Skrivdilemma

Att läsa mycket är en el av att utveckla sitt eget skrivande. Jag lär mig av både det jag gillar och det jag inte gillar. Ibland missar jag själva historien eftersom jag tittar så mycket på hur boken är komponerad och skriven.

Nu har jag börjat läsa en del böcker med liknande ämnen som det jag vill skriva om. Det har visat sig vara både på gott och ont. Visst lär jag mig mycket men det kan även känns svårt att hitta sin egen unika vinkel. Det kan kännas som att någon redan skrivit delar av det man vill skriva. Samtidigt så är det ju så, de som skriver om kärlek och vänskap är ju knappast den första som gör det. Och så är det med många teman.

Det är på sätt och vis en konst, som kräver teknik, att hitta hur man läser och tar till sig fakta utan att ta andras idéer eller låta sig nedslås av att andra skrivit om samma ämne tidigare. Jag behöver helt enkelt träna mer på det. Det lät ju enkel men är svårare än man kan tro. Och då gissar jag att svaret är att träna än mer.

Annons

Överhörning

På en buss i fredags kunde jag inte låta bli att höra två kvinnor prata med varandra. Det kunde ingen annan heller, åtminstone inte den ena kvinnan som hade en röst som gick igenom allt. Jag tänker att hon borde veta, vi kan ju inte vara de första som upptäckt detta. Hursomhelst, så hördes allt och jag vill inte kalla det att tjuvlyssna utan mer som ofrivilligt överhöra.

Men en sak fastande, ett ord som jag sökt efter och som har betydelse i en text jag skriver. Ett ord hon sa satt igång en kedjereaktion av tankar som födde nya idéer till mitt manus. Det är visserligen inte det manus jag egentligen skriver på nu men nästa (som jag redan så smått påbörjat). Jag hade inte papper och penna med mig så jag gick ta upp mobiltelefonen och börja skriva ner stödord, gjorde en google som jag behöll för att komma ihåg.

Det kändes som att jag skrev ner ett tjuvlyssnande men det gjorde jag ju inte, bara ett ord i en enorm svada. Killen bredvid mig kollade på min telefon och jag försökte skygga undan hans blick.

Är man en skrivande människa så vill man ju inte missa en bra idé, som tar manuset vidare. Även om man ser lite mystisk ut på en buss.

Första svaret

Idag kom det första svaret. Ett förlag tackar nej till min roman. Det var ju ganska väntat så jag kan inte påstå att jag blev jätteledsen. Nästan så att jag blev lite taggad att andra svar ska vara mer positiva. Tänker att det kanske inte gör så mycket om förlagen läser, låter det ta lite tid. Det är ju förstås svårt att veta.

Nu ser jag fram emot fler svar. Det är ju väldigt spännande, oavsett hur det går.

Redigera på cafe

Det fanns en tid då jag älskade att sitta på caféer och skriva noveller. Det gör jag fortfarande med det händer inte så ofta. En novell kan man börja skriva för hand, innan man skriver in och redigerar på datorn. Det gör att det faktiskt fungerar att sitta lite varstans med papper och penna. Jag gillar när det här folk runt omkring mig, ljud, liv och rörelse och med en kopp kaffe blir det ännu bättre.

Nu arbetar jag med noveller som jag redan jobbat en del med tidigare. Perfekt att skriva ut på papper och fortsätta redigeringen på det sättet. Jag ser saker jag inte sett på skärmen. Tänker på ett annat sätt när jag läser på papper. Det tar tid med det är värt det.

Det händer att jag drömmer om att ha skrivandet som jobb. Eller så är det bättre ha det som älskad fritid.

Noveller

Har fått ett infall där jag skriver om gamla noveller. Jag redigerar och redigerar. En del är hyfsat bra, andra får jag nog jobba en del på. Eller ge upp. Tanken är att skicka till en del tidningar och prova lyckan. Jag tycker att det kan vara värt ett försök.

Det fina med denna redigering är att jag inte märker hur tiden går. Jag blir så uppfylld av skrivandet, härligt att återupptäcka karaktärer som är som gamla vänner. Jag blir glad. Tycker att de förtjänar en bättre framtid än att vara inlåsta i min dator.

Nåja, har väl inga större förhoppningar. Men jag vill ända våga och tro på mig själv. Jag måste få testa.

Speciell dag

Idag är en speciell dag.

Jag känner mig klar med min roman. Det går alltid att hitta mer att göra, jag skulle kunna hålla på i en evighet. Idag bestämde jag mig. Nu är den klar dvs klar för att skickas in till förlag.

Tog lite tid att formulera följebrev men nu har jag i alla fall skickat till några förlag. Jag är egentligen inte skrockfull men jag ville inte vänta med att skicka tills i morgon. Kanske, snarare troligen, att jag skickar till några fler om någon vecka.

Det känns väldigt konstigt. Nu jag släppt iväg min fina karaktär, släppt taget om texten.

Det som väntar nu är antagligen ett antal månaders tystnad innan svar kommer. Jag vill vara hoppfull men är förstås beredd på nej.

Det viktigaste är dock: Jag har gjort det! Jag har skrivit klart mitt manus och jag är nöjd.

Skrivhelg

Den här helgen har jag varit på en folkhögskola och gått andra delen i av en helgkurs i skrivande. Vi hade en del lektioner men även väldigt mycket av egen skrivtid vilket var väldigt bra. Jag fick mycket gjort, utvecklade flera idéer och fick massor av inspiration.

Vi var en väldigt liten grupp; tre ytterligare deltagare och en lärare. De två andra som deltog förra helgen var tyvärr sjuka. Det blev väldigt nära och gott om tid för alla. En verklig lyx att få umgås på det sättet.

Hemresan blev ett äventyr i sig. Det som skulle bli en snabb skjuts till tåget slutade i att hela hemresan tog fyra timmar. För mig brukar det ta 30-40 minuter med bil och lite drygt 2 timmar med tåg och buss. Hela äventyren vågar jag inte skriva om, men det lär blir ett minne som blir roligt att skratta åt i framtiden.

Nu längtar jag till ledighet så att jag få mycket tid att skriva klart.

Skrivhelg

Den här helgen är jag på skrivkurs på Biskops-Arnö:s folkhögskola. Det är som vanligt väldigt bra. Jag har ju varit här flera gånger tidigare och känner till både skola och koncept väl. Däremot är varje kurs unik eftersom vi är olika deltagare. Denna gång är vi en liten grupp vilket gör att vi kommer varandra nära. Å andra sidan har vi helt olika skrivprojekt, jag har aldrig varit med om en sådan bredd tidigare.

Den här gången har jag inte tillgång till bil och reste därför med pendeltåg och buss. Istället för 30-40 minuter tog resan mer än två timmar. Kanske ännu lägre resväg hem pga glesare söndagstrafik. Det får jag hantera.

Det som irriterar mig mer är min packning. Jag hade förberett mig väl genom mycket effektivt packning för eftersom jag inte hade bilen. Därtill hade jag förberett en påse med sådant som förgyller vistelsen; kaffe, lördagsgodis för vuxna, en mysig sjal mm. Den påsen är dock kvar hemma så helgen saknar all guldkant. Det var mycket klantigt av mig.

Nåväl, det är ju skrivande som står i centrum. Jag har börjar ett nytt projekt och det känns väldigt inspirerande. För många är november årets bästa skrivmånad och jag ska försöka hänga på den trenden. Därtill hoppas jag på en längre ledighet ganska snart, och den vill jag ägna åt skrivande.

Sporadiskt skrivande

Under sommaren har mitt skrivande varit sporadiskt. Jag har skrivit en del av lust; kortare texter, synopsis, dikter och utkast till noveller. Jag har redigerat en del men inte alls som jag tänkt mig.

Jag ser det inte som en oroande paus, snarare något jag behövde just nu. Jag vet ju att jag är en människa som behöver variation. Det har jag inte gett mig, och nu blev behovet stort. I kombination med svag hälsa så blev det behovet ett självklart val.

Längtan till mer skrivande börjar nu växa igen. Jag har alltid med mig datorn när jag reser, så även till Sigtuna. Jag tänkte mig att skriva på kvällarna när det är svalt. Så snart jag kom in i hotellrummet, förstod jag att det inte skulle bli så. Det finns inget skrivbord! Ibland är universums tecken tydliga. Mitt skrivande kan vänta en dag till.

Skrivhelg

Den här helgen har sedan länge varit bokad för skrivkurs. Kursen har gått under tre helger under våren och det här är den sista av dessa tre. Det har varit en lång resa. Efter att ha sökt ganska många gånger kunde jag började kursen hösten 2020. Då blev det bara en träff pga pandemin. Sedan har jag sökt utan att komma in och därför var jag överlyckligt när jag fick den här chansen. Första träffen var jag förkyld och fick inte resa dit pga av restriktioner som fanns då. Förra gången med missade jag första kvällen vilket även läraren gjorde. Även denna gång, missade jag fredagskväll men kom dit tidigt lördag morgon. Men läraren hade förhinder denna helg så vi fick klara oss själva.

På lördagen var planen att åka dit lagom till frukost. Jag susade fram med bilen, kom fram i tid men de hade ändrat frukosttiden så den var slut när jag kom. Lite surt men jag hittade både kaffe och macka. Sedan hade vi textgenomgång där vi ger respons på varandras texter. Vi var fyra min grupp men bara två var där. Det blir ju inte samma sak.

Eftersom det fanns mycket tid till annat tog jag en lång promenad innan lunch. Den gjorde gott. Jag behöver få gå och andras efter min hemska vecka. Lunch var god. Det märktes att jag lyckats varva ner så för då kom huvudvärken. Några av de andra hade en ”egen lektion” men jag vilade. Somnade som en stock. Min kropp behövde den sömnen. Efter middagen hade vi en jättetrevlig uppläsning där vi läste en bit av våra texter. Det är väldigt roligt att få höra andras texter och få lite återkoppling på det man själv skrivit. De andra fortsatt diskussionen men för mig blev det en tidig kväll. Min kropp orkar inte mer nu.

Söndagen blev tidigt. Ljuvligt att få vakna till solsken. Jag hade skrivit någon om våren på Facebook och en väninna rättade mig – det är försommar. Hon har alldeles rätt. Jag har suttit så mycket framför datorn den senaste tiden att jag missat årstidsskiftningarna.

Eftersom vi fortfarande var lärarlösa så improviserade vi fram en liten gemensam stund för uppläsning även under söndagen. Men vi vara alla ganska less då. Vi var bara 7 av 16 personer och det kändes inte som att vi orkade hålla ihop kursen ensamma. De flesta reste hem direkt efter lunch. Jag satt dock kvar och skrev lite mer. Det betyder att jag kommit lite längre med mitt manus, ytterligare steg närmare att bli klar.

Vi har försökt hålla humöret upp under hela helgen. Men innerst inne känns ganska trist. Det var ju inte så här vi tänkt oss kursen när vi anmälde oss. Nu får jag nog fundera ordentligt om jag ens vill gå fortsättningskursen.