Biblioquiz

Ikväll var det dags för biblioquiz. Det är stadsbiblioteket i Stockholm som håller detta evenemang via Facebook. Första gången jag var med, blev jag besviken. Trodde inte att det var något för mig. Men jag gjorde ett nytt försök och nu gillar jag det skarpt. Intressant information, bra boktips och kluriga frågor.

Som vanligt är det utlottning av böcker men jag vann inget i kväll heller. Men det gör inget. Jag tycker att det är roligt ändå.

Vem kunde ana vad pandemin skulle göra med oss.

Full fart från start

Efter den mycket hektiska helgen längtade jag efter jobbvecka. Det är jag mer van vid. Men ack så fel det blev idag. Det började redan på morgonen där pappa ringde och behövde hjälp. Två timmar senare pratade vi igen och sedan ringde mamma. Den ende person jag, över pappa, som jag träffade i går, har 39-graders feber och med högsta sannolikhet covid. Han hälsade att jag skulle vara försiktig och det tackar jag för.

Några timmar gick sedan ringer pappa igen. Han skulle till tandläkaren men jag pratade med honom var han på sjukhuset på akut-tid för att röntga både lungor och fötter. Han hade ju lovat att hålla sig hemma för att kunna hämta mamma från sjukhuset men nu hittade han inte henne och visste inte vad han skulle göra.

Jag, som kände mig som en larmcentral, försökte få tag på mamma. Hon hade fått fler besked under dagen; stanna-åka hem – stanna – åka hem eftersom det är ont om platser på sjukhuset. Hon var märkbart upprörd när jag ringde och ville återkomma.

När hon väl återkom visade det sig att personalen tagit egna initiativ, ringt hennes syster för att hämta mamma. Utan att fråga. Mamma ifrågasatte om det inte har tystnadsplikt men det brydde de sig inte om. Mamma påtalade även att hon inte hade nycklar hem, kommer alltså inte in om inte de får kontakt med pappa. Då tyckte sköterskan att hyresgästerna skulle öppna. Precis samma hyresgäster som ligger nedbäddade med covid. Jag fattar att hon blev väldigt arg.

Nu sitter jag återigen i frivillig karantän, jag vill inte träffa andra när jag vet att jag träffat en covid-smittad person. Mamma och pappa verkar ha hittat varandra men exakt vad som hänt dem får jag ingen klarhet i. Det behöver sova och vila ut sig innan jag kan få ut något vettigt från dem.

Själv ska jag nog också vila en stund. För att agera larmcentral samtidigt som man leder eller deltar i möten är inte helt lätt, långt utanför mitt kompetensområde.

En helg som får mig att längta efter vardag

Redan i fredags började min pappa bearbeta mig för att jag skulle komma till honom i helgen. Mamma blev lagd på sjukhus och han har svårt att klara sig själv. Jag försökte så skjuta upp det, tror att de behöver mer hjälp när mamma är hemma igen, men pappa gav sig inte. Efter ett antal samtal under natt och lördagsmorgon fick jag ta bilen västerut.

Det fanns hur mycket som helst att göra: tvätta, städa, handla, lugna. Jag var så galet trött redan på lördagen. En moster finns nära och hon hjälper till, av omtanke men som kan stressa. Det blir mycket lugnare när jag tar över.

På söndagen tog jag på mig all skyddsutrustning jag kunde hitta när jag skulle till sjukhuset och lämna saker till mamma. Det var besöksförbud och jag var inte alls bekväm med att behöva gå in på en infektionsavdelning. Nu skulle det bra lämna över i en påse men känslan var inte så god. Det mest förvånande var när jag besökte apoteket på sjukhuset. Jag var den ende som hade munskydd. På ett sådant ställe hade jag förväntat mig annat beteende. Kändes i alla fall skönt att snabbt lämna sjukhusområdet.

Väl tillbaka i huset igen gick jag ner i källaren för att fixa med pannan. Där hittade jag en hyresgäst som hade samma ärende. Han är väldigt duktig och trevlig och hjälper mina föräldrar med mycket av det praktiska. Efter att ha pratat en stund berättade han att hans sambo har covid men han mådde bra. Jag hade inte träffat tjejen under helgen men det är ju gemensam hall mm.

Klockan hann passera 21 innan jag kom i väg. Jag var så trött efter att ha jobbat så mycket under helgen. Ändå är listan lång på saker jag borde hjälpa dem med. Jag var hemma strax före midnatt och nästan ramlade ner i sängen. Som jag längtade efter en avkopplande arbetsvecka!

Minnen

Idag är det en konstigt speciell dag. Det är min ögonstens födelsedag och min svägerskas dödsdag. Min ögonsten skulle fyllt 19 år om han hade levt. Det har gått 6 år sedan svägerskan dog. Det året var ju ett hemskt år på alla sätt men idag är jag mycket bättre på att hantera den här dagen.

Idag tänker jag på dem och minns dem både med mycket stor värmen. När min ögonsten föddes, kändes det fantastiskt bra, en av det bästa dagarna i mitt liv. Jag är så tacksam för de år jag gick vara en del av hans liv och han förbättrade mitt, förde mig till en ny nivå. Därför vill jag att det fortfarande ska vara en fin dag, även om saknaden gör ont.

Det är självklart märkligt att ha sorg, glädje, saknade i en och samma dag men det är ju så och då måste man hantera det. Och samtidigt hantera alla andra sjukdom som präglar nuet. Tyvärr hann jag inte till graven i dag. Brukar inte åka dit så ofta men eftersom det var på vägen hem så trodde jag att det skulle passa. Men det blev för sent så jag tänder ljus här hemma i stället. Tänder ljus och håller deras minnen levande.

Lördagstankar

Det är lördagsmorgon, kaffekoppen är fylld och tvättmaskinen surrar i bakgrunden. Tycker att jag har en ganska bra arbetsvecka bakom mig. Jag har varit kreativ, hunnit mycket och samtidigt haft tid för paus och vila. Jag har skördat fler framgångar än motgångar och det är ju bra. Skulle visserligen behöva jobba i helgen men det behöver jag lösa på annat sätt.

Ursprungliga planen för helgen var att vandra, redigera text och skriva mål för året. Jag blev lite chockad i veckan då jag hittade förra årets mål. Jag är medveten om att jag inte jobbat så hårt med dem under 2021, det prioriterade jag bort när jag fick två jobb. Men det som chockade mig var att jag helt glömt bort att jag hade tänkt fira mycket under året. Jag hade planer på att fira födelsedag, fira framgångar mm och det har inte blivit av, jag har inte ens kommit ihåg det. Som att jag glömt att jag vill bli glad. I år ska jag ta fram en annan typ av mål och framförallt ska jag komma ihåg dem.

Snart är det dags att packa för att åka till mitt föräldrahem. Pappa ringer och ringer och ringer. Man kan tycka att han kan klara sig men icke. Inget nytt om mamma men jag tänker att de tar hand om henne på sjukhuset. Det är uppgifter som inte behöver några mål men väl en tydlig plan, typ ett schema för när jag ska komma till dem. Men vi får väl börja med att överleva pandemin.

Under bilresan ska ta mig tid att funder på året men även hur man gör för att ta hand om sig själv när all fritid går åt till att ta hand om andra. Fattar mycket väl att andra har liknade situation eller har haft det tidigare, men jag måste lära mig mitt sätt.

Fint med helg

Det är fredag, arbetsveckan är slut och jag har både lyssnat på Spanarna i P1 och sett På spåret på Svt. Fick visserligen ställa in ett planerat vaccin-dos-intag pga lite halsont. Ingen fara men vill inte chansa. Allt kändes ändå ganska okej på kvällen när jag låg under en filt och läste en bok. Men ringde pappa och nu är det mamma som är inlagd på sjukhus.

Jag känner verkligen att jag bor lite väl långt ifrån. Och med halsont är det inte mycket idé att resa dit. Bara att avvakta.

Anar att det är lite så här året kommer att bli, så jag ska snabbt lära mig hur man hanterar allt. Det är min plan. Men först lite varm dryck för halsen.

Att jämföra med andra länder

Under ett möte idag hann vi med lite småprata under en paus. Vi som var med finns i fyra olika länder. Samma virus men olika sätt att hantera pandemin. Det är intressant att lyssna och diskutera. Sådant vi tar förgivet är kanske inte det för andra, och andra undrar hur vi i Sverige tänker. På något sätt är vi påverkade av vår omgivning. Vi försöker hålla oss till fakta, förstås men som det har vi ju lärt oss att det inte är helt enkelt.

Däremot blev det enkelt att inse att det planerade resan till Amsterdam i februari är inställd. Jag hade faktiskt inte ens tänk på den, att den skulle bli av, har hela tiden förutsatt att mötet blir via Teams. Å andra sidan har jag inget emot att resa till Amsterdam senare i vår!

Reflex

Det är mörkt ute. I helgen hade jag tur med torra körbanor när jag var ute på vägarna. Det gav viss lyster. Ikväll är det våta vägbanor som slukar allt ljus.

Passerade ett gäng byggjobbare som gick vid sidan av vägen, på rätt sida. De syntes väl tack vara reflexkläder. Helt plötsligt ser jag en ung kvinna, helt klädd i svart, utan reflexer och på fel sida av vägen. Fy bubbla, rena turen att ingen olycka skedde.

Bara en liten stund senare får jag tvärnita för en ung man som passerar över vägen. Visserligen på ett övergångsställe men helt mörkt och självklart var han mörkklädd inklusive mörk huva. Galet svårt att se. Inget hände men jag inser att det hade kunna hända, hur försiktig och noggrann jag än är.

Nu ska jag återigen se över mina egna reflexer.

Fixarhelg

Den här helgen har jag varit hos mina föräldrar. De ligger nedbäddade med influensa sedan nyår så det är någon envis variant som de dragit på sig. Det är ganska krassliga sedan tidigare så det är inte så bra. Jag tror att de kommer att klara detta men vändningen behöver komma snart.

Mina uppgifter i helgen har mest varit att ta hand om hemmet, fixa mat, handla, fixa ärenden på apoteket mm. Korta stunder har jag fått upp föräldrarna för mat eller fixa men det blev inte så många minuter.

Det är inte så lätt att ta hand om någon annans hem. Jag vet inte hur allt fungerar, var allt står och hur de vill ha det. Men ju mer jag snokat desto mer förstår jag hur mycket hjälp de behöver.

Måste se över planeringen och se när jag kan resa dit nästa gång. Förutsatt att jag själv klarat mig från att bli smittad. Det blir några dagar i egenvald karantän.

Vindar och sken

Det har varit ett blåsigt dygn. Vinden har många fördelar och ge oss mycket men är även starkt och förtjänar sin respekt. Det är ju inte alltid vi har byggt vårt samhälle på ett sådant sätt att vi klarar vindarna och det som blåsten kan dra med sig.

Den här gången kom vi lindrigt undan i min del av landet. Inte så mycket kullfallna träd eller annat material som rört sig. Folk har ju ganska mycket dekorationer i trädgårdar så det finns ju en del som kan flyga.

Tyvärr missade jag det norrsken som tydligen syntes i gårkväll. Jag har aldrig sett något norrsken och vill gärna se. Kanske kommer ny chans i natt.