Produktiv

Satte fart tidigt i morse och sedan har jag ökat farten under hela dagen. Har fått väldigt mycket gjort och slutfört en hel del gamla surdegar. Fortsatte när jag ändå hade farten uppe och helt plötsligt hade en stor del av kvällen gått och klockan närmade sig nio. Då vill jag se ”Kulturfrågan kontrapunkt” och bytte från jobbdatorn till den privata.

Skammen kom över mig då jag kom på att jag missat kvällens bokcirkel. Jag har inte haft en tanke på den. Och så jag skämdes. Att inte lämna återbud är ju inte alls okej. Jag kan bara be om ursäkt och bättra mig.

Nu ska jag skämmas en stund till.

Ny vecka

Ännu en vecka som börjat med en rivstart. Hej och hå så mycket som kan hända på en dag. Jag jobbade flitig som en myra under förmiddagen för att komma ikapp men sedan hände så mycket under eftermiddagen att jag är hopplöst efter igen. Ja, så är väl arbetslivet för många i den föränderlig värld. Men hellre det än att allt är förutsägbart och inget händer.

Måndagar är en av mina tv-kvällar. Jag gillar ”Husdrömmar”. Det är intressant och jag känner att det finns andra som har värre problem än jag har. Jag vill även se ”Atlantic crossing”. Jag gillar första avsnittet och hoppas på en väldramatiserad fortsättning. Och det är väldigt skönt att få koppla av efter en hektisk dag.

Full fart

Här hos mig är det full fart från tidig morgon till sen kväll. På det sättet har året verkligen rivstartat. Det är många möten men framförallt är det väldigt många bra diskussioner. Det tycker jag är väldigt bra och det kommer att ge resultat.Jag älskar att se när andra människor utvecklas och lyfter sig till nya nivåer.

Behöver åka in till jobbet någon dag och funderar på hur jag ska ta mig dit. På kontoret har det vidtagits åtgärder så det är inga problem att hålla avstånd och städa efter sig, vilket gör att det känns tryggt. Risken för smittspridning är om man behöver använda kollektivtrafik och vi är rekommenderade att undvika rustningstrafik om vi inte kan undvika de allmänna transportmedlen. Överväger därför en väldigt tidig morgon. Cykeln är inte särskilt lockande. På något sätt kommer det att lösas.

En fråga som inte har slutat gnaga i mig är min kommande födelsedag. Att jag inte kan fira är klart sedan länge och det har jag accepterat så att det känns helt okej. Men jag skulle gärna vilja göra något minnesvärd den dagen, även om jag inte kan bjuda med andra. Det är supersvårt att hitta något roligt här i närheten. Dels är mycket stängt, dels är det ju en svår årstid dvs få utomhusaktiviteter, särskilt kvällstid. Jag märker att jag sitter här varje kväll och letar alternativ utan att lyckas. Har inte alls gett upp än, men vem kunde ana att det ska vara så här svårt.

Vardag

Det är måndag, väckarklockan ringde och jag gjorde mig redo för en ny termin. Min långa julledighet är över och jag anade att det skulle bli trögt att komma igång. Men nu sitter jag här efter en lång arbetsdag och känner mig glad och nöjd. Jag är glad att jag har ett jobb, jag är glad att jag har ett intressant och motiverande jobb och jag är glad att jag har många bra kollegor. Och jag är glad att jag åt lagad lunch idag. Jo, det finns mycket att vara glad över.

För mig är det viktigt. Jag väljer att lägga min energi på sådant jag kan påverka och jag försöker att ha mitt fokus på bra saker. Det negativa kommer ändå, jag behöver inte leta fel eller saker att klaga på – de problem som faktiskt kommer räcker för mig. Det är min strategi för att må bra.

Något annat som får mig att må bra är att skriva. Just nu går det bra, och då gäller det att passa på innan nästa dal kommer. För det böljar med toppar och dalar – det är ju så livet är.

Sista arbetsdagen innan jul

Har bestämt att denna tisdag är sista arbetsdagen innan jul. Sedan får det vara nog. Hade väldigt svårt att komma upp i morse då sömnbristen är påtaglig. Hade tänkt mig att jobba i pyjamas då dagen var helt fri från möten. Men så kom insikten att ett dokument behövde skrivas under och jag behövde ta mig till kontoret. Alla arbetsuppgifter kan inte göras hemifrån och då måste jag till arbetsplatsen.

På jobbet satt en ensam vakt, ingen syntes till men på mitt kontorsplan hittade jag en person som jag pratade med. På vägen hem igen stötte jag ihop med min chef (som också skulle signera papper) och vi fick ett samtal på tre meters avstånd. Väldigt kul att ses. Jag må jobba mycket men han jobbar ännu mer och börjar se sliten ut. Vi kom överens om att ta det lugnt i jul.

Har plockat upp paket på olika utlämningsställen och hämtat upp en del varor. Hade tänkt tvätta bilen men det har regnat hela eftermiddagen och kvällen. Hade även tänkt jobba klart på kvällen men ett krånglade internet har hindrat mig. Grymt irriterande så nu måste jag göra klart det sista i morgon innan jag kan ta jullov. Men snart så.

Multitasking

Efter åtta möten på raken var jag lite mör men ändå lite glad att få lite tid att göra allt man måste göra mellan möten. Mejl, telefonsamtal, att få skriva, tänka. Det är ju mycket som ingår i ett arbete och mycket mer som jag borde hinna med.

Eftersom jag jobbat hemifrån idag, så går jobb och fritid ihop. Nu i kvällen och har jag tonat håret och förberett en presentation på en och samma gång. För mig är det en ny form av multitasking. Det funkar! Numera är man van att ha en tvättmaskin igång när man jobbar, prata i telefon och hänga tvätt samtidigt och äta vid datorn utan att spilla. Det är mycket man lär sig i dessa pandemitider.

Just nu behöver jag packa eftersom jag måste göra en jobbresa. Det var inget självklart beslut men det är nödvändigt. Jag tar nattåg med egen sovkupé och på så sätt undviker jag kontakt med andra under resan. Det känns tryggt. Och väldigt spännande. Jag har inte rest i eget sovkupé tidigare så det blir en ny upplevelse. Det låter i alla fall väldigt mysigt och jag ser fram emot att få resa med en bra bok.

Men innan resa väntar en dag på kontoret. Imorgon är jag värd och ska vägleda andra att jobba på ett säkert sätt med avstånd och handtvätt. Det är ett av de enklaste uppdragen man kan ha då alla sköter sig exemplariskt.

Vissa saker bör man låta vila

Kom upp i tid men tabbade ork så snart jag såg nyheterna. Jag läste om nyupptäckta hål på Estonia. Jag tillhör dem som tror att vi kommit så långt vi kan in analys och utredningar och bör låta fartyget vila och visa respekt för gravfrid. Visst kan man alltid hitta någon mer aspekt men jag ser inte att vi kommer längre utan behöver acceptera att vi inte kommer att få veta allt.

Jag var inte med på fartyget när olycka skedde men åkte med fartyget veckan innan den sjönk. Jag hade dessutom utsikt över färjeterminalen från mitt rum på jobbet och såg den tomma platsen varje dag. Det var påtagligt jobbigt med alla minnen, alla tankar och det kändes väldigt skönt när vi till slut kunde lägga olyckan bakom oss. Att riva upp alla känslor gång på gång, känns inte bra. Visst har jag respekt för dem som vill veta mer, men 26 år är en lång tid och det behöver finnas en rimlig chans. Men jag anar att debatten redan är igång igen.

Har haft fullt upp med jobb hela dagen och blev inte klar förrän vid niotiden ikväll, så jag får vänta till sena nyheterna innan får höra hur tongångarna går. Såg dessutom något om att Preem inte går vidare med sin ansökan om Preemraff. Det måste jag läsa mer om, vad som ligger bakom beslutet. Det gäller att hänga med i nyhetsflödet så att man är uppdaterad och inte fastnar i jobbvärlden. Med lite tur väntar även några glada nyheter.

Energi gick och kom

Så nöjd med min dag på jobbet. Den var nämligen inte enbart fylld med möten, så jag hann tänka och få undan en del saker. Och börja på nya idéer. Det kändes bra. Jag hann dessutom fika med kollegor, både fysiskt och digitalt. Härligt!

Bestämde mig för att cykla hem innan det blev mörkt. Det känns lite lättare. De senaste dagarna har jag suttit kvar alldeles för sent på kontoret och tagit tåget hem. Men idag var det dags för cykeln igen. Det gick bra några kilometer. Sedan tog energin slut. Den bara försvann. Det var som att cykla i sirap och benen blev alldeles darriga. Jag fick stanna för att börja om, försöka få upp farten igen men det var hopplöst. Vid en lång, seg uppförsbacke valde jag att gå en bit. Det gjorde skillnad. Vips kom energin tillbaka igen och efter promenaden kändes det bra att cykla igen. Det tog tid, förstås, men till slut så kom jag hem.

Nej, roligt är det inte med cyklingen men jag kämpar på. Dessutom känner jag mig löjligt nöjd när jag är klar. Det känns lite lättare att lämna jobbtankar och få ligga på soffan med en bok eller korsord.

 

Hur öppen och ärlig ska man vara?

Igår tänkte jag inte skriva något inlägg i min blogg. Jag tänkte att dagen var ju inte speciellt upplyftande och det är ju inte så roligt att inse att man inte har den balans i livet som man önskar. Det hade varit så mycket enklare att bara glömma och låtsas som att inget hänt. Så tänkte jag till, nej, jag ska inte glömma och gömma undan. Jag vill kunna gå tillbaka och se hur det var och jag vill inte ljuga för mig själv. Så jag skrev.

Idag nöjer jag mig med att konstatera att dagen blev ännu värre. Det är yttre händelser som jag inte har rådigheter över utan bara behöver hantera. Arbetsdagarna blir längre och uppgifterna svårare. Idag smet jag ut vid 16.30 för att köpa sushi, hade varken fått frukost eller lunch, bara kaffe och juice. Nu tar jag en paus för att orka.

Så mitt i allt kom en kallelse till en kurs som jag glömt att jag anmält mig till. Det är en kurs på en folkhögskola som kommer att gå under några helger under hösten. Det är kurs från fredag eftermiddag till söndag kväll. Reptilhjärnan hann tänka att det där kommer jag inte hinna med. Men den tanken satte jag stopp för. Såklart att jag ska gå kursen nu är jag äntligen kommit in. Så klart att jag kan ta ledigt några eftermiddagar. Nu har jag något att se fram emot.

Lång dag som avslutas med AW

Även i dag behövdes en tidig morgon för att hinna undan något innan alla möten började. Hann dessutom bara slänga i mig lite frukt till lunch. Hela eftermiddagen hade vi avdelningsmöte. Vi brukar ju träffas fysiskt några gånger per år och nu saknar vi varandra galet mycket. Det hela avslutades med AW via Teams. Vi var ganska få som deltog men det var väldigt trevligt. Tyvärr hann klockan bli halv åtta innan de sista lämnade och då var jag både matt och hungrig.

Vissa veckor behöver man verkligen inga fritidsintressen. Det räcker med att få sitta en stund i fåtöljen och lösa korsord. Det är en hyfsat bra trötthetsmätare. Ju piggare jag är desto svårare klurigheter klarar jag av. Är jag alldeles för trött fixar jag inte att lösa klart. När jag skriver fel siffror i sudokun är det dags för semester. Nåja, en ungefärlig skala men ändå något att vara uppmärksam på.

Inom kort ska jag dock ändra på denna situation och återuppta mina intressen. Snart, snart, snart.