Borttagning av stygn

Ny tandläkartid idag och det innebar borttagning av stygn. Processen går framåt. Som vanligt var min tandläkare mycket noggrann. Hon undersökte noga, förmanade och klippte försiktigt.

Jag är så fascinerad av henne. Hon är så noggrann, tar inga risker och gör allt perfekt. Verkligen ingen risk för slarv eller felbehandling. Men jag undrar om hon alltid är så. Hur är det att leva med? Och att jobba med? Jag anar att hon var duktig i skolan, pluggade hårt och presterade på hög nivå. Som nu. Hon vet vad hon vill. Säger till sin sköterska på ett mycket tydligt sätt om hur hon vill ha det. Nästan ordergivning men med mjuk ton. Jag är så nyfiken. Är hon perfekt i allt? Hur slappnar hon av? Jag har nog aldrig träffat någon som henne tidigare och det är så intressant.

Men just nu är jag bara tacksam!

Så mycket bättre

Några säsonger av Tv4:s ”Så mycket bättre” har jag uppskattat, dock inte alla. Senaste säsongen valde jag bort och har bara sett korta klipp. Det kändes som att det är dags för en förändring eller lägga ner. Så tänkte jag.

När jag härom dagen såg att Kicki Danielsson är klar för nästa säsong, så ansåg jag att det bekräftade min teorin. Jag tog ett snabb beslut att inte följa serien mer. Några minuter senare upptäckte jag att även Thomas Andersson Wij, var klar för sommarens inspelning. Han, som jag var och lyssnade till i fredags. Vips som omvärderade jag mitt beslut. Nog har serien en framtid och värd att se.

Ibland är jag extremt snabb i att ändra uppfattning. Men bara ibland.

Mil efter mil i snö och regn

En sen hemfärd från Malmö medförde att jag inte var hemma förrän efter midnatt. Tyvärr kunde jag inte unna mig någon sovmorgon. Stället fick jag masa mig upp för att köra i 20 mil för ett möte som varade i en timme. Sedan 20 mil hem igen. Under resan fick jag möte vintern igen. Allt från lätt snöfall, snöslask, snöyra och regn. Min lilla bil känns inte så nytvättad längre.

Skönt att få ligga på soffan och filosofera efter en sådan dag. Jag blundar och längtar till våren.

Minnen från Köpenhamn

Som barn var jag i Köpenhamn vid några tillfällen med familjen. Senaste gången var jag i högstadieåldern. Jag minns inte vilket år det var. Däremot minns jag så väl att vi var i en porslinsaffär alldeles för länge. Mina föräldrar kollade på en kaffeservice som de hittade till fyndpris. Det tyckte jag var en väldigt trist sätt att besöka Köpenhamn på.

Det blev värre. De handlade och det visade sig att porslin är tungt. Jag hade, som alltid, en ryggsäck och efter ett tag kom några av inköpen att hamna i min ryggsäck. Med tiden kan allt mer att hamna där, ryggsäcken var proppfull och det blev rejält tungt för mig att bära. Tyckte åtminstone mitt tonårs-jag. Så att återvända till Köpenhamn, har inte varit aktuellt.

Det tog alltså drygt 30 år att komma över händelsen och att åter besöka den danska huvudstaden. Nu blev det ju ett kyligt mottagnade. Det som förvånade mig mest är att jag inte alls kände igen mig. Tänker att jag borde ha minnen, att jag borde känna igen några platser när jag väl kom dit. Men det gjorde jag inte. Inte alls. Minnet finns inte där.

Bäst att skapa nya minnen som jag minns!

Gråkallt

Det känns som en lagom trist gråkall söndag. Jag är i Malmö och tänkte att museer passar bra en sådan dag och travade iväg till Moderna Museet. De hade två utställningar. Inte min smak även om den ena var intressant. Jag är ändå glad att jag tog mig dit. Det är nyttigt att upptäcka både vad man gillar och inte gillar. Det är gratis så jag kan unna mig det. Men personligen uppskattar jag när det finns en mer stående utställning av museets samlingar, där alla kan hitta något.

En promenad genom Malmö stadskärna tog mig till ett lite café för kaffe. Det är kallt och jag behöver värma mig. Det fungerar inte att vara ute hela tiden. Men stärkt av kaffe kunde jag ta en längre promenad i Malmös parker. Jag älskar dem även om de var lite gråtrista idag. Ändå skönt att trava på.

Alla steg kräver dock energi både i form av mat och värme. En caesarsallad fick bli veckans belöning. Jag har inte ätit mat sedan i torsdags, så det var dags nu. Nöjd och glad ska jag nog kunna lägga den här veckan till handlingarna. Ska bara….

Att välja väg

På väg ut från teatern ikväll, kom jag på mig själv med att fundera på vilken väg jag skulle gå. Det är centrala Malmö, jag hittar till hotellet men jag vet inte vilket väg som är bäst, dvs tryggast. Det är mörkt och jag insåg att jag hellre går med andra, inte ensam.

Så trist att tanke ska behöva slå mig. Att jag måste fundera över var det finns belysning och andra människor. Jag är inte rädd, men vill göra medvetna val. Känns ju onödigt att gå igenom mörka stråk.

Självklart gick allt bra, kanske kunde jag ta vilken väg som helst. Men ändå, den där tanken behövs nog. Trots allt.

Skånska mord 1989-2015

Intimanscenen  på Malmö Stadsteater spelas nu ”Skånska Mord 1989-2015”. Pjäsen tar avstamp i verkliga fall men spelar inte morden direkt utan med de som drabbas av dem. Det är mycket svårt att förklara denna pjäs, svårt att göra den rättvisa.

Det är sex olika mord som beskriv ur olika synvinklar. Alla skådespelare finns på scenen och gör olika roller i de olika sekvenserna. Det fungerar bra. Det är ett bra manus och jag tycker att alla skådespelarna är riktigt bra. Det enda jag har svårt för är kostymerna. Det är märkliga kläder, jag fattar inte alls vad de symboliserar.

Jag misstänker att det här en pjäs som jag kommer att minnas. Jag blev också förtjust i den lilla scenen, en teater med själ och personlighet. Det var mitt första besök som jag upplever som ett mysigt ställe trots det sorliga temat i pjäsen.