Irritation över gravblommor

Vi är många som sitter hemma och jobbar som känner att irritationen ökar allt mer. Det kan vara småsaker som skaver. Jag försöker hålla humöret uppe men idag kände jag hur irritationen steg för en händelse som jag inte skulle reagerat över om allt vore som vanligt.

Min mamma ringde eftersom min mosters man hade hört av sig om några gravar. Han tyckte att blommorna såg för ynkliga ut. Det är inte hans gravar eller hans släktningar så jag begriper inte varför han lägger sig i vilka blommor jag väljer. Och nu när jag har extremt mycket att göra, betydligt större problem att lösa, så blir jag väldigt irriterade, nästan sur. Självklart ska det vara fint på graven men vi har olika smak och olika åsikter om hur mycket blommor som är lagom. Det hela slutade med att jag ska åka dit en dag i helgen för att kolla gravarna. 20 mil enkel resa men jag tänker att jag kan se det som en utflykt och göra stopp på vägen.

Detta har hänt tidigare. Någon gång har blommorna sett trötta ut men de allra flesta gånger har det räckt med ett lätt sommarregn så har de sett glada ut igen. Det är mest gnäll och jag vill inte ge dem anledning att gnälla.

Överraskande fin helg

Sista helgen i maj blev en varm och solig överraskning. Det är något att vara tacksam över. Jag fick ingen sovmorgon på lördagen då jag behövde packa väskan, sedan åka för att storhandla till mina föräldrar och sedan åka till Örebro. Resan gick bra, torra fina vägar och inte så mycket trafik. Väl hos mina föräldrar, så fikade vi och sedan fick jag ut dem på en biltur och besök i en handelsträdgård. Tyvärr var utbudet skralt så det passade inte oss. Det blev en lugn kväll framför tv:n istället för plantering.

På söndagen blev det i alla fall sovmorgon. Jag försov mig och det gjorde även mina föräldrar också. Jag gav mamma hennes Morsdagspresent dvs en tur till Lindesberg och en plantskola där. Av olika skäl kom vi iväg sent, resan tog längre tid än beräknat och när vi kom fram insåg vi att de snart skulle stänga. Det fick bli en snabb visit och mitt planerade fika uteblev. Mamma hittade några plantor som hon ville ha men jag var inte nöjd då det var mycket urplockat, nästan tomt.

Jag hade kollat öppettider, som inte stämde. Det visade sig att lilla Lindesberg hade en planthandel och en handelsträdgård och jag hade kolla fel ställe. Nu lyckades jag i alla fall hitta den andra trädgårdshandeln och där fanns blommor i överflöd. När jag körde mamma till vårt sista stopp var bilen fylld med blommor. Hon fick allt hon önskade och mycket mer. Och jag hittade röda dahlior till pappa så nu är även han nöjd.

Själv är jag genomsvett eftersom jag var vår-klädd i tröja, långbyxor och kängor och överraskades av sommarvärmen. Det kan jag hantera med glädje. Nu har jag hjälp mina föräldrar med allt som de behövde hjälp med, köpt orimligt mycket blommor så att de kan plantera och göra fint i trädgården dvs vilket både håller dem sysselsatta och att det får fint hemma. Jag har kollat upp dem, firat mamma och sett att pappa mår lite bättre, fysiskt men behöver mer stimulans för att hålla igång interlekt och tankeverksamhet. Nu har jag koll på läget och det känns bra. Hemresan gick bra, trots väldigt mycket trafik, framförallt många lastbilar.

Jag var väldigt tveksam till resan men inser nu i efterhand att det är bättre att jag göra detta än kallar dit hemtjänst, hantverkare och annan hjälp som föräldrarna behöver. På så sätt har föräldrarna hållit sig undan att träffa folk som riskerar att träffa smittade. Dessutom är det ju mycket gladare, nu när jag varit där och det är också väldigt viktigt.

Förväntningar

Idag ska jag vara ledig. Jag borde redan vara på väg men det finns inte i mig att stressa idag. Det vore inte så klokt att ge sig ut på vägarna och vara trött. Men iväg ska jag. Jag har en lång inköpslista från mamma som tarvar flera stopp och så vill jag även köpa med någon överraskning och kanske en tårta. Ska bli skönt att få köra bil och lyssna på musik, det ger avkoppling.

Mina förväntningar på dagen är höga. Jag vill se försommarsverige genom bilrutan. Jag vill få ta av mig skona och känna pappas nyklippta gräsmatta under fötterna. Jag vill se att mina föräldrar har det bra och klarar sig. Jag vill höra glad musik och sjunga med. Jag vill att jobbmobiltelefon och mejl ska vara tyst hela dagen. Allra helst en liten lottovinst, men det kanske är att önska för mycket.

En liten biltur

Efter 13 intensiva arbetstimmar var jag bara tvungen att stänga igen locket på datorn och lämna lägenheten för en stund. Tog mig till Ica för att handla eftersom skafferiet behöver fyllas på med varor som kan pigga upp. När jag satte mig i bilen för hemfärd kände jag ett starkt behov av nya vyer och körde en liten extra rund. Larvigt att det kan betyda så mycket men ikväll var det som en lyxresa att få köra en tur med musik på bilstereon på alldeles för hög nivå.

Det märks att det är vår, nästan försommar, eftersom många var ute på kvällspromenad. Betydligt fler än hundägarna var ute och många par gick hand i hand vilket ser väldigt mysigt ut. Inga mössor, jackor eller vantar behövs längre.

Jag tror att presenterna till mamma kan få en enkel lösning. Det hon önskar sig mest är blommor till trägården. Allra helst vill hon åka till en handelsträdgård. Det är ju en utomhusaktivitet och om de går att välja en lugn tid så kanske det kan ordnas. Måste fundera ut en säker lösning.

Ja, det verkar som att även denna vecka försvinner i en rasande fart. Skulle vilja stoppa tiden en stund för att få dofta på syrener.

Blommor på balkongen

Tvättmaskinen jobbar i badrummet och jag står ute på balkongen och kliar mig i skallen. Jag vet inte riktigt om jag ska planera om eller avvakta en stund. Bakgrunden är att jag för någon veckan sedan bytte ut några blommor och igår var det dags för att byta ut resten. Jag trodde att det var hettan och torkan som gjort mina växter torra och gula. Men igår när jag skulle plantera om så upptäckte jag ohyra. Hur kom den dit?

Jag vet inte var ohyran heter. Jag vet inte var den kommer ifrån. Har den funnits hela sommaren utan att jag märkt något? Jag pysslar ju om mina blommor varje dag. Tycker att jag borde sett något. Eller kan det ha kommit med blommorna som jag köpte för någon vecka sedan? De tycks inte angripna men kanske att det små djuren gillade de andra bladen bättre? Jag fattar inte hur det hänger ihop.

Nu har jag kastat de angripna växterna. Kan jag planera nytt direkt? Eller bör jag vänta ut? Jag har även sprutat med såpa. Känns onödigt om även de nya blommorna ska bli angripna. Eller är det bara att fortsätta med såpa? Jag känner att min kunskap och erfarenhet är otillräcklig.

Kanske är träning och att testa, det bästa sättet att lära sig.

Väntar på att få bli planterade

Låt blommorna vara ifred

Har varit några dagar hos mina föräldrar och då även passat på att sköta några gravar. Jag tar hand om fyra olika gravar där jag vill att det ska se fint ut. Eftersom jag inte bor nära, så måste jag ha lättskötta planeteringar som till stor del sköter sig själva. Det går ganska bra. I år har det dock varit svårt då tiden för vårblommor varit alldeles för kort. Det är svårt att veta hur jag ska plantera.

Sedan senaste besöket, så kan jag konstatera att olika sorter plantor har växt på olika fort i den överraskande värmen. Några är redan jättestor medan andra växter på i maklig takt. Några växter har lyckats övervintra från förra året. Jag fick plantera om och byta plats på några växter. Det blir nog bra till slut och jag ska göra några ytterligare justeringar till helgen.

På en grav saknades en blomma. Det var ett hål kvar så det syntes tydligt att någon grävt upp den. Det är således knappast något djur som orsakat den skadan. Det gör mig så otroligt irriterad. Det var ingen dyr växt men jag hade planterat den eftersom min farmor gillade den blomman. Varför tar man en planta från en grav? Min uppmaning är klar: Låt blommorna få vara ifred.

 

En brutalt ärlig kvinna

Min tandhygienist är noggrann och brutalt ärlig. Tyvärr har hon varit sjukskriven en tid så det var länge sedan jag besökte henne. Idag har jag dock fått redogöra för hur jag sköter mina tänder, blivit undersökt och bedömd, blivit gnuggad och polerad samt rikligt förmanad. Jag fick en gnutta beröm och det var nära att jag slutade lyssna där. Men jag gick även en hel massa goda råd: teknik med tandtråd och mellanrumsborstar, goda rutiner samt var jag kan köpa tandtråd mm billigt. Väldigt bra service även om den svider. Jag trodde att det var ett kort besök men det tog över en timme.

Utan inkomst så känns förstås kostnaden. Men å andra sidan, en helt timme med hennes kompetens och all imponerande utrustning, måste ju få kosta. För mig handlar det egentligt bara om att avstå ett besök hos frissan (färgning och klippning) samt en massage. Mer är det inte. Och jag går ju bara en gång om året till tandhygienisten. Visserligen hade jag behövt en avslappnade massage efter behandlingen men det fick bli en promenad istället.

Eftersom jag är en mästare på att belöna mig själv, så gick promenaden via blomsterhandeln. Jag unnade mig nya blommor till balkongen. Det blev jättefint. Nu måste jag göra klart något annat trist uppgift, så att jag få köpa fler blommor. Det fanns så otroligt många vackra växter hos blomsterhandlaren och än finns det plats på balkongen.

Sukta efter presenter

Besökte IKEA under eftermiddagen för att leta födelsedagspresenter till min pappa och till min farbror. Till min pappa ska jag köpa kläder men jag tänkte att det kanske kunde finnas något praktiskt till hemmet, som kan passa honom. Min farbror brukar också få kläder men i år har han meddelat att han inte vill ha fler plagg. Det blev genast svårt för mig men jag tänker att han behöver lite förnyelse, kanske lite färg till hemmet.

Jag valde några blomkrukor och en matchande korg för frukt och godis. Det tror jag blir fint. Jag köpte även blommor, som jag redan valt att behålla själv. Nu sitter jag och sneglar på krukorna, kanske att jag ska behålla även dem?

När jag ändå sneglar, så har jag även börjat sukta efter godiset som jag ska lägga i korgen…

Återhämning ger inspiration

Söndagen ägnades som vanligt framför datorn. Förmiddagen försvann medan jag först sov och sedan var helt försjunken i olika uppgifter. Vid tvåtiden begav jag mig ut på en promenad för att få komma tillbaka till livet igen. Det blev en riktigt skön promenad som jag avslutade med att bjuda mig själv på en Caffe Latte. Vips så var jag som en ny människa.

Mitt nya jag har tydligen nya intressen. På vägen hem passerade jag en blomsterhandel, Jula och Jysk. Eller rättare sagt, jag passerade inte alls utan kom hem med blommor, extra träningsbrallor, tofflor och en dörrmatta till hallen. Jag är helt övertygad om att inspirationen kom från den återhämtning promenaden och kaffepausen gav.

Lärdomen är såldes att inte slarva med återhämtningen. Tänker att om jag både gör, skriver och läser det, så kanske jag även kan ta in denna lärdom. Dessutom kan jag påminna mig själv nästa gång jag glömmer hur viktigt det är.

Skåneleden – dag 2

Vaknade upp på Vandrarhemmet i Baskemölla och var ivrig att gå på leden igen. Vandring fortsatte längs kusten. När man kommer fram till en väldigt vacker strand, viker dock leden av och upp på asfaltsvägar. Det är rejält trist och hårt för fötter och ben att gå på asfalt och inte vad man tänkt sig. Jag har läst att stranden och området vid Knäbäckhusen är vackert men det ser man inte så mycket av från leden. Däremot får man se många äppelodlingar som imponerar på mig.

Något som slår mig under vandringen är alla blommor. Det är frodigt och en enorm blomprakt i diken, på ängar och på åkrar.

När man närmar sig Stenshuvuds nationalpark får man mjukare mark under fötterna igen vilket känns bra. Man kan gå länge i nationalparken, det finns många stigare att följa. Några tjuriga kossor hindrade min väg, men det var bara att vänta ut tills de ville släppa fram mig.  Jag var fikasugen och valde att besöka kaffestugan Annorlunda, vilket var ett mysigt val. Med kaffe i magen, kunde jag bestiga toppen av Stenhuvud, 97 m ö h. Då nationalparken är lättillgänglig så är det mycket folk som rör sig i området. Det är således ingen lugn naturupplevelse men väl en härlig utsikt.

Efter Stenshuvud går leden återigen på asfalt. Det är en liten och smal väg. Då det är vägen till Kiviks musteri, så var det mycket trafik: bilar, motorcyklar, turistbussar och hästtransporter så jag fick gå försiktigt och hoppa ner i diket men jämna mellanrum.

I Kivik letade jag mig fram till Systrarna på Kivik, ett B&B där jag bokat rum för natten. Det finns ett vindskydd i Kivik men jag kände mig osäker på hur skyddat det låg så av säkerhetsskäl valde jag annat boende. Nu i efterhand är jag övertygad om att det hade varit okej att bo i vindskyddet.

Simrishamn – Kivik är etapp 5 på Österlenleden. Det är okej och vissa delar är väldigt fina. Det är dock alldeles för mycket asfaltspromenade för att jag skulle rekommendera denna etapp. Stränderna kan man besöka separat, så även Stenshuvud. Men att vandra hela etappen känns inte attraktivt.