Helgtankar

Det har varit dåligt med sköna morgonstunder den senaste tiden. Stunden med morgonkaffet, oftast på lördagsmorgnar, är en viktig tid men som jag slarvat med på sistone. Idag sitter jag här i fåtöljen med en slät kopp kaffe, och det känns fint.

Lördagen blev en solig dag. Jag sov väldigt länge, min kropp är trött och behöver vilan. Planen för dagen var att ta mig in till stan för ett ärende. Tänkte åka in i god tid för att hinna fika. Det blev överraskad över hur mycket folk det var ute (och inne i butiker). Det verkar som att svenskar vill återta stan igen. Tyvärr är ju inte alla butiker, restauranger och caféer kvar så det var många som fick leta sig fram.

Att hitta plats på café var inte möjligt. Det var fullt överallt. Många gick med take-away-kaffe så jag var inte ensam om att inte hitta plats. Jag gjorde i alla fall mina ärenden, och strosade runt utan att handla något. Men jag såg en fin klänning som jag suktar efter.

På kvällen blev det soffan med en bok och sedan finalen av Legomasters. Önskar att jag hade energi för att skriva men det finns inte denna helg. Borde egentligen jobba men jag försöker minimera det.

Även söndagen har ett besök i stan på agendan. Denna gång ska jag till Söder och med lite tur får jag fika idag. Om jag skyndar mig.

Musik

Igår kväll när tröttheten tog överhand, började jag leta efter en låt jag hört på radion under min bilresan. En låt blev fler, minne efter minne dök upp och fler låtar letades fram. Helt plötsligt hade jag lyssna på musik i flera timmar. Jag vet inte när det hände senast.

Som ung kunde man ju inte leva utan musik men numera är det sällan jag lyssnar. Det händer när jag kör bil men sällan annars. Samtidigt insåg jag igår hur mycket energi jag kan få av musik. Jag blev glad.

Jag saknar fortfarande en musikstil men tänker att ibland kan det vara riktigt härligt att lyssna på gamla låtar.

Ibland är det gott med korv

Torsdagen blev en lång dag jobbmässigt. Uppe tidigt för att köra till Nyköping, där jag har medarbetare. Det är ett trevligt kontor men tar lite tid att ta sig dit, speciellt för mig som bor norr om stan och ska igenom hela Stockholm. Ditresan tog betydligt längre tid än jag någonsin kunde ana så jag kom fram sent. Men det var nästan ingen där då de flesta jobbar hemifrån. Tyvärr hade jag möten, så jag hann inte ute på lunch utan fick kasta i mig en macka lite snabbt.

Eftermiddagen hade vi både möte och skyddsrond dvs arbetsmiljö och säkerhet stod i fokus. Det var riktigt roligt, det har inte blivit så mycket av den typen av möten under pandemin. Samtidigt ser man hur vissa rutiner har havererat när kontoren varit tomma. Lätt att åtgärda men det känns så avlägset med en tid då man inte trodde att en pandemi var möjlig.

Hade ett sent möte som jag var tvungen att ta i bilen eftersom kontoret larmades. Det jag inte tänkte på, var hur kallt det blir att sitta i en avstängd bil på kvällen. Jag vågade ju inte sätta igång bilen så det var bara att härda ut.

På vägen hem insåg jag hur väldigt hungrig jag var. Jag blev tvungen att svänga av vid en bensinmack för att köpa korv. Korv är vanligen ingen favoritmat men ikväll var det vansinnigt gott. Enkelt och mättandet. Jättegott!

Olika funktionsnedsättningar

Det finns en hel del saker som vi inte pratar så mycket om, har jag märkt. Jag tror inte att det är någon illasinnad tanke bakom det, bara så att man inte riktigt tänker på det. I mitt team har vi både hörselproblem och synproblem och jag har pratat om det öppet. Jag har även bett de berörda att vid nästa avdelningsmöte berätta om sina upplevelser och hur vi andra kan underlätta för dem. De ville de gärna. Och jag förstod att de inte fått den frågan tidigare, vilket faktiskt är lite märkligt.

När vi började prata om det kom vi på fler ämnen som andra medarbetare vill berätta om, olika sjukdomar mm. Det finns ett behov att få berätta och i vår grupp kan vi ha den öppenheten. Det känns väldigt bra och det ordna jag gärna.

Men ändå känns ändå märkligt att det finns grupper som inte alls har den kommunikation. Och att det kanske finns fler ämnen som inte ens jag vet att vi borde prata om. Jag frågar ju men kanske att det ändå finns något som någon håller inne. Jag tror i alla fall på öppenhet.

Nobelpris i litteratur

Förra veckans hektiska situation, avsaknad av nätuppkoppling och stress – gjorde att jag missade debatten om tillkännagivande av årets mottagare av nobelpriset i litteratur. Inte heller jag kände igen namnet på författaren och det är ju väldigt spännande. Riktigt roligt att vi får mer bra litteratur översatt till svenska.

Tyvärr är det ju så att inte all bra litteratur översätts till svenska, inte heller så att den marknadsförs här hos oss när den finns på andra språk. För mig är det helt naturligt att jag inte har läst alla pristagare, jag kan rimligtvis inte ha koll på all litteratur i världen. Däremot brukar jag kolla ”Booker prize”. De redovisar ju både lång- och kortlista och där finns relativt ofta våra kommande nobelpristagare. Och ja, årets pristagare har varit nominerad vid två tillfällen.

Jag ser fram emot att få läsa något av Abdulrazak Gurnah. Jag har inte bråttom utan väntar in att översättningar kommer fram här i Sverige. Har inte koll på rättigheter men som jag förstod det, är det ett väldigt litet förlag som gett ut hittills. Det blir spännande att se hur det blir med resten av hans verk.

Mer om retreat

I helgen var jag på retreat och det var Sigtunastiftelsen som var arrangör. Jag har varit på retreat tidigare, oftast halv eller heldagar. Jag trodde att jag inte varit på längre retreat tidigare men det stämmer inte. Nu har minnet klarnat och jag har faktiskt varit på dygnslångt retreat med övernattning. Temat denna helg var ”övergång” och jag visste att det skulle innehålla dans och måleri. För mig var det måleriet som lockade.

Vår grupp bodde i en separat villa dvs vi var inte i hotelldelen av Sigtunastiftelsen. Vi fick även alla måltider i vårt hus. Det fanns ett program med aktiviteter och det var helt frivilligt vad man ville vara med i. Vår retreat skedde under tystnad. Det blir en fin gemenskap men jag vet inte någonting om mina meddeltagare. Det är lite annorlunda.

För mig passade inte danspassen. Jag var inte med från början och jag är inte så mycket för att hålla på och lära mig rörelser och steg. Däremot gillade jag måleridelarna även om det var svårt. Det fanns papper kritor av oljepastell, kritor av torrpastell och en speciell sorts färg jag inte minns namnet på. Ganska enkla material så det var inte tal om att göra konstverk. Måleriet handlade om utforskande, inte att prestera, det är jätteviktigt och passar mig utmärkt. Jag hade hoppas på mer av meditation, de pass som erbjöds var i rörelse dvs i dans. Det hade jag inte förstått innan dvs att alla passen var dans.

Jag hade även hoppats på mer balanserad kost. Maten var god, men flera rätter var lätta och jag blev faktiskt hungrig långt innan nästa måltid. Fredagsmiddagen innebär soppa, lördagslunchen var glasnudlar och middagen var grönsaksbiffar. Det fanns ingen sallad till så vi fick fylla på med bröd för att bli mätta. Brödet var gott men ljust och lätt så det mättade bara för stunden. Söndagens lunch var däremot lax och potatisstomp som mättade gott. Men det var ju lite sent eftersom vi då var på väg hem.

Som kaffetant hade jag även önskat gott fika. Kaffe var knappt drickbart. Te fanns men mest grönt te. Inget rött te och jag hade glömt att ta med mig eget.

Det var en fin helg men inget av det lilla extra. Jag åker gärna dit igen, men då vill jag på i hotelldelen. Bara att ta med ritblock och det blir betydligt billigare än att vara med på retreat. Men för mig blir det nog att ta med skrivblocket i stället – det är ett perfekt ställe att sitta och skriva på.

Fortsatt retreat

Trots att jag var så galet trött har jag inte sovit bra i natt. Tankarna snurrar och snurrar, jag får inte ur dem ur skallen. Vid fyratiden i natt var jag upp för att skriva ner några av tankarna. Tänkte att det kunde hjälpa.

Även söndagen började med väckningar av pling-plong och sång. Men jag avstod från morgonövningar utomhus utan väntade in frukosten. Jag var väldigt hungrig. Gårdagen sk. middag var kl. 17 och det är lång tid till frukost kl. 9, tycker jag. Mer om det i ett annat inlägg. Efter frukosten var det bild igen och det uppskattade jag mycket. Jag kan ju inte måla men det är rolig och betyder mycket för mig. När vi visade upp våra verk var det en hel del som hade svårt att vara tysta. Så mycket man vill utrycka.

Lunch och sedan en paus som för mig innebar läsning. Det är skönt att få sitta och läsa i vacker miljö. Efter avslutet fick vi prata igen och några tog chansen. Själv åkte jag hem. Solen sken, glittrade i gula blad och det var så vackert. Hade kunna köra en omväg bara för att få njuta mer.

På vägen hem stannade jag för att handla och framförallt handla något gott till kaffet. Under helgen har kaffet varit uselt och helt utan tilltugg. Jag är visserligen van med en en slät kopp kaffe men på helgen vill jag unna mig något gott. Och det gjorde jag. Kaffet var det första jag gjorde när jag kom hem. Åh så gott.

Retreat

Min fredag blev en stressig historia. Alldeles försenad slängde jag ihop en weekendpackning och rusade mot bilen. Det tog en bra stund i bilkö innan pulsen började gå ner. Det blev lite väl tydligt hur stressad jag faktiskt var. Lite ironiskt eftersom jag var på väg till retreat, en ledig helg i tystnad. Retreat är ett sätt att dra sig tillbaka och behovet av vila är det i alla fall ingen tvekan om.

När jag kom fram till Sigtuna hade stressen ersätts av en överväldigande trötthet. Jag checkade in men hade svårt att koncentrera mig under välkomstinformationen vid retreaten. Jag klippte med ögonen under middagen och orkade faktiskt inte vara med på kvällsaktiviteten. Jag var så galet trött att jag bara behövde få ligga ner på sängen och vila. Trots det kunde jag inte somna då tankarna snurrade och snurrade.

Lördagen började med att någon väckte oss med ett plingande i en klocka samt sång. Nej, det är inget jag uppskattar och jag bestämde mig för att strunta i morgonjympa och invänta frukost. Efter frukosten var det bildterapi med målning och det var kul. Jag är urusel på att måla men tycker om det, det ger mig något. Kul att se vad alla hade åstadkommit men lite jobbigt att visa mina egna alster.

Efter lunchen gick jag en promenad längs Mälaren. Det var grått men åtminstone uppehåll och det gott om flanörer. Det är många som uppskattar Sigtuna som weekendvistelse. Promenaden tarvade vila och läsning och jag hann desstom lyssna på ”Spanarna i P1!” innan middag. Sedan vidtog ytterligare att pass av måleri.

Är galet trött igen och nu väntar vila. Orkar absolut inte göra mer idag. Inte ens läsa.

IT-stress

I gårkväll fick jag väldigt bråttom hem från jobbet då jag insåg att jag skulle vara med på ett digitalt evenemang. Två minuter innan det började slängde jag mig in i hallen och fram till datorn. Men… inget internet. Det tog mig två dyrbara timmar att felsöka, försöka åtgärda, felsöka igen. Jag trixade med datorn, inställningar, ominstalleringar och omstarter. Jag kröp på golvet och följde sladdar och trixade med anslutningsdosa. Jag bröt till och med huvudströmmen, men inget hjälpte. Jag fick inse att felet låg utanför min lägenhet.

Började planera om min dag, kan ju inte jobba hemma utan internet men hade inte tid att ta mig till jobbet. Men så i morse när jag skulle ringa min leverantör så fungerade allt igen. Mirakel!

Men allt jag skulle fixa med igår kväll är förstås inte gjort. Inser ju hur beroende man är av en dator som är uppkopplad mot nätet. Dessutom påverkar IT-strul mitt humör. Mina två timmar som it-tekniker sänkte mig totalt och jag är fortfarande irriterad.

Nu ska jag försöka glömma eländet och inse att det är helg.

Boendedröm

För många år sedan såg jag ett boende som väckte mitt intresse. Det är en äldre jättestor villa som byggts om till tre lägenheter, bostadsrätter och de är väldigt fina. Det är unika lägenheter, många speciella lösningar och rum helt i min smak. Som jag har drömt om att bo där.

Även om hjärtat vill så säger hjärnan något annat. Det är ingen bra trapplösningar dvs svårt att ta sig in i lägenheterna. Det är en liten förening dvs alla som bor där behöver vara på samma våglängd, annars lär det inte bli bra stämning. Man delar ju trädgård mm. Det värsta av allt är ett något blev riktigt fel när de bildade bostadsrättsföreningen. Det gör att ekonomin i förening fortfarande inte är bra.

Jag har följt huset sedan det byggdes om och sett varje försäljning av lägenheter. Varje gång väcks den där längtan men förnuftet håller mig tillbaka. I går såg jag en ny annons, en av lägenheterna är till salu. Drömmen började göra sig påmind igen. Och även om jag vet att jag inte ska bo där, är det ändå lite trevligt att drömma.

Nu tänker jag att jag kanske bor skriva en lite berättelse, och låta någon karaktär bo där. Det kanske kan kittla min dröm. Utan att lägga ut flera miljoner.