Irriterande beteende

Idag var det ovanligt mycket folk på lunchrestaurangen. Tveksamt att besöka, tänkte jag men det brukar ju ordna sig med tiden. Men då räknade jag inte med alla som smet före och började boka upp bord långt innan de var redo att beställa. Det här irriterar mig.

I restaurangen går man in, ställer sig i kö, beställer, betalar och går sedan och tar ett bord. Alla får mat i tur och ordning. Men några tycker sig ha rätt att smita förbi kön och gå och markera bord, kanske även vänta in sitt sällskap. När vi som snällt köat finns inga lediga platser. Det här irriterar mig något enormt. Jag stör mig på att vissa anser sig ha mer rätt än andra att välja bord, att de har rätt att tränga sig före. Det här beteendet stoppar upp det naturliga flödet genom restaurangen och gör att allt tar mycket längre tid.

Några av de som smet före kön idag tog god tid på sig att vänta in sällskap och sedan beställa. Jag hade hunnit äta upp innan de fått in sin mat, om det bara låtit oss före i kön få våra sittplatser. Otroligt irriterande att de bara tänker på sig själva.

Tidigare trodde jag att detta var ett pensionärsbeteende, men med åren har jag fått lära mig att beteendet finns i alla åldrar. Må så vara att det är vanligt, men min respekt får de inte. Usel människosyn, tycker jag.

 

Glasögon

Jag har tappat bort mina glasögon. Otroligt irriterande. Det borde förstås vara helt omöjligt men jag hittar dem inte. Jag har suttit helt stilla framför datorn hela eftermiddagen med terminalglasögon. När jag avslutade, skulle jag byta brillor och då är mina vanliga glasögon spårlöst försvunna. Nu har jag vänt på allt men kan inte hitta glasögonen.

Letandet försvåras av att jag ser illa utan glasögon. Men jag måste ju hitta dem, på något sätt. Ja, det är min kvällsaktivitet.

Förberedelser

Idag kom ett mejl från läraren på den skrivkurs som jag ser fram emot så mycket. Förutom att hälsa välkommen, fick vi även en del uppdrag. Kursen börjar på fredag så jag har inte jättemycket tid till förberedelser. När jag dessutom jobbar för mycket så blir det ännu svårare. Eftersom jag längtar så till kursen, och är så förväntansfull, så väljer jag helt enkelt att dra ner på sömnen för att hinna med allt. Inte optimalt men det får fungera någon enstaka dag.

Ett av uppdragen handlar om förbereda en kort presentation. Det är inga problem, det kan jag göra även utan förberedelser. Ett annat uppdrag är att ta med en bok som varit viktigt för mitt eget skrivande. Genast blir det mycket svårare. Jag har ingen aning om hur jag ska tänka. Ingen bok kommer upp i mitt medvetande, spontant, så du måste jag verkligen tänka efter och leta i bokhyllan. Ytterligare uppdrag är att ta med en text, begränsad längd, att få respons på. Jag har förvisso texter men hur ska jag välja? Det tål att tänkas på.

Självklart ska jag även ta med, och kunna presentera, det som jag vill arbeta med under kursen. Här hade jag ju tänkt att komma lite längre i projektet, och även jobba med texten under denna vecka, men det lär inte tiden räcka till. Lite måste jag ju få sova.

Det kommer förstås bli väldigt bra, även om det inte blir perfekt. Jag är bara så angelägen om att få ut mesta möjliga av kursen, nu när jag kommit in. Då krävs att jag ger mig tid till förberedelser.

 

Vissa saker bör man låta vila

Kom upp i tid men tabbade ork så snart jag såg nyheterna. Jag läste om nyupptäckta hål på Estonia. Jag tillhör dem som tror att vi kommit så långt vi kan in analys och utredningar och bör låta fartyget vila och visa respekt för gravfrid. Visst kan man alltid hitta någon mer aspekt men jag ser inte att vi kommer längre utan behöver acceptera att vi inte kommer att få veta allt.

Jag var inte med på fartyget när olycka skedde men åkte med fartyget veckan innan den sjönk. Jag hade dessutom utsikt över färjeterminalen från mitt rum på jobbet och såg den tomma platsen varje dag. Det var påtagligt jobbigt med alla minnen, alla tankar och det kändes väldigt skönt när vi till slut kunde lägga olyckan bakom oss. Att riva upp alla känslor gång på gång, känns inte bra. Visst har jag respekt för dem som vill veta mer, men 26 år är en lång tid och det behöver finnas en rimlig chans. Men jag anar att debatten redan är igång igen.

Har haft fullt upp med jobb hela dagen och blev inte klar förrän vid niotiden ikväll, så jag får vänta till sena nyheterna innan får höra hur tongångarna går. Såg dessutom något om att Preem inte går vidare med sin ansökan om Preemraff. Det måste jag läsa mer om, vad som ligger bakom beslutet. Det gäller att hänga med i nyhetsflödet så att man är uppdaterad och inte fastnar i jobbvärlden. Med lite tur väntar även några glada nyheter.

Planeter

Astronomi är inget favoritämne hos mig. Så snart frågor kommer upp i frågesportsammanhang blir jag osäker. Härom dagen fick jag för mig att jag måste ju verkligen lära mig, och komma ihåg, i vilken ordning planeterna kommer i, sett från solen. Det visade sig att jag egentligen visste även om jag blir osäker när någon annan ställer frågan.

Funderade vidare på detta: varför viss information och kunskap är så svår att fastna i medvetandet. Det är ju inte så att jag sov bort hela skolgången och någon gång har vi ju läst om planeterna. Däremot, sedan dess har jag inte använt kunskapen, utom möjligen i frågesport. Det är ingen kunskap som jag kan relatera till, jag kan inte använda den när jag filosoferar, resonerar, eller ens i poesi eller annan konst. Det är bara torr fakta för mig, utan tillämpning. Jag tror att det är därför som kunskapen inte fastnar hos mig.

Faktum är att de flesta andra ämnen är något jag faktiskt använder på ett eller annat sätt, även om det förstås finns undantag. Det gör det lite lättare för mig att acceptera att jag ibland blir osäker på planeternas ordning. Eller så har jag faktiskt missat något fantastiskt och planeternas värld, något nytt att upptäcka.

Söndagskvällstankar

Det är söndagskväll och jag sitter här nyduschad och insmord och känner mig tillfreds. Det fanns en tid då jag var väldigt duktig på att ta hand om mig själv på söndagarna. Jag kunde bada, lägga ansiktsmask eller vad som nu kroppen behövde. Jag hade långa, sköna ritualer i badrummet och det fick mig att må bra. Av någon anledning har jag tappat bort den fina vanan, det är bara en liten smula kvar. Men ändå tillräcklig för att må bra just i kväll.

Idag har jag läst en del och skrivit en del. Behöver få upp farten i skrivandet inför kommande kurs men det är inte helt lätt eftersom det är ett tungt ämne jag skriver om. Desto viktigare att få in en vana och skriva varje dag.

Som vanligt har jag som söndagsrutin att titta på Babel på Svt. Idag hade jag en ovanlig tur då Tone Schunnesson var gäst och berättade om sin nya bok. Så sent som idag läste jag ut hennes debut, Tripprapporter, och skrev om hur jag gärna vill följa hennes författarskap. Kvällens intervju gav en inblick och nu har jag redan en ny bok att se fram emot. Härligt!

Än är inte söndagen slut så jag ska se till att hinna läsa lite mer innan det är dags för skönhetssömnen. Men först ska jag lägga upp en plan för veckan som kommer. I intensiva tider behöver åtminstone jag vara noga med att få in tid för motion och skrivande, annars tar jobbet överhand. Och det är viktigare än någonsin, nu när man jobbar hemifrån.

 

Tripprapporter

Tripprapporter av Tone Schunnesson är en debutroman om en ung kvinnas vilsenhet. Allt är dränkt av alkohol och droger vilket skapar en dimmighet  och även rådlöshet där olika beroenden drar hårt i kvinnan. Det är ett driv genom hela berättelsen, jobbigt att läsa för här finns inga paus att få, bara att hänga med i ett destruktivt liv.

Samtidigt finns det något vackert och klokt i allt. Schunnesson har en förmåga och begåvning att få till enastående formuleringar och djupa tankar. Det är något poetiskt över helheten som till och med får mig att acceptera kropps-klet och annat som jag vanligen är för pryd för att uppskatta.

Om söndagarna uppskattar jag när Schunnesson är med i Babels författarpanel och nu inser jag att det finns så mycket intressant i hennes texter. Ser fram emot att få läsa mer av henne och förhoppningsvis få ta del av en spännande författarutveckling.

Färggranna cykelkorgar

Regn, dis och dimma har gjort dagen mörk. Jag bestämde mig för en utflykt till Västerås. Första stoppet blev Skultuna, norr om Västerås, för lite shopping och fika. Fortsatte mot ett köpcentrum och en stormarknad där jag sett att det finnas ”Perstorpskorgar” i cykelkorgsmodell, sådana man hänger på pakethållaren. Jag är väldigt förtjust i korgarna från Perstorp design och har letat efter dem som passar för cykeln. Korgarna var skälet till resan. Jag borde dock ha kollat på dagens datum, det var nämligen otroliga bilköer kring butiksområdet.

Lyckades i alla fall ta mig fram till cykelkorgsavdelning i affären på ett säkert sätt och blev till en lycklig flicka. Tidigare har jag letat på nätet men det har varit ett gissel: fel färg, slutsålda regnskydd, slutsålda korgar, höga fraktkostnader mm. Till min stora glädje hittade jag idag ett bra utbud av korgar, regnskydd och andra tillbehör. Jag kunde välja korgar i vackra färger så att jag har fler för olika ändamål. Korgarna var till halva priset och även regnskydden var billiga. Jag är så otroligt glad att ha fått precis de cykelkorgar jag vill ha. Onödigt lång resa, kan hända, men det var det värt tycker jag.

 

Det lilla simsällskapet vid havet

Det lilla simsällskapet vid havet av Katie May är en rapp feelgoodroman som utspelar sin i en liten engelsk badort. Två kvinnor, med trettioåriga äktenskap bakom sig, möts på stranden och en vänskap växer fram. De är olika men simningen förenar och snart visar det sig att det har mycket mer att kämpa för tillsammans. Och tillsammans med många andra.

Det här är en i mitt tycke ganska typisk feelgoodroman skriven med mycket värme. Här tar kvinnor plats och det visar sig välkomna alla människor i sin gemenskap, en brokig skara med mycket kärlek. Samtidigt bygger hela storyn på klichéer, stereotyper och gamla myter vilket känns lite uttjatat och trist. Så visst är det trevlig att läsa om kärleken till simning i havet men så mycket mer tycker jag inte att det var. Så för mig blev boken en inget mer än en medioker läsupplevelse som jag var på väg att ge upp ett antal gånger. Inget för mig men säkerligen uppskattad av andra.

 

Problem ger vana

Var lite sen till datorn i morse och blev lite irriterad när allt inte startade upp snabbt och smidigt. Efter felsökning insåg jag att det är internetuppkopplingen som felade. Tog fram den privata mobiltelefonen och fick fram information om att hela stadsnätet låg nere, men att det skulle åtgärdas under dagen. En hel dag utan uppkoppling gör det synnerligen svårt att jobba hemifrån.

Anslöt till möte via app i mobiltelefonen. Det fungerade en stund sedan krånglade allt igen. Kom på ytterligare ett sätt att ansluta till mötet så att jag åtminstone kunde höra vad som sade. Den privata telefon la av men jag har ju jobbmobilen. Men när jag skulle ringa in till ett möte så hade jag inte rätt pinkod. Ja, så här fortsatte det under dagen. För bara något år sedan hade man blivit både stressad och superirriterad om en teknik fallerade. Numera är man ganska van att felsöka, hitta nya lösningar, hitta olika vägar framåt. Även alla dessa appar och annan teknik har utvecklats vilket gör et möjligt. Det är inte kul när saker krånglar men på olika sätt är det ändå möjligt att göra sitt jobb. Men det tar av min dyrbara tid.