Yogabesvikelse

Yoga är något som funnit i mitt liv under många år men inte regelbundet. Jag har gått en del kurser, tränat för kompetenta ledare och gjort en del övningar på egen hand. Däremot, för att göra en helt program behöver jag vara med andra, som en del av gruppträning. Under flera år tränade jag Friskis & Svettis yoga som jag gillade. En fördel med Friskis i Stockholm är att det har flera nivåer och många olika ledare, vilket möjliggör att hitta sin egen favorit. Det finns något för alla.

Sedan årsskiftet tränar jag på Medley och idag ville jag testa yoga hos dem. En nackdel hos Medley är ett det inte finns olika nivåer dvs inget som vänder sig till en nybörjare som jag. Erfarenheten från besöket hos Masesgården i december, visade att jag kanske inte är riktigt redo för yoga än. Å andra sidan finns det så fantastiskt många bra övningar, så även om jag inte kan göra alla, så kan jag ju göra några som gör gott. Bättre något än inget alls, tänkte jag.

Den här yogan var inte för mig. Det finns en övning, Hunden, som jag avskyr och som inte är möjlig med min onda axel. Denne ledare älskade hunden och hade den återkommande hela passet igenom. Nästan hela tiden. Alldeles för få andra övningar, som jag kunde vara med i. Det blev väldigt trist. I en av de få övningarna jag kunde göra, med lite modifiering, upptäckte jag försent att läraren kom fram till mig och ville rätta till min ställning. Hon vred om min onda axel. Först flämtade jag bara av smärta innan jag fick luft och kunde säga ifrån. Jädrans så ont det gjorde.

Istället för en uppmjukad axel, sitter jag nu med svår värk. Det var ju inte vad jag tänkt mig. Nu känns träningen ännu längre bort än tidigare och jag vet inte vad jag ska göra. För mig är smärtan hanterbar däremot är besvikelsen svårare att hantera. Känner mig uppriktigt ledsen att komma hem mer skadad än när jag gick iväg. Jag är ju försiktigt och jag försöker ta hand om mig själv. Nu känns det hopplöst.

Det är väl bara att bita ihop.

 

Annonser

Längtan efter yoga

De fanns en tid då jag ofta gick på yoga på söndagseftermiddagarna. Jag saknar den tiden. Jag kom att tänka på det idag, hur skönt det var.

Eller så har jag glömt bort att jag kände mig som en gråsäl.

 

Helgen startade med ett dopp

Efter en slitsam vecka, var det extra skönt att gå genom porten till Centralbadet på fredagskvällen. För mig är det så skönt att få komma till en så avkopplande miljö, ta hand om mig själv och glömma vardagen för en stund. En skön övergång från vardag till helg.

Jag började med att yoga. Hade ett stort och vackert rum alldeles för mig själv och det var väldigt skönt. Jag är ju inte så duktigt på yoga men det är skönt att få göra mina favoritövningar och att få träna i egen takt. Efter yogan hittade jag en lugn vrå där jag satt och vilade och läste en stund.

Simning i bassängen är ju det egentliga skälet till att jag går till badet. Men gårdagskvällens simning kändes inte bra. Kroppen kändes väldigt sliten och det krampade i låret. Efter en halvtimmes simning gick jag upp. Det fick bli en fika i restaurangen. Kaffe och en god bok i en vacker miljö, passar mig alldeles utmärkt.

Och kaffet gjorde susen. Efter fikapausen kändes det kul att simma ytterligare 30 minuter. Skönt att jag inte hade en tid att passa. För efter simningen väntade bubbelpool. Avkopplingen var total.

Jo, det kändes verkligen som helg när jag klev ut genom porten igen. En helg som jag tar hand om på bästa sätt.

Tuff måndag

Har haft en fruktansvärd träningsvärk efter gårdagens tortyr-yoga och det har påverkat mitt humör hela dagen. Har ju inte kunnat skratta utan att oja mig. Bestämde mig för att ge yogan en sista chans och ikväll gick jag till Friskis igen.

Yogapasset, med en ledare var övningar jag är bekant med, gick riktigt bra. Visserligen var koncentrationen dålig hos mig men jag gjorde övningarna och våga fördjupa dem mer, utmana mig själv ytterligare. Efter passet stannade jag kvar och testade något övningar – de övningar som jag satt upp som mål att klara av. Alla gick alldeles galant och med det så kan jag känna mig riktigt nöjd med yogan. Jag är i mål.

Var riktigt trött och hungrig efter passet. Gick ut i regnet och blev totalt nedstänkt av en buss. Sur i dubbel bemärkelse passade jag på att köpa middagsmat med mig hem. Men den påsen glömde jag på pendeltåget…

Hemma, lika grinig som dagen i övrigt men aningen mer hungrig. Jag fryser och frustar. Har dessutom fått mejl om att min nästa bastutid är avbokad. Nej, det här var ingen toppendag. Sådan dagar finns och de drabbar alla. Det kan jag leva med. Men i morgon ska jag göra mitt yttersta för att det ska bli en riktigt bra dag.

Yoga som tortyr

Eftermiddagens yoga-pass var efterlängtat. Den förväntansfulla känslan omvandlades dock snabbt till förskräckelse. Yogan var hos Friskis&Svettis, samma ställe där jag brukar gå men ledaren var ny för mig. Och det visade sig att passet var helt annorlunda än de pass som jag är van vid. Det var många övningar som var helt nya för mig. Och instruktionerna var också väldigt annorlunda än dem jag hört tidigare.

Det enda ord som fanns i min hjärna under passet var: Tortyr. Det var verkligen inga sköna övningar och vi var ofta stilla i samma övning väldigt länge. Kan säkert passa bra för en van yogi, som kan övningen, men för mig var det bara tortyr. Ledarens uppmuntran att hantera sin smärta, stå ut, var inget som hjälpte mig.

Så glad att passet tog slut och så glad att jag inte är skadad. Just den här ledaren får inget återbesök av mig. Frågan är om jag ens vill fortsätta med yoga efter detta.

Negativa känslor på mattan

Ikväll var jag på yoga hos Friskis&Svettis S:t Eriksbron. Det är ett bra pass som jag besöker hyfsat regelbundet. Jag har lärt mig passet. Och känner igen de flesta övningarna.

Att jag känner igen en övning betyder inte att jag kan den. Det blev så tydligt under kvällens pass. Jag inser att jag gör fel ibland. Det spänner och stramar i andra muskler än de som ledare talar om. Jag spänner mig för mycket i vissa övningar. En övning, fisken, ger alltid huvudvärk. Det här känns inte bra.

Under avspänningen började jag tvivla på att yogan är bra för mig. Det är svårt. Jag gör fel. Just idag känns det inte riktigt kul. Under promenaden hem så bestämde jag mig för att inte ta några beslut än. Jag är stel och jag behöver ge yogan några ytterligare försök innan jag ger upp. Trots allt så gör den ju även mycket gott.

Yogablåbär igen

Att träningens effekt är en färskvara blev jag varse idag på ett hårt sätt. Efter ett alltför långt uppehåll från yogan, var det dags att sätta sig på mattan igen. Det kändes riktigt bra att vara tillbaka. Åtminstone till det var dags att börja.

Redan i de första tänjande övningarna kände jag hur stel jag var. Det var inte roligt. Och så fortsatte resten av kvällen. Det spände och stramade. Jag kände mig svag i bål och det stelt överallt. Jag kände mig som ett blåbär. Ingen. Jag kom dit med svag huvudvärk och gick hem igen med en sprängande variant.

Nej, roligt var det verkligen inte men desto viktigare att dra lärdom av detta. Mer varierande träning och framförallt mer regelbundenhet är vad jag behöver. Tack Friskis&Svettis för att ni inspirerar mig.