En skärtorsdag för länge sedan

Jag minns en gråregnig skärtorsdag för tjugo år sedan. Jag jobbade inne i centrala Stockholm, mitt emot centralen, och vi jobbade halvdag. Jag var i stort sett ensam på kontoret då de flesta nyttjade flextid på olika sätt för att få vara ledig hela dagen. Vid lunchtid gick jag ut för att äta. Regnet var kallt mot huden. Jag gick upp till Sveavägen, där resebyråerna låg då, och läste på skyltarna i deras fönster. Jag studerade utbudet, valde och klev in i en av butikerna. En kort stund senare kom jag ut med en bokad sista-minuten-resa för ett överkomligt pris. Jag skulle vara ledig efter påsk, hade inga planer så detta passade bra. Fick småspringa tillbaka till kontoret, växla pengar på vägen och på jobbet lämnade jag ett kuvert med information till min kollega om vart jag rest och bad honom efterlysa mig och jag inte kom tillbaka.

Jag var relativt nyskild och det var mycket som var nytt i mitt liv. På så sätt var även denna resa ett litet äventyr. Inte alla gillade att jag reste ensam. Ingen, utom kollegan, visst var jag befann mig. Det blev en viktig resa. Jag reste till italienska rivieran, det var vår och medelhavet var inte riktigt badbart. Jag gjorde utflykter till San Remo, någon ort jag inte minns, Nice i Frankrike och även en resa till Monaco. Tog mig fram med tåg längst kusten och sedan tillbaka till hotellrum. Jag klarade mig själv, trotsade fördomar, gjorde det jag själv ville och mådde gott.

Det var ett impulsbeslut, den där gråregniga skärtorsdagen för tjugo år sedan. Ett mycket bra beslut och en resa som betytt mycket och även förändrat mig till det bättre. Ibland måste man bara våga.

Annons

Glad överraskning

Är det bara onsdag idag? Jag är fortfarande dagvill och när jag hör andra prata om påsklov blir jag lite längtansfull. Lite ledighet vore inte så dumt. Men än finns det arbetsdagar kvar denna vecka så jag får hålla i.

Dagen har bjudit på ett antal möten. Ett större möte som jag själv planerat är alltid spännande. Med drygt 20 deltagare är det svårt att få alla nöjd med ämnen. Det är så svårt att förutse hur diskussioner kommer att bli, det handlar mycket om dagsform bland deltagarna. Och om tekniken fungerar. Jag tror att många blev hyfsat nöjda idag, det är i alla fall min förhoppning.

Dagens allra bästa överraskning kom med posten. En väninna skickade en påskhälsning och en present – ett alldeles underbart halsband. Jag blev så glad. Det passar mig perfekt och jag tog det direkt till mitt hjärta. Sådan överraskningar är så otroligt mycket värda. Jag mer än tacksam.

Med en sådan bra dag avklarad kommer jag säkert sova hjärtligt gott

Ur fas

Jag vet inte riktigt vad det är med mig och min sömn. Jag drömmer vansinnigt mycket och när jag vakande i morse trodde jag att det var söndag. Jag var helt ur fas men kom till slut på att det faktiskt är tisdag. Det är ju andra gången på mindre än en vecka. Jag begriper inte vad min hjärna gör under nätterna men den tycks jobba hårt och jag vet varken tid eller rum när jag vaknar.

Dagen förflöt bra. Hann med lunch men missade eftermiddagskaffet. Kanske bra att jag inte riskerade att skada händerna mer. Min brännskadade hand läker bra, tycker jag, men jag vill ju inte fortsätta att vara klantig.

De senaste kvällarna har jag ringt min pappa för att kontrollera läget. Det märks att han börjar bli gammal. Ibland är det bra samtal, ibland bara elände i fokus. Tyvärr har han ännu inte fått vaccin mot corona eftersom han är för skör. Det gör att jag är tveksam för ett besök i påsk. Avvaktar några dagar innan beslut.

Två dagar kvar innan påskledigheten tar vid. Den ser jag fram emot.

Brännhett

Veckan kunde faktiskt ha börjat bättre. Vid förmiddagskaffet var jag lite stressad, försökte på mig på en genväg i bryggproceduren vilket resulterade i att jag råka hälla hett vatten på min högra hand. Sköljde handen under kallt vatten men eftersom jag skulle in i ett möten tog jag med mig en bytta vatten där jag hade handen. Har lärt mig att man ska kyla länge, betydligt längre än man spontant tror. Det är inte så lätt att jobba med handen i en bytta med vatten. Och det var inte jätteskönt. Dock vill jag tro att min behandling lindrade skadeomfattningen. Handen kommer att bli bra även om det värker en aning.

Under seneftermiddagen behöver jag till en butik för att köpa frimärken. Tack och lov för märkligt mode, tänker jag. Jag har haft en stickad klänning idag och drog bara på mig ett par tjocka tights så var jag klädd för promenad. Inte jättesnyggt tycker jag men säkerligen ingen som tänker på det. Och det var fantastiskt skönt, så mycket skönare än tunna strumpbyxor.

Måndagskväll är ju tv-kväll och det innebar ”Husdrömmar”. Jag blev inte så inspirerad denna gång, nästan mer avskräckt. Tänker allt mer att husbygge är lagarbete, i alla fall om man vill bli klar i tid. Saknade att få fortsätta tv-kvällen med ”Atlantic crossing”. Det var prinsessan Märtas födelsedag igår, 120 år sedan hon föddes. Läste om prinsessan Astrid som delade ut stöd från Kronprinsessan Märtas minnesfond. Skulle så gärna vilja att prinsessan eller Kung Harald berättade om sin upplevelse av sin mamma.

Bara några dagar kvar till påsk. Det ser jag fram emot.

Lugn, ro och regn

Min söndag började en bit in på eftermiddagen. Det var först då jag vaknade. Det innebär att det blev en kort och ganska lugn dag där inte mycket blev gjort. Är det vilodag så är det. Tog mig ut på en promenad och det var då jag upptäckte regnet. Det blåste vilket blev märkbart då jag hade händerna fulla av kassar med flaskor att panta. Lyckades i alla fall få med mig alla flaskor och burkar till automaten och kände mig lite nöjd att få det avklarat.

Ser fram emot en något kortare arbetsvecka. Vi jobbar på skärtordsdag och slutar två timmar tidigare och självklart är vi lediga även på fredagen. Har ännu inte bestämt om jag ska resa någonstans och träffa någon. Just nu träffar jag ingen mer än de jag möjligen kan stöta på ute eller när jag handlar. Det har hittills fungerat för att hålla mig frisk. Är inte så sugen på att träff andra under påsken då det är så svårt med avstånd även inom en familj. Men visst vore det roligt att få ge den lille klimpen ett påskägg.

Nu ska jag nyttja de sista timmarna av helgen. Jag drömmer om sommar och semester och vandring. Det är dags för planering.

Dora Bruder

Dora Broder av Patrick Modiano är en roman om en ung judisk kvinna under andra världskriget. 1988 råkar författaren se en annons från 1941 där med en efterlysning av flickan. Det får Modiano att söka mer information och ägnar nio år åt att få en bild av flickans liv. Livet och sökandet beskrivs i denna roman.

Det är välskrivet och intressant och bit för bit får man en bild av en unga och kavat flicka. Samtidigt får man läsa sig mer om förhållandena under andra världskriget som jag fortfarande har svårt att ta till mig. Alltså, jag vet förstås att det har skett men ändå svårt att föreställa allt hemsks som så många varit med om.

Som jag skrev häromdagen så är Modiano en uppskattad författare av mig men just den här tillhör inte mina favoriter. Jag rekommenderar snare ”Nätternas gräs” eller ”Lilla smycket”.

Änglarnas svar

Änglarnas svar av Stefan Einhorn är en roman med flera berättarröster som var och en berättar var sin del av en otrolig historia. Det gör att berättelsen växer och växer och man måste läsa klart för att få klarhet i hela berättelsen och hur allt hänger samman. Otroligt spännande men svårt att skriva om utan att avslöja förmycket.

Berättelsen utspelar sig främst i Sverige i efterkrigstid men snart inser man att det finns en koppling till andravärldskriget, förintelse och svårigheter för judar i Polen. En kvinna som kommit till Sverige och börjat ett nytt liv här står centrum för berättelsen och hennes historia har betydelse.

Råkande snubbla över boken, trots att den är 10 år gammal. Jag älskar berättelse och tog den till mig direkt. Den väcker så många tankar, om historien, om förlåtelse och om att våga se en människas handlingar från olika perspektiv. Så glad att jag råkade på boken.

Helg med avbrott

Min fredag förlöpte hyfsat väl. Det händer som vanligt mycket, nya överraskningar varje dag och jag får mycket träning i att hantera konstigheter. Jag har som ambition att sluta hyfsat tidigt på fredagar och på så sätt ta igen en del av alla plustid som jag samlar på mig. Jag brukar markera det i i kalendern så att ingen bokar in mig på möten. I fredags kom jag inte loss före fyra men vid halv fem kunde jag ändå stänga av datorn och ta helg.

Min vanliga rutin är att brygga mig en god kopp kaffe och sätta på ”Spanarna i P1”. Det är min inledning på helgen och tydlig markering att inte jobba mer. Jag satte mig till ro, lyssnade och njöt. Men så ringer telefonen. Tvekande om jag skulle svara men eftersom det är medarbetare så kan det ju vara viktigt. Men ack nej, det var varken viktigt eller akut. Jag blev så besviken, det störde verkligen min avkoppling som jag så väl behöver. Jag brukar inte bli irriterad men just denna gång kändes det inte bra. Naturligtvis visade jag inte, eller sa något utan försökte bara avsluta så snart som möjligt. Men det störde min helgfrid.

Helg blev det i alla fall och jag har både läst och skrivit. Under lördagen har jag även varit ute och fixat en del ärenden. Var bl.a. på bibblan och lämnade böcker och där var jag ensam. Lite mer folk när jag passerade ett centrumområden men faktiskt lugnt med tanke på lönehelg. Det känns tryggt.

Imorgon blir det sovmorgon, hoppas jag. Klockan och tiden får bli som det bli, även omställningen till sommartid. Numera brukar ju dator och mobiler ställa om tiden per automatik så det behöver jag inte tänka på. Ser fram emot att få vakna utsövd.

Sanningens kalas

Sanningens kalas av Marie Lundström är en lättläst roman om en 48-årig kvinna med en del livsval att göra. Här finns kärleksdilemman, en trubbig relation till mamman och även väninna med kärlekskval. Berättelsen utspelar sig i Stockholm, där Stadshuset har en viss roll i historien.

Det är författarens debut och det som väckte mitt intresse är att Lundström är programledare för ”Lundströms bokradio” i P1. Det är intressant att få veta hur människor som läser mycket och jobbar med böcker, själva skriver. För mig blev det dock en ganska neutral läsning. Inte illa men jag blir inte alls berörd. Det här är ingen berättelse eller karaktär som fastnar hos mig.

Nätternas gräs

”Nätternas” gräs” av Patrick Modiano är en nätt och tät berättelse som utspelar sig i Paris i två tidsplan. En man går omkring i Paris, i områden där han en gång i sin ungdom varit med en mystisk kvinna. Kvinnan försvann utan spår men mannen har en svart anteckningsbok men en hel del fakta.

Det är en kort berättelse, bara 137 sidor men oj så mycket som får plats i dessa välskrivna rader. Det är både mysigt och mystisk, gåtfull och spännande. Berättelsen har ett upplägg som gör att spänningen sitter i genom hela berättelsen och den är fylld av utmärkta formuleringar.

Jag har kommit att bli mycket förtjust i Modioano:s berättelser och även denna uppskattar jag mycket. Den inspirerar mig att läsa mer. I detta fall har jag Nobelpriset att tacka för att de gett uppmärksamhet åt Modiano vilket även gör att flera av hans verk finns översatta till svenska.