Första steget mot äventyr

Jag har ju funderat en del kring vad som ska bli min nästa utmaning. En av tankarna är att ge mig ut på ett cykeläventyr. Idag har jag tagit första steget. Jag har köpt en cykel.

Jag vet förstås inte än vad jag behöver, men det finns en cykel som jag drömt om länge och idag slog jag till. Jag hittade en butik, Cykelhuset, hyfsat nära mig, där servicen verkar vara bra. Det är viktigt för mig. Jag måste kunna lita på att de ger mig en bra cykel, att de hjälper mig att montera de tillbehör som jag vill ha och att jag får komma förbi om jag behöver hjälp. Jag får hämta cykeln på tisdag.

Nu ser jag fram emot en mild vinter där jag kan börja träna längs vägarna på Järvafältet. Och sedan börjar ju de härliga tiden då jag får planer mitt äventyr, rutt och dagsetapper. Det ska bli riktigt kul.

Det där med hur det kommer att kännas i baken, det förtränger jag, än så länge.

 

Allhelgonahelg

Allhelgonahelgen är viktig för mig. Jag uppskattar tid för eftertanke, tid att tänka på dem som betytt mycket för oss, tid att både minnas och se framåt. Däremot firar jag inte Halloween. Inget krams, inget godis och absolut inga osmakliga dödskallar. Jag tycker att det är respektlöst att störa en fin högtid och det vill jag inte bidra till på något sätt. Så för mig handlar denna helg om att tända ljus och tänka på andra. Allt annat tänker jag bort.

Trött morgon med stress

Klockan är bara strax efter nio och för mig är det en ledig dag. Ändå har dagen börjat väldigt stressigt. Vaknade redan vid sextiden, då jag sovit jättedåligt i natt. Satt en stund vid datorn, jobbade lite och försökte reda ut grubblande tankar. Tiden gick fortare än jag märkte och helt plötsligt var det väldigt bråttom för att åka till bilprovningen för den årliga kontrollen. Hittade först inte bilnycklar, fick ägna massor av tid att skrapa bilrutor och kom till kontrollstationen på exakt utsatt tid. Ingen marginal trots att jag bara har två minuters bilväg dit.

För mig var det en stor glädje att bli mottagen av en ung tjej vid bilprovningen. Jag gillar att jobba i en teknisk bransch och jag uppmanar gärna tjejer att söka sig till tekniska yrken. Det här är en duktig tjej och jag hoppas att hon blir välkomnad i en mansdominerad bransch. Hon är en bra förebild för andra ung tjejer.

Kontrollen gick bra och för att minska morgonsstressen åkte jag vill ett café för lyxig morgonfika. Det var både frostigt och dimmigt och jag undrar om det snart är dags för vinterdäcken.

Nu är jag hemma igen och letar efter ett cykelförråd. Vill så gärna ha en ny cykel, men jag vill att den ska få stå inomhus under vintern. Var 100% säker på att vi har ett förråd i källaren på huset men jag hittade inget. Nu är jag återigen villrådig men har mejlat för få mer information. Hoppas att det löser sig under dagen.

Nu skulle jag nog behöva vila en stund innan jag tar mig an resten av dagen.

Obalans bland energierna

De senaste veckorna har det hänt mycket i mitt liv men många nya och roliga utmaningar på flera plan. Samtidigt har flera nya energitjuvar gjort intrång i mitt liv medan några av mina batteriladdare har försvunnit. Totalt sett skapar detta en obalans.

Jag hoppas och tror att det är högst tillfälligt, att det är något jag måste vingla mig igenom till dess att ny balans infinner sig. Må det gå fort. Balans är viktigt för mig. Kanske att det är mitt tredje ledord.

Befogad varsamhet eller överdriven oro

På pendeltåget idag, strax bakom mig, satt en liten kille, kanske 9-10 år. Han ringde sin mamma för att ta reda på vilka stationer tåget skulle stanna vid. Någon annan hjälpte honom då mamman inte svarade och han blev nöjd. Efter telefonsamtalet började mannen bredvid honom att ställa frågor. Frågor som gjorde att pojken berättade att han skulle till en specialaffär för godis, att han sparat länge och nu skulle ta sina besparingar för att köpa ”världens suraste godis” som bara finns i just den affären. Mannen lyckades även få ur pojken var han bodde.

Någonstans fick jag en oroande känsla i magen. Var mannen bara ute efter ett samtal? Eller var det något mer i alla dessa frågor. Det var något i hans sätt att ställa frågorna. Det var även något som jag inte riktigt uppfattade om hur mannen rekommenderade en annan godisbutik. Eftersom jag satt med ryggen mot dem, kunde jag inte se, bara höra.

Vid Stockholm Central skulle jag gå av men pojken skulle vidare, det visst alla som överhört telefonsamtalet. Jag vände mig om, för att se pojken och mannen. När jag visade för mannen att jag hört samtalet och noterade honom fick han bråttom av. Sen försvann hann.

För några år sedan var detta inget konstigt. Tvärtom trevligt med samtal. Idag är det annorlunda. Jag skulle vilja säga till pojken att vara rädd om sig, inte berätta allt. Kanske var det helt oskyldigt. Kanske inte. Det kan man ju inte veta. Det är en himla trist utveckling att behöva tänka på detta sätt. Tyvärr tror jag att det är nödvändigt.