Stargate

Stargate – en julberättelse av Ingvild H. Rishøi är en otroligt välskriven roman en bister adventstid. Det är ett barns perspektiv och barnet som för berättelsen framåt. Det är en modern variant av ”Flickan med svavelstickorna” och den är fantastiskt bra.

Det är förstås galet att läsa denna fina berättelse i juli månad men det var inga problem att känna den norska vinterkylan, vara en del av julgransförsäljning och även känna mörkret som december ger. Den lilla flickan och hennes syster lever ett kargt liv med sin pappa som definitivt har problem med alkohol. Flickorna är riktiga kämpar och det får vi följa i den här berättelsen. Romanen är relativt kort och jag hade gärna läst mer. Men som sagt, kanske borde jag läst den i november i stället, det hade passat bättre.

Morgonkaffe på balkongen

Det är sommar, lördagsmorgon och jag kan ta mitt kaffe och mina tankar på balkongen. Det är så härligt. Jag älskar den här stunden. Tiden för reflektion är alltid viktig och den är ännu bättre på balkongen.

Veckan har varit varm, rent av het och det har påverkat med. Det är väldigt jobbigt att arbeta i värmen och det är svårt att sova om nätterna. Däremot somnar jag utmattat, en stund på soffan, när jag kommer hem på kvällarna. Värmen påverkar kroppen. Jag har behövt kyla av mig med kalla dusch lite då och då för att inte bli alldeles överhettad.

Min balkong är även uppskattad av skator och kråkor. De har vetat rota i krukorna för mitt popcorngräs och det äter även mina ljus. Jag vet inte vad det är som lockar i ljusen men de är sönderhackade. I torsdags jobbade jag hemifrån och för att klara värmen hade jag balkongdörren öppen. Två gånger fick jag avbryta mina möten eftersom fåglarna var påväg att spatsera in i lägenheten. Nej, de är inte välkomna.

På kvällen tog jag mig till IKEA för att köpa ett solparasoll. Något sådant hittade jag inte, däremot bra ljuslyckor med dörr så att jag kan stänga ljusen inne. Det blev även en kontorsstol och är därmed ett steg närmre ett bra arbetsplats här hemma.

Innan jag börjar fixa här hemma behöver jag få ner temperaturen i lägenheten. Jag behöver min helgvila och jag tänker inte stressa i helgen. Det är en veckan kvar till semestern börjar och jag ska orka hela vägen fram till dess.

Körsbär på balkongen

Arbetsveckan är officiellt över även om jag möjligen kommer behöva jobba lite i helgen. Nästa vecka är sista veckan inför semestern och det är mycket som ska vara klart. Men nu är det fredagskväll och jag sitter på balkongen, dricker lemonad och äter körsbär. Började läsa en bok men den föll mig inte i smaken, jag behöver något lättsamt idag. Faktum är att det är väldigt skönt att bara sitta här, på balkongen med mina körsbär.

Halva läsåret har gått

Halva året har passerat och jag vill förstås göra en liten avstämning i hur det ligger till med mitt läsandet. Statistiken avger att jag läst 62 böcker hittills. Av dessa är 58% av utländska författare. 56 % av böckerna är skrivna av kvinnliga författare.

Den stora nyheter är att två reportageböcker toppar mina läsupplevelser: ”Tills alla dör” av Salihu Diamant och ”Cykelbudet” av Anders Teglund. Det är både väldigt välskrivna och intressanta. ”En bokhandlares dagbok” av Shaun Bytell ligger också bra till och även den är dokumentär.

Andra höjdpunkter är ”Vinternoveller” av Ingvild. H. Rishöi och ”Ett helt liv” av Robert Seethaler. Båda är korta till omfånget vilket kräver mer av författaren än läsaren. Riktigt fina pärlor.

Sommar och semester är härliga tider för läsning, på balkongen, en parkbänk eller i ett vindskydd så det ser jag fram emot.

Bokcirkeln vid världens ände

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck är en feelgoodroman som utspelar sig i två tidsplan. Dels är vi i nutid där en amerikansk kvinna åker till Skåne för att ta reda på mer information om sin försvunna syster, dels är vi i slutet av 80-talet då systern försvann. Allt utspelar sig på någon fiktiv plats på Österlen.

Det är en lite rörlig berättelser mer flera delhistorier. Förutom de amerikanska systrarna finns även en hotellägare och hennes relation till sin dotter och vänner med samt dotterns relation till sin man. Jag hade lite svårt att känna vilken som var tänkt att vara den bärande berättelsen. Bokcirkeln i titeln har viss betydelse men jag uppfattar den inte alls som central och även om orten ligger vid slutet av en väg så får man inte känslan av ”världens ende”. Jag har även svårt för brist på relevanta miljöskildringar, det blir så märkligt när det inte riktigt stämmer.

Jag kan förstå att det finns något i berättelsen men tyvärr är det inte så välskrivet och välkomponerat som jag hade hoppats på. Den lever inte upp till mina förväntningar.

Varmt

Varmt är det och det är antagligen lite varmare än normalt så här års. Att jobba bra i den här hettan är inte helt lätt. Jag är tacksam att ha möjlighet att vara på kontoret. Helt ärligt har jag svårt att förstå de som jobbar hemifrån i den här värmen. Jag undrar hur de kan tänka klart. Även på kontoret var det dålig luft framåt kvällen. Jag behövde få komma ut och andas. Det är inte heller så lätt att vara snyggt klädd i det varma vädret. Jag har en del luftiga klänningar men skulle behöva andra snygga sandaler. Eller så står jag ut och väntar på svalkan. Den lär ju komma.

Hjärtnot

Hjärtnot av Margit Walsö är en roman om ett sökande som ger så mycket mer. Det är en norsk kvinna som inte trivs med tillvaron, som tar sig till Frankrike och börjar utforska dofter för att få jobba med parfym. Jag uppfattar det som 70-tal men är inte helt säker. Det är vackert med alla dofter. Men det blir lite väl mycket fakta om dofttoner och parfymtillverkning. Det är jätteintressant men inte så troligt att man pratar om det så faktabaserat i dialogform. Alla pratar som att de håller föredrag. Men om man accepterar det så är det en fin berättelse där olika hemligheter framträder en efter en. Jo, lite förutsägbart är det nog men det vet man ju med denna typ av roman.

Nästa del av sommaren

Sommaren har kommit trots att jag inte riktigt hunnit med att njuta av försommaren. Så är ju naturen – den väntar inte utan det är upp till oss att hänga med. Med sommaren kommer bin. Igår hörde jag av en granne att vardagsrummet var fullt av min. Jag hade inga hos mig. Men idag har jag haft en hel del besök. Bin ska vi vara tacksamma för men jag gillar dem bättre utomhus och försöker vägleda dem ut i det fria igen. En viktigt övergång för mig är även via radioprogrammen. I fredags var det säsongsavslutning på ”Spanarna i P1” och redan på lördagen började ”Sommar i P1”. Det finns en hel del tradition i denna övergång och påminner mig om att nu är det verkligen sommar på riktigt. Ut och njut skulle jag vilja skriva men för mig som inte kan hantera värme, är det lite väl hett nu. Jag håller mig i stillhet och i skugga. När jag inte jagar bin.

The next person you meet in heaven

The next person you meet in heaven” av Mitch Albom är en roman som tar fasta på några viktiga hållpunkter i ett liv. Idéen bygger på att en person som dör, möter fem person som har någon form av betydelse för personen. Det blir ett sätt att förstå sitt liv. Den här gången är den det en nygift kvinna som tar taget om livet.

Det är inte första boken som Albom skriver i ämnet. Den första, tror jag, är ”Fem person du möte i himlen”. Jag har även läst boken ”Ge mig en dag till” på samma tema. Jag tror att det finns fler böcker på engelska. Albom har även skrivit ”Tisdagarna med Morrie” och ett antal böcker som inte är översatta till svenska.

Det är en fin berättelse med en varm ton. Jag blir berörd och eftersom jag själv är skör just nu så blir jag kanske lite mer berörd än vanligt. Det är lättläst men det finns ändå en djup. Både glädje och sorg får plats. Och man lär sig att se lite ljusare på livet.

Det är inte ofta jag läser böcker på engelska och det vill jag gärna göra mer av. Det här var en enkel start, en lätt tröskel att ta mig över. Det känns riktigt inspirerande och bra.

En kropp att sörja

En kropp att sörja av Tsitsi Dangarembga är en roman om en kvinnas liv i Zimbabwe. Det är kvinnans liv i centrum men blir även som en beskrivning av landet historia då tiden förstås präglar tillvaron. Det är en berättelse med mycket driv och framtidshopp och jag tycker att det visar vad en liten människa kan göra, även när världen känns stor.

Det är så välskrivet, välformulerat och välkomponerat. Jag vet alldeles för lite om afrikanska länder och vad som sker där, så jag kan förstås inte bedöma trovärdigheten. Men jag tror det jag läser och jag tror på alla lovord som boken fått och lovorden om författarskapet. Jag vill gärna veta mer och det tycks som att man ska läsa författarens debutroman. Om den finns att få tag på.

Jag är verkligen tacksam för att det finns förslag som tar böcker och författarskap till Sverige på detta sätt.