Små, larviga krämpor

Mina krämpor är av den löjligare sorten, egentligen inte värda en text, men jag går ändå och funderar över hur jag ska komma tillrätta med dem.

Förkylningen är nu inne på en tredje vecka, vilket gör mig lite less. Orken är ju inte som det brukar vara. Det är helt enkelt jobbigt när man inte kan andas när näsan är fylld med snor. Jag är röd om näsan och alldeles öm i ansiktet.

Igår kände jag något konstigt på armen, men det var först när jag kom inomhus och tog av mig jackan som jag upptäckte ett stor sår som började blöda när jag petade på det. Det är som att hela huden är öm. När jag senare på kvällen tog av mig brallorna, upptäckte jag ett väldigt stort blåmärke på insidan av låret.

Blåmärken och sår brukar vara tecken på vitaminbrist eller liknande. Jag har egentligen inte kollat upp det så noga, det är något jag fått för mig. Lite bra mat och några vitamintabletter är min standardlösningen, men jag har egentligen ingen aning om den fungerar. Ändå tänker jag att samma sak denna gång: Om jag bara får i mig mer vitaminer och mineraler så mår jag nog snart bättre. Hoppas att det är så enkelt.

Annons

Tankar om våren

Idag lyssnade jag till ett informationsmöte om kommande examensarbete. Tanken är att de ska ske under vårterminen. Å ena sidan är jag extremt peppad och förväntansfull, å andra sidan inser jag att jag inte kan börja jobba under våren. Det har satt igång en massa tankar i huvudet.

Min tanke har under hela studietiden varit att om jag hittar mitt drömjobb, tar jag det. Det går att plugga och jobba samtidigt. Då ex-jobbet är ett större jobb som görs på ett företag, riskerar jag direkt att hamna i intressekonflikt om jag har ett annat jobb. Jag behöver alltså avvakta med att börja jobb. Jag har inte riktigt tänkt på det tidigare, och nu vet jag inte hur jag ska göra.

Jag vill förstås slutföra min utbildning men är även sugen på att börja jobba igen. Två starka viljor. Jag ser verkligen fram emot att göra examensarbetet, det ska bli superkul. Men självklart finns även en ekonomisk aspekt. Ja, det här tål att tänkas på.

Att tänka långsamt

Det fanns tydligen något gott med att tänka på behovet av en teve-apparat. Nu är bilden tillbaka igen på min gamla trotjänare. Vi får väl se hur länge de fungerar denna gång. Nuvarande situation är ju inte så pålitlig men kanske att den håller ett tag till. Tur att jag inte köpte ny teve. Det har sina fördelar med att tänka långsamt.

Hann dock bli väldigt sugen på att köpa ny dator. Kanske dags att starta en marknadsundersökning och kolla spargrisen. Jag är ju inte så förtjust i dessa teknikinköp och jag känner mig ganska förvirrad när jag kommer till butikerna. Med lite marknadsundersökning på egenhand samt att serviceminded försäljare kan det gå bra. Om jag möte försäljare som inte tar sig tid att hjälpa, då går jag ut igen. Tror dock att jag gör som med teven – jag skyndar långsamt och hoppas på tur.

 

Behöver jag en teve?

Första gången i livet har frågan dykt upp i mitt huvud. En teve har alltid varit en självklarhet. Dock, när min förra teve gick sönder var jag utan teve i två månader och det gick förstås alldeles utmärkt. Nu har jag varit utan tv-bild en tid. Bilden försvann, kom tillbaka men nu har den försvunnit igen. Ljudet är kvar! Behöver jag verkligen en teve?

I min självrannsakan kan jag konstatera att jag saknar nyheterna. De program som jag verkligen vill se, kan jag se via datorn på Svt play och TV4 play. Tanken slog mig idag. Är det kanske smartare att köpa en bra dator med stor skärm?

Jag har ofta teven på som bakgrundsljud. Nu tänker jag att en bra musikanläggning vore bättre.

Måste nog smälta det här. Vad är mina egentliga behov? Vad är gammal vana?

Att motstå en soppåse

Håller på med en skoluppgift som jag inte riktigt kommer in i. Det är egentligen inte svårt men jag får inget grepp om den och hur jag än tar mig an frågeställningen så halkar den ur mitt grepp. Bestämde mig för att fixa det idag, så att det är gjort. Skulle bara hämta en kopp kaffe.

Helt plötsligt har jag satt igång en maskin med tvätt, har en ny sats äppelchutney på spisen och jag har även planterat om en blomma!

Det är magiskt vad kan få gjort när man borde göra tråkgöra. Och kaffet har förstås kallnat. Vågar jag lämna tangentbordet igen? Eller kommer det blir en alltför stor frestelse att motstå att gå ut med soppåsen och ta hand om disken?

Mysigt samtal

Under mitt utforskade av Norrköping, spanade jag även in en del butiker. I en butik började jag prata med kvinnan bakom disken. Hon frågade var jag kom ifrån, så var samtalet igång. Vi hann prata om Stockholm, Norrköping, Linköping, kultur, teater, musik, hotellfrukostar och väldigt mycket annat än de produkter hon sålde. Jag stannade kvar alldeles för länge utan att ha sett så mycket av utbudet i butiken.

Vissa samtal flyter fantastiskt bra. Här gick det inte att få tyst på oss. Vi lyssnade på varandra och förde dialog. Det är häftigt att det kan flyta så lätt ibland, men vara så svårt andra gånger. Jag är tacksam för dessa fina samtal, de berikar mig mycket.

Utflykt till Norrköping

Utsikt från hotellrummet, Motala ström

Har varit på utflykt till Norrköping. Tog tåget ner i går fredag, unnade mig hotellövernattning, och tåget hem ikväll, lördag. Jag kände att jag behövde komma bort för en dag, hitta lite ny energi och hinna skriva lite på en novell som jag jobbar med nu.

Jag har ingen närmare koppling till Norrköping men kan känna att det är lagom långt för en kortare resa med övernattning. Jag gillar att de tagit vara på gamla industrilokaler och vad de kallar ett industrilandskap med härliga hus och mycket vatten som forsar. Det finns flera bra museer och jag är väldigt förtjust i deras konstmuseum. Självklart hann jag även med att fika.

Present med omtanke

På hotellet väntade en liten present av oväntat slag. Det händer ofta att jag får presenter typ choklad, ett ljus eller liknade vid hotellbesök. I dessa förkylningstider fick jag en fin påse med c-vitamin och näsdukar! Helt underbart tycker jag. I morse till frukosten fanns även ingefärashot. Den var så stark att jag nästan lättade från stolen men jag tror faktiskt att det hände något i kroppen som lättat min förkylning. Så nu måste jag googla på dessa shots. Det måste man ju kunna göra själv, eller finns det att köpa färdigblandat?

Shakespeare in love

I veckan såg jag genrepet till föreställningen ”Shakespeare in love” som spelas på stora scen på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Det var en jättehärlig upplevelse, rolig och varm. Det var helt underbart att få lämna den vanliga världen för en stund och sjunka in i Shakespeares kärleksfulla värld.

Det är kärlek och man blir nästan som förälskad i paret. Det är även musik, humor, härligt pösiga och färgsprakande kostymer och en stor ensemble. Även lite naket blir med också. Det händer mycket på scen och det är en fröjd att se. Manuset är en bearbetning av filmen som gjorde succé för många år sedan. Tyvärr har jag inte sett filmen men jag är jätteglad över att ha sett föreställningen. Det kommer jag bära med mig länge.

Erbjudanden med mini-värde

Idag fick jag ett erbjudande från Circle K om att komma in till dem i helgen. Jag erbjuds köpa en stor mugg kaffe för priset av en mellanstor. Nyfiken som jag är kollade jag prisskillnaden som visar sig vara 3 kr. Nu kan jag visserligen promenera till macken men det känns knappast värt en omväg. De skulle behöva sänka bensinpriset betydligt för att göra resan värd.

Har även noterat att årets julfrimärken börjar säljas den 1 november. Det innebär att portot blir 8,50 kr istället för 9 kr. Behöver antagligen skicka ganska många julhälsningar för att det ska bli kännbart i plånboken. Men… det finns faktiskt en ljuspunkt. Jag såg nämligen att det längre portot kan användas under perioden från försäljningsstart till 31 december. Det är ju två månader då man kan skicka hälsningar med något längre porto.

Tyvärr är dessa erbjudanden inget jag kommer att bli rik på. Jag blir inte heller särskilt positiv inställd till företagen. Å andra sidan, det har fått lite uppmärksamhet tack vare att jag skrivit detta inlägg.

Otakt med tiden

Jag är ur fas. Eller så är det tiden som inte går som jag vill. Igår trodde jag på fullt allvar att det var tisdag hela dagen. På kvällen missade jag ett möte – ett onsdagsmöte. Fy så jag skämdes. Eftersom jag var på teater, hade jag telefonen avstängd och märkte inte hur mina gruppkompisar försökte nå mig. Det här brukar inte hända mig, även om det har hänt någon gång tidigare. Men usch och fy för känslan när man upptäcker sitt misstag.

Vad värre är, jag tycks inte lära mig. Min kropp säger mig att det är onsdag idag. Tillsammans med eftermiddagskaffet har jag suttit och skrivit en lista på saker som jag ska göra imorgon torsdag, eftersom jag reser bort på fredag. Men eftersom det tydligen är torsdag idag, så sitter jag lite i klistret då listan knappast är avprickad.

Jag skyller på att det är förkylningsvirus som spökar i min skalle. Jag brukar verkligen ha bättre koll. Konsekvenserna är dessutom hanterbara om än irriterande. Det ska bli jättespännande att se om jag kommer iväg till tåget i morgon!