Dagen som försvann

Hoppsan vad tiden går. Det känns som att den här dagen försvann. Små utflykter och lite shopping har stått på agenda. Besökte bla Steninge, i hopp om att jag skulle kunna fixa presenter där men turen var inte med mig idag. Sista dagen med vårutförsäljning innebar att de bästa fynden redan var borta.

Större delen av dagen har jag ägnat år ”projekt påskkalender”. De senaste åren har jag överraskat mina föräldrar med var sin adventskalender med paket till dem. Innehållet är inte det viktigaste, det är överraskningseffekten jag längtar efter. Och en påskkalender har de förstås aldrig fått tidigare.

Jag tänker mig ett paket om dagen från den 1 april fram till påsk. För att göra det hyfsat smidigt har jag valt att använda kuvert, där jag skriver datum och dekorerar lite enkelt. Allt ska skickas till dem så jag försöker ge dem lätta, platta presenter. Det är riktigt kul att fixa med detta, klura på idéer och genomföra. Min ursprungliga tanke var att göra ett hål i varje kuvert och sätta i ett band så att de går att hänga i ett påskris, men det blev för trassligt. Det får vänta till nästa år.

Jag vill ju inte avslöja för mycket, innan projektet är klart, men en liten tjuvtitt bjuder jag på.

P1010243P1010244
P1010245P1010246

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utmaning i Hagastan

Det är lördag och det är ledigt och jag kan göra vad jag vill. Och det gör jag. Satt länge i pyjamasbyxor innan träningslusten föll över mig. Jag bestämde mig snabbt för åka till Friskis& Svettis Hagastan för att träna. Och jag tyckte att jogging på löpband var en bra uppladdning inför yoga-pass.

Det var fullt med folk i anläggningen men främst i anslutning till spinningsalen. ”Spinn of Hope” lockade många dvs att genomföra spinningpass till förmån för barncancerfonden. Vid löpbanden var det ingen trängsel så jag fick möjlighet att testa min joggingtalang i 30 svettiga minuter. Jag som är nybörjare varvar powerwalk och jogging och det blir mer jogging och snabbare tempo för varje försök. Enda nackdelen denna dag var att jag såg mig själv i spegeln. Ingen syn jag njuter av direkt.

Sedan var det ett yoga-pass av enklaste form. Dock inte tillräckligt enkelt för mig och mina stela ben. Det var alldeles för länge sedan jag tränade yoga senast och det kändes idag. Det var jättesvårt. Jag fattade inte vad jag skulle göra och jag hade riktigt besvärligt under vissa övningar. Innerst inne vet jag att det blir bättre med träning men när jag låg där på mattan kändes det tveksamt om jag vill testa igen. Puh, vilken pärs.

Det var skönt att få komma ut i vårsolen. Passade på att promenera och göra några enklare ärenden. Och unna mig en fika förstås. Resten av kvällen tillbringas under en filt. Projekt Rosie underhåller.

P1010231

 

 

På starka ben

Ibland känns det som att man sitter igenom livet. Sitter på tåget, sitter vid skrivbordet, sitter på caféer och i biografer och sitter vid datorn. Men det går ju att ändra på. Igår bestämde jag mig att stå hela dagen. Mitt skrivbord på jobbet är höj- och sänkbart med ett enkelt knapptryck och det är en funktion jag sällan använt. Tills nu.

Ganska snart insåg jag att det krävs en viss ansträngning att stå. Särskilt när jag ska stå rakt och stabilt. Det var lätt att börja hänga vid bordet, stå snett eller stå och trampa. Framåt eftermiddagen bestämde jag att jag skulle få sitta vid eftermiddagskaffet. Så otroligt skönt det var! Och mot slutet av dagen satte jag en stopptid vilket gjorde att jag fick sitta ner sista halvtimmen av arbetsdagen.

1Den halvtimmen var välbehövlig eftersom ett Indoor Walking väntade. Hoppsan så det kändes i benen. Men det gick bra. Största skillnaden mot andra pass är att jag började svettas direkt. Det var som att kroppen redan var uppvärmd, redo för att dra igång. Jag var rejält blöt efter passet. Det tog resten av kvällen att fylla på med vatten igen.

Nu har jag bestämt mig för att variera min arbetsställning mer. Jag kan varva mellan att stå och sitta, åtminstone till dess att jag är mer van att stå. På starka ben mot våren!

 

 

 

En gnutta trygghet saknas

Att gå till läkaren är inte min grej. Jag besöker bara sjukvården om jag absolut behöver. Brukar till och med hoppa över olika undersökningar som erbjuds. Men när jag behöver hjälp, vill jag träffa någon som jag litar på. Därför är jag så tacksam över min husläkare Eva som jag haft i väldigt många år.

Idag kom brevet som jag fasat över. Doktor Eva har gått i pension. Jag har visserligen anat att denna dag måste komma men jag hade hoppas på att det skulle dröja lite till. Jag fick ett nytt namn, men kan även leta upp en annan läkare. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag ser egentligen bara en enda lösning:

Jag ska vara frisk, för alltid. krok1

Morgonträning

Morgontrötthet är en del av mig. Det tar tid för min kropp att vakna, att fungera. Det här är något jag vet om, lär mig hantera och försöker gå runt på olika sätt. Jag vet men måste ändå testa lite då och då , om det går att komma igång snabbt.

I morse gick jag upp otrevligt tidigt för att åka till Friskis &Svettis. Jag hade bestämt mig för att försöka träna före jobbet och det var löpbandet som gällde. Det är väldigt mycket folk i gymmet så tidigt, vilket överraskar mig. Men jag ställde mig i alla fall på bandet och började jogga. Det var tungt, tråkigt och mitt ena skavsår som nästan var läkt, slets upp igen. Jag blev visserligen svettig men jag kan verkligen inte ta ut mig, träna effektivt och få bra puls så tidigt. Kroppen är bara seg och svarar inte.

All genomförd träning är bra men för mig är det mer effektivt att träna på kvällen. Nu vet jag det, igen. Och samtidigt njuter jag av en ledig kväll. Det är också skönt!

 

Byta dag

Tisdagar är min lediga kväll i veckan och det ska jag ändra på. Det blev tisdagar eftersom det var en av de få dagar jag kan uppskattat tv-programmen. Men nu är tablån ändrad och jag  kan mycket väl ha en annan ledig kväll i veckan. Det inser jag nu. Det är visserligen skönt att ligga på soffan och läsa men det finns många bra andra aktiviteter på tisdagar. Nu ska jag planera om. P1010224(1)

Skön saknad

Skor kan vara sköna att undvika. Skavsåren på mina hälar mår bättre men de gör fortfarande ont. Att ha träningsskor på fötterna var inte aktuellt idag och jag fick avstå träningen. Efter ett ha ägnat en stor del av livet åt att hitta ursäkter för att slippa träningen, känns det nu bra att sakna den.

Jag saknar mina motionsrutiner – vilken vacker mening!

Kvällen har istället ägnats åt att skriva. Ju mer jag skriver desto mer vill jag skriva. Ett problem med novellen börjar hitta sin lösning. Jag är nöjd. Nästan i alla fall. Några skavsårsdagar till så är jag snart klar med den. Men ändå

Jag saknar mina hela fötter – de vill röra på sig. IMG_0182