Stadsnära promenader

I natt var sömnen så god att jag inte visste var jag befann mig när klockan ringde. Ljuvligt skönt att kunna gå upp, piffa till sig en aning och sedan gå ner till hotellfrukost. Den var okej men med många tomma fat, personalen var inte snabb i att fylla på.

Med mätt mage gick jag ut på en 2 timmarspromenad. Höstluften är klar, det var så skönt att andas. Gick längs vatten som inte alls inbjuder till bad. Men vilsamt att vila ögonen på.

Kaffe på kondis blev som en belöning. Det var skönt att få komma in i värmen igen. Liten shopping blev det, tre nålar. Så mycket mindre kan det knappt bli.

Tog en paus på hotellrummet och tränade på min virkning. Det går framåt, sakta, men träningen ger resultat.

Tog ytterligare en 2-timmarspromenad, även denna gång vis vatten. Fötterna är ett väldigt bra sätt för att upptäcka en ny stad. Hade länge ett hopp om att även hinna till badhuset men de stängde tidigt.

Nu middag på hotellets pub och har inga andra planer än bad i badkaret och tv. Och kanske lite läsning och virkning.

Lång resa, kort dag

Klev på nattåget norrut igår och såg fram emot en avkopplande resa. Sov sådär på tåget, vaknade några gånger under natten. Strax efter sju blev jag väckt eftersom det var problem med loket och vi skulle behöva byta tåg. De lovade mer information. Så himla mycket information kom inte men de tycktes få igång loket. Ibland gick det bra, ibland långsamt. Ibland försvann elen. Men det gick framåt. Åt frukost på tåget eftersom jag inte kunde somna om. Nådde slutmålet ca 2 timmar försenat. Det var redan eftermiddag så jag fick verkligen skynda på för att hinna med dagen innan allt stängde och det blev mörkt.

En ovanligt lång resa innebär ovanligt mycket tid för att läsa och virka. Jag är mycket nöjd med min nya hobby som ger avkoppling.

Jag har fått ett jättefint hotellrum. Jag är så nöjd med badkar som jag nyttjat. Underbart skönt att få värma sig efter en dag i höstkylan.

Nu väntar sömn i skön säng för att få vakna utvilad och få hotellfrukost. Det ser jag fram emot.

Mitt årliga glas vin

Efter en lång dag med utbildning, hade jag bestämt träff med en väninna. Det var så oerhört länge sedan vi sågs. Vi började med en fika utomhus och vi hade så mycket att prata om. Mycket har hänt och faktiskt mycket där vi kände igen oss i varandras historia. Det är så skönt att kunna prata helt öppet om vad man vill. När kylan blev påtaglig gick vi vidare.

Det blev ett glas vin vilket inte sker alltför ofta för mig. Typ mitt årliga glas vin. Det var väldigt trevligt och vi hade fortfarande mycket att prata om. Men numera har jag inte riktigt energin för långa kvällar. Jag är galet trött och det blir inte bättre med vin. Så det blev en tidig kväll och nu är det läggdags.

Naturligtvis kommer jag att drömma vackra drömmar efter en väldigt trevlig kväll.

Virkning en tisdag

Tisdagskvällen bjöd på det andra kurstillfället där jag försöker lära mig virka. Vi är ett tappert gäng som håller humöret upp när vi kampar bland maskor. Ikväll började det bra, vi kände oss väldigt stolta att både kunna öka på och sedan minska ner maskor.

Vi sträckte lite på benen innan vi satt igång med att lära oss att virka runt. Men där tog det näsan stopp. Den magiska ringen var nästan omöjligt för oss alla att förstå. Vi försökte och försökte. Den ena stönade mer än den andre. Tiden gick och ju senare det blev, desto tröttare blev vi och desto sämre gick det. Vi var flera som fick som en mental blockering.

Så visp, en efter en kom på knepet. Det som var så omöjligt var plötsligt möjligt. Snyggt blev det inte, men vi har ju aldrig gjort det tidigare. Nu ska vi träna. Det är två veckor till nästa träff och den tiden vill vi alla nyttja.

Vi är verkligen nybörjare men alla har större eller mindre drömmar med virkningen, något vill lära oss, skapa, få se utvecklas. Redan nu drömmer vi och vid sista gången ska vi påbörja våra egna projekt. Jag vet inte vad jag vill göra. Något roligt, tänker jag.

Havregrynsgröt

Har en ambition att försöka lära mig att äta frukost. Och dessutom laga frukost. Därför har jag bestämt att laga havregrynsgröt varje morgon. Det är ganska okej och går tillräckligt fort. Som det är nu, har jag sylt på men egentligen skulle jag vilja ha olika sorters färsk frukt på. Det är dock inte aktuellt på morgonkvisten.

Idag var det en riktig måndagsmorgon. Något gick fel och det var gröt i hela köket. Jag försökte rädda situationen men det gick inte helt lätt. Helt plötsligt var det gröt på underklänning och lite annat som jag inte vill skriva om.

Jag blev så försenat att jag inte hann till jobbet inför första mötet. Lite märklig ursäkt men jag noterade att alla småbarnsföräldrar log med igenkänning. Det där med att få till en perfekt gröt är tydligen svårare än man kan tro.

Söndagstankar

Solen skiner in genom ett fönster som borde tvättas. Kaffet är stark och jag sitter med morgonrocken och tänker igenom veckan som varit. Den har bjudit på många roliga stunder, rejäla utmaningar, jätteintressanta möten med nya människor, tidiga morgnar, sena nätter och jakt på säng. Variationen har varit enorm och det är inte många stunder som jag inte nyttjat till något produktivt. Förutom lördagen då jag behövde ta igen mig. Jag är så tacksam för en kropp som säger ifrån i tid.

Däremot har det inte blivit mycket av privata nöjen eller återhämtning under veckan. Hade förstås en jättetrevlig middag med mina kollegor men inte riktigt samma sak som egna nöjen. Å andra sidan kommer det mer den kommande veckan; nästa träff i virkkursen, träffa väninna och en teaterkväll är redan inbokat. Det ser jag fram emot.

Har även nyttjat en del av restiden till att läsa böcker. Det är gör att flygresor känns kortare. Jag varvar att läsa på pocket och att lyssna på e-ljudböcker i telefonen. När jag var i Storbritannien köpte jag även med mig en del böcker hem, så att jag kan läsa mer på engelska. Ska erkännas att den lilla flygplatsens utbud inte var så imponerande men jag tror att jag har hittat några lättsamma och roliga böcker. Det ska jag njuta av i höstmörkret. Då blir det både till trevlig läsning och minne av den dråpliga resan.

Ju mer veckorna fylls av aktiviteter med andra, desto större behov av att få vara ensam ibland. Så det hoppas jag på idag. Ska visserligen in till kontoret och där borde ingen vara. Få hoppas på det.

Men… det finns två saker som verkligen saknas i livet nu; skrivande och träning. Ska se till att komma igång med både simning och yoga. Och lägga in lite tid för att skriva varje dag. För så är det – när balansen saknas gör man något åt det, utan att gräma sig. Bara gör.

Kort dag

När jag vaknade i morse anade jag att en lindrig chock väntade. Det kändes på något sätt i kroppen. Sakta, sakta öppnade jag ögonen och kollade på klockan. 14.00. Att jag var trött, det visste jag men inte att jag skulle sova så länge utan att vakna en enda gång. Urk.

Det tog tid att dra igång kroppen och sedan ta mig ut i ljuset. Det blir ju inte så mycket kvar av dagen när man sover bort den. Tog bussen till Barkarby Outlet. Jag hade en lista med tre olika produkter som jag skulle köpa. Jag lyckades inte med en enda. Lite fika hann jag med och sedan handlade jag på Ica. Mer spännande än så blev inte min shoppingtur.

Nu är jag hemma igen. Mörkret har lagt sig och jag tittar på ”Lego Masters”. Det är helt obegripligt att jag kan vara så förtjust i det programmet men jag älskar det. Väljer mellan att träna på min virkning eller att måla naglarna. Allt för att hålla mig vaken resten av kvällen.

Svenskt kaffe på hotellet

För några veckor sedan var jag i Luleå. Inget av de hotell jag besökte hade, enligt mig, gott kaffe. Knappt ens drickbart. På kontoret var de förstås vanligt jobb-kaffe som jag är van vid men jag vill ju även ha jättegott kaffe.

Under dagarna i UK kom jag på mig själv med att längta hem till gott kaffe. Var jag än fick kaffe så var det blaskigt. Min kollega, som jobbar på kontoret jag besökte, hade faktiskt med sig eget kaffe och pressobryggare. Han är en cool typ som alltid går sin egen väg. Det ska nog även jag göra.

Samtidigt så trivs jag inte alls i rollen att vara så kräsen när det gäller kaffet. Jag dricker ju i princip allt kaffe, men jag vill verkligen ha gott kaffe. Inte så att jag frågar efter ”svenskt kaffe på hotellet” men önskar mig gott. Jag känner mig jättedum när jag kommenterar kaffet. Men ändå, lite gott kaffe är väl inte för mycket att begära.

Sova utanför komfortzonen

Har precis kommit hem från en resa till Storbritannien. Det kommer att bli en minnesvärd resa på ett lite oväntat sätt. Det var en jobbresa, skulle träffa mina kollegor och denna gång skulle vi till en mindre ort där vi har en kollega som jobbar. Riktigt kul att få se allas arbetsplatser och att få träffa kollegor som man annars bara träffar via Teams.

Eftersom jag hade ett viktigt möte i tisdagsförmiddag, reste jag och min chef först på eftermiddagen. Vi började resan kl 15 från kontoret och skulle resa via Amsterdam. Redan på Arlanda började strulet då det var omöjligt för mig att checka in, det krävdes tre olika personer från flygbolaget för att jag få ut ett boardingkort. Sedan gick resan bra och i Amsterdam blev bytet långt, mer än tre timmar. Vi hade tänkt oss en god middag men det fanns inte att få på flygplatsen så dags på kvällen. Några kiosker var öppna men utan lockade utbud.

Vi landade i Newcastle och tog oss igenom passkontrollen. Eftersom vi rest utanför EU har vi fått vissa passet ett otal gånger under resan. Väl ute på Engelsk mark fanns inte vår taxi. Vi letade men fick ge upp och beställa en ny. I totalt mörker for vi till hotellet och kom fram vid 23.30. Men min klockade visade förstås 00.30 eftersom det är en timmes tidsskillnad. Jag var så trött.

Chefen checkade inte men mitt namn fanns inte. Något var fel. Snart kom även chefen tillbaka eftersom de rum han fått var upptaget. Portiern bad oss vänta och försökte fixa. Det gick inte alls särskilt bra. Tiden rann iväg och han hittade inte rum. Det var datastrul och kaos i bokningssystemet. Jag fanns inte, en ibland dök jag upp. Det rum som enligt listan var bokade var ändå upptagna när portiern knackade på. Han tyckte förstås att det var pinsamt att väcka andra gäster samtidigt som han ville hjälpa oss. Till att börja med så tyckte vi att han skulle fixa det, det är ju hans jobb. Men snart insåg vi att vi behövde hjälpa till. Vi visade vår listor på bokningen, som var en förbetald gruppbokning, men fick bara en massa konstiga frågor tillbaka. Portiern försökte ringa sina chefer, men ingen svarade. Han gjorde verkligen allt han kunde. Men det räckte inte.

Till slut bad vi honom boka in oss på ett annat hotell. Det gjorde han gärna. Tiden gick och han hade svårt att hitta rum. Vi ringde parallellt. Det enda portiern hittade var ett hotell 20 km bort. Lite långt tyckte vi men insåg att vi inte hade något annat val. Vi bad honom ringa taxi. Det visade sig vara omöjligt. Han visade att han ringt 10-15 nummer utan framgång. Så klart var han förtvivlad. En timme hade gått och det kände i min kropp att klockan var halv två på natten. Jag började göra mig beredd på en natt i receptionen. Chefen tog mod att skriva i vår gruppchat i WhatsApp, bad om ursäkt men frågade om någon var vaken och om vi kunde få dela rum. Vi ville verkligen inte störa någon mitt i natten, trodde alla sov, men så desperat var läget. Och faktiskt, en kollega råkade vara vaken och i hans rum fanns extrasängar. Han erbjöds sig att dela rum med oss. Vi var otroligt glada.

Det här är ju något vi inte gör om det inte är planerat. Och jag delar aldrig med två män. Ingen av oss hade packat ner några snygga pyjamas men vi fick liksom lösa det i det lilla rummet. Helt ärligt skulle jag aldrig visa mig i det nattlinnet för någon, i något annat sammanhang, men i det läget var det bara att bita ihop. Vi fick även hitta en procedur på morgonen när vi alla skulle göra oss i ordning. Ingen drömsituation men vi löste det.

Rykte spred sig och redan när vi kom ner till frukost hade vår assistent fått fram nycklar till var sitt rum till oss. Chefen gick iväg och kollade sitt. Kom tillbaka och berätta att det var upptaget. Vi fick löften om att allt skulle vara löst när vi kom tillbaka senare. En annan assistent, som arbetar lokalt och ordnat bokningen, gick personligen över till hotellet och prata med både chefer och personal som alla förstås allvaret och lovade bättring. Allt skulle vara löst.

Jag och vår assistent vågade inte riktigt lita på det, så när vi kom tillbaka till hotellet dubbelkollade vi att mitt rum verkligen stämde. Först fick jag svaret att jag inte fanns i bokningsystement, när jag visade nyckelkortet hittade de mig och garanterade att allt var löst. Rummet stod klart och väntade på mig. Skönt tänkte jag ända till jag öppnade dörren.

Där möttes jag av ett ostädar rum med handdukar på golvet, obäddade sängar, odiskade glas mm. Jag såg inte om någon bodde där, stängde direkt och gick tillbaka till receptionen. Där stod chefen som råkat ut för samma sak. De bad oss vänta… Vi valde ändå att behålla våra nycklar och få dem att städa rummet. Bättre ett rum än inget alls. De bjöd på dryck under tiden, och eftersom jag vi inte ha fick en kollega ta min öl och sedan förhandlade jag fram gratis öl till ytterligare kollega. Det tog en bra stund men jag fick i alla fall ett rum tillslut. Dock hann jag inte byta om inför middagen. Men man kan ju inte få allt.

Det här är den korta historien. Känns inte som att jag kan skriva alla konstigheter vi var med om. Tills slut var allt så dråpligt så att bara kunde skratta åt det. Men så kändes det inte halv två på natten. Låt oss säga att vi inte ska boka det hotellet igen. Ingen annan på jobbet heller eftersom historien spreds som en löpeld. Däremot har vi numera en mycket stort mängd skämt om hotell, dela rum, vikten av att ha en säng mm.

Det här resan kommer hela ledningsgrupp aldrig glömma. Men det förde oss närmare varandra, även om vissa av oss kom lite väl nära varandra. Och i helgen ska jag köpa mig en ursnygg, heltäckande pyjamas.

Varför tog jag inte taxi?

I fredags tog jag tåget till en annan stad och det blev en promenad från tågstationen. Det blev faktiskt en liten omväg då jag gick fel och kom lite senare än tänkt till kalaset. Väl framme möttes jag av frågan ”Varför tog du inte taxi?” ”… eller ringde oss för skjuts?” Ja, varför?

Det enkla svaret är att det aldrig ens fanns på min karta. Det slog mig aldrig som ett alternativ. Är det kortare avstånd än 4-5 km så går jag. Om jag ska åka, så tar jag lokalbuss eller annan kollektivtrafik. Det är så jag gör. Men varför?

Den frågan är inte lika enkel att besvara. Här hemma är det ofta av säkerhetsskäl, det är tryggare att åka buss eller pendeltåg med många andra än att sitta ensam i en taxi. Men det gäller inte alltid längre. I vissa områden är det inte alls särskilt säkert att promenera när det är mörkt. Som ung fanns det säkerligen en ekonomisk aspekt men det kan jag verkligen inte påstå nu. Nog har jag råd med en taxiresa. Svaret är nog mer att jag vill klara mig själv.

Att ringa andra var ju inte heller något alternativ för mig. De var ju redan på kalas och jag vill inte vara tillbelastning för andra. Jag är även tveksam till att få skjuts tillbaka till stationen, då det känns som att jag drar folk från kalaset. Den här gången blev det dock så, några som ändå var på väg.

Det finns alltså inget bra svar på frågan. Nästa gång ska jag verkligen tänka till. Kanske är taxi ett alternativ. Eller så fortsätter jag att gå.