Välgörande och äventyrlig långhelg

Tvättmaskinen snurrar och jag sitter som klistrad framför tv:n med ”Lotta på Liseberg”. Känns fint att vara hemma igen efter en lång och lite äventyrlig helg på Österlen i Skåne. Jag har slutfört min vandring längs den del av Skåneleden som kallas Österlenleden, SL4. Jag reste ner i torsdags och började min vandring söder om Brösarp och har kom fram till Ystad i söndags. Jag gissar att det har blivit mellan 8-9 mil med alla irrturer, omvägar och egna strövtåg. Allt gick inte helt enligt planerna men det kommer i senare inlägg. Nu är jag i alla fall mycket glad över att ha genomfört vandring, nått mitt mål och uppfyllt min dröm om att gå hela delleden.

I natt har jag sovit på hotell i Malmö. Fick även några timmar i Malmö innan tågresan hem idag. Jag hade gärna stannat längre men jag vill å andra sidan hem och tvätt bort vildmarksdoften. Vandring har många fördelar men man luktar inte gott efter några dagars vandring.

Medan benen vilar och Lotta sjunger börjar jag nu funder över vart nästa resa ska gå.

Annonser

Bra dag för gofika

Vardagen har sina rutiner. Ägnar förmiddagarna åt jobbsökande, webbinarier och administration och försöker bli klart till lunch. Idag hade jag en del ärenden att fixa med under eftermiddagen, bl.a. att kompletteringshandla inför en kommande vandring. Eftersom solen kommit fram igen, det var en ljuvlig sommardag, åkte jag till Ulriksdals slottsträdgård för fika.

Jag var inte ensam om den idéen. Det var många som gick runt och spanade bland växter och njöt av prakten i växthusen. Mitt fokus var fika och det var så skönt att få sitta ner och bara koppla av. En kaka till kaffet förgyllde dagen ytterligare.

Trots mina aktiviteter så finns en viss oro i kroppen. Jag märker själv att jag är lite ofokuserad och känslig. En låt på radio fick sorgen att sippra ut, mer än så behövs inte. Och så får det vara. Idag och imorgon. Sorgen får finnas i mitt liv, men jag vill inte att den ska ta över helt. Men vissa dagar måste den få ta plats. Det är en del av livet.

Mellandag

Det känns som att kropp, själ och väder sammarbetar just nu och trycker ner mig i soffan. Gårdagen var tydligen mer påfrestande än jag kunde ana. Kvällen tillbringades under en varm filt jag låg och frös, helt orkeslös. I morse vaknade jag, lite lagom bortkommen, men hann med mejlade och annat under förmiddagen. Det blev även en tur till stormarkanden för handling. Under eftermiddagen har jag deltagit i ett webbinarium och sedan läst en bok.

Det är grått, svalt och man får känslan att regnet hänger i luften. Det bidrar absolut till min energibrist och då känns det helt okej med en mellandag, som är lite lugnare. Ikväll ska jag packa inför en kommande resa och se om jag har allt eller om något behöver kompletteras. Det vankas vandring vilket innebär att jag kollar väderprognoser flera gånger om dagen. Vill ju inte bära mer än nödvändigt och då vill man ha rätt saker med sig.

Nåväl, innan kvällen kommer måste jag få en kopp kaffe, och kanske läsa en stund till. En paus innan packning.

Wow, vilken måndag

Vissa veckor startar tidigt och i morse satte jag fart direkt vid uppvaknandet. Satt i nattlinne och mejlade folk som jag behöver ha kontakt med och gjorde en del andra administrativa uppgifter. Kändes svårt med koncentrationen eftersom jag var nervös inför eftermiddagens intervju, den tredje med samma företag. Denna gång var det träff med Vd, en kvinna som jag läst mycket om men aldrig träffat. Jag såg fram emot att få träffa henne men det kändes ovanligt svårt att behålla lugnet eftersom jag beundrat hennes framgångar. Nu i efterhand blev det ett bra samtal, så nu håller jag tummarna för att gå vidare till nästa steg.

Till dagens goda lägger jag ett mejl från en annan Vd. Jag hade sökt ett jobb som jag inte fick och jag hade ett bra samtal med rekryteraren om det. Nu hörde även Vd:n av sig och ville försäkra sig om att ha kontakt för eventuella framtida behov. Han kan inte rekrytera mer just nu men vem vet vilka möjligheteter som dyker upp i framtiden. Det hjälper förvisso inte mig nu men det känns ändå bra att få en sådan bekräftelse.

Till dagen dåliga hör att en vän är sjuk och det känns mer allvarligt än jag anat. Som vanligt är jag optimist och vet att han kommer att bli bättre men det känns alltid så maktlöst när man inte kan göra något. Ska försöka klura ut något som kan muntra upp och ge lite energi till tillfrisknandet.

Som grädde på moset är jag inne i ”jobbiga veckan” dvs årsdagen av att min älskade ögonsten dog. Den där hemska måndagen för tre år sedan, då jag var tillbaka från Almedalen och såg fram emot en lugn sommar men då hela tillvaron rämnade och livet förändrades för alltid. Datum-mässigt är det torsdagen som blir allra värst men redan idag har jag fått kämpa för att hålla kontroll på tankar och känslor. Precis innan jag skulle gå till intervjun såg jag bild på facebook av min ögonsten, en släkting som uttryckte sin sorg. Det blev till att snabbt få bort tårarna, åtminstone för stunden. Men självklart ska jag ge mig mycket tid att minnas allt det fina jag hann uppleva under hans korta livet. Åh, så jag saknar honom.

Visst är det märkligt hur många olika känslor man kan få uppleva och behöva hantera på en och samma dag.

 

 

Vila för skallen

Det är tydligen skillnad på vila och vila. Min tandläkare påminde mig om att jag är spänd. Han ser det på sönderpressande tänder, jag känner det som nackont och spänningshuvudvärk. Trots att jag har någon form av ledighet, så är jag inte fri att göra vad jag vill och har massor av måsten och åtaganden. Min hjärna behöver lite vila. Jag saknar en paus som är längre än någon enstaka dag.

Har tänkt en del på vad som ger avkoppling och vad som ger energi. Läsning är en viktig del för mig. Men inte enbart. Att läsa studielitteratur har knappast gett avkoppling och det gäller i viss mån även mitt eget bildningsprojekt med att läsa klassiker mm. En del av böckerna är bra, andra enbart intressanta. Men det ger ingen lustfylld läsning på samma sätt som när man väljer helt efter hjärtat. Nu har jag läst flera klassiker på rad, för att komma i kapp min plan. Kanske är det dags att läsa något av hjärtans lust.

Naturen är också viktig för mig. Jag upplever oftast naturen genom mina vandringar. Förra veckan blev vandringen kortare än planerat och jag satt länge och bara njöt av mitt termoskaffe. Kanske behöver jag mer av sådant, typ picknick, att bra ligga på en gräsmatta eller att sitta i en skogsglänta. Jag tror att jag måste få in mer kortare naturstunder i livet.

Jag tänker även att jag behöver något helt nytt. Något krångligt som kräver fokus så att jag kan släppa alla andra tankar. Jag vet inte vad jag behöver men anar att det är något som fattas. Klurigt men även lite spännande att komma på vad som kan passa just mig.

Nässlorna blomma

Nässlorna blomma av Harry Martinsson är en roman om en skör pojkes barndom i ett fattigt Sverige i början av förra sekelskriftet. Pojken har inga föräldrar och flyttar runt som sockenbarn. Det är ett ensamt barn som inte få mycket till kärlek. Trots motgångar kämpar han på, vilket är beundransvärt. Samtidigt blir man väldigt arg över hur barn har behandlats genom tiderna.

Berättelsen är stark men för mig är det språket som gör läsningen värd. Det är ett väldigt vindlande språk med många beskrivningar och formuleringar som är rent njutning att läsa. Det finns beskrivningar som är speglar känslor på ett säreget och ändå precist sätt.

Eftersom jag nyligen läst ”Mor gifter sig” av Moa Martinsson, är det svårt att inte jämföra. Böckerna skrev nästan samtidigt och beskriver respektive författares barndom. Min upplevelse är att Moas berättelse är mer direkt och mer gestaltande och gör mig mycket berörd. Harrys berättelse har språket som sin styrka. Det är två mycket olika sätt att berätta på och jag gillar båda.

Jag har läst denna bok som en del av mitt eget bildningsprojekt ”50 innan 50”.

Partiledartal

Min ambition är att med öppet sinne lyssna till alla partiledartalen från Almedalen i Visby. Nu har jag lyssnat till alla. I år är jag dock inte så imponerad. Det är inga tal som jag tycker är minnesvärda. Tvärtom kan jag bli bedövad över tonläge. Några tal, tycker jag, har varit pinsamt dåliga.

En fundering är om jag ens är målgrupp. Några tal, tycks som att vara för de egna väljarna, tal som kan bidra till att behålla väljare och skapa gemenskap inom partiet. Det är, troligen, långt kvar till nästa val så det är inte mig det behöver nå nu.

Det är har även varit få intressant utspel, tycker jag. Eller så har de inte nått fram till mig. Det är inga utspel som triggat igång mig.

Det känns som ett lite avslaget mellanår. Kanske blir det mer intressant i höst igen när en ny budget ska fram.