Förnekelse

På vägen hem idag skulle jag hämta upp ett paket i den lilla lokala butiken. När jag kom såg det stängt ut. Jag hann tänka att det var mörkt för att det var strömavbrott, att skydden för fönstren råkat åka ner tidigare än vanligt, att även butiken drabbats av vattenläcka precis som restaurangen bredvid men att det ändå skulle finnas en bakväg in i butiken. Flera andra stod utanför och funderade över om vi ställt om klockan fel, personalen var sjuk eller annat. Allt annat kom upp förutom den enkla anledningen att de bytt öppettider.

När man verkligen vill att det ska vara öppet vill man verkligen se det. Hjärnan vill fungera så. Att ta emot faktum, att det var stängt när vi stod där, kändes inte som ett alternativ. Hjärnans förnekelse förledde oss en bra tag innan vi gav upp.

Precis när vi gett upp, ser vi den lilla lappen under den stora skylten. På den lilla lappen stod förstås de nya öppet tiderna men vi hade alla enbart ögonen på den stora skylten. Man ser det man vill se.

Vi lommade därifrån, mötte nya besökare men ingen av oss kom på att bidra med information. Fler lär stå under den stora skylten, vid den stängda dörren, och dra i den lite extra hårt för att få den att gå upp.

Det är härligt att se att vi alla är mänskliga.

Annons

Min underbara fru på psyket

”Min underbara fru på psyket” av Mark Lukach är i mitt tycke en trist titel på en väldigt bra roman, helt baserad på Lukach egna erfarenheter. Han är ung när han förälskar sig i den flicka som blir hans fru, det lever lyckligt men när frun drabbas av psykos blir livet ett annat. Allt det får vi följa i denna bok.

Som jag förstår det började det som texter i tidning och blev sedan en bok. Det är brutalt ärligt och allt känns äkta. Jag läste och läste och hade svårt att lägga ifrån mig berättelsen. Det är ett anhörigperspektiv och jag tänker även att det är en relativt ung människa som behöver ta ett mycket stort ansvar.

Det här händer i USA och jag har fått en helt ny bild av deras vårt. Jag hade väl ingen klart bild av vården i USA och jag vet inte riktigt hur de har haft råd med denna vård. Det kan ju vara bra för mig att få ompröva min bild och inte fastna i villfarelser.

Tågresor

Den här veckan har jag varit på resande fot. Redan i söndagsmorse steg jag upp tidigt för att ta mig till centralstationen. När jag bokade tänkte jag inte på problem med pendeltåg samt bytet till sommartid. Det kändes tungt att gå upp tidigt på söndagsmorgonen för att vara säker på att hinna i tid.

Tåget som tog mig till Åre tar drygt 7 timmar när man reser med dagtåg. Det är ganska gamla vagnar, ingen lyx men på vägen dit hade jag ett eget säte i första klass. Jag är fortfarande lite skeptisk till att sitta för nära många andra. I min vagn satt dessutom flera som var helt genomförkylda. De hostade och snörvlade konstant vilket inte var uppskattat. Det märktes att folk var irriterade men ingen kan ju säga något.

För hemresan hade jag bokat sovvagn men när jag kom loss tidigare, bokade jag om och fick en plats i andra klass. Återigen gamla vagnar och det var rejält trång. De flesta som reser till Åre har mycket packning och det var många skidor och brädor att vara rädd om.

Även om jag gillar tågresorna så är dessa i längsta lagen när det är så trångt. Det är svårt att sitta still med benen så länge, jag får nästan ont när jag inte får sträcka på dem. Jag brukar ta några rundor till bistron för kaffe men jag faktum är att SJs utbud inte är särskilt lockande och kaffet var knappt drickbar. Tur att jag hade med mig egen matsäck med mat och dryck!

Bra böcker och virkning får mina resor att gå fort. Men… denna gång hade jag inte med mig tillräckligt med garn, tog inte med allt som planerat. Det blir min lärdom till nästa resa; se til att ha med garn och godsaker som räcker länge!

Avrinning

Körde bil i lördags i snöblandat regn. Längtar efter våren och är inte särskilt förtjust i dessa bakslag i vädret. Men det kan jag ju inte rå på, så jag accepterar. Däremot har jag svårare att acceptera att det är så blött. Visst är det en del snö och regn men det är väldigt mycket vatten på vägar och parkeringar.

Min fundering, inte tvärsäker, är att har blivit sämre med avrinningsmöjligheter. Det är som att vattnet inte vet var det ska ta vägen. Det är som att vi blivit så effektiva i att använda alla markytor så att det saknas plats för vattnet att runna undan.

Till viss del kan jag förstå men som sagt, det var inte så mycket nederbörd i helgen där jag befann mig, så det behöver vi som samhälle klara av. Vi behöver en tålighet att ta emot nederbörd, det har vi ju haft tidigare.

Tappar förnuftet vid infarten?

Jag vill egentligen aldrig någonsin kalla andra för idiot, men i lördags var jag nära. Så klart inträffade det på en parkering vid en stormarknad. Chaufförer som för fram sina fordon som att det vore de enda, eller rättare sagt, att de är de ända som räknas och ska ha företräde före alla andra.

Det var svårt att få plats, åtminstone nära ingången, och det gjorde att jag tidigt så att många försökte ”komma före” för att få en ledig plats. Några drog upp farten på ett otrevligt sätt där många, både vuxna och barn, rör sig. Andra passade på att göra galen omkörning och någon annan bilist gjorde misstaget att var artig och släppa fram gående. Det var väldigt blött men vissa bilister hade inga problem med att stänka ner andra, onödigt mycket.

En bil tyckte att det vara en bra idé att använda gångbanan för att gena och komma före andra. Det resulterade i att hen blockerade hela vägen, så att ingen kom varken framåt eller bakåt på parkeringen, det stod helt still. Och någonstans här vara jag nära att betrakta denne medmänniska som en idiot.

Några djupa andetag senare försökte jag se om den hände något vid infarten. Finns det något gupp som gör att alla tappar helt sans och förnuft när de kör in på parkeringen. Eller lämnade de omdömet hemma. För det kan väl inte vara så illa att dessa bilister kör lika illa över allt.

De förlorade minnenas ö

De förlorade minnenas ö av Yogo Ogawa är en roman om glömska. Vad händer med öborna när glömskan drar fram, när objekt efter objekt utplånas – det utforskas i boken genom en författares perspektiv. Det är oerhört intressant men inte alls lättillgängligt och det kräver massor av läsaren för att förstå.

Kvinnan som skriver lever på ön, utan familj. Hon har en förläggare/redaktör för hennes böcker och känner även en farbror och de hjälps åt i livet. I boken får vi följa hur de förlorar saker och får även ta del av en del av de kvinnan skriver.

Det är ett bra språk, intressant komposition men väldigt svårläst. Det är nästan som att man behöver hjälp för vad man ska fokusera på och vad man inte ska lägga vikt vid. Jag tror kanske inte att jag fattat allt, men att samtala om boken i bokcirkeln gav mycket. Jag tror att det finns ytterligare en bok översatt av samma författare. Möjligt blir det mer läsning, men då måste jag ha gott om tid. Det här är inget man snabbläser.

Skred

”Skred” av Sara Strömberg är en väldigt spännande roman, en fristående fortsättning på ”Sly” dvs det är samma huvudkaraktärer som reder ut händelser i Jämtland. Den är boken utspelar sig i Åre, den är lokalreportern som rotar i följderna av ett jordskred. Men oj så mycket spännande som gömts undan och som reportern nosar upp.

Jag tycker ofta att kriminalromaner har ett ganska lika upplägg. Vissa fastnar jag för, medan jag kan irritera mig på andra. Den här tillhör den första kategorin och jag tror att det är huvudkaraktären, lokalreportern som jag gillar. Jag uppskattar även miljöbeskrivningen, att människor får vara människor med fel och brister även om jag möjligen tycker att det går lite förlångt mot slutet.

Hoppas på en fortsättning!

Mannen som älskade Sibirien

Mannen som älskade Sibirien av Roy Jacobsen och Anneliese Pitz är en roman om en vetenskaps man som på 1800-talet reser över världen och samlar på växter och djur. Det går som radioföljetong och finns inläst på SR:s webb.

Det är ett intressant tema, så spännande miljöer och många äventyr. Men ändå fastnar jag inte. Jag tycker att det är så tråkigt skrivet. Roy Jacobsen är en av mina favoritförfattare så jag blev så himla förvånad över denna bok. Inte alls som jag tänkt mig.

Lördagsreflektion

Som vanligt på lördagsförmiddagar så unnar jag mig en lugn morgon men gott kaffe och tid att reflektera. Skönt med en tid att få tänka till, se tillbaka på veckan, lära och justera till det bättre.

Jobbmässig har veckan varit varierande och bra. Fått undan en hel del, några väldigt intressanta möten men förstås även några bottennapp. Funderar ganska mycket på framtiden och den finns flera intressanta vägar att välja mellan framåt. Det är bra men svårt att välja.

Den här veckan är det nog hälsan som indikerar att jag måste hitta nya rutiner i livet. Förra veckans besök hon zonterapeuten gav vissa insikter, min tandläkare kom med förmaningar. Nu ska jag inte förstora problemen, det är inte allvarligt, men det kan bli om jag inte tänker på det. Små justeringar nu kan göra stor skillnad.

Böcker och skrivande börjar få mer tid i livet igen. Men det är hög konkurrens med yogan och virkningen. Känner att jag nästan har lite för många tidskrävande hobbys. Det är i grunden bra men jag skulle vilja fylla på med mer; simning, vandring, lyssna mer på musik. Då kommer det att krävas mer av planering för att få ihop allt.

Jag har inte alls lyckas sluta klockan tre på fredagar för att lyssna på ”Spanarna i P1” som är en av mina drömmar. Det vore härligt med tidig helg. Men kanske att det är möjligt om jag börjar jobba hemma på fredagar. Måste fundera på det. Igår lyssnade jag på kvällen och det var en härlig inledning på helgen.

Och nu fortsätter helgen!

Diskussion med olika perspektiv

Häromdagen åt jag lunch med kollegor som jag knappt känner. Det var trevligt. Vi kom in på ämnet unga och droger. Vi pratade bland annat om det tragiska dödsfallet där en flicka dog i Dalarna. Vad jag inte tänkte på, var att två kollegor har en viss brytning. Det visade sig att den ena är från Australien och en var från Nederländerna.

Så intressant. Vi hade verkligen olika perspektiv i diskussionen. Vi hade olika syn på vad som är mer allvarliga droger och väldigt olika syn på lösningar. Jag vet ju var jag själv står, kan inte påstå att jag blev övertygad av andras argument. Men det var verkligen intressant att diskutera frågan och inse hur olika man ser på frågan.