Provocerad

Under helgen har jag läst en hel del om dokumentärer om Josefin Nilsson. Jag har inte sett den, än, men jag ska självklart se den. Jag förstår att många blir djupt berörda, arga, ledsna. Jag har även läst en hel del i webbtidningar om reaktioner från personer som kände Josefin, som jobbat Dramaten mm.

Det som gjorde mig så oerhört arg, var ett inlägg på Facebook från Dramaten där de beskriver hur de kraftfullt tar avstånd från alla former av kränkningar och våld och att de har nolltolerans mot trakasserier. Däremot kommenterar de aldrig enskilda personer. Fina ord och jag tror säker att de menar det men utöver ord krävs det handling. Och just i detta läge känns dessa ord, för mig, provocerande.

För mig är denna fråga inte juridisk. En person är redan fälld. Det handlar om hur mänskliga värden och vad som händer med en människa som behandlas illa. Det handlar om att vi behöver ställa upp för varandra, säga ifrån när det behövs och visa vad som är okej eller inte. Det handlar etik.

Nåväl, jag ska se hela dokumentären innan jag skriver med. Men tills vidare blir det inga besök vid Dramaten. Jag håller tummarna för att styrelsen drar nytta av Sara Danius erfarenhet och komma med kloka beslut.

Annonser

Hoppfullhet

Igår lämnade jag in ett utkast till en förstudierapport inför opponering. Det kan ses som den första delen av exjobbet och kändes som en milstolpe. Utöver opponeringen och slutförande av rapporten, är det bara två andra rapporter ytterligare att göra samt en muntlig tenta. Sedan är det bara exjobbet kvar dvs tiden med grupparbeten, ständiga inlämningsuppgifter och tentor är snart över. En vecka kvar… Men gårdagen milstolpe kändes väldigt bra och idag unnande jag mig en ledig dag. Så skönt att vila hjärnan och idag avstod jag alla tankar på skolarbete.

Tydligen behövde hjärnan den vilan eftersom det kändes som lördag när jag åkte in till stan. Därav fattade jag först inte varför det var så många ungdomar på Drottninggatan. När jag såg plakaten och hörde dem skalla så förstod jag att jag var på väg att hamna i klimatstrejken. De unga hade varit vid Mynttorget och drog sig mot Sergeltorg. När jag själv tänkte snedda över plattan var den typ fylld med 10 000-tals unga. Jag tog gärna en omväg för deras skull. Jag beundrar verkligen vad de gör, att de tar ställning. Lite senare såg jag dem tåga mot Mynttorget igen, de var blöta i regnet men fyllda av energi. Jag kände en stark hoppfullhet.

Själv strosade jag mest runt, åt en god lunch, shoppade och fikade. Jag besökte flera boklådor och fånga några bra fynd. Flera butiker hade halva priset på reapriset och jag hade tur att hitta några böcker som jag letat efter. Besökte även klädbutiker och inhandlade strumpor. Det är hög tid att slänga ut gamla och nötta sockor.

Trots regn och gråväder så blev det en skön dag. Kravlösheten gjorde gott och ungdomarnas klimatkamp gav hopp. Det värmde gott i hjärtat.

IT-säkerhet

Ibland undrar jag hur det är med IT-säkerhet och olika kundregister som man finns i. Jag tycker att jag titt som tätt fåf felaktiga mejl: mejl från företag där jag inte längre är kund, mejl från företag där jag är kund i ett systerföretag och idag mejl från ett företag som jag ev blir kund i senare. Förmodligen har de olika kundregister men råkar skicka fel ibland. Visst kan fel hända men det irriterar mig att man inte är mer försiktigt. Nu handlar det mest om adressuppgifter, telefonnummer mm men jag tycker ändå inte om det.

Jag skulle helt enkelt behöva sätt mig ner och skriva till företagen och kräva att bli struken ur deras register. Någon dag kanske jag gör det. När jag ids. Till dess ska jag fungera över om jag blivit en gnälltant. Det vill jag nämligen inte vara. Jag vill bara att andra ska vara rädda om mina kunduppgifter.

Noteringar vid skolpassage

Mellan mitt hem och den arbetsplats där jag gör mitt exjobb, ligger en skola. Jag passerar såldes skolan två gånger per dag och sneddar genom ena hörnet av skolområde och passar runt de olika skolbyggnaderna. Jag tror att det är en låg- och mellanstadieskola (heter det så fortfarande?) och tillfällig förskola.Varje dag slås jag av det kaos som råder i biltrafiken.

Det tycks som att väldigt många lämnar och hämtar barn med bil. De är betydligt fler än vad området klarar av och det saknas vändplats. Ändå är det många som kör in på området för att komma så nära dörren som möjligt och för att sedan ha problem att backa ut. Jag känner inte alls igen det här från mig egen skoltid då man gick eller cyklade till skolan. I detta område är det dessutom nära till bussen och nära till pendeltåg. Har svårt att förstå detta trafikkaos varje dag.

Det andra som jag noterar är att många barn hämtas av äldre person av typen mormor/morfar/farmor/farfar, det är åtminstone så som barnen tilltalar personerna. Det är dessutom något jag tycker mig uppleva bland bekanta som har barnbarn. Barnvaktsuppdragen duggar tätt. Jag gillar att barnen har bra relationer över generationsgränser men jag gillar även att barnen får vardagstid med sina föräldrar. Så långt går inte mina noteringar, att jag kan dra slutsatser.  Möjligt är slutsatsen att vi tiderna förändras.

Sjunkande påslager

I mitt kök finns gömmor med både plastpåsar och papperskassar. Det är påsar från alla tänkbara butiker och från olika tider. Jag har ju svårt att slänga saker så mitt lager har varit stort.

För första gången i mitt vuxna liv ser jag ett trendbrott: mitt lager minskar. Användningen av soppåsar har visserligen minskat något ju mer jag sopsorterar men har nu stabiliserat sig. Däremot har inflödet av påsar minskat drastiskt. Detta trendbrott syns tydligt i mitt kök.

Nu är det ingen kris på något sätt utan något som jag ser som ett gott tecken på en sund utveckling. Det är värt lite uppmärksamhet.

Tankar om påsar

Eftersom jag läst ett antal kurs om hållbarhet och att hållbarhetsfrågor ofta återkommer i olika kurser, har frågan om plastpåsar kommit upp flera gånger. Min personliga upplevelse är att frågan svalnat under det senaste året. Numera är det inte så många som diskuterar priset eller behovet. De som jag hör mest av, är de som totalt förnekar att det är en fråga dvs de som ägnar mer tid åt att ifråga sätt lagparagrafer och forskningsstöd än att tänka efter om de egentigen behöver påsen eller ej.

Igår var jag i en liten Ica butik och överhörde några flickor vid fruktdisken. Jag gissar att de var i 9-10 års åldern. Den valde någon frukt och den ena flicka frågade om de inte skulle ta en påse och lägga frukten i. Den andra flickan sa att det var ju bara onödigt vilket det snabbt blev överens om. Så kloka flickor, tänkte jag. Idag i en annan butik såg jag ganska många som tog påsar av ren vana. En påse för en liten lök, en annan påse för två äpplen. Påsar som sedan hamnade i en större påse vid kassan. Så stor vanans makt är. Jag gick i alla fall intrycket att de inte tänkte så noga på om löken kunde ligga tryggt i korgen, även utan plastomslutning.

Min tanke är att det handlar mycket om vanor. Jag måste bli medveten om mina egna vanor, reflektera, för att kunna förändra dem. Det är inte alltid så enkelt. Då är det bra att det finns barn som kan vara förebilder och visa att det inte behöver vara så komplicerat.

Brevleveranser

Torsdagsmorgonen innebar att jag kunde konstatera att min batterileverans kom en dag före aviserat. Jag beställde i tisdagskväll och på torsdagsmorgonen delades kuvertet ut av morgontidningsbudet. Tack för fin service!

Önskar att Post Nord hade liknande servicenivå. Jag fyllde år i tisdags och några släktningar har skickat födelsedagshälsningar via post. Ett av dessa, från mina föräldrar, kom idag torsdag. När resten kommer återstår att se. Okej för att ett brev inte är dödsviktigt men å andra sidan är portot betalt för en tjänst som man kan förvänta sig ska leva upp till sina löften. Leverans av post har fungerat i Sverige sedan 1636, så varför ska de vara så omöjligt just 2019?