Bokcirkel

Vilken lycka att få återuppleva bokcirkel med fysisk träff på biblioteket. Att få träffas på riktigt. Tyvärr var vi få och jag kom dessutom försent men det blev väldigt trevligt ändå. Vi diskuterade ”Löpa varg” och var rörande överens om att det var en riktigt bra bok och att vi verkligen uppskattade att få läsa bra litteratur. Vi var fler som gärna vill läsa om boken, så bra är den.

Det blev ett riktigt bra samtal denna gång och det är jag glad för. Dessa samtal är verkligen givande, även när vi är överens.

Lymfmassage

Söndagen innebar en tur till stan för lymfmassage. Det är en annorlunda massageform som sätter fart på lymfsystemet. Det får mig att må bra och jag går gärna när möjlighet ges. Jag brukar gå på Axelssons elevbehandlingar och är nästan alltid nöjd.

På pendeltåget var det fullt med grön-vita halsdukar. Tydligen derby igen. Och självklart var det fullt av supporters på Söder dit jag skulle. Min tänkta fikastund i lugn och ro uteblev. Men den ersattes av enkel lunch så det blev bra.

Jag hade turen att få en bra massör idag. Hon ville mycket, var engagerad och det var roligt. Å ena sidan blir jag lite trött när jag ligger där och slappnar av, å andra sidan känner jag mig lätt och energifylld efteråt. Och lite mindre. Byxorna satt lösare och kroppen var inte alls lika svullen som innan. Det är bra.

Jag är glad att jag både vill och kan ta hand om mig själv. Det behöver jag.

Löpa varg

Löpa varg av Kerstin Ekman är en naturnära roman med många tankar och rena känslor. I centrum av berättelsen står en man, tidigare jägmästare, som lever med sin fru i norra Hälsingland. Möten med vilda djur är en del av livet, livet som även innefattar krämpor.

När jag börjar att läsa vet jag inte riktigt var boken ska ta mig. Och genast när jag läst klart vill jag läsa om för att förstå hur berättelsen är uppbyggd. Berättelsen är lugn i sin ton, trots dramatiska händelser och jag har mer eller mindre sträckläst. Det finns något i berättelsen, det äldre parets kärlek, det svåra i åldrandet och hur svårt det är när sjukdom drabbar. Jag tycker mycket om boken och känner att jag kommer att förstå mer om jag läser igen. Så det ser jag fram emot.

Jag har läst boken som inbunden och det är ett så fint omslag. Det var så skönt att dra med fingrarna över omslagets bokstäver och se silverglittret i vargens ögon. Den boken är jag rädd om.

Helgtankar

Det har varit dåligt med sköna morgonstunder den senaste tiden. Stunden med morgonkaffet, oftast på lördagsmorgnar, är en viktig tid men som jag slarvat med på sistone. Idag sitter jag här i fåtöljen med en slät kopp kaffe, och det känns fint.

Lördagen blev en solig dag. Jag sov väldigt länge, min kropp är trött och behöver vilan. Planen för dagen var att ta mig in till stan för ett ärende. Tänkte åka in i god tid för att hinna fika. Det blev överraskad över hur mycket folk det var ute (och inne i butiker). Det verkar som att svenskar vill återta stan igen. Tyvärr är ju inte alla butiker, restauranger och caféer kvar så det var många som fick leta sig fram.

Att hitta plats på café var inte möjligt. Det var fullt överallt. Många gick med take-away-kaffe så jag var inte ensam om att inte hitta plats. Jag gjorde i alla fall mina ärenden, och strosade runt utan att handla något. Men jag såg en fin klänning som jag suktar efter.

På kvällen blev det soffan med en bok och sedan finalen av Legomasters. Önskar att jag hade energi för att skriva men det finns inte denna helg. Borde egentligen jobba men jag försöker minimera det.

Även söndagen har ett besök i stan på agendan. Denna gång ska jag till Söder och med lite tur får jag fika idag. Om jag skyndar mig.

Alla känner apan

Alla känner apan av Varg Gyllander är en feelgoodroman med fart. Det händer knasigheter från första sidan och tokigheter avlöser varandra. Det börjar i Stockholm men berättelsen för oss till Thailand. En ganska vinglig resa där varken huvudkaraktär eller läsare har en aning om vart den är på väg.

I denna berättelse är det en 50-årig man som står i centrum vilket är lite mindre vanligt i feelgood-genren och även skriven av en man. Under resan stöter mannen på många karaktärer som för honom framåt. Personerna han möter har ofta något mer av djup inom sig vilket gör att berättelsen inte blir totalt tramsig. Det finns något intressant i vissa historier och karaktärer. Och det finns mycket värme.

Hade länge svårt för berättelsen men tänker att det fungerar som underhållning för stunden.

Musik

Igår kväll när tröttheten tog överhand, började jag leta efter en låt jag hört på radion under min bilresan. En låt blev fler, minne efter minne dök upp och fler låtar letades fram. Helt plötsligt hade jag lyssna på musik i flera timmar. Jag vet inte när det hände senast.

Som ung kunde man ju inte leva utan musik men numera är det sällan jag lyssnar. Det händer när jag kör bil men sällan annars. Samtidigt insåg jag igår hur mycket energi jag kan få av musik. Jag blev glad.

Jag saknar fortfarande en musikstil men tänker att ibland kan det vara riktigt härligt att lyssna på gamla låtar.

Ibland är det gott med korv

Torsdagen blev en lång dag jobbmässigt. Uppe tidigt för att köra till Nyköping, där jag har medarbetare. Det är ett trevligt kontor men tar lite tid att ta sig dit, speciellt för mig som bor norr om stan och ska igenom hela Stockholm. Ditresan tog betydligt längre tid än jag någonsin kunde ana så jag kom fram sent. Men det var nästan ingen där då de flesta jobbar hemifrån. Tyvärr hade jag möten, så jag hann inte ute på lunch utan fick kasta i mig en macka lite snabbt.

Eftermiddagen hade vi både möte och skyddsrond dvs arbetsmiljö och säkerhet stod i fokus. Det var riktigt roligt, det har inte blivit så mycket av den typen av möten under pandemin. Samtidigt ser man hur vissa rutiner har havererat när kontoren varit tomma. Lätt att åtgärda men det känns så avlägset med en tid då man inte trodde att en pandemi var möjlig.

Hade ett sent möte som jag var tvungen att ta i bilen eftersom kontoret larmades. Det jag inte tänkte på, var hur kallt det blir att sitta i en avstängd bil på kvällen. Jag vågade ju inte sätta igång bilen så det var bara att härda ut.

På vägen hem insåg jag hur väldigt hungrig jag var. Jag blev tvungen att svänga av vid en bensinmack för att köpa korv. Korv är vanligen ingen favoritmat men ikväll var det vansinnigt gott. Enkelt och mättandet. Jättegott!

En farofylld överfart

En farofylld överfart av Rachel Rhys är en roman om en båtfärd mellan Europa och Australien 1939. Det blir några händelserika veckor som ingen av de inblandade kommer att glömma. Här finns nyvunnen vänskap, fina middagar och fester, besök i hamnar och kanske lite kärlek. Men det finns något mer, något som inte är märkbart till att börja med, något som är svårt att förstå.

Det är välskrivet med många intressanta karaktärer och där händelser avlöser varandra. Ändå är det först efteråt som man verkligen förstår, och vad man inte förstått tidigare. Jag känner för flera av karaktärerna och vill veta mer. Samtidigt är det spännande eftersom man vet vad som händer 1939. De som reser till ett nytt liv, vad reser de till?

Olika funktionsnedsättningar

Det finns en hel del saker som vi inte pratar så mycket om, har jag märkt. Jag tror inte att det är någon illasinnad tanke bakom det, bara så att man inte riktigt tänker på det. I mitt team har vi både hörselproblem och synproblem och jag har pratat om det öppet. Jag har även bett de berörda att vid nästa avdelningsmöte berätta om sina upplevelser och hur vi andra kan underlätta för dem. De ville de gärna. Och jag förstod att de inte fått den frågan tidigare, vilket faktiskt är lite märkligt.

När vi började prata om det kom vi på fler ämnen som andra medarbetare vill berätta om, olika sjukdomar mm. Det finns ett behov att få berätta och i vår grupp kan vi ha den öppenheten. Det känns väldigt bra och det ordna jag gärna.

Men ändå känns ändå märkligt att det finns grupper som inte alls har den kommunikation. Och att det kanske finns fler ämnen som inte ens jag vet att vi borde prata om. Jag frågar ju men kanske att det ändå finns något som någon håller inne. Jag tror i alla fall på öppenhet.

Nobelpris i litteratur

Förra veckans hektiska situation, avsaknad av nätuppkoppling och stress – gjorde att jag missade debatten om tillkännagivande av årets mottagare av nobelpriset i litteratur. Inte heller jag kände igen namnet på författaren och det är ju väldigt spännande. Riktigt roligt att vi får mer bra litteratur översatt till svenska.

Tyvärr är det ju så att inte all bra litteratur översätts till svenska, inte heller så att den marknadsförs här hos oss när den finns på andra språk. För mig är det helt naturligt att jag inte har läst alla pristagare, jag kan rimligtvis inte ha koll på all litteratur i världen. Däremot brukar jag kolla ”Booker prize”. De redovisar ju både lång- och kortlista och där finns relativt ofta våra kommande nobelpristagare. Och ja, årets pristagare har varit nominerad vid två tillfällen.

Jag ser fram emot att få läsa något av Abdulrazak Gurnah. Jag har inte bråttom utan väntar in att översättningar kommer fram här i Sverige. Har inte koll på rättigheter men som jag förstod det, är det ett väldigt litet förlag som gett ut hittills. Det blir spännande att se hur det blir med resten av hans verk.