Mitt sovjetiska nöjesliv

Ikväll har jag varit i Galärparken, på Djurgården i Stockholm. Det är en av Parkteaterns scener och ikväll gavs föreställningen ”Mitt sovjetiska nöjesliv”. Veronica Reinstein berättade anekdoter och spelade pianostycken och Sissela Kyle läse noveller av Tjechov. Allt gick i en humoristisk anda.

Att besöka Parkteaterns föreställningar är gratis. Det finns bänkar att sitta på och man kan även sitta i gräset. Perfekt för en picknick. För att vara säker på att få plats på en bänk, behöver man vara där en timme för start. Jag fick en bra plats men fick å andra sidan svettas i solen i en och en halv timme innan föreställningen startade.

Det blev en jättefin kväll. Så härligt, uppsluppet och glatt. Vinden fläktade en aningen och den extrema hettan avtog och ersattes med en varm och skön kväll. Övervägde både Gröna Lund och Allsång på Skansen, på vägen hem men avstod. Jag gillar att njuta av en sak i taget och denna föreställningen förgyllde min kväll.

 

 

Annonser

Ilya

Ilya, är någon form av musikteater. Det är en mörk pjäs med djup men som samtidigt innehåller humoristiska inslag. Ganska svårdefinierad tycker jag, vilket påverkade upplevelsen när jag såg genrepet i torsdagskväll. Pjäsen är helt nyskriven av Lars Rudolfsson och musiken är skriven av Frida Hyvönen. Den spelas på KulturhusetStadsteatern i Stockholm.

Det handlar om en kvinna som letar efter sin dotter som blivit omhändertagen. Under sökandet möter hon ett stort antal olika karaktärer, möten som kan komma att få betydelse. Ibland bryts det ut i sång. Tyvärr syns ingen orkester på scen, vilket jag saknade. Däremot gillade jag manus och rent textmässigt innehåll en intressant komposition och många finesser.

Det finns något sorgligt och tragiskt över hela historien. Samtidigt sker en hel del fånerier på scen, vilket skapar en osäkerhet i publiken. Ska vi skratta? Är det parodi, ironi, satir? När jag satt i salongen visste jag inte. I efterhand kan jag tycka att kontrasterna tillför något. När man väl fattar att man kan skratta, känns det lättare.

Det är en pjäs i två akter och i torsdags var det många som gick i pausen. Jag tror att det handlade om osäkerheten, man fattade inte vad man såg. Som så ofta är det i andra akten det händer, så rekommendationen är att stanna.

Nu när jag ändå är här

Ikväll har jag varit på utflykt i en av Stockholms södra förorter, Årsta. Jag besökte Årsta torg som tycks vara byggt tidigt 50-tal (gissning) och det var mitt första besök. Anledningen var att jag vill se en pjäs ”Nu när jag ändå är här” som spelade så en scen i Centrumhuset.

Pjäsen är en del av KulturhusetStadsteaterns satsning på Kretsteatern som Sissela Kyle driver. Idéen är låta teatern komma ut till folket dvs olika platser i Stockholm. Jag gillar idéen även om jag inte riktigt tror på den. Det är kul att få upptäcka små mysiga teaterscener och olika stadsdelar/förorter. Samtidigt är det ju enklast för alla att ta sig in till stan. Jag är inte övertygad om att de når en ny publik. Snarare så att sådana som jag, tar sig ut i förorten. Men jag är gärna fel.

Ikväll såg jag ”Nu när jag ändå är här” som är terapiteater. Den har spelats och spelas som soppteater och var en del av flera föreställningar som har sin grund i terapisamtal, som den kan se ut. Per Narsoskin är författaren. Pjäsen spelas av Lennart Hjulström och Gunilla Nyroos och är regisserad av Niklas Hjulström. Jag tycker Gunilla Nyroos är fantastiskt bra och det var anledningen till min ihärdighet i att få se pjäsen. Jag tycker att pjäsen är intressant som bland annat tar upp hur svårt det kan vara att se vissa saker hos sig själv. Det är tänkvärt.

Vill också ge en eloge till Sissela Kyle som gav en varm inramning på kvällen. Hon välkomnade i dörren och kollade biljetten och gav en introdukton på scen. Hon bidrog till en nära, nästan familjär stämning och spred mycket värme. Nu ska jag spana in mer av Kretsteaterns program. Kanske jag får se mer av Stockholm på detta sätt.

Jag ska bli nummer ett

Jag ska bli nummer ett är en pjäs om Isaac Grünewald som spelas som soppteater vid KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Idag fick jag god soppa och bra pjäs till lunch, vilket jag tycker är en perfekt kombination.

Det är en pjäs om Grünewald som person, hans konstnärskap, hans fru Sigrid Hjertén och den tid då de levde. De hade sin motgångar vilka framträder tydligt och det är rakt igenom en pjäs som inte värjer för mindre attraktiva egenskaper. Isaac framstår både som målinriktad och självcentrerad och kvinnoaffärer och otrohet finns även med.

Scenografin går mycket i olika nyanser av vitt men samtidigt nyttjas tekniken och en hel del konst finns med i föreställningen. Rollerna spelas av Emil Ljungestig, Matilda Ragnerstam och Fredrik Meyer och jag upplever dem som samspelade.

För mig blev det en trevlig teaterupplevelse som också väckte stor nyfikenhet på Grünewald och Hjertén. Jag vill absolut ta reda på mer om deras livsöden och jag kommer att se deras verk med en ny nyfikenhet framöver.

Jag är en annan nu

Jag är en annan nu är en pjäs av Björn Runge som har premiär i kväll på KulturhusetStadsteaterns lilla scen. I rollerna finns Ann Petrén och Sofia Ledarp. Igår såg jag genrepet.

Det handlar om en mor- och dotterrelation. Mamman är upptagen av sig själv och sina krämpor. Dottern, som genomgår en cancerbehandling, vill få till en bättre relation med sin mamma. Dottern passar på att besöka sin mamma på vägen till sina behandlingar på sjukhuset.

Det är välspelat men jag blir inte berörd. Pjäsen flyter fram men utan avgörande konflikter som utlöser reaktioner eller insikter. Jag saknar något som får ihop pjäsen till en helhet, någon som ger förståelse och något som väcker känslor. Det är överdrivet, ibland komiskt men det ger en låg grad av igenkänning.

Nu ska det bli intressant och läsa andra recensioner. Från mig blir den ingen rekommendation.

Tartuffe

Har sett Tarfuffe på Dramatens stora scen. Staffan Valdemar Holm har satt upp en egen tolkning av Molières komedi. Första och sista akten saknas, vilket gör den lite annorlunda än jag tänkt mig.

Det är som en fars eller ett studentspex. Det är skrikigt, fånigt, snubbel och många stora gester. Gillar man det så är det kul. Däremot tycker inte jag att karaktärerna når fram, inte heller deras drivkrafter. Det talas på rim av typen julklappsrim. Det är dock svårt att höra då det sluddras och skriks för mycket. Texten når inte fram. Det förvånade mig lite. Hade nog förväntat mig någon mer finess.

Eftersom den femte akten saknas, innebär det här att bedragaren segrar. Personligen ser jag inte vitsen med den typen av budskap – att bedrägeri lönar sig. Detta ser jag så att det räcker i vardagen, mer aktuellt än denna fars.

Som ni förstår, föll denna tolkning inte mig i smaken. Jag tycker inte att den här uppsättningen av Tartuffe gav något. Spar era slantar och se något annat.

Spelman på taket

Vilken kväll!, Vilken kväll! Vilken kväll! Jag är helt uppspelt, som att lyckan pickar i hela kroppen.

Jag har varit på Malmö Opera och sett musikalen ”Spelman på taket”. Jag är inte någon fantast när det gäller musikaler men ibland är underhållning trevligt. Det var mitt allra första besök på Malmö operan och det blev förstås en härlig upplevelse. Byggnaden och dess inredning är urläcker, väl värd ett besök. Även salongen och scen var häftigt, och det stora orkesterdiket. Jag tvekade lite när jag köpte biljetter, visste inte vilka platser som var bäst. Jag hamnade långt fram och det är jag nöjd med.

Spelman på taket är en välspelad musikal. Storyn är ganska enkel och utspelar sig i tsarryssland 1905. Musiken är medryckande. Många återkommande slingor som är lätta att ta till sig. Dunderhiten ”Om jag var en rik man” känns ju igen även om jag minns den som ”Om jag hade pengar”.

Det som också bidrog till upplevelsen var den stora orkestern och alla människor på scen. Det är lite speciellt. En operakör kan ju sjunga på ett annat sätt än de skådisar jag är van att se.

Totalt sett blev det en jättehäftig upplevelse som jag kommer att minnas länge. Jättetrist att det är så kostsamt. Jag har inte råd men denna typ av nöjen. En fredagsbiljett på parkett kostar 765 kr och en lördagsbiljett på parkett kostar 795 kr och det är långt över min budget. Eftersom jag kunde nyttja 50% rabatt, så kändes det ok men inte något jag kan göra regelbundet. Jag förstår att folk inte har råd.