Hej Strumpbyxa!

Idag är det den sista augusti. Imorgon är det den första september. För mig är det en brytpunkt mellan sommarsandaler och höstskor. Jag är visserligen inte så benhårt noga med rätt datum men det brukar vara dags vid detta månadsskifte. Dags för att köpa vinterns förråd av strumpbyxor.

Det är egentligen inte temperaturen som är den främsta orsaken till min brytpunkt, utan snarare regnet. Blir jag blöt om fötterna, vilket händer i september, har värmen inte tillräcklig kraft att torka mina små fossingar. Därav vill jag ha hela skor, inte öppna. Den andra anledningen är att jag känner mig mer välklädd i strumpor och skor och det passar sig bättre på jobbet.

På måndag blir det antagligen dags att välkomna strumpbyxorna igen. Men till dess behåller jag sandalerna på!

Annons

Abrahamas barn

Abrahams barn, en relativt nyskriven pjäs spelas nu på Stockholms stadsteater. Svein Tindberg har skrivit den och i Stadsteaterns uppsättning framförs den av Jakob Eklund.

På ett personligt sätt med djup eftertanke, betraktar berättaren platser i Jerusalem, tider i historien och i religioner. En både rolig och intressant inblick i de historier som finns i skrifterna och som är och varit en del av människor tro genom åren. Det är orden som är i fokus, det händer inte mycket på scenen som är avskalda och enbart har ett fåtal rekvisita.

Texten berör och väcker tankar. Det är lugnt och stilla och man har tid till eftertanke. Pjäsen beskrivs som komisk, men det är inte så att man skrattar högt, mer av leenden och sprida skratt. Den är varm och man upplever att man förstått något nytt.

Abrahamas barn är annorlunda som teaterupplevelse men jag kände mig rätt nöjd när lämnade salongen. Fin avslutning på fredagskvällen.

Prova på Folkuniversitetet

Igår var jag på Folkuniversitetet som erbjöd prova-på-kurser. Det är en chans att under en timme få information om kursen, träffa läraren och höra lite om kursens upplägg och pedagogik. Jag valde att testa två kurser dels skriva poesi, dels skriva dramatik.

Jag har gått flera kurser tidigare hos Folkuniversitetet/Skrivarakademin och är väl förtrogen med deras upplägg och pedagogik. För mig är dessa prova-på-tillfällen en utmärkt möjlighet att får träffa lärare. Lärarna är betydelsefulla och jag vill känna mig trygg hos läraren. Därför tycker jag att dessa prova-på-kvällar är bra. Jag får snabbt en känsla om läraren passar mig eller inte.

Jodå, jag kan tänka mig att gå båda dessa kurser. Eller fortsätta med författarskolan som jag gick förra terminen. Mitt dilemma är att tiden inte räcker till allt. Men det är ett skönt val. Inget kan bli fel. Bra rätt.

Tankar om konst

Under sommaren besökte jag ett antal konstutställningar. Jag kan inte mycket om konst, men jag gillar det och jag gillar att utmana mig själv i att se olika konstformer. Allra bäst gillar jag att se lite i taget, kanske bara en del av en utställning, ett museum, för att sedan komma tillbaka och se andra delar vid andra tillfällen. Jag vill ta mig tid att ta in konsten.

I somras fick jag uppleva konst som jag har svårt att ta till mig. Det var konst som krävde mer av mig än jag kunde hantera. Det fanns gott om material, att läsa på om verken men det var just det som blockerade mig. Jag kände mig hindrad i min egen upplevelse av att behöva läsa flera sidor om konstnärens intentioner och andras reflektioner. Texten kan berika men för mig blev det hämmande. Jag gillar det kreativ, det nya, att utmana min egen konst-syn, men det måste ge mig något. Ett verk måste tala till mig på ett eller annat sättt direkt, utan instruktioner om vad jag kan uppleva. Det säger förstås mer om mig än om konsten, men visst är det en lärdom.

För mig är konst upplevelse, känslor. Det blev väldigt tydligt i somras. Mer än så behöver jag inte utmana mig själv.

Att leva i nuet

Läser bland bloggar, tidningar och facebookuppdateringar om att njuta av de sista dagarna. Många skriver om höst, att sommaren är över. Det är som att sommaren tog slut när semestern avslutades. Det är som att hösten börjar tillsammans med skolorna. Det är som vissa tar sig rätt att bestämma att detta är sista helgen denna sommar. Jag blir negativt påverkad, rent av stressad av detta. Var tog naturen vägen? Varför kan vi inte leva i nuet?

Jag ser att vi även begränsar sommaren genom vårt språk. Det finns en tendens att enbart mena att högsommaren är den riktiga sommaren, i övrigt är det försommar och sensommar som inte riktigt räknas. Sommaren blir kort med detta betraktelsesätt. Höst och vinter, som inte har någon språklig indelning, upplevs som långa. Möjligen förlänger vi hösten eftersom den börjar vid skolstart, men vintern är knappast slut efter sportlovet. Vintern pågår tills vi med säkerhet vet att våren är kommen. Jag önskar att det samma gällde sommaren. Låt oss njuta av sommaren till hösten verkligen kommer. Än är den inte här. Låt oss njuta av hela sommaren, utan prefix.

Min önskan är att vi ska kunna leva mer i nuet, att se att vi har det fantastiskt fint idag och låta det vara så. Inte ta ut morgondagen i förskott, oavsett om den innehåller hösten eller ej. Så vill åtminstone jag leva.

Omsorg för bokval

De senaste dagarna har jag på olika sätt blivit triggad att tänka på boktips. Vilka är de bästa böckerna jag läst? Vilka böcker har betytt mest för mig? Det är inte samma sak och resultatet blir inte det samma. Ju mer jag tänker desto fler böcker kommer jag att tänka på som betytt mycket för mig men på olika sätt. Jag har inte lyckats få ihop men lista än.

Min teori är att jag känner som omsorg för bokval och boktips. Jag vill inte bara hafsa ur mig något, säga första titeln jag kommer på. Böcker betyder så mycket för mig och kräver mer eftertanke.

I somras fick jag samma fråga avseende filmer. Där kan jag, helt utan tvekan, säga att ”A beautiful mind”. Utan att tänka särskilt länge menar jag att mina filmtopp-lista är:
– A beautiful Mind
– Ett rop på frihet
– Pay it forward
– Apollo 13
– Working Girl

Visserligen finns flera som skulle kunna ta plats på listan tex ”Döda poeters sällskap”, ”Mitt afrika” och ”Ett stulet år”. Men jag håller fast vi listan, det är inte så viktigt för mig att få exaktheten. Eller är det viktigt? Jag gillar ju svenska filmer och det syns ju knappast på listan. Kanske borde jag lägga samma omsorg på filmlistan som på boklistan? Å andra sidan, bättre att faktiskt ge ett tips än enbart tänka. Mina tankar gör ingen nytta för andra.

Min filmlista kommer säkert att revideras med tiden. Men framförallt kommer jag inom en snart framtid, kunna leverera några boklistor, med ödmjukhet och omsorg.

Prickad

Sitter och skäms. Jag missade ett bokat träningspass idag. Det var inte meningen. Jag glömde tid och rum. Sånt händer.

Men nej, jag tycker att jag kan bättre än så. Jag ska inte boka platser som jag inte nyttjar. Nu var det gott om platser så ingen annan blev utan, men det är ändå inte okey. Det var rent slarv och jag kan bättre än så.

Nu får jag faktiskt stå ut med mitt dåliga samvete. Förlåt.

Beteenden

Vi människor beter oss olika och det kan vara olika beroende på situation. Det är sådant jag betraktar och tänker mycket på, förhoppningsvis lär jag mig något också.

När jag stod vid ett gathörn i Malmö, med kartan framför mig, kom en man fram och frågade om han kunde hjälpa till på något sätt. Jag blev överraskad. En artighet jag inte är van vid. Det händer verkligen inte ofta. Och självklart tackade jag nej. Nejdå, jag klarar mig själv. Och det gjorde jag förvisso, jag visste vart jag var på väg och hade koll på alternativa vägar men ville kolla efter ytterligare alternativ. Men vem vet, det hade kanske varit trevligt att tacka ja. Han kanske hade någon information som jag missade. Han kanske hade mått bra av att få visa vägen. Vem vet.

I Lund hamnade jag i en väldigt lång kö för att köpa en tågbiljett. Systemet krånglade och det gick inte att betala med kort vilket många ville. Det fanns dessutom ingen information. Några ville gå före i kön. Här var skåningarna inte lika föredömligt artiga. De ville gärna gå före turister och andra som de inte tyckte hanterade situationen tillräckligt snabbt. Det var alldeles för många fina damer som ville gå före unga tjejer med utländskt utseende. En dam som ville gå före mig angav anledningen att hon skulle med ett tåg. Jag svarade vänligt att vi alla var där för att köpa biljetter till tåg vi skulle med. Jag tror att hon insåg att jag inte var så vilsen som jag möjligen såg ut att vara. Det hela kändes inte alls okey. Att vissa anser sig ha företräde, vara viktigare än andra.

Jag vill ha mer medmänslighet i vårt samhälle. Jag vill att vi ska bry oss mer om varandra. Kanske hjälpa varandra i biljettkön när systemet krånglar. Och nästa gång ska jag tacka ja när det erbjuds hjälp. För känslan att det fungerar. Och för att visa att betyder så mycket att erbjuda lite hjälp.

Dags för förnyelse

Det är dags för förnyelse. Det meddelandet fick jag häromdagen. I detta fall gäller det mitt Friskis&Svettis-kort som går ut om mindre än en månad. Det betyder en tid då jag vanligen funderar över om jag ska fortsätta med F&S eller börja vid annan träningsanläggning. I år är det dock valet av annat slag.

Friskis&Svettis består av många olika lokalföreningar. Jag är medlem i Stockholmsföreningen och tränar alltid inne i stan. Men jag bor i annan kommun där det finns en annan föreningen. Och min fundering gäller om jag ska vara medlem i båda föreningarna. Det skulle ge mig möjlighet att träna lite närmare hemmaplan, vilket skulle passa tex på helger.

Prismässigt skiljer det sig 1000 kronor för ett år vilket jag tycker är överkomligt. Båda föreningarna är bra men jag kan inte tänka mig ett avstå Stockholmsföreningen. Det vore kul med fler möjligheter men å andra sidan är min tid begränsad. När ska jag hinna träna på alla dessa anläggningar? Dessutom skulle jag vilja få lite mer tid för motionssimning.

Nåväl, jag har några dagar på mig att fundera. Förnyelse är kul en det kanske räcker med att förnya kortet och nyttja alla dess möjligheter bättre. Det kanske är dags att prova en ny träningsform!

En mapp med dikter

Kom att tänka på en dikt som jag vill minnas att jag har skrivit någon gång. Jag ville kolla den. Det flesta av mina dikter finns i bortglömda anteckningsblock. Några av dikterna finns i Word-format. Tittade igenom mina mappar i datorn. Jodå, det finns en mapp som heter dikter. Och det är betydligt mer välfylld än jag anat.

Har nu slumpvist läst en del, minns, påminns. Det finns en hel del här som jag är nöjd med. En del som kan utvecklas. Men det finns här och är en möjlighet för mig.

Just den dikten jag letade efter fanns dock inte. Den får jag nog leta efter i mina anteckningsböcker. Ska bli riktigt spännande att se vad mer jag kan hitta.