Körsbärsbegär

Ibland får jag ett sådant sug efter vissa saker. Jag kan bli akut sugen på något särskilt att äta. Begriper inte hur det kommer sig men accepterar att det händer.

Några gånger per år blir jag otroligt sugen på körsbär. Idag var en sådan dag. På något sätt behövde jag körsbärssaft, det kändes som livsviktigt. Som tur är finns det i affären och jag har varit där och valt bland flaskorna. Under kvällen har jag njut och nu är jag nöjd. Men jag kan inte riktigt förstå det oemotståndliga behovet.

Var kommer suget ifrån? Har jag omedvetet påverkas av omvärlden, smygreklam eller något jag sett eller hört? Eller finns svaret inom mig, som att kroppen behöver påfyllning av vitaminer och mineraler? Jag har verkligen ingen aning. Jag brukar lita på kroppen men alltid tänka efter om det är bra för mig. Men lite nyfiken är jag.

Annons

Lördagsmorgon med blick mot Dalarna

Det är lördagsmorgon och jag är vaken. Det är bra. Inser tyvärr att jag inte heller idag hinner till förmiddagspasset i yoga. Det är nog bara att inse att det inte passar mig.

Tv:n gör mig uppmärksam på att det är Tjejvasan idag. Jag är inte alls intresserad av sport men det händer att jag ändå attraheras av spänningen. Men just när det gäller Vasaloppet är det något annat. Jag har under väldigt många år suttit framför tv:n och tittat och drömt om att vandra samma sträckning. I somras slog drömmen in och det var en händelse som betyder mycket för mig och som jag ofta tänker tillbaka på. Så nu sitter jag här framför tv:n igen, och försöker se om jag känner igen mig i någon av alla de platser jag passerat. Och kanske är det dags att formulera en ny dröm.

 

 

 

När veckan har rusat förbi

Somnade en stund på soffan, efter att ännu en arbetsvecka rusat förbi. En lång vecka som har gått alldeles för fort och jag är alltid lika förvånad.

En orsak till den enorma tröttheten är att jag har alldeles för långa dagar. Jag jobbar hela dagar, ibland även på kvällar och de kvällar när jag inte jobbar så har jag olika typer av aktiviteter. Den här veckan har jag som tidigast kommit hem vid halv tio på kvällen och jag inser att det tär min mitt energilager. Jag har tänkt att det inte gör så mycket, eftersom jag gör en hel del roliga och avkopplande aktiviteter men jag inser nu att alla resor, tankar och att alltid vara på språng också tar energi. Dax att tänka om.

En annan orsak till tröttheten är att jag sover oroligt. Jag vaknar av mardrömmar om nätterna. Jag som vanligen kan sova hur länge som helst, är ovan vid att hantera dålig sömn. Jag vet inte hur man somnar om när man är vettskrämd.

Idag rusade jag tidigt från jobbet. Jag hade bokat tid för ansiktsbehandling. När jag väl kom dit och la mig i stolen, började jag koppla av direkt. Och då kom tröttheten. Det var som att hela veckans trötthet kom över mig på en gång. Fick kämpa för att inte somna. Men det var väldigt skönt att bli ompysslad. Efteråt var jag alldeles vimmelkantig. Tog mig till ett fik för att dricka kaffe, irrade runt lite och åkte sedan hem. För att somna i soffan.

En stor del av veckans att-göra-lista är fortfarande inte avklarad men det hittar säkert sin lösning. Jag behöver min vila för att klara av den. Och jag behöver energi för att klara av kommande veckor, som är rusa fram i samma fart som hittills. Det gäller att hänga med. Jag vill ju inte missa något.

 

Saker jag tycker är lite löjliga

Att Svt har ett helt inslag om vad Charlotte Kalla äter till frukost. För mig är på ungefär på samma nivå som att vissa kungar hade audiens när de steg upp och klädde på sig.

Att det blir allt vanligare i facebook-kommentarer att skriva ”Krya” istället för ”Krya på dig”. En hel mening kan väl inte vara förmycket begärt.

Lite fånigt, tycker jag.

Yoga och promenad

Söndagar innebar som regel att jag sover bort halva dagen. Det är som att kroppen behöver vila och den stjäl den tid den behöver.

Framåt eftermiddagen, tog jag mig till Friskis&Svettis S:t Eriksbron för ett 75 minuters yogapass. En riktigt bra pass. Jag är inne i en period då jag tröttnat lite på yogan, men jag försöker vända på det genom att våga experimentera lite. I varje övning, försöker jag testa olika sätt. Jag flyttar händer, ändrar benens position och ser vad som händer. Det är rätt kul. Det är inte så mycket som behövs för att det ska bli stor skillnad. Jag lär mig mycket, kanske inte så mycket om yoga utan mer om mig själv och min egen kropp.

Efter passet tog jag en skön promenad. Jag kom på en ny rutt för att ta mig till tåget. En bra rutt längs vattnet och Karlbergs slott, men tyvärr lite mörk, känns inte helt bra att gå ensam i mörkret. Promenaden ger faktiskt mer för den mentala hälsan än yogan. Under promenaden kan jag koppla av, koppla bort och vara i nuet. Det är alldeles underbart.

Vet inte om yogan och promenad kompletterar varandra eller om det enbart går jämt upp. Det känns som att lite av stelheten som jag löser upp i yogan, kommer av promederna. Det känns i alla fall bra och det betyder mycket för mig. Det ger energi inför den kommande veckan.

När man ser saker underifrån

Allt fler män hittar till yogan. Åtminstone på de pass där jag deltar. Och ikväll blev de uppenbart för mig på ett lite annorlunda sätt.

Vi var många som var tidiga, satt eller låg på våra mattor och mjukade upp. Jag låg på rygg och gjorde olika stretchövningar. Jag låg ganska nära ett skåp med filtar och många passerade därför mig när de hämtade sin filt. De flesta passera runt mig, några klev över, andra stod still aningen för länge för att det skulle känns avkopplade.

Några av männen hade vida shorts. Och när man ligger på golvet ser man mest håriga ben. Men när mannen kliver över mig, ser man ju rakt in i de vida byxbenen (om man inte hinner blunda). Lite mer än vad jag velat se. När den andra stod bredbent, precis vid mitt huvud, blev det lite för mycket för lilla mig som genast stängde ögonen.

Nu tycker jag inte att man ska kommentera andra kläder. Man ska visa hänsyn, vara hyfsad fräsch (träning innebär svett som är ok men gammal svettlukt behöver ingen bjuda på) men vi behöver ingen dresscode. Och jag sa inget. Jag tror inte att det var mening att jag skulle titta in just där. Därför nöjer jag mig med att konstatera att jag ser till att min egen klädsel är passade. Även om man råkar ser mig i en ovanlig vinkel.

Lördagsutflykt

Vaknade i morse och hade ingen lust alls att stressa. Jag ville vara fri. Och så blev det.

Kände efter och det jag kände för var att ta bilen och köra till Norrtälje. Kan tycka att det är avkopplade att köra bli och lyssna till en bok. Nu lyssnar jag till Jane Eire och det är en fröjd för sinnet. I Norrtälje fikade jag på favoritcaféet, Roslagsbageriet, och strosade sedan runt i den lilla staden. Det var så skönt att smyga fram, njuta av solen, det forsande vattnet, lugnt och de små butikerna. Inga krav, inga måsten och ingen tid att passa. När jag kände mig nöjd gick jag tillbaka till bageriet för att köpa med mig bröd hem. Så nu har jag några läckerheter i min frys, att ta fram vid behov.

Styrde vidare mot Uppsala. Återigen känns det skönt att åka på småvägar och se den svenska landsbygden. Hade egentligen inga direkt ärenden till Uppsala, skulle bara handla lite. Besökte bland annat Rusta, vilket är väldigt ovanligt för mig. Fick med mig en lite påse med onödigheter. Annars har jag mest handlat mat. Förutom bröd har jag fyllt frysen med bra och god mat. Det känns riktigt bra.

Hemma igen har jag packat upp alla dagens fynd och jag känner mig så nöjd. Det har varit en toppendag. Jag känner mig fri och har ändå fått mycket nyttigt gjort. Det är en bra kombo.

Spontan bokcirkel

Satt med näsan i boken när jag åkte pendeltåg härom kvällen, helt uppslukad av historien. Vi satt tre på rad, tre mitt emot och på andra sidan gången satt ytterligare fyra personer. En man snett emot mig försökte få min och ”grannens” uppmärksamhet.

– Ni läser samma bok, säger mannen. Vi tittar upp. Fler reagerar.
– Jag ser ju, det är samma bokomslag. Måste vara en bra bok. Leenden sprids bland oss passagerare.

Så börjar vi berätta, kvinnan och jag som läser ”Blekingegatan 32”. Vi berättar om historien. Mannen ställer frågor. Paret mitt emot viskar till varandra om sina böcker men kommer snart in i samtalet. Fler håller upp sina böcker och visar vad de läser. Vi är närmare 10 personer i samtalet. Kanske att fler lyssnar. En spontan bokcirkel.

Böcker har varit viktigt för oss människor i många tider, och det känns bra att läsandet fortfarande ger oss mycket. Och det känns bra att vi delar med oss, av våra läsupplevelser och tips. Även en alldeles vanlig torsdagskväll på pendeltåget.

Den osynlige mannen från Salem

Förra veckan läste jag Christoffer Carlssons ”Den osynlige mannen från Salem. Det är en deckare som fick pris för bästa kriminalroman 2013. Det är den första bok jag läst av Carlsson och jag hade egentligen inga direkta förväntningar innan jag började läsa.

Det börjar med ett mord, en avstängd polisman stövlar in utredningen och sedan växer en historia fram som blandar nutid och polismannens ungdomstid. Relativt tidigt i historien anar man vad som ligger bakom och vem som är gärningsman och spänningen ligger snarare i att förstå drivkrafter bakom hatet.

Det är bra Stockholmsskildringar och bra beskrivningar av de olika tidsepokerna. Boken är lättläst men lämnar inte stora av tryck bakom sig. Har tyvärr redan glömt vissa delar av boken.

Har diskuterat boken i min bokcirkel och där var jag den som uppskattade boken mest. Ingen ogillade boken men vi hade förväntat oss mer. Kanske beror våra höga förväntningar på att boken är både omskriven och prisbelönt.

Jag är dock fortsatt nyfiken på Christoffer Carlssons författarskap och vill gärna läsa mer av honom. Hoppas att han fortsätter att skriva lång tid framöver, jag vill gärna följa hur han utvecklas.

Varma samtal

– Är du svensk?, jag menar, är du född i Sverige?

Jag fick frågan i en bastu i lördags. Hade ett mycket gott samtal med två för mig okända kvinnor. Det var en väldigt liten bastu, ingen mer fick plats, och vi fyllde det lilla utrymmet med viktiga och djupa diskussioner i över en timme.

Frågan om jag var från Sverige förvånade mig när jag fick den. Undrar först om jag hört rätt. Jag har aldrig fått en liknade fråga, inte i Sverige i alla fall (men antagligen under någon utlandssemester). Efteråt insåg jag att ingen av de två andra kvinnorna var födda i Sverige. Kanske inte så märkligt att de frågade, även om frågan förvånade mig.

Men frågan fick mig att tänka till. Varför frågade kvinnan? Hur vanligt är det att dessa kvinnor, och andra, får frågan? Spelar svaret någon roll?

Jag kan bara svara på den sista frågan och svaret är ja. Vi talade om olika kulturer och hur de på verkar oss. Vi talade om vikten att förstå varandra. Just i det här fallet är kanske inte det exakta landet viktigt, men den kultur, de traditioner och de normer som fanns i min uppväxt är viktig. Vi, tre kvinnor i den trånga bastu, la ingen värdering i svaren utan tog det enbart som information för att förstå varandra.

Bara genom att fråga, ge ärliga svar och vara öppen för andras svar, lärde vi oss mycket av varandra under den varma timmen i bastun. Ett oväntat möte som betyder mycket. Och ja, jag är född i Sverige.