När det kommer till kritan

När det kommer till kritan av Niklas Rådström är en liten bok med intressant och tankeväckande text. Jag har läst som ljudbok och därmed fick texten formen som monolog där även scenanvisningar ingick. Andreas T Ohlsson var uppläsare och bara det är en upplevelse. Tema handlar om liv och död på ett väldigt speciellt sätt. Rådström har ett i mitt tycke enastående sätt att få fram en finurlig text som vrider på perspektiven.

Enda nackdelen är att det är kort. Boken är tunn och monologen tog slut alldeles för fort. Jag hade gärna läst och hört mer.

Två pistoler

Två pistoler av Klas Östergren är en omskriven roman som kommit ut i år. Det handlar om en åldrande man som ser tillbaka på händelser i sitt liv, inte minst hur han varit vid hovet och stått Gustav III nära. Mannen, som varit hovstallmästare fick mycket praktiskt hjälpa till när kungen skulle se till att få en avkomma. Detta upptar en hel del av berättelsen, inte minst de rykten som uppstod efteråt.

Förvisso bra skrivet en jag tillhör inte den hyllande skaran. Nu är jag ju inte så intresserad av kungligt sexliv eller intriger vid hovet. Kanske hade jag felaktiga förväntningar på boken eftersom det handlar om en spännande tid.

Det blir ingen rekommendation från mig.

Förträngning

Idag upptäckte jag att jag totalt förträngt hur det kan vara att åka pendeltåg.

Började dagen hemma och efter två morgonmöten tog jag tåget in till kontoret. Så roligt att vara där och dessutom träffa kollegor. De flesta mötena är förstås via Teams men jag hann prata med några kollegor. På kvällen satt jag och chefen och pratade. Ingen hade koll på tiden och vid sex-tiden tyckte vi att det var dags att sluta. Men på något sätt fortsatte samtalet en timme till. Trevligt och efterlängtat. Behövde fixa lite innan hemfärd, men kom i alla fall iväg innan åtta.

Det var till ingen nytta. I typ tre evigheter fick jag sitta på pendeltågsperrongen och bara vänta. Stopp i trafiken utan prognos. Nåja, hem kom jag tillslut.

Märkligt att jag glömt dessa pendeltågseländen. Men nu minns jag.

Paket

I söndags gjorde jag några beställning. Dels böcker, dels apoteksvaror. Böckerna skulle dröja men apoteksleveransen skulle komma nästa dag.

Idag, tisdag, fick jag ett sms. Paketet med böcker hade levererats utanför min dörr. Det visade sig stämma. Inte vid sidan av dörren utan precis framför. Jag, som var på insidan, fick ta i ordentligt för att ens kunna öppna dörren med det blockerande paketet. Brandsäkerhet ingår tydligen inte i budutbildning.

Några apoteksvaror har dock inte kommit än. Tur att man inte är sjuk.

Rivstart, igen

Veckan började med en rivstart. Det är ju inte första gången. Efter förra veckans ynklighet i sjuksängen så hade jag önskar mig mer av mjukstart. Den energi jag samlat på mig under helgen ska ju räcka hela veckan. Men så blev det inte. Redan på förmiddagen var nästa kris ett faktum och det var bara att sätta igång med krishanteringen. Jag har helt tappat räkningen för hur många gånger det har skett i år. Men jag är riktigt snabb numera.

Men det dränerar mig på energi så när kvällen kom behövde jag en promenad innan jag drog igång kvällspasset. Det blev en alldeles för lång arbetskväll men allt som sker är långt bortom min rådighet, så det finns inget annat val än att agera och ställa tillrätta. Jag har också bunkrat upp med bra och nyttig mat i kylen, massor av vitaminer och det underlättar mycket.

Så på så sätt är jag nöjd, motion och bra mat gör att jag orkar bättre. Det ska bli en god vana.

Första gången jag såg dig

Första gången jag såg dig av Tasha Kavanagh är en spännande roman, kanske man kan kalla den thriller. Jag sträckläste eftersom den var så spännande, kunde in lägg den ifrån mig. I centrum av berättelsen finns en snart 16-årig tjej, med kraftig övervikt och få vänner. Hon är i det närmaste besatt av en klasskamrat. Hon ser sig själv som att hon skydda kompisen, eftersom hon tror att en man är efter flickan. Ingen tror på henne. Men så försvinner klasskamraten.

Kompositionen i boken gör att den är spännande hela tiden. Den kränger och svänger hela tiden med nya tankar och händelser. Jag blir galet irriterad på visst agerande och ändå vet jag ju inte vad som är rätt eller fel. Det driver berättelsen framåt och det är spännande till sista mening.

Lugn och ro

Ibland tror jag minsann att nattens drömmar säger något till mig. Inte alltid, och inte alltid lättolkat men ibland kan det finnas något i drömmen som är värt att reflektera över. Den senaste tiden har jag drömt väldigt mycket. En av nattens drömmar som fastnar handlade om att det rycktes i dörrar, var än jag försökte få vara för mig själv en stund. Folk kom förbi, det jag trodde var eget rum var stora salar och ibland var mitt rum som en genomfartsled.

Eftersom jag bor själv borde jag ha gott om plats för mig själv. Men nu när jag reflekterar, så tänker jag att det ändå inte är så. Nu när jag jobbar hemma, är ju alla möten här, alla är i mitt hem. Det kan ringa när som helst, både på datorn eller i telefonen. Och alla kan mejla närsomhelst, ett pling i telefonen och ibland måste jag ju hantera det direkt. Jag är aldrig riktigt i fred.

Jag har ju sedan länge alltid varit tillgänglig, det är man som chef och ledare, men skillnaden är nu att fler och fler behöver nå mig oftare. Tidigare var det så sällan att det absolut inte var något jag tänkte på. Nu är det ofta. Och till det ska läggas att hemmet är en arbetsplats.

Min egen tolkning är att jag behöver både rum och tid för mig själv. Stänga av telefonen ibland, har platser där jag inte jobbar och som bara är mina. Jag tror i alla fall att det var det som drömmen handlade om.

Apotek

Har äntligen tagit mig ut för att handla. Det saknas både mat, hygienartiklar och lite annat eftersom jag inte hade bunkrat innan jag blev sjuk. Idag såg jag till att ha lite mer hemma än för närmaste dagarna. Maten var inget problem, men apotekens utbud har verkligen försämrats, noterade jag.

Redan innan jag blev sjuk hade jag en lista med saker jag behövde från apoteket. Inget receptbelagt utan mer av värktabletter, salvor mm som behövs för förebyggande friskvård. Men när jag varit på de närmaste apoteken har det bara funnits några av varorna jag sökt, och jag har inte orkat stå i lång kö, utan tänkt att jag tar det vid nästa apotek. Det har jag inte lyckats med. Igår passerade jag ett apotek med där var det så trångt att jag inte vågade gå in. Idag fick jag en ny chans, ett nästan folktomt apotek. Men… även hyllorna var tomma, på det jag sökte.

För mig är det inget allvarligt eftersom det handlar om friskvård, men jag har ju hört att även de som behöver receptbelagd medicin behöver vänta eller beställa. Det känns lite galet tycker jag. Jag har nog tänkt att det handlar om ”barnsjukdomar” i apoteksreformen, att man bör ha kommit tillrätta med det nu. Tydligen inte.

Så hur löste jag situationen: jag åkte hem och beställde på nätet.

Dit solen aldrig når

Dit solen aldrig når av Marianne Cedervall är en roman som beskrivs som feelgood-deckare. Det är den tredje boken i en serie som utspelar sig på Gotland, där en pensionerad lärare och en pensionerad polis har en tendens att hamna i äventyr i deras annars fridfulla liv ute på landet.

Under en långritt kommer huvudkaraktären i kontakt med något som kallas ”Fruntimmershuset” som väcker visst intresse. Det visar sig ett en journalist börjat söka i historien. Och när journalisten försvinner, ja då blir det spännande.

Jag gillade verkligen den här boken eftersom jag uppfattar att den har något mer djup än Cedervalls tidigare böcker. Jag älskar att läsa det hon skriver men ibland blir historierna lite väl tunna. Här finns en sidoberättelse där läraren, som också är farmor, bygger upp en fin relation med sin sondotter. Den är riktigt bra.

Så nu vill jag absolut fortsätta och läsa mer av Cedervalls böcker.

Bergianska

Vaknade upp till en solig höstlördag, lite svag men ändå med en lust att få komma ut och få andras klar luft. Har inte ork för någon längre promenad och kom på idén att ta mig till Bergianska trädgården. Det var en ovanligt bra idé. Det var väldigt länge sedan jag var senast och nu fick jag återupptäcka hur vackert det är där.

Jag var inte ensam om idéen. Det var svårt att få parkeringsplats och vi caféet ringlade kön lång. Jag strosade länge i parken och bland blommor och det var så härligt att vara få vara där. Den här gången avstod jag besök i växthusen.

När jag skulle hem var det långa köer av bilar som letade parkering. Tydligen ett populärt ställe och det kan jag förstå. Jag vill snart tillbaka igen.

Apropå parkering så är det numera en vetenskap att få betala. Det är en god idé att betala med kort och enbart betala för den tid man står parkerad men det är inte alltid tekniken vill. Det var nästa omöjligt att se instruktionerna på skärmen pga av solen och det tog en evighet för automaten att kontakta banken. Oerhört lätt att göra fel och då fick man börja om från början. Vi som stod där skrattade gott och mindes den tid men stoppande mynt i automaten och vred om. Det var både snabbt och enkelt!