Tantigt men tryggt

Det tog emot länge. Jag har sagt att jag inte tänker ha dubbar. Nu har det dock hänt. Jag har köpt mig ett par Icebugs-kängor. Det är supersköna att gå i och greppet är underbart. Jag har ett enastående driv när jag är ute och promenerar på snöiga och isiga stigar. Det tar förstås emot men jag behöver erkänna för mig själv att det var en riktigt bra investering. Nu finns inga hinder för vinterpromenader.

Jo, jag känner mig lite tantig, men väldigt trygg.

Annonser

Bra kan vara gratis

Bra saker en onsdag i december:

• Jag har visserligen svårt med fokus men när jag väl lyckas fokusera blir det mycket bra och jag får mycket gjort på kort tid.
• Har hittat en ny paradrätt i form av tonfisksås som passar både till pasta och ris. Enkelt och gott.
• Mammas saffransskorpor och en kopp kaffe och gör underverk när det känns tungt i pluggandet.
• En lunch med väninna är nu bokad så att jag har något glatt att se fram emot.
• Samtal med handledaren gav trygghet i att mitt skolarbete inte är helt galet.

När man ser det så här är det lätt att se att bra saker inte behöver vara kostsamma!

 

Vintertrafik

Ska åka till Dalarna under december och har velat kring val av transportmedel. Bil eller tåg? Tåg är bekvämt, billigt och står på plussidan när det gäller miljöpåverkan men däremot tar det tid och är inte så flexibelt. Med bilen får jag hela flexibiliteten – jag får plats med mycket packning, kan åka när det passar och stanna var jag vill längs vägen. Nackdelen med bilen är att jag inte vet något om vädret. Jag har dubbfria vinterdäck, vilket fungerar utmärkt i mina trakter min inte i värsta ishalkan. Tänker att jag gärna undviker oväder på smala dalavägar.

Säkerheten blev i detta fall avgörande och nu är tågbiljetter bokade. Jag fick ett bra pris och jag kommer att bli hämtad vid stationen. Nu måste jag lära mig att packa smart och inte ta med onödiga saker. Skönt att ta beslut!

 

Magiskt månsken

Har varit inne i stan i kväll för ett styrelsemöte. Känns väldigt skönt med sista mötet för året eftersom styrelsearbetet blivit betydligt mer omfattande än tänkt under hösten. Vi har stött på problem vilket inneburit merarbete och samtidigt svetsat oss samman som grupp. Kul men jobbigt. Nu är allt på väg att lösa sig, vilket känns skönt.

På vägen hem njöt jag av månen. Kombinationen av klart väder och att månen är nära jorden, gör den stor och med ett starkt sken. Det ser magiskt ut. Jag tänker på alla som levt före oss och fått uppleva magiska månsken utan att kunna läsa om det in tidningar. Inte så konstigt att tankar om magi, övernaturliga väsen och naturens kraft tar fart.

Kanske är det den magiska månen som påverkat mig idag: problem med webbanslutningen som krånglade, bh:ns som gick sönder, förenade pendeltåg, problem med krånglande inloggningar till olika webbsidor jag ville besöka samt en enorm hunger. Skönt med en förklaring till allt så går snett!

 

 

Nätberoende

Sitter hemma och pluggar. Har suttit vid datorn sedan sju-tiden i morse och nu är klockan redan halv tolv. Större delen av tiden har jag varit utan uppkoppling. Det märks så tydligt hur beroende jag är av internet: leta information, känna sig som en del av världen och ha kontakt med andra. Det är mycket som inte blir gjort de timmar då uppkoppling saknas. Visserligen kan jag göra annat då, och det gör jag, men det tär ändå på min flexibilitet. Vissa saker blir inte gjorda. Idag har jag missat en chans att ha kontakt med min handledare.

Som så ofta är det information som jag saknar. Det är som att ingen vill kännas vid att det är ett avbrott och ingen vill berätta när uppkopplingen kan tänkas komma tillbaka. Det saknar jag – någon som tar ansvar och visar att de tar problemet på allvar.

Nästa steg är att fundera över hur beroende jag själv vill vara och vilken teknik som jag göra mig mer flexibel.

 

Miljöfarligt avfall

Har försökt ta reda på var jag kan lämna in mitt miljöfarliga avfall. Jag är ingen storkonsument av miljöfarligt avfall så det händer inte så ofta. Det verkar som att jag ska behöva ta bilen till en stor återvinningscentral. Jag kan inte hitta något ställe dit jag kan ta mig till fots eller med kollektivtrafik. Det här bekymrar mig en aning.

Min tanke är att det behöver vara lätt att vara en miljöhjälte. Jag önskar mig därför lite mer smidig hantering, något som är mer lättillgängligt för mig.

Känns som att min lilla nagellacksflaska kommer att få stå här hemma ett bra tag till, som någon form av mellanförvar.

 

Helikopter i decembernatten

Sent igår kväll hördes en helikopter inte så långt från där jag bor. Att vi har helikopter som cirkulerar över oss, är inget ovanligt. Jag bor i ett lugnt område men det finns områden med mer oroligheter i närheten. Det som var ovanligt igår var att helikoptern tycktes stå över en sjön dvs inte där vi brukar se den och den var närmre mitt hem än vad som är vanligt. Jag kände både ljud och vibration.

När detta händer, uppstår alltid en märklig konversation i den lokala facebook-gruppen. Väldigt många är oroliga över vad kan tänkas ske, andra visar stor omtanke för dem som ev är drabbade. Några bestämmer sig för att häckla och håna, spekulera och sprida rykten. Det blir alltid trist stämning.

Det här tycker jag är en sorglig utveckling, dvs att vi inte kan ta folks oro på allvar. Vad är drivkraften till att skriva onödiga kommentarer? Även om man inte håller med, varför måste man häckla? Igår var det en kvinna som skrev saker som var helt tagna ur fantasin. När en person bad henne sluta spekulera och sprida rykten, blev hennes svar ”Andra gör ju så”. Det är ett argument som jag känner igen. Från lekskolan. Jag förväntar mig mer av en medmänniska.

Idag vet vi att det handlade om en försvunnen pojke. Grannar i det berörda området gick samman i mörka natten för att leta efter pojken och gjorde en heroisk insats. Pojken hittades vid en sjö, nedkyld och kunde tack vare räddningstjänst och grannar tas om hand. Ett liv har räddats. Och medan vissa ägnade tid åt att rädda liv, valde andra att sprida elakheter på facebook. Hur kan vi ha så olika drivkrafter i livet?