När jag var ung tyckte jag hemskt illa om piloter som strejkade för högre lön och andra villkor. Jag var helt övertygad om att det finns många yrkesgrupper som har anledning att förhandla upp sina löner och att ta till strejk göra man bara när det verkligen behövs, vilket inte borde vara fallet för piloter. Jag tyckte då, att de borde förhandla utan att hota om strejk, än mindre genomföra strejk. Genom åren har jag fått uppleva massor av strejkhot från just piloter, och har inte blivit mer positivt inställd tvärt om. Förhandling är bra och även den löpande dialogen ska vi vara rädda om och utveckla. Strejkrätt är bra och ska användas med förnuft och när den verkligen behövs. Jag älskar de om gick före oss och gett oss fina och viktiga rättigheter. Höga inkomster och väldigt gynnsamma arbetsvillkor till piloter står inte på den listan. Att just SAS-piloterna strejkar, tror jag är till stor nackdel för dem själva på sikt. Andra bolag, med sämre villkor, kan komma att ta över marknaden och då även bli styrande i villkor. I vanliga fall brukar jag vara hoppfull, tänker att de nog kommer att hitta en lösning. Nu känns det dystert, känns mer som att detta är något som återkommer alltför ofta. Det irriterar mig mycket. Jag vill har ett samhälle där dialogen fungerar, inte där vi hotar och ställer ultimatum.
Tänker att jag vara ganska klok, redan som ung!