Fingervantarnas hemlighet

I torsdags köpte jag nya vantar.
I fredags la jag dem i väskan för att alltid ha dem med mig.
I lördags fanns bara en vante kvar.

Någon gång innan jag dör, hoppas jag få bli invigd i fingervantarnas hemlighet. Hur går det till när par bryter upp? Har de en egen vilja? Finns det en lockelse till hittegodsavdelningar och lådor med kvarglömt, som är så mycket bättre än livet hos mig?

 

Annonser

Speeda, sova, packa

En sömnlös natt. Tankarna från dagen fortsatte att snurra, snurra och de ville inte sluta. Kollade på klockan otaliga gånger och så blev det dags att gå upp. På schemat stod tre speedintervjuer där jag förväntades prestera på topp. Kaffe, fokus och jag det gick över förväntan bra. Jag prioriterade bort annat såsom mingel med andra som skulle på intervjuer och la all min energi på vad som var viktigt. Ibland måste det bli så och jag tror inte att något tog illa upp.

Skyndade hem och la mig på soffan, sov en stund, vaknade, sov en stund, vaknade, sov en stund vaknade och nu är jag vaken. Jag är för gammal för sömnlösa nätter. Min hjärna fungerar inte som den ska utan sömn. Jag blir yr, kan inte tänka klar, nästan influensakänsla. Det blev helt enkelt inget vettigt gjort under eftermiddagen.

Nu ska jag packa och som vanligt börjar jag med att välja pocketböcker. Troligen räcker det med några tröjor och en bra regnjacka i klädväg. Lite osäker på vad jag ska ha på fötterna. Konstigt att inte fler av mina skor är vattentäta med tanke på att jag bor i Sverige. Å andra sida, med tanke på alla böcker jag har med mig så kanske det räcker med en slitna jeans och en mysig tröja att kunna svepa in i sig i. Och pyjamas för god sömn.

Lärdomar genom att överhöra

Ibland kan hon vara som en sten, men när man vänder på stenen ser man regnbågen”, sa en ung kvinna om sin väninna. Hon sa det med en sådan värme och kärlek, trots tillfällig besvikelse, att jag aldrig hört något så vacker kärleksförklaring. Jag känner inte kvinnan men överhörde ett samtal på pendeltåget. De unga kvinnorna hade visserligen sårat varandra rejält, men pratat ut och förlåtit och kommit vidare. Vilka förebilder!

Idag hörde jag ett annan kommentar. ”Vet du, det blir alltid så struligt varje gång du jobbar. Jag blir så himla irriterad på dig.” Det var ett telefonsamtal, någon var utelåst och ringde om hjälp. Jag skulle inte vilja ha den arbetsledaren, inte den kommentarer av min chef om jag stod i knipa och inte per telefon. Det som sades har säkert sin grund i någon form av sanning och verklighet, chefen var onekligen rak i sin kommunikation, men det finns ändå andra sätt att hantera situationen på.

Det har sina fördelar med att åka pendeltåg. Det finns mycket att lära, bara genom att överhöra. Man kan få insikt i saker man absolut inte vill.

Tankar som snurrar

Tidig morgon för att vara i god tid inför ett förmiddagsmöte. Jag var nervös inför mötet, visste inte vad jag skulle vänta mig. Och det blev inte alls som jag trott. Lyckades i alla fall hantera och styra samtalet i rätt riktning och kunde känna mig nöjd efteråt. Men det var en möte som väckte väldigt många tankar och det har påverkat resten av dagen.

En slutsats är i alla fall att jag behöver vila och återhämtning för att kunna vara mitt bästa jag. Därför har jag lyckats boka en weekendresa. Jag behöver få komma bort, bara för några dagar. Det ser jag fram emot.

Nu gäller att förbereda mig inför morgondagen med tre speedintervjuer. Återigen vet jag inte riktigt vad jag ska vänta mig. Jag får vara tacksam för att vara trygg i mig själv. Jag har en förberedelse och bör kunna hantera situationen. Kanske att god sömn är bästa förberedelsen.

Nattligt mms

Vaknade i natt, strax efter fem, av att telefon hade fått ett meddelande. Jag brukar inte få meddelanden vid den tidpunkten och blev lite förbryllad. Det var inget nummer jag kände igen och jag blev än mer förbryllad eftersom meddelandet enbart var en bild. Jag fattade först inte vad den föreställde – några rör, kanske ett badrum och en liten del av sittringen på en toalett. Superkonstigt. Bestämde mig för att somna om och kolla nummer mm under dagen.

Hade jag drömt? Nej, bilden fanns där idag och jag bestämde mig för att radera bilden, jag ville inte ha meddelandet kvar i telefonen. Googlade och inser att personen, avsändaren, finns men vi är inte bekanta. Var mest irriterad över att ha blivit väckt, det tycker jag inte om.

Efter ytterligare undersökningar har jag nu kommit fram till att avsändare jobbar på ett byggföretag. Det skulle kunna vara en förklaring, dvs att han fotat något som är ett jobb eller på något sätt intressant i hans arbete. Sedan bara råkat skicka fel, vilket är lätt hänt mitt i natten, tänker jag. Det skulle kunna vara en rimlig förklaring.

Kanske borde jag svarat men just då kändes det bara obehagligt att få toalettbild mitt i natten. Hoppas att jag slipper det framöver.

Fallande höst

Sitter framför datorn och tragglar med dagens göromål och kämpar med humöret. Det är så mörkt att jag behöver tända lampor.

De senaste dagarnas, och nätternas, regn och gjort naturen höstlik hos mig. Löven faller och färgprakten hamnar på marken medan resten av blickfånget blir allt mer grått. Ett mejl från Åre berättar om första snön som lagts sig på Åreskutans topp, glädje för dem och alla skidåkare och en påminnelse för mig att vandringssäsongen ändras.

Jag saknar flyt och känner viss irritation över småsaker. Idag kom ett brev från PostNord med en påminnelse om ett paket som måste hämtas inom två dagar. Varför har de inte skickat ut någon första avisering? Det skulle ju har underlättat både för mig, dem och paketutlämnaren. Istället för att glädjas åt paketet, blir jag lite sur på den bristande hanteringen. Det är så onödigt.

Det är som att höstens fallande rörelse med löv och regn även påverkar mig. Ögonlocken faller ner tillsammans med mörkret på eftermiddagarna, jag ramlar ner i soffan med en bok om kvällarna. Få aktiviteter som gör att jag studsar upp. Är det så varje höst?

Den ende som kan göra något åt saken är ju jag. Så det ska jag göra. Jag ska börja med att leta fram färgglada kläder och bege mig ut. Kanske plaska i någon vattenpöl? Eller sjunga högt i bilen?

Värkarbete

Helgen passerade utan att jag riktigt tog tillvara på den ordentligt. Bakgrunden är att förra veckan var lite rörig. Jag fick värka fram uppgifter och förändringar och har fortsatt med det under helgen. Idag känns det som att värkarbetet är klart och jag har slutfört i rask takt.

Min effektiva förmiddag gav mig möjlighet till lunchpromenad. Jag har märkt att dessa utestunder är viktiga för min mentala hälsa. Jag behöver lämna datorn för en stund varje dag. Idag blev dessutom lagad mat då jag passerade en restaurang där det doftade så förföriskt att jag inte kunde motstå ett besök.

En annan aspekt av helgen var att jag blev lite tagen och berörd av besked om Sara Danius bortgång. Har beundrar hennes arbete och sett henne som en viktig förebild. Jag tänker att vi behöver fler goda förebilder och att varje förlust känns. Så även om jag inte henne kände personligen så ägnade jag henne en hel del tankar under helgen.

Nu är det hög tid för eftermiddagskaffet.