Idag har jag löst korsord. Typ det enda jag gjort. Läst lite har jag också gjort, varit ute en stund, tvättat, lyssnat på fler program av Sommar i P1. Men som sagt, en ovanligt lång tid har tillbringats på balkongen med korsord. Det är ganska ovanligt hos mig men idag bestämde jag mig för att det räcker så. Hur ofta har jag ens den möjligheten? När jag tänkte så, kändes det helt okej att sitta var på balkongen och klura.
Även i kväll tog jag chansen att ta del av Parkteaterns program. Parkteatern är en del av KulturhusetStadsteatern och har en lång historik. Ikväll valde jag ett författarsamtal där Kristina Luuk intervjuade Evin Ahmad. Även Sissela Kyle deltog genom att läsa några texter.
Det var en fin kväll. Spelplatsen låg vid Årsta torg och låg i skugga, vilket gjorde det behagligt att sitta där och lyssna. Mitt intryck är att Ahmad inte hade så mycket att säga om sitt författande, kanske att hon främst ser sig som skådespelare. Allt bars dock upp av Kristian Luuks professionalitet. Luuk var superbra som intervjuare och moderator, helt annat än vad man är van vid under författarsamtal. Han var påläst, påhittig, hade ett genomtänkt upplägg och hade inslag av personligt utan att själv ta över. Jag ser gärna mer av Luuk framöver. Möjligen kommer jag även att läsa Ahmads bok men det är inget som brådskar.
Det här var mitt andra besök vit Årsta tog. Jag var där på teater i vintras. Jag få tacka Sissela Kyle som ser till att både jag och kultur kommer till förorten.
Flämt.
Det krävs kreativitet för att klara av att hantera värmen. Här hemma håller jag på att utveckla någon form av system för att öppna och stänga dörrar och fönster, dra upp och ner rullgardiner mm. Jag saknar persienner, just nu en stor saknad. Men mina insatser är begränsade. Efter såhär lång tid är hela huskroppen uppvärmd. Jag bor högst upp och har sovrummet under taknocken där alla värma samlas. Så här varma somrar fanns nog inte med i konstruktionsförutsättningarna när huset byggdes eller byggdes om.
Då kylskåpet var tomt, var jag tvungen att ta bilen för att handla. Jag undviker bilen eftersom jag inte har AC. Det står visserligen i skugga, idag bara 28 grader! Kom på mig själv med att välja en annan affär än den jag brukar. Det finns ett shoppingscenter med garage och det brukar vara lite svalare där, vilket avgjorde mitt val. Det här är en udda sommar på många sätt. Visst finns det lösningar men jag själv saknar erfarenhet av så stark värme att det tar tid innan jag kommer på alla knep. Värmen syntes även i min korg i affären: saft, smaksatt vatten, grönsaker och annat som kan ge svalka. Inga tunga maträtter är välkomna nu.
Att ha över 30 grader, både inne och ute, är inget jag fixar i längden. Hade detta varit normalt, hade jag flyttat. Nu överväger jag att resa bort. Kan ångra att jag inte gjorde det direkt. Det är lätt att vara efterklok men jag anade aldrig att hettan skulle bli så här långvarig. Om några dagar ska jag resa söderut och då hoppas jag på riktigt regniga dagar.
Dublinbor av James Joyes är en novellsamling som skildrar tiden i Dublin strax före 1914. I många noveller får vi inblickar i vardagshändelser och öden. Vissa ser den som en klassiker, anda har satt upp den på topplista över böcker att läsa och det var skälet till att jag har den i mitt projekt 50 innan 50.
Vissa noveller har berört mig, andra inte. Det är välskrivet och språket har intresserat mig mycket. Det som gör boken läsvärd är helheten, tycker jag dvs att man verkligen får en mångfacitterad bild av Dublin under den här tiden.
Det här är ingen bok för stranden och kanske att jag gillat den ännu bättre och jag läst den en regnig november. Nu är den läst och det är jag tacksam för.
Så blev min båtutflykt i skärgården av. Idag åkte jag med Waxholmsbolagets Norrskär från Strömkajen. Jag trodde att det var en rundtur men så var inte fallet. Vid Gällnö var det avstigning för samtliga. Visserligen bara att vänta i 50 minuter, sedan fick man kliva på igen om man ville. Gällnö är en vacker ö men det finns inte så mycket att göra, särskilt när det inte är planerat.
Jag insåg att det stod mycket folk på piren och anade att de väntade på en annan båt. Så var det och den gick mycket snabbare in mot stan igen. Dessutom hade den ett bra kafe. Ångbåtar, som Norrskär, har sin charm men det är långsamma och inte alltid så praktiska. De nyare båtarna är snabbare men låter desto mer. Idag fick jag njuta av båda.
Nej, inte heller idag blev det precis som jag tänkt mig men som tidigare så blev det ändå en väldigt fin dag. Det var så skönt att vara ute på vatten och få njuta av både sol och svalkande vind. Rekommenderar varmt en tur i Stockholms skärgård i sommar.
Min shorts som varit förlagda under sex veckor, dök upp igår morse. Det blev en stor lycka. Jag nöjt under gårdagen av att få spatsera runt med svala ben. Även idag har de varit till stort välbehag.
Så började fingrarna söka sig till ett hål vid ena fickan. Det var dock ingen söm som gått upp utan tyget är helt enkelt nött. Jo, brallorna är välanvända och snart söndertvättade. Väldigt snart, visade det sig. När fingrarna hittat ett hål, har de en tendens att söka sig dit, dessutom att söka fler hål. Råkade även se hur tunt tyget är på sina stället, bara en tidsfråga innan tyget kommer att rämna.
Turligt nog hann jag i alla fall hem. Försökte ta av dem försiktigt men ett snedsteg från min sida var allt som krävdes för att göra en reva i det spröda tyget. Attans otur. De var ju så sköna. Det är väl därför som jag behållit den under så många år. Nu är den lyckan förbi.
De senaste veckorna har inget gått enligt plan. Det är möten, väder och nu även hälsan som gör att jag måste rucka mina planer Trots att inget går som planerat, blir det ganska bra ändå.
Min plan för dagen var att ta en tur med en skärgårdsbåt. Vart jag åker är inte så viktigt, det är havsluft och svalkande vind som jag vill njuta av. Allt var packat och klart. Vaknade under natten men yrsel och huvudvärk. Som att huvudet ska spricka om jag vrider på huvudet. Allt snurrade och illamåendet var påtagligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att bli kvitt denna yrsel. Hittills är min enda taktik att ligga helt still och vänta. Det tog några timmar. När jag kunde vrida på huvudet igen, somnade jag om och fick några timmars god sömn. Men missade båtturen.
Det blev ändå en tur in till stan. Svaghet, ont i huvudet och illamående är hanterbart och ett konstmuseum är inte jättejobbigt att besöka. Jag valde Waldemarsudde och såg utställningen med Sigrid Hjerténs konst, som jag skrivit om tidigare. Det var en jättefin utställning, jag var där i flera timmar men ack så varmt. Det var skönt att komma ut i hettan igen, där det fläktar något.
Tog en kortare promenad mot Galärvarvet. Passerade bland annat Gröna Lund, Skansen och Abba-museet. Det var mycket folk överallt. Från Skansen hördes genrepet till kvällens allsång. Det lät förfärligt illa. Jag brukar inte tycka synd om boende på Djurgården men nu förstår jag att de kan lida.
Mitt mål av Galärparken och Parkteaterns föreställning på temat Sovjet, vilken jag också redan skrivit om. Jag fick lov att köpa ännu mer vatten för att klara av att sitta i solen. De hade dragit ut en slang, där man kan fylla på vatten, men jag kände ett behov av kallt vatten. Så även om det är gratis, så bör man nog ta med sig sin börs. Det blev i alla fall en väldigt fin kväll.
Det är en ynnest att ha tillgång till mycket bra kultur. En del är gratis, annat kostar men det får man räkna med. Jag tycker att man får mycket, totalt sett. Huvudvärk och illamående består, likaså drömmen om skärgården. Men det kommer ju fler dagar. Frågan är bara om det ens är något idé att planera. Eller kanske bara ta dagen som den kommer.
