Lusten är här igen

I natt drömde jag om en karaktär som jag inte tänkt på under det senaste halvåret. Det var en karaktär jag skapade som en bifigur i en roman. Det är också en av de texter som försvann när min dator havererade. Vips, så var han borta.

I natt dök hans namn upp igen och under förmiddagen har fragment av minnen av karaktären sakta men säkert börja komma tillbaka. Som ett kärt återseende.

Nu sitter jag och skriver. Den skrivlust som varit som bortblåst under hela vintern är tillbaka igen. Jag har visserligen tvingat mig att skriva men det är något helt annat när man känner lust och längtan. Det flyter.

Det här lovar gott för framtiden.

 

Verklighet och fantasi

När jag skriver, så är det fiktion dvs inget som skett i verkligheten. Men det skulle kunna ha skett. Därav funderar jag ofta om det är trovärdigt, det som jag skriver.

När jag ser på nyheterna så händer det allt som ofta att jag funderar på om det verkligen kan vara sant. Uttalanden och ageranden från Trump och Putin, är exempel på sådant som jag undrar (eller önskar) att det är någon som skojar med mig.

Därtill jag har jag ibland sett på Dr Phil. Oj, oj, oj, vilka människor han möter. Jag tänker att om jag hade skrivit en sådana personer, hade ingen trott på. Jag hade fått kommentaren att min text inte är trovärdig.

Ibland önskar jag att min värld, den trovärdiga, vore mer sann än den som finns där ute i verkligheten.

Skriv-resa

Har letat efter trevligt resmål i Sverige för en kortare nyårsresa men inget har känts rätt. Det jag egentligen vill är att få sitta och lugn och ro och skriva. Så en sömnlös natt, slogs jag av tanke att boka in mig på ett hotell några dagar under första vecka i januari. Många hotell har bra helgerbjudande vilket jag gärna nyttjar.

Nu är det bokat och klart och det känns bra i magen. Börjar året i Skåne och det ska bli skönt med skriv-tid i lyx dvs med hotellfrukost med mm. Det ser jag fram emot.

Tidig jul

Igår kändes det som julaftonsmorgon. Då man sitter förväntansfull framför granen, ser alla klappar och längtar efter att se efter att få öppna den. Det som triggar känslan är att jag fått ett utlåtande från en lektör på en novellsamling som jag skrivit.

Jag är så otroligt nyfiken på vad hon skrivit, vilka råd jag fått och att få sätta igång med redigering. Men just nu måste jag fixa skoluppgifter först, så det måste få vänta några dagar. Oj, vilken lång väntan. Nästan värre än att få vänta på att få öppna julklappar.

På sätt och vis är detta väntat, det är ju jag som beställt utlåtandet. Men jag vet ju inte vad lektören kommer att ge mig. Blir jag glad? Nöjd? Är det tillräckligt konstruktivt? Kommer det att hjälpa mig? Det är sådant som jag verkligen är nyfiken på just nu. Men som sagt, några dagar får det vänta.

Bästa skrivtipset

Sitter hemma i novembermörkret, i en noppig kofta och fryser. Jobbade med en novell under förmiddagen, var ute under lunchen och kom hem med en söndagsbilaga där jag hittade detta fina tips för skrivande:

Bakom metoden står Mari Ljungstedt som gillar att skriva på Kanarieöarna.

Tack för tipset!

Gestalta karaktärer

Igår deltog jag i en skrivkurs i att ”Gestalta karaktärer”. En endagskurs i stor grupp. Jag var lite avvaktade från början och det fanns anledning till det.

Jag har läst om företaget och undrar lite över pedagogik och kvalitet. Det fanns en nyfikenheten men samtidigt en viss skepsis. När jag fick chansen till ett väldigt förmånligt erbjudande, så tog jag chansen. Jag såg det som en chans att få ny inspiration och dels kolla om företagets erbjudande är något för mig.

Tyvärr blev jag inte så nöjd. Det fanns goda tankar i upplägget men det drog ut på tiden. ”Teoridelen” blev både långsam och fånig då läraren spelade upp olika karaktärer istället för att berätta om dem. Det hade varit mer effektivt att deltagarna läst på lite innan och sedan diskuterat. De få skrivövningar vi fick göra var ganska omständliga. Det var noga vem som skulle prata med vem och hur, generellt liten frihet för deltagarna. (vi blev bla tillsagda att le när vi lyssnar). Det upplägg passar inte mig, min inlärningsstil eller min skrivprocess.

Dagen inleddes med att vi inte fick presentera oss. Förnamn framgick på namnlappar men vi fick inte säga något om förväntningar, om/varför vi skriver, vad vi jobbar med eller var vi bor. Det gjorde det mycket svårt att lära känna varandra. Det var ganska tyst och trist.

Det framgick precis innan kursstart att lunch inte ingick däremot var det oklart om fika. Det visade sig att det fanns förmiddags- och eftermiddagskaffe i form av vatten och pulverkaffe. Jag ångrar att jag inte frågat om detta, då jag gärna tagit med mig gott kaffe. Det är ju nödvändigt en kall söndag.

Jag kommer inte gå fler kurser hos den arrangören. Upplägget kan säkert passa andra, men inte mig. Jag känner till andra skriv-kurser med högre kvalitet.

Konst som inspiration

Det har varit lite trögt i skrivande de senaste dagarna. För att råda bot, åkte jag idag till Moderna museet. Visste väl egentligen inte om det skulle hjälpa men det är i alla fall gratis, så att försöka kostar inget mer än tid.

Vilken lyckad idé. Inspirationen virvlade, jag fyllde på med energi och fyllde även på med massor av noteringar och idéer i anteckningsboken. Nu har jag rejält med material att arbeta vidare med. Och minst lika mycket motivation.

Tackar konsten för det!