Bokmärken

IMG_5115När jag läser så gillar jag att ha något som markerar var jag är. Gärna bokmärken av olika slag. Ibland är det något kort, någon reklamlapp eller bild jag tycker om. Och ibland är det en vanligt bokmärke.

Med rätt märke så känns läsningen vackrare.

IMG_5113

Stormsvala

IMG_5112Efter många varningar, var förväntningarna redan låga då jag började läsa den 4:de boken om Mirjam och Hervor ”Stormsvala” av Marianne Cedervall. Det är en lättläst berättelse där behållningen är att ännu en gång få följa med i damernas äventyr.

Själva berättelsen är ju tunnare än de tidigare böckerna, här är det mer av skildringar som kan vara mysiga då man lärt känna damerna i tidigare böcker. Men det finns inte så mycket som håller kvar läsaren.

För min del blev det lite för mycket då det tidigt i berättelsen finns en skildring av ett strömavbrott. Damerna smälter snö och kokar kaffe på stormkök. Men… en kvinna lyckas få duschen att fungera, visserligen bara kallvatten, men ändå. Och sedan tar hon hissen. Nja, det brukar väl inte vara så framgångsrikt utan el. Och det hänger jag upp mig på. Det irriterade mig i flera dagar.

Nåväl, eftersom jag läst fyra böcker i serien kommer jag säkert att läsa även den femte. Och även mer av samma författare.

Här är vad jag tyckte om ”Spinnsidan”, ”Svartvinter” och ”Svinhugg

Bucketlist

PenHar ni en bucketlist – en lista med saker att göra, åstadkomma och uppleva innan ni dör? Jag har ingen nedtecknad lista men jag har en hel del drömmar som jag sakta med säkert försöker beta av.

Den senaste tiden har jag strösslats med påminnelser om hur kort livet kan vara, påminnelser om att leva i nuet och ta vara på alla möjligheter som ges innan det är försent. Det gör att det känns lite mer viktigt att göra vissa saker medan andra känns ganska oviktiga. Det har bla påverkat en del val jag gjort och det kommer att påverkan min semester.

När jag började semesterplaneringen hade jag en hel del krav som jag försökte få med. Det blev väldigt svårt att få till en bra plan. Men sedan så släppte jag kraven, började lyssna på hjärtat och vips så började drömmarna komma fram och mycket föll på plats.

Jag kommer därför att börja med en resa till Skåne, där det finns flera platser som jag länge drömt om att besöka. Jag ska även ge mig gott om tid att skriva. Sedan blir den hem igen för begravning. Beroende på hur jag mår efteråt kommer jag fortsätta med en blandning av nöjen såsom vandring samt att besöka Lotta på Liseberg. Så olika kan drömmar vara!

Jag funderar nu på att faktiskt skriva ner flera av mina drömmar, få ner min bucketlist och försäkra mig om att jag fortsätter att ta vara på chanser och inte glömmer bort dem. Men för mig är det viktigt med en levande lista. Jag vill ha friheten att fylla på och ändra. Jag vill bli bättre på att följa mitt hjärta.

 

En riktig goding

Sedan en tid tillbaka har jag noterat att det går åt mindre med pengar ju äldre jag blir. Jag köper färre grejer till hemmet, hobbys och nöjen blir mindre kostsamma och många investeringar är redan gjorda.

Men så har jag upptäckt en annan sida. Jag kostar mer ju äldre jag blir. De senaste månaderna har jag sett pengarna rinna iväg ibland annat allt fler och allt dyrare besök hos frissan. Massage och fotvård är numera ett behov snarare än skön lyx. Tandläkaren kommer inom en snar framtid att vilja ha en mindre förmögenhet av mig. Och idag blev ett besök hos optikern en smärre chock för mitt kontokort.

Nog fattar jag att allt kostar men det är ändå en nyhet för mig att just jag börjar innebära så dyra driftkostnader. Hoppas att mitt värde stiger i samma omfattning. Får nog börja se mig själv som en riktigt dyrgrip. En riktig goding!

Den fallande detektiven

IMG_5050Eftersom jag inte läser så många deckare och spänningsromaner så har jag svårt att göra jämförelser inom genren, däremot kan jag beskriva hur jag upplevde att läsa ”Den fallande detektiven” av Christoffer Carlsson. Boken är del två efter ”Den osynlige mannen från Salem” i serien om polisen Leo Junker.

När jag läste den första boken var jag tveksam, då den inte levde upp till förväntningarna. Av någon oklar anledning köpte jag ändå del 2 som väntat på mig här hemma. När jag nu tog mig an boken minns jag inget av den förra boken och jag upplever denna berättelse som långsam och lågmäld. Den har ett personligt berättande och ett intressant perspektiv. Och den innehåller en del råhet.

För mig var det svårt att hålla isär karaktärer och hänga med i tidshoppen som görs i berättelsen. Däremot är Stockholmsskridringarna bra och temat intressant och det gör att jag fortsätter läsandet och mot slutet faktiskt gillar boken. Det finns något speciellt med boken, något personligt och gripande. Och den är tillräckligt spännande för att jag ska vilja läsa nästa del.

 

 

Kokos

Har funderat en del på kokos den senaste tiden. För mig är riven kokos något vanligt. Det har funnits hela mitt liv och varit hyfsat billigt att handla i påsar. På senare tid har kokos blir mer populärt, numera i form av ”flakes” och vips så är priset något annat.

Är det hanteringsmetoder eller trend som sätter priset? Varför accepterar vi den stora prisskillnaden, trots att den inte är rimlig? Har vi ens någon chans att påverka?

Det är frågor som jag inte har svar på. Frågor som jag tror att fler borde ställa sig, så att vi kan bilda opinion. Det är mycket bra att vi blir allt mer medvetna om vad vi äter, vad som är bra för oss. För mig är det också viktigt att vara medveten om värdet, att inte acceptera orimliga priser.

Bekännelse

Idag satt jag och funderade över vilket bild av mig själv som jag sprider här. Den är visserligen sann men långt ifrån hela sanningen. Just nu är det mest sorg, krämpor och nederlag. Egentligen består livet av så mycket mer, men här kan jag skriva om saker som jag inte pratar så mycket om. Kanske är det därför som bilden kan bli lite skev. Som igår när jag berättade om mitt nederlag på vandringsleden. Jag tänkte, så klok som jag är ibland, att jag nog ska berätta om mer positiva saker om mig själv, för att få bättre balans.

Och nu ska jag göra precis tvärt om. Det finns flera smärtsamma sanningar i mitt liv och en av dem är att jag älskar att se på ”Lotta på Liseberg”. Jag är inte så förtjust i allsångsprogram men förra sommaren när jag besökte Liseberg, passade jag på att titta på när det spelade in. En fantastiskt upplevelse. Det var så god stämning, man kände sig välkommen och delaktig och alla var glada. Nu sitter jag framför tv:n varje måndag. Och jag längtar till Göteborg för att vara med på plats.

Såja, nu var den bekännelsen gjort.

Jag är slagen

Det smärtar att behöva erkänna, men idag behövde jag ge upp. Jag blev slagen, besegrad av sol och värme.

Sedan en tid tillbaka har jag planerat för att vandra blå leden från Domarudden utanför Åkersberga till Vaxholm. Av olika skäl såsom oväder, dimma och sjukdom har det fått ställas in. Även igår avstod jag pga ett sömnbehov men idag utmanade jag mig själv, ställde väckarklockan och tog mig mot Åkersberga.

Att ta sig till starten av leden, via kollektivtrafik, tog lite drygt en och en halv timme och sedan fick jag gå dryga halvtimmen innan jag var framme. Det kändes verkligen som att jag varit igång länge innan jag ens startat.

Första kilometrarna var väldigt trevliga. Men jag insåg att jag kom fram bara en hållplats från där jag gått av, vilket var lite snopet. Delar av leden var väl markerade men andra delar var riktigt usla. Oj så många gånger jag gick fel. Det känns inte alls bra på en markerad led.

Ledens sträckningen blev allt sämre. Jag har varit ute på fält, passerat genom en enormt område med brännässlor och även en hel äng med tistlar. Jag har visserligen inget emot lite knepig terräng men det har var verkligen inte kul. Det fanns inget att se (om man inte gillar nässlor och tistlar).

Men för mig blev värmen för mycket. Jag hann inte få mig tillräckligt med vatten. Mådde illa, frös och kunde inte behålla dryck som jag försökte få i mig. Det kändes inte bra i värmen. Tog en rejäl paus och började leta alternativa busstider. Allt snurrade. Anade att jag hade en busshållplats några kilometer bort längs leden och satsade för att komma tid. Då började det att åska med blixt och dunder. Det var då jag tog beslutet att avbryta, trots att jag planerat gå lite till. Jag brukar verkligen inte ge upp, men det här var inte roligt.

Väl på busshållplatsen insåg jag att väntan skulle bli lång. Men då fick jag syn på hållplatsen i motsatt riktning och började googla igen. En buss hem om tre minuter! Trots att alla energi var borta, att jag var övertygad om att jag inte kunde gå en meter till, så började jag springa med packning och allt.

Väl hemma igen, börjar jag återhämta mig. Jag dricker mycket vatten. Det var verkligen ingen rolig dag, inget jag vill göra om. Men samtidigt har jag lärt mig mycket om hur min kropp och mitt psyke fungerar. Och det är ju alltid intressant.