Att medvetet vilseleda

Igår läste jag ett inlägg på facebook som var skrivet av den erfaren och aktiv debattör. Jag följer inte personen men en annan person delade. Inlägget hade om styrelsesammansättning som personen inte tyckte var tillräckligt blandad och i texten hänvisade hen till företagets ledningsgrupp. Min vän gjorde sig lustig över styrelsesammansättningen. Hm, tänkte jag varför inte redovisa styrelsen? Jo, kanske för att styrelsen är jämställd och har en mångfald av kompetenser.

Kunde inte låta bli att kommentera, men valde en mjuk variant för att konstatera deras lurigheter utan att gå djupare i frågan. Till min förvåning, svarade inte min vän utan debattören som redovisade att hen skrivit korrekt om att det var ledningen i bild och text. Jo, det är sant med det är fortfarande missvisande. Är det bättre att medvetet försöka missleda andra?

Nja, jag tycker att det här är en mycket trist utveckling. Igår iddes jag inte gå vidare. Personen har tidigare erfarenhet som ledarskribent på DN, har varit pressekreterare till en minister mm så det blir alltid en alldeles för hård debatt som jag inte alltid orka med. Och det stör mig. Det är ingen god demokrati, snarare ett effektivt sätt att vara besserwisser och tysta andra. Det får mig även att med viss fasa se fram emot kommande valdebatter.

Annonser

Hög tid att agera hållbart

Enligt min mening behöver vi alla ta ansvar för klimatet och jordens resurser. Jag menar inte att vi ska vara dumsnåla men jag anser att vi inte ska slösa i onödan.

En gång i tiden jobbade jag på ett företag där jag hade personal i både Sverige och Finland. Vi kämpande hårt med att få in gemensamma rutiner. Vi hade massor av telefonmöten som efter en tid ersattes med videomöten. Visst träffades vi även fysiskt men vi la stor möda på att minimera antal resor. Det handlar både om att spara klimat, tid och pengar. Det var svårt att få med alla på förändringarna men vi var riktigt duktiga på det. Av det skälet blir jag så otroligt irriterad när jag fortfarande ser personer för företaget som flyger alldeles för ofta, personer som inte tar till sig teknikens möjligheter.

Så snart jag ser detta slöseri med resurser, oavsett företag, försöker jag att undvika det företaget. Det är viktigt att markera att jag inte accepterar slöseriet. De missar mig som kund. Tyvärr är det inte lika lätt när det gäller myndigheter. Där behöver jag tydligen ta till andra knep. Vilket i sig oroar mig eftersom jag gärna ser att myndigheter tar rollen som förebilder. Jag tycker inte att det är okej att slösa med skattepengar på resor, hotellnätter och traktamenten och restid när det finns alternativ. Alla måste vara öppna för utveckling och ett hållbart agerande, även om det inte går att tjäna pengar på det. Det handlar bland annat om ett gott ledarskap.

Tröttsamt tutande

Gårdagen var lugn och det var härligt att sitta på balkonge och läsa. Förvisso hett när solen låg på men ljuvligt under kvällen. Jag sitter skyddat och få märker att jag sitter där. Däremot märker jag vad som händer utanför.

Igår kom en plötslig och märkbar förändring. Höga röster och helt utan förvarning var det fullt med folk i området. Det brukar betyda strul med pendeltågen, eftersom jag bor nära en station, och så var fallet i går. Det märkes så tydlig att stämningen var dålig. Många var irriterade, ringde i telefoner och stampade med fötterna. Efter ett tag börjar bilar komma. Alldeles för många bilar för att få plats på de smala gatorna i området. Det är dessutom svårt att hitta och många körde fel. Oj så alla tutade på varandra. Det är tydligt svårt med hänsyn i trafiken. Det var inte bara en bil som tutade. Det var ett mer eller mindre ihållande tutande i över tre timmar. Det tolkar jag som att väldigt många var irriterade. Det hjälpte inte mycket med de ersättningsbussar som till slut kom. Alldeles för få kom med.

Från min balkong var det tydligt att folk var frustrerade och irriterade. När tågen inte går, finns få alternativ. Idag har jag läst i tidningen att det till och med var slagsmål vid stationen. Jag såg att polisen fanns i området, men fattade inte att det var så illa. Samtidigt kan jag förstå frustrationen. Inga tåg, ingen information och inga alternativ. Det känns ju som att vi borde kommit längre i vårt utvecklade samhälle.

Baksidan

Det tycks som att det finns minst två sidor av det mesta. Där man ser en positiv framsida, kan även en negativ baksida anas.

Igår kväll satt jag länge på balkongen. Det var som att sommaren var här igen. Det blev lite svalare när solen försvann från balkongen, men det var inte värre än att ta på sig en tröja. Det mörkande sakta och blev så mysigt att sitta med tända ljus och bara njuta. Det var en behaglig temperatur väldigt många var ute, både på balkonger och uteplatser och på gatorna. Som gjort för att fira våren och den annalkande sommaren.

Antagligen var det många som firade. Idag läser jag som sönderslagna lampor i gångtunnlar, sönderslagna busskurer mm. Några tycks ha roat sig rejält på samhället bekostnad under sin kvällspromenad. Baksidan av sommarens första kväll är inte så vacker. Eller är det baksidan av alkohol och berusning, som jag ser?

Att inte hitta rätt

På några av de bibliotek som jag besöker, har det införts ett nytt sätt att placera böckerna i bokhyllorna. Romaner står efter genre och det är en ganska lång lista.

En fördel är att om man hittat en bok som man gillar, kan man hitta liknade böcker på samma hylla. En nackdel är att det är jättesvårt att veta genre. Vad är skillnaden mellan relation, vänskap, familj, kärlek och hur ska jag veta vad bibliotekarien anser vara dominerande i boken. Oftast har jag ju inte läst boken och vet inte vad jag ska förvänta mig. Jag går ofta till helt fel hylla och det slutar alltid med att jag behöver gå till datorn och söka mig fram eller fråga om hjälp.

Jag har bestämt mig för att samla på mina erfarenheter, ge det en chans, innan jag skriver till biblioteket. Jag har dock märkt att varje besök tar betydligt längre tid numera och att jag inte alltid kommer hem med det som jag tänkt mig. Just nu är min idé att skriva till chefen för biblioteket och föreslå en utvärdering där vi som besökare får säga vad vi tycker och komma med förslag till förbättringar.

Att känna sig annorlunda i kända miljöer

I hissen upp till tandläkarmottagen började jag prata lite lätt med en kvinna. När vi kom fram till disken förstod jag av att hon var tolk och var där på uppdrag. Vem hon skulle hjälpa att tolka fick jag ingen kläm på eftersom det var många med olika språk i väntrummet. Det var språk som jag inte kan, så den ende jag kunde tala med var tolken! Det har liksom inte slagit mig tidigare att jag var den som var själva språkbegränsningen i ett väntrum hos tandis. Jag var den udda fågeln i sammanhanget.

Idag var jag på biblioteket. De har meröppet vilket betyder att det inte finns personal men jag kan komma in med bibliotekskortet. Det är en superbra service. Den filial som en udda lösning då en träningslokal har sin ingång via biblioteket. Idag var det squaredance. De valde dessutom att ha dörren öppen så musiken och utropen dånade. Därtill använde de bibblan som omklädningsrum. Jag smög om kring och försökte koncentrera mig men det var ju helt om möjligt i skränet. Jag försökta leta inspiration till lösning när tanter bytte både kjolar och förtroligheter. Jag kände mig som en grå, skrämd lite mus.

Att samsas om det gemensamma och offentliga rummet är alltid en utmaning. Men jag gillar att bli utmanad och det finns något nyttigt i få känna sig lite udda ibland, mitt i det som brukar vara vant. Att få bli påmind om att inte ta förgivet.

Vi måste våga prata om…

Ett av de uttryck som får varningsklockor att ringa hos mig är: ”Vi måste våga tala om…”. Jag avskyr när något försöker lägga skuld på mig och påstå att det handlar om mod, när det oftast handlar om att jag väljer tillfälle att prata om vissa saker. Min syn är att vi inte ska hindras att tala om olika frågor, däremot behöver man inte tala om allt, alltid. Det handlar inte enbart om modet att våga, utan även förmågan att välja rätt tid för samtalet. Framförallt handlar det om hur vi talar om olika frågor.

Jag tycker mig se en mycket positivt utveckling där människor talar öppet om hälsa, ohälsa och olika funktionsnedsättningar. Det senaste tre åren har jag i flera samtal lyssnat till personer som berättat om sina psykologiska sjukdomar. De har tagit upp ämnet när de känt sig redo för det. Självklart var det ovant första gången men nu är det inte så konstigt. Med ovant menar jag att jag inte alltid vetat hur personen vill att jag ska reagera – dvs ska jag bara lyssna, ställa frågor, visa medlidande eller se det som en naturlig del av livets bergochdalbana. Och jag menar att det är en naturlig del i en förändring, allt är inte perfekt direkt och vår förmåga kan behöva träning.

Mindre bra exempel på utveckling är när jag blir skriven på näsan och tvingad att prata om sjukdomar och annat, när jag själv inte är inne på det. Det kan handlar om att jag personligen är inne i en situation där det är svårt att se objektivt på frågan. Som i all kommunikation, tycker jag att det handlar om ett samspel där båda parter behöver respekteras. Att jag, vid en specifik tidpunkt, väljer att avstå en diskussion betyder inte att jag avstår för alltid.

Ett annat mindre bra exempel är när de som ”måsta våga prata om… ” just pratar men inte lyssnar. Det är som att vi andra bara ska lyssna och ta till oss. Jag uppfattar det som att vi andra inte är bemyndigade med egen åsikt. Det förekommer tyvärr både i samtal och i sociala medier.

Min tro är att vi behöver lära oss att tala om allt, göra det på ett respektfullt sätt och även lära oss hur vi ska samtala med varandra. I det ingår att lyssna på andra och även ha förmågan att inse att vi är olika.