Fy för packning

Har säkerligen skrivit om det tidigare men problemet kvarstår – att packa tar fram mina sämsta sidor. Jag tycker verkligen inte om det. Jag har blivit aningen bättre när det gäller vanliga resor. Numera packar jag ungefär samma sak inför varje kortresa. Men idag är det packning inför en vandring och jag får inte ihop det på ett bra sätt.

När man ska bära allt i ryggsäcken vill man ju inte ha med sig för mycket men ändå tillräckligt för att klara alla väderlekar. Min plan på shorts och t-shirt verkar inte fungera, så jag måste ha annan lösning. Så nu sitter jag och surar.

 

Annons

En ny tid

En ny kalender kan ses som något symboliskt, att vända blad och att en ny tid tar vid. Åtminstone för oss med papperskalender. Så nu är min framtid mest oskriven och full av nya möjligheter.

I höstas lämnade jag mitt jobb och även den elektroniska kalendern som varit en så stor del av mitt arbete och mitt liv. Skolan började och jag skaffade mig en papperskaleder – en för läsåret 16/17. En vackert röd kalender som blivit sliten med tiden. Nu är läsåret slut och så även veckobladen.

Jag fick leta länge för att hitta den perfekta kalender och jag är mycket nöjd med resultatet. Fjärilar på utsidan och på insidan ryms 1½ år. Än så länge är den mest fylld med semesterresor och roliga möten men jag gissar att det ändras med tiden. Det mesta är fortfarande obokat och det ger ju många möjligheter. De vill jag ta tillvara på.

Bernards

I min studie av Jönköpings caféer upptäckte jag efter ett tag att Bernard verkade vara ett populärt namn. Dels finns en gammalt anrikt konditori men namnet, dels ett mer modernt ställe med likande namn. Båda serverade gott kaffe och det fanns gott om kaloririka val att göra.

Nu har jag läst på och ser att det finns både historia och nytänkt i något som är en kafé-koncern med flera caféer i både Jönköping och Värnamo.

Jag gillar att det finns caféer som inte tillhör de stora kedjorna och som kan kombinera tradition och innovation. Här fikar jag gärna.

Kaffebönan

I Jönköping finns café Kaffebönan och det är ett ställe där jag trivs. Det är inget extravagant. Det finns ett utbud av gott kaffe och bakverk som ser goda ut. Jag kan erkänna att jag inte testat godsakerna.

För mig är Kaffebönan ett ställe där jag kan sitta och slappna av och njuta av kaffe. Bäst är att sitta ute, en mysig innergård som ger avskärmning. Det är ett enkelt ställe där jag trivs.

Lata dagar

Igår var en alldeles underbar dag. En sådan dag som jag ska minnas länge.

Började med hotellfrukost och det är ju alltid gott. Det är extra gott eftersom jag inte behöver diska samt att det kommer en ung man och fyller på kaffekoppen samtidigt som han hämtar disken.

Tog en promenad längs vattnet och tidig förmiddag var allt lugnt och stilla. Luften var klar och färgerna helt magiska. Jag fick stanna flera gånger, bara för att njuta. Hamnade i ett rosarium, en park men massor av olika sorters rosor. Alla hade inte slagit ut än men tillräckligt många för att ge en fantastiskt doft. Jag satt och läste i blomsterhavet och det är njutning, vill kan jag lova. Solen sken och enda nackdelen var oljud från trädgårdsmaskiner men jag förstår att personalen måste ta hand om växterna och göra fint.

En lång och skönt promenad där jag stötte på två andra sjöar följde och sedan blev det lunch på en favoritrestaurang. Lite dyrare men värt varenda krona. Stämningen, service och mat är i toppklass. En supergod sallad och nybakat bröd ingick också samt kaffe och kaka efter maten. Råvarorna är jättefin och allt smakar väldigt gott.

Hade planer för eftermiddagen men solen sken så gott så jag satte mig på en brygga vid en sjö, läste en bok och njöt av sommaren. När jag fick träsmak i baken gick jag och köpte mig en kaffe och en glass, valde en ny plats vid vattnet och fortsatte att njuta. Så enkelt och skönt. Så som man vill att livet ska vara.

Under förmiddagspromenad tog jag även denna bild. Den ska jag ta fram i vinter, när allt känns grått och kallt.

Svärmödrar utan gränser

Svärmödrar utan gränser av Anna Jansson är en feelgoodroman som utspelar sig på Gotland. Det är del 2 i en serie som började med Ödesgudinnan på salong d’Amour. Det handlar om en färgstark kvinna som driver en frisersalong men som även ser till att människor får mer kärlek i livet.

I den här berättelsen händer det saker hela tiden. Dråpligheterna avlöser varandra. Det blir nästan som en fars. Det är kul, har en antydan till djup, men är enligt min uppfattning en ganska grund historia. Det är välskrivet, mysigt men så mycket mer är det inte. Jag erkänner glatt att jag kan vara kräsen då utbudet i denna genre är stor.

Trots mina tveksamheter så kommer jag antagligen att även läsa fortsättningen i serien. Ibland är lättsam underhållning vad man behöver. Jag kommer inte att slänga mig över boken när den kommer ut, men kanske blir det ett bokreafynd om några år.

En osynlig

En osynlig av Pontus Ljunghill är en väldigt spännande berättelse i Stockholmsmiljö, där det mesta av berättelsen utspelar sig 1928. Det handlar om ett mord, där en 8-årig flicka hittats mördad och vi får följa polisens arbete.

I den här berättelsen tar händelseförlopp och utredning den tid den behöver. Det går långsamt fram, samtligt väldigt tydligt med vad som sker i utredningen. Det är otroligt intressant. Därtill får man fina personporträtt och helt underbara Stockholmsskildringar. Jag uppfattar att den beskriver tiden väl med många tidsmarkörer.

Det är spännande och välskrivet och jag uppskattar verkligen den här typen av deckare. Jag kommer absolut läsa fler böcker i serien

Framtidsdrömmar

Satt en kväll och tänkte på olika framtidsscenarion, olika möjligheter hur framtiden kan bli, olika alternativ att sträva mot. Ett av dem blev en vacker bild.

Jag tänkte mig att jag satt på en glasveranda till ett litet hus, vid havet eller med helt fri utsikt. Det lilla huset var praktiskt och hade en avskild del för min samtalsmottagning. Jag hade stor frihet, kunde skriva i lugn och ro på mina böcker och ta emot klienter för coaching närhelst de ville komma. Dvs flexibilitet för oss alla. Mellan coaching och skrivande kan jag var och leva, ta promenader och läsa. På något sätt kommer tillräckligt med pengar in, från samtal och författarskap. Kanske inget överflöd men full tillräckligt för att leva.

Det är en vacker framtidsbild där jag känner harmoni. Men jag känner även en viss rastlöshet. Den bilden behöver nog 10-15 år innan det är dags för mig att slå mig till ro på detta sätt. Samtidigt kan jag känna en trygghet i att möjligheten finns. Coachingutbildningen som jag gått kan vara ett steg i rätt riktning och jag vet hur jag kan gå vidare, fortsätta utvecklas och utbilda mig vidare. För mig är den någon form av trygghetskänsla att veta att det finns alternativ om nuvarande vägval inte blir rätt.

Kanske har tryggheten alltid funnits där men nu blev den tydligt, bilden gjorde scenariot konkret. Det känns också väldigt bra att kunna fatta ett beslut, att det inte är rätt nu, utan att behöva säga nej för all framtid. Det kan bli verklighet en dag, men inte nu. Nu är tid för annat.

Skvättande

Känner mig ledig, som att sommarlovet kan börja nu. Jag har rest bort, bor på hotell, sover gott, får sovmorgon, hotellfrukost och sedan kan jag strosa runt på långa promenader. Men varje gång jag sätter mig ner på en bänk med min bok, så börjar det regna. Inget ihållande regn men tillräckligt för att jag ska bli kall och blöt. Jag har gått ut och in hela dagen och det är tröttsamt. När jag är hemma på min balkong, har skvättandet inte så stor betydelse men när jag är bortrest så blir det en del besök på kaféer och butiker för att hålla mig varm. Nåväl, det är ju inga allvarliga problem så det kan jag nog stå ut med.

Midsommar för dem med traditioner

Som jag ser midsommar, så är det en högtid för alla som har traditioner. Har man inga kan man skapa eller låta bli. Jag har inga traditioner och i år var jag på besök hos mina föräldrar. Mina föräldrar behöver min hjälp och det tar sin tid att hitta sätt att ta hand om sina föräldrar på ett bra sätt. Det går, det tar tid och den tiden får jag försöka hitta. Men något särskilt firande blev det inte.

Jag tror att midsommarfirandet är under förändring. Alla har inte tillgång till sommarställen, alla är inte intresserade av folkdans och många nysvenskar behöver hitta sin egna midsommartraditioner. Jag undrar om det när någon som tänker på denna utvecklingen eller om den sköter sig själv. Personligen tror jag att det finns en del att göra. Personligen ser jag gärna att vi moderniserar vår midsommar och ser till att inkludera alla i samhället. Det känns viktigare än att anammar amerikanska traditioner.

Nu är jag mest glad att helgen är över. Skönt med vanlig sommar igen!