Lugnare dagar

I onsdagskväll var jag jättenoga med att stänga av alla alarm på mobiltelefoner. Jag vill verkligen få sova ut på den lediga torsdagen, det var så behövligt. Åh så skönt det är att vakna relativt utvilad. Visserligen så hann förmiddagen gå åt till långfrukost men eftermiddagen kunde ägna helt åt skogsvandringi området kring Skavlöten. Det var 23 grader varmt och kändes som sommar. Helt underbart att inleda kvällen på balkongen. Tv-tablån hade inget att erbjudan så jag avslutade kvällen med att se ”Trädgårdstider” som jag tydligen missat i veckan. Det blev på alla sätt en avkopplande och fin Kristihimmelsfärdsdag.

Har lyckats installera appen där jag kan boka tid för Covid-19-vaccinering. Det finns inte tider men strö-tider dyker upp titt som tätt. Det gör att man får vara beredd, kolla ofta och hoppas på tur. Det är inte alls lätt, inte för oss som jobbar och inte bor nära ett vaccineringsställe. Hoppas i alla fall på tur så att jag snart får en tid.

Idag är det klämdag och de flesta kollegor väljer att vara lediga. Jag började jobba hemifrån, har en del saker som jag måste göra, och blev tvungen att ta mig till kontoret. Här sitter jag nu, en sen lunchpaus och tänker faktiskt inte stressa. Dagens uppgifter får ta den tid de tar, tids nog kommer jag hem.

Obehaget om kvällarna

”Obehaget om kvällarna” av Marieke Lucas Rijneveld är en otäckt stark roman som berättas ur en liten flickas perspektiv. En familj bor på en lantgård med djur och flickan har tre syskon. När en bror dör, drunknar familjen i sorg och det är i denna sorg som flickan upplever och betraktar sin tillvaro. Det är otäckt, destruktivt och inte alls vackert. Skrämmande på alla sätt.

Författaren lyckas beskriva från barnets perspektiv på ett imponerande bra sätt. Det finns så många geniala och hjärtskärande beskrivningar. Det här är väldigt bra skrivet. Slutet berör mig mycket starkt, dels av beskrivningen men även av en egen upplevelse från min egen barndom. Det gick rysningar genom hela kroppen, skakning, puls och andning påverkades och när jag läst klart satt jag och frös i värmen. Jag kommer säkerligen drömma mardrömmar, men vill ändå rekommendera boken. Så bra är den.

Skavlöten

I dag fortsatte jag mitt utforskande av naturområden i norra Stockholm. Jag vill hitta fler skogar och naturområden att vandra i, som komplement till mina hemma stigar, utan att behöva åka långt. Idag drog jag mig mot Täby. Första stoppet blev inget stopp då det var knökfullt med bilar på parkeringen. Andra stället var folktomt men det var väldigt blött i markerna och passade inte riktigt mina jympadojor. Jag vände om och åkte vidare och hamnade av någon anledning i Skavlöten. Det är ett fritidsområdet som jag mest förknippat med bad men jag har ju hört att man kan gå runt sjön och det lät härligt.

Tyvärr missade jag var stigen runt sjön går och hamnade i stället på en rundslinga. Det var väl mer som ett motionsspår än vandringstig men det var ändå väldigt skönt att gå i skogen. En fördel med ”tråkiga” vandringar är att det är folktomt. Vid populära ställen är trängseln påtaglig. Hur som helst så kom jag i alla fall fram till Roslagsleden och hittade även var man kan ansluta till Blå leden. Det är bra information för mig när jag ska planera för kommande vandringar.

Det var väldigt skönt att få gå lugnt i skogen. Jag hittade även en soffa och där satt jag i strålande sol och njöt av fågelsång. Det behöver inte vara mer komplicerat än så att få må bra.

Det lär inte bli fler vandringar i området men jag återkommer gärna för en vandring runt sjön eller möjligen ett dopp. Men det får bli till sommaren.

Landat på balkongen

Uppe vid sex för att hinna sätta igång redan innan halv sju. Jag är inne i en period där jag börjar allt tidigare och slutar allt senare för att få ut det mesta av dagen. Jodå, jag hann mycket men redan strax efter åtta kom ännu ett nederlag. Det här är otroligt så mycket konstigt som kan hända. Besked om sjukdomar, olyckor, föräldraledigheter, uppsägningar mm mm kommer numera flera per vecka. Jag blir allt mer övertygad om att jag för otur med mig.

En hel del trevliga möten förgyllt min dag. Däremot gillade jag inte riktigt att mötena höll på långt efter arbetstid, särskilt inte inför helg. Nu var jag visserligen inte klar men jag hade uppskattat att kunna få gå hem i tid idag. Jag är så trött och behöver vila.

Hann ut en stund på balkongen innan solen försvann. Tog med mig en bok, men var för trött för att orka fokusera. Det var skönt att bara få sitta. Visste inte hur mycket jag längtat efter att få sitta där. Jag kunde verkligen landa. Min balkong är pytteliten men den är bästa platsen för återhämtning.

Ikväll är det ”Kulturfrågan Kontrapunkt”. Jag får ytterst få poäng men måste kolla varje vecka. Kanske kan jag lära mig något.

Det närmar sig

Tid för vaccinering kommer allt närmare. Möjligheten är nära. Det dags att börja köa men jag har inte ens lyckats ladda ner appen. Vet att det är många som försöker samtidigt men det kan även vara min telefon. Nåja, det kanske kan blir torsdagens sysselsättning, att fixa app och vaccinationstid. Något ska man ju göra när det är helg.

Härligt med måndag

Började dagen lite tidigare än beräknat med några akutfrågor. Sedan ringde jag HR-chefen och inledde samtalet ”Visst är det härligt att det är måndag”. Det gjorde honom glad. Vi gör vad vi kan för att peppa varandra trots att jag alltid behöver ringa pga problem eller utmaningar. Idag ringde jag tre gånger.

Jag börjar bli något av en expert på svåra samtal som inte känns så svåra längre. Däremot tar de alltid energi, så även idag. Ville helst bara lägga mig på soffan vid arbetsdagens slut men min chef hade bjudit in till AW via Teams och då bör vi både vara med som värdar. Jag tänkte smita undan men det visade sig att chefen fick förhinder och dök aldrig upp så jag fick lov att vara kvar till siste man lämnat.

Hann i alla fall att se ”Vem bor här” och ikväll lyckades jag få två rätt vilket är bättre än på länge. Numera kollar jag på liknade teman i hemmen. Ikväll var det flera som hade liggande böcker med krukor eller prydnadssaker ovanpå. Och jag tycker att jag sett tvål från ”L:a bruket” i väldigt många hem under denna säsong. Intressant!

Spänd vandring

Drog på mig kängor och jacka och begav mig ut på vandring i närområdet. Med en bok/radioföljetong i öronen tog jag mig snabbt förbi tråk-stråken och fortsatte vidare längs vattnet. Det var grått, inte så farligt kallt men snart kom vätan. Småduggande regn men inga skyfall. Jag gick med vinden i ryggen så det kändes väldigt bra.

Efter några timmar började jag allt mer ångra allt kaffe jag druckit på morgonen. Det tryckte på, jag gick allt mer spänt och till slut fick jag korta av för att skynda hem. Det var ju inte planerat men det fanns ingen annan lösning. Det går inte att vandra avslappnat när man går och spänner sig.

Vandringen var i alla fall skön så länge den varade.

Tuktans ljuva år

Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy är en roman om uppväxt år på en internatskola. Det är en unga flicka som går ett antal år på internat, något som präglar hela hennes liv. Här finns märkligheter och försök till vänskap med andra flickor. Internatskolan finns i Schweiz och livet där har möjligen en likhet med författarens egna uppväxt även om berättelsen är helt skönlitterärt och fiktiv.

Det är en otroligt välskriven berättelse. Vissa beskrivningar och ordval får mig nästan att rysa, så bra är det. Berättelsen både förargar och berör. Det är så intressant att jag faktiskt inte vet när den utspelar sig, dvs vilken tid men jag tror faktiskt inte att det spelar så stor roll. Det mänskliga i en ung kvinnas upplevelser är tidlöst.

Jag hade helt missat att den fanns som radioföljetong, sista dagen idag så det blev många timmars vandring med berättelsen i öronen. Har inte heller hört talas om författaren, tydligen inte så mycket översatt till svenska. Så glad för upptäckten. Ni andra får läsa boken.

Fågelfångarens son

Fågelfångaren son av Richard Hobert är en roman som utspelar sig på Färöarna någon gång på 1800-talet. Boken är även filmatiserad och troligen mer känd som film. Jag har inte sett filmen, men råkade ramla över boken i helgen.

Fågelfångaren och hans fru riskerar att förlora rätten att arrendera sitt hem om det inte får en son. De har tre döttrar och ser med oro på framtiden. De rådfrågar en väninnan som har en bok med goda råd. Det leder till svåra beslut som får konsekvenser.

Det är en rak berättelse. Här finns inga utblomningar, inga sidospår och inget som fördjupar berättelsen. En del saker skrivs direkt så det lämnar inte så mycket till läsaren. Jag anar att filmen är betydligt bättre än bok då berättelsen i sig är bra. För min del hade jag önskar mer av den litterära utformningen, mer gestaltning, beskrivningar mm, sådant som bygger på en berättelse.

Stenträdet

Stenträdet av Stefan Einhorn är en spänningsroman, möjligen thriller som börjar i Sverige och som tar huvudkaraktärerna på en hisnande resa. Det börjar med att en psykiatriker blir kallad till sjukhuset för att möta en patient. Mötet blir relativt kort men sätter igång en kedja av händelser. Det finns ett sökande efter sanning. Religion och livet stora frågor finns med i sökandet.

Berättelsen är till formen som någon slags svensk Da Vinci-kod men möjligen med ett större djup. Här finns även ett visst pandemihot men känns lite vagt, med dagens erfarenheter. Boken kom ut 2013 och mycket har ju hänt sedan dess.

Helt okej läsupplevelse, underhållande men kanske inte det bäst av Einhorn jag läst. Men det är ju förstå tycke, smak och inställning för stunden.