Sanning med modifikation

Sanning med modifikation av Sara Lövestam är en udda historia om två utsatta människor i Storstockholmsområdet. Det börjar med en annons om privatdetektiv.

En ung person som flyr polisen erbjuder sina tjänster som privatdetektiv. Det framgår aldrig varför han tror sig kunna lösa något men en person nappar. Det blir ett ganska märkligt sökande efter en försvunnen flicka. Mer begripligt blir personernas känslor och rädslor som har stor inverkar på händelseförlopp.

Har sett många som lovordar Lövestams sätt att skriva. Jag har uppskattat någon tidigare bok men den här har jag mycket svårt för. Historien är bara märklig tycker jag och håller inte ihop. Språket är bra med för mig räcker det inte. Jag har fått tvinga mig att läsa klart boken och kommer inte läsa fortsättningen.

Annonser

Klicka bort

Idag klickade jag bort en sk facebookvän. Det är snarare en bekant som var intressent i ett tidigare arbete. Personen är politiskt aktiv och det är förfärande att få en inblick i hur illa vissa sköter sin politiska kommunikation. Det har många gånger fått mig att undra över om det finns någon etik inom hens parti. Det är ständigt grova anklagelser, personangrepp istället för sakfrågor, hån och härskartekniker. Det avstår jag gärna ifrån i mitt flöde.

Min grundidé är att man ska respektera varandras åsikter. Jag tror dessutom på att reda ut konflikter, inte fly från dem. Att bara blockera ett ta bort vänner ser jag inte som någon lösning eftersom det inte löser själva problemet. Jag ser borttagandet av vänner som något som kan ske i enstaka fall. Däremot, om det blir återkommande finns troligen något att lära av sitt eget beteende, tänker jag. I detta fall har jag funderat över att ta en diskussion men de försök som är gjorda har inte lett någonstans. Nu vill jag inte ha något med personen att göra och vill absolut inte bli förknippad med hen som vän. Därav kändes bortklickande som ett bra beslut.

Läsning i adventstid

I mitt hjärta lever varma fina minnen av tidiga decembermorgnar i skolan. Det var i låg- och mellanstadiet som vi började skoldagen med att tända levande ljus. Fröken hade högläsning ut en bok och läste ett kapitel varje dag, ända fram till julavslutningen. Jag älskade dessa stunder och inom mig kan jag fortfarande höra frökens röst.

Med detta i minnet tyckte jag att det vara en strålande idé att ha en pocketbok som ”Adventskalender”. Jag läser boken ”Westins bageri & kafé”, som upplägget att man ska läsa ett kapitel om dagen under perioden 1-24 december. Det började bra och idag är det dag 5. Det känns som tortyr. Jag vill ju inte sluta läsa när kapitlet är slut. Jag vill fortsätta. Att hålla mig till tåls är outhärdligt (jag överdriver en aningen men inte så mycket).

Eftersom jag snart ska resa bort under några dagar, pågår just nu en förhandling med mig själv om jag för ”förläsa” några kapitel så att jag inte behöver ta med mig boken. På så sätt spar jag 231 gram i min packning. Jag inser att jag har ett dåligt förhandlingsläge men om jag räknar med risken att tappa bort boken på resan, så kanske det kan gå bra.

Det är så här jag vill att livet ska vara – där problemet är på denna skämtsamt låga nivå!

Facebookberoende

Under eftermiddagen kunde jag inte logga in på mitt facebookkonto. Inte så allvarligt kan man tycka men faktiskt inte helt trivialt heller, visade det sig. Nästan all kommunikation med mina olika grupparbete, sker via messanger. Jag tycker att det är lite enklare att skriva via dator och facebook än via mobiltelefonen. Mina grupper delar även den dokument och annan information via facebook. Det var möjligt att jobba vidare men det var betydligt krångligare. Det fick mig att tänka till hur beroende vi är av tekniken och att vi dessutom gör oss själva väldigt beroende utan att riktigt tänka efter. Å andra sidan, teknik och sociala medier underlättar för det mesta och utan tekniken hade våra grupparbeten på distans inte alls varit möjliga.

Inser att jag behöver lägga upp en liten IT-strategi för mig själv. Ännu en punkt att skriva upp på min lista.

 

Solsken

Idag är det solsken. Jag har egentligen inte tid att gå ut men jag tror att jag måste göra det i alla fall. Det går inte att låta bli. Tyvärr avslöjar solskenet att jag missat min fönstertvätt på några av fönstren. Hoppsan, hoppsan, det får jag skriva upp på min lista.

Jag har många listor, för olika tidsperioder. Fönsterpusten hamnar på listan ”sådant jag måste göra om jag överlever denna termin”. Den här hösten hinner jag enbart med det absolut viktigaste, utöver pluggande.

Solskenet piggar upp, så kanske att det går lite lättare att plugga sen, om jag går ut nu. Så tänker en prokrastinerande student.

Hundstöld

I helgen kom två olika efterlysningar upp i mitt facebookflöde som rörde hundar. En person ville ha hjälp då någon snott en hund från två ungdomar som väntade vid en busshållplats. Några ljusskygga personer hade ryckt hunden ur famnen på ungdomarna och dragit iväg. En annan person efterlyste en hund som varit borta i två månader. Det fallet är dock mer tveksamt, då det troligen handlar om en tvist om ägarskapet om en hund. Inlägget var dock svårtydbart och väldigt otrevligt. Men oavsett- hur kan man ta någons hund?

Jag trodde att hunden skulle skälla och bita men det kanske inte gäller alla raser. Men kan man verkligen få en snodd hund att trivas? Eller säljs de vidare? Vem köper en hund utan att kolla bakgrund? Jag förstår inte. För mig är det verkligen helt obegripligt.

Hoppas att hundarna kissar ner tjuvarnas mattor och gnager sönder möbler.

Motstånd

Förmiddagen kändes lite motig då ingen av mina uppgifter gick så lätt som jag tänkt mig. Så är det ju ibland. Hade dessutom möte med ett av mina grupparbeten, det som fungerar sämst. Stämningen är minst sagt spänd där alla tassar fram. Det handlar mest om att överleva. Pustade ut när mötet var klart och då behövde jag en paus efter anspänningen.

Det blev en tur till biblioteket, Ica och ÖoB. Jag arbetar med att fixa julpresenter som ska skickas till barnhem och flyktingläger i Ukraina. Lions har en insamling för julgåvor och de önskar sig mest hygienartiklar och mjukisdjur. Jag försöker göra trevliga påsar med bra innehåll som jag kan skänka. Hittade en del bra saker på ÖoB.

Under bilresan passerade jag ett krångligt vägarbete. De har hållit på länge men det saknas skyltar och information om hur de tänkt sig att man ska köra. Idag stod ett helt gäng vakter och visade var man inte fick åka. Det var tydligt, men alla som inte bor i området hade ingen aning om vart de skulle ta vägen då ingen av vakterna var intresserade av att visa vägen och var vi fick köra. Det regnade… Nåväl, tänkte jag, mina grupparbeten är åtminstone inomhus i värmen och det kan man ju vara tacksam för.