Systrar 1968

Ibland kan det vara skönt att koppla av med en film eller tv-serie. Igår satt jag framför datorn och kollade ”Systrar 1968” på Svt play. Det är en serie i tre delar och jag tror att den gick på tv i julhelgen.

En ung kvinna har svårt att få jobb som journalist men hamnar av olika anledningar på lokaltidningen i Ystad. Där tar hon snabbt chansen att skriva drivande och engagerande reportage i 1968-tidsanda. Hennes väninna, en konstnär kommer också till Ystad och de blir snart bekanta med dotter in familjen där de hyr.

Det är mycket 60-talet i filmen. Det finns i språket, ämnena och i massor av tidsmarkörer. Man kan fastna i att bara titta på kläder, bilar, frisyrer, cigarettrökning mm. Händelseförlopp är inte jätteoriginellt eller förvånande men det är ändå mysigt att följa de unga kvinnornas kamp. Jag gillade rollbesättning med massor av bra skådespelar och även några mindre kända.

I vissa avseende känns tiden avlägsen men i några avseende känns den ändå otäckt aktuell. Viss samhällsutveckling får fortare än annan.

Annonser

Förändrade tider

Ute på stan idag överhörde jag delar av ett samtal mellan en dotter och hennes pappa. Dottern, 12-13 år gissar jag, tycker att det är så trist att halloween är över och fattar inte varför andra snackar om helg när helgen är över. För tjejen har ledigheten denna vecka en koppling till halloweenhelgen, något annan helg fanns inte i medvetandet.

För mig är halloween varken helg eller högtid. Däremot är jag medveten om att det är allhelgonadagen idag, alla helgons dag på lördag och alla själars dag på söndag. Mentalt förbereder jag mig för kyrkogårdsbesök i helgen. Det flesta gravar som jag pyntar är helt oproblematiskt att besöka men det gör redan ont i magen inför besöket vid min ögonstens grav.

Tänker på vilka traditioner som är viktiga för mig och vilka jag klarar mig utan. Jo, jag klarar mig fint utan Halloween men vill inte vara utan alla själars dag. Skulle gärna se att vi fick något som liknaden thanks giving-helgen. Tror att många skulle må gott av tid för reflektion och tacksamhet, framförallt att dela det med andra.

FN-dagen

Är lite vilsen bland dagar och datum och höll på att missa FN-dagen. Det är en dag som jag tycker förtjänar mycket mer uppmärksamhet. Jag skulle önska mer av firande och olika typer av evenemang.

När jag gick i mellanstadiet, tog vi dagen på allvar. Jag minns att vi lång tid i förväg satt och sydde fredsduvor som vi använde som deklaration under FN-dagen. Vi fick lära oss mycket om FN, deklarationer, fredsarbete och mänskliga rättigheter. Minns även ett fackeltåg och hur vi höll tal och läste dikter. Det var en stor och viktigt dag. Det saknar jag i dag och jag hoppas att många skolor ändå passar på att uppmärksamma dagen. Tyvärr har jag inte sett några insamlingar eller manifestationer, vilket jag kan sakna.

Mitt eget firande blev mer kunskapsmässigt och jag läste på mer om FN.

 

Kryddburkar

Det är med stor förtjusning som jag följt debatten om Santa Marias kryddlock. De har gjort en förändringar av locken som inte fallit kunderna i smaken. Och folk har reagerat, kraftfullt. Det är engagemang! Och jag beundrar Santa Maria som svarat på det sättet dvs tackar för engagemang istället för att gå i försvar.

För mig är engagemanget visserligen förvånande men ändå kul att se. Å ena sidan kan man kanske tycka att det finns annat att bry sig om men å andra sidan visar det här att vi människor bryr oss och vågar visa våra behov. För mig är det även intressant att se vilka som direkt går till bojkott, medan andra hör av sig och får till en förändring. Vissa tar till stororden och versaler direkt, medan andra är mjuka, vänliga och mycket konstruktiva i sin kritik.

För mig personligen är kryddor ingen stor fråga. Jag önskar snarare ännu mindre förpackningar eftersom mina kryddor finns kvar många år efter bäst-före-datum. Å andra sidan, kan jag fortfarande sakna trillingnöten i Alladin-asken! Så visst har även jag ett engagemang för viktiga frågor 😉

De nya reglerna för fotgängare

För mig är det nya reglerna för gemensamma gång- och cykelbanorna mycket välkommet. De har behövs länge och jag tror att det kan förhindra både olyckor, incidenter och massor av förtret och irritation. Det är jättebra att tydliga regler. Däremot är jag lite förvånad över att jag helt missat diskussionen om att de var på gång. Jag har inte hört någon debatt eller uppmärksammat några förslag. Det visar kanske bara hur väl regeringen fungerar, som arbetar med att förbättra i vår vardag utan att vi vet om det.

I min omgivning har det varit debatt i olika facebook-grupper om vad som gäller. Några har hävdat att det inte är nya regler vilket skapat förvirring om vad som gäller. Det har dock lösts genom att information om de nya reglerna har delats ett otal gånger. Hoppas nu att budskapet går fram så att alla vet på vilken sida de ska traska.

Nomineringar till Augustpriset

Tittade som hastigast på vilka böcker som blivit nominerade till Augustpriset. Tidigare har jag sett nomineringarna som en indikator för intressanta och välskrivna för svenska romaner, dock inte under de senaste åren.

Precis som förra året slås jag av att det är några av faktaböckerna som möjligen intresserar mig. Däremot känner jag ingen som helst lockelse att läsa de nominerade skönlitterära verken, där har jag sett betydligt mer attraherande verk i bokhandeln.

Blir därför lite nyfiken på hur jurys för priserna arbetar samt hur nomineringarna går till. Jag tycker att det är intressant med priser och utmärkelser för böcker men just nu upplever jag att flera av de svenska priserna har tappat i kvalitet och därmed förlorat mitt förtroende.

Kundrelationer

Igår var jag i en ICA-butik och slog av hur personalen gick runt och hälsade på alla kunder. Trevligt men visst undrande man om de inte hade annat att göra. Det hade de. För i kassan växte berg av kundkorgar så att vi inte visste var vi skulle göra av dem. Jag lät det vara med det var fel beslut, då tanten bakom läxade upp mig. Jag hjälper visserligen gärna till men butik och personal måste göra sitt. Jag är inte där för att städa åt dem, vilket jag inte heller tycker att andra kunder kan begära av mig.

Idag åt jag lunch på en restaurang nära mig. Den har varit stängd en längre tid men hade nyöppning för några veckor sedan. Idag var mitt första besök på mycket länge. Maten var god. Visserligen var laxen slut men jag fick röding istället vilket jag tycker om. Däremot var servicen usel. Jag fick inget välkomnade eller förklaring till vad som ingick och var jag kunde hitta sallad och dryck mm. Jag fick be om bröd då det var slut, be om assiett till sallad, be om kaffemugg men när jag även mjölken var slut tröt mitt humör. Det här var långt efter rusningstid och mannen som var ansvarig för kassa och att allt skulle finnas framme – han satt och pratade med kompisar. Visst, jag fick vad jag betalade för och det var gott. Men intrycket och service var uselt. Tyvärr restaurangen, chans till ett första intryck får man bara en gång och den chansen är redan förbrukat. Dessutom, när personalen (det pratglada mannen) väljer att äta annan rätt än vad som finns på menyn, då börjar åtminstone jag undra över matens kvalitet.

Det här får mig att fundera mycket på hur företag hanterar sina kunder. Kanske är jag en alldeles för dålig kund för att satsa på? Eller så är jag en ganska viktigt kund eftersom jag ger och delar mina recensioner. Det kan vara värt för somliga företag att tänka på.