Vegetarisk kost

När jag befinner mig på ett hälsohem som Masesgården är maten central. Det första man lägger får veta är att det enbart serveras vegetarisk mat, ingen dryck till maten, inget kaffe och ingen alkohol. Under veckan får man uppleva och det blir en speciell upplevelse.

Till frukost serveras olika grötar, som varieras varje dag. Imponerade att det finns mer en den gröt man är van vid. Det finns även mjölkprodukter som fil, havremjölk, yoghurt, allt i många varianter med eller utan laktos. Många olika sorters frukt och bär finns uppskurna att ha på filen eller gröten. Till det finns ett stort antal tillskott av fröer, nötter och mjöl med nyttighet utifrån våra olika behov. Teet tar man efter frukosten. Teer finns tillgängliga hela dagen och är örtteer. Även här är mångfalden stort. Det finns både rena torkade örter och färdigblandade teer i påsar.

Lunchen är en fröjd. Här finns en stor buffé av råkost, blandade sallader och varma vegetariska rätter. Variationen är mycket stor. Förutom att det är väldigt gott, är det inspirerande att se hur mycket god mat man kan göra med grönsaker.

På kvällen är det soppa och bröd som är bakat på resterna av den gröt som inte blev uppäten på morgonen. Till soppan finns även råkost. Att soppa kan vara så mättande och gott är svårt att tro innan man varit här.

Det som ändå är mest utmärkande är matens kvalitet. Det känns att det är mat som är odlad och transporterad med omsorg. Nyttigheterna sitter i, vilket känns i smaken och senare i kroppen.
För mig är vegetarisk mat en del av min kost. Däremot kommer det aldrig att bli den helt dominerande. Jag gillar variation och även om jag får uppleva att vegetarisk kost varieras, så vill jag inte avstå från annan mat. En lagom blandning är bäst för mig.

Annons

Andningshål

Det finns platser vi behöver som någon form av andningshål. En plats att få andas ut, koppla av, reflektera och släppa mentala bördor. En plats att få andras in, fylla på med ny energi, inspiration och motivation. Jag har flera sådana platser och en av dem är ett hälsohem. Det hälsohem som blivit min favorit ligger i Dalarna och heter Masesgården.

Här får jag möjlighet att träna på olika sätt. Denna vecka har jag förståss varit ute på promenader men även tränat qi-gong, vattenjympa, styrkejympa och simning. När jag är här inser jag att jag orkar betydligt med än jag tror. Det är inga problem att köra flera pass i om dagen.

En annan viktig del är kosten. På ett hälsohem serveras vegetarisk kost. Det är grötfrukost, en fantastisk lunchbuffé och soppa på kvällen. Det är imponerande att se hur varierad kost kan vara och det smakar alldeles utmärkt gott. Utmaningen är att inte äta för mycket av det goda. Min personliga utmaning är att klara mig utan kaffe eftersom det inte finns tillgängligt.

Den mentala hälsan får också sitt bla genom ett antal föredrag. För mig som varit här många gånger, finns en del nyheter men även en hel del som jag hört tidigare. Å andra sidan, att bara få vistas i den harmoniska miljön gör gott för mig.

Just nu sitter jag med fötterna högt efter att fått fotvård. Riktigt lyxigt att få bli ompysslad på detta sätt. Det här andningshålet kommer att återvända till och det är ett andrum som jag kommer att skriva mer om, både om vårens vistelse och kommande. Och med bilder förståss!

Tid på tåg

Att resa med tåg är för mig mer njutning än äventyr. Jag vet att jag kommer fram, behöver inte oroa mig. Jag kan ge mig flera timmar för avkoppling och det gör jag helst med en bra bok. Så när jag satte mig i tågkupén i lördags, dukade jag upp ett bord med kaffe och böcker för att sedan bara luta mig tillbaka.
Trots att jag försökte stänga av omvärlden, kunde jag inte låta bli att lyssna till kvinnan framför mig som pratade i telefon större delen av resan. Högt och tydligt så det var ingen i vagnen som kunde undgå att höra vad som sades. Hon hade precis muckat från ett kortare fängelsestraff och var på väg hem igen. Hem till gamla vanor.

Kvinnan hade ett stort kontaktnät, hon pratade med många och nästan alla vara hennes allra bäste vän, åtminstone just när hon pratade med personen. Den ende hon inte fick kontakt med var hennes sambo, som inte betalat hyran och sett till att de blivit vräkta. Under resan, ca 2,5 timme, hann kvinnan få i sig sex öl. Kvinnan använde ordet ”bara” eftersom hon köpt tio.

När jag hör sådant, undrar jag vilken vård hon blivit erbjuden. Vad har hon fått för hjälp att hamna rätt igen? Hur kan det bara gå några timmar från muck till dess att hon är rejält berusad? Visserligen menade hon att det fanns knark inne på anstalten men jag uppfattade ändå någon form av droguppehåll. Däremot fanns ingen vilja till annat leverne.

På något sätt berörde mig kvinnan mer än boken jag läste. Någonstans inom mig vill jag säga till kvinnan att ta chanserna hon får och göra något mer av sitt liv. Men jag vet att det inte är min sak och jag måste respektera hennes val. Ändå vill jag så gärna att hon ska se att hon kan göra andra val.
Vad som händer med kvinnan lär jag aldrig få veta. Däremot kan jag fundera över egna val och hur jag kan inspirera och stötta andra i sina livsval. Det är min sak att göra.

Den osynliga vardagsträningen

En träningsdagbok är ett bra hjälpmedel. Det ger en bra överblick över träningen, viktig för utvärdering och fungerar även bra som motivation. Jag använder en nätbaserad dagbok och har koll på min träning sedan flera år tillbaka.

För mig är enkelheten viktigt och jag har satt upp enkla regler för vad jag registrerar. Jag registrerar antal pass, tid för träning, rejäl träning och promenader som överstiger 25 minuter. Ibland skriver jag noteringar men än så länge inga avancerade noteringar om tider och vikter. Att träningen blir av, är det viktigaste för mig.

Trots att jag själv upplever att jag lyckats öka på träningen den senaste tiden, så säger statistiken något annat. Vid en närmare granskning inser jag att det är min egen rapportering som felar. Numera är promenader på 20-30 minuter ett så vanligt inslag i min vardag att jag inte ens tänker på dem som träning. De känns så naturliga att jag inte tänker på dem.

Det ser inte bra ut för mina mål statistiskt sett men det känns ändå som att ett av målen är överträffat. Jag har fått in motion i vardagen, nya goda vanor som inte gör väsen av sig och som känns bra. Det ska jag fira!

Träna på olika sätt

Söndag är ingen vilodag. Det är mycket som ska hinnas med och mellan alla måsten försöker jag även får med sådant som jag vill och mår bra av, tex träning. Den här söndagen har träningen varit tvådelad.

Det ena är att jag har börjat gå in mina nya joggingskor. Jag börjar mjuk genom att gå inomhus med dem, för att känna att de känns bra. Så idag har jag gått. Egentligen skulle jag sitta still vid en dator men jag har tagit alla chanser till en lite promenad. Upp och gå för att: hämta kaffe, se vad som låter utanför fönster, hämta ett glas vatten, hämta papper, tända lampan och hämta något som jag sedan inte kom ihåg vad det var och fick därmed bara går runt lite grann. Det finns så många anledningar att inte sitta still. Det är också en form av nötande som bränner kalorier.

Det andra, den svettiga träningen fick jag på ett pass Indoor Walking hos Friskisk&Svettis. Söndagseftermiddag med solsken ute innebar att det verkligen var lugnt. Det var got om plats i gymmet. Indoor Walking-lokalen har 24 walking-maskiner och idag var vi bara sex kvinnor som kämpade. Och vi fick kämpa utan ledare till musik som inte riktigt passade, men vi peppade varandra. Det gick alldeles utmärkt bra.

Även om söndagen inte innebär vila, så är det en dag som får mig att må gott. Det är jag tacksam för.

Med en rosa goodiebag

Trötta och blöta kom kvinna efter kvinna inrusande i Röhnisch BrandStore-butik på Norrlandsgatan, en tidig torsdagsmorgon. Friskis&Svettis tillsammans med Röhnisch hade bjudit in till frukostseminarium på temat ”Bröst och löparstöd”.

Lite kuriga, men vakna, satt vi på låga bänkar som förde tankarna till skolgymnastiken. Medan vi slukade kaffe och smörgås sneglade vi nyfiket i den rosa goodiebag var och en fått. En kvinna från Friskis&Svettis i Stockholm hälsade välkommen och menade att eftersom ca 70% av föreningens medlemmar är kvinnor, behöver vi tala om kvinnors frågor och träning. Att ha föreläsningar och kurser är ett sätt att bredda föreningens verksamhet. Männen är välkomna men har hittills inte vågat sig till denna typ av föreläsning.

Hanna Fredholm presenterade sig som bröstkirurg. Hon höll ett faktaspäckat föredrag på ett mycket naturligt och pedagogiskt sätt. Hon berättade om brösten uppbyggnad, funktion och naturligt varierande utseende. Hon berättade om sjukdomar men framförallt våra egna möjligheter at hjälpa kroppen att reparera sig. Att träna är ett sätt och det krävs inte så förfärligt mycket: 45 minuters träning 2-3 gånger i veckan ger fina effekter.

Träning innebär även att behov av en bra sport-behå och där tog Röhnisch-representanten vid. Hon, vars namn jag glömt, berättade både om företaget och deras produkter vilket var intressant. Hon visade även produkter och materialen funktion. Självklart fick vi möjlighet att shoppa till bra priser.

Det var en ovanligt bra start på dagen. Jag fick både fakta och inspiration. Det är givande att få lyssna till olika frågor och få nya intryck, även frågor som man kanske inte tror ska vara så intressant. Överraskningar är bra. Överraskningar fanns det gott om i den rosa goodiebag som jag fick med mig hem.

Vårtecken

Skräpkorgen fylls med svarta strumpbyxor. Par efter par ger de upp. Maskor blir till hål, resåren släpper och sömmar går upp. Det har varit en lång vinter. De svarta strumpbyxorna har blivit flitigt använda och de har tvättats otaliga gånger. Nu är det som att de inte orkar längre. En lång vinter är vad de tål, mer klarar de inte.

I mitt hem är utslitna svarta strumpbyxor ett av de tydligaste vårtecknen. Och det skönaste. Det är en befrielse att få kasta ut de gamla, nötta och tömma strumplådan på allt det mörka. Det är berikande att ge plats för nytt. Det är bejakande att få fylla på mer nytt, lite ljusare, lite tunnar och mycket mera vår.

Fredagsträning

Det är en ny känsla och en ny upplevelse för mig. Det är inte länge sedan det vore otänkbart att jag en fredagseftermiddag, packar ner jobbpapper i väskan för att skynda mig iväg till Friskis & Svettis för att träna. Nu har jag verkligen längtat efter att få kliva på Indoor Walking-maskinen igen. Passet började egentligen lite för tidigt med tanke på mitt jobb, men jag gav mig själv friheten att jobba ikapp senare. Jag är tacksam för att jag har denna möjlighet.

Det tycks vara många som har träning som ”After Work”. Det var fullt med folk och bra stämning. Det peppar. Starkt motiverad klev jag upp på Walkern och värmde upp redan innan passet började. Det kändes kul att få träna till en ledare som jag inte träffat tidigare. Hennes pass var det absolut inget fel på men oj vad jag fick kämpa. Kroppen verkade snarare vara inställd på jympa eller promenader som den vant sig vid den senaste veckan.

Jag fick verkligen ta i för att fixa passet. Jag har fortfarande svårt med balansen på Walkern samt att hitta ett bra motstånd. Jag ligger ofta på något för tufft motstånd, vilket känns rejält mot slutet av passet då orken tryter. En annan erfarenhet var värmen. Jag blev osande het. Det känns som att ju mer jag tränare, desto mer svettas jag. Detta är även något som syns hemma i tvättkorgen.

Trött, törstig och mycket nöjd, hamnade även jag framför tv:n och lite fredagsmys. Jag belönade mig med mycket vatten och en extra stor sushi. Det är jag värd. Kanske detta kan bli en ny fredagsvana!

Den girige

Molières ”Den girige” har spelats på Dramatens stora scens under en lång tid och jag tog chansen att se en av de sista föreställningarna innan den slutar att spelas. Pjäsen handlar om girighet och snålhet men även kärlek, släktskap och hur vi prioriterar i våra liv.

Den extremt snåle fadern Harpagon bryr sig mer om sina pengar än sina barns lycka. Både sonen och dottern har funnit sina kärlekar vilket fadern inte riktigt ser vikten i. Harpagon har en djupare relation med sin kassakista än sin familj och sina vänner.

Historien är rak och okomplicerad, utan svåra tolkningar men innehåller ändå en del överraskningar. I Dramatens uppsättning står Gösta Ekman för regin och han har skapat en nöjsam föreställning men anspelningar på högst aktuella samhällsdebatter. Scenografin är enkel men väldigt snygg och effektiv och bidrar till en välbalanserad helhet i pjäsen.

För mig var detta en god underhållning. Många leenden och mycket fniss förgyllde kvällen. Johan Rabaeus överträffade förväntningarna i rollen som den girige fadern och hela ensemblen var mycket samspelade. Jag är tacksam för att jag tog chansen att se uppsättningen, innan det är för sent.

Tråkjympa

Tog mig en skön promenad för att besöka Friskis & Svettis på Kungsholmen för att delta i ett jympapass. Jag ville få träna för hela kroppen, besöka en anläggning som jag sällan är vid och få träna till en ny ledare. Variation som förnöjer min vardag. Så var det tänkt.

Jag fick ett fint bemötande när jag kom och fick både senaste numret av Friskispressen och en banan. Sedan vidtog ett intensivt letande efter ett ledigt skåp. Ombyggnation pågår och det märktes tyvärr. Det var tråkigt och stökigt och det blev väldigt mycket trampande innan jag hittade ett ledigt skåp.

Jympapasset var det tristaste pass jag någonsin besökt. Musiken var lite speciell och passet saknade pulshöjande övningar. Däremot var det mycket ryckande i armar och ben, inte alls smidigt och funktionellt. Det var riktigt trist. Och jag borde ha anat eftersom jag såg att passbeläggningen var låg. Det här passet kommer jag inte att besöka igen. Det behöver jag ju inte heller då jag har massor av andra pass att välja på.

Nu ger ju även tråkiga pass en träningseffekt. Och jag har ju en bra tidning av att koppla av med ikväll. Slutet gott, som vanligt.