Med fötterna på bordet

Det är knappt så att jag vet vilken veckodag det är. När detta skrivs sitter jag på ett hotellrum med fötterna på bordet och med öppet fönster. Jag hör tre olika konserter samtidigt och det är kraftfullt. Har precis varit ute för en kvällspromenad på stan eftersom jag älskar sommarkvällar med festivalkänsla.

Började dagen med en ”snabb” frukost dvs jag ville inte sitta inne för länge när det är så fint väder ute. På med shorts och t-shirt och sedan promenad till området Ribersborg. Det är fint där; gräsmattor, sanddynor och havet. Det finns gott om alternativ för mig som vill gå: stig på gräsmattan, grusstig, asfalterat, på sandstranden. Minns att jag tycket området var enorm när jag gick där första gången, då i regn. Nu tycker jag att det är lagom men jag hade förväntat mig fler människor där när solen skiner så skönt.

Har även suttit både park och café och läst i solsken. Rogivande och helt underbart. Denna kväll innebar en tidig kvällskonsert med Sofia Karlsson. Jag har sett henne vid några tillfällen och jag tycker att hon är otroligt duktig. Väldigt musikalisk och spelar många instrument. Ikväll passade jag även på att göra mig extra fin, bara för att jag ville. Klänning och sjal och efter musiken blev det middag på pub.

Jo, jag är nöjd med min dag. Oavsett vilken veckodag det är.

Semestertrötthet

Häromdagen skrev jag om trötta fötter. Faktum är att hela jag är trött. Att vara på resande fot, när jag reser, innebär tidiga morgonar för att njuta av hotellfrukost och sena kvällar för att få uppleva så mycket som möjligt. Baserat på mina foton ser det ut som att jag mest dricker kaffe och läser böcker, men stegräknaren visar på mellan 25000-45000 steg per dag. Det är ofta hårt underlag, asfalt och kullersten.

Det ska bli oerhört skönt att snart få komma hem, så att jag få vila lite.

Hänförd

Igår var en mycket bra skriv-dag. Jag skrev en hel del och fick till många delar i en novell som gör den mycket bättre. Även när jag inte sitter vid datorn pågår processen, jag tänker och får anteckna på små lappar.

Är fortfarande i Malmö där Malmöfestivalen pågår. Strosade runt lite och har lyssnat på en del konserter. Det är mysigt.

Kvällen avslutades framför Stora scenen på Stortorget där Eva Dahlgren spelade. Jag har aldrig sett henne live, har egentligen inte lyssnat på hennes musik mer än det som spelas på radion. Wow, det var helt fantastisk. Eva Dahlgren var så cool, många av hennes texter är helt fantastiska och hon måste ha en bra producent som fått fram de bästa ur alla låter. Ett enastående sound där varje låt växte och växte. Jag är helt händförd.

Nu ska jag verkligen lyssna till hennes musik. Men först har jag två noveller att skriva klart. Och solen skiner.

Älskaren

Ålskaren av Marguerite Duras räknas av många som klassiker. Det är en berättelse som utspelar sig i Indokina och handlar om en ung fransyska och hennes förhållande till en kinesisk man.

Det finns en passion i berättelsen men även mycket lidande. Boken är inte alls lätt att ta till sig, kanske att jag inte förstått alla bottnar än. Kanske att jag läste den för fort. Jag är glad att jag läst den men anar att jag behöver läsa den igen för att kunna ta till mig den.

Mer än så vågar jag inte uttrycka just nu. Jag får ta med mig boken hem, låta den vila en stund.

 

Plats att skriva

Försöker hinna med att skriva en den under denna resa. Det blir mest på hotellrummet, samt att anteckningsblocket fylls. Jag gillar ju att skriva på bibliotek, därav ett besök hos Malmö Stadsbibliotek. Tyvärr är det en ganska stimmig miljö. Jag har inget emot liv och rörelse när jag skriver men där är ljuden av störande karaktär. De hänvisar till ett tyst rum om man vill ha lugn att skriva och läsa.

Det var gott om plats i det tysta rummet. Men det var inte så mysigt och med ganska så bekväma stolar. Sådan stolar som gör att man inte sitter för längre. Så efter en stund bestämde jag mig för att glida vidare.

Sitter nu på ett kafé och skriver. Det är mycket ljud men betydligt mer harmoniskt med samtal i vanlig ton, bakgrundsmusik och frustande från kaffemaskinen. Här trivs jag bra!

Trötta fötter

Söndagen blev både lång och resulterade i trötta fötter. Kanske att hela jag är lite trött. Efter frukost var det dags att packa ihop för hotellbyte. När jag packade i tisdagsnatt, slängde jag mest ner lite saker och funderade över om jag skulle boka om hemresan för att resa hem tidigare. Igår när jag packade, fanns lite mer att ta hand om, tack vare alla nödvändiga kompletteringar men jag skulle snarare vilja förlänga än förkorta resan.

Malmö har många fina parker och jag valde att utforska både Pildammsparken, Kungsparken och Slottsparken samt andra små oaser som jag stötte på under vägen. Det är många som nyttjar parkerna: promenader, jogging, leka, sitta och njuta. Min första tanke var att det vore fantastisk med så fina motionsstråk. Men helt ärligt så skulle jag tycka att de vara fasansfullt att flåsa runt bland så många betraktande ögon.

Vid slottsträdgården passade jag på att fika. Tyckte inte riktigt att jag kände igen mig, något hade hänt med utbudet och det visade sig att de bytt ägare. Gott var det i alla fall och det fyllde på med energi för fortsatta promenader i Malmö.

Efter lunch och hotellbyte, gick jag till biograf Spegeln igen. Måste passa på när jag är hör. Lyckades välja en bättre film denna gång. Maudie, som jag blev mycket tagen av.  Den var både varm, vacker och sorglig och det var svårt att släppa taget om filmen.

Malmö festivalen fortsätter. När jag kom ut från biografen, hamnade jag i RixFM-festivalen men en hel del kända artister. Dock inte i min smak så jag strosade runt, tog en paus på hotellet innan jag avslutade kvällen med en konsert mer Säkert! (Annika Norlin) på Stora scen på Stortorget.

Olyckan

Olyckan av Valérie Tong Cuong är en berättelse om en familj som skakas om ordentligt. Det börjar med att den 12-årige sonen i familjen råkar ut för en olycka då han kör omkull med sin cykel. Han blir mycket allvarligt skadad. Men under dagarna som följer bubblar konflikter upp och en hel del hemligheter kommer upp till ytan.

Vi får följa berättelsen genom pojkens mamma, pappa moster och mormor. Det är enkelt att hänga med genom tydliga markeringar i kapitelindelning om vem som är berättarrösten. Det är välskrivet och ett flyt i hela berättelsen. Vändning efter vändning följer på varandra.

Jag har nog varit arg under hela läsningen. Det här är personer som agerar utifrån sig själva och sin egen syn och det göra varandra illa. De sårar varandra utan att se sin egen roll i det. Det är så bra beskrivet men jag blir så väldigt upprörd. På så sätt måste jag säga att det är en berättelse som berör.