Svårt med koncentrationen

Semestern är inom synhåll, bara dagar kvar. Borde ha slutspurt men har väldigt svårt med koncentrationen i värmen. Det har varit en mycket svår vår och försommar så jag är galet trött. Men allt kommer att bli bra, det är jag säker på.

Att jag är trött märks i att jag är mer känslig och mottaglig. Jag blir berörd. Jag tänker på flygolyckan i Örebro, som känns fruktansvärd. Och jag tänker på den lilla familjen som omkom i tågolyckan utanför Hässleholm. Vilka tragedier.

Jag kan även känna irritation. Jag kan bli irriterad över alla som tar onödiga risker, tex reser utomlands och trängs bland fotbollsfans, och drar hem smitta igen. Visst är det bra att det införs tester men ännu bättre att låta att utsätta sig, tänker jag. Nog kan vi väl stå ut några månader till.

Nu är det dags att sätta fart. Jag varvar jobb med att förbered min packlista inför semestern. Som vanligt börjar jag med att välja vilka böcker jag ska ha med mig, semesterlektyren. Den är viktig.

Svårt med koncentrationen

Idag tappade jag bort min koncentration. Jag läste, tyvärr, om några av dödsfallen orsakat av Corona-viruset med otäckt snabba förlopp. Polletten trillade ner och jag fattar varför det är så allvarligt. Pratade sedan med brittiska kollegor som lever i ett nedstängt land. Kusliga skildringar. Så nu minimerar jag mina kontakter ytterligare. Jag tänker att alla kan bidra och för mig är det absolut ingen svår uppoffring. Jag vill inte bidra till smittspridning.

Missade lunchen, det fanns inget gott hemma hos mig, men på eftermiddagen behövde jag en promenad. Jag gick till en brevlåda och postade ett vykort till min farbror. Då blir i alla fall han glad. Fortsatt eftermiddagen med än fler möten. Jag kände mig inte riktigt lika engagerad som vanligt, som att koncentrationen inte vill infinna sig.

På kvällen slog den stora tröttheten till. Kan knappt hålla ögonen öppna. Fick kämpa mig igenom ”Trädgårdstider”. Inser att jag blivit en tv-tittare med favoritprogram. Det var jag inte tidigare. Det har smugit sig på utan att jag har märkt det. Det kan jag leva med.

I morgon blir det en tur till jobbet. Behöver skriva ut en del saker och fixa med papper och signaturer. Ryktet säger att det är tomt på vårt våningsplan, så jag lär undvika sociala kontakter. Det kan jag också leva med, bara jag får min koncentration tillbaka.

Berörd av nyheter

Igår kom jag att tänka på hur samhällshändelser och nyheter påverkar känslomässigt.

Jag började gårdagen med att följa regeringens nyheter om förändringen av arbetsmarknadspolitiken och kommentarer kring detta. Inget misstroende läggs mot ministern och vi andra slipper oroa oss för nyval. Intressant att försöka se vinna och förlorare i detta. Även intressant att försöka förutspå nästa områden där oppositionen försöker sänka januariöverenskommelsen. Det här triggar igång min nyfikenhet.

Sedan blev jag lättad av tingsrättens beslut i förtalsmålet mellan Wallin-Virtanen. För mig känns det som en trygghet i att det finns en gräns mellan vad som är prat och vad som är förtal, en trygghet i att man inte kan säga vad som helt om en annan person. När två personer är inblandade, finns alltid två sidor och för mig är det viktigt att inte den ena eller den andra har mer rätt till sin sanningen än den andre. Jag tycker också att domen var hyfsat tydlig i att det finns andra sätt att berätta sin historia, göra sin röst hörd och göra det på ett sätt som inte förtalar en annan människa. Det tycker jag är viktigt. Vi har yttrandefrihet och den ska vi vara rädd om.

Under gårdagen hörde jag om dödfödda barn och tiden för igångsättning påverkar. På kvällens sändes Kalla faktas granskning. Jag tycker att det är ett jättesvårt ämne, det går inte att undvika att bli berörd. Det är så svårt att inte låta känslorna ta över tänkandet. Så klart att man vill göra allt för att barn ska kunna födas tryggt. Men vad vet jag om olika risker eller fördelar med den ena eller andra angreppssättet? Antagligen mycket som inte kommer fram i ett sådant program. Jag blir även ledsen när journalistiken går på en enskild läkare och ett enskilt fall. Det här är en större fråga, handlar om vad läkarna får lära sig, vilka rekommendationer som finns och hur ledningen ger läkarna förutsättningar att agera. När fall är under utredning, tycker jag att man ska respektera det och avvakta resultatet.

Idag nåddes jag av informationen att Marie Fredriksson avlidit. Så snart jag såg rubriken gick en otäck rysning genom kroppen. Så sorgligt. Det känns tungt.

Visst blir man påverkad av vad man tar till sig av omvärlden, det blir i alla fall jag. Det finns en medkänsla för andra människor. Det tror jag är bra. Visserligen kan man inte vara engagerad i allt, det orkar ingen, men att vara en del av som omvärld och samtid, på ett eller annat sätt känns viktigt för mig.

Tagen av en dikt

Av nattens drömmar minns jag ofta ganska mycket. Inte allt men många drömmar dröjer sig kvar. Ibland är det inte drömmen som finns kvar, utan en känsla, ett tema eller liknande.

I morse ville en känsla och en bild stanna kvar i mig. Det blev till slut en dikt. Och det var något som berörde mig djup. Inte mina egna ord, men temat och hur jag fick ihop helheten och att dikten verkligen betydde något för mig. Jag satt där på pendeltåget och skrev och var helt uppe i känslan. Det var ett svårt ämne, smärtsamt och inte alls behagligt. Men det blev en riktigt bra dikt. Viktig.

Hade svårt att skaka av mig känsla. Den har påverkat hela min dag. Skulle vilja jobba vidare med dikten, redigera och skriva rent men känner att jag behöver vänta med det. Redo men ändå inte. Orkar inte bli så tagen.

Livet efter dig

P1010568Livet efter dig av Jojo Moyes har hängt med mig de senaste dagarna. Jag har hört så mycket gott om boken, den har legat här hemma och väntat på att bli läst och nu är de gjort. Och jag gillar verkligen den här boken.

Här finns en 29-årig tjej som blir arbetslös men lyckas få ett jobb som hjälp till en totalförlamad 35-årig man. De har verkligen inte mycket gemensamt. Med tiden utvecklas inte bara deras vänskap, utan även de själva och synen på livet. De närmar sig varandra och berättelsen djupnar.

Det är en välskriven bok och det är, på sätt och vis, med lätthet som jag tar mig igenom de 398 sidorna i min pocketvariant. Jag läser och vill inte riktigt lägga ifrån mig boken. Men mot slutet är jag väldigt starkt berörd och det gör nästan ont att ta sig igenom vissa sidor. Så bra är boken. Helt i min smak!