” på svt har jag också hunnit med eftersom Tomas Alfredson och Ernst Billgren är mitt favoritlag.

Känner mig kluven inför helgen. Det är min ögonstens födelsedag och på så sätt en av livets gladaste dagar dvs när han föddes. Eftersom han inte lever längre så känns det tungt men jag vill ändå vara tacksam för den tid vi fick ha honom i våra liv. Dessvärre är det även hans mammas dödsdag, vilket gör det än mer komplicerat. Det är väldigt svårt att åka till graven och faktum är att jag ”brukar” avstå. Det har bara gått några år så jag ska inte påstå att jag hittat rätt tradition än. Jag ”brukar” göra en lång vandring, alldeles själv för att ge mig tid att minnas allt det goda som jag fick tillsammans med dem. Vi får se hur det blir i morgon.

Full fart

Här hos mig är det full fart från tidig morgon till sen kväll. På det sättet har året verkligen rivstartat. Det är många möten men framförallt är det väldigt många bra diskussioner. Det tycker jag är väldigt bra och det kommer att ge resultat.Jag älskar att se när andra människor utvecklas och lyfter sig till nya nivåer.

Behöver åka in till jobbet någon dag och funderar på hur jag ska ta mig dit. På kontoret har det vidtagits åtgärder så det är inga problem att hålla avstånd och städa efter sig, vilket gör att det känns tryggt. Risken för smittspridning är om man behöver använda kollektivtrafik och vi är rekommenderade att undvika rustningstrafik om vi inte kan undvika de allmänna transportmedlen. Överväger därför en väldigt tidig morgon. Cykeln är inte särskilt lockande. På något sätt kommer det att lösas.

En fråga som inte har slutat gnaga i mig är min kommande födelsedag. Att jag inte kan fira är klart sedan länge och det har jag accepterat så att det känns helt okej. Men jag skulle gärna vilja göra något minnesvärd den dagen, även om jag inte kan bjuda med andra. Det är supersvårt att hitta något roligt här i närheten. Dels är mycket stängt, dels är det ju en svår årstid dvs få utomhusaktiviteter, särskilt kvällstid. Jag märker att jag sitter här varje kväll och letar alternativ utan att lyckas. Har inte alls gett upp än, men vem kunde ana att det ska vara så här svårt.

Det började bra

Härligt med måndag och goda rutiner. Det började bra med tre möten på raken men jag hade tur och hann med att hämta en kopp kaffe mellan två möten. Den koppen råkade jag dock spilla ut över hela mig men det var ju ändå ganska nära lunch. Överraskade mig själv genom att laga en god omelett. Det kan bli en bra vana, tänkte jag. Fortsatt med ett långt möte som varade hela eftermiddagen där vi fick väldigt mycket gjort. Vi behövde tid att att få prata igenom frågor och det blev väldigt lyckat. Dagens sista möte var med chefen och vi blev båda så engagerade att vi glömde tid och rum. Men när frun knackade på, allt hårdare och oftare, förstod vi att även det roliga måste ha ett slut. Oj, så det kurrade i magen då. Visst kan man tycka att vi borde avslutat tidigare men det är ändå härligt att ha ett jobb som man trivs med, som är intressant och engagerar så mycket att man glömmer både tid och hunger.

Nu är det kväll och jag har en bok som jag förhoppningsvis kan läsa ut. Jag har ju mitt bildningsprojekt att tänka på och det är slutspurt. Tror dock att jag behöver ge mig någon form av dispens tex att få nyttja hela födelsedagsmånaden eller liknande. Men läsa, det måste jag.

Ett år

Idag är det precis ett år sedan jag började på ett nytt jobb. Det var spännande eftersom jag varit borta från arbetslivet under lång tid då jag pluggade. Förutom en regelbunden inkomst såg jag fram emot att ha kollegor runt om kring mig och ett kontor att gå till med bra skrivbord. Nja, inte allt blev väl inte riktigt som jag trodde men det beror ju inte på jobbet utan ett argsint virus. Idag har jag firat, inte så stort, men ändå reflekterat över året och dessutom firat med ett nytt te, roiboos med körsbär.

Idag blev det lunch men inte hemlagad utan från restaurangen runt hörnet. Jag börjar bli stamgäst och väljer olika rätter varje dag eftersom jag inte vågar erkänna att jag helst äter samma. I mitt område finns två restauranger, en trist bar/pub/pizzeria och en väldigt liten asiatisk restaurang, som främst har avhämtning. Den lilla asiatiska är väldigt bra, den var länge stängd men valde att öppna igen. Jag vill så gärna ha kvar den i området och stödjer dem gärna. Ett kvarter blir så mycket mer levande med några butiker och restauranger.

En annan reflektion från dagen var att en kollega sa att det varit en tuff veckan. Hen hade haft 15 möten. Vi andra blev tysta sa inte så mycket. För oss är det inte något vi skulle reagera på. Jag kollade min egen veckan – jag hade haft 27 möten och det är inte något rekord. Men det förklarar ju varför det är så svårt att få tiden att räcka, få tid att äta lunch och få tid att jobba mellan möten. Det är intressant hur olika vi ser på vad som är lite och mycket.

Ny vecka

Måndag igen och en ny vecka tar fart. Sitter som klistrad framför datorn hela dagen. Idag tog jag i alla fall eftermiddagspromenad innan jag fortsatte en lång bit in på kvällen. När jag inte jobbar försöker jag skriva och det går segt. Men det är bara att fortsätta.

Det bästa med dagen är att jag hittat en skön klädsel med klänning och tight. Det är skönare med tights än strumpbyxor och med klänning känner jag mig klädd samtidigt som det är mjukt och ledigt. Perfekt, tycker jag.

Det sämsta med dagen var ett brev om en av de gravar jag sköter om. Brevet hävdar att gravsten inte är säker och hänvisar till olika regler. Men, eftersom gravstenen ligger ner så kan det inte stämma. Något måste ha blivit fel, och det måste jag reda ut på något sätt. Förhoppningsvis är det enkelt men det tar min tid, som jag inte riktigt har och det irriterar mig.

Teknikstrul

Tog dagens första möten hemifrån men behövde sedan ta mig till kontoret. Det är för kallt för mig för att cykla (jag fryser om rumpan) och bilen ville inte fungera. Tänkte att det är säkrast att ta tåget mitt på dagen dvs inte så många medresenärer då. Helt ensam var jag inte men det var gott om plats. På kontoret var det i det närmaste öde. Fler bananflugor vid fruktkorgarna än kollegor.

En av flera anledningar var att jag behövde ha en säker uppkoppling vid några externa möten. Men av någon anledning så var det inte alls bättre på kontoret. Jag tappade kontakt flera gånger under mina möten. Vid ett möte skulle jag bli intervjuad av studenter och då strulade tekniken totalt, så det fick bli för telefon. Ytterligare ett möte senare hade jag uppkoppling men då dog batteriet till datorn. Idag var tekniken inte med mig.

Satt kvar alldeles för länge men fick åtminstone en del gjort. På resan hem var jag i stort sett ensam, vilket tyder på att folk inte längre har kvällsaktiviteterna som kräver resor.

Idag har jag inte bytt om flera gånger. Däremot har jag noterat en hörlurar-frisyr. Efter morgonduschen låter jag håret självtorka och eftersom jag sitter med stora hörlurar hela dagarna, så formas håret därefter. Ser lite märkligt ut, i mitt eget tycke. Frågan är väl när man kan gå till frissan ingen.

Att hålla ögonen öppna

Uppe hyfsat tidigt för att ta mig in till jobbet. När jag stod på perrongen, och skulle ta upp min frukostmorot, insåg jag att matväskan inte var med. Min fina matlåda som jag kämpat ihop blev kvar hemma. Skyndande in på kontoret för att träffa en kollega. Som inte var där. Ibland har man sådana dagar. När det närmade sig lunch insåg jag att jag bokat in mig på en föreläsning, fick springa ut till en kiosk och köpa något snabbt som jag kunde äta framför datorn. Det fungerar men inte få festligt.

Under eftermiddagen avlöste mötena varandra, utan paus eller mellanrum. Där till fick jag ett special uppdrag: att leta efter ett brev som vi inte visste var det hamnat. Jag fick nyttja hela min list och fantasi. Först visste jag inte ens vad jag letade efter men när jag hittade det, fattade jag direkt. Vi är ju få på kontoret, men många vet att jag brukar finnas där och då får jag specialuppdrag som kräver fysisk närvaro. Det är fantastisk hur mycket information man kan skicka hem till folk genom att scanna eller fota. Så slipper de andra en resa till kontoret.

Nu är det fredagskväll, jag har lyssnat ikapp på P1, både Lantzkampen och Spanarna. Nu kämpar jag med att hålla ögonen öppna. Vågar inte sätta mig för bekvämt för då somnar jag direkt.