De skyddssökande

De skyddssökande kan beskrivas som en pjäs men även som en unik teaterupplevelse. Pjäsen sätt upp på Lilla scen på Stadsteatern kulturhuset i Stockholm. Igår såg jag genrepet.

Pjäsen skrev ursprungligen för 2500 år sedan och känns otroligt aktuellt. Den är förvisso ombearbetad och Stadsteatern har ett spännande upplägg. Temat är 50 kvinnor som flyr av över havet och försöker får stanna i ett nytt land.

Stadsteatern håller kvar vi det dåtida konceptet med talkör. Ena halvan av talkören finns på scen, andra halvan är med via länk. De som syns på skärm är kvinnliga skådespelare vid en teater i Palestina. Språk blandas och även om man inte förstår språket, så förstå man ändå. Även publiken får vara med i vissa delar, vilket känns väldigt ovanligt och väldigt kul. Vidare finns inspelade inslag. Ja, det är verkligen annorlunda, en helt unik teaterupplevelse.

Annonser

Snövit

Snövit är en ganska udda pjäs som spelas på Klarascen i KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Jag såg torsdagens genrep och jag har behövt fundera över hur jag ska formulera mig. Pjäsen är skriven av Staffan Valdemar Holm. Eftersom jag har varit besviken på hans senaste verk, så var det med viss tveksamhet som jag gick till teatern.

I centrum för pjäsen finns de sju dvärgarna, alla är över 400 år och det lever sitt liv i gruvan. Det är bara sju sedan Butter dött och de lever i en gemenskap. Nu står de inför en stor låda och funderar över vad de ska göra med bruden i lådan. Hela pjäsen är knäpp och skruvad och väldigt långt från Disney.

Pjäsens storhet är skådespeleriet i ensemblen, billiga skämt, överraskningseffekter och koppling till aktuella händelser. Det hela är absurt men man kan inte låta bli att skratta. Så märkligt.

Jag vågar inte rekommendera. Det här får man se på egen risk. Å andra sidan tycks det vara utsålt.

Underkastelse

Underkastelse är en pjäs skriven av Michel Houellebecq som nu spelas på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Det är en monolog där Gerhard Hoberstorfer är ensam på scen i 1 tim 50 minuter. Pjäsen hade premiär lördag 22/9 och jag såg fredagens genrep.

Temat är västvärldens fall. Det sker i Paris, år 2020. Vi får följa en universitetsprofessor när ett muslimskt parti tar över makten. Professorn är i mitt tycke en skitstövel, så man får stå ut med en hel del värderingar som man önskade inte fanns. Därtill är värt att nämna att scenen var annorlunda, en fyrkant i mitten med publik på alla fyra sidor.

Skådespelarinsatsen är väldigt bra. Temat intresserar vissa men är inte något som lockar alla. Det var väldigt spridda kommentarer i publiken efteråt. Några älskade pjäsen, andra var mer dämpande. Inte alls dåligt, men man håller sig för skratt. Jag tror också att den del av ”stamgästerna” dvs vi som går ofta, upplever att höstsäsongens premiärer bjudit på ett väldigt politiska teman.

Jag har inte läst något av Michel Houellebecq. Han har en viss betydelse i boken ”De polyglotta älskarna” och efter den läsupplevelsen kände jag att jag kan avstå från att läsa hans verk. Det känslan stärktes av denna pjäs. Jag är helt enkelt för pryd.

Öppna era hjärtan

I torsdags såg jag ett genrep av teaterföreställningen ”Öppna era hjärtan” som spelas på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Jag har funderat mycket på pjäsen sedan dess.

”En ny form av scenisk blandform” antyder att det inte är traditionell föreställning. Det är flera berättelser som berättas och flera skådespelare har flera roller. En berättelse är vad som händer när en vanlig man hjälper en tiggare, en annan handlar en ung nazist som blir kär i en judisk tjej och en ytterligare berättelse har ett kommunalråds perspektiv. Varje berättelse i sig är intressant och bidrar till helheten. Det kan tyckas rörigt men jag gillar det här. Det är en utmärkt grund för ett sund debatt som visar att det är en komplex situation med att ”Öppna era hjärtan”.

Krilon

Krilon är en romantrilogi av Eyvind Johnsson och som nu har dramatiserats och ska spelas på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Igår var det genrep och jag satt förväntansfull i publiken. Premiär sker den 17 augusti.

Stadsteatern har valt ett upplägg som handlar om en teatergrupp som sätter upp pjäsen, år 2023. De har lite magert med pengar och en berättarröst förklarar en de av interiören och guidar i pjäsen. Själva Krilonberättelsen utspelar sig 1941 i Stockholm dvs under krigstid. Precis som i böckerna handlar det om demokrati, anti-demokratiska krafter och vad man själv är beredd att göra. Johnsson var kritisk mot Sveriges neutralitet, vilket framgår med tydlighet.

Tidvis känns det skrämmande aktuellt, obehagligt att uppleva men det är även mycket som jag inte förstår då det drunknar i ordsvall. Det är också lite rörligt där drama och verklighet, dåtid och nutid går in i varandra och där skådespelarna har flera roller inklusive att spela sig själva. Det finns många djup i denna dramatisering och jag tror inte att jag, och många med mig, klarar av att ta till oss allt. Det är inte lättsmält och det kräver en hel del av publiken.

Pjäsen kräver bland annat sittfläsk. Pjäsen var 4 timmar och 55 minuter, inklusive två pausar. Det kändes som att den aldrig tog slut, den fortsatt, fortsatt, fortsatte. Jag förstår upplägget, tankarna bakom men det är väldigt lång tid att hålla sig engagerad.

Tyvärr var bara halva publiken kvar när föreställningen äntligen var slut. Det flesta smet diskret i pausen men flera gick i sista delen, när de inte orkade längre. Många försökte applådera under förställningen för att få slut på den, dock utan framgång. Jag skämdes å deras vägnar.

Det här är en viktig pjäs och en bra grund för diskussion. Jag är dock inte så säker på att en bred publik kan ta till sig detta, med rådande format. Hoppas innerligt att jag har fel.

Lilla trollflöjten

Parkteatern, som är en del av Stadsteatern i Stockholm, har en lång tradition av att ge gratisföretställningar på olika utomhusscener i Stockholm under sommaren. Numera är det inte enbart teater på repertoaren utan även dans, musik, författarsamtal mm. Jag har haft många fina upplevelser genom åren och igår fick jag en ny upplevelse att lägga bland varma minnen.

Jag tog mig till Långholmen för att se ”Lilla Trollflöjten”. Det är en musikal som på sätt och vis baseras på Trollflöjten men det är en egen tolkning som är mycket fri i sin form och det är ny musik. Det började riktigt illa, då ljudet inte fungerade. Det tog sin tid innan det kom igång. Det var inget problem för publiken då vi satt bra i skuggan och de flesta har med sig picknick. Sedan fick vi njuta av en både roliga och lite allvarsam musikal. Alla aktörer superbra och det var en fröjd att få uppleva både skådespelet och musiken. Mitt i, fick de bryta för att fixa ljudet och även det fungerade utmärkt.

Ljudmässigt var det kanske inte den bästa föreställningen men å andra sidan var stämningen jättefin och man ser verkligen hur proffsiga skådespelarna är. Det blev en jättefin kväll, varm på alla sätt.

Mitt sovjetiska nöjesliv

Ikväll har jag varit i Galärparken, på Djurgården i Stockholm. Det är en av Parkteaterns scener och ikväll gavs föreställningen ”Mitt sovjetiska nöjesliv”. Veronica Reinstein berättade anekdoter och spelade pianostycken och Sissela Kyle läse noveller av Tjechov. Allt gick i en humoristisk anda.

Att besöka Parkteaterns föreställningar är gratis. Det finns bänkar att sitta på och man kan även sitta i gräset. Perfekt för en picknick. För att vara säker på att få plats på en bänk, behöver man vara där en timme för start. Jag fick en bra plats men fick å andra sidan svettas i solen i en och en halv timme innan föreställningen startade.

Det blev en jättefin kväll. Så härligt, uppsluppet och glatt. Vinden fläktade en aningen och den extrema hettan avtog och ersattes med en varm och skön kväll. Övervägde både Gröna Lund och Allsång på Skansen, på vägen hem men avstod. Jag gillar att njuta av en sak i taget och denna föreställningen förgyllde min kväll.