Tankar om strejk

När jag var ung tyckte jag hemskt illa om piloter som strejkade för högre lön och andra villkor. Jag var helt övertygad om att det finns många yrkesgrupper som har anledning att förhandla upp sina löner och att ta till strejk göra man bara när det verkligen behövs, vilket inte borde vara fallet för piloter. Jag tyckte då, att de borde förhandla utan att hota om strejk, än mindre genomföra strejk. Genom åren har jag fått uppleva massor av strejkhot från just piloter, och har inte blivit mer positivt inställd tvärt om. Förhandling är bra och även den löpande dialogen ska vi vara rädda om och utveckla. Strejkrätt är bra och ska användas med förnuft och när den verkligen behövs. Jag älskar de om gick före oss och gett oss fina och viktiga rättigheter. Höga inkomster och väldigt gynnsamma arbetsvillkor till piloter står inte på den listan. Att just SAS-piloterna strejkar, tror jag är till stor nackdel för dem själva på sikt. Andra bolag, med sämre villkor, kan komma att ta över marknaden och då även bli styrande i villkor. I vanliga fall brukar jag vara hoppfull, tänker att de nog kommer att hitta en lösning. Nu känns det dystert, känns mer som att detta är något som återkommer alltför ofta. Det irriterar mig mycket. Jag vill har ett samhälle där dialogen fungerar, inte där vi hotar och ställer ultimatum.

Tänker att jag vara ganska klok, redan som ung!

Olägligt sms

Härom natten vaknade jag av ett inkommande sms. Ingen jag känner sms:ar på natten, om det inte är viktigt, så jag öppnade ögonen för att kolla vad det handlade om. Det var appen ”Alltid öppet” som ville informera om att jag hade ett meddelandet. Appen är där jag bokar sjukvård, har tillgång till mina journaler mm så visst undrade jag vad de ville mitt i natten. Och det förstod jag nog inte. Det verkade som reklam för ett kvalitetsregister. Jag stängde ner och somnade om.

Dagen därpå läste jag om att jag inte var ensam om att bli väckt. Många blev irriterade och det kan jag förstå. Det var verkligen en oläglig tid att skicka meddelanden på. Det är lätt att pulsen rusar när man blir väckt, särskilt är det finns anledning att vara orolig för nattliga samtal. Själv hade jag fått ett väldigt sent samtal några kvällar tidigare, då min pappa hamnade på sjukhus, så visst fanns det både anledning till att telefonen var på och viss oro att han hade blivit sämre.

Appen ger en fin service på många sätt men just dessa meddelanden kan vi klara oss utan.

Valår

Det känn så tydligt att det är valår. Vet inte om det märks mer än andra år eller om det är jag som är mer medveten. Tänker på allt valfläsk som kom redan i vintras och med vårbudgeten. Tänker på att debatter och utspel där tonen hårdnat. Så många debatter som handlar om att synas, inte lösa frågor. Det är intressant tycker jag. Men ibland undrar jag var det kostar. Det ska man nog inte göra, man blir bara rädd.

Ändå har den riktiga valrörelsen inte riktigt dragit igång än. Vad ska komma? Jag vet inte vad men jag tror att vi har en hel del överraskningar framför oss, att det är förtidigt att sia om resultat redan.

Under tiden gör tester, valkompasser och deltar i undersökningar. Jag brukar veta ganska väl var mina sympatier ligger. Men inte i år. Jag vet verkligen inte vad jag ska rösta på i år.

Det lär blir en intressant sommar.

Partiledardebatt

Satt som klistrad framför söndagskvällens partiledardebatt på Svt. Intressant, tycker jag, men tidvis svår. Jag är relativt intresserad av politik då jag delvis jobbar med påverkan. Det gör att jag även tycker att det är intressant hur de för sin retorik, agerar, gör utspel mm.

För första gången på väldigt länge, vet jag inte alls hur jag ska rösta i höst. Det gör att jag lyssnar på ett annat sätt nu. Ibland tänker jag att politiken blivit mer grumlig, vilket gör det svårt. Ibland tänker jag att det blir svårare ju mer man vet om ett ämne särskilt där man vet hur svår en fråga är.

Det lär en tid kvar fram till valet och jag kommer att hinna läsa mycket innan det är dags tar ta sig till vallokalen.

Men en fråga skulle jag gärna vilja ha svar på direkt. Hur är det med ljudet i studion? Varför är det nästan som att vissa skriker? De har ju mikrofoner. Använd dem.

Effekter av hamstring

Som del av mina förberedelser inför sommarens vandringar har jag bl.a. beställt mat. Jag upptäckte redan i vintras att utbudet av friluftsmat har minskat, dvs det är utsålt. Folk har preppat och bunkrat och den typen av mat är väldigt populär. Jag valde därför en annan sort än jag brukar och beställde så att jag har för flera vandringar.

Idag skulle jag hämta paketet. Tog emot. Det var jättetungt. Fattade först ingenting sedan började jag ana oråd. När jag kom hem och packade upp besannades mina farhågor. Varje paket mat är tungt. Det här går inte att bära med på några längre vandringar. Kanske för kortare turer men inte för mina planer.

Innan jag tog mig hem skulle jag storhandla på Ica. Det är i det närmaste tomt i mitt skafferi, frys och kyl. Det är visserligen söndag men det var så mycket som var slut. Riskakor, nudlar, fiskbullar fanns inte. Och en hel del annat.

Visst ska man tänka på framtid och att det kan bli orostider. Men jag känner mig tveksam till att vi gör det på rätt sätt. Det kan inte vara rätt att bunkra så mycket att vi inte kan leva här och nu. Bunkra med förnuft, tänker jag. Så att producenter och leverantörer hinner ställa om.

Vår oroliga värld

Det händer lite för mycket i världen som inte är gott, tycker jag. För mycket oroligheter och för många konflikter. Har svårt att ta in allt, det skulle vara ett heltidsjobb.

Pustade ut igår kväll då jag såg att Macron blivit omvald. Kan inte mycket om fransk politik, det är fransmännens val och inte mitt. Men jag bryr mig om värdering och den gemensamma värld vi lever i och därav gav resultatet av valet lite hopp.

Tyvärr händer det alldeles för mycket även i vårt land, det blev ju tydligt under påskhelgen. Och ju mer man får veta om vad som händer, desto mer skrämd blir jag. Inte blir det bättre av Ebba Busch uttalanden i lördagsintervjun. Fy så skrämd jag blev. Det är inte ett sådant samhälle jag vill leva i, dvs ett samhälle där vi inte bryr oss värdet av livet och inte heller tar ansvar för vår egna handlingar och ord.

Känner mig bekymrad över världsläge och samhälle. Vi går mot val och för första gången har jag ingen aning om hur jag ska rösta. Det kommer att bli en intressant vår och sommar med massor av inläsning och lyssnande på debatter. Men jag skulle vilja kunna gör mer.

Prepper

De senaste veckorna har diskussioner om våra förråd gått varma. En del har bunkrat mycket, andra är mer i tanke-fasen. Själv har jag tänkt att ska nyttja mina vandringssaker så mycket som möjligt. Jag har ju kök men behöver köpa hem extra bränsle, jag har vattenrening och jag har ett litet förråd med mat.

Ikväll tänkte jag fylla på matförrådet av frystorkat. Det ska ju ändå göras inför vårens och sommarens vandringar.

Hoppsan hejsan så överraskad jag blev när det är slut pga mycket stor efterfrågan. Jag var alltså inte den första som tänkt den tanken.

Klimatkris

Som om det inte räcker med elände i form av krig, så nåddes vi går även av en ny rapport från FN:s klimatpanel IPCC. Deras budskap är tydligt och menar att världens länder gör för lite för att anpassa sig till den nya klimatförändringarna. Det här är en ytterligare fråga som oroar mig – att vi gör för lite och att vi agerar för sent.

Det gör ont att vi inte använder all kunskap som vi har. Att man ser till sitt eget och inte tar ansvar för helheten. Vi har ett klot att leva på. Bara ett. Och det bör vi vara rädda om.

Vad kan man göra?

Jag, som säkerligen alla andra, förfasas över utvecklingen i Ukraina. Jag kan verkligen inte förstå hur det är möjligt, att vi inte har lärt mer av historien och att det fortfarande är möjligt för makter att agera så oacceptabelt. Jag har inte hängt med i all rapportering, jag jobbar ju, men allt jag tar in är väldigt förfärligt.

Vad jag kan göra? Inte mycket. Men i alla fall något. Och av den anledningen har jag skyndat på att skänka pengar både till Röda Korset och Unicef. Det är förstås inte mycket, men det är i alla fall något.

Apotek

Har äntligen tagit mig ut för att handla. Det saknas både mat, hygienartiklar och lite annat eftersom jag inte hade bunkrat innan jag blev sjuk. Idag såg jag till att ha lite mer hemma än för närmaste dagarna. Maten var inget problem, men apotekens utbud har verkligen försämrats, noterade jag.

Redan innan jag blev sjuk hade jag en lista med saker jag behövde från apoteket. Inget receptbelagt utan mer av värktabletter, salvor mm som behövs för förebyggande friskvård. Men när jag varit på de närmaste apoteken har det bara funnits några av varorna jag sökt, och jag har inte orkat stå i lång kö, utan tänkt att jag tar det vid nästa apotek. Det har jag inte lyckats med. Igår passerade jag ett apotek med där var det så trångt att jag inte vågade gå in. Idag fick jag en ny chans, ett nästan folktomt apotek. Men… även hyllorna var tomma, på det jag sökte.

För mig är det inget allvarligt eftersom det handlar om friskvård, men jag har ju hört att även de som behöver receptbelagd medicin behöver vänta eller beställa. Det känns lite galet tycker jag. Jag har nog tänkt att det handlar om ”barnsjukdomar” i apoteksreformen, att man bör ha kommit tillrätta med det nu. Tydligen inte.

Så hur löste jag situationen: jag åkte hem och beställde på nätet.