Oro i luften

Idag var jag på en kortare lunchtur i Roslagen. På vägen hem hamnade jag i gråaktigt moln och jag började misstänka skogsbrand. Jag såg dock ingen rök eller eld. När jag kom hem så inser jag att jag åkt i närheten av den brand som härjat i närheten av Arlanda.

Hemma hos mig brinner det inte men jag bor nära en sjö där helikoptrar hämtar vatten till en skogsbrand lite längre bort (hoppas jag). Jag har hört dem flyga här under kvällen. Jag hör även sirener med jämna mellanrum. Alla ljuden gör att det känns som en oro i luften. Jag ser inget men det känns och hörs. Håller tummarna för att allt ska gå bra.

Annonser

Låtsasvärld

Igår satt jag och reflekterade över hur ”låtsats-frågor” kan bli viktiga. Jag tänkte främst på Let´s dance som låg högt bland inslag hos nättidningar och som allmänt samtalsämne. Såg att ”segerfest” var på Grand Hotell i Stockholm.

Men det är ju ingen riktigt tävling. Det är knappast fri konkurrens utan snarare underhållning. De tränar hårt, med bästa förutsättningar, under några månader. Tänker att det är ganska stort skillnad mot många andra prestationer i där människor satsar under många är, under usla förutsättningar och presterar storartat. Känns som att vi håller på att glömma det. Självklart, det förtar inte dansarna – de är jättebra! Det är perspektivet jag kan sakna. Eller är det så att vi behöver se detta glada för att orka med den allt hårdare tillvaron?

Å andra sidan kan jag beundra TV4. Det är som att de har glamoröst AW varje fredag och så en gigantisk personalfest på Grand hotell. Tänkt att kunna erbjuda det till sina medarbetare!

 

Märkligt samhälle

Vilken konstigt samhälle vi lever i. Jo, så tänker jag ibland. Som igår.

Vad sysslar SD med? Mindre än en vecka innan valet. Hur kan de ha väntat 1,5 år med att ta tag i usel kultur. Den ena beter sig illa mot sina vänner, den andra spelar in samtal utan tillåtelse och partier har en märklig hantering av hela händelsen. Dessutom, vilket festande! Den ena är så full att den inte kan bete sig, den andra blir av med telefonen på en utekväll. Och det är ju inte första gången politiker är ute och festar. De flesta av oss andra brukar tänka på att vi har ett jobb att sköta och beter oss därefter.

Och varför tycker Albert Bonnier förlag att det är en bra idé att ge Horace Engdals bok? Vad jag har sett av recensioner är den inte helt lätt att förhålla sig till och har en hel del märkliga värderingar. Jag hade förstås inte tänkt läsa ändå men nu vill jag bojkotta. Det finns så mycket bra litteratur som inte blir utgiven i den hårda konkurrensen. Satsa på dem.

Drömmer mig tillbaka till den tid då det fanns ett sunt förnuft. Eller är det bara en illusion?

Gränslös litteratur

Bland mina facebookvänner dominerar svenskar. Därefter finländare eftersom jag tidigare jobbat i finskt företag och haft medarbetare och kollegor i Finland. Jag förstår sällan vad mina finska vänner skriver, dels pga språket men även eftersom jag inte hänger med i finska mediahändelser, politik mm. Men det finns en sak som går alldeles utmärkt att diskutera oavsett var vi bor i världen – litteratur.

Det är jätteintressant att se vad andra läser eller när man upptäcker att de finska kollegorna går på författarsamtal med några av mina favoritförfattare. Där finns något att dela och litteraturen är något vi har gemensamt oavsett var vi lever, vi är nära. Jag gillar det gränslösa i våra läsupplevelser.

 

SAS-piloternas strejk

Jag är inte så imponerad av SAS-piloternas förmåga att löneförhandla. För mig är strejk något som tas till när andra lösningar inte fungerar dvs något som sällan ska behövas om båda parter kan förhandla. Jag mycket stor förståelse för att strejka om mänskliga rättigheter, klimat, arbetsrättsliga reformer mm men jag är mindre tolerant när det handlar om att högavlönade vill ha högre lön. Därför blir jag irriterad när pilotstrejker är något som återkommer med viss regelbundenhet. Det måste finnas andra sätt att lösa deras konflikter. Deras konflikt ska inte behöva gå ut över kunder och medmänniskor.

I årets strejk är det något jag inte fattar. Det jag hörde är att piloterna dels anser sig har för låga löner dels oroas av att SAS tar in andra piloter genom samarbetspartners mm. Min gissning är att SAS inte tar in andra piloter till högre kostnad, därav får jag inte ekvationen att gå ihop. Men det är väl mycket som inte sägs.

Jag är inte själv berörd men oroas över ett klimat där förhandlingar och konflikter leder till strejk.

Att hänga ut andra med bild

Känner mig lite besvärad av den ökande mängd bilder på facebook som hänger ut andras beteenden. Jag tänker på de bilder där man delar misstankar om brott, vad man själv uppfattar som ett dåligt beteende eller upprörs över.

Ett ständigt återkommande fenomen att lägga ut bilder på ”misstänkt beteende” när någon går runt i ett område eller erbjuder hjälp. Det kan förstås var att något rekar inför inbrott men kan lika gärna vara något helt oskyldigt. Jag skulle själv inte vilja bli fotad när jag promenarar i områden för att kolla möjliga boenden eller beundrar någon trädgård. Jag tycker att det är otrevligt när misstänksamheten tar överhand och går ut över personlig integritet.

Ett annat återkommande fenomen är bilder på bilar som antingen körs illa eller parkerat fel. Här tänker jag att vi har polis och vakter som sköter sådant. Naturligtvis kan vi kontakta varandra, men att hänga ut på facebook blir ingen glad av, det löser inte fråga utan kan snarare förvärra relationer.

Lite då och då kommer läggs bilder upp på misstänkta brott. Problemet, som jag ser det, är att det just misstänka men har en tendens att bli dömda av andra utan att någon egentligen vet vad som ligger bakom bilden.

Jag tror inte att folk menar illa, inte alla i alla fall, men jag tror inte heller att de tänker igenom alla konsekvenser. Det är som att de skriver i affektion, skriver av sig frustration. Jag kan förstå känslan men tycker ändå att det finns anledning att tänka efter innan man hänger ut folk.

Visa vad man står för och vara förebild

Igår när jag gick genom ett stilla Vasastan gick jag även mot röd gubbe. Det var ingen trafik så det var helt säkert. Däremot stod en polisbil parkerad där men poliserna verkade vara upptagna av annat. Det kändes inte meningsfullt att vänta. Bara en liten stund senare hamnade jag i samma situation igen: röd gubbe men ingen trafik. Denna gång stod dock två små pojkar med sin mamma och väntade. För mig är det då självklart och fullt meningsfullt att vänta. Om barnen ska lära sig att vänta till grön gubbe, behöver vi vuxna vara förebilder, tycker jag.

Igår kväll var det Earth Hour. Jag gillar idéen att frågan om klimatet uppmärksammas men jag är inte så säker på vilka effekter de släckta lamporna ger. Jag deltar sällan eftersom jag inte tycker att det gör någon skillnad. Jag väljer att agera på andra sätt. Jag är lite orolig för dessa manifestationer som inte ger något. Däremot inger det en känsla att man gör något viktigt trots att inget händer. För mig är det samma sak när exempelvis folk fyller sina facebooksidor med rosa bandet. Det är bra men utan att skänka pengar till forskning så blir effektiten inte så kraftfull. Det är lite som att stå och vänta på grön gubbe, utan trafik och utan att någon ser. Det är rätt och riktigt med påverkar knappast trafiksäkerheten.

Min tanke att om att manifestationerna ska ge något, så behöver vid kompletteras med annat. Jag har sett några exempel på initiativ till samtal, kunskapsspridning och liknade. Det tycker jag är bra. Då ger manifestationen mer än en mysig stund med levande ljus.