Nästäppa och träningsvärk

Våren kändes påtaglig under helgen. Det tog visserligen tid att varva ner i fredags men på lördagsmorgonen kändes det som vårhelg. Jag hade en lista med ärenden men relativt få blev utförda. Det är tydligen fler än jag som vill nyttja lördagarna till att fixa grejer och det var lite för mycket folk där jag hade ärenden. Bara att vända att vänta in en annan dag.

I lördags lyckades jag i alla fall fixa i ordning på balkongen. Stolen är framme och blommor planterade i balkonglådorna. Det ser fint ut. Hann sitta en stund innan jag avbröt mig själv för att se Prins Philips begravning. Fastnade framför tv, det var en fin ceremoni, tycker jag, och fint att vi fick se.

Tyvärr tänkte jag inte på pollensäsongen när jag hade balkongdörren öppen. Hoppsan så näsan rann och ögonen kletade igen under kvällen. Jag brukar vädra genom att öppna fönster mot ett annat håll än mot träden men det glömde jag i våryran. Det lär jag inte göra om. Nu får det vara stängt så att jag har lägenheten som fristad.

Söndagens vandring känns av i kroppen idag. Det stramar i vader och framsida lår. Och det känns i ryggen att ryggsäcken satt på plats. Det blir en annan rörelse i kroppen vi vandring i terräng och det känns idag. Och det är bra. Att bli stark har bara fördelar och det tackar jag inte nej till. Eftersom promenaden tog längre tid än jag trott, hann jag inte heller med söndagens ärenden. Lite surt för nu tryter tiden. Å andra sidan var det värre för kvinnan jag möte i skogen som gick samma led som jag. Även hon var inte beredd på att det var en tidskrävande tur och hon skulle till jobbet. Kvinnan fick ringa och skamset säga att hon både var vilse och sen. Det slapp jag och det är jag glad över.

Den fina helgen gav i alla fall bästa förutsättningar för att hantera en minst sagt krävande måndag. Det har gått i i ett hela dagen, utan paus. Men nu har jag i alla fall tagit en paus inför kvällspasset. Det blir bra!

Törnskogen

Törnskogen är två naturreservat i Sollentuna respektive Upplands Väsby. Det är inte särskilt stort med det är riktigt vildmarkskänsla i området. Jag har varit där några gånger men tycker att det är väldigt svårt att hitta, har gått vilse varje gång. Kommunen har beslutat att göra området mer tillgängligt och de arbetar med att skylta upp vandringar, ta fram kartor mm.

I dag valde jag att vandra en led som jag läst är markerad. Det går runt området och gör att man får uppleva många av de olika naturtyper som finns där. Det visar sig vara mycket berg och barrskog. Det var relativt brant i området då det var ingen enkel söndagspromenad. Det finns inga genvägar så det är bara att traska på. Och visst är det fint att komma upp på höjder och se ut över landskapet. Som pollenallergiker är barrskog skönt.

Det här är egentligen ingen favoritmiljö för mig men det är ju helt underbart att få vara ute och vandra i vårsolen. Slingan var mer utmanande än jag trodde och jag har överraskat varje muskel i kroppen. Nu hoppas jag på att kommunen markerar upp fler slingor, gärna några enklare och tar fram kartor och informationsmaterial. Det behövs fortfarande. Jag mötte många som inte visste var de var.

Första rejäla vandring för säsongen är ofta tung. Man glömmer att man tappar vandrarmuskler under vintern. Men det är bara att börja träna. Den här rundan kommer att vara en bra träningsrunda inför längre vandring i sommar. Men jag ser inte fram emot att ta branterna med tung packning, oklart om knäna orkar med det. Bra kängor och matsäck känns viktigt. Idag hade jag med mig kaffe och vatten och jag ångrar så att jag inte hade någon macka eller bulle med mig. Den energin hade jag behövt.

Stormfåglar

Stormfåglar av Einar Kárason är en roman om en hård båtresa 1959. Det är ett fiskefartyg som hamnar i mycket sträng kyla och oväder och vi får följa besättningens kamp för att klara situationen och sina liv. Romen har tilldelats Kulturhuset stadsteaterns internationella litteraturpris 2020.

Berättelsen är spännande och språket är bra. Men boken är bara på 102 sidor och det är för kort min smak. Det blir mer av en redogörelse än att gå djupare in i händelsen. Jag hade önskar något mer, något fylligare och något att känna med.

Annie John

Annie John av Jamaica Kincaid är en välskriven liten roman som man omsluts av direkt. Det handlar om en flicka i tioårsåldern och hennes uppväxt i Antigua i Karibien. Vi får följa flickan, som blir en ung kvinna, under några år. Både flickan, hennes kropp och inte minst relationen till mamman utvecklas och förändras under denna tid.

Så välskrivet där varje ord, mening, sats och vald anekdot känns helt rätt. Man är där, upplever och känner med flickan, som att man ser och upplever allt tillsammans med henne. Jag gillar Jamaica Kincaid alltmer för varje bok jag läser, och nu vill jag läsa allt. Och jag hoppas på Nobelpris för hennes del, så bra är det.

Dubbelgångare

Jag tyckts ha en dubbelgångare. Henne vill jag gärna träffa.

Det händer då och då att andra sett mig på platser där jag aldrig varit. Jag brukar skämta och tacka för att de tänker på mig. Vissa är envisa men jag vet ju var jag har varit. Vid några tillfällen har jag till och med lagt fram bevisning samt haft vittnen men ändå inte blivit trodd. Galet tänker jag.

Igår mötte min egen mamma en kvinna hon trodde var jag. Mamma blev smått chockad, hon trodde verkligen att det var jag. Samma frisyr, storlek, klädstil, gester, tydligen stämde allt. Kvinnan nämnde mitt förnamn eftersom det inte är första gången som folk misstagit henne för någon annan. Lite senare råkade kvinnan ut för en man som ropade efter henne. Det var min pappa som var helt övertygad om att han såg mig.

Jag har ju inte trott på detta tidigare men när både min mamma och min pappa misstar sig, så blir jag nyfiken. Det vore ju jättekul att få träffa denna okända kvinna.

Morgonstund

Veckans bästa stund är här – lördagsmorgonen morgonkaffe. Idag skiner solen, hoppas att det håller i sig hela dagen.

Jag ska skriva idag men först behöver några ärenden utföras. Känner mig lite ledsen för att inte kunna göra research för mitt manus som jag vill, skulle bl.a. behöva göra en kortare tågresa, besöka en annan ort m.m. Men jag hoppas att det bara är några veckor bort. Försöker jobba med andra delar av texten i avvaktan på bättre tider. Men jag skulle verkligen behöva komma i väg på resan.

Tyvärr åt jag ju lördagsgodiset redan i torsdags, så jag vet inte riktigt hur jag ska få det festligt idag. Men det kanske löser sig.

Hurra för helg

Fredagen är här och det har varit full fart precis som vanligt. Känner mig emotionellt sliten och det ska bli skönt med vila. Var inne på en stund på kontoret idag på eftermiddag och där var jag alldeles ensam. Märkligt med alla dessa lokaler som står tomma.

Mitt team har varit relativt förskonade från ”home schooling” dvs alla barn har varit välkomna i skolan förutsatt att de varit friska. Men den senaste tiden har vi haft en del barn hemma, dvs vi ser och hör dem i bakgrunden i alla möten. Det är tyvärr inte görligt för föräldrarna, det är helt enkelt inte möjligt att både vara lärare för sina barn och göra ett bra jobb samtidigt. Jag lider med föräldrarna. Samtidigt kan vi inte lägga ner hela vår verksamhet så vi försöker hitta lösningar på alla sätt. Jag är så tacksam för våra kloka beslutsfattare som håller skolorna öppna så mycket som det går. Det har jag tänkt på idag.

Nu är i alla fall helgen inledd och jag har lyssnat på ”Spanarna i P1”, min tradition för att gå från vardag till helg. Lite tv-gluttande och vila. Den här helgen har bara ett fokus: återhämtning.

Skärgårdsmorden

Skärgårdsmorden av Lars Bill Lundholm är en deckare i skärgårdsmiljö, typ Stockholms skärgård men ändå fiktivt. Det börjar med att en flicka försvinner och under letandet hittas en kvinna mördad. Det finns gott om misstänkta, många som beter sig underligt och gott om märkliga poliser, precis som det ska finnas i en deckare.

Det är lättläst och något som fångar mig som läsare, inte minst längtan till sommar i skärgården. Det är lite för många karaktärer i mitt tycke, många att hålla reda på med det kanske hör till. För mig är detta en deckare som de flesta andra dvs avkopplande och underhållning.

Torsdagssynd

Jag skulle aldrig ha skrivit om hur bra min onsdag var. Turen höll bara i sig några timmar. Redan vid åttatiden i morse kom första samtalen med ny utmaning. Sedan kom ett pärlband av mycket svårsmälta samtal. Efter varje samtal fick jag meddela min chef att något hänt. Det här är nästan overkligt. Att det kommer svåra samtal händer, någon gång per år. Men inte tre på samma dag. Jag är helt slut.

Ikväll tog jag en promenad till affären och köpte godis. Nu äter jag onyttigt och lyssnar på en ljudbok. Mer tänker jag inte göra idag. Godis är förstås syndigt på en torsdag men det struntar jag i. Idag behövs det.

Bra onsdag

Det är onsdagskväll och jag känner mig ganska nöjd med dagen. Har fått mycket gjort och känner att jag gör nytta. Det är viktigt för mig, därav en bra känsla i magen.

Idag var jag aningen spänd inför att meddela en förändring för en grupp av närmast berörda. Det är inte officiellt än, därav behöver jag vänta några dagar med att skriva om det. Att ge informationen gick i alla fall bra, det landade väl och det är jag glad för. Det är alltid svårt att veta innan men jag var väl förberedd och det gav resultat. Det gör att jag kan pusta ut en aningen innan jag går vidare med själva förändringen.

Ikväll har vi haft en tematräff med adepter och mentorer inom det program där jag är mentor. Det gick jättebra och gav massor av energi. Visserligen träffas via Zoom men det känns ändå som att vi kan ha ett bra utbyte. Alla gör sitt bästa för att det ska fungera. Det är så härligt att få ge stöd till andra människor. Jag vet ju hur mycket det kan betyda och nu är jag glad att kunna ge det stödet. Det passar mig så himla bra att vara mentor.