Förtroendefull grupp

Vi var 10 personer anmälda till kursen Skriv! vid Katrinebergs folkhögskola. Vi var åtta som dök upp, alla kvinnor i åldrarna mellan 19 och 70 år och vi kom från olika delar av landet. Någon hade skrivit en del tidigare, andra inte alls. Det blev en kreativ blandning av personligheter och erfarenheter.

Vi blev snabbt en harmonisk grupp vilket är viktigt. Att dela med sig av sina texter och få respons kräver både öppenhet och förtroende. Vissa texter kan vara utlämnande. I vårt gäng var alla snälla och det var fint att både få dela texter, ge och ta emot respons.

Vid ett tillfälle satt jag och en lärare i ett separat rum, då jag fick personlig återkoppling. När vi kom tillbaka till klassrummet var stämningen helt annorlunda än när vi lämnat. Många hade tårar i ögonen, en grät och en av lärarna bad oss att sätta oss ner för det var något vi måste få höra. Det handlade om att en av kvinnorna skrivet en mycket personligt och känslosam dikt om sin barndom, en text som inte lämnade någon oberörd. Det är en mäktigt känsla när tilliten finns, att få höra en person innersta ord. Och att bli berörd.

Jag hoppas att jag kan hålla kontakten med mina nya vänner. Vi har delat fina minnen och det vore kul att se vad alla kommer att göra med sitt skrivande.

Annonser

Skriv!

Skriv! heter kursen vid Katrinebergs folkhögskola, som jag gått under veckan. Det var inte helt lätt att hitta vägarna genom de småländska och halländska skogarna. Skolan ligger nära Falkenberg. Resan var dock väl värd. Jag har fått uppleva fyra helt fantastiska dagar.

Vi har skrivit mycket. Vi har fått testa många korta och inspirerande skivövningar som alla kan vara med i. Vi har skrivit utifrån rekvisita, lappar med ord, minnen, uppleveler, tjuvlyssnat och mycket annat. Ofta har vi inte haft mer än 20-40 minuter på oss och sedan har vi läst upp vår text. Det har varit lika givande att få höra andras texter som att få respons på sin egen.

Veckan har även präglats av mat och fika. I priset ingår, förutom kurs och husrum, frukost, förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika, middag och kvällsfika. Maten har varit typ skolkök/kantin. Smakerna har varit goda även om det ibland sett lite trist ut. Vanlig husmanskost och ett jättebra salladsbord har gjort mig glad. Jag är verkligen inte vad vid lagad mat varje dag men det är en god vana.

Vid ett tillfälle fanns även möjlighet till personlig respons, en chans jag nyttjade. Det var superbra. Jag fick väldigt tydlig återkoppling och vet nu precis vad jag måste jobba vidare med. Blir lite arg att ingen, tex andra kurser som jag gått eller den lektör jag anlitat, inte har varit lika tydliga.

Efter dessa dagar är jag nu både inspirerad och motiverad att jobba vidare med mina skrivprojekt. Jag vill göra det direkt och överväger till och med att planera om sommaren. Jag här även fått en ny syn på folkhögskola, som var oväntat bra. Jag går gärna fler kurser framöver, när möjlighet ges.

 

Bra beslut

Ibland blir mina beslut väldigt lyckade. Idag är jag glad och tacksam för att jag bokade in mig på en skriv-kurs på Katrinebergs folkhögskola utanför Falkenberg. Kursen är bara fyra dagar och två av dessa är avklarade. Jag har redan fått mer än jag förväntat mig.

Stället är trevligt och lärarna bra. Mina kurskamrater är väldigt trevliga och vi har skrattat oss igenom dessa dagar. Vi har pratat och gjort många skrivövningar. Alla gör utifrån egna förutsättningar och det blir väldigt bra. Framförallt har jag fått med mig massor av ny inspiration.

Jag ser det här som en mycket bra start på en skrivande sommar. Det ser jag fram emot.

Jag är en skrivande människa

Idag har jag fått ett brev och ett mejl som betyder något för mig.

Brevet var från en folkhögskola som meddelar att jag är välkommen på en kort sommarkurs i att skriva. Det ser jag fram emot. Jag vill gärna få ny inspiration, träffa andra som skriver och få ny fart i utvecklingen. Jag var inte säker på om jag skulle få plats, så för mig blev detta ett glatt besked.

Mejlet var inte lika glatt eftersom det var ett refuseringsbrev på en novellsamling som jag skickat in till ett förlag. Det var förvisso väntat. Eller rättare sagt så förväntar jag mig inte att få ja vid första förlag. Jag har skickat in till fler förlag och jag är beredd på omskrivningar. Trist är det förstås men jag ser det som en del av min lärprocess.

Det viktigaste, för mig, är dock att jag ser mig som en skrivande människa. Skrivandet är inte enbart en dröm utan något jag verkligen gör, trots att det kan vara svårt och att konkurrensen är hård. Jag vågar skicka till förlag och jag kan hantera både mot- och medgång. Det stärker mig. Nu vill jag mer. Jag vill skriva mer innan kursen sätter fart och jag vill ha gott om tid att skriva efter kursen. Jag vill verkligen utveckla mitt eget skrivande så att det någon gång mer ett positivt brev från ett förlag.

Skrivflow

Att skriva är en passion men all typ av skrivande är inte lika roligt. Jag har nu passerat en tung period av redigering som äntligt resulterat i en färdigställd novellsamling. Sedan jag börjat skicka samlingen till förlag har jag även kunnat ta tag i nästa projekt. Det är roligt.

Jag har en tydlig idé och struktur till nästa novellsamling. Jag har även en hel del av novellerna hyfsat färdiga. De senaste dagarna har jag ägnat åt att strukturera, planera och läsa om gamla noveller. Idag har jag redigerat flera av novellerna som hittat sin plats i den nya samlingen. Jag har också klart för mig hur jag ska gå vidare.

Idag satt jag mellan 12.00 och 15.45 på biblioteket. Jag var helt inne i skrivandet och tog inte ens en paus. Jag hade med mig en flaska vatten och min påse med lördagsgodis som jag sparat. När biblioteket skulle stänga, så kände jag hur trött jag var. Och nöjd. Det här kommer att bli bra.

När är man färdig?

De senaste dagarna har jag arbetat intensivt med att slutföra de sista detaljerna i en novellsamling. Allt är klart enligt min plan. Det ligger många års arbete bakom detta och jag borde vara nöjd. Ändå är jag osäker. Är det något jag missat? Finns det något mer att slipa på? Är jag verkligen klar?

Det fina med en text är att den alltid kan revideras. Det betyder att om jag skickar in till förlag, är det inget som hindrar att jag ändra senare. Snarare tvärt om. Ändå vill man ju göra ett gott fösta intryck. Det är en tuff bransch och känns viktigt att det är så bra som möjligt.

Snart, snart, snart ska jag trycka på sänd. Jag kommer ju inte längre nu, jag är stolt och jag känner mig klar. Det är en bra dag!

Stavning

Har en tanke om att jag blir sämre på stavning. Eller rättare sagt att jag inte utvecklar min förmåga till stavning. Anledningen är att jag väldigt ofta skriver vid ett tangentbord och i Word. Om jag är osäker, går jag inte till en ordbok, utan chansar och ser om det blir rätt, jag använder stavningskontrollen. När jag skriver förhand, är det inte möjligt. Om jag blir osäker, måste jag slå upp ordet och på så sätt lär jag mig till nästa gång. Ofta råkar jag se något annat när jag ändå är i ordboken och på så sätt lär jag mig mer.

För stunden är det förstås snabbt och enkelt att låta Word hjälpa till. Det är den långsiktiga effekten jag tänker på. För mig handlar det inte om vanliga ord, slarvfelen utan de ord som jag skriver väldigt sällan och inte lärt mig stava i skolan.

Å andra sidan, en del av förmågan till stavning, kommer av att se orden dvs jag lär genom att läsa. Att läsa mycket är en viktig del för att utveckla mitt eget skrivande. Tänker att det kanske även påverkar min stavning. Det ger ju ett incitament att läsa mer faktaböcker, mer av vetenskaplig texter och annan litteratur med fler svåra ord.

Som sagt, detta är enbart en tanke som slagit mig.