Kort inspirerar kort

Även idag har jag arbeta hemifrån, vilket fungerar bra om man har ett öppet sinne och är bra på problemlösning. Det är ju inte helt problemfritt men å andra sidan så är det enkla problem jämfört att ligga på intensiven. Som många andra dagar så rinner timmer ifrån mig.

Från min plats i fåtöljen ser jag ytterdörren och ser när posten kommer. Jag blev så glad när jag så att det var ett vykort som damp ner på hallmattan. Så snart mitt möte var slut, gick jag och började läsa. Det var reklam… Ett företag vill ”hjälpa” mig åtgärda bilen och få den godkänd i bilbesiktningen. Jag tycker inte riktigt om den öppenheten och att få den typen av direktreklam. Jag förstår varför informationen är tillgänglig men det känns inte riktigt bra ändå.

Kortet blev i alla fall en påminnelse om att jag måste skriva påskkort. Jag har inte tänkt på det tidigare med det är ju förstås hög tid. Kanske är jag en av de få som skriver påsk kort men det känns lite extra gott i år. Jag tror att det är många som kan uppskatta ett kort i brevlådan. Turligt att jag har kort hemma, så att jag inte behöver gå till affären.

Väggen

Väggen av Marlen Haushofer är en dystopisk roman som går som radioföljetong. En kvinna åker till Alperna, för att träffa familjen. När hon ska lägga sig är hon ensam och hon är ensam när hon vaknar. Hon tar en promenad och upptäcker att hon världen är avskuren med en vägg och på andra sidan väggen är djur och människor döda. I boken får vi följa hur hon lever ensam innanför väggen.

Trots att jag inte gillar dystopier så har jag suttit som klistrad och lyssnat. Så otroligt intressant hur det är möjligt att överleva. Egentligen händer inte så mycket, eller så händer samma sak om och om igen, men jag gillar det ändå. Tveksamt om jag skulle orka läsa den.

Nackdelen med denna radioföljetong är att den är i tre långa delar, 172 min vardera. Så länge orkar jag inte lyssna så man får hålla kolla när man tar paus så att men vet var man ska fortsätta.

Växer långsamt

Idag fick jag en supergullig bild på min lilla brorsdotterson. Pojken är drygt tre månader. Han föddes två månader för tidigt och har nu hunnit bli 49 cm lång! Det innebär att den pyttelilla dräkt jag skickade när han föddes, äntligen börjar passa. För mig kändes det nästa orimligt smått när jag tittade på barnkläder i storlek 44-48 och nog trodde jag att små barn växte fortare.

Jag har ju inte fått träffa underverket än och det lär ju dröja i dessa virustider. Det gör mig ont. Men samtidigt är beslutet enkelt. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag smittar honom men något, oavsett om det handlar om förkylning, influensa eller covid-19. Hans hälsa är viktigast och jag får vänta. Däremot finns inget som hindrar att jag skickar små presenter till honom!

Att få en söt bild, ger massor av energi. En bild räcker långt.

Jag bidrar gärna

Hjälp så trött jag var igår. Idag känns det bättre. Jag har jobbat hemifrån vilket blir mycket effektivt. Det blir visserligen långa dagar utan rast för kaffe och lunch men det känns ändå okej. När arbetsdagen är slut, är jag ju hemma direkt och kan börja återhämtningen utan fördröjning.

Idag ringde pappa som sa att jag inte får komma när han fyller år eftersom han har feber. Han fyller år på tisdag. Tanken var att fira hans födelsedag och påskhelg hos mina föräldrar förutsatt jag inte smittar dem. Nu är de rädda att de ska smitta mig. Jag bestämmer mig nog på måndag, tar en dag i taget så får vi se hur rekommendationerna ser ut då. Jag är ju inte i karantän, bara försiktig.

Igår pratade jag med en kollega som beslutat att skjuta upp sitt bröllop, som var planerat till juni. Har vänner som är oroliga för sina jobb. Har hört om folk som köpt nya hus men inte får sina gamla hus sålda. I dessa perspektiv är det mycket lätt att avstå påskfirande, bokcirklar, shopping och fika. Kan jag bidra till minskade risker så gör jag gärna det.

Timmarna försvinner

Sitter lätt utmattad framför datorn, efter att ha slötittat på tv. Tänk att det bara är tisdag. Med tanke på antal arbetstimmar dessa dagar så borde även onsdagen ha passerat. Jag börjar tidigt och slutar sent, så det är inte så konstigt att jag är trött. Ids inget annat än lite tv tittande.

Orkar inte riktigt hänga med i alla uppdateringar kring Corona-viruset. Jag gör vad jag kan för att minimera fysisk kontakt, håller avstånd och undviker allt som är möjligt att undvika. Försöker bidra till lugn och att inte myter och rykten sprids. Försöker tänka klokt och undvika hysteri.

Lär inte bli mer gjort idag, så det är kanske bäst att börja dra mig mot kudden.

Mjukstartar veckan

Mjukstartade veckan genom att inte stressa alltför mycket i morse. Jag var trött och har alldeles för många plustimmar att ta igen, så jag kunde ge mig en lugn start. Tempot ökade drastiskt under dagen och innan jag kom hem kväll han jag, trots allt, dra på mig än fler plustimmar. Nu är jag trött.

Tröttheten märktes när jag tittat på Svt:s ”Vem bor här”. Jag hade ett rätt dvs lyckades bara gissa rätt på var en person bodde. Det indikerar hur ouppmärksam jag var. Kul att se de olika hemmen, tycker jag även om det är tveksamt om jag skulle välja att bo i något av dem. Jag vill bo i ett hem, inte en utställning.

Imorgon blir en lite speciell dag. Vi har en utbildning, jag är värd och har anlitat lärare. Det var först tänkt som ett fysiskt möte, sedan som att några skulle vara med på distans och nu lär alla vara med på distans. Jag är lite oroligt för tekniken, så jag får hålla tummarna för att allt ordnar sig och fungerar som det ska. Det är ju inte optimalt på något sätt men man får vara kreativ för att få verksamheten att rulla på som vanligt.

Bäst att släcka ner dator för att kunna sova ordentligt i natt. Vill ju inte missa min skönhetssömn.

Våra själar i natten

Våra själar i natten av Kent Haruf är en roman om en vänskap för två grannar i 70-års åldern i Colorado, USA. De har bott grannar under mycket lång tid och lever nu ensamma. En dag tas ett initiativ att de ska börja sova tillsammans, för att göra långa vakna nätter mer uthärdliga. Det finns således inget sexuellt i initiativet, men kan väcka en del uppmärksamhet ändå.

Det är en kort roman, 171 luftiga sidor. Tydligen har den gått som Nexflix film med Robert Redford och Jane Fonda. Jag vet inget om filmen men kan tänka mig att den är bättre än boken. I mitt tycke är detta en intressant ide men väldigt trist skriven. Det känns som att läsa ett råmanus, där storyn framgår men det finns ingen finess i språk eller gestaltning. Det blir ingen rekommendation från mig.