Pojken med smörkniven

Pojken med smörkniven av Johan Hörberg är en roman som utspelar sig i nutiden. En kille, som inte riktigt hamnat rätt i tillvaron, får av olika skäl jobb som personlig assistent. Det är ett jobb som kommer att förändra mycket i livet.

Det finns något i idéen till den här boken som jag gillar och vad som händer med dessa unga killar. Men samtidigt har jag mycket svårt att komma in i boken och känna mig engagerad. Det är inget som fastnar hos mig. Så tyvärr får jag nog säga att detta inte alls var i min smak.

Annons

Hann inte med

Den här helgen hann jag inte med mig själv. Det blev fart redan på lördagsförmiddagen för att köra västerut. Besök hos mina föräldrar blir alltid så intensivt. Handlade lite på lördagen och sedan tv-kväll där jag satt på en obekväm stol i deras sovrum.

Söndagen blev förberedelse av middag. Sedan middag med min farbror och sedan skjutsa hem honom till hans boende. Och sedan hem till mitt eget. Det blev en del bilkörning i helgen, men så är läget när man bor en bit från föräldrahemmet.

Ikväll borde jag skriva för att leverera en text. Kanske att jag hinner. Behöver även lösa ett knepigt logistiskt problem. Behöver flytta bilen eftersom de ska sopa i morgon. Men det finns ingen plats att flytta till. Har kollat olika betalalternativ och försöker undvika de mest kostsamma. Hade varit bra att jobba hemma delar av dagen men tyvärr är datorn på jobbet. Urk, vilken dålig planering från min sida. Men, men, det är väl bara att betala dyrt för dålig förberedelse.

Skrev jag att jag borde skriva. Jag vill ju helst av allt bara sova.

Fina stunden

Mjölken är sur så det blir till att dricka svart kaffe denna soliga lördagsmorgon. Eller snarare förmiddag. Det har blåst en del under natten och morgonen, kraftfulla byar som fått mig hoppas till. Ibland undrar man hur länge träden utanför fönstret orkar med. Men nu är det kaffe och reflektion som gäller, veckans bästa stund.

Handen som jag brände förra veckan är snart läkt. Det känns väldigt bra att det gått så fort och att jag klarat mig från infektioner. Det visade sig att det inte bara var jag som skadade höger hand förra veckan. Chefen som var på semester kom hem med bruten arm. Så min lilla skada var inte mycket att prata om.

Det har blivit alldeles för lite sömn den här veckan. Sena kvällar och tidiga morgnar är ingen bra kombo men så blir det ibland. Hade ett möte med viss anspänning torsdag-fredag. Vissa möten är extra viktiga att det blir bra, de påverkar för lång tid framöver. Så jag ansträngde mig till mitt yttersta att allt skulle blir bra. Så igår kväll fick jag avbryta min planerade shopping. Jag var för trött, kunde inte hålla mig vaken. Bums hem och vila.

I veckan missade jag en bokcirkelträff. Den krockade med en jobbmiddag. Lite trist när höjdpunkter uteblir. Dessutom får man ju inte vara med och bestämma bok och tid för nästa träff. Hoppas i alla fall att jag kan vara med nästa gång.

Har inte hunnit skriva något denna vecka. Det verkar som att jag kanske borde ha gjort det. Jag får mejl från kursdeltagare som tyder på någon form av hemläxa. Måste skriva till läraren och fråga. Jag har ingen information men jag missade ju förra träffen. Jag får väl be om ursäkt om jag missat något.

Det var visserligen skönt att somna på soffan men det är trots allt ännu skönare att sova i sängen. Och det är skönt att få sova ut och det var den viktigaste planen för den här förmiddagen. Nu väntar färd västerut för ett mindre kalas. Känner inte att jag har tid men vissa saker måste man göra.

Långmiddag

Precis hemkommen från en väldigt lång middag. Vi hade bokat bord till kl 17.30 och det brukar väl ta några timmar. Maten var ju förbeställd. Men och vilken tid det tog. Det var fyra omgångar mat som väldigt avancerad plockmat. Otroligt gott. Vid åttatiden började folk snegla på klockan och efter nio började några gå trots att vi inte fått in alla rätter än. Jag blev kvar till strax efter tio. Det var ju jag som skulle betala…

Det var ett trevligt ställe, väldigt gott men ingen hade väl kunna ana att det skulle ta sådan tid. Inte den som beställde i alla fall. Vi hade dessutom beställt ett eget rum eftersom vi har en person med hörselnedsättning. Vi trodde att det skulle vara lugnt där. Men det var en hemsk akustik, ingen hörde vad vi försökte säga till varandra. Vår kollega med hörselnedsättning gick hem, det fungerade inte alls. Tråkigt men som sagt, väldigt svårt att veta innan. Ingen skugga på personen som beställde, som gjort vad hen kunnat för att allt skulle bli trivsamt.

Ibland blir det bara väldigt fel, även om det var ett bra ställe. För andra kan det fungera, men inte för oss.

Intensivt

Det har råkat bli en riktigt intensiv vecka. Har varit på jobbet strax efter sju och ändå inte kunna gå hem förrän framåt niotiden på kvällen. Det är förstås väldigt tillfälligt och inget jag skulle orka i längden. I morgon riskerar det bli ännu senare pga av en arbetsmiddag men jag hoppas kunna smyga hem tidigare på fredagen.

I helgen fyller min farbror 75 år och jag måste fixa present inför besök. Har verkligen misslyckats med den planeringen men så är livet ibland. Har tyvärr ingen aning om vad jag ska ge men det hoppas jag kunna lösa på fredag kväll.

Så mycket mer har jag inte orkat tänka på. Och nu ska jag sova för att orka upp tidigt i morgon.

Anteckningar från en ö

Anteckningar från en ö av Tove Jansson är en roman eller snarare en bok med berättelser från en ö. Det är Janssons egen sommarö det handlar om och det sommarliv hon levt på ön tillsammans med sin sambo. Det är härligt texter och fint att få ta del av hennes tankar.

Det är så intressant att läsa om bestyr som alltid beskrivs ur Janssons speciella perspektiv. Man vet aldrig vilka detaljer som kan komma i fokus och när det gör det känns det helt rätt. Det är en tunn bok, jag hade gärna velat ha mer men är samtidigt glad för det jag läst.

Mellan himmel och Lou

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet av en varm roman om en brokig familj. Vid ett dödsfall, får mannen ett märkligt brev av sin fru där han får som ett uppdrag. Det visar sig att det finns mycket i familjen som inte riktigt är som det ska och brevet startar en kedja av händelser. Allt utspelar sig på en ö utanför franska kusten.

I den här berättelsen skiftar berättarjaget mellan flera av familjemedlemmarna, även frun som har lämnat jordelivet. Det görs på ett oerhört fint sätt och känns varken otäckt eller övernaturligt. Men det blir en väldigt speciell läsupplevelse och det tog ett tag innan jag kom att älska upplägget. Jag uppskattar väldigt mycket att man får olika perspektiv, allt är inte som det verkar och det krävs en öppenhet att inse att man kanske inte sett allt. Berättelsen beskriver även en mans kärlek till sin fru på ett väldigt fint sätt.

Boken lämnar mig med en värme. Och jag skulle gärna komma tillbaka till den världen och ska förstås kolla upp författaren.

Viktigt meddelande

Vill bjuda på detta meddelande som jag såg i affären idag. Det är ju ändå ”skyltsöndag”.

Söndagskaffet lika gott

Det är söndagsmorgon, jag vaknade utsövd och sitter med min kaffemugg. Kaffet smakar minst lika bra som på lördagen. Jag gillar verkligen den här stunden för mig själv. Skönt att få vara helt i nuet – släppa alla tankar på vad som varit och det som ska komma.

I nuet känner jag en vintertorr hud som behöver ny energi. Lite skrubb och insmörjning kan göra gott. Jag känner att handen börjar läka efter brännskadan. Det är jag glad för. Jag känner även trött muskler i axlar och nacke, även de behöver beröring.

Mest känner jag en längtan till vår. Jag gläder mig åt ljuset, solsken som gör sinnet lättare. Jag känner en längtan för att gå ut, få andras frisk luft och få vara fri.

Känner även en längtan att få utvecklas, göra något nytt eller få till någon annan form av förändring. Något lustfyllt.

Först en påtår. Sedan fira vårdagjämning. Ta vara på dagen.

Lördagsförmiddag

Kan inte kalla det morgonkaffe eftersom tiden börjar rulla mot lunch. Jag har sovit alldeles för lite den senaste tiden och idag bestämde jag mig för att sova ut. Jag stängde av alla alarm och väckarklockor och lät kroppen får vila hur länge den ville. När jag väl kom upp så har jag unnat mig att ta det lugnt. Det får bli så idag.

Kaffe är i alla fall gott och jag sitter och funderar. Just nu ligger tankarna på skrivandet igen. Kanske bra att jag inte kom igång med annat skrivande, mer än noveller. Nu måste jag ge tid till romanen så att den blir klar. Det kommer att krävas ett antal promenader för att få ordning på tankar och få till en ny titel.

I början av veckan var dagarna så långa att jag inte ens han åka till jobbet. Jag började så tidigt att jag inte hann komma iväg och sedan finns ingen paus att ta sig ut. Kändes märkligt att när jag väl kom ut på torsdagen. Men kul. Och jag är glad och tacksam att teatersäsongen äntligen är igång igen. Det har jag längtat efter och jag märker hur mycket det betyder för mig. Teatern väcker tankar, vidgar perspektiv, utmanar mig en aning och ger ofta bra idéer till hur jag ska lägga upp mina egna texter.

Inser även att jag måste ta hand om mitt yttre. Inte som fåfänga men som hälsa. Och det bästa är nog att genast bege mig ut i solen. Lite sol och frisk luft är något som jag får allt för lite av. Nu tar jag chansen att ändra på det.