Gemensamt ljudrum

När jag bodde på olika vandrarhem förra veckan, reflekterade jag över hur olika vi kan tycka om att dela ljud-rummet med andra. Vad är okej och vad är hyfs när det inte finns några skriftliga regler? Personligen vill jag inte se regelverk, däremot har jag gärna en diskussion om respekt, hövlighet och hur vi kan göra varandras tillvaro mer gemytlig. Det är inte så svårt och regelverk känns enbart betungande.

En kväll när jag satt och läste i allrummet, satt ett par och åt mat. De samtalade vilket jag tycker är helt okej. Sedan började mannen skrapa ur sin skål, överdrivet där skeden klingade skarp mot kanten otaliga gånger. Han avslutade med ett litet trumsolo på olika tallrikar, burkar och glas. För min del blev det en paus i läsandet. Var detta verkligen nödvändigt? Hur kul är det egentligen för en 50-årig man och skramla med porslin?

Ett annat par tyckte om att laga mat. Efter tiotiden på kvällen. Halv elva fylldes alla våra rum av doften av stekt ägg samt ljudet av en visslande man. Självklart ska man få använda självhushållet. Men finns det något sätt att visa hänsyn till sovande gäster (och de som vaknade)?

Vid frukosten, som jag åt i restaurangen, hörde jag åter igen ett rejält slammer då en person körde runt med skedet i tallriken på ett ljudligt sätt som jag inte hört sedan lekskolan. Därefter vidtog ett sörplande som åtminstone inte var tillåtet när jag var liten. Nu var jag så nära att säga till, eftersom jag trodde att de var samma personer som gårdagen, men när jag vände mig om satt där en liten, aningen förvirrad kvinna. Vad har jag för rätt att bry mig om andras sörplande?

Önskar att jag hade svaret på frågan för idag när jag åkte tåg, stötte jag återigen på personer som mycket ljudligt sörplade i sig sitt te eller om det möjligen var kaffe. Varför? Är det godare om man dricker så att hela vagnen hör?

Som sagt, jag har inga rätt eller fel. Jag märker att jag reagerar samtidigt som jag märker att de här personerna knappast gör det. Vad är rimlig hänsyn?

Oroliga tider

Sitter framför tv:n och väntar på regeringens presskonferens. Jag har inte följt alla turer i detalj men mycket. Och jag kan inte låta blir att följa, förargas och förundras. Det tycks vara mycket spel men mycket allvar. Tonen är hård, tycker jag. Oroliga tider och jag undrar hur framtiden kommer att te sig.

För mig är debatt om säkerhet mycket viktig – den vill jag verkligen uppmuntra. Jag tycker även att demokratin är viktigt, utredning och att basera beslut på fakta. Respekt och god ton även om man inte är överens om sak, är också sådant jag vill ha. Ledarskap är en central del i allt detta.

Hoppas att det blir en bra lösning, dvs bra för Sverige.

Nya stationer för pendeltåget

Pendeltågstrafiken i Stockholmsområdet är ett stort diskussionsämne och ett område med stor förbättringspotential. I helgen har något stort skett, tack vare invigning av citybanan med två nya stationer. Självklart ville jag besöka dessa platser idag.

Det kändes modern och överraskade ljust trots att stationerna ligger ganska långt ner under marken. För mig är det en stor fördel att hamna vid Odenplan istället för Karlberg och det tillhör plussidan.

På minussidan hör djupet. Att stå där nere och vänta en kort stund är inga problem. Men redan idag, första dagen, blev väntan lång och då vill jag nog hellre vara ovan mark. Det där måste jag fundera på. Ett annat minus var bristen på informationstavlor men det gissar jag kommer att bli bättre med tiden.

Jag är positiv till de nya stationer och hoppas att det kommer att fungera bra. Mest av allt hoppas jag att det finns bra avtal med rulltrappsreparatörer. Att rulltrapporna fungerar är ett måste.

När larmet går

När jag hör att hesa Fredrik ylar så reagerar jag. Jag reagerar lite när det är en måndagseftermiddag och desto mer om det är en annan tid. Precis som många i Stockholmsområdet, så hoppade jag till igår kväll när larmet gick- viktigt meddelande till allmänheten.

Efter att ha kontrollerat att balkongdörrarna var stängda, att jag inte såg någon brandrök eller liknande, så började jag söka information. Det var dock inte lätt. Man hinner söka väldigt mycket under den tid då ingen information fanns. Medan jag väntade på att får höra signalen – faran över – funderade jag mest över vilka industrier som finns i området, vad kan spridas vid en brand samt vilka transporter som kan tänkas gå i mitt område. För mig är brandrök mer troligt än krig, så något skyddsrum letade jag inte efter.

Signalen ”Faran över” kom aldrig men jag kände mig trygg tack vare medias rapportering. Nu ser jag mest fram emot den fortsatta utredningen, hur det kunde hända och vilka lärdomar som dras.

Det var mycket information som cirkulerade i sociala media. Man kan ha åsikter om det. Personligen tycker jag trots allt att de är bra att folk reagerar, att de bryr sig, även om det blir lite mycket och lite fel. Jag är mer orolig för dem som direkt nonchalerade larmet.

Midsommar för dem med traditioner

Som jag ser midsommar, så är det en högtid för alla som har traditioner. Har man inga kan man skapa eller låta bli. Jag har inga traditioner och i år var jag på besök hos mina föräldrar. Mina föräldrar behöver min hjälp och det tar sin tid att hitta sätt att ta hand om sina föräldrar på ett bra sätt. Det går, det tar tid och den tiden får jag försöka hitta. Men något särskilt firande blev det inte.

Jag tror att midsommarfirandet är under förändring. Alla har inte tillgång till sommarställen, alla är inte intresserade av folkdans och många nysvenskar behöver hitta sin egna midsommartraditioner. Jag undrar om det när någon som tänker på denna utvecklingen eller om den sköter sig själv. Personligen tror jag att det finns en del att göra. Personligen ser jag gärna att vi moderniserar vår midsommar och ser till att inkludera alla i samhället. Det känns viktigare än att anammar amerikanska traditioner.

Nu är jag mest glad att helgen är över. Skönt med vanlig sommar igen!

 

 

Klimatavtal

Känner riktig oro för hur USA vill göra med klimatavtalet. Känner mig inte alls trygg och har svårt att ta in vidden av konsekvenser om de lämnar. Det är knappt så att jag vill se på nyheterna i kväll. Men det hjälper ju knappast att stänga öronen. Får nog fundera över vad som är möjligt att göra för att få till en förändring.

Källsortering

Att sortera sopor har jag visserligen gjort länge men under den senaste tiden har jag försökt bli mer noggrann och sortera ännu er. Jag tycker inte att det är kul med det går ganska bra.

Numera tror jag att den största vinsten med själva sorterande är att se hur mycket sopor vi faktiskt strör omkring oss. Det är så tydligt när jag sorterar och det ligger sopor i olika byttor. Förr i tiden knöt man ihop soppåsen, slängde snabbt och glömde. Nu arbetar man mer med soporna och inser hur mycket skräp det är. Medvetenheten är stor.

Mitt knep för att lyckas är ”lite och ofta”. Jag har flera olika små byttor och påsar som jag fyller och tömmer ofta. Det tar mer tid men det fungerar. Jag är dock inte övertygad om att det är värt besväret men jag väljer ändå att göra det.