Vandring längs Öresundsleden

IMG_5551Sedan många år tillbaka har jag vandring som intresse. Inte så att jag är någon särskilt van vandrare, det blir ett antal korta vandringar per år och några lite längre. I år har jag planerat för att vandra längs Öresundsleden. Nu har jag förverkligat den drömmen.

Jag valde att vandra i fem dagar och min stora utmaning var att bo i vindskydd längs vägen. Det utmanar mig dels eftersom jag tycker att det är lite läskigt att bo relativt öppet i skogen, dels eftersom de inte är bokningsbara så man vet inte om man får plats och dels eftersom det inte finns så många och kräver planering för att få lagom långa dagsvandringar.

IMG_5566Leden startar i Utvälinge utanför Ängelholm. Här är underlaget mjuk, vandring över strandängar och genom hagar. Det var ett otroligt fågelliv vilket imponerar på mig. De flesta hagar var tomma men i en  fanns en tjur som inte verkade gilla vandrare. Det blev en rejäl omväg för min del. Efter ca 19 km kom jag fram tll min första övernattning i vindskydd som blev med en dansk man och hans barn. Det blev bara trevligt.

Andra vandringsdagen blev mer utmanande. Via Arild började jag ta mig upp för alla backar i Kullabergsområdet. Det blev tufft med lite för tung ryggsäck. Det som överraskade mig är att det är så mycket uppför och lika mycket nedför. Man går upp och ner ett antal gånger. Vissa delar var mycket branta. Men ryggsäcken blev det nästan för svårt för mig. Å andra sidan kom jag upp, så visst klarade jag det. Men oj så jag fick slita. Det tog tid och jag fick planera om, och valde att stanna redan ute på Kullen, längst ut på Kullaberg. Helt rätt beslut. Det blev en riktigt fin kväll, en av den finaste denna sommar, kanske finast detta decennium.

IMG_5707Tredje dagen skulle jag vandra ca 25 km så det vara bara att knata på. Fick ta de försiktigt när jag skulle ner för Kullaberg men sedan var det mycket lättvandrat. Fin utsikt över Öresund hela vägen. När jag kom fram till min övernattning, så hade redan campare slagit läger vid vindskyddet. Men det skulle tälta så allt gick bra, jag fick min sovplats. Jag fick även en magisk kväll. Solnedgången var enastående, har aldrig sett någon lika vacker. När mörkret sänkte sig, var det helt klart. Så när jag låg i vindskyddet, hade jag en sprakande el i förgrunden, ett stilla Öresund och sedan ett glittrande av lampor i Danmark. Önskar så att jag kunde fånga detta på bild. Det är bland det finaste jag sett.

IMG_5743Även nästa dag blev lättvandrad, med undantag för en brant backe vid Sofiero. Jag gjorde även en avstickare ner till stranden i Helsingborg, bara för att njuta av solen och folklivet. Sedan vidare till Rydebäck när nästa vindskydd väntade. Här fick jag bo ensam men kände mig inte helt trygg. Det låg så nära camping och parkering och lätt för andra att passera. Den här natten sov jag inte så mycket.

Sista vandringsdagen blev den skönaste. Solen sken när jag gick på sandiga stigar ner till Landskrona. Det var ett började landskap men det kändes värt att gå upp och ner för alla backar.

IMG_5802Det finns så mycket att berätta och varje del av leden ska få en egen beskrivning i sinom tid. Men nu nöjer jag mig med att berätta att hela vandring överträffade alla mina väntningar och jag är mycket glad att jag kom iväg. Att skorna är slitna och ryggsäcken är tung, är sådan jag kan lära av. Oavsett alla utmaningar så klarade jag denna utmaning utan minska skavsår. Det är en fröjd.

Packning – får fram mina sämsta sidor

Jag har inget emot att vara bortrest men jag tycker verkligt illa om stunden innan jag reser. Jag är usel på att packa, jag är sur, irriterad och saknar kontroll. Helst av allt vill jag boka av. Detta händer varje gång.

Tänker att det är bra att jag är ensam. Ingen borde vara i närheten av mig nu.

Min hemlängtan är som störst, nu precis innan jag ska resa. Åh så jag längtar. Hem.

IMG_5301

Lära för framtiden

Att vandra Blå leden är en lite dröm som jag närt under de senaste 20 åren. Jag både i Vaxholm under en tid och tänkte att jag någon gång skulle göra vandringen. Den tanken har återkommit många gånger under åren som gått. På senare tid har jag försökt förverkliga den. Jag har funderat på en tvådagars vandring med övernattning. Ryggsäcken har varit packad men jag har blivit stoppas av oväder, fotskador och annat elände. För några veckor sedan trotsade jag sommarhettan och började gå på leden. Det slutade med värmeslag. Det grämde mig mycket att behöva ge upp. Numera ser jag det som en väldigt värdefull lärdom.

Jag är glad att jag lärt mig att:

  1. kunna känna skillnad mellan vanlig trötthet och risk för ohälsa.
    När jag råkade ut för värmeslaget så visste jag inte vad det var. Jag fattade inte. Trodde först att jag hade så himla dålig kondition, att jag var dåligt förberedd, att jag bara var trött. Men något sa mig att jag skulle bryta, att det inte var sunt att fortsätta. Det är jag glad för. Jag trodde jag gav upp, att jag var för lat för att orka kämpa. Men när jag nu har googlat inser jag att det var värre än så. Värmeslag kan gå illa om man inte tar dem på allvar. Att kunna känna skillnaden – när trötthet inte bara är trötthet utan även en risk – det är viktig. Jag har kommit ett steg närmre att lära känna min kropp.
  2. det inte är nödvändigt att gå en hel led, att gå delar är också bra!
    Jag är en person som gärna vill göra saker grundligt och att slutföra på ett korrekt sätt. Jag vill inte fuska. Jag vill gå en hel led, inte delar. Men är det egentligen nödvändigt? Det är ju knappast så att jag ska rapportera in något resultat eller liknade. Jag går ju för min egen skull. Att gå en sträcka är tillräckligt bra. Jag behöver inte prestera mer än så.
  3. lagom är mer njutbart – det finns ingen anledning att gå så långt som möjligt.
    När jag går så går jag länge. Inte så fort men uthålligt och det blir ofta långt. Men varför? Vid de senaste vandringar har jag ofta varit ganska nöjd efter den andra lite längre pausen. De sista km är ofta kämpiga. Ändå kämpar jag på. Att avsluta något tidigare skulle vara betydligt mer lustfullt. Ibland är det ju det som jag vill med vandringen. Att lära mig avsluta i tid skulle ge en mer lustfylld tillvaro.
  4. ta paus – regelbundet innan energin är totalt slut
    Jag blir allt bättre på att ta paus regelbundet. Jag vill ju inte stirra på klockan men i detta fall är det bra att ha en plan för mellis, lunch och middag. Annars går jag till jag är supertrött. Det är mycket bättre att fylla på med energi i tid. En paus behöver inte vara lång. Men den behöver bli av. Korta, regelbundna stopp får mig att gå längre.
  5. choklad ger energi.
    Jag har ofta med mig ganska nyttigt mat, det är det som jag är sugen på när jag vandrar. Vatten, frukt, nötter mm. I söndags hade jag fått med mig choklad i larvigt små bitar. Att ta en liten bit daim, varannan timme gjorde underverk för humöret. Det krävdes verkligen inte mycket men det gav så mycket energi. En bit choklad kan vara stor lycka. Hädanefter ska en påse twist alltid ingå i min packning.

Det är sådana här lärdomar som gör mina vandringar så viktiga för mig. Vandringen i sig kan vara skön för kroppen, vackra vyer och skapa minnen. Det är dock det som jag lär mig om mig själv som jag tar med mig i framtiden. Lärdomarna gäller vandringen men i mångt och mycket gäller de i mitt liv i övrigt. Det är något att tänka på.

IMG_5471

 

Snyggt men hårt

IMG_5533(1)Fortsätter att testa olika bibliotek som skriv-platser. Biblioteken har ofta bra studieplats och det finns ju överallt, var jag än reser.

Igår gick jag till Bibliotek Sture som är vid Östermalms tunnelbaneuppgång vid Birger Jarlsgatan. Finfint, tänkte jag när jag läste att man kan ta med kaffe från Espresso House som ligger i anslutning till bibblan.

IMG_5537(1)Biblioteket är litet men fint. Och obekvämt. De har rullhurtsar som man kan dra till den bänk där man sitter. Men bänken är stenhård och den lilla fällen hjälper inte mycket. Dessutom blir det en märkligt höjd till tangentbordet. Snyggt men väldigt opraktiskt.

Det här verkar vara trenden. Många bibliotek blir allt mer moderna, roliga lösningar, snygga men obekväma och opraktiska.

Jag letar vidare.

 

Glass

IMG_5250Är ingen överdriven glassälskare, det är gott men jag tycker ofta att det är alldeles för dyrt med glass. Upplevelsen är inte värd pengarna. Men några glassar unnar jag mig varje år. Då är det riktigt gott.

Numera finns det så många olika glasstillverkare. Även lokala och det är just hos dem som jag alltid måste smaka. Det är inte ens så att jag alltid kollar ingredienserna – är det lokalproducerat vill jag testa. Jag tänker att jag kanske inte får chansen igen. Att jag måste ta chansen när den finns.

Så är det egentligen med ganska mycket, jag testar gärna lokala varianter av marmelader, bakverk, senap, oljor, kryddor och annat gott. Skillnaden är dock att dessa godsaker kan jag motstå, jag tittar men köper inte alltid.

När det gäller glass – finns inget nej tack. En glass går alltid ner.

Blå Leden

IMG_5404(1)För några veckor sedan gick jag den första milen på Blå leden. Leden går mellan Domarudden, norr om Åkersberga och ner till Vaxholm. Men pga värmeslag fick jag avbryta redan vid Stava.

I söndags morse tog jag vid där jag slutade. Jag tog mig dit med buss och så snart jag klev ur bussen började regnet. Men det var ganska okej, det fungerar ju med bra regnkläder. Leden går ganska nära bilvägar, så det är inte så tyst som man ibland önskar. Men samtidigt är jag ju tacksam för att kunna ta mig till leder med kollektivtrafik, och då är ju vägar en förutsättning. Efter några timmar avtog regnet och solen tittade fram.

IMG_5424(1)Delar av leden går på stig, andra delar på skogsvägar. Det är väl markerat. Jag var på väg att gå fel på två ställen men jag anade att oråd och kunde hitta rätt. Men en karta är bra att ha med sig. Det som saknas längs leden är fina rastplatser. Det finns inga iordninggjorda platser vilket är lite synd.

Min vandring blev ca 2,5 mil vilket är en heldagsvandring om man vill ha paus för mat och fika. Det hade varit fint med ett utedass någonstans längs leden. De här trakterna är välbefolkade så man fick verkligen se upp vilken plats man valde för att utföra sina behov.

IMG_5493Att vandra på Bogesundslandet är ljuvligt för mig. Jag älskar att få gå i skogen, längs vattnet och bara njuta. Men visst är det tungt också. Det är viktigt att fylla på med energi för att orka. När jag gick i mål hade jag tagit ca 56 000 steg (två oberoende mätningar) och det känns. Det känns stramt i benen men gott i hjärtat.

Lördagsutflykt

IMG_5386Bär jag vaknade idag, gav jag mig själv lyxen att göra vad jag ville och åka vad jag ville. Efter gårdagens båtfärd till Utö, fanns en lockelse efter mer vatten. Idag tog jag bilen och körde norrut till Roslagen och landade i Grisslehamn.

Redan på vägen dit, via Norrtälje, noterade jag sommarsverige med många små gårdsbutiker, loppmarknader mm längs vägarna. Det är många som vill locka turister att stanna. Väl i Grisslehamn blev jag lite besviken Jag har uppfattat det pittoreskt men det var mest litet och trångt. Jag saknade det vackra och genuina.

IMG_5387Självklart hittade jag en plats för fika, bagarboden. Helt okej, men som ett getingbo. Jag har aldrig sett så många getingar tidigare. Jag är inte rädd men jag tycker inte om att de lever bland bakverken.

Jag hittade även Edbladsbutik med många fina erbjudande när det gäller smycken och kläder. Jag köpte inget men blev tipsad om att inte missa Gåsvik där Edblads har en outletbutik. Det ligger mellan Grisslehamn och Norrtälje, på vägen hem. Jo, det var ju ett mindre paradis om man gillar smycken. Jag förlorade massor av tid att gå där och testa armband och ringar. Så mycket fint, nästan förmycket.

IMG_5396(1)Tiden led så det blev ett kortare stopp i Norrtälje på vägen hem. Jag åkte även via Åkersberga och ner mot Bogesundslandet för att kolla läget för blåbär och lingon. Blåbären var små och torra men lingonen är snart på gång. Om några dagar kanske, och då ska jag ha bättre skor.

Det blev en fin lördag. Sol och regn och många mil i bilen. Och jag älskar att köra bil och lyssna på en bok.