Fredag igen

För mig blev det en tidig morgon för att vara sommarlov. Jag hade anmält mig till ett frukostmöte inne i stan som började kl 08.00 men själva frukosten var 07.30. Eftersom jag har lite restid, så kändes det tidigt. Frukosten var i alla fall god och seminariet intressant så det får väl anses värt min ansträngning.

Eftersom nästa bokning inte var förrän 14.15, så tänkte jag ta min tillflykt till ett bibliotek. Jag gick till bibliotek Sture men de hade inte öppnat än. Nästa anhalt var biblioteket i Kulturhuset, som inte heller var öppet. Då fick det bli ett café och det var faktiskt gott med förmiddagskaffe.

Efter fika och fönstershopping gick jag till ett kontor som jag har tillgång till. Väl där fick jag meddelande om att min eftermiddagsbokning var inställd. Helt plötsligt var dagen fri och jag kunde åka hem igen. Jag valde dock att bjuda mig själv på en sen lunch. Kan konstatera att priserna gått upp och en vanlig lunch tycks nu kosta ca 115-125 kr. Inte min prisklass men det är ju ändå fredag idag!

Hemma igen har jag legat på soffan med en pocketbok i handen. Så snart jag hörde ljuden av smattrande regn, så la jag en pläd över benen. Det blev lite varmt men väldigt mysigt. Här ska jag ligga kvar till dess att Svt:s duell med de sk statsministerkandidaterna drar igång. Det vill jag inte missa. En del av fredagsmyset.

Annonser

Fotvård

Har besökt Axelsons idag och fått fotvård. Inte för att jag egentligen behöver, men för att jag tycker att mina fossingar förtjänar lite omtanke efter vandringen. Känns även bra att få fötterna kollade, med viss regelbundenhet. Det är elever under utbildningen som utför behandlingen och jag är i stort sett alltid varit nöjd.

Framförallt är det väldigt skönt. Att få sitta en timme, ta det lugnt och bli ompysslad. Det är njutningsfullt på hög nivå. Enda nackdelen är att jag är kittlig. Jag har svårt att sitta still. Ovana elever kan bli oroliga att de gör fel eller att jag har ont.  Själv försöker jag hålla igen fnisset.

Dagens behandling gick fint. Jag har inga problem med mina fötter. Tvärtom, så tror jag att de har mått gott av en sommar i sandaler.

Vakna

Vakna av Anna Hope är en fin roman som utspelar sig i London 1920. Första världskriget är över och vi får följa tre kvinnor som helt oberoende av varandra kämpar med krigets minnen. En ung kvinna drömmer om framtid samtidigt som hennes bror lider av granatchock. En kvinna saknar sin pojkvän som förolyckats i kriget och annan äldre kvinnan sörjer sin döde son. Bit efter bit framgår vad som förenar kvinnorna. Därutöver finns ytterligare parallell historia med den okände soldaten.

Det är en debutroman och det kan anas i att den vill mycket. Jag upplever att den är välskriven men det finns några avsnitt som jag inte ser vad de tillför berättelsen. Det fungerar väl med de olika berättelserna och jag tycker att det blir ett väldigt intressant perspektiv – vi delar betydligt mer än vad vi kanske anar. Vissa delar av berättelsen är riktigt hemska, men så var ju första världskriget, så det är bara att bita ihop. Personligen hade jag även önskar något mer utförliga miljöbeskrivningar eftersom jag vet för lite om London 1920.

Totalt sett blev den en fin, bitvis smärtsam, läsupplevelse.

Kurslitteratur

Idag har jag beställt kurslitteratur till höstens kurser. Lite drygt 4000 kr när rabatter är avdragna. Förstår om yngre studenter tycker att det är kostsamt. Jag tycker själv att det är mycket pengar och jag hoppas att det är bra böcker som jag har nytta av.

Att studera vid universitet är avgiftsfritt. Att gå en kvällskurs kostar ofta mellan 2500-4500 kr här i Stockholm, hos studieförbund som Folkuniversitetet eller Medborgarskolan, Det är exkl material som kan tillkomma. Jag går fyra kurser. Med en sådan jämförelse tycker jag att 4000 kr är rimligt.

Ett annat perspektiv – att studera innebär att jag avstår från den lön och trygghet jag hade vid fast anställning. Det känns desto mer. Med det perspektivet är även 4000 kr en kostnad som märks på mitt konto.

Det här är mitt eget val och jag tycker att det är värt det. Självklart önskar jag dock att varje kursansvarig anstränger sig för att hitta bra och prisvärd litteratur.

Landskap som förändras

Att vandra är ett hyfsat långsamt sätt att ta sig fram. Ändå hinner man se mycket, uppleva mycket och reflektera över det man ser och upplever. Det uppskattar jag. Eftersom jag går sakta och länge så hinner jag med mycket.

Under vandringen från Simrishamn söderut, hann jag bekanta mig med landskapet. Jag fick uppleva hur det ändras längs vägen. Strandängar, fiskeläger, strand med mycket tång, områden där fåglar trist till att övergå allt mer till sandstränder med höga sanddynor. Varje plats är unik.

Jag gick även uppleva hur naturen själv ändrar och formar landskapet. Vinden och vågarna har en stark inverkan på hur landskapet formas och solen, månen och ljuset påverkar hur vi kan uppleva naturen.

Att uppleva naturen på detta sätt gör gott både för kropp och själ. Jag tycker även att det är lärorikt och jag får lite mer förståelse för vår natur, vårt land, samhället och människor som bor här.

Glad för en kropp som reagerar

Jag är tacksam för en fungerande kropp utan allvarligare fel. Jag är inte så bra att ta hand om min kropp men jag visar åtminstone lite omtanke. Jag röker inte, dricker sällan alkohol men är överviktigt och tränar för dåligt. Att vandra med packning är ett sätt för mig att utmana mig själv samtidigt som jag lär mig mycket om min kropp.

När jag vandrar påminns jag om att jag inte är så stark och vältränad som jag önskar men samtidigt ser jag att jag oftast orkar mer än vad jag tror. Det fysiska är en del men i vandring är även den mentala delen avgörande. Det kan krävas en hel del mental styrka att vara ute i skrämmande oväder, att fortsätta trots att alla krafter är slut och att fortsätta trots smärta och värk.

För min del handlar det om att våga utmana mig men att samtidigt vara klok. Ibland går jag på, bara för att jag har ett mål, oavsett om det är bra eller ej. Jag vill att mina vandringar ska vara stärkande men jag får erkänna att jag ibland sliter lite för hårt på kroppen. Det är något som jag har att jobba med.

Vid min senaste vandring fick jag kämpa med att hitta en bra teknik att vandra i sand. Jag har ingen erfarenhet och jag fattade inte heller hur hård motvinden var mot mig. Jag behöver även ta paus mer ofta än jag gör. Nu i efterhand vet jag dessutom att jag borde sovit bättre innan vandringen samt att jag borde ha ätit bättre mat.

Glädjande är att kroppen säger ifrån. Brister i kosten syntes i blåmärken på kroppen. Att musklerna blev slitna märktes i frossa och att jag gick lite längre än jag egentligen orkade resulterade i illamående. Genom att vila läkte kroppen sig själv. Det tycker jag är väldigt coolt och imponerande. Kroppen reagerar och jag måste bara lära mig att lyssna, helst i tid.

Österlen

Varje vandring är en erfarenhet och jag lär mig mycket om vandring, mig själv och det landskap jag vandrar i. Under min senaste vandringsresa fick jag lära mig hur kort turistsäsongen är på Österlen.

Jag har alltid trott att Österlen är ett av våra större turistområden. Jag tänkte mig att det finns viss service och en levande landsbygd. Nu upptäckte jag att Österlen är ett delvis stängt och avgränsat hörn av Sverige. Jag var väl införstådd med att det inte var högsäsong längre. Jag blev ändå förvånad över att så mycket var stängt. Det kändes ödsligt.

Det är ett omtyckt område, det märktes på att husbilar med svenska pensionärer, hyrbilar och tyskregistrerade bilar. Många körde sakta, njöt av landskapet. Många, precis som jag, var förvånade över hur stängt och tillbommat det kändes. När det är 23 augusti och högsommarvärme så blir man ju sugen på en glass. Mig gick det ingen nöd på, men det kändes trist. Det finns ju så mycket vackert att se och uppleva. Jag skulle gärna se Österlen levande hela året och jag skulle gärna besöka året om. Nu vet jag inte om jag kommer att få husrum eller mat om jag rester dit under icke-högsommartid.

En förklaring är att även om det finns turister, så är det begränsat och inte alls lika många som på sommaren. En annan förklaring är att många kör med husbilar, har med sig allt och är inte intresserad av att betala för service. Ytterligare en anledning är att många av de sommaröppna ställena är beroende av skolungdom som personal. De stänger när personalen börjar skolan igen.

Det som också slog mig är hur bilberoende de fastboende är. Busstrafiken var begränsad (skolbuss finns) och många familjer behöver två bilar för att klara sig. Det visste jag inte. Det är en stor skillnad mot Öresundskusten.

Min förhoppning är att Österlen ska bli mer tillgängligt under större delen av året. Det är ju så fint och något för fler att uppleva.