Kroppsönskemål

Vill inte gärna klaga på min kropp. Den förtjänar respekt. Den fungerar bra men jag skulle faktiskt kunna ta hand om den bättre. Jag har dock några önskemål som jag inte är riktigt vet hur jag ska kunna åstadkomma.

Det jag drömmer om är en starkare röst och en snyggare handstil (typ läslig).

Anar att det här är funktioner som går att träna upp men jag vet inte hur. Jag hittar en del om röstträning får sångare och teaterfolk men jag har ännu inte hittat något för mig som bara vill höras. När det gäller handstilen anar jag träning men jag saknar teknik, något som ger förändring.

Känner att jag tagit rösten och handstilen lite förgiven. Det vill jag ändra på. Jag kan mer.

Annonser

Pärlan

Tänkte att John Steinbeck skulle få en ny chans, efter det svåra läsupplevelsen med Möss och människor. Därför satsade jag på att läsa Pärlan, en berättelse som skrev 1948.

Det börjar med att en fattig fiskare och hans fru upptäcker att deras lille son blir biten av en skorpion. Barnet behöver läkarhjälp men läkaren har inte så stor lust att hjälpa fattiga, rentav panka personer. Paret ger sig ut på fiske och hittar en enormt stor pärla. Drömmar om rikedom börjar blomma men pärlan till en förbannelse.

Hu, vilken ryslig historia. Välskriven men riktigt ruggig med mycket ondska. För min del, just nu, känns det som att världen i sig är tillräckligt ond och att jag inte behöver påminnas om människans onda avsikter.

Denna bok ingår i mitt läsprojekt ”50 innan 50” dvs böcker jag vill läsa innan min 50-årsdag.

Återhämning ger inspiration

Söndagen ägnades som vanligt framför datorn. Förmiddagen försvann medan jag först sov och sedan var helt försjunken i olika uppgifter. Vid tvåtiden begav jag mig ut på en promenad för att få komma tillbaka till livet igen. Det blev en riktigt skön promenad som jag avslutade med att bjuda mig själv på en Caffe Latte. Vips så var jag som en ny människa.

Mitt nya jag har tydligen nya intressen. På vägen hem passerade jag en blomsterhandel, Jula och Jysk. Eller rättare sagt, jag passerade inte alls utan kom hem med blommor, extra träningsbrallor, tofflor och en dörrmatta till hallen. Jag är helt övertygad om att inspirationen kom från den återhämtning promenaden och kaffepausen gav.

Lärdomen är såldes att inte slarva med återhämtningen. Tänker att om jag både gör, skriver och läser det, så kanske jag även kan ta in denna lärdom. Dessutom kan jag påminna mig själv nästa gång jag glömmer hur viktigt det är.

Mirakelverkstaden

Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong är en varm berättelse som präglas av optimism även i livets dalar. Har sett att några kallar den feelgood, andra må-bra-bok och många menar att det är en bok som berör.

Det handlar om tre livsöden som när det känns som mörkast, får en utsträckt hand. En man, kanske att han kan göra under, bjuder in dem till Mirakelverkstaden där det får en chans att läka själsligt och ta nya steg i livet.

Jag gillar den här genren och jag gillar den här berättelsen. Den väcker många tankar och även om den präglas av optimism så finns även ett djup och ett mörker. Jag tycker att balansen är bra. Min utmaning är att jag läst så otroligt mycket bra om boken: att den vunnit priser, betraktas som succé. Det sätter på något sätt nivån för förväntningarna. Jag tycker att det är en väldigt bra berättelse, man kanske inte riktigt så fantastisk som jag förväntat mig.

Jag har tidigare läst Olyckan av samma författare. Jag uppskattar båda böckerna även om jag upplever dem som ganska olika.

Häpen över biblioteksdebatt

Har anledning att besök några olika bibliotek då jag gärna både skriver på pluggar på biblioteket. Har fina barndomsminnen från bibblan och minns faktiskt fortfarande när jag fick mitt första bibliotekskort och dess nummer. Biblioteken är en viktig plats för mig.

Det har hänt mycket med biblioteken. Från tysta lokaler med några få aktiviteter som sagostund till mötesplatser med myllrande liv av olika typer av föreläsningar. Studieplatser, datorer, kopiering, språkgrupper mm är några exempel på att man gör mer än lånar böcker.

Själv har jag inte hängt med i den utvecklingen. Jag har inte varit tillräckligt flitig besökare för att följa alla steg och har heller ingen tydlig uppfattning om fortsatt utvecklingen. Den senaste tiden har jag blivit väldigt förvånad över ljudnivån dvs att de är svårt att hitta den lugn och ro som tidigare förknippat med biblioteket. Det har jag också skrivit om, här på bloggen. Nu är jag rädd att jag skrivit något som kan misstolkas.

Anledningen är att det pågår en debatt om tysta bibliotek, en debatt som är hård i tonen och som jag inte känner igen mig i. En av debattörerna menar att ”krav på tysta bibliotek är ofta kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt”. Är det så? Många har i alla fall blivit upprörda. Själv är jag totalt förvånad över tanken att en önskan om ett tyst utrymme har med klass eller främlingsfientlighet att göra, det ligger väldigt långt bort från min upplevelse.

Först och främst behöver jag läsa alla debattinlägg i rätt ordning för att förstå vad det handlar om. Sedan skulle jag behöva stryka bort att onödiga kraftuttryck för att förstå de verkliga argumenten. Därefter ska jag nog kunna ta ställning och skriva min egen syn. Och jag vill skriva på ett sätt som inte kan misstolkas eller missförstås.

Tatueringar

För mig är tatueringar något främmande, något som inte hör hemma på min kropp, främst av estetiska skäl men även eftersom jag inte vill äventyra mina organ med onödig påverkan. Så hörde jag en intervju med David Lagercrantz som hade en annan dimension vilket jag tycker är intressant.

Lagercrantz tog upp att han ser att själva grejen med att vara människan är att vara i förändring och i förnyelse medan en tatuering är något som stannar kvar och inte förändras. Det är en spännande tanke tycker jag och en tanke som jag kan känna igen mig i. Vidare beskriver Lagercrantz att om han skulle göra en tatuering, vilket inte är aktuellt, så skulle ha antagligen vilja ändra den efter en tid, vilket jag tolkar som i takt med sin egen förnyelse.

Som person är jag trygg i mig själv, men även jag ser att jag är i städnig förändring och utveckling. Jag undviker att säga att ”jag är som jag är” eftersom jag alltid strävar efter utveckling. Jag vill inte stanna, inte fastna eller begränsa mig själv. Visst har jag grundtoner, men även de utvecklas med tiden. Att ändras betyder inte att jag blir någon annan, utan att jag tar fram fler sidor och mer av mig själv.

För mig blev Lagercrantz ord en trigger som satte igång mina tankar. Även det är intressant – att inspiration går att hitta lite överallt och ibland där man minst anar. Det är häftigt!

Lördagsplugg

Sitter på biblioteket och pluggar. Idag har jag tagit mig till mitt ”hemma-bibliotek” dvs ett bibliotek som jag är van tid och där jag känner mig som hemma. Det betyder bland annat att jag installerar mig vid en sittplats, med massor av böcker, block, kaffemugg och gör det hemtrevligt.

Jag är inte ensam här. Här finns högsstadieelever som pluggar och en hel del personer som inte har egen dator hemma och låtar bibliotekets. Här sker både läxhjälp och språkträning så det är en liv och rörelse i lokalen. Passar mig utmärk, både som normalfall och kanske särskilt idag då jag skriver om kulturer, kulturella kategoriseringar och vad vi kan göra för att nå bakom etiketten på människor och inte låta sig styra av fördomar och generaliseringar.

Nu är jag dock hungrig och behöver mitt lördagsfika. Har funderat på en god anledning att unna mig lyxfika och kloka Mie skrev rådet att fira livet. Vad spelar det för roll med huvudvärk, bula, blåmärken och plåster när jag trots allt har ett väldigt fint liv och bra läkkött. Det ska jag tänka på idag och vara tacksam för.