Nästan mötesfri dag

Idag var en ovanlig dag. Jag hade en kalender där möten började först vid tretiden på eftermiddagen. Det är sällsynt och det är imponerade så mycket man hinner jobba undan när man får sitta i lugn och ro. Visserligen kom ett antal akutfrågor så jag hann inte så långt som jag trodde men en bit i alla fall.

Att mina möten började sent betydde förvisso att de höll på länge så på så sätt blev en lång dag, som det så ofta blir. Man sitter här hemma och tänker inte på hur förmiddag blir eftermiddag och helt plötsligt är det kväll.

Det som är kvar av kvällen ska jag ägna åt textredigering. Jag satt länge igår och var inte alls nöjd. Vissa dagar är jag väldigt kritisk, andra dagar är jag mer nöjd. Hoppas på en positiv inställning ikväll!

Markera plats

I lördags när jag fikade på Skeppsbro bageri, hände de som nästan alltid händer. När jag gick för att hämta påtår, tog någon min plats. Den här gången ett par som flyttade bort brickan, turligt nog till bordet bredvid så jag kunde få fatt i den. Det är tyvärr inte ovanligt att jag blir av med allt inkl bröd eller annat som jag sparat till påtåren.

Först blir jag irriterad på mig själv. Jag vet att jag borde markera med sjal, bok, jacka eller väska. Jag brukar ha med mig något sådant men i lördags ville jag inte bära på extra saker bara för att få ha mitt fika ifred. Kan väl önska att de som tar platsen ser att det inte är uppätet och att koppen fattas. Eller att jag står tre steg bort.

Den här gången hände det mycket oväntade. Jag fick både en ursäkt och erbjudande om att få tillbaka platsen där jag satt. Wow, det har inte hänt tidigare. Jag blev helt överväldigad. Det finns hopp om mänskligheten.

Kolhydrater

Söndagen är sävlig. Jag är sävlig. Efter en lugn förmiddag tog jag mig ut. Först till biblioteket för att lämna tillbaka böcker som inte blir lästa. Vill inte att de ska ligga olästa för länge hemma hos mig och hindra andra som kanske är sugna på läsning. Bättre att låna om senare. Fortsatte in till jobbet för att hämta en del saker och sedan vidare för storhandling. Det var ödsligt i kylen men nu är det påfyllt igen.

Alla kolhydrater som hamnade i korgen oroar mig. Jag hade mest nyttigheter på listan när jag handlade men ändå slank det ner andra saker. Och mycket av dessa var kolhydrater som jag vanligen ratar. Kroppen är trött och skriver efter snabb energi. Det behöver inte betyda något men det kan vara ett tecken på att tröttheten inte handlar om sömnbrist utan snarare att det är för mycket nu. Reagerade redan igår när jag köpte Coca-Cola Zero. Jag gillar inte Coca-Cola men när batterierna är i botten kan jag få sug. Det fick jag igår.

Egentligen borde jag jobba ikväll men det får vänta tills imorgon. Nu är det vila. Och helst låta blir alla kolhydrater.

Kaffekoppstankar

Den här helgen hann de redan bli söndag innan jag landat med kaffekoppen för lite reflektion. Veckan har varit ovanligt intensiv, även för mig, vilket ledde till gräslig huvudvärk i fredags. Det blev soffa med en filt över huvudet hela fredagskvällen och inga kloka tankar blev tänkta.

Lördagsförmiddagen blev en tur i till stan som är Stockholm. Tog mig till Skeppsbro bageri, som har väldigt fin kvalitet på allt fika och det är alldeles underbart att sitta där med utsikt över vattnet, nationalmuseum, Skeppsholmen, Söder. Igår överraskades jag med en helt annan utsikt. Ostindiefararen Göteborg lång där i all sin prakt. Imponerande och vacker! Ingen dåligt utsikt, det heller.

Sedan vidtog en lång promenad runt om i Stockholm till några olika förlag. Det är Stockholms bokhelg med en hel del evenemang. Det är inte samlat, utan man får ta sig runt mellan stadsdelarna så man hinner inte så mycket, åtminstone inte jag. I gamla stan fanns en scen men ingen riktigt publikmagnet, troligt beroende på vädret. Inte direkt regn men det hängde i luften och var fuktigt och förstås blött på alla bänkar.

Min energi räckte inte, jag strosade lite men fick inte upp entusiasmen. Köpte boken jag behöver till nästa bokcirkel men inte mer än så. Det bästa var nog att ta sig till platser jag inte alltid besöker. Gamla stan, ut på Riddarholmen och gick längs vattnet upp på Kungsholmen och sedan tillbaka in mot City. Jag gick vägar jag inte brukar gå och det var verkligt fina vägar.

Inte som jag tänkt, men bra ändå.

Lugnet

Lugnet av Tomas Bannerhed är en mörk roman som utspelar sig i Stockholm strax före millennieskiftet. En man, lever i ensamhet och ju längre in i berättelsen desto mer blir ensamheten tydlig. Här finns även en ensam mamma som saknar sin son. Mannen får kontakt med en kvinna, de samtalar och samtalen djupnar. Men det är ämnen och teman som känns aningen svåra. Här finns även en hel del fåglar.

Det finns ett vemod över berättelsen som gör mig berörd. Det finns samtal och händelser som gör mig illa berörd. Det finns bottnar jag inte förstår och det finns mental ohälsa. Allt är välskrivet. Jag läser, trots att jag egentligen inte vill. Det är bra skrivet men det är karaktärer jag inte vill möta. Det är en tung läsning, tidvis nästan otäck och tillsammans ger det en bra men mörk läsupplevelse.

Citymorden

Citymorden av Lars Bill Lundholm är den femte delen i en serie om kommissarie Hake som löser mord i Stockholmsmiljö. Denna gång startar det med ett rån i tunnelbanan och snart anas att det är tre kvinnor som utgör rånartrio. Fler brott begås och det blir många spännande vändningar innan upplösningen.

Det finns ett driv som gör att jag har svårt att sluta läsa. Samtidigt finns en del upprepningar från tidigare, vilket förstås underlättar förståelse men samtidigt blir tradigt. I den här berättelse blir det lite väl spektakulärt för min smak, och möjligen är många sekvenser lite väl inspirerade av andra deckare. Men oavsett så läser jag vidare med god behållning.

Boken kom ut 2014 och jag har uppfattat att det är den sista delen i serien. Å andra sidan har författaren skrivit mycket annat så det finns att välja bland. Några av det böcker jag läst är:
Gamla stan-morden, Kungsholmsmorden, Skärgårdsmorden, Kvinna utan hjärta.

Rekrytering

I mitt jobb ingår att rekrytera nya medarbetare och i år har det varit mycket av den typen av arbete. Jag gör intervjuer relativt ofta. Eftersom det inte är så länge sedan jag själv sökte jobb, präglar den erfarenheten mina intervjuer. Jag är mycket noga med att få till bra samtal. Alla samtal är via Teams och det fungerar utmärkt.

En reflektion är att jag ofta skulle vilja ge goda råd, efteråt, till de som inte går vidare. Det är ju bra personer som behöver hitta rätt. Men allt för många vet inte riktigt vad de vill, vad de kan bidra med eller att de inte visar upp hela sin potential. Andra visar sidor av sig själva man helst inte vill se. Nu är jag ju inte coach eller mentor för de sökande så det är ju inte min roll i denna situation. Men tankarna går ofta till att man önskar att fler skulle behöva lära känna sig själv bättre för att hamna i rätt roll.

En annan reflektion är hur bra det är att vara två olika personer som intervjuar. Det blir väldigt spännande samtal, vi kompletterar varandra och ser olika saker. Riktigt kul, tycker jag. Det tar mycket tid och energi men är samtidigt väldigt roligt att hitta rätt personer till gruppen.

Beslutstankar

Det känns som att jag redan använt hela veckans energi och av den anledningen sitter jag redan nu och planerar för helgen. Det är bokhelg i Stockholm med massor av arrangemang så på sätt är det egentligen jätteenkelt val. Böcker, föreläsningar, författarträffar mm är ju något jag älskar. Men å andra sidan behöver jag energi och längtar ut i skogen. Det vore så skönt att få gå ut och vandra. Det gör att jag har kval, tvekar, funderar. Ska jag ta mig till stan, bokfrossa även om det tröttar ut mig? Eller ska jag avstå lusten och ta hand om mig själv i naturen?

Ibland är det svår att veta vilken stig man ska välja. Tur att jag har en dag på mig innan jag behöver fatta mitt beslut.

Familjen

Familjen av Kjell Johansson är en roman om 1900-talet och början av 2000-talet, främst utspelat i Stockholm. Två väninnor bildar familj genom att första gifta sig, skaffa barn sedan skilja sig för att sedan uppfostra barnen tillsammans. Väninnornas vänskap är livslång. Berättelsen är från ena sonens perspektiv, börjar i nutid med tillbakablickar. Det är historien om familjen som präglar hela berättelsen, hur de väljer att leva sina liv och vad de fyller livet med.

Det är en mycket välskriven berättelse som fångar en speciell familj och tidsandan i varje skeende. På så sätt rullar 1900-talet fram vilket är väldigt intressant. Det blir tydligt vi vilka val man kan göra eller inte göra och hur svårt det kan vara att följa med sin tid, när den går så fort. Det finns ett vemod i berättelsen som gör den starkt och som ger både värme och svärta.

En riktigt fin läsupplevelse och jag vill gärna läsa mer av samma författare.

Uppspelt och trött

Känns som att jag är både uppspelt och trött men undrar om man verkligen kan vara båda samtidigt. Det har varit en lång dag. Jag var på jobbet före sju och lämnade inte förrän halv tio på kvällen. Men då ska det föras till protokollet att vi även hade en gemensam middag så jag har haft väldigt trevligt. Idag har vi haft ett fysiskt möte hela dagen och det krävde en del förberedelser. Det är kul, väldigt givande diskussioner så det är värt hårt arbete. Men är man sitter upptagen hela dagen finns en del som behöver hanteras på kvällen, så det blev efter middagen.

Så, nu är jag vansinnigt trött samtidigt som jag känner mig uppspelt av alla möten. Härligt känsla, det var ju så länge sedan.

Nu måste jag ladda om. Imorgon har väntar en av mina viktigaste presentationer på många år. Det ska bli spännande.