Jag orkar inte. Jag kan inte hitta energi att hänga med i alla turer kring Brexit. Jag har tappat allt förtroende för brittiska politiker och jag tycker att EU varit mycket schyssta som försökt hitta lösningar. Nu tror jag inte på något förrän jag ser det i praktiskt handling. Jag är så innerligt trött på Brexit-soppan.
En skopa kärlek av Sophie Kinsella är en roman som beskrivs som en romantisk komedi. För mig liknar den i det närmaste fars eftersom den är fylld med tokigheter, missförstånd och märkliga förvecklingar.
Den är en 29-årig kvinna, supersmart och framgångsrik advokat. Men så händer något som inte får hända och har följer en mängd supermärkliga beslut. Kvinnan sätter sig på ett tåg och när tåget stannar går hon in i ett hus. Helt plötsligt är hon anställd som hushållerska trots obefintliga kunskaper och städning, tvätt och matlagning.
Det är något i sättet att skriva som gör att jag fortsätter att läsa. Jag skulle vilja vet hur dessa bestseller-författare gör. Däremot gillar jag inte storyn och alla märkliga karaktärer. Jag får inte ihop hur en supersmart person kan vara så korkad, handlingsförlamad och fatta så märkliga beslut. Det fanns en tid då jag tycker detta vara underhållande men den tiden tycks vara förbi.
I torsdags köpte jag nya vantar.
I fredags la jag dem i väskan för att alltid ha dem med mig.
I lördags fanns bara en vante kvar.
Någon gång innan jag dör, hoppas jag få bli invigd i fingervantarnas hemlighet. Hur går det till när par bryter upp? Har de en egen vilja? Finns det en lockelse till hittegodsavdelningar och lådor med kvarglömt, som är så mycket bättre än livet hos mig?
Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson är en spänningsroman som utspelar sig i ett litet halländskt samhälle. En ung kille åker hem under sommarlovet, han pluggar filosofi på Stockholms Universitet, och den sommaren blir väldigt annorlunda.
En kompis tar med killen till ett övergivet hus. De är fem vänner som tillbringar allt mer tid där. Kompisen drar in de andra i brottslighet, något som accelerera och slutar i katastrof.
Jag har kämpat med denna bok i många veckor. Jag gillar inte karaktärerna, blir irriterad och känner olust inför läsandet. Känner att den är lite väl lång. Jag tror absolut att andra kan gilla berättelsen, men den fångar inte mig. Jag tror att det är en av Christoffer Carlsons tidiga böcker och jag anar att han utvecklat sitt skrivande sedan den här skrev.
Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk är en roman som utspelar sig en avlägsen del av Polen, nära gränsen mot Tjeckien. Jag vet inte hur jag ska beskriva: skröna, saga, kriminalroman eller en berättelse om säregna personligheter? Jag har lyssnat på via webben där SR har den som radioföljetong.
Huvudkaraktäreren är en pensionerad kvinna. Hon har tidigare konstruerat broar men nu försörjer hon sig på att se om andras hus och att vara lärare en dag i veckan. Hon värnar djur och har ett fritidsintresse i att ställa horoskop och i att läsa och översätta William Blakes dikter. Det börjar med att en granne upptäcks död och senare följer fler märkliga dödfall.
Det är rappt och otroligt intelligent skrivet. Anar hur det ska sluta men det är inte det viktigt, berättelsen i sig är så fascinerande. Det finns inslag om vad som är meningen med livet och hur vi lever, vårt förhållande till naturen och hur rättvisa ska skipas. Kanske att jag inte ens klarar av att uppfatta alla undertoner. För mig var detta mitt första möte med Tokarczuks författarskap och jag kommer absolut att vilja läsa mer av henne.
En sömnlös natt. Tankarna från dagen fortsatte att snurra, snurra och de ville inte sluta. Kollade på klockan otaliga gånger och så blev det dags att gå upp. På schemat stod tre speedintervjuer där jag förväntades prestera på topp. Kaffe, fokus och jag det gick över förväntan bra. Jag prioriterade bort annat såsom mingel med andra som skulle på intervjuer och la all min energi på vad som var viktigt. Ibland måste det bli så och jag tror inte att något tog illa upp.
Skyndade hem och la mig på soffan, sov en stund, vaknade, sov en stund, vaknade, sov en stund vaknade och nu är jag vaken. Jag är för gammal för sömnlösa nätter. Min hjärna fungerar inte som den ska utan sömn. Jag blir yr, kan inte tänka klar, nästan influensakänsla. Det blev helt enkelt inget vettigt gjort under eftermiddagen.
Nu ska jag packa och som vanligt börjar jag med att välja pocketböcker. Troligen räcker det med några tröjor och en bra regnjacka i klädväg. Lite osäker på vad jag ska ha på fötterna. Konstigt att inte fler av mina skor är vattentäta med tanke på att jag bor i Sverige. Å andra sida, med tanke på alla böcker jag har med mig så kanske det räcker med en slitna jeans och en mysig tröja att kunna svepa in i sig i. Och pyjamas för god sömn.
”Ibland kan hon vara som en sten, men när man vänder på stenen ser man regnbågen”, sa en ung kvinna om sin väninna. Hon sa det med en sådan värme och kärlek, trots tillfällig besvikelse, att jag aldrig hört något så vacker kärleksförklaring. Jag känner inte kvinnan men överhörde ett samtal på pendeltåget. De unga kvinnorna hade visserligen sårat varandra rejält, men pratat ut och förlåtit och kommit vidare. Vilka förebilder!
Idag hörde jag ett annan kommentar. ”Vet du, det blir alltid så struligt varje gång du jobbar. Jag blir så himla irriterad på dig.” Det var ett telefonsamtal, någon var utelåst och ringde om hjälp. Jag skulle inte vilja ha den arbetsledaren, inte den kommentarer av min chef om jag stod i knipa och inte per telefon. Det som sades har säkert sin grund i någon form av sanning och verklighet, chefen var onekligen rak i sin kommunikation, men det finns ändå andra sätt att hantera situationen på.
Det har sina fördelar med att åka pendeltåg. Det finns mycket att lära, bara genom att överhöra. Man kan få insikt i saker man absolut inte vill.
