Jag ser hopp om mer saklig debatt

När jag ser debatten i sociala medier blir jag riktigt orolig för kommande valrörelse. Jag upplever en mycket hårt ton och faktaunderlag kan både vara rörigt och vilseledande. Även i riksmedia ser jag att tonen hård. Partiledardebatt och riksdagsdebatter upplever jag som mer varierande, tidvis hård men många gånger saklig. Var kommer de hårda tonen ifrån?

Det har jag funderat över när jag tittat på partiernas partistämmor/partidagar som ibland visas via Svt Forum. Häromveckan vad det Centerpartiet, nu är det Moderaterna. Retoriskt och debattmässigt är de duktiga, tycker jag och det gäller många partier. De lägger fram argument, lyssnar, debatterar och ger energi till debatten. Inte alls lika hårt och de undviker elakheter.

Partiernas egna debatter ger mig hopp. Det ger mig hopp om en mer saklig debatt, även i valrörelsen. Vad jag kan se, bygger partierna nu upp energi och engagemang och rustar sig för valrörelse och kommande riksdagssammansättning.

Jag förstår inte vad som ligger bakom den hårda tonen och var den kommer ifrån. Men jag ser att det finns andra krafter. Det finns mycket bra energi att ta tillvara. Det vill jag uppmuntra till och visa respekt för.

Annonser

Öppet samhälle

Jag är tacksam att jag lever i ett öppet samhälle. Jag är tacksam för att jag lever i en demokrati och i ett land med yttrandefrihet. Det här är ingen självklarhet och jag inser att jag måste göra mitt för att vårt samhälle ska fortsätta vara öppet.

Jag gillar att har tillgång och närhet till våra politiker. Att jag kan ställa frågor till dem och få svar. Ser jag ett problem och har förslag till förbättring kan jag framföra det. Konstruktiv och med ärlig avsikt.

Debatt är viktig för mig. Att kunna säga vad man tycker. Respektera att andra tycker på annat sätt Att kunna debattera med god ton. Att basera sina åsikter och sin kritik på fakta. Att inte sprida inte vilseledande information.

Jag gillar inte allt politiker gör. Det är människor, precis som alla andra. Nog kan jag förvänta mig mycket men även jag har ett ansvar. Jag behöver sätta mig in frågor innan jag dömer och när jag ser något, kan jag påtala konstruktivt. Däremot sprider jag inte galla, sprider inte rykten utan att ta reda på fakta. Det finns all anledning att ta debatter om hur våra förtroendevalda ska hantera sitt förtroende och agera. Men det finns också anledning att fundera på varför man sprider och spär på politikerföraktet.

Det här är viktigt för mig. Därför blir jag uppriktigt beklämd när jag ser bristen på respekt, bristen på vilja att förstå och respektera att det finns olika synsätt. Jag blir illa berörd när det sprids osanningar och vilseledande information. Det gäller både i riksdagen, medier, sociala medier och i samtal med andra.

Riksdagens partiledardebatt

Sitter och tittar på Riksdagens partiledardebatt idag, då den sänds på Svt. Har tyvärr inte sett hela men tillräckligt för att få en intressant bild, tycker jag. Debatten är rapp, tidvis rolig och tar upp många viktiga ämnen. Partierna har möjlighet att använda sina minuter på vad som är viktigt för dem, debattera varandras anföranden och även möjlighet till replik. Ett tydligt ”regelverk” som talarna har en stor vana vid, vilket blir effektivt.

Det blir både fokus på sakfrågor och granskning av varandras politik. Det mesta av sakfrågorna behandlas i utskott och i särskilda riksdagsdebatter, så för mig är det partiledardebatten ett bra komplement. Personligen tycker jag även att det är en fröjd att se några av partiledarna, som är riktigt bra på retorik, ställa frågor och tydliga budskap på kort tid. Som jag skrivit om tidigare så är det inte alltid så att jag åsiktsmässigt tycker lika de som är de bästa politikerna och retorikerna. Det gör det hela till en utmaning.

För mig är det viktigt med framåtblickande och möjlighetsorienterad politik, ministrar och riksdagsledamöter som är goda ledare och som jag kan känna förtroende för samt en beslutför regering. Det gör att sakfrågorna är grunden men att det är helheten som är viktigast. För att få en bild av den helheten, en aning, tycker jag att partiledardebatter i riksdagen ger vissa insikter.

Våra val

En fråga som jag ställt mig den senaste tiden är hur jag själv bidrar i samhällsdebatten och till samhällsklimatet. Vad kan jag göra och hur väljer jag att göra det?

Min tanke grundar sig i att vi alla har ett ansvar. Som medborgare är vi med och formar detta samhälle. Vi kan bidra, medverka, påverka. Jag anser att det inte är någon annans ansvar. Förvisso har vi valt politiker som gör lite mer av vissa frågor, men vi har alla ett ansvar som vuxna människor.

För mig handlar det mycket om medvetna val. Jag väljer vilka frågor jag vill sätta mig in i och engagera mig i. Det betyder inte att andra frågor inte är viktiga, enbart att jag inte har förmåga att sätta mig in i allt. Att ha tid för några frågor är bättre än att inte engagera sig alls.

Det handlar även om vilket energi jag vill sprida. Vilka frågor väljer jag att lyfta, vilka apsekter, vilka texter väljer jag att skriva. Bara för att jag kan skriva om allt, så behöver jag inte göra. Jag väljer fokus.

Än så länge har jag inte alla svar. Men det är ändå skönt att ha insikten att jag faktiskt kan påverka, att jag kan göra skillnad och att jag själv vill göra det baserat på fakta. Det finns en trygghet i att ha den insikten.

Att ge konstruktiv kritik

Att kommunicera är något vi gör hela tiden. Vi har massor av träning men ändå är det så svårt. Det är något som jag tänker på och som jag försökt sätta mig in i.

För några veckor sedan skrev en klasskamrat om hur hen upplevde några av våra lektioner. Jag delar hens upplevelse, den är inte så positiv. Det finns en stor utvecklingspotential. Tyvärr fortsatte hen sin text med att kommentera lärarens uttal och några andra mer känslomässiga utlåtande som jag verkligen inte kan ställa mig bakom. Det är detta som blir så svårt. Från att vara konstruktiv blev texten mer gnällig. Det i sin tur gör att mottagaren knappast blir villig att ta emot kritiken samt att jag som kompis inte kan stötta kritiken eftersom jag inte står bakom personliga påhopp. Det här är enbart ett exempel, som jag ser många av, dagligen i alla typer av sammanhang.

Ibland väljer jag att kommentera, ibland avstår jag. Tyvärr tror jag att vi behöver uppmuntra varandra, ge varandra återkoppling, om det ska bli något förändring. Jag tror även att vi behöver säga ifrån när vi ser sådan vi inte accepterar, sådant som kan tolkas som förolämpningar, förtal och hot. Vi har en yttrandefrihet att vara stolt över, men jag menar att den inte ska missbrukas. Vi behöver kunskap i att ge konstruktiv kritik.

För mig är det viktigt att vara i ett öppet samhälle, med god ton i debatten. Vi behöver kunna ge kritik på ett konstruktivt sätt. Vi behöver vara medvetna om detta och utveckla både oss själva och varandra. Jag tror att vi behöver börja med oss själva, se till att vara förebilder. Jag vet att jag inte är perfekt men jag försöker i alla fall och jag lär av misstagen.

Hinsehäxan

Igår tittade jag på miniserien ”Hinsehäxan” på Svt. Serien från 2012 är baserad på en bok med samma namn. Boken är skriven av Lillemor Östlin och är hennes egen historia om hur hon levde under 60- och 70-talet. Östlin har spenderat en stor del av livet i fängelse för olika brott. Boken och serien tar upp hur allt började.

Miniserien är i mitt tycke välgjord och ha många bra skådespelarinsatser. Det ger ett gediget intryck även om det finns en del rena faktafel och annat som är tveksamt. Att är från Östlins perspektiv och hennes upplevelser. Det är intressant men för mig gör det filmen lite för smal. Jag saknar fler perspektiv. Jag saknar även någon form av självinsikt och att någon i filmen reagerar över att kriminalitet inte är så bra.

Jag borde inte se den här typen av filmer. Jag blir illa berörd. Människor som lever eller har släktningar och vänner i livet, blir beskrivna minst sagt ogynnsamt utan att kunna förklara sig och ge sin syn. Jag ser heller mer nyanserade och balanserade berättelser. Å andra sidan är det kanske nyttigt att se hur andra kan resonera, långt ifrån vad jag tycker är rimligt. Det ger någon form av perspektiv.

För liten marginal

Det här med skolböcker är en kostsam del av studier. Vissa böcker är obligatoriska, andra frivilliga. Få finns att låna på bibliotek men en del finns att köpa begagnat. Hittills har jag köpt de flesta böcker då många är så pass bra att jag vill behålla dem.

Nu när terminen är igång igen har jag köpt en del böcker. En bok är jag tveksam till, då jag ha fler böcker i samma ämne. Just den boken finns på ett bibliotek i Stockholm men är utlånad för tillfället. Jag avvaktade en beställning till första lektionen.

Då stod det klart att jag behöver boken. De obligatoriska inlämningsuppgifterna tas direkt från boken, jag kan alltså inte göra dem utan boken. Jag beställde boken direkt. Eftersom jag skulle vara bortrest kunde jag acceptera 1-3 dagar i frakttid. Hanteringen av beställning brukar gå fort men just den här gången tog det några dagar. Även de 1-3 dagarnas frakt blev fyra dagar och när boken kom till brevlådan, gick den inte ner. Boken ska då lämnas till ett utlämningsställe. Eftersom det hunnit bli fredag så bestämmer sig leveransföretaget för att vänta med det till efter helg. På måndag är jag välkommen att hämta min bok.

Boken som jag behövde i onsdags ligger nu inlåst någonstans. Att någon del i kedjan kan gå fel, det hade jag räknat med. Dock inte att allt skulle gå galet. Vad är sannolikheten för det? Jo, det ska jag räkna ut när boken kommer fram, eftersom ämnet är ju statistik!