Kaffestund

Majsolen skiner lite svagt denna lördagsmorgon. För mig är det tidig morgon. Min helgkurs startade redan i gårkväll men jag har inte kommit dit än. Det är ingen riktig brådska heller. De är få lektioner denna helg så ingen märker om jag är där eller ej. Jag ska snart åka dit men behöver skriva av mig lite först.

I tisdags hände några, för mig personlig, trista saker på jobbet. Det blev krishantering som pågick en bra bit in på kvällen. Eftersom det på sätt och vis handlar om mig personligen så blir det även många tankar och känslor i. Vid ett tiden på natten hade jag visserligen kommit i säng, men inte mejlen fortsatte att komma så jag klev upp för att säng av ljudet. Det dröjde innan jag somnade.

Kl 4 ringde alarmet igen. Jag behövde gå upp för att åka till flygplatsen. Knappast utsövd men jag ville inte missa flyget. Den här resan gick till Amsterdam. Det gick bra ända fram till flygplatsen i Amsterdam. Där tog jag på något sätt fel tåg och hamnade långt ute på landsbygden. Det tog mig över en timme att komma rätt. Fy vilken trist upplevelse.

I Amsterdam har jag mest sett kontor. Vi hade jättebra möte och jag är glad att jag har mina chefskollegor, särskilt i jobbiga stunder. Under en middag på kvällen såg jag i alla fall lite av staden. Det var varmt 20-25 grader och riktig sommarkänsla.

Inte heller hemresan var problemfri. I vårt gäng, som skulle till fem olika orter i Europa, fick flera inställda flyg och vi andra fick upptäcka föreningar. Jag fick sitta länge på flygplatsen och när vi väl landade på Arlanda hade tågen hem slutat gå. Det blev att ställa sig i en lång taxikö. Skönt att komma hem i alla fall.

Fredagen blev ännu jobbigare än tisdagen. Jag skulle helst bara vilja sätta mig ner och gråta men så kan man ju inte göra. Så jag jobbade på men, som sagt, missade fredagskvällens kurs.

Det var ingen större förlust eftersom jag även missat mejl om att lärare inte kommer att delta i kursen. Det är typ självstudier och grupparbeten i helgen. Därför behövde jag inte stressa dig i går och kan ta mig en kopp kaffe innan jag sätter mig i bilen. På så sätt fick jag skriva av mig lite. Kanske inte så intressant för andra, men skönt för mig.

Skojarna i örtagården

Skolarna i örtagården av Arto Paasilinna är en homerisk roman, kanske snarare skröna som utspelar sig i finska Lappland. Det finns ett område som är lite mysistisk med sina odlingar och en man från säkerhetspolisen vill undersöka saken närmare. Visst hittar han märkligheten, den ena galnare än den andra och värre blir det.

Läste att det var Paasilinnas 22:a bok på svenska. Jag tycker att det märks. Det är kul skrivet, han har verkligen hittat sin unika stil. Men vissa berättelser blir ganska fåniga, inte så kluriga och finurliga som några av de tidigare är. Men det är kul att återkomma till Paasilinnas litterära världs ibland.

Nu levande

Nu levande – tredje Monikabok av Sara Lövestam är den tredje och avslutande delen om Monika. Monika är en kvinna som gärna vill få barn och som även söker sig tillbaka i släktleden för att få veta mer om sin bakgrund. Vi får ta del av generation av liv som ger förklaringar till mycket.

Jag har läst i rasande fart för att ta mig igenom serien. Gör jag det inte nu så kommer det inte bli av. För mig är det här alldeles för många historier och generationer av kvinnor för att jag ska kunna hålla ordning på dem. Det fungerar inte för mig. Det är intressanta historier, men personligen hade jag hellre läst dem som separata berättelser istället för detta nät av karaktärer. Men smaken är förstås olika och jag kan bara beskriva min upplevelse.

De tidigare böckerna i serien är ”Ljudet av fötter” och ”Bära eller brista”.

Skamsen

Det är bara dagar kvar till tredje och sista helgen i den kurs i skrivande som jag går denna vår. Jag hade ju tänkt att skriva så mycket. Så har det inte blivit. Jobbet har tagit överhand och jag ligger långt ifrån min skrivplan. Jag skäms. Inte så att jag tycker att jag är en dålig människa. Men jag tycker att jag kunde ha gjort mer för att prioritera mitt intresse högre. Det krävs inte mycket tid och jag skriver lite varje dag. När jag väl skriver är det ett enormt flöde, så jag vet att jag kan. Om jag bara ger mig tid.

Jag ger dock inte upp. Det är bara att börja om med goda vanor. Kanske hitta några nya knep. Jag ska verkligen ge mig tid åt mitt skrivande.

Bära eller brista

Bära eller brista – andra Monikaboken av Sara Lövestam är del två av tre i en serie om Monika. Monika har en önskan att bli mamma men kroppen samspelar inte. Samtidigt sker ett sökande bakåt i generationsleden och på så sätt får vi följa flera kvinnoliv. I den här delen får vi vara med om en kurs i terapeutiskt skrivande. Jag är tacksam att jag inte går den kursen.

Jag är fortfarande inte särskilt imponerad av kompositionen av den här berättelsen. Visst finns ett driv men även en hel del ”skriva på näsan”, en del upprepning och en hel del mycket tydligt åsikter. Som läsare önskar jag lite mer frihet i min läsupplevelse. Dock, för att få till mig berättelsen kommer jag att läsa även den tredje del. Det säger antagligen mer om mig än om boken.

Första delen heter ”Ljudet av fötter”.

NATO och ESC

Till helgens hetaste ämnen gör Nato och ESC. Jag har inte hunnit med i Natofrågan, den har ju gått i rasande fart. Jag tillhör dem som hade behövt mer tid att sätta mig in i frågan och jag hade väldigt gärna ett mer debatt kring frågan. Jag är medveten om att vi har valt våra förtroendevalda att fatta beslut men tänker samtidigt att det flesta beslut bereds mycket länge. I min bransch får arbeta med att få ett miljötillstånd uppemot 10 år, ibland längre. Det är för länge men kan har nog inte tänkt att vi ska komma ner i månadsskala. Och jag tänker att den demokratiska processen är viktig, och kan få ta lite tid (dock inte 10 år) varken för Nato eller miljötillstånd.

Eurovision Song Contest är desto mer lättsamt. Det är ju ett fantastiskt fönster för artister att göra karriär och samtidigt bygga gemenskap i Europa. Vi behöver något roligt som engagerar. Personligen brukar jag fasta i märkliga scenkläder och av den anledning har jag börjat lyssna på tävlingen och bara glutta ibland. Jag missar scenshow men jag hör låtarna. Och jag är imponerad. Så många bra låtar och för mig hade väldigt många kunnat vinna, de är bra på olika sätt. Jag tror att vi inte enbart kommer att få höra vinnarlåten, utan många andra också. Men visst, vinnarlåten har redan satt sig i min skalle och jag går här och nynnar på den. Är riktigt imponerad av Ukraina som redan är upp i sin tredje vinst trots att de inte varit med så länge. Nu gäller bara att hålla tummarna för att de är ett fritt land som kan arrangera tävlingen nästa år.

Synnerligen het helg, nyhetsmässigt. Det är intressant.

Terapeut som gav tankar

Igår hade jag en tid för terapeutisk massage, som Axelsons kallar det, och är en massage som verkligen vill åtgärda problem. Axelsons är en skola, så det är elevbehandlingar som jag går på. Terapeutisk massage börjar med mycket information, en undersökning innan de bestämmer sig för bästa åtgärder. Jag hade turen och fick en väldigt duktig terapeut, igår. Visserligen är de oftast bra, men den här kvinnan var något extra.

Förutom massage på rätt ställen fick jag med mig både andningsövningar, kroppsövningar och en del goda råd. Kloka och inspirerande råd som jag med lätthet kan ta till mig. En del var avhjälpande dvs vad jag kan göra åt mina skavanker men mycket handlar om det förebyggande arbetet. För mig handlar det mycket om att skapa en bättre arbetsmiljö, den som finns på jobbet. Att jobba hemifrån är katastrof för mig kropp.

Vi talade även om träning. När vi satt där och pratade insåg jag att jag har blivit en utomhusmänniska. Jag vill promenera, vandra och jag längtar efter att utomhusbassängerna ska öppna för säsongen. Det visste jag visserligen men det jag inte känt tidigare är hur mycket det tar emot med inomhusträning. Det ska jag fundera vidare på dvs vilka fler träningsformer finns utomhus och kan locka mig.

Brunchkaffe

Det är lördag men kanske lite för sent att kalla det morgonkaffe. Har egentligen inte tid men tar mig ändå en stund för reflektion. Allt är så intensivt och jag behöver få stanna upp en stund. Och jag behövde sova.

I veckan har jag varit i Hamburg och det påverkar ganska mycket i planeringen. Så mycket tid som försvinner i resandet som man inte längre är van vid. Därtill massor av jobb som måste tas igen. Men det var väldigt trevligt att få träffa nya bekantskaper.

Det är märkligt att allt är så bråttom numera. Det är så ofta jag får saker med kort varsel, saker som ska göras innan jag hinner tänka efter. Det passar inte mig som är en eftertänksam person. Ibland undrar jag vad som passar mig, om det finns platser som är lugnare än där jag är idag. Om det finns platser där jag kommer mer till min rätt.

Den här helgen behöver jag ta hand om hemmet. Det är inte gjort på länge, något jag prioriterat ner under en tid. Nu är det dags att vädra ut vintern och bjuda in våren.

Vit död

Vit död av Ragnar Jonasson är en fristående del i Jonassons deckarserie som kretsar kring kriminalinspektör Hulda H. Här rör vi oss både inom sjukvård och polisväsende och det är förstås svårt att veta vem man kan tro på samtidigt som många karaktärer beter sig knepigt. Fallet är faktiskt 30 år gammal vilket gör att berättelsen utspelar sig i olika tidsplan.

Det är absolut spännande men jag tycker inte att denna berättelse är lika bra som tidigare böcker i serien. Vi får se ganska lite av Hulda och jag fastnar inte för miljöbeskrivningar som jag brukar uppskatta. Det som är skönt är att det handlar om en mindre krets karaktärer, vilket ger en extra krydda tycker jag. Trots att det är få så är det ändå svårt att veta vad som ska hända.

Ljudet av fötter

Ljudet av fötter – första Monikaboken av Sara Lövenstam är första delen av tre i en serie om Monika. Monika är en kvinna med ett ganska brokigt förflutet. Hon vill väldigt gärna bli mamman, och en mycket bättre mamma än hennes egen, om bara kroppen vill bli gravid.

Den här berättelsen kommer att utspela sig i flera plan där vi får ta del om mer av Monikas ursprung och hur kvinnor i tidigare generationer haft det. Det blir intressant men jag får ändå inte ihop det. Jag tänker att man måste läsa hela serien för att förstå. Att läsa en del kändes bara konstigt som att man inte läst klart. Det ska jag förvisso göra men jag hade ändå väntat mig mer av den första delen som inte kändes riktigt färdig.