Samhällskunskap

Som del av egenstudier i samhällskunskap så blev det idag en tur till Olof Palmes grav. Jag jobbar alldeles i närheten men det tillhör ändå inte vanligheterna att jag går dit. Jag började med att gå in i kyrkan. Funderade på att tända ett ljus men ljusbäraren var redan fylld av tända ljus. Fanns inte plats för fler.

Ute på kyrkogården var det en mindre folksamling. Folk kom och gick i en ström. Många hade en ros i handen. Väldigt tyst och stilla. Värdigt och fint.

Traskade vidare och gick över Sveavägen mot den plats där Olof Palme blev mördad. Även där stod en klinga med folk och många hade med sig blommor. Även här var det lugnt och stilla.

Det var fint att se. En del av vår historia. Trots att jag har en annan politisk ståndpunkt, så ser jag ändå detta som en del av vårt samhälle.

Och jag gillar den empati och medmänsklighet som vi kan visa varandra.

Annons

Lymfmassage

I dag har jag unnat mig lymfmassage. Det är en speciellt massageform som sätter fart på lymfsystemet. Mycket kan man åstadkomma med egenmassage, men jag tycker att det är bra att få hjälp att få bort blockeringar.

Till min glädje blev det extra lyxigt idag med två massörer. Jag går hos Axelssons och deras elevbehandlingar och det fungerar alldeles utmärkt. Vanligtvis får man bara en massör men ibland har man tur! Det är dock lite märkligt med två massörer som fokuserar på olika kroppsdelar. Det blir inte helt harmoniskt. Men väl så effektivt. Nu är jag genomknådad.

Efter massagen var jag väldigt törstig. Det är viktigt att dricka mycket vatten efter massagen och det håller jag på med nu. Vatten är gott. Och välgörande.

Tyst lördag

Lördagen blev av kopplande och lugn. Vaknade hyfsat tidigt och fick därmed gott om skrivtid under förmiddagen. Det är väldigt skönt att få skriva en novell i pyjamas.

Eftermiddagen tillbringade jag i kyrkan. Det var miniretreat vilket innebär några timmar i tystnad. Det ges tid av avspänningsövningar, reflektion, enkel sittande massage, och meditation. Det finns även möjligheter till att läsa, måla, pyssla mm. Allt är frivilligt och man gör det man har behov av. Varje tillfälle har ett tema och lördagens tema var kamp.

Jag kunde inte riktigt relatera till ordet kamp. Jag känner hopp och en stark vilja att skutta in i framtiden. Jag vill göra något mer och jag känner att jag är redo för det. Det känns som att se senaste veckornas behov av att få vara lugn, sörja, vara hemma och bara vara – nu är över. Nu vill jag göra. Jag vill leva stort.

Jag vill göra och vara kreativ. Den här lördagen satte jag mig vid målarbordet. Det fanns mandalas och jag satte fart i färgläggandet. Det passade mig perfekt.

Vad mer jag ska göra med livet vet jag inte just nu. Men något måste ske, det känner jag. Jag är redo. Snart är jag På Gång.

 

Smågodis

Fick ett infall i affären att jag skulle unna mig lördagsgodis. Jag gick en längtan efter smågodis. Fick leta ganska länge innan jag hittade smågodisavdelningen men är man beslutsam så går det ju bra.

Jag har hängt med i debatten att påsarna blivit gigantiskt stora. Däremot har jag missat utvecklingen att även godisbitarna har växt. Det är ju enorma. Jag begriper inte ens hur små barn får plats med dem i munnen. Och de kan ju knappast kallas för smågodis längre.

Jag vill ha tillbaka mitt smågodis med småbitar där man kan välja många. Det stora bitarna är inte alls lika goda. Känner mig lurad. Men mätt.

Bo Kaspers Orkester

Har suttit som klistrad framför teven då Svt visade ett program om Bo Kaspers Orkester. En riktigt bra band som jag upptäckte bara för några år sedan men som jag älskar sedan dess.

En kollega till mig tipsade om bandet tidigt under 2013 men jag gjorde inget med det tipsen. Vid ett besök i Malmö samma år tog jag chansen att lyssna till dem vid en gratiskonsert och sedan dess lyssnar jag regelbundet på deras musik. Kvällen i Malmö var magiskt trots att jag inte kunde sjunga med i texter.

Desto mer sjöng jag med under en konsert i Göteborg, sommaren 2014. En oförglömlig kväll. Och det var just minnena från sommaren 2014, som dök upp under kvällens program. Till vissa delar var 2014 den bästa sommaren hittills och innefattar så många varma minnen.

Nu längtar jag till sommaren.

Lite för mycket spänning

Ikväll var jag på ett seminarium som har med mitt jobb att göra. Vanligast är det förstås med seminarier under dagtid, men ibland blir det denna typ av kvällsevenemang. Lite udda men när ämnet är intressant så är det inga problem för mig.

Ikväll blev det dock lite mer spännande än vad vi tänkt oss. En av föredragshållarna var inte så tydlig som hon brukar vara. Hon fick ta en kort paus i ordflödet för att dricka vatten. Hon fortsatte men något stämde inte, det blev en liten för lång paus. Så segnar hon ner. Hon svimmade. Turligt nog fanns några som reagerade snabbt och försökte ta emot i fallet.

Seminariet tog en kort paus, föredragshållaren var inställd på att fortsätta men alla runt omkring henne övertygade henne om att ta det lugnt. En kollega tog över presentationen.

Jag lider så med kvinnan, som är ung och väldigt kompetent. Hon har hållit ihop en väldigt bra arbete som hon nu skulle presentera. Så trist att hon inte mår bra och det kan inte vara lätt att hantera känslan efteråt, att ha svimmat inför en hop av branschkollegor, de flesta män som är betydligt äldre. Nu är jag helt övertygad om att alla tar det på bästa sätt och hoppas att hon snart mår bättre.

 

Glädjetårar

Efter veckor av ganska tunga tårar, blev det ikväll helt andra tårar som rann ner för kinderna.

När jag kom hem ikväll, låg det lite post på hallmattan. Ett vykort väckte min uppmärksamhet och jag blev minst sagt förvånad när jag läste rubriken ”Hej Faster” och såg avsändarens namn.

Min brorson är min ögonsten, han betyder så mycket för mig. Tyvärr är han multihandikappad och kan nästan inte göra någonting. Jag kan prata till honom, han gillar sällskap men vi har ingen egentlig kontakt. Han har inget lätt liv och jag önskar att jag kunde göra mer för att få honom glad.

När jag var i hans hem senast, var han inte hemma. Hon bor på korttidsboende ibland, som avlastning för familjen. Jag lämnade försenade födelsedagspresenter till honom. Eftersom jag både kan och vill, så skämmer jag gärna bort honom med fina presenter, ofta aningen för dyra märkeskläder. Jag vill att han ska vara fin.

Idag fick jag ett kort som tackade för presenterna. Det är antagligen hans assistenter som skrivit det. De hälsade att pojken blivit jätteglad för att få öppna paket och att assistenterna gillar de fina kläderna. Det värmer mitt hjärta. Att göra honom glad är viktigt och det är minst lika viktigt att det fungerar bra med hans assistenter. Att de engagerar sig i honom, att de gör honom glad och att de vill göra honom fin är helt av görande. Och det faktum att de skriver ett kort och letar fram min adress, betyder på stort engagemang.  Det känns väldigt tryggt. All anledning att fälla några glädjetårar.

Givande boksamtal

Det blev en fantastisk kväll med bokcirkeln på biblioteket. Bästa samtalet någonsin. Berikande på flera sätt.

Vi diskuterade boken ”Den färglöse Herr Tazaki”. När vi startade samtalet hade vi lite olika upplevelse av boken. Vi använde ord som ”för många lösa trådar”. Genom att dela våra insikter lärde vi oss mycket av varandra och vi fick alla en djupare förståelse för bokens innehåll. Det var fantastiskt. Vi vågade vara öppna och det gav verkligen resultat. När vår session var slut konstaterade vi att det troligen inte fanns så många ”lösa trådar”. Tillsammans hade vi knutit ihop säcken!

Boksamtal när de är som allra bäst!

Skumtomtar

Stor lycka då jag hittade en påse skumtomtar i en affär idag. Då behöver jag ju inte vänta till advent. Riktigt gott för magen. Nu mår jag bra!

Bara tre kan leka så

Denise Rudberg har skrivit Bara tre kan leka så och det är den tredje boken i serien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff. Jag har läst tidigare böcker i serien som jag uppskattat. Det är enkla kriminalhistorier och det är mer intressant att följa karaktärerna och vad som händer i deras liv.

Även denna bok är lättläst och lite småmysig att läsa. Avkopplande läsning men massor av lyx. Jag blir väldigt sugen på att besöka några av bagerierna som nämns i boken.

De här boken köpte i samband med att Denise Rudberg besökte biblioteket i Sollentuna. Det var väl inte så länge sedan, kan jag tycka men det var ju fel. Denise har ju själv skrivit i boken att det var december 2013. Tiden går.