Nya rutiner formas

Under den förändring som jag står mitt uppe i, så försöker jag skapa nya rutiner. Jag tänker mig goda rutiner. Men det är ju lättare sagt än gjort.

Min ambition är att vara ute i god tid med alla inlämningsuppgifter till skolan. Jag hade tre i söndags och en idag. Och överraskande nog så lämnade jag in tre i söndags och en i dag. Visserligen timmar före deadline men knappast med dagar i marginal. Det måste jag försöka ändra på. Det vore mycket bättre med mer marginal i livet.

Min förhoppning är att bli klar med alla avslut denna vecka, så att jag kan ägna mig helt åt det nya från och med måndag. Det ser jag fram emot.

Ett nytt liv den 1 oktober!

Färggrann kvällspromenad

Efter att ha suttit och pluggat hela dagen råkade jag få syn på min aktivitetsmätare. Den avslöjade 436 steg och jag kände genast ett behov av en kvällspromenad.

Så förundrad över att det är i slutet av september och att det fortfarande är en ljum kväll. Behövde knappast klä på mig särskilt mycket. Däremot faller mörkret snabbt. I skymningen är färgerna så vackra och jag njuter av varje steg.

Trots att jag har förmånen att promenera längs vatten, så är jag lite trött på min kvällsrunda. Det är högtid för variation och upptäcka nya vägar. Egentligen har jag en hel del att välja på men inget blir helt nytt.

Å andra sidan kanske det blir skillnad nu när jag snart kan promenera på dagtid. Kanske att samma vägar ter sig på annat sätt i vardagsljus.

Trender i facebookflödet

Dagen har erbjudit två tydliga trender i mitt Facebook-flöde. Lite kul tycker jag, att se sådant som förenar människor som inte känner varandra och som finns i olika sammanhang och olika umgängeskretsar.

Det första jag noterade var Lidingöloppet. Eller snarare Lidingöloppen eftersom det är många olika lopp som erbjuds. Jag brukar ha vänner som springer men nytt för i år är att ett flertal av mina vänner ställer upp som funktionärer. Och när man tänker efter så lär det ju krävas ett stort antal funktionärer. Många olika föreningar som hjälper till. Det gillar jag – att man inte föreningslivet inte bara tänker på sig själv och sina egna framgångar utan även ställer upp för andra. En positiv spaning!

Det andra jag noterat är maskerader. För någon månad sedan var det bröllop som dominerade och jag tror att augustibröllop måste vara mycket populärt. Nu har det vara lugnt med kalasbilder under några lördagar men ikväll slog det till igen. Massor av bilder på maskeradklädda människor. Det tycks som att maskerad blivit inne hos 50+arna. Jättekul, tycker jag.

I övrigt är det ju Bokmässan som dominerar flödet, och det är jag mest avundsjuk på. Jag har aldrig varit där. Snart är det dax.

Dylansällskapet

I gårkväll var jag på genrepet av ”Dylansällskapet” som spelas på KulturhusetStadsteatern, Lilla scen i Stockholm. Pjäsen är skriven av Dennis Magnusson och Dennis Sandin står för regi.

Grunden är enkel. Tre män träffas över en bit mat och pratar om Dylan. De träffas tre gånger per år. De dukar även för en fjärde man som inte dykt upp på väldigt länge. De umgås men det finns en del hemligheter som dyker upp. Och när kvällen börjar dyker även en fjärde Dylan-fantast upp.

Det är en komedi som handlar om manlig vänskap. Det är mycket värme och det finns även ett djup. Pjäsen ger anledning till väldigt många glada skratt. Det är en mycket begåvad blandning av humor och allvar som samverkar på ett naturligt sätt.

Jag tycker att det är ett väldigt bra manus. Jag älskar det. Och de fyra skådespelarna förför det hela på bästa sätt: Lennart Jähkel, Lars Göran Persson, Christer Fant och Leonard Terfelt. Jag kom till teatern utan förväntningar och lämnade med ett stort leende och ett varmt hjärta. En teaterupplevelse som jag gärna rekommenderar andra.

Medicinen

”Medicinen” av Hans Koppel är en kort och lättläst roman. Det är ett rakt språk utan onödiga detaljer. Det är mycket humor, sarkasm, sex och kön. Den beskrivs som en satirisk chic-lit och det kan kanske stämma.

Berättelsen handlar om en sliten tvåbarnsmamma som inte säger ifrån. Det är många som sliter henne. För att finansiera en resa som hon lovat sina barn, går hon med i ett försöksprojekt för en ny medicin. Det får saker att hända.

Eftersom jag är en ganska pryd flicka är det lite förmycket kropp och sex för mig. Samtidigt finns det annat i berättelsen som lockar. Det handlar om relationer på en arbetsplats, gruppdynamik och härskartekniker. Allt beskrivs på ett tydligt och enkelt sätt.

Boken är tydligen filmatiserad av Colin Nutley, därav Helena Bergström på omslaget. Jag har inte hört om filmen, inte sett den, kommer inte att se den och kommer heller inte att rekommendera boken. Ändå är jag glad att jag läst den. Och jag anar att delar av den kommer att fastna i mitt minne och dröja sig kvar.

Hur viktigt är utseendet egentligen?

Väldigt många, kanske alla, vill känna sig fina. Men hur viktigt är utseendet egentligen?

Jag har funderat på det ganska mycket under den senaste tiden. Var går gränsen mellan ett hälsosamt förhållande till att få känna sig fin och ett mer negativt förhållande att inte acceptera sin kropp? Jag tycker inte alls att det är givet. Eller rättare sagt, ofta är det ingen konst, men jag upplever att det är allt mer förekommande med människor i gråzonen.

En och annan blogg som jag ibland gör besök hos, har ju mer än enstaka bilder på solbränna, frisyrer, kroppsmått, smal mage mm. Inget fel i det. Ofta sunt och trevligt. Men ibland, anar man en viss självupptagenhet som man även kan ana har en botten i dålig självkänsla. Jag kan absolut inte veta, dömer ingen, men när ska man bry sig? När kan man uppmuntra att en person har en fantastiskt fungerande kropp som är värd att älskas och accepteras? Och när ska man bara acceptera att någon vill ändra sitt utseende?

Själv brukar jag tänka på vilken förebild man vill vara för barn. Det brukar vara ett bra test. Jag blir dock alltmer osäker på om det fungerar längre. Det har ju även med mina egna preferenser att göra.

Som ni förstår har jag inga svar på mina egna frågor. Att börja skriva om det, formulera frågor och problemet, så kanske jag kommer lite närmare svaret.

Samtal om sorg i grupp

Ikväll var första träffen i en sorgegrupp som jag har gått med i. Vi ska träffas under sex torsdagskvällar. Upplägget är att vi samlas och fikar tillsammans, sedan blir det ett gemensamt pass där vår ledare håller föredrag eller i alla fall ett planerat anförande. Därefter fortsätter vi att samtala i mindre grupper. Det känns jättebra, även om det är många tankar och känslor som dyker upp.

Jag attraherades av definitionen av sorg ”Sorg är en naturlig reaktion på en ofrivillig, förändrad livssituation och sorg behöver få ta tid.” Det handlar om en förlust av något. Det kan vara en person som gått bort, skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet eller något annat. Under ”kursen” kommer vi dels att få lära oss mer, få verktyg men även att få tid att prata och lyssna på varandra.

Jag är tacksam att jag så denna kurs och att jag vågade anmäla mig. Det kommer antagligen att blir jobbiga och känslosamma kvällar, men det är ju sorg är.