Ett eget rum

Ett eget rum av Virginia Woolf är en essä om kvinnors roll i samhället. Den beskrivs som att vara skriven av en kvinna, för kvinnor och har fått stor betydelse. Den bok jag läst innehåller två ytterligare essäer ”Att inte kunna grekiska” och ”Hur skall man läsa en bok?” Kvinnors roll och litteratur är centrala, återkommande teman.

För mig är det som att läsa en lång, lång föreläsning. Det är svårt att hitta avbrott är man kan ta paus. Det är långa kapitel, långa avsnitt och långa meningar. Intressant, men det tarvar sin kvinna att läsa. Samtidigt inspirerar det mig att läsa mer av Woolf och jag vill gärna läsa hennes romaner.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50”.

Gott slut!

Till årets sista dagar tillhör att reflektera en stund över året som varit. Och det har verkligen varit ett omtumlande år på många sätt. Inte mycket har blivit som jag trodde vid förra årsskiftet, mycket har hänt och jag tar med mig erfarenheter som jag inte kunna drömma om.

Jag tänker tillbaka på ett axplock av guldkorn från detta speciella år. I år har jag börjat ett nytt, inspirerande jobb, fått skaffa mig nya rutiner, lärt känna ett företag och massor av makalösa kollegor. Jag har fått utmana mig rejält och ställts inför prövningar långt utanför komfortzonen – och klarat av det. Jag har fått en novell publicerad i en veckotidning, kom in på en efterlängtad skrivkurs och fått ny fart i mitt romanskrivande. Har läst 78 böcker och är nöjd trots att jag inte nått mitt mål. Jag fick en fin sommar med vandring i Skåne trots att skogsmössen gnagde på utrustningen. Jag har köpt en cykel och t.o.m cyklat till jobbet. En välgörande vinst på Lotto har piggat upp och gjort att jag unnat mig fina saker. Har lyckats ta chanser att träffa mina nära utan att ta onödiga risker och är tacksam att alla är friska.

Jag är väl medveten om allt som händer i omvärlden, förnekar det inte men tänker att det viktigaste är hur jag själv agerar och hanterar situationen. Jag tycker att jag lärt mig mycket och att jag blivit en bättre människa för mig själv och andra.

Önskar ett gott slut på detta år och en kanonstart på det nya!

Årets sista morgonkaffe

Sitter uppkrupen i fåtöljen med morgonkaffet, årets sista. Sov länge men är i alla fall lite piggare i dag. Vaknade av telefon då min mamma hade ett nytt dödsbesked att leverera. Denna gång är det mammas morbror som gått bort. Mannen skulle fyllt 90 år i januari men nu blir det inget firande. Det här mannen var ett original, oklart om han ens hade någon utbildning och har levt ett friskt liv, först på en gård sedan i ett samhälle utanför Lund. Det blir en saknad i släkten. Särskilt tungt blir det för min mamma med två dödsfall på mindre än en vecka. Det här är personer hon pratat med i telefon varje vecka så det blir lite tystare.

Planen för dagen är att försöka ta mig ut. Det tråkiga beskedet, bristen på matsäck och gråväder gör att den planerade vandringen uteblir men en promenad bör jag hinna med innan det blir mörkt. Kanske köpa något gott att äta.

Därtill ska jag reflektera över året som varit och planera för det kommande året.

Gott slut!

Lugna dagar

Den här veckan har varit lugn. Eller rättare sagt, jag har tagit det lugnt. Har igen energi och sover mycket. Då får det vara så. Vädret är ju inte heller så lockande. Det har visserligen slutat blåsa rejält men det är fortfarande mörkgrått och blötväder.

Igår var uppgiften att ta mig till brevlådan med ett viktigt brev samt lämna en bok på biblioteket. Nu är biblioteket ännu mer stängt dvs vilket innebär att man enbart kan lämna tillbaka böcker. Tidigare stängde de för folk men det var möjligt att reservera och hämta ut böcker. Nu har den möjligheten försvunnit och det är totalstängt men undantag för den lilla luckan där man kan lämna böcker.

Dagens uppgift var att ta mig till kontoret för att kolla ett brev som jag tydligen fått. När jag kom dit var dock postutlämningen stängd så det blev att åka hem igen med ogjort ärende. Samtalade en stund med vakten i receptionen som sa att det var folktomt i lokalerna och att postutlämning fått ok på att gå hem tidigare och det tycker jag är helt i sin ordning.

Resten av dagarna går åt till att sova, läsa och lyssna på radio och det passar ju utmärkt när man är ledig. Har lite koll på jobbmejl, fakturor, attestera tid mm men det gör jag så snabbt jag bara kan för att återgå till semesterläge igen. De stora frågorna just nu är: ska jag hinna läsa en bok till innan året är slut? Och blir det uppehåll i morgon så att det passar bra för vandring?

Tjärdalen

Tjärdalen av Sara Lidman är en omskriven debutroman som fortfarande läses och uppskattas av många. Boken kom ut 1953 och är delvis skriven på dialekt. Det är således en utmaning att ta sig an berättelsen och den tarvar lite mer tid än en vanlig läsning.

Berättelsen utspelar sig i en fattig byggd i Västerbotten. Det är midsommartid. En tjärdal, som krävt mycket jobb, råkar ut för ett illdåd. Dådet bidrar till pratat och konflikter i den lilla byn där alla känner alla och alla vet allt. Många av byns invånare gestaltas väl, inte minst den etiskt medvetne Petrus som utmanas i att leva som han lär.

Min läsupplevelse är tudelad. Historien är välkomponerat men eftersom jag inte kan dialekten, kan jag inte ser finesser i språket. Tvärtom hade jag problem att förstå allt dels av de ålderdomliga språket, dels dialekten. Det gjorde att jag inte tog till mig berättelsen helt och hållet samtidigt som jag tyckte om det jag förstod. Jag är glad att jag läst men berättelsen väcker inte lust till mer läsning av samma författare, inte just nu i alla fall.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50

Snöstormen

Snöstormen av Vladimir Sorokin är en säregen roman i en isande kall snöstorm. Berättelsen utspelar sig i en framtid som lika gärna skulle kunna vara dåtid och känns mer som en egen värld med ryska inslag.

En läkare behöver hjälp att ta sig till en by då det utbrutit en epidemi och läkaren har ett livsviktigt vaccin. I ovädret är det svårt att ta sig fram, han får hjälp men det blir en väldigt speciell resa men inslag av bitande kyla och en hel del väntade inslag.

Vet inte om det är en saga eller science fiction men jag vet att det inte är min stil. Jag har lyssnat på den som radioföljetong och hade aldrig lyssnat klart om det inte vore för Rolf Lassgårds fina inläsning.

God fortsättning på julen

God fortsättning på julen. Har läst en del bloggar idag och ser att många har haft en fin helg och nu är i färd att avsluta året. Det känns bra. Det här är ett år jag gärna lägger bakom mig och jag känner en längtan till det nya.

Idag vaknade jag inte förrän klockan var två så det blev inte många ljusa timmar för min del. Har varit trött och mest lyssnat ikapp radioprogram: Spanarna i P1, På minuten och Vinterpratarna. Det var lagom aktivitet för mig idag.

Igår och idag har det blåst mycket hos mig. Det var väldigt mycket grenar och bråte på vägen hem igår och jag misstänker att något fastnat tillfälligt under bilen och orsakade de märkliga ljuden som sedan försvann. Har inte hunnit titta idag så det blir att göra i morgon. Om jag har mer energi då. För just nu är det högsta prioritet att koppla av, återhämta mig och kunna fylla på ny energi.

Räddaren i nöden

Räddaren i nöden av J.D Salinger är en kultroman och klassiker som kom ut i början av 50-talet. Det är en ung mans revolt mot vuxenvärlden beskriven på ett sätt med mycket humor. Det utspelar sig i ett USA och en rikemansvärlds som jag inte känner till, som känns avlägsen men kanske finns kvar i vissa avseenden.

Det är en 16-årig kille som går på en fin skola men blir underkänd i det mesta och kommer att bli relegerad. Men innan han ska möta sina föräldrar, så bestämmer han sig för att bege sig iväg till New York och lever där några innehållsrika dagar.

Det är i mitt tycke en rolig och dråplig berättelse men med djupa och allvarligare undertoner. Det väcker tankar om ungdom, vuxenvärld, rikedom och vad som är viktigt i livet. Jag gillade verkligen berättarstilen och är glad att jag blev tipsad om boken. Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50

Julhelg

Det är söndagskväll och jag är hemkommen från ett julfirande i föräldrahemmet. Åkte redan i onsdags för att hinna lämna paket hos brorsan. Vi bestämde oss för en snabb utomhusfika och när jag fort dit frågade min brorsdotter om hon och hennes bebis fick komma. Jodå, utomhus med rejält avstånd så går det bra men det var gräsligt svårt att avstå att gulla och hålla i lillparveln. Då känns 2 meter gräsligt långt. Jag lyckades. Men när vovven kom så kunde jag inte låta bli att klappa den. Det var gott att värma fingrarna i hans päls.

När jag kom fram till föräldrarna fick jag skjutsa mamma. Hon hjälper en vän som behövt flytta till ett sjukhem. Nu var det inte så bra med vännen så mamma behövde dit, utifall det var sista gången. På julaftons morgon väcktes vi av telefonen och vännen var sämre. Och på juldagen väcktes vi återigen av telefonen med beskedet att vännen gått bort. Fick skjutsa mamma till sjukhemmet igen för att hon skulle ta avsked och sedan han hon fixat med begravningsbyrå, ringt bekanta mm. Det har förstås påverkar helgen även om jag inte kände mannen.

I år fick jag i alla fall julmat och det är gott. Någon julklapp fick jag också men jag har gett betydligt fler. Har även hunnit med att fixa med gravar. Valde att besöka min ögonstens grav på hemvägen, eftersom jag tycker att det är så svårt och där försökte jag tända ljus stormbyar. Hopplöst. Dessutom började min bil låta konstigt och jag fick stanna flera gånger på vägen hem.

Nu ska jag vila upp mig några dagar.