Spelman på taket

Hade sett fram emot en vacker sensommarkväll med teater. Hängde tidigt i veckan fram klänning, sandaletter, en sjal till kvällen och lilla aftonväskan. Så kom eftermiddagen med regn och rusk och jag fick dra på mig brallor, strumpor, skor och regnkappa och alla drömmar om den ljumma, ljuvliga kvällen rann bort. Men nu är det ju inte kläderna som gör en teaterkväll så det blev ju bra ändå.

Kulturhuset Stadsteatern här i  Stockholm sätter upp Spelman på taket. Ikväll var det genrep. Eftersom kulturhuset byggs om, spelas föreställningen på Dansens hus. Pia Johansson och Dan Ekborg är dragplåster men jag vill hävda att hela ensemblen är viktigt och att det de mindre kända som gör de bästa insatser. Det är ju en musikal med mycket sång och dans. Föreställningen var tre timmar lång och jag njöt hela tiden.

Dock, det är inte så länge sedan jag såg musikalen i Malmö Operans uppsättning. Den var fantastisk. Det är svårt att låta bli att jämföra. De är två olika uppsättningar med olika kvaliteter. Inför kvällen hade jag egentligen inga särskilda förväntningar eftersom jag misstänkte att Malmö Operans uppsättning är svårslagen. Därför blev jag positivt överraskad. Visst tycker jag fortfarande att Malmö Operans uppsättning var vassare och höll högre kvalitet. Stadsteaterns variant var med flirtig med publiken och lät den mest populära låten återkomma flera gånger. Jag skrattade lite mer ikväll.

När publiken ställde sig upp i stående ovationer, fick jag känslan av att Stadsteatern kommer att locka många till sin uppsättning. Och många kommer att gå därifrån nynnandes på ”Om jag hade pengar…”

Avslutningsvis måste jag även skriva att jag tror att Dansens hus har teaterstockholms skönaste stolar. Mjuka och sköna så att jag nästan kunde somna.

Annonser

Inhämtande av inspiration

Det märks att semestertiden är över och att allt fler aktiviteter startar upp. Var sak har sin tid och jag ser fram emot en hel del av hösten aktiviteter. Igår vad det inspelningen av SVT:s babel som drog igång och jag satt i publiken.

Min plan var att vara ute i god tid och unna mig fika på ett bra bageri innan jag tog mig till tv-huset. Verkligenheten ville annorlunda och den tågresa som ska ta 14 minuter tog en timme, min marginal krympte och jag blev utan fika. Orsaken var en olycka, så det får man acceptera. I tv-husets entré finns Bolibompadraken och hen är oemotståndlig för både barn och vuxna.

Jag har besökt inspelningen av Babel flera gånger och det har blir lite av tradition och även en stor inspirationskälla. Jag suger i mig inspiration från författarna som gästar. Igår var det David Lagercrantz som gästade. Det var intressant. Min första kontakt med honom var vid inspelningen av Babel för tre år sedan. Då var det mitt första babelbesök, jag var inte övertygad om Jessika Gedin som programledare och tyckte att Lagercrantz var stissig. Under dessa år har jag helt och hållet ändrat inställning. Jag tycker att Gedin är superbra och den bild jag hade av henne stämmer inte alls. Nu förstår jag även mer av Lagercrantz och han har många fler sidor än den jag såg då. Det var verkligen intressant att reflektera över skillnaden och jag tror att både jag själv, Lagercrantz och Gedin har förändrats en hel del under dessa år. Nu ser jag fram emot att få se söndagens program.

Efter inspelningen blev den en långtur över stan. Det är härligt att promenera över Östermalm och city, shoppa och dricka en kopp kaffe. Känner mig som människa igen, efter åren som student. Tyvärr lyckades inte SL så bra denna torsdag. Även hemresan drog ut på tiden då tåg var inställda pga personalbrist. Det är en förklaring som vi som resenärer inte har så stor acceptans för. Men hem kom jag och kunde lägga mig på soffan med en bra bok.

Ensamhet och enskildhet

Under min lilla semester vid havet förra veckan hann jag fundera en hel del över ensamhet och enskildhet. Jag lägger inte så stor vikt vid ordval och definitioner utan innebörd och vad det betyder för mig.

När jag först kom till vandrarhemmet på onsdagen, kändes det märkligt att ha ett helt vandrarhem alldeles för sig själv. Jag var ensam. Visserligen hade jag förstås bara ett sovrum men det fanns gott om gemensamma utrymme med kök och allrum i öppna ytor. Jag tassade runt. Hörde ljud. Delar av stranden utanför huset är öppen för alla och på torsdagen fanns barnfamiljer som lekte där. Jag funderade mycket på om jag gillade ensamheten eller ej.

Jag for dit för jag önskade lugn och ro. Det fick jag. Men jag var nog inte förberedd på att vara helt ensam vid världen ände. Egentligen vill jag ju ha en egen stuga, dock mindre. Och jag erkänner att jag saknade tillgången till internet och att kunna ringa och ta emot samtal. Det kändes lite otryggt.

På fredagen när tre pratglada damer kom, så orkade jag knappt med deras tjatter. Inte en tyst sekund erbjöds. När jag såg hur mycket vin, öl och andra alkoholhaltiga drycker de hade med sig önskade jag helt plötsligt att få ha huset och naturen för mig själv. Jag ville vara ensam, jag ville ha enskildheten.

Tänker att det handlar mycket om förväntan. När jag kom hade jag inte förväntat mig att var helt själv. Det kändes till en början ensamt. På fredagseftermiddagen hade jag vant mig och önskade inget mer än att få fortsätta vara själv. Det fanns inte minsta känsla av negativ ensamhet, bara en längtan till enskildhet. Så fort det kan gå.

Tänker även att det handlar om situation och behov. Det är inte så att jag alltid behöver enskildhet, men ibland. Det är inte alltid så att jag vet hur viktigt det är för mig, men jag upptäcker med tiden. Jag är tacksam för att jag har den öppenheten, att våga utforska och känna efter vad jag faktiskt behöver, och inte enbart det jag tror att jag brukar behöva. Visst känner jag mig själv väl men det finns allt mer att utforska. Det gillar jag.

Sommar i P1

Sommar i P1 är en sommartradition som jag uppskattar väldigt mycket. Jag lyssnar gärna men sällan på alla program. Jag ser det lite som en gottepåse med många olika karameller. Jag har förväntningar, längtar efter vissa program och jag gillar även att överraskas. Självklart blir jag även besviken ibland. Något som jag tycker är riktigt häftigt är att vissa program som jag inte gillar, kan någon annan lovorda och tvärt om. Det finns något för alla men alla tycker inte lika.

I år har jag lyssnat på 38 program av 58. Några fler har jag börjat att lyssna på men inte klarat av att fortsätta av olika anledningar. Här är mina favoriter denna sommar:
– Stina Wolter
– Ingrid le Roux
– Jonas Gardell
– Carina Bergfeldt

Jag älskade även:
– Fares Fares
– Anders Hansen
– Björn Runge
– Alexander Mahmoud
– Agneta Pleijel
– Michael Tjernström

Under sommaren har jag haft ”schemat” utskrivet och markerat vilka jag lyssnat till. Favoriterna har jag märkt med ett rött hjärta, de jag älskat har markeringen orange stjärna och de jag blivit besviken på har en pil ner. Men egentligen är alla, även de utan markeringar, program som jag uppskattat att lyssna på.

 

 

 

 

Annabelle

Annabelle av Lina Bengtsdotter är en spännande deckare som utspelar sig i lilla Gullspång. En flicka har försvunnit och två poliser från Stockholm reser dit för att hjälpa till i lösandet. En av dem, en kvinnlig polis, har ett förslutet på orten och det är med ett visst motstånd som hon reser dit.

Det som börjar som ett mystiskt försvinnande, fortsätter i att många av det lilla samhällets hemligheter blottas. Samtidigt mår den kvinnliga polisen, som är huvudkaraktär, dåligt och vi får även ta del av hennes utmaningar. Det blir så där komplext som livet kan vara.

Det här är lättläst, det finns ett fint flyt i texten som gör att den är lätt att ta till sig. Både karaktärer och miljöbeskrivningar är tydliga och skrivna med en värme i det otäcka. På omslaget anges att boken fått utmärkelsen ”Årets deckardebut” och jag kan tycka att den har något speciellt trots att det finns många andra berättelser med liknade upplägg. Läsvärd underhållning tycker jag, som sammanfattning.

 

Varierande dagar

Förra veckans minisemester gjorde att jag kom ner i varv och hittade lugn och harmoni. Eftersom jag var mer ledig än planerat, fick jag använda delar av söndagen för att fixa med några jobbansökningar. Trodde att det var en mjukstart inför måndagen men det var tydligen feltänkt.

Under måndagen var det jättesvårt att komma igång. Jag skrev, skrev om, behövde ta pausar, skrev ännu mer och klockan hann närma sig fyratiden innan de planerade jobbsökaraktiviteter var klara. Jag kunde inte hitta fokus. I dag var situationen den motsatta. Jag skrev där ord och formuleringar rann ur mig. Redan vid halv elva var listan med göromål klar och jag kunde fortsätta med bonus-listan. Jag firade min effektivitet med att ta en paus för att åka till ett köpcentrum här i närheten. Skulle bara kolla lite och hittade en klänning som jag önskat mig hela sommaren. Nu fanns den till 70% rabatt. Perfekt för mig som älskar att fynda. Jag känner mig lycklig!

Det blev dock ett kort besök eftersom jag fick ett efterlängtat mejl. I början av sommaren blev jag kontaktad av en tidning som visat intresse för en novell. Av olika skäl har kontraktsfrågan inte löst sig men idag kunde jag skriva på och skicka in alla uppgifter. Så härligt att allt har ordnat sig. Jag vet dock inte när det kan bli aktuellt med publicering men det ska jag förstås ta reda på. Det är en stor lättnad att allt har löst sig på bästa sätt och nu är jag ännu lyckligare. Dessutom har jag ju en snygg klänning att fira i!

Tankar om lästa böcker

Numera skriver jag om alla böcker jag läser, både bra och dåliga läsupplevelser, här på bloggen. Det är ett bra sätt att samla ihop tankarna om hur jag upplevt boken. Det är även riktigt roligt att gå tillbaka och läsa om vad böcker jag läst och vad jag tyckt. Det är faktiskt så att jag kan ångra att jag inte började tidigare.

Tänk alla böcker jag läst genom åren. Några minns jag, andra inte. Jag har ingen möjlighet att återskapa något lista över lästa böcker. Det är lätt att vara efterklok. Om jag kunde, skulle jag redan som barn fört statistik över lästa böcker. Det hade varit kul att kunna gå tillbaka och se vad jag läst. Detsamma gäller faktiskt teaterpjäser. Jag skriver om de jag ser nu men har kan inte återskapa historiken.

Minns när man var ung och spara biobiljetter. Någon gång under livet såg man de små lapparna som skräp och därmed försvann även den dokumentationen. För mig är film inget stort intresse, så det gör mig inte så mycket att missa den statistiken men jag kan ändå tycka att det fanns något fint i att jag som barn började samlandet. Så fint det hade varit att föra bok över lästa böcker.

Funderar nu över hur jag själv kan uppmuntra unga att skriva ner vad de läst.