Fredag igen

För mig blev det en tidig morgon för att vara sommarlov. Jag hade anmält mig till ett frukostmöte inne i stan som började kl 08.00 men själva frukosten var 07.30. Eftersom jag har lite restid, så kändes det tidigt. Frukosten var i alla fall god och seminariet intressant så det får väl anses värt min ansträngning.

Eftersom nästa bokning inte var förrän 14.15, så tänkte jag ta min tillflykt till ett bibliotek. Jag gick till bibliotek Sture men de hade inte öppnat än. Nästa anhalt var biblioteket i Kulturhuset, som inte heller var öppet. Då fick det bli ett café och det var faktiskt gott med förmiddagskaffe.

Efter fika och fönstershopping gick jag till ett kontor som jag har tillgång till. Väl där fick jag meddelande om att min eftermiddagsbokning var inställd. Helt plötsligt var dagen fri och jag kunde åka hem igen. Jag valde dock att bjuda mig själv på en sen lunch. Kan konstatera att priserna gått upp och en vanlig lunch tycks nu kosta ca 115-125 kr. Inte min prisklass men det är ju ändå fredag idag!

Hemma igen har jag legat på soffan med en pocketbok i handen. Så snart jag hörde ljuden av smattrande regn, så la jag en pläd över benen. Det blev lite varmt men väldigt mysigt. Här ska jag ligga kvar till dess att Svt:s duell med de sk statsministerkandidaterna drar igång. Det vill jag inte missa. En del av fredagsmyset.

Annons

Fotvård

Har besökt Axelsons idag och fått fotvård. Inte för att jag egentligen behöver, men för att jag tycker att mina fossingar förtjänar lite omtanke efter vandringen. Känns även bra att få fötterna kollade, med viss regelbundenhet. Det är elever under utbildningen som utför behandlingen och jag är i stort sett alltid varit nöjd.

Framförallt är det väldigt skönt. Att få sitta en timme, ta det lugnt och bli ompysslad. Det är njutningsfullt på hög nivå. Enda nackdelen är att jag är kittlig. Jag har svårt att sitta still. Ovana elever kan bli oroliga att de gör fel eller att jag har ont.  Själv försöker jag hålla igen fnisset.

Dagens behandling gick fint. Jag har inga problem med mina fötter. Tvärtom, så tror jag att de har mått gott av en sommar i sandaler.

Vakna

Vakna av Anna Hope är en fin roman som utspelar sig i London 1920. Första världskriget är över och vi får följa tre kvinnor som helt oberoende av varandra kämpar med krigets minnen. En ung kvinna drömmer om framtid samtidigt som hennes bror lider av granatchock. En kvinna saknar sin pojkvän som förolyckats i kriget och annan äldre kvinnan sörjer sin döde son. Bit efter bit framgår vad som förenar kvinnorna. Därutöver finns ytterligare parallell historia med den okände soldaten.

Det är en debutroman och det kan anas i att den vill mycket. Jag upplever att den är välskriven men det finns några avsnitt som jag inte ser vad de tillför berättelsen. Det fungerar väl med de olika berättelserna och jag tycker att det blir ett väldigt intressant perspektiv – vi delar betydligt mer än vad vi kanske anar. Vissa delar av berättelsen är riktigt hemska, men så var ju första världskriget, så det är bara att bita ihop. Personligen hade jag även önskar något mer utförliga miljöbeskrivningar eftersom jag vet för lite om London 1920.

Totalt sett blev den en fin, bitvis smärtsam, läsupplevelse.

Kurslitteratur

Idag har jag beställt kurslitteratur till höstens kurser. Lite drygt 4000 kr när rabatter är avdragna. Förstår om yngre studenter tycker att det är kostsamt. Jag tycker själv att det är mycket pengar och jag hoppas att det är bra böcker som jag har nytta av.

Att studera vid universitet är avgiftsfritt. Att gå en kvällskurs kostar ofta mellan 2500-4500 kr här i Stockholm, hos studieförbund som Folkuniversitetet eller Medborgarskolan, Det är exkl material som kan tillkomma. Jag går fyra kurser. Med en sådan jämförelse tycker jag att 4000 kr är rimligt.

Ett annat perspektiv – att studera innebär att jag avstår från den lön och trygghet jag hade vid fast anställning. Det känns desto mer. Med det perspektivet är även 4000 kr en kostnad som märks på mitt konto.

Det här är mitt eget val och jag tycker att det är värt det. Självklart önskar jag dock att varje kursansvarig anstränger sig för att hitta bra och prisvärd litteratur.

Landskap som förändras

Att vandra är ett hyfsat långsamt sätt att ta sig fram. Ändå hinner man se mycket, uppleva mycket och reflektera över det man ser och upplever. Det uppskattar jag. Eftersom jag går sakta och länge så hinner jag med mycket.

Under vandringen från Simrishamn söderut, hann jag bekanta mig med landskapet. Jag fick uppleva hur det ändras längs vägen. Strandängar, fiskeläger, strand med mycket tång, områden där fåglar trist till att övergå allt mer till sandstränder med höga sanddynor. Varje plats är unik.

Jag gick även uppleva hur naturen själv ändrar och formar landskapet. Vinden och vågarna har en stark inverkan på hur landskapet formas och solen, månen och ljuset påverkar hur vi kan uppleva naturen.

Att uppleva naturen på detta sätt gör gott både för kropp och själ. Jag tycker även att det är lärorikt och jag får lite mer förståelse för vår natur, vårt land, samhället och människor som bor här.

Glad för en kropp som reagerar

Jag är tacksam för en fungerande kropp utan allvarligare fel. Jag är inte så bra att ta hand om min kropp men jag visar åtminstone lite omtanke. Jag röker inte, dricker sällan alkohol men är överviktigt och tränar för dåligt. Att vandra med packning är ett sätt för mig att utmana mig själv samtidigt som jag lär mig mycket om min kropp.

När jag vandrar påminns jag om att jag inte är så stark och vältränad som jag önskar men samtidigt ser jag att jag oftast orkar mer än vad jag tror. Det fysiska är en del men i vandring är även den mentala delen avgörande. Det kan krävas en hel del mental styrka att vara ute i skrämmande oväder, att fortsätta trots att alla krafter är slut och att fortsätta trots smärta och värk.

För min del handlar det om att våga utmana mig men att samtidigt vara klok. Ibland går jag på, bara för att jag har ett mål, oavsett om det är bra eller ej. Jag vill att mina vandringar ska vara stärkande men jag får erkänna att jag ibland sliter lite för hårt på kroppen. Det är något som jag har att jobba med.

Vid min senaste vandring fick jag kämpa med att hitta en bra teknik att vandra i sand. Jag har ingen erfarenhet och jag fattade inte heller hur hård motvinden var mot mig. Jag behöver även ta paus mer ofta än jag gör. Nu i efterhand vet jag dessutom att jag borde sovit bättre innan vandringen samt att jag borde ha ätit bättre mat.

Glädjande är att kroppen säger ifrån. Brister i kosten syntes i blåmärken på kroppen. Att musklerna blev slitna märktes i frossa och att jag gick lite längre än jag egentligen orkade resulterade i illamående. Genom att vila läkte kroppen sig själv. Det tycker jag är väldigt coolt och imponerande. Kroppen reagerar och jag måste bara lära mig att lyssna, helst i tid.

Österlen

Varje vandring är en erfarenhet och jag lär mig mycket om vandring, mig själv och det landskap jag vandrar i. Under min senaste vandringsresa fick jag lära mig hur kort turistsäsongen är på Österlen.

Jag har alltid trott att Österlen är ett av våra större turistområden. Jag tänkte mig att det finns viss service och en levande landsbygd. Nu upptäckte jag att Österlen är ett delvis stängt och avgränsat hörn av Sverige. Jag var väl införstådd med att det inte var högsäsong längre. Jag blev ändå förvånad över att så mycket var stängt. Det kändes ödsligt.

Det är ett omtyckt område, det märktes på att husbilar med svenska pensionärer, hyrbilar och tyskregistrerade bilar. Många körde sakta, njöt av landskapet. Många, precis som jag, var förvånade över hur stängt och tillbommat det kändes. När det är 23 augusti och högsommarvärme så blir man ju sugen på en glass. Mig gick det ingen nöd på, men det kändes trist. Det finns ju så mycket vackert att se och uppleva. Jag skulle gärna se Österlen levande hela året och jag skulle gärna besöka året om. Nu vet jag inte om jag kommer att få husrum eller mat om jag rester dit under icke-högsommartid.

En förklaring är att även om det finns turister, så är det begränsat och inte alls lika många som på sommaren. En annan förklaring är att många kör med husbilar, har med sig allt och är inte intresserad av att betala för service. Ytterligare en anledning är att många av de sommaröppna ställena är beroende av skolungdom som personal. De stänger när personalen börjar skolan igen.

Det som också slog mig är hur bilberoende de fastboende är. Busstrafiken var begränsad (skolbuss finns) och många familjer behöver två bilar för att klara sig. Det visste jag inte. Det är en stor skillnad mot Öresundskusten.

Min förhoppning är att Österlen ska bli mer tillgängligt under större delen av året. Det är ju så fint och något för fler att uppleva.

Skåneleden Kåseberga – Ystad

Efter fredagens urlakning kändes det gott att få vakna till doften av nybryggt kaffe och välkomnas till ett dukat frukostbord. Hade goda samtal med gästerna och ägaren och jag hade gärna stannat lägre. Började gå lite försiktigt för att känna i kroppen innan jag gick upp på kullarna vid Kåseberga mot Hammar. Detta är en del av Skåneleden, Österlenleden, SL4, etapp 2 Nybrostrand – Löderups strandbad. Det är så otroligt vacker där.

Jag valde att gå genom området vid Kabusa skjutfält, då det var ok denna lördag, 25/8. Det var jag och en massa kor. Det var svalt och vindarna var svala så jag fick dra på mig en långärmad tröja. Annars går jag i shorts och t-shirt. När solen sprack fram var det helt bedårande. Det bästa man kan uppleva, tycker jag. Så vackert och harmoniskt. Det är sådant som får mig att må bra.

När jag lämnat skjutfältet satte jag mig på en bänk på stranden och tog in stunden. Det var så skönt och jag hann tänka att det knappast blir bättre än så här. Då kom regnet. Jag fick springa för att ta skydd på ett dass! Fick på mig regnkläder och kunde gå vidare. Stigen gick längs stranden så det var återigen sand under fötterna. Nu förstår jag att jag inte har rätt teknik att ta mig fram i sanden och det är nog en bidragande orsak till att benen värker.

Framme vid Nybrostrand hittade jag en camping, där jag tog en glasspaus. Jag tycker att jag är värd energi under denna typ av vandringar. När jag lämnade campingen kom en mycket stor överraskning. Jag hamnade i en löpartävling. Det var en stafett som går mellan Simrishamn-Ystad, dock inte samma väg som jag gått. Men den sista milen sprang det Skåneleden, Österlenledens, SL4, etapp 1 som går mellan Ystad och Nybrostrand. Jag fick alltså både sällskap och publik. Extra roligt blev det när polisen stoppade trafiken där leden ska passera en större väg. Tack till Ystadspolisen säger jag.

Stigarna längs stranden var jättesköna att gå på. Visst var det konstigt med löparna och publiken men så kan det ju bli. Ännu märkligare blev det när jag mötte ett brudpar. De hade antagligen fotograferats på stranden. För mig kändes det surrealistiskt. Regnet kom i skurar men jag var mest fokuserad på att ta mig fram. Jag hade bokat ett B&B i Ystad och behövde nå dit innan receptionen stängde.

Jag var både blöt och trött när jag kom fram men det var som vanligt väldigt skönt att få ta en dusch och lägga sig på en säng. Jag föredrar att bo i vindskydd men det har även sina fördelar med B&B. Just denna lördagskväll var det ett extra bra val då blixtrar och åskar for över havet och in över Skåne. Då kändes det som rätt beslut att avsluta vandringen och fira med en pizza.

Kyhls strandbad – Kåseberga

Fredagen, 24/8, bjöd på vandring mellan Kyhls strandbad till Kåseberga, längs Skåneleden. Skåneleden, Österlenleden, SL4 etapp 3 går mellan Löderups strandsbad och Borrby strandsbad och jag fortsatt en bit på etapp 2 som går mellan Löderups strandbad och Nybrostrand. Precis som torsdagen går jag alltså i motsatt riktning.

Från vindskuddet vid Kyhls strandsbad (ligger nära Borrby strandbad) är det bara att gå längs stranden söder ut. Man kan välja att gå stiga på sanddynorna eller på den breda stranden. För mig var det mulet och grått med varma havsvindar. Det var inte många på stranden, några hundar med ägare (trots hundförbud). Det var bara hav och sand så långt man kunde se. Så överraskades jag av ett skyfall. Jag hann få på mig regnjackan men skorna blir ju blöta och fulla av sand.

Framme vid Sandhammaren svänger leden av och går på mysiga stigar. Tyvärr var det stängd även vid Sandhammaren så jag fick ingen lyxfika. Kändes å andra sidan skönt med lite fastare mark under fötterna. Samtidigt kände jag hur otroligt trött jag var så jag fick kämpa sista km fram till Löderups strandbad. Av någon anledning, oklar, går leden upp genom en hage, upp på en ås, sedan en väg för att sedan gå ner på stranden igen. Kändes konstigt men så var det.

Sträckan är otroligt vackert, alldeles tyst med undandag från dånet från havet. Eftersom jag satt länge vid stranden och försöka samla energi, så såg jag hur många turister som kom och leta efter något som var öppet. Det är verkligen trist att alla mysiga glass- och fikaställen är stängda, när sommaren är så vacker.

Min egen energi var helt slut, och det hjälpte inte med nötter, choklad, banan och massage. Det fanns inget mer att ge och det var med mycket stapplande steg som jag började gå mot Kåseberga. Strax norr om Kåseberga väntade min logi för natten, så jag ville verkligen fram. Jag blev dock stoppad av en trafikant som inte vill se mig lida och gav skjuts den sista biten in till Kåseberga. Tack min hjälte. Annars hade jag väl stupat på stranden.

Gick ner till hamnen i Kåseberga. Där var det liv och rörelse och det fanns flera restauranger. Jag köpte fish and chips och kaffe men fick knappt ner något. Illamåendet tog överhand. Fy tusan så dåligt man kan må.

Vandrade vidare till B&B Vinkille och fick det varmaste av välkomnande. Det är ett litet och mysigt ställe och där omtanken står i centrum. Jag hade ett stort rum men dusch och toalett fanns ute vid köket (typ fyra steg bort). Det fanns en badrock om man ville skyla sig. För mig blev den en lugn kväll med dusch och vila.

Jag vet inte hur jag kunde ta slut på energi, det var ju ingen lång sträcka jag gick. Men under kvällen hade jag frossa och kunde fortfarande inte få i mig mat och sedan sov jag väldigt många timmar. Huden var öm och hettanden och full av blåmärken. Så kan en vandring också se ut. Det gäller ju att lyssna på kroppen och i mitt fall borde jag kanske lyssna lite tidigare.

Skåneleden Simrishamn – Kyhls strandbad

Skåneleden, Östenleden, SL4, etapp 4 går mellan Borrbys strandbad och Simrishamn. Jag gick etappen den 23/8 och valde att gå i motsatt riktig eftersom jag gillar att se solen. Det är egentligen lätt att hitta, bara att gå söder ut, men visst kan det hända att man går ”fel” väg då markeringen inte är så bra. När jag lämnat Simrishamns vägar var det härligt att gå på strandängar och stigar, alldeles nära havet. Det var hett och doftande tång och hav.

Framme vid Brantevik såg jag flera trevliga ställen för fika men tyvärr var allt stängt. Turistsäsongen är över på Österlen. Några ställen hade helgöppet men denna vackra torsdag var det öde. Efter Brantevik kom beskrivelse genom att leden svängde av från stranden och gick istället på en cykelbana längs en bilväg. Det blev hett då det inte fanns skugga eller svalkande vindar och framförallt hårt för ben och fötter. Vandringskor och kängor är anpassade för mjukare underlag och det här var inte så skönt. Cykelbanan fortsatte till Skillinge, som var nästan lika öde som Brantevik. Dock, Skillinge hade en liten butik som verkade vara centrum och samlingsplats. Tyvärr hittade jag inte vatten att fylla på vattenflaskan med, vilket känns trist.

Från Skillinge gick stigar längs stranden söder ut. Otroligt mycket sjöfågel vilket var kul att se. Efter ett tag viker leden av ut på en sandstrand. För en ovan person, som jag är, var det svårt att gå avslappnat i stranden. Tyngden i ryggsäcken börjande kännas av och jag längtade efter att få komma fram. Jag hade faktiskt lite svårt att orientera mig på stranden. Det var svårt att veta hur långt jag hade gått och hur jag skulle hitta vindskyddet. Lyckades till slut och det var verkligen skönt.

I vindskyddet satt en dansk tjej. Hon hade gjort upp eld och jag började fundera på eldningsförbudet. Det hade upphävts i Skåne län, dock inte över allt. Eftersom vi inte hade mobiltäckning var det svårt att hitta får fram info. Dessutom hade ingen av oss koll på kommungränser. Ytterligare två unga tjejer bodde i vindskyddet och det ville ha en egen eld. Eftersom eldarna var på iordningsställda platser med gjutna bottenplattor så kändes det tryggt, så jag kunde somna gott efter en fin vandringsdag. Enda nackdel var att det inte fanns tillgång till färskvatten. Men det ingår ju i vildmarkslivet.