Kreutzersonaten

Kreutzersonaten av Leo Tolstoj är ett litet mästerverk i bokform. Det är en kortroman med stort innehåll, ett verk som har hyllats av många. Samtidigt läste jag att denna roman är orsaken till att Tolstoj inte fick Nobelpriset i litteratur.

Allt sker under en tågresa. Några passagerare diskuterar kring kärlek och äktenskap,  etik och känslor. Ganska snart tas berättandet över av en man som vill förklara varför han mördat sin fru. En person tar sig rollen som lyssnare och mannen börjar sin berättelse som handlar mycket om äktenskap, sex och svartsjuka.

Berättelsen är bara 126 sidor och jag tycker att det visar hur mycket man får fram på få sidor, när man kan skriva väl. Det är intensivt och starkt. Man häpnar, blir förbannad och upprörd och vill läsa vidare för att veta mer. Jag uppskattar även att det finns en lyssnare i boken, som ställer frågor utan att lägga in värderingar, och får personen att prata. Jag är glad att jag tog chansen att läsa denna bok,

Jag har läst boken som en del av mitt projekt ”50 innan 50

 

 

Annonser

De nya dödssynderna

Stefan Einhorn har skrivit boken ”De nya dödssynderna : våra mörkaste sidor och hur vi kan hantera dem”. Det är en både lärorik och reflekterande bok om mindre goda egenskaper hos oss människor. Det är intressant, väcker tankar och även en del självrannsakan.

Det är ett mjukt ämne, som tas om hand på ett faktabaserat och vetenskapligt sätt samtidigt som Einhorns personliga ödmjukhet och humor genomsyrar texten. Det är finns mycket bakgrundsinformation, även om studierna som ligger till grund för slutsatser och det är ett genuint resonerande kring egenskaper och en även den hel del om etik. Det är ett svårt ämne som här beskrivs på ett lättläst sätt.

Det var en slump att jag drog ut boken ur hyllan igår när jag var på biblioteket i jakt på en helt annan bok. Jag började läsa direkt och idag kunde jag inte sluta läsa förrän sista sidan var klar. Jag har förfärats och inspirerats. Och jag är mycket nyfiken på att läsa andra böcker av Einhorn. Det hoppas jag även att fler gör, då Einhorn väljer mycket viktiga teman att reflektera kring.

Förkylt

Har drabbats av förkylning denna vecka. Det är en snuva som hämmar mig en aning. Det var inte så roligt under ett teaterbesök i onsdagskväll. Jag satt med näsduk mest hela tiden för att stoppa flödet och hindra nysningar. Samma sak under gårdagens inspelning av Babel. Dessutom åt jag massor av halstabletter för att inte få någon hostattack. Man vill ju inte störa, inte ens riskera att störa.

Idag måste jag avstå mitt planerade domstolsbesök. Det fungerar inte att snora och hosta hela tiden, med risk att störa för mycket. Det fungerar inte heller så bra att sitta lutad över böcker. Biblioteksbesök är inte att tänka på. Istället får jag krypa ner under filten i soffan och läsa de böcker som kan läsas i ryggläge. Man får anpassa sig, helt enkelt.

Dock, det som stör mig allra mest är orsaken till förkylningen. När jag började plugga upptäckte jag att jag blev mindre sjuk, troligen eftersom jag inte utsätter mig lika mycket för andra människor baciller. Nu har jag fått för mig att jag inte längre har lika bra immunförsvar, eftersom det inte utsätts av baciller. Jag vet inte om det ligger något i det men tanken stör mig. Jag vet att jag blir sjuk flera gånger de senaste månaderna och att jag blivit mer sjuk än jag brukar bli. Det är ingen bra trend.

Read-cycling

Stadsbiblioteket i Stockholm har något som de kallar read-cycling. Det är en tunna där man kan lämna böcker och där man kan ta en bok. Böckerna cirkulerar och återanvänds! Jag har lämnat böcker där vid ett flertal tillfällen. Däremot har jag ingen aning om vad som händer sedan. De gånger jag har varit där, har det varit få böcker i tunnan.

Idag lämnade jag 12 pocketböcker. Min förhoppning var att kunna glädja någon som vill ha en bok. De är hyfsat nya, jag har läst dem under den senaste tiden. Det är dessutom i olika genre som är lättillgängliga och uppskattade av många.

När jag passerade biblioteket fyra timmar senare, kunde jag inte motstå att gå tillbaka till tunnan och kolla om någon tagit några av mina böcker. Jag blev mycket glatt överraskad att upptäcka att endast två böcker fanns var av de 12 jag lämnat. 10 böcker på fyra timmar! Det imponerar på mig. Nu behöver jag inte längre oroa mig för att jag bidrar till sopberg. Jag litar på att mina böcker kommer till användning.

Babel

Under eftermiddagen satt jag i en studio i TV-huset i Stockholm. Jag var publik i inspelning av Babel. Det är ett favoritprogram och jag har som tradition att besöka inspelning, någon gång per år.

Som vanligt var Jessica Gedin otroligt professionell. Hon kan sin sak och även en massa andra saker. Gäster denna gång var Hanne-Vibeke Holst, som jag inte vet något om samt Helena von Zweigbergk som är en stor förebild för mig. Det blev väldigt intressanta samtal, tycker jag.

För mig ger dessa stunder massor av inspiration och ny energi.

De skyddssökande

De skyddssökande kan beskrivas som en pjäs men även som en unik teaterupplevelse. Pjäsen sätt upp på Lilla scen på Stadsteatern kulturhuset i Stockholm. Igår såg jag genrepet.

Pjäsen skrev ursprungligen för 2500 år sedan och känns otroligt aktuellt. Den är förvisso ombearbetad och Stadsteatern har ett spännande upplägg. Temat är 50 kvinnor som flyr av över havet och försöker får stanna i ett nytt land.

Stadsteatern håller kvar vi det dåtida konceptet med talkör. Ena halvan av talkören finns på scen, andra halvan är med via länk. De som syns på skärm är kvinnliga skådespelare vid en teater i Palestina. Språk blandas och även om man inte förstår språket, så förstå man ändå. Även publiken får vara med i vissa delar, vilket känns väldigt ovanligt och väldigt kul. Vidare finns inspelade inslag. Ja, det är verkligen annorlunda, en helt unik teaterupplevelse.

Fikonmarmelad

I söndags när jag var på utflykt fick jag bland annat en alldeles ljuvlig bagel med chevré och fikonmarmelad. Marmeladen var lyxigt fruktig och jag undrar varför jag inte unnar mig sådant lyx mer ofta. Om jag, överhuvudtaget, köper marmelad så är det någon billig sort. Idag, när jag ännu en gång blev påmind om livets skörhet, så tänker jag att jag borde kunna unna mig en god marmelad. Inte varje dag men en burk läcker väl ganska länge.

Kan jag sätta min tillit till tomten? Det vore ju en perfekt julklapp. Tänk så fint att få en fin marmelad varje jul som man kan njuta av under året.

Som handlingskraftig kvinna får jag kanske ta saken i egna händer. En tur till Hötorgshallen? Eller någon delikatessbutik? Jag vet ju inte ens var lyxen finns.