För kort helg

Idag behövde jag ta mig till bibblan för att lämna en bok och passade på att shoppa lite när jag var nära butiker. Fortsatte shopping nära jobbet och besökte även kontoret. Där stannade jag lite för länge och vips så var det kväll.

Det är söndagskväll och jag sitter vid min dator och har precis tittat på Svts Babel. Det är ett av de tv-program som jag inte vill missa. Annars är det mest olika politiska debatter som jag slukar i tv-tablån nu. Känslan är att den här helgen var för kort. Det är en känsla men det är inte sanningen. Helgen är lika lång som alltid men jag har inte tagit vara på ledigheten på bästa sätt.

Lördagen blev svettig. Det var varmt och kvalmigt. På pendeltåg och tunnelbana satt alla ock flämtade och försökte fläkta med papper och tidningar. Det där regnet vi hörde talas om kändes efterlängtat men inget kom. Inte förrän idag, söndag. Dock har vi fått relativt lindriga mängder regn hos oss. Jag är så glad för varje droppe vi får. Att jag blir lite fuktig, det kan jag leva med. Jag torkar.

I dag behövde jag ta mig till bibblan för att lämna tillbaka en bok. Passade på att shoppa lite när jag var nära butiker. Fortsatte shoppingen lite senare, nära kontoret. Gjorde även ett besök på jobbet och där stannade jag för länge. Vips så var det kväll och snart är helgen över.

Men några timmar är det kvar innan det är vardag igen. Det räcket till några sidor i en bok och sedan är det dags för pyjamas.

Annons

Förändring

Under sommaren tog jag mig lite tid att fundera över framtiden, vad jag vill och hur jag vill utvecklas. Tog även ett beslut som stängde en väg framåt. Rätt eller fel, det vet jag inte, men det är ett beslut.

Mitt jobb består är egentligen två. Dels har jag ett ordinarie chefsjobb dels är jag även tillförordnad chef för en större avdelning. Den tillförordnade rollen är tidsbegränsad men har dragit ut på tiden. Min gissning är att jag kommer att ha kvar mina dubbla roller till årsskiftet. Det finns väldigt mycket roligt i allt detta men tiden räcker inte till. Tillfälligt är det inga problem men på sikt kan jag bara ha en roll. Men vilken roll vill jag ha?

Min plan var att använda sommarens vandringar för att reda ut den tanken. Så blev det inte. Men några promenader och hotellnätter gav åtminstone reda i tankarna. Jag behövde komma till ett beslut eftersom tjänsten där jag är tillförordnad, var ute på annons och ansökningstiden gick ut. Jag sökte inte. Det finns jättemycket i den rollen som jag verkligen vill göra, men inte riktigt allt. Det kändes inte som rätt roll för mig. Det var skönt att ta ett beslut.

Det innebär dock att jag inte vet vad som väntar. Det kommer att bli en ny organisation och den är inte beslutad än. Jag utgår ifrån att det blir förändringar och min ordinarie roll blir säkert förändrad eller försvinner helt. Det kommer att visa sig med tiden och fram till dess fokuserar jag på det jag kan göra och påverka. Jag känner mig trygg i att det finns en roll för mig även om jag inte vet vad eller hur. Förhoppningsvis tog jag rätt beslut att inte söka den andra tjänsten, men än jag kan jag inte veta.

Det här är inte första gången jag hamnar i dessa lägen, där jag inte vet vad som händer med jobb och framtid. Det är trist men man lär sig att hantera det. Jag vet vad jag behöver göra och inte göra. Att inte hantera, bara vänta, det är det sämsta. Ibland tänker jag att det vore skönare men något mer tryggt och stabilt men jag skulle inte vilja välja bort det jag brinner för. Att förändringar kommer är naturligt. Det som, i min erfarenhet, skiljer sig åt är hur olika arbetsgivare hanterar frågan. Jag har varit med om bättre och sämre. Idag har jag en väldigt nära dialog med min chef. Det ger trygghet.

Nu fortsätter tankearbetet med vad jag faktiskt vill göra och vilka förändringar jag behöver. Det kommer bli fler beslut. Och förhoppningsvis fler vandringar som får tankarna att klarna.

Kaffetankar

Redan lördagsmorgon med kaffe. Veckan har gått så fort. Det känns som att det inte är så länge sedan jag satt här med kaffekoppen senast. Ändå har det hänt så otroligt mycket, förra veckans aktiviteter känns avlägsna. Tiden har verkligen mång ansikten.

Började veckan med cykelkläder på men det har inte hjälp. Det är fortfarande tomt på luft i däcken så det blir väl till att fixa i helgen. Jobbmässigt har massor av möten avverkats, både nya och gamla problem har blivit lösta, tårtkalas, museibesök och middag har vi också hunnit med. Och några riktigt viktiga beslut.

Jag har haft två jobb sedan drygt ett år tillbaka. Det är en tillfällig lösning som skulle vara förbi årsskiftet kanske en bit in på vårvintern. Jag tänkte mars men efter en tid förstod vi att det kanske skulle fortsätta fram till maj. Sedan trodde jag fram till semestern, sedan september och nu ser det ut att fortsätta en till oktober/november. Det kom ett viktigt besked i veckan som sätter förutsättningarna för framtiden. Det är blandade känslor för mig. Det är fantastiskt roligt jobb, jag har det gärna. Däremot har jag för mycket att göra och behöver avlastas med saker. Sedan vill man ju gärna veta vad man ska göra framåt. Det är inget jag vanligen tänker på men varje gång jag tror att den roliga tiden ska ta slut, då funderar man ju. Men som sagt, nu behöver jag inte fundera eftersom jag lär fortsätta en stund till. Det är bra.

Det sämsta med veckan är värk i ryggen. Någon liten vridning i början av veckan gjorde ont men gick över. Men igår kom den tillbaka med kraft. Jag har helt sne och det gör ont. Urk. Jag har ingen problemrygg men det har hänt två gånger tidigare i livet. Nästan exakt 17 år mellan gångerna. Det verkar som att rörelse är medicin så det ska jag testa idag.

Nu tar jag helg. Promenad och vila. Återhämtning och fylla på med energi. Och påtår.

Lördagsmorgonskaffe

Det är lördagsmorgon och bästa kaffestunden är här. Jag får sitta länge och tänka och reflektera. Jag älskar den här stunden, den betyder så mycket för mig.

Igår när jag kom hem från jobbet kände jag en stark längtan till förändring. Där och då kändes det som att jag kämpar otroligt mycket för en grupp som inte ger tillbaka. Det känns som att jag ger mer än vad jag får tillbaka. Så vill jag inte ha det. Nu är jag så erfaren att jag vet att inte överreagera och ta beslut på svallande känslor. Däremot får man känna, och skriva om det, men förstås med medvetenheten om att det är just känslor och inte hela sanningen. Dock, någon form av förändring behöver jag i mitt liv.

Jag har egentligen redan tagit flera steg, det händer mycket. Och det kommer att komma mer. Jag vet att det att det kommer att bli förändringar i jobbet, kanske redan efter sommaren men ingen vet vad eller hur. Det jag har upptäckt den senaste månaden är att många tror sig veta vad jag vill, utan att fråga eller stämma av. Det gör att jag nu är inne i en egen process att verkligen veta vad jag vill, så att jag kan framföra det och agera. Så när valmöjligheterna dyker upp – så är det jag som gör valet – ingen annan som utser mig.

När jag gör mina val vill jag inte ha begränsningar, framförallt inte sätt onödigt snäva förväntningar. Jag vill kunna tänka utanför den berömda boxen. Så det gör jag nu.

Det första valet, som påverkar denna helg, är att slutföra mitt romanmanus. Läsa, redigera, läsa och redigera är planen för helgen. Och det måste jag börja med direkt.

Kaffestund

Majsolen skiner lite svagt denna lördagsmorgon. För mig är det tidig morgon. Min helgkurs startade redan i gårkväll men jag har inte kommit dit än. Det är ingen riktig brådska heller. De är få lektioner denna helg så ingen märker om jag är där eller ej. Jag ska snart åka dit men behöver skriva av mig lite först.

I tisdags hände några, för mig personlig, trista saker på jobbet. Det blev krishantering som pågick en bra bit in på kvällen. Eftersom det på sätt och vis handlar om mig personligen så blir det även många tankar och känslor i. Vid ett tiden på natten hade jag visserligen kommit i säng, men inte mejlen fortsatte att komma så jag klev upp för att säng av ljudet. Det dröjde innan jag somnade.

Kl 4 ringde alarmet igen. Jag behövde gå upp för att åka till flygplatsen. Knappast utsövd men jag ville inte missa flyget. Den här resan gick till Amsterdam. Det gick bra ända fram till flygplatsen i Amsterdam. Där tog jag på något sätt fel tåg och hamnade långt ute på landsbygden. Det tog mig över en timme att komma rätt. Fy vilken trist upplevelse.

I Amsterdam har jag mest sett kontor. Vi hade jättebra möte och jag är glad att jag har mina chefskollegor, särskilt i jobbiga stunder. Under en middag på kvällen såg jag i alla fall lite av staden. Det var varmt 20-25 grader och riktig sommarkänsla.

Inte heller hemresan var problemfri. I vårt gäng, som skulle till fem olika orter i Europa, fick flera inställda flyg och vi andra fick upptäcka föreningar. Jag fick sitta länge på flygplatsen och när vi väl landade på Arlanda hade tågen hem slutat gå. Det blev att ställa sig i en lång taxikö. Skönt att komma hem i alla fall.

Fredagen blev ännu jobbigare än tisdagen. Jag skulle helst bara vilja sätta mig ner och gråta men så kan man ju inte göra. Så jag jobbade på men, som sagt, missade fredagskvällens kurs.

Det var ingen större förlust eftersom jag även missat mejl om att lärare inte kommer att delta i kursen. Det är typ självstudier och grupparbeten i helgen. Därför behövde jag inte stressa dig i går och kan ta mig en kopp kaffe innan jag sätter mig i bilen. På så sätt fick jag skriva av mig lite. Kanske inte så intressant för andra, men skönt för mig.

Blandat och gott

Efter den mycket korta söndagsutflykten till jobbet, då jag fick vända hem pga bortglömt inpasseringskort, fortsatt min strävan framför datorn här hemma. Lite jobb alldeles för lite då jag råkade börjar skriva i mitt romanmanus. Jag tappade helt bort tiden, vilket jag fick lida för idag. Och resten av veckan. Men det var väldigt härligt att få vara i ett skrivflow.

Lite senare på kvällen såg jag ett avsnitt av ”Bäst i test” på svt play. Jag har missat några och tycker att de är kul att se. Igår var jag nog lite extra trött eftersom jag fick jublande skrattanfall. Jag brukar inte skratta högt när jag är ensam men igår var det så roligt att tårarna rann. Det händer inte ofta och jag älskar när livet överraskar på det sättet. Livet är gott.

Det blev en väldigt tidig morgon, många möten och en hel del bra samtal under dagen. Satt kvar lite sent men vid åtta tiden fick jag nästan skrämselhicka. Jag har glömt att deklarera. Det gick som tur var att göra enkelt via webben. Jag är så tacksam för dagens teknik som gör livet så mycket lättare. Kvarskatten var enkelt att swisha in. Nu är allt klart.

Strax efteråt vidtog en märklig huvudvärk och jag gick hem. Himlen var som en palett med vackra färger och när jag klev av tåget kom regnet. Jag fick gå hem med regndroppar i håret och med en vacker regnbåge för ögonen. Jag bestämde mig för att regnbågen är ett tecken för lycka, att något gott ska komma. Jag vet inte vad eller hur men det är en härlig känsla. Misstänker att det är vädret som ger huvudvärken, så den är nog bra att vänta ut. Samtidigt som jag väntar på lyckan.

Tokigt

Det blev en stressfri förmiddag då jag ändå fick den del gjort. Jag pysslade lite här hemma. Fixade även med cykeln som gör sig redo för säsong. Sover lite dåligt på nätterna, jag drömmer så engagerat och det ger ingen djup sömn. Därav var det skönt att inte stressa.

Behöver jobba idag och packade väskan. Köpte nytt SL-kort. Även om planen är att komma igång med cyklings så blir det inte varje dag. Särskilt inte i början då jag måste ta det lugnt när jag drar igång. Framme vid köpcentret köpte jag med mig mat att äta på kontoret. Det var först utanför porten som jag insåg att inpasseringskortet var kvar hemma. Bara att vända om.

Det är förtretligt men jag har bestämt mig för att inte sura för bagateller. Sådan här kan hända och jag har inte förlorat mer än några timmar. Hemma igen har jag dock fortsatt det långsamma tempot. Lusten till arbete är låg och jag ”ska bara…”

En fördel med att jobba hemma är att jag hinner tvätta samtidigt. Har flera resor och kvällsaktiviteter framöver att jag måste ha koll på garderoben. Dessutom är kaffet mycket godare här hemma.

Intensivt

Det har råkat bli en riktigt intensiv vecka. Har varit på jobbet strax efter sju och ändå inte kunna gå hem förrän framåt niotiden på kvällen. Det är förstås väldigt tillfälligt och inget jag skulle orka i längden. I morgon riskerar det bli ännu senare pga av en arbetsmiddag men jag hoppas kunna smyga hem tidigare på fredagen.

I helgen fyller min farbror 75 år och jag måste fixa present inför besök. Har verkligen misslyckats med den planeringen men så är livet ibland. Har tyvärr ingen aning om vad jag ska ge men det hoppas jag kunna lösa på fredag kväll.

Så mycket mer har jag inte orkat tänka på. Och nu ska jag sova för att orka upp tidigt i morgon.

Våren är snart här

De senaste dagarnas solsken väcker känslor. Man kan inte se, men nästan ana våren. I morse var jag så glad, valde klänning och strumpbyxor. De var väldigt länge sedan jag hade strumpbyxor på mig, det har inte behövts här hemma hos mig. På jobbet insåg jag att jag inte hade några inneskor. Vilket underbart problem att sakna skor på jobbet – det betyder ju att man får vara på jobbet. Lite senare på eftermiddagen fick jag solen i ögonen då jag satt vid ett skrivbord mot ett fönster. Återigen gläds jag åt mina bekymmer – de är underbara!

Dagen blev lång som den så ofta blir. Men jag är ändå ganska nöjd. Det är måndag och jag är pigg och glad. Det betyder mycket.

Däremot så fortsätter jag att bedrövas över krig och elände. Jag vet inte vad som är rätt ord: rädsla, oro – inte så att jag darrar, känner panik men jag inser att jag inte kan förutspå vad som kommer att hända. Kriget påverkas av mörka krafter och de kan få för sig vad som helst. Det tycker jag är otäckt.

Fredagskvällstankar

Det är fredagskväll och jag kämpar med att hålla ögonen öppna. Det känns att man har tagit sig igenom en hel arbetsvecka. En förkylning har lagt krokben för mig och jag har fått vara hemma hela veckan. Covid-testerna är negativa men det är ju svårt att veta om man kan lita på den. Så jag håller mig hemma till dess att förkylningen försvinner. Det betyder att jag missar helgens kurs, men jag är vuxen och känner ansvar och får jag stanna hemma.

Eftersom jag förnärvarande har två jobb så börjar jag fundera på om jag verkligen vill ha det så. Det var ju tänkt som tillfälligt och borde vara över nu men det fortgår och jag har ingen tydlig deadline. Lite till orkar jag men jag tänker att det inte kan vara för evigt. Vad vill jag då? Hur hur når jag dit? Det försöker jag tänka på medan jag klipper med ögonen. Kan inte påstå att jag kommit särskilt långt i mina tankar. Inget som klarnar. Kanske behöver jag komma ut och promenera för att tankarna ska släppa loss.

Kriget som pågår är förstås något som finns i mina tankar. Jag har bestämt mig för att ha lite balans i hur mycket jag följer utvecklingen. Jag har inte tv:n på under dagen, då fokuserar jag på jobb, men jag kollar nyheter på kvällen. Men jag gör även annat, för att få lite balans. Annars blir jag helt uppslukad.

Det är för många tankar i huvudet just nu. Det ska bli riktigt skönt med helg. Att både få vila och sortera lite bland tankarna – det blir bra.