Apotek

Har äntligen tagit mig ut för att handla. Det saknas både mat, hygienartiklar och lite annat eftersom jag inte hade bunkrat innan jag blev sjuk. Idag såg jag till att ha lite mer hemma än för närmaste dagarna. Maten var inget problem, men apotekens utbud har verkligen försämrats, noterade jag.

Redan innan jag blev sjuk hade jag en lista med saker jag behövde från apoteket. Inget receptbelagt utan mer av värktabletter, salvor mm som behövs för förebyggande friskvård. Men när jag varit på de närmaste apoteken har det bara funnits några av varorna jag sökt, och jag har inte orkat stå i lång kö, utan tänkt att jag tar det vid nästa apotek. Det har jag inte lyckats med. Igår passerade jag ett apotek med där var det så trångt att jag inte vågade gå in. Idag fick jag en ny chans, ett nästan folktomt apotek. Men… även hyllorna var tomma, på det jag sökte.

För mig är det inget allvarligt eftersom det handlar om friskvård, men jag har ju hört att även de som behöver receptbelagd medicin behöver vänta eller beställa. Det känns lite galet tycker jag. Jag har nog tänkt att det handlar om ”barnsjukdomar” i apoteksreformen, att man bör ha kommit tillrätta med det nu. Tydligen inte.

Så hur löste jag situationen: jag åkte hem och beställde på nätet.

Röstkort

Igår kom mitt röstkort med posten. Det är snart dags för kyrkoval och som medlem vill jag självklart vara med att rösta. Men jag vet inte på vad. Hittills har jag inte nåtts av någon som helst information om vilka partier som deltar och vad de står för. Jag började kika runt i går och det är magert med information. Det är visserligen några veckor kvar men jag ser det som hög tid att dra igång kampanjarbetet nu.

För mig som är både är intresserad av att påverka och intresserad av politik, är alla val intressant. Det finns mycket information att hämta genom att studera val som säger en hel del om vårt samhälle.

Nu ser jag fram emot några veckor med att studera partiernas program och valfrågor. Förutsatt att det finns någon information att hämta.

Markera plats

I lördags när jag fikade på Skeppsbro bageri, hände de som nästan alltid händer. När jag gick för att hämta påtår, tog någon min plats. Den här gången ett par som flyttade bort brickan, turligt nog till bordet bredvid så jag kunde få fatt i den. Det är tyvärr inte ovanligt att jag blir av med allt inkl bröd eller annat som jag sparat till påtåren.

Först blir jag irriterad på mig själv. Jag vet att jag borde markera med sjal, bok, jacka eller väska. Jag brukar ha med mig något sådant men i lördags ville jag inte bära på extra saker bara för att få ha mitt fika ifred. Kan väl önska att de som tar platsen ser att det inte är uppätet och att koppen fattas. Eller att jag står tre steg bort.

Den här gången hände det mycket oväntade. Jag fick både en ursäkt och erbjudande om att få tillbaka platsen där jag satt. Wow, det har inte hänt tidigare. Jag blev helt överväldigad. Det finns hopp om mänskligheten.

Utanförskap

Sedan länge är min privata mobil helt kass och borde bytas ut. Av någon anledning skjuter jag på det. Det går ju att ringa och svara och jag har tänkt att det borde räcka. Men det gör det inte, har jag upptäckt. Härom veckan slutade kameran att fungera. Jag tänkte att det innebär att jag tex inte kan vara med i gemenskapen i sociala medier och dela bilder, trist men det går ju att överleva. Men så insåg jag hur svårt jag hade med vissa köp. Vi köp via internet och bankid behöver jag ibland fota QR-kod vilket jag inte kan. Jag har även problem med vissa appar. Idag hittade jag parkeringsplatser men inga automater och utan app kunde jag inte betala. Det är bara några exempel.

För min del är det inget problem – det är bara att köpa en ny telefon, men det fick mig att tänka en hel del på utanförskap. Alla har inte mobiltelefoner eller kan hantera dem. Andra har inte möjlighet att skaffa mobil under vissa perioder. Oavsett orsak så hamnar man rejält utanför samhället och kan inte delta. Jag har nog tänkt att de brukar finnas alternativ men dessa försvinner allt mer.

Jag lever dessutom utan swish och det börjar också blir väldigt svårt. Det går men jag anar att det enbart är en tidsfråga innan jag måste acceptera att ansluta mig. Åtminstone om jag vill vara med i den sociala gemenskapen.

Tekniken är bra, jag gillar den men jag tror att vi i samhället behöver se upp, för att inte lämna människor utanför.

Vapen

Efter att ha läst om skjutningar nästan varje dag under lång tid, så funderar jag på hur mycket vapen som finns i samhället. Alldeles för många är mitt svar och jag funderar på varför man inte kan reglera det på något sätt. Man skulle ju vilja fått ett stopp på tillverkning och öka skrotning av vapen. Få ner tillgången på något sätt. Känns ju som att polisen borde ha ganska bra koll och skulle kunna göra en punktinsats. Tänk ett samordnad räd en tidig morgon och hämta in alla illegala vapen. Eller kanske är det dags för en ny film som ”Bowling for Columbine”. Något som får igång debatten.

Å andra sidan kan jag inte begripa att det ska vara så svårt för en människa att förstå att hen inte ska döda en annan människa. Hur kan någon ha missat det? Jag förstår inte.

Mentorskap

Idag är jag lycklig över att ha den stora äran att få vara mentor. Jag har fått två adepter och idag hade jag kontakt med en av dem. Självklart är det digitala möten som är aktuella men så hade det blivit oavsett eftersom vi inte bor i samma stad.

Jag var både spänd och förväntansfull inför mötet. För mig är det första gången på länge som jag är mentor på engelska. Kul men ibland kan det vara svårt att hitta rätt ord. Vi fick i alla fall bra kontakt och timmen gick rasande fort. Vi ska ha möte igen nästa vecka.

Via organisationen får jag en del utbildning och jag har tillgång till mycket material via en digital plattform. Det har jag börjat gå igenom nu ikväll. Det handlar mycket kom mångfald, inkludering, personligheter, kulturer och mycket annat och det intresserar mig.Det visar sig dock att jag läst det mesta när jag pluggade men repetition är ju alltid bra.

Det här passar mig alldeles utmärkt!

Saknar hopp

Det här med det trasiga järnvägsspåret i norrort engagerar mig. Även om jag allra mest är hemma så händer det att jag kan behöva kollektivtrafiken. Allt finns inte inom gångavstånd. För mig är pendeltåget det mest effektiva och det säkraste transportsättet. Det känns bra när den finns.

Det finns ännu ingen prognos om när spåret kan bli åtgärdat. Först var det tyst, sedan kom rykten om 1-2 veckor och ikväll kom ord om 1-2 månader. Pust. Två månader känns som ganska lång tid för mig, så långt tid att jag tappar hoppet en aning. Även om det finns ersättningsbussar så drar man sig ju för det. Att gå till jobbet tar tre timmar så det känns ju sådär.

Tillvaron kändes tung innan detta besked och nu känns det knappast lättare. Jag behöver något att se fram emot.

Inlåst kunskap

Just nu är det mycket kunskap som är inlåsta i våra bibliotek och som är svår att komma åt. Jag tänker inte på romaner utan alla faktaböcker inom olika ämnen som nyttjas av elever och studenter på alla nivåer. Böckerna är svåra att ha tillgång till eftersom många bibliotek är stängda, har så begränsade öppettider att man inte kan nå dem då eller att biblioteken är så generösa med att skippa förseningsavgifter nu vilket för att böcker inte ens lämnas tillbaka tid.

När det gäller romaner ser jag inget problem. Det är bara att läsa en annan bok, kolla sin egen bokhylla, låna av en vän, gå förbi Myrorna eller liknande eller köp en pocket. Här finns en uppsjö av alternativ för den som är kreativ. När det gäller kurslitteratur är problemet större.

Jag har tänkt att läsa några kurser på distans under våren och var ute i god tid för att fixa kurslitteratur. Reserverade böcker på biblioteket och har beställt de som inte fanns att låna. Det kändes bra. Böckerna ligger i prisspannet 400-700 kr styck så man tänker gärna till om man tror att man har nytta av dem, även efter utbildningen. För mig har ingen av de beställda böckerna kommit än, flera är slut på förlag och jag får inte kontakt med biblioteket. Det var ingen kö när jag gjorde reservationen men nu tycks det som att de är utlånade. Har kollat runt och böckerna finns på flera biblioteket – som är stängda. Till skillnad mot romaner, så kan en student inte vänta eftersom böckerna behövs för olika deadlines.

För mig kommer det att kunna hanteras på något sätt men det här är trots allt ett problem för många elever och studenter på alla nivåer. Man behöver sitt bibliotek under lärandet. Google är bra men inte har inte allt. För mig känns det som att det är hög tid för alla bibliotek att agera och hitta vettigare lösningar för att öppna upp verksamheten på ett klokt sätt.

Skakad

Vilka märkliga dagar. Människor här hemma i Sverige som fattar så märkliga beslut och försvarar sina egna galna beteenden i en pandemitid. Sedan fick jag lite hopp när Dan Eliasson händelsen löste genom att han själv hoppar av sitt uppdrag på MSB. Det kom som en överraskning för mig. Men bara några timmar senare föll min framtidstro i fasa när jag såg händelseutveckling i USA. Ägnade kvällen, delar av natten och morgonen till att läsa artiklar och ta till mig av information. Vågar knappt tänka på den fortsatta utvecklingen.

Känner mig skakad. Och ganska frustrerad över att bara kunna sitta och se på utan möjlighet att påverka. Det är en orolig värld och en orolig tid. Känns viktigare än någonsin att bidra konstruktivt för en positiv utveckling.

Färgglatt

Är det moderna konst?
Rekordförsök i att fylla en skräpkorg?
Eller ser hundrastarna inte ens att det är fullt och att locket inte kan stängas?

En färgklick i det går, det är det i alla fall.